h1

Superlärare inte välkomna!

28 oktober 2012

I Dagens Nyheter (DN) idag är det ett stort reportage om så kallade Superlärare som på uppdrag av regering, via Skolverket har fått i uppdrag att kartlägga de skolor som har sämsta resultat för att sedan gå in i dessa skolor för att förbättra lärare arbete i klassrummet. Alltså klassisk auskultation där superläraren ska synliggöra vad den ordinarie läraren gör för fel, problematisera vad denne sett i samtal med läraren och föreslå vad som behöver göras för att förändra och förbättra. 

11 superlärare är anställda, antagligen med lång och gedigen erfarenhet av sådant arbete, åtminstone den lärare som figurerar i artikeln har djupa kunskaper om sitt uppdrag. Så långt helt rätt tänkt enligt mig. Men absolut inte rätt eftersom det visar sig att dessa superlärare inte blir insläppta i klassrummen, för lärarna är rädda för att bli granskade och menar att det inte handlar om fel metodik utan om resurser. Alltså, hela projektet håller på att gå över styr och jag tror nog att Skolverket har en plan B, men som det ser ut nu enligt artikeln har man kört fast.

Min fråga direkt är hur man vet att de dåliga resultaten beror på brist på resurser och inte på dålig metodik? Hur kan dessa lärare vara så säkra? En annan fråga som jag ställer mig är hur rektorer har lagt fram projektet för lärare och vilket ansvar rektorerna tar, både när det gäller information och stöd. Jag menar alltså att resultaten uppenbarligen är dåliga, annars hade skolan inte fått vara med i projektet, men vad beror resultaten på och hur kan man ta reda på det. Om det skulle visa sig att en lärare använder sig av dålig metodik, vilket jag personligen tror är vanligt, vore det väl inte så fruktsamt att belägga läraren med skuld, utan att det redan från början i diskussionen handlar om att klargöra att vi – alltså alla på skolan – måste göra en kunskapsresa tillsammans och i slutändan är det ju rektor som har ansvar för både resultat och lärare.

På ett generellt plan tycker jag att det är bra att lärares insatser granskas och diskuteras, för hur ska kåren annars bli bättre och bättre för att till slut bli helt professionell? Eller hur ska lärarkårens profession bli så hög i status att ingen ifrågasätter lärarlegitimationerna? För lärarleggen kommer att ifrågasättas om lärare (och rektorer) fortsätter blunda för problem, t.ex. dålig arbetsro eller att ett visst antal elever tillåts misslyckas. Jag vet att det absolut inte enbart handlar om metodik, det finns många förklaringar till det, men om vi inte auskulterar och tillsammans jobbar kring dessa frågor kommer vi då bli bättre? Nej säger jag.

Vi har många glädjeämnen i svensk skola, fantastiska elever som gör oss lyckliga varje dag och lysande lärare som gör bra lektioner. Men vi har också många förbättringsområden, både på individnivå och på organisationsnivå. Att inte ta tag i dessa problem på grund av att man kan trampa en och annan lärare på tårna tycker jag är inte är acceptabel orsak, alla eventuella problemområden ska granskas och förbättras. TILLSAMMANS!!! Och då måste superlärarna släppas in i klassrummet, så enkelt är det bara.

Annonser

21 kommentarer

  1. Det är viktigt med den här typen av auskultation. Detta kan om det utförs på ett bra sätt bli en viktig nyckel till att öka öppenheten i våra klassrum, vilket alla borde välkomna. Öppenhet kan för en del vara skrämmande. Men har vi något val när det kommer till att öka öppenheten i skolan med tanke på hur samhället ser ut?

    För min del tror jag inte att vi har något annat val än att öka öppenheten då verkligheten redan bestämt att vi har och kommer att ha en ökad öppenhet i samhället. Alltså tror jag att vi behöver mer av auskultation och mer av att dela erfarenheter, tankar, idéer, visioner, observationer, undervisningsmetodik och former för det här med examination. En delnings- och öppenhetskultur helt enkelt i skolan. /Fredrik


  2. Jag har förut i min blogg påtalat denna slutenhetskultur som fortfarande existerar hos lärarkåren. Kritik kallas påhopp och in i klassrummet släpper man ingen. Det är självfallet så att vi har fler lärare som inte är ”fantastiska” än som är det.

    Om inget annat hjälper så borde man tvinga lärarna att öppna sina klassrumsdörrar. Stängda utrymmen behöver vädras ut och få ny luft! Framför allt bör de lärare som inte håller måttet få stöd eller i värsta fall påverkas att sluta sin anställning.


  3. Strålande Johan! Eftersom det alltid i alla sammanhang är önskvärt med mer resurser är det självklart relevant att istället stanna upp och titta på vad som görs med de resurser som finns. Att börja fokusera på den kognitiva inlärningen och följdaktligen metodiken i klassrummen skulle gynna alla. Först då kan eleverna förstå mer och därmed få utökad motivation. Lärarna kan också få en djupare förståelse för vad som händer i klassrummet och därmed växa som lärare.
    Förövrigt anser jag att inlärning ska läras ut på lärarhögskolan.


  4. Dan C Lortie har i sin bok ”Schoolteacher” undersökt läraryrkets sociologii och hittat förklaringar till bland annat slutenhetskulturen. Det finns förstås mycket av öppenhet och intern kritik inom lärarkåren men tyvärr dominerar kritiken av andra, dvs. yngre kritiserar äldre för att inte ta in IT och äldre kritiserar yngre för att inte kunna sina ämnen.

    Att en genuin lärarvän som du Johan ryter till om behovet av ökad öppenhet är viktigt och bra. Att vi sen måste gå till botten med den orättfärdiga kritik som drabbar kåren är en annan fråga. Att det finns en ständig kader av personer som vill använda intern kritik för att försämra lärares arbetsvillkor och dölja sin egen roll i att skolan får för dåliga resurser och orimliga mål det behöver vi hantera separat.


  5. Håller med superläraren och rektorn Eva Larsson. Auskultation borde vara en självklar del av lärararbetet. Men jag tycker inte att hon är ärlig när det gäller lärares förutsättningar. För det första så är för-och efterarbetet av lektioner mycket eftersatt. För det andra så ”undervisar” många lärare i ämnen som de saknar utbildning i och för det tredje är många lärare inte lärare. De arbetar som lärare men är det inte. Dessutom tillkommer ju komplikationen att många rektorer heller inte är lärare och har därmed ingen aning om själva arbetet.

    Lärares eventuella slutenhet kan nog jämföras med missbrukarens förnekelse. Borde man inte ta itu med de verkliga orsakerna istället för att kommentera de uppenbara symtomen?


    • Håller med dig fullständigt Janne!


  6. Jag tror inte på förbättringar så länge som den illusionen torgförs
    uppifrån att lärare undervisar individer. Lärare undervisar grupper av elever, klasser, och dessa måste då vara ganska homogena.
    Enkla principer som socialdemokratin med stöd av fackpeda-
    goger obstruerat ända sedan Skolkommissionen presenterade sitt betänkande 1948.
    Lärarkåren trodde då inte på individualiseringen. Gör man det
    idag? Följden har i alla fall blivit att eleverna tillbringar mesta tiden
    med att vänta på lärarens handledning. Hur mycket undervisning
    är det? Hur mycket stök blir det?


    • Stök? You lucky lucky bastard! Titta på Life of Brian (dungeon scene). En mycket trovärdig och illustrativ bild av den fullständiga hopplösheten som finns…i kåren.


    • Vide,
      Är det så att detta förslag handlar om individualisering? Så tolkar inte jag det.


      • Stökets orsaker finns i klassernas heterogenitet. I alla
        aspekter. Läraren har kanske fem minuter för gemensam
        genomgång varje lektion, sen får eleverna studera på
        egen hand. De elever som inte behärskar självstudier
        bråkar, stökar. Och de finns i alla klasser. I Sthlm är
        57% av eleverna missnöjda med arbetsmiljön under
        lektionerna. I botten finns den gamla ideologin att alla
        elever kan blandas hur som helst och att ev. problem
        löses genom individualisering.


      • Läraren idag har heller inte RESPEKT, AUKTORITET eller BEFOGENHETER !!


  7. Om jag vet med mig själv att jag har brister som pedagog inom olika områden borde jag ju vara villig och tacksam över att någon kommer in i mitt klassrum för att hjälpa mig att utvecklas.

    Men hur kan jag vara säker på att den som kommer in till mig inte är ute efter att hitta fel som min arbetsgivare kan använda emot mig så att jag plötsligt står utan jobb och inte längre kan ställa mat på bordet till min familj?

    Ibland handlar det säkert om förnekelse och ibland handlar det kanske om att skydda sig från maktmissbrukande skolledare.

    Där jag jobbar sker faktiskt en hel del auskultation redan idag. Under stora delar av min verksamma arbetstid befinner sig jag och andra pedagoger i vårt arbetslag samtidigt i klassrummet. Vi har möjlighet att se och lära hur andra agerar samt att ge varandra chansen att få göra just det man är bra på och få hjälp där man har brister. Detta sker inom arbetslaget och kanske kan det vara att föredra framför en anonym superpedagog i många fall.


  8. Redan som ett extra par ögon gör ju auskulteraren stor nytta, oavsett om det är en superpedagog eller inte. Tid för ett eftersnack är ju då ett måste, så att feedback kan ges. Ofta har dock läraren inte ens tid för att ordentligt förbereda sina lektioner. För lärare i den sitsen känns det för mig som att man måste börja med att bjuda på den tiden innan någon annan kliver in och kritiserar den lektion man knappt ens hann förbereda.


  9. Självklart kan vi lärare alltid bli bättre men den underliggande problematiken ligger i bristen på ledning från beslutsfattare och skolverket. Jag vet inte hur mycket en superlärare skulle hjälpa mig när det förblir otydligt vad det är jag behöver hjälp med. I min kommun finns det så kallade CÄ-grupper = centrala ämnesgrupper. Dessa grupper består av lärare från kommunens olika skolor och målet är att skapa kommungemensamma ämnesmatriser. Grupperna har hållet på i 4, jag upprepar 4 år!?! Denna höst ska arbetet vara klart. Jag är själv inte med i arbetet men av det jag fått veta och kunna se saknas det fortfarande matriser i flera ämnen. I de ämnen där matriser finns ser dessa diametralt olika ut. Vissa har betygssteg, andra har nivå steg. En del har fyra steg, andra tre. Vissa matriser är extremt små och i andra ämnen är det uppdelat på flera omfattande matriser, en matris för varje färdighet. Det senaste budet är att alla cä-grupper ska föra över läroplanernas bedömningsmatriser rakt av. Efter fyra år konstaterar kommunen således att man använder kursplanerna och att det inte görs några förändringar. När jag frågar personer som är inblandade vem som leder arbetet och ansvarar för det så är det ingen som kan svara.
    Vi talar om mängder av kommunens lärare som avsatt otaliga timmar år att diskutera detta. Det är en skandal utan dess like och detta lilla exempel från min lilla kommun tror jag är beskrivande för skolsituationen i Sverige. Ingen vet vad vi gör och vi vet inte vem vi ska fråga.


    • Det här matristänket som spretar ut bedömningarna i alla möjliga riktningar borgar inte för någon likvärdighet. Meningen är att lärarna ska känna sig trygga i sin betygssättning efter att de pratat ihop sig till en samsyn. Vad hjälper det när hela spektrat av stringens i tillämpningen av kunskapskraven diffar stort över riket?Och som du konstaterar är tidsspillet förfärligt, både i framtagandet av matriserna och i deras användning.
      Jag blev skeptisk till det nya betygssystemet i ett tidigt skede då jag inte fick några svar från skolverket på mina preciserande frågor som främst handlade om progressionsutrycken.


  10. Super lärare! Märkligt Kan vi ta in en sån i regeringen också när artikel på artikel lite nu och då påvisar det ena problemet efter det andra. För om inte Jan Björklund kan inse problemet med en Havregrynsgröts budget och en Stjärnkorgs meny. Så måste han ha hjälp! Det går inte längre. Spelar ingen roll hur han vänder på det. Regeringen i helhet är otroligt duktiga på att slänga ut vackra beten så som ex. extra miljoner till vuxen psyk. Men det är ju så man får skörda när människor far illa. De kommer att kosta någonstans.

    Bara det att det sänd ut Super lärare som ska fixa det hela påvisar att här är det ett grundläggande fel. Och det felet ligger inte på skolan.


  11. […] Kant, flitig bloggare och biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge skriver om detta på sin blogg och tycker man ska se på dessa superlärare som en satsning på ”klassisk auskultation där […]


  12. I Jantelandet Sverige där inte någon får vara bättre än någon annan utan ALLA skall vara lika jämngrått dåliga så är det ju klart att det inte kan få lov att finnas någon som har mer erfarenhet och kan komma in och göra jämförelser!

    PÅ liknande sätt som att det i en del skolor är FÖRBJUDET för eleverna att ta med sig läroböckerna hem för att de i hemmet då kan få ”ojuste” och ”ojämnlik” hjälp av föräldrar etc. i jämförelse med andra elever som inte har denna möjlighet…


  13. Min första tanke är att om man är superlärare, borde man kanske kunna se att man kan göra på olika sätt. Jag tror inte det gagnar projektet att en av superlärarna går ut i pressen och dömer ut lärarna och kallar det bedrövligt. Samtidigt som hon berättar om brister hos lärare. Det får mig att ifrågasätta hennes uppdrag.

    Förutom att observera och coacha i klassrummet, grupphandleda och föreläsa, kan lärare auskultera hos andra lärare, – varför inte att superläraren håller lektioner och läraren får observera och analysera dennes undervisningsätt. Tror det är viktigt att lärarna får en känsla av att få behålla kontrollen och att gå långsamt fram.

    Nu ges en mediabild av slutna och ovilliga lärare som inte gör som andra vill. Det förstärker den negativa bild man har av lärare. Man får aldrig ta ifrån människor makten över att få vara delaktiga i det som rör dem själva. Det här har bestämts uppifrån utan att förankras hos lärarna själva. Och hur skolorna och rektorerna har lagt fram det, vet vi inte heller.

    Är det någon som på allvar är förvånad över motståndet?


  14. På Newsmill skriver Helena von Schantz Rätt av Björklund att lyfta tillbaka katedern och jag är beredd att ge henne en spontan applåd. Jag har tidigt i min bloggkarriär formulerat hur fördelaktigt det är Att undervisa en grupp elever tillsammans. De så kallade experterna som försökt att göra om läraren till handledare istället för ledare och som velat bryta sönder skolans struktur med hjälp av sin kritik av katederundervisningen har nog snart slut på sina glansdagar och jag hävdar att det kommer vara till stor gagn för svenska elever.


    • Hej Lorna,
      Jag håller med Helena.

      MVH

      Johan



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s