h1

Fritt fall ännu en gång

01 december 2012

Idag skriver man på ledaren i Dagens Nyheter (DN) att en ny internationell lista gjorts där länders skolresultat har jämförts. Och Sverige sackar efter ännu en gång. Denna gång hamnar man på 21 plats av 40 möjliga länder. Den som har gjort denna lista är ett företag som heter Pearson som enligt DN är ett stor internationellt företag som sysslar med utbildning och bokutgivning.

Jag vet ingenting om denna lista, på vilka kriterier man har gjort graderingen av länders skolresultat eller vilka aspekter som är utelämnade när det gäller DN:s sätt att lyfta fram denna lista. Och egentligen spelar det ingen roll för det som jag vill ha sagt och som många som jobbar i skolan redan vet är att vi alla behöver skärpa oss rejält. Men tyvärr är det lärarna som får bära hundhuvud för det som skett och sker. Jag ska ta några exempel.

Jag hade en diskussion för ett tag sedan med en lärare som jag känt många år. Jag frågade honom hur många av lärarna på hans skola som kunde definiera Skinners, Piagets och Vygotskijs syn på inlärning och utveckling. Få om ens någon svarade han och vi diskuterade ganska länge vad det får för konsekvenser. Alltså att ha klart för sig dessa tre idag högst relevanta utvecklingspsykologer avgör din människo- och kunskapssyn. Att dessutom ha koll på Vygotskijs förhållande mellan språk och tanke är mycket viktigt hur du som lärare förhåller dig till den språkliga nivå eleven befinner sig. Här kan jag starkt rekommendera Per Linells bok Människans språk. Men spelar det någon roll om lärare inte har koll på dessa teorier? Ja det styr hur läraren planera, genomför och bemöter elever. Och inte minst vilken tilltro läraren har till elevernas förmåga och om alla elever på riktigt kan nå alla mål.

Men är det lärarnas fel? Är det så att jag vill att lärare ska känna sig dumma och okunniga? Svaret är givetvis nej på båda dessa frågor, jag vill uppmärksamma ett viktigt problem som jag faktiskt tror är en av flera avgörande orsaker till att Sverige har sackat kunskapsmässigt. Men vems fel är det då? Ja först och främst lärarutbildningens som vanligt. Jag pratade med en annan lärare som berättade att de faktiskt hade läst dessa teorier men det fanns ingen förankring i klassrummet och läraren planering, genomförande och utvärdering när de gjorde praktik (VFU). Det blev en teori bland många andra som man inte visste vad man skulle använda till. Jag har faktiskt träffat en hel del lärare som inte ens har läst dessa teorier – ännu mer skrämmande. Ungefär som om man hade utbildat nationalekonomer som inte kunde sin Keynes eller Adam Smith, låter galet i allas öron – eller hur? Så åter igen, som jag påtalat i blogginlägg för flera år sedan. Lärarutbildningen har befunnit sig i en egen bubbla där man har trott att man återspeglar skolan som den verkligen är, men där visionen hos lärarutbildningen är långt ifrån verkligheten. Läs mitt blogginlägg: Vision och verklighet.

Givetvis har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) varit ansvariga för detta genom att man systematiskt har monterat ner läraryrket och den status om lärare en gång i tiden faktiskt hade. Men jag orkar inte en rabbla dessa haranger längre, för det är ändå att tala för döva öron. SKL har ju fortfarande inte fattat. Kommunerna har heller inte gjort sitt för att analysera och lägga in rätt åtgärder eller fortbildning för att råda bot på detta. Det kanske ligger i kommunernas natur, brist på kunskap om hur skolan fungerar bidrar ju inte till att sätta in de åtgärder som behövs. Oavsett hur mycket man vill och har den goda intentionen att vara en god huvudman för skolan.

Ett annat exempel: Nationella prov (NP). Hur i hela friden tror regering och riksdag att NP ska göra svensk skola bättre? De blir bara fler och fler till antalet och delar, samtidigt som proven tar oerhört mycket tid från lärarnas arbetstid. Lägg därtill att proven inte klickar med kursplanen, att rättningsmallen är för abstrakt och godtycklig och att provens konstruktion oftast inte följer kunskapsstandardmodell utan mätteknisk modell. Så vad bidrar proven med? Jag inte så mycket mer än att ge lärarkåren mer att arbeta med och en helvetes massa administration, samt skam och skuldkänslor i press och debatt för att man är så dålig på att bedöma och att diskrepansen mellan betyg och provresultat är så stor. Men det kan ju faktiskt vara så att det inte är lärarna som det är fel på utan att det är proven som är dåliga – hemska tanke.

Ett tredje exempel: Vem söker till lärarutbildningen? Jag hörde på P1 häromdagen att många klasser är halvfulla och att vissa utbildningar hotas med nedläggning, samtidigt som behovet av lärare i framtiden är stort. Medelklassens ungdomar väljer andra yrken och toppstudenterna tänker inte att läraryrket är ett framtidsjobb. Samtidigt som många lärare vet att det är ett framtidsjobb. Studenten på lärarutbildningen är många gånger en ung tjej från arbetarklassen. Inget fel på studenter från arbetarklassen det är kanon. Men det är en student som lyssnar på auktoriteten som undervisar och driver lärarutbildningen och med hjälp av konsensus snärjer in studenten i sitt garn så att denne kommer ut i skolan och är auktoritetsstyrd. Kanske auktoritär? Men hallå! Vad händer med förändringen i samhället? Vad händer med att inte köpa det makten säger? Vad händer när makten hotar? Ja då faller man in i ledet och gör som auktoriteten säger oavsett om det innebär att elever blir lidande. Nej vi behöver unga vuxna från medelklassen som redan med modersmjölken fått ett kritiskt tänkande. Vi behöver människor som ifrågasätter konsensus, som ifrågasätter att utdelning av läsplattor som en lösning på skolans problem och undrar om det är ett opium för folket. Ja vi behöver ha lite revolution från ungdomen i skolans värld. KOGNITIVA KONFLIKTER och inte konsensus.

Lägg till tidigare exempel till Lgr 11:s kursplan som är både abstrakt, sprängfylld och har total avsaknad av hierarkier. Inget verkligt vettigt verktyg för att skapa en skola i världsklass, oavsett alla vackra ord från alla möjliga håll. Lärarkåren är blåst!

Så vad vill jag säga med denna text? Jo att det nog behövs en hel del drastiska åtgärder för att få ordning på svensk skola. Och då menar jag inte att man ska pumpa ut 2,5 miljarder på mattesatsning som inte leder någonstans. Nej det behövs en smärre revolution för att vända den här atlantångaren som Björklund brukar säga. Jag har faktiskt en hel del förslag vad man skulle kunna göra, men vem vill lyssna?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete.

Advertisements

113 kommentarer

  1. Dessvärre är min bild att tiden för när unga, som kollektiv, uppmuntrades att förhålla sig kritiskt-analytiskt till sin omvärld default från hemmet var för så länge sedan att det räcker inte med unga vuxna. Det där lät gammelgubbegnälligt och mn bild är definitivt inte att allt var bättre förr men i det här fallet vete tusan om det inte är så.

    Väger man då också in den brain-drain vår megastora finanssektor skapat så blir utmaningen än större. Men det är ett annat ämne som vi inte tar nu.

    Det ska bli intressant och se om man kan få lägga vantarna på vilka frågor som använts i undersökningen.


  2. Men vad händer med lärare som inte går tyst och tigande i SKL:s taktfasta led? Vad gör du om en av dina underlydande en dag kommer och kräver att ta ur sin övertid antingen i reda pengar eller ännu värre i tid? Tillmötesgår du då frejdigt din medarbetares självklara krav att ta sommarlov redan i maj och självklart peta in en ersättare eller att du betalar ett par extra månadslöner? Men du har kanske redan implementerat det självklara att lärarna går hem efter sista lektionen, tagit bort en massa administrativa pseudosysslor, höjt medarbetarnas löner rejält, sett till att lärarna har fått möjlighet till riktig fortbildning, tar självklart medarbetarnas parti vid tvister och minimerar klåfingriga föräldrars inflytande. Låter inte detta som Skinners betingning? För han trodde väl på belöning? Se bara till att dela ur belöningarna vid rätt tillfällen så att lärarna inte blir vidskepliga och beter sig underligt för att få lönehöjning.


    • Janne,
      De alla olika spörsmål du skriver om ligger inte alltid i händerna på mig – jag antar att du hänvisar till min roll som rektor. Men jag jobbar på alla dessa punkter till det bättre för en stark och bra lärarkår som har ett gott arbetsläge. Därmed inte sagt att jag inte ställer krav på dem. Vill man ha 10 000 kronor mer i månaden och få upp sin status då krävs det att man visar att man är värd det. Givetvis har lärarkåren blivit nertryckt i skoskaften under lång tid och det krävs en insats för att dra upp dem. Men jo – jag skulle låta läraren gå på semester i maj och ta en vikarie.


  3. Oerhört intressant analys! och kanske allra mest tankarna om ett minskat kritiskt tänkande när andelen från medelklassen minskar. Den myt som många saluför är ju att medelklasskärringar är inskränkta och förstör skolan så när de överger skolan är det något bra.

    Jag anser i och för sig inte att typiska överklassvärderingar leder skolan rätt men jag kan verkligen sakna dem i skolan. Den intellektuella spänsten drabbas och olika feltänk blir inte punkterade.

    Surfplattorna är en fantastisk möjlighet för skolan men vi måste börja i rätt ände. En lärare som ser möjligheter att nå ut med ett innehåll på ett bättre sätt borde ha större svängrum. När det kommer från centralbyråkrater utan förankring i vad som ska uppnås håller jag med om att det är opium till folket.


    • Jan,
      Du förstod mig rätt när jag menade att man skickar ut surfplattor som opium till folket, men fel innehåll går åt helvete oavsett. Jag tycker att både surfplattor och smartboard kan tillföra en fantastisk dimension om man vet vad man gör. Om det däremot blir fri forskning är jag inte längre med.


  4. Nu är det drygt två och ett halv år sedan jag slutade som lärare. Mitt bästa beslut någonsin.
    Följde med sorg GP:s skolreportage och drog en lättnadens suck när mina barn valt en MVG-skola. Det är orättvist mot alla andra elever att det inte ges en jämlik utbildning i Svergie, men som förälder är man sig själv närmast och väljer det bästa för sina barn.
    Jag tillhör dem som gett upp och arbetar idag bara några timmar i veckan på ett läxhjälpsföretag; återigen där man möter engagerade föräldrar som värderar utbildning. Klasskillnaderna inom skolan är skriande, men jag kan inte offra mina barn för att andra föräldrar är likgiltiga och ointresserade av skolan.

    Catharina Persson,
    f d lärare för alltid


    • Observera att ovanstående är en direktlänk så när du klickar på den bör du alltså direkt få hem hela undersökningen i PDF-fil formatet. /Fredrik


      • Tack Fredrik.
        Hoppas det går bra under ditt första hundår som lärare. Det är bara att kämpa på och inte ge upp.


  5. På vilket sätt skulle en medelklasskader ge en välbehövlig dos kunskapsserum? Fram till nu så har väl majoriteten av dem som sökt sig till yrket har väl emanerat just från samhällets mittfålla. Sedan kan man ju alltid diskutera vad som menas med medelklass. Vad avgör att man är medelklass? Plånboken? Tja, då är väl skolblyge Zlatan överklass. Är det månne den så kallade utbildningsgraden? Nåja, då degraderas den redan nämnde direkt till rännstenen utan att passera gå. Idag är många så kallade arbetaryrken långt mer välbetalda än lärare, sjuksköterskor, sjukgymnaster etc. Tar man dessutom beaktning att aå kallade arbetare slipper dyra studielån och inkomstbortfall under studieåren så blir skillnaden än större. Så frågan är alltjämt: Vad är egentligen medelklass?

    Är det surdegsbakande deltidsstadsbönder som diskuterar köksrenoveringar på rasterna, röstar rött, hyser multikultivurm på behörigt avstånd, betalar utsläppsavlat för att stilla sitt dåliga miljösamvete? Är det de som anser sig vara lite mer medvetna och ansvarstagande än den dekadenta överklassen och lite finare och mer kultiverade än trasproletariatet?


    • Medelklass har inget med plånboken att göra. Har du läst Bourdieu?


      • Nej, jag har inte läst Bourdieu. Hur definierar Bourdieu medelklass?


      • Pierre Bourdieu är en fransk sociolog som utöver ekonomiskt kapital lyfte fram det sociala och kulturella kapitalet en människa har. Kapitalet är en markör som definierar grupper. Med kulturellt kapital menades vilken bildning/utbildning en person har: Vilka böcker man läst och förhållandet till finkulturen. Även språkanvändning är en vital del av det kulturella kapitalet som påverkas av läsandet. Med akademisk utbildning ökar det kulturella kapitalet och människan får möjlighet att etablera sig i maktpositioner i samhället, alltså kulturellt kapital. Men i och med det kulturella kapitalet formar människan också det sociala kapitalet. Via utbildning, föreningsliv och politik bygger människan med kulturellt kapital nätverk. Sociala nätverk som än med tryggar dess position i samhället. Det är dessa människor som utgör medel- och överklass.


    • Janne, du namne, den här myten om de dumma medelklasslärarna med sin inskränkta syn på samhället den är riktigt irriterande. Det är länge sedan om det ens någonsin har varit så som lågstadielärare hade bättre livslön än de som valde löpande bandet.

      Det är en upptäckt av att kunskap och andras lärande är oerhört viktiga för ens egen livskvalitet som är den avgörande positiva skillnaden.


      • Jag varken tror eller tycker att lärare är dummare eller mer inskränkta än andra. Vad jag är ute efter är hur klassindelningen går till. Vilka är arbetare, medelklass och överklass? Vilka tar sig rätten att klassindela och vad typiskt för respektive klass? När jag läser inläggen här så får jag en känsla av det är något man bara är? Något förutbestämt och orubbligt. Lite av ett kastsystem där man föds in en klass och sköter man sig så kan man kanske återfödas ett pinnhål högre. I nästkommande liv.


      • Janne,
        Det är verkligen dags att prata klass för vi lever i ett klassamhälle. Du verkar vilja lägga massa värderingar i vad som är finare eller inte, men det gör i alla fall inte jag. Det handlar heller inte om dumhet eller inskränkthet – överklassen kan vara nog så dumma och för att inte tala om inskränkthet. Det handlar heller inte om ett permanent tillstånd. Läs Bourdieu och kolla upp ekonomiskt-, kulturellt- och socialt kapital så har du analysmodellen framför dig. Vem har makten och vem får knappt jobb eller knappt mat på bordet? De rika förser sig och de fattiga blir allt fattigare. Det var länge sedan kyrkans diakoner fick jobba så mycket som man gör och ungdomsarbetslösheten är oerhört stor – i vilka yrken? Bland akademiker? Skulle inte tro det. Utan unga outbildade människor och dropouts från skolan. Vad har det med klass att göra? Använd Bourdieu – är det medelklass? Icke!


      • Klassbegreppet i Marx tappning är väl bara ”något man är”, på den tiden var det nog ganska rimligt att bortse från flytt mellan klasser. Sedan dess har ju begreppet klassresa blivit så vanligt att det nästan förutsätts vara det vanligaste. En del koncept har blivit riktigt genuint passé arbetarklass=underklass=låga löner är inte alls sant längre. Jag personligen tycker inte att begreppet klass fyller någon funktion längre och hävdar att angrepp på medelklasskvinnor träffar helt fel och får att missa de riktiga orättvisorna.


      • Johan och jag verkar inte vara överens om ifall det är viktigt att använda ordet klass. Däremot är Johan och jag överens om att det finns många grupper i samhället som inte får samma chanser och för att förstå detta riktigt väl och kunna göra något åt det så måste vi bli många som förstår vad ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital innebär och vilka fördelar det ger vissa. För den som inte orkar med Bourdieu finns förstås något mer lättsmält på internet men du Janne som verkar intresserad av just de här frågorna skulle kanske ändå försöka få tag på en bok.


  6. Medelklass för mig är den grupp människor som är friare än övriga klasser. Det finns ingen skuld utan beslut kan tas oavsett plånbokens storlek. Med andra ord mer kreativa och initiativrika. Övriga klasser – vad man nu ska kalla dem – följer mer traditioner och förväntningar samt avhopp upp, ner eller åt sidan bestraffas hårdare än om någon medelklassare gör en fadäs. Jag har mött minst rasister i medelklassen för de har inget att förlora på att vara generösa, snarare tvärtom. Jag läste någonstans att ett land med stor medelklass blir mindre våldsamt än länder med skriande skillnader mellan fattiga och rika.

    Några tankar i decembermörkret.

    Mvh,
    Catharina Persson,
    f d lärare för alltid


    • Intressant och det vore bra om argumenten höll, att boklig bildning vaccinerade folk från rasism och våldsamheter. Men vi behöver inte leta så länge innan vi hittar belägg för att bildning ingalunda hindrar rasism. Vilka var det som störtade tsaren, krossade weimarrepubliken eller inrättade rasbiologisk institution? Vilka var det som ledde folkmorden i Rwanda, på Balkan, körde in flygplan i World trade center? Det var representanter från den fria, kreativa och fördomsfria medelklassen som visste och vet bättre…


      • Janne,
        Det finns inget fördomsfritt samhälle och det finns inga fördomsfria människor. Den som säger det ljuger eller är högst okunnig.


    • Det finns ingen vaccination mot fördomar men däremot ger ökad kunskap ökade möjligheter. Det var medelklassen som drog i gång ryska revolutionen, tro inte något annat.

      Sen ska vi också vara medvetna om att det var en riktigt bortskämd överklassslyngel med alldeles för mycket pengar som iscensatta attacken mot World Trade center. Överklass mot överklass. Förenklar vi diskussionen och bara klassificerar, då får vi inte mycket kunskap om vad som verkligen sker.


  7. Tyvärr stämmer det du skriver om lärarnas kunskaper med mina erfarenheter. När jag för några år sedan sökte nytt jobb och berättade att jag arbetat Freinetinspirerat visade det sig att nästan ingen av de rektorer jag hade kontakt med och även de lärare jag mötte hade en aning om vad detta innebar. Och när jag försökte förklara med hjälp av jämförelser med andra pedagogiker verkar de det som om man inte reflekterar över sitt arbetssätt. Om man anser att elevernas aktivitet är grunden för inlärning få ju detta naturligtvis konsekvenser för hur man använder en surfplatta -eller penna och papper. Det saknas verkligen teorier och diskussioner kring detta. Det finns lärare ute på skolorna som har detta – men hur sprids det?
    En uppgift för rektorerna, eller hur?

    Några tankar från en lärare som fortfarande gillar sitt jobb.


  8. Jag pratade med en annan lärare som berättade att de faktiskt hade läst dessa teorier men det fanns ingen förankring i klassrummet och läraren planering, genomförande och utvärdering när de gjorde praktik (VFU). Det blev en teori bland många andra som man inte visste vad man skulle använda till. Jag har faktiskt träffat en hel del lärare som inte ens har läst dessa teorier – ännu mer skrämmande.

    Ja, Johan, vem lyssnar?

    Egentligen är det ganska logiskt att många lärarstudenter inte kan förankra dessa teorier under VFUn om inte handledarna behärskar dessa teorier. Och handledarna är väl knappast nyexade. Eller hur ser det ut?

    Jag vill t.ex. att alla handledare skall ha en lic.examen i ämnesdidaktik eller motsvarande. Men vad gör man från regeringshåll? Och vad säger man på skolan – är det att begära för mycket? Dissar man handledarna om man vill ha denna ordning? Naturligtvis inte…. de arbetar i god tro. Men det räcker inte att vara lärare i ett ämne för att vara handledare åt lärarstudenter, då det är teorier som skall omsättas i praktiken. Då måste man ha kunskap i dessa teorier för att lyckas göra det. Vi på den teoretiska delen kan berätta och redogöra för hur, hur många gånger som helst. Det måste ske praktiskt i en verklig situation. Och vilka skall se till att detta händer …?


    • Monika,
      Du löser ingenting med ännu mer akademisk utbildning. Det är inte så att handledarna behöver kunna dessa teorier, det är så att lärarutbildarna ska kunna dessa teorier och knyta dem till klassrummet. Sedan ska studenterna få noga utvalda uppgifter att jobba med på VFU:n, kopplade till utvecklingspsykologiska teorier och rakt ner i lektionsplaneringen. Och studenterna ska få kolla upp vilka på skolan som har sin tillhörighet i Skinner, Piaget och Vygotskij. Genom att observera och lyssna på vad lärarna och handledarna säger – identifiera var lärarna står. Sedan ska detta tillbaka till lärarutbildningen och processas rejält med hjälp av lärarutbildarna. Men då krävs det att lärarutbildarna vet mer om Vygotskij än den proximala utvecklingszonen. Här krävs det goda kunskap i Vygotskijs teorier om språk och tanke och hans syn på inlärning och utveckling. Och det är jag faktiskt inte så säker på att lärarutbildningen har koll på.


      • Jag tycker du säger lite emot dig själv här.

        Precis det du beskriver är i stort sätt det LHS och SU har gjort under 10 år. Men med tanke på att det är en hel del, enligt det du skriver i inlägget som inte kan skilja på Skinner, Piaget och Vygotskij kan det ju hända att det är just dessa som studenterna får som handledare. Om lärarutbildarna på den teoretiska delen skall göra och kunna allt, vad skall då handledarna vara till för?

        Men du menar alltså att handledarna inte behöver kunna dessa teorier? Hur går det då ihop med det du skriver:

        Men spelar det någon roll om lärare inte har koll på dessa teorier? Ja det styr hur läraren planera, genomför och bemöter elever. Och inte minst vilken tilltro läraren har till elevernas förmåga och om alla elever på riktigt kan nå alla mål.

        Om det har betydelse för läraren så måste det även ha betydelsen för den lärare som är handledare, hur väl lärarstudenten tillägnar sig praktiken.


      • Monika,
        Du vet lika väl som jag att det varit långt ifrån bra när det gäller handledarfronten. Jag hade senast för en månad sedan en student som bytte till min skola för att handledaren – som hon sa – inte var riktigt klok. Kränkte barn och gav henne noll handledning. Och det har varit upp och ner både när det gäller handledare och när det gäller lärarutbildningens framförhållning och tydlighet när det gäller handledarnas uppdrag. Lägg därtill emellanåt otydliga bedömningskriterier från lärarutbildningen (inte från alla institutioner).

        Det är lärarutbildningen som står för utbildningsansvaret och inte handledarna. Har ni inte lyckats utbilda studenterna i detta, trots att ni har hållit på i 10 år som du påstår är det kanske dags att utvärdera eran metodik. Den kanske är dålig? Det kanske är så att det ligger för mycket fokus på utlärt? Eller också har ni inte kopplat teorierna till klassrummet och på så sätt har det bara blivit lösryckta teorier utan förankring.


      • Det är lärarutbildningen som står för utbildningsansvaret och inte handledarna. Har ni inte lyckats utbilda studenterna i detta, trots att ni har hållit på i 10 år som du påstår är det kanske dags att utvärdera eran metodik. Den kanske är dålig? Det kanske är så att det ligger för mycket fokus på utlärt? Eller också har ni inte kopplat teorierna till klassrummet och på så sätt har det bara blivit lösryckta teorier utan förankring.

        Har skolorna och handledarna inget ansvar alls för den handledning som ges? Är inte dom en del av lärarutbildningen?
        De har inget utbildningsansvar, de behöver inte kunna teorierna som lärarna får ta del av och skall kunna tillämpa när de blir färdiga som lärare?

        Vad är då handledarens ansvar?


      • Tja Monika – vilket ansvar har handledarna? Det finns väl definierat i de dokument som lärarutbildningen har, alltså kriterier. Men att tro att handledare skulle ta en utbildningsansvar är naivt för så är inte fallet. En handledare på skolan ser till att studenten får vara med i en klass, hålla lektioner, vara med på planering, bedömning och allt som har med skolvardagen att göra. Jag har mycket svårt att tro att handledarna kan erbjuda lärarutbildningen det som du verkar ta för givet. Givetvis finns det handledare som kan det, men de är nog ganska få till antalet. Sorry!


      • Jag tror det inte Johan, utan tycker att det skall vara så. Det behövs alltså förändringar vad gäller den delen, och som jag ser det är det en politisk fråga. Om vi skall tala om orsaker till varför saker inte fungerar ute på skolorna eller att studenterna inte får den handledning de behöver, kan man inte bara ifrågasätta lärarutbildarna på den teoretiska delen, att de saknar kompetens, har dålig metodik mm. Det ger bara politikerna ansvarsfrihet och inget förändras.


      • Monika,
        Det är inte en politisk fråga. Om man skulle lägga ner hela lärarutbildningen och starta en helt ny lärarutbildning där lärare som extraordinära ute i skolorna skulle få sköta utbildningen. Då skulle det vara en politisk fråga. Men nu är det lärarutbildare som ska ge studenterna verktyg för att klara av yrket – alltså lärarutbildningen är en yrkesutbildning. Och det klarar man ganska dåligt.

        Hur svårt kan det vara. Det handlar väl om tydliga uppgifter för studenterna där resultatet utvärderas av lärarutbildarna och där man underkänner de studenter som inte klarar av kraven.


      • Jo visst, Johan. Men det är väl ändå ute på praktiken som handledarna också skall vägleda studenterna med utgångspunkt i de verktyg som den teoretiska delen ger dem. Om handledarna inte kan dessa, ja då får studenten lära sig vad handledaren kan eller inte får någon hjälp alls. Det behöver inte vara någon dålig kunskap för studenten, men det kanske inte är i linje med rådande läroplan och det uppdrag lärarutbildningen har. Därför är det viktigt att handledaren kan teorierna, då det är teorierna som är verktygen i många fall.

        Handledarens ansvar är:

        En handledare på skolan ser till att studenten får vara med i en klass, hålla lektioner, vara med på planering, bedömning och allt som har med skolvardagen att göra.

        Men du menar å ena sidan att det är en brist att lärarna inte kan skilja på dessa tre lärandeteorier, samtidigt som du säger att handledarna inte behöver kunna dessa teorier. Jag får det inte att gå ihop.

        Annat som jag inte får att gå ihop är varför lärarutbildare centralt skall kunna praktiken, men inte handledaren kunna teorierna?

        Det här politiska projektet har stora brister, då man från utbildningspolitisk håll inte verkar ha insett att man måste se lärarutbildningen som en helhet – praktik och teori – och att det måste finnas kunskap på båda hållen om samma sak – praktisk ute på skolorna och teoretiskt på lärarutbildningen centralt. Det studenterna lär sig i teorin måste även skolorna ha kunskap om.

        De verkar tro att det går att lära sig undervisa i teorin.


      • Monika vad är det du inte får ihop?
        Lärare generellt har svårt att redogöra för dessa tre olika teorier. Lärare är handledare. Men lärare planerar, genomför och bedömer lektioner – oavsett om de kan teorier eller inte. Varenda människa vet hur en ”riktig skola” ska vara, för de har själva gått i skolan. Men långt ifrån alla lärare kan ge eleverna kognitiva snytingar och få eleverna att växa. Det är därför jag menar att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. En duktig lärare går in i en elevs huvud och rör om.

        Så ser det ut i skolan enligt mina erfarenheter. Men det är inte skolan som har utbildningsansvaret utan lärarutbildningen – odiskutabelt!


      • Okey … !


    • Lärare har ofta stött på mängder av teorier med allt från Freire till Montessori men sen har de fått välja att i praktiken använda bara ett fåtal av dessa teorier. Det är tur att VFU handledarna finns med sin möjlighet att ge tips om vad som fungerar i dagens skola med dagens elever.

      När ingen använder en teori så funderar lärarhögskolan på hur de ska informera mer om denna teori så att den blir använd. Kanske de borde fundera på vad som är fel på teorin eller på den verktygslåda som medföljer den. Jag har mött många lärare som arbetar ”Freire-inspirerat” och ännu fler som har Piaget som sin grundstomme men de nämner sällan dessa för de har kommit fram till sitt egna sätt på egna vägar. Vygotskij skiljer sig från de andra då det är många lärare som referar till honom som sin kunskapsbas. Det är dock inte alls lika många som vet vad Vygotskilj egentligen stod för.

      Jag tror att vi borde vända på steken och att vi lärare skulle studera beprövad erfarenhet, andra lärare som lyckas, lektioner som blir bra och organisationer som lyckas. Sen ska vi spegla dessa erfarenheter i teorierna för att se mönstren i vad som kan lyckas. Det lättvindiga härmandet av de som lyckas är inte heller någon framgångsväg.


      • Absolut, men vänd dig då till utbildningspolitikerna, så de får formulera om läroplanen.


      • Jag har dragit slutsatsen att vi lärare måste diskutera innehållet mer och bättre. Sista ordet ska politikerna ha men de ska få bättre genomdiskuterade underlag från en engagerad lärarkår. Lärorikt för oss själva också. Kanske borde lärarutbildningen dra samma slutsatser.

        Det finns ett utrymme för oss att göra professionella bedömningar om detaljerna i innehållet. Kanske kan detaljerna i er läroplan förändras så att det inte blir så mycket fokus på det som har lågt praktiskt värde. Freires motsägelsefulla teoribygge kan ges lite utrymme och mer fokus kan sättas på de som omsatt hans idéer till handfast praxis i olika länder.


      • Kanske kan detaljerna i er läroplan förändras så att det inte blir så mycket fokus på det som har lågt praktiskt värde.

        ”er läroplan”

        Jag talar om lgr11 – dvs. skolans läroplan. Vi har ett uppdrag, ingen läroplan.


      • Ja missförstod i vilket sammanhang du svarade. Det finns ingenting i vare sig lgr11 eller gy11 som gör det nödvändigt för lärarutbildningen att undervisa om vare sig Freire, Piaget eller Vygotskij om dessa teorier inte har en tydlig bäring på att studenten ska lyckas bättre som lärare efter examen.

        Jag känner en stor oro för att lärarutbildningen glider för långt från professionen, i och för sig delvis stillad av att de flesta utbildare jag har mött har fötterna rotade i gedigen erfarenhet av att arbeta i yrket, men ändå något som absolut får mig att prioritera sådana kunskaper framför akademiska titlar.

        Jag förstår alltså inte vad i min ursprungliga kommentar som skulle kunna lösas genom att ändra i läroplanen.


      • Freire vet jag inget om. Men när det gäller Piaget och Vygotskij och även Skinner, kan vi se att praktiken fortfarande kan förklaras med dessa teorier. Därför är de relevanta. Vi kan ju inte radera skolans historia och tro att vi skall kunna förstå hur skolan är i dag.

        Ja kanske lärarutbildningen gör det, därför att läroplanen visar på en profession som är i förändring.

        Akademiska titlar? Är det dessa som stör bilden?

        Jo, du kan ju verka för att läroplanen är mer detaljerad i vilken det står vilka teorier eller att inga teorier alls skall finnas med i skolan. Verka för att lärarna inte skall ha någon utbildningshistoria, inte förstå samhället och dess framväxt och på vilket sätt utbildningen följer samhällets utveckling. Verka för att lärarna inte skall bli medvetna om den inofficiella styrningen. Verka för att det enbart skall handla om ren kunskapsförmedling. Då kommer du också få en lärarutbildning vars innehåll saknar alla dessa delar.

        Vi har diskuterat detta i över ett år! Vi kommer inte längre!
        Jag vet var du står! Och att ingenting kan få dig att förändra din syn på teorier och på allt som skall kastas ut från lärarutbildningen.

        Vill du ha förändring, arbeta politiskt?


      • Nej Monika, att förse studenterna med effektiva verktyg är i första hand en professionsfråga för er lärarutbildare. Politikerna kan förstås kräva att ni ska lära ut mer om ledarskap, relationer eller historia men det är på en övergripande nivå. Det är ni som måste hitta effektiva sätt att lära ut om Piaget mfl och inte binärt ta ställning till dem som om allt är bra eller dåligt.


      • […] 0ch inte binärt ta ställning till dem som om allt är bra eller dåligt. […]

        Känner till att det har förekommit att man framhävt Vygotskij framför Piaget och Skinner lite här och där. Det var under LHS-tiden. Men att det skulle finnas i kursplaner en sådan ambition eller tal om bra eller dåligt känner jag inte till i den jag har följt och arbetat efter.

        Lärarutbildningen ges på 26 orter i Sverige. Och hur de gör på andra ställen känner jag inte till. Jag kan bara delge hur det är och har varit där jag jobbat. Och tycker det är viktigt att göra det. Åtminstone har jag tyckt det, men inser att det är rätt meningslöst.


      • Nu skriver du en mängd korrekt och bra men du missförstår helt vad jag är kritisk till. Detta dock bara baserat på debattörers uttalanden, mina erfarenheter i från utbildningen talar emot.

        Jag är kritisk till att lärarutbildningen inte tar tillräckligt ansvar för att konkretisera teorierna och exemplifiera hur de påverkar i skolvardagen.


      • Jan
        Jag har fört fram att denna konkretisering också måste ske på plats av handledarna ute på skolorna, men då måste du vara insatta i teorierna. Det är då det skapas en praktisk förståelse hos studenterna, som inte är möjlig i en bänk på Frescati.

        Även om de inte har utbildningsansvar i officiell mening (vilket jag personligen ser som en smula märkligt), skadar det väl inte att de som har ansvaret ute på skolorna verkar för att handledarna får möjlighet att kompetensutveckla sig, så de har möjlighet att konkretisera teorierna (på plats).

        Detta skulle ju höja kvaliteten som helhet. Men om allt skall ligga på den teoretiska delen, ja då blir allt som det alltid har varit. Och det är naturligtvis enklast.


  9. Jag tror inte att det är lärarstudenternas klasstillhörighet som vi skall fokusera på och försöka förändra, dvs. sortera ut personer från en klass som man ser som minst lämplig för läraryrket. Det ligger på lärarutbildningens uppgift, både den teoretiska och praktiska delen, att oavsett kön, klass och etnicitet ge en utbildning som bidrar till att alla får med sig det dom behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag som färdiga lärare.
    Och det ligger på skolans uppgift att se till att alla får de kunskaper dom behöver för att kunna tillgodogöra sig studierna på lärarutbildningen.

    Vi skall inte frestas att börja sortera studenterna! Det börjar sprida sig alltmer igen – att dom från arbetarklassen är minst lämpliga för vissa yrken.


    • Monika,
      Jag tycker inte heller att vi ska sortera studenter och det är bara bra att studenter från arbetarklassen får göra en klassresa – åtminstone kulturellt och kognitivt. Sedan kanske man vill definiera sig själv som arbetarklass resten av livet. Det jag påtalar är faran över att medelklassen lämnar lärarutbildningen och den brist på auktoritettrots som infinner sig. För konsensus har aldrig bidragit till utveckling.


      • Jag tycker nog att tillskrivande av brister hos arbetarklassen är en lika stor fara som att medelklassen lämnar lärarutbildningen. Faran ligger i att man till slut stänger andra studenter ute från utbildningen på grund av ett klasstänkande. Och att vi får en enda klass med ett specifikt innehåll, som representerar lärarkåren – då blir det verkligen konsensus.

        Det är upp till var och en att definiera sig själv. Inte att andra gör det genom generaliseringar byggda på fördomar och på värderande av vad som är bra eller dåligt mm.

        Till sist – det är skolan och lärarutbildningen det hänger på. Inte vilken bakgrund studenterna har. Den skall inte ha någon betydelse. Därför skall vi heller inte ge den någon ….


      • Jag blir lite konfunderad över ditt inlägg och undrar faktiskt hur du bemöter människor som tillhör en lägre sort än du. Det otroligt vaga begrepp du använder för sortera in folk. Vad är arbetarklass eller medelklass?


      • Vad är det som är vagt? Och hur menar du att jag bemöter folk som tillhör en lägre sort – vad menar du med ordet sort?


    • Nej vi ska inte sortera ut på klass och eftersträva en bred sammansättning av lärare från alla socialgrupper. Däremot ska vi sortera ut på förkunskaper och bildningsnivå. Lärare är ett viktigt yrke och de som kan för lite har inte där att göra. Det vore som om vi skulle ha piloter med dålig syn och läkare som inte känner till funktionen hos kroppens olika organ.


  10. När vi ändå håller på och ändrar i lärarutbildningen kan vi väl slänga in ett antal kurser om hur man skriver omdömen och åtgärdsprogram. I nuläget läggs det oftast mindre än minimalt med tid på det och med tanke på hur mycket tid vi lärare faktiskt lägger på sånt i yrkeslivet är det något som behöver ändras omedelbart.


  11. För det första så undrar jag vad som menas med arbetarklass. Vilka de är typiska särdragen för arbetare. Sedan undrar jag vad en kulturell och kognitiv klassresa är för någonting? Jag antar att denna resa startar på en lägre och torftigare plats med målet att landa i en upplyst och förfinad milieu. En plats där alla initierade och utvalda vet hur man skall föra sig, läser rätt litteratur, har spirituella konversationer vid middagsbordet, har god smak och framförallt så vet man sina rättigheter. Allt enligt Bourdieu?

    Men det motsägelsefulla och lustiga med Bourdieu är att hans teoribildning verkar vara så grovt tillyxad. Så långt ifrån medelklassens kulturella och kognitiva förfining.

    Nä, ställ den där Bourdieu i bokhyllan tillsammans med Mein Kampf och Tintin i Kongo.


    • Janne,
      Du raljerar lite i ditt inlägg. Om du vill lägga värderingar i vad som är fint eller inte fint – fine, men jag lägger inga värderingar när det gäller detta. Kan bara konstatera hur saker och ting ligger till och vilka som sitter på makten i samhället. Och det är ju inte direkt de som saknar utbildning, snarare är det så att vi har ett två tredjedelssamhälle där de som är icke läskunniga eller outbildade stängs ute.

      Men du hade ju inte läst Bourdieu, så hur kan du veta att han lägger sådana värderingar som du skriver – att kunna föra sig och ha god smak? Och hur kan du veta att hans teoribildning är grovt tillyxad utan att ha läst Bourdieu? Drar du slutsatser av hans forskning utifrån det korta inlägg jag gjorde? I sådana fall har du dragit väldigt märkliga slutsatser på väldigt lite text.

      Det sätt som du diskuterar när det gäller Bourdieu, att ställa honom tillsammans med Mein kampf och Tintin i Kongo, utan att ha läst honom säger en hel del om dig och ditt kunskapsförakt.


      • Naturligtvis raljerar jag över den så kallade medelklassen och dess eventuella manér. Vad jag är ute efter är att allt snack om klass hit och dit är otroligt konstruerat och samtidigt väldigt luddigt. Likaså med kunskap. Vad är kunskap och bildning? Leder akademisk utbildning per automatik till makt och är makt målet med akademiska studier? Jag tror att ett stort antal akademiker kan hålla med mig om att studierna inte ledde till mer reell makt eller lukrativa arbeten.

        Vad gäller Bourdieu så ger jag dig rätt. Jag har inte läst honom och jag förlitade mig på budbäraren och Wikipedia. Men av introduktionen att döma så lockas jag inte. Verkar vara lika stereotypt som Mein Kampf och Tintin i Kongo. Men jag får väl masa mig till biblioteket och fråga efter Bårdjö. Ska försöka uttala namnet på bästa bolagsfranska. ISBN- nummer kanske funkar.


  12. När jag gick min lärarutbildning på LHS för drygt tio år sedan hade jag en handledare under en av mina praktikperioder som var väldigt engagerad och duktig i sina ämnen men, hör och häpna, det visade sig att hon var obehörig. Hon hade jobbat många år på skolan och var utbildad biolog men om jag vetat då det jag vet idag hade jag starkt ifrågasatt att LHS gett oss en obehörig lärare som handledare. Nu var praktiktiden i stort sett slut när jag fick reda på detta så det var ju inte så mkt att göra.
    Om man nu ställer så höga krav på handledare från lärarutbildningen som Monika Ringborg skriver så måste det ju också finnas en möjlighet för oss som faktiskt inte fått tillräckliga kunskaper i vår grundutbildning att skaffa den. Om det ska krävas en lic.examen i ämnesdidaktik så lär ju antalet möjliga handledare bli larvigt lågt. Jag kan mycket väl tänka mig att ta en sådan examen men då återstår frågan, när? hur? vem ska bekosta den?
    Jag tror inte ens att jag är behörig att söka då det i min grundutbildning endast ingick ett examensarbete på 10 p. Det var i alla fall ett för litet arbete för att vara behörig att söka Spec.ped utbildningen för några år sedan. Med andra ord så verkade det inte ha funnits någon större vilja från LHS att studenterna skulle bedriva forskningstudier i framtiden. Man kan ju undra om den ena handen på LHS vet vad den andra gör.


    • Anette

      Nu vill jag klargöra att mycket av det jag skriver i den här tråden är hur jag tycker det borde vara – att det skall finnas höga krav på handledarnas teorikunskaper och helst att de skall ha en lic.examen i ämnesdidaktik. Däremot var jag inte medveten om att skolorna friskriver handledarna ansvaret för studentens utbildning, utan menar att det är vi på den teoretiska delen som har hela ansvaret.

      Det finns och har funnits brister gällande VFUn, bl.a för att lärarutbildningen och skolorna inte har samma skyldigheter.

      Men precis som det har blivit hos oss på lärarutbildningen med stora grupper och färre lärarledda seminarier, har lärarna på skolorna fått samma tidsbrist.

      Man kan som Johan gör skylla allt på lärarutbildningen och på lärarutbildarna, men man kan också vända blicken mot utbildningspolitikerna och se till att de faktiskt bidrar till att lärarna på skolorna får tid att utföra sitt läraryrket efter uppdraget. Och då behöver handledarna få tid att närma sig de teorier som studenterna får med sig. Men samarbetet mellan skola och lärarutbildningen behöver naturligtvis stärkas, och kommunikationen förbättras, och det är inget som politikerna behöver att ge resurser till.

      Om utbildningspolitikerna menar att det skall vara mer teoretiskt, akademiskt och vetenskapligt, så måste vi följa detta, vare sig vi är lärarutbildare centralt eller handledare ute på skolorna. Men då måste man också ge tillräckliga resurser för det.


      • Dum gör som dum säger? Känns lite som landet behöver en haverikommission när det gäller skolan. Alla skyller på varandra och ingen vill sitta med Svarte Petter.


      • Janne:
        Problemet är som du vet komplext, men rena sakargument som går att leda i bevis bär ju.
        Ett faktum är att få lärarutbildningar har krav på att den exade läraren har med sig de kunskaper som krävs gällande pedagogisk bedömning och betygsättning, mer än att formativ bedömning är ”good guy” och summativ ”bad guy”. En bisarr polarisering av fenomenet gensvar vilket ingen kunnig lärare skriv köper. Likaså har få fått chansen att komma ut med en grund till en teoribas.

        Teoribas handlar för mig om det dom styr alla våra handlingar, medvetet eller omedvetet. Jag delar uppfattningen, med klokare människor än undertecknad, att det inte existerar någon teorilös praktik.

        När vi är medvetna om vilken männsiko- och kunskapssyn som styr våra handlingar kan vi också förhålla oss till dessa och vidareutveckla dem. Delar kommer kanske alltid vara kvar medans andra delar byts ut.

        Den som inte bottnar i en medveten teoribas riskerar att gå på floskler/”blomord” och gå loss på modeord – med betoning på ord, då dessa sällan fylls med innehåll.

        Jag delar inte helt Johans förklaring vad gäller studenternas klasstillhörihet som förklaring till att förmågan att förhålla sig kritisktanalytiskt till sin omvärld innan man landar i en egen tes och senare syntes. Det som förefaller uppenbart är att denna förmåga minskar. Min bild är tyvärr att den minskar över hela linjen. Givet med undantag: det finns i varje studentgrupp någon eller några som äger förmågan att granska sin omvärld utifrån ett kritisktanalytiskt och konstruktivt perspektiv och som vågar problematisera och inte söka ”rätt” svar. Nu menar jag inte dem som gör det lätt för sig och enbart förhåller sig kritiskt eller till och med gnälligt visavi sin omvärld, det klarar redan ett litet barn.

        Inte heller menar jag de som gått loss på frälsarläror, som missar komplexiteten i ett så utmanande uppdrag som skolans och som tror att det finns några genvägar. Bra och mindre bra vägar finns absolut men snabba genvägar: nej, inte när den mänskliga interaktionen mellan så många människor är en den bärande ingridiensen i den mustiga gryta som heter skola.

        Jag träffar fortlöpande högeligen engagerade lärare och pedagoger från olika lärosäten. Min ( och deras) bild är tyvärr att de är i minoritet.


      • Monika
        Jag instämmer i att lärosätena har att följa politiskt fattade beslut. Tjänstemannväldet är redan alltför utbrett i landet.

        Tyvärr resoner inte lärarutbildningarna så som helhet. Exempel på detta är den självpåtagna rollen att skapa motstånd mot betyg och bedömning. Den saken har vi diskutat åtskilligt här på Johans blogg.

        Akademiseringen/snobbifieringen av lärarutbildningarna är ett problem då studenterna kastas på litteratur vilken de sällan har en sportsmössa att internalisera pga tidsbrist och att tiden med en god lektor som hjälper dem in i förstäelsen blivit allt mer begränsad.

        Då så stora delar av lärarutbildningarna är ideologiserade säger en akademisk examen inom vår yrkessfär dessvärre ytterst lite.

        Som exempel kan vi konstatera hur extremt sällan svensk forskning publiceras utanför landets gränser, något som i den akademiska världen brukar utgöra en värdemätare.

        Pinsamt tycker jag och många med mig vilka skulle vilja se att fler engagerade sig i forskning inom området didaktik. I detta skede brukar många ropa på mer resurser. Vi kan ju börja med att använda de reurser som redan tilldelas till mer relevant forskning ( se bara på titlarna, innehållet och standarden på mycket av det som publiceras). Hur mycket av den forskning som sker har relevans för dem på golvet? Hur mycket av forskningsresultaten är generaliserbara och hur mycket är övergeneraliserat- och därmed oanvändbart?

        Aj tusan, nu ser jag att jag gått in på ett annat ämne. My bad.

        En yrkesskola, oavsett nivå, har att producera yrkesfolk. Ett bygg och anläggningsprogram vilket ger eleverna uppfattningen att det inte går att bygga hus med kvalitet och att alla sätt att bygga dem är likvärdiga då det inte går att tala om vad som är kvalitet…skulle nog inte bli långvarigt, nej.

        Den lärarutbildning som producerar lärare och pedagoger vilka går ut med missuppfattningen att det inte går att bedöma kvalitativ kunskap – och än mindre betygsätta densamma, äger lika lite den ett existensberättigande. Säg jag nu att vi skall stänga alla lärarutbildningar? Ingalunda, men vi borde stänga dem som, i direkt motsats till politiskt fattade beslut, inte förbereder folk till sina blivande yrken. Är detta då görligt? Ja för tusan. Jag, Johan och många med oss har omprogrammerat lärare efter lärare till att, via sin egen empiri, se att det går att förverkliga skolans uppdrag och säkra elevnes kunskapsrätt. Detta skulle dock vara enklare om inte så många fyllts med kontraproduktiva budskap.

        Det faktum att så många av dem som nu antas till lärarutbildningarna verkar söka ”rätt” svar snarare än att skapa sig en egen uppfattning och förhållningssätt till genomgången litteratur och teori gör att det är viktigare än någonsin att lärosätena inte står för ideologireproduktion.

        Uppenbart blir också att vi i grundskola och gymnasium måste bli bättre på att uppmuntra/skapa/vidareutveckla/förädla det kritisktanalytiska tänkandet.

        Hm…kan detta problem vara ett resultat av hur yttrandefriheten och det fria ordet inskränkts allt mer och rädlan för att få en etikett om man vill diskutera eller problematisera ett samhällsfenomen. De som utgör svensk lärarkår är givet också medborgare, och många många av dem är observanta och förstår vad som händer om man svingar lite vilt och ger eleverna kognitiva konflikter. Vips så är etikettspöket där och vill smeta på den undervisande läraren/medborgaren en etikett. Inte sällan är denna etikett negativ och placerar personen i ett oönskat fack med den ena ljuskygga personen efter den andra.

        Exemplen är otaliga.

        Min erfarenhet är att det ändock går men det kräver att man är trygg i sin människosyn och kunskapssyn. Det räcker inte med att man vet vad som är rätt att säga och/eller kan slänga sig med politiskt korrekta, substanslösa modeord. Är det allt man har står man sig slätt när det blåser kallt.


      • Peter

        Jag vet inte om jag är osedvanligt korkad. Men det jag inte begriper är varför man inte arbetar för att närma sig den del av lärarutbildningen som man uppfattar så ”illa” att man känner sig nödgad att omprogrammera studenterna.

        Ett sätt att närma sig är att verka för att handledarna får möjlighet att få en inblick i de olika teorierna. Att omprogrammera studenterna kanske tar samma tid som att få denna inblick. Men även att verka för en förbättrad kommunikation mellan skola och utbildningen centralt, ser jag också vara ett sätt.

        Mitt förslag om lic.examen är ingen kritik, inte heller en ökad akademisering, utan snarare tvärtom – en steg närmare praktiken, när handledarna kan konkretisera och visa i praktiken, (dvs. på plats) hur teorierna är relevanta för lärarna. Men jag tror att detta kan ske utan denna examen. För teorierna är relevanta …

        Har upprepat följande ett antal gånger:
        Man kan inte lära sig simma utan vatten!


  13. Ursäkta: jag ser vid genomläsningen att det hoppat in ord och förvunnit bokstäver här och där. Jag ber om ursäkt för att detta stör läsningen. Mitt slarv när jag sitter med paddan i knät på de kommunala färdmedlen. Korrekturläsa kan man allt göra ändå. Sorry.


  14. Monika,
    jag vet att du och jag delar synen på dialog och hur viktig den är. Jag har under de senaste 15 åren försökt påverka dem som förstör för sveriges lärarkår och våra elever. Dialogen arbetar jag för, att närma mig på annat sätt ser jag inte som möjligt då det skulle innebära att jag skulle få göra avkall på min människosyn och kunskapssyn.

    Den dagen jag för argument som bär kommer jag att revidera min kunkapssyn och till och med min humanistiska människosyn. Än så länge har sådana argument lyst med sin frånvaro. Obs: om nu någon väljer att tolka det jag skriver mindre välvilligt kanske jag ska understryka att jag menar min grundläggande kunskapssyn och inte huruvida en viss faktakunskap är mer eller mindre relevant.

    Med detta sagt om dialogen är det ändock så att jag blir ursinnig på dem som sprider desinformation kring t.ex. bedömning och betygsättning – inte minst de som gör det på en lärarutbildning!
    Ursäkta mitt språk men vem fan tror man att man är som sätter demokratin ur spel?! Hur svårt kan det vara att ge fan i att sprida dynga och rena falsarier utifrån den egna uppfattningen om vad som är rätt och fel? Har du en uppfattning så agera politiskt istället för att låta de blivande och nuvarande lärarna bli kanonmat i debatten, för det är det som sker nu: lärarna offras på betygsmotståndarideologins altare.

    Hur ofta ser vi någon av dem som sprider myter om att det inte går att bedöma kvalitativ kunskap mot en kunskapsstandard kliva fram i ljuset och argumentera för sin (ill-)gärning? Jag antar att de, som individer, tänker att lärarna genom sin praktik skall få de folkvalda att tänka om. De som får betala priset är lärarna. Djupt orättvist dåi princip varje lärare vill göra ett bra jobb och värnar om elevens kunskapsrätt.

    Observera att jag givet inte talar om lärarutbildningar som helhet utan, vilket torde framgå av min text, de inom lärarutbildningarna som i sin kamp mot den egna skolgången och betygsättningen indoktrinerar de blivande lärarna med kontraproduktiva budskap. Förväxla inte detta med emancipation då detta är raka motsatsen.

    Vad gäller kompetensutveckling för handledare: visst, bra förutsatt att de inte får kontraproduktiva budskap som gör det svårare för dem i deras yrkesutövning, till men för dem själva och deras elever och i förlängningen landet som helhet.

    Sverige faller fritt kunskapsmässigt. Var finns den ökta viljan att ta tag i detta utan primärt fokus på den egna äran, karriären eller återvalet? Symbolbesluten är många. Likaså premieringen av vackra ord på alla nivåer.


    • Tack för svar…
      Problemet som jag ser det, är att en del av dem som är ute och föreläser inte arbetar aktivt i lärarutbildningens kurser. På SU där jag jobbar på en av institutionerna har vi lärarutbildare ofta inte tid att åka ut och föreläsa. Undervisningen tar för stor del av vår tid. Om man sprider detta budskap du talar om som lärarutbildare i sin undervisning, känner jag dock inte till. Jag gör det definitivt inte. Är den första att hålla med om att, man skall arbeta politiskt för förändringar, inte genom sin yrkesutövning.

      Jag är i grunden mot betyg, men kan se fördelar med dem också. Och som utbildningssystemet är uppbyggt, måste vi ha betyg. Redan från början arbetade jag hårt på att hålla kontroll över mitt motstånd till betyg. Och var mycket kritiskt mot mina bedömningar, för att se att de höll för prövning. Men, som sagt – jag har svängt en del. Visst kan vi bedöma kvalitativt – annars vore det ju omöjligt att bedöma en uppsats. Sen kan man fråga sig om betyget motsvarar den prestation studenten utfört. Jag ser den nya betygsskalan som jag betygsatt efter sen 08 är mer rättvisande. Men, lite tveksam är jag till betygskriterier som inte är progressiva utan baserar sig på ett bristtänkande.

      När det gäller att göra avkall på sin människo- och kunskapssyn, får det naturligtvis inte skilja alltför mycket. Men, som jag ser det, vad kan man göra om det bestäms uppifrån, t.ex. från politiskt håll att en viss syn skall råda. Kompromissa kanske eller gå över till annan verksamhet?! Eller se att ens yrkesutövning är just en sådan och inte nödvändigtvis till fullo behöver överensstämma med ens personliga privata syn. Det är väl den man skall ha med sig när man jobbar politiskt.


  15. Vilken spänst du fått i diskussionen än en gång Johan!

    Du har fått belyst hur de som stirrar sig blinda på klass/klassresor och glömmer bort förkunskaper och bildning hos lärare är den avgörande faktorn. Klassfokuset motverkar sitt eget syfte. Utan lärare med kompetensen som behövs så kommer elever i från resurssvaga områden aldrig kunna ändra sin situation.

    Du har fått belyst det stora glappet mellan lärarutbildningen och verkligheten. En situation där det finns så mycket prestige kring teoribyggena så att utbildningen inte ställer frågan vad som fungerar. En situation där de allra flesta lärarutbildare gör ett bra arbete men när det gäller helheten uppstår ett glapp.

    Du har fått belyst att även barn behöver tydlig bedömning av sina prestationer. Denna bedömning ska genomföras professionellt av läraren och det är förstås viktigt att vi kalibrerar vad vi menar med ett mål men en övertro på NP som ett instrument för att bedöma individuella prestationer leder oss lika fel.


    • Ja, och han har fått belyst att det finns mycket prestige ute på skolorna också om vad som fungerar. Och att de som kommer uppifrån inte gör det. Man tar inte ens reda på och vara på det. Det är två parter i det här!


      • Monika,
        Det där var ju en grov och abstrakt tillyxning.


      • Ja, lika grov och abstrakt som kritiken mot lärarutbildningen är många gånger.


      • Monika,
        Verkligen inte grov och abstrakt. Jag ger alltid konkret konkret, med konkreta exempel. Sen jag generalisera när det gäller fenomen som jag ser sker, men alltid med konkreta exempel på vad jag menar. Du försvarar lärarutbildningen med näbbar och klor, trots att lärarutbildningen i utredning efter utredning, i media och bland politiker får svidande kritik. Varför så benhårt försvara som du gör? Kanske inte är någon rök utan eld? Eller är det så att du är så inblandad att du har skygglappar och inte ser verkligheten som den är? Eller har du någon koppling ut till verkligheten. Jag undrar faktiskt.


      • Jag försvarar inte lärarutbildningen, men jag vill kanske ge en mer nyanserad bild av den. Vill också betona att det måste ske förändringar i praktiken också. Men detta tas inte emot, utan snarare försvaras. Det är som ni gör, det skall vara. Och som lärarutbildare m.fl. enligt dig är för långt borta för att förstå.

        Min önskan om att handledarna skall få inblick i teorierna så de har möjlighet att konkretisera eller att de skall få mer utbildning behövs inte. De har inget utbildningsansvar. Men om handledarna får en utbildning som är nära den teoretiska delen innebär detta just det som du och andra önskar – en mindre teoretisk dominans.

        Det finns en prestige från båda håll. Det finns brister både i praktiken och teorin. Vi måste föra en dialog och inte bara slå på den ena parten och kräva en förändring medan den andra kan fortsätta som denne alltid gjort.


      • Monika,
        Du nyanserar inte alls, det är rent försvarsarbete du sysslar med gång på gång på gång.

        Jag delar din uppfattning att skolorna behöver förändras också och jag tror att de håller på att göra det. Sedan jag började i skolan i Haninge har det skett en stor förändring och lärare är idag mycket mer medvetna om att eleverna ska uppnå kunskaper och att det ligger på lärarna att vara tydliga med vad eleverna ska kunna och ge alla en chans att visa det. LPP och formativ bedömning upplever jag har fått ett uppsving och skolan har förändrats.

        Men det krävs mycket mer. Mycket mer! Bland annat att man har koll på Skinner, Piaget och Vygotskij. För att förhålla sig till dessa herrar påverkar vilken kunskaps- och elevsyn man har.


      • Om vi nu skall tillskriva varandra känslor, tankar och motiv.

        Du kanske inte har möjlighet att se att det är ett försök att vara mer nyanserad, eftersom du ger ett intryck av att vara fastlåst i dina positioner gentemot lärarutbildningen. Därför att du är kvar i din egen studietid, samt har kontakt med lärarutbildare som har samma position som du. Du kanske försvarar det som du anser vara värdefullt och har skygglappar och inte ser verkligheten som den är annat än från ditt eget perspektiv. För som jag uppfattar det du skriver, är det som du tycker det skall vara.

        Om vi nu skall tillskriva varandra känslor, tankar och motiv. Istället för att föra en dialog om hur handledarskapet ute på skolorna skulle kunna se ut och hur praktiken och teorin skulle kunna närma sig varandra. För det var mitt fokus denna gång.


      • Jag har slutat debattera, men föll för frestelsen denna gång. Det blev i vilket fall lite debatt och det kan ju vara uppfriskande. Men nu lämnar jag för gott, även denna blogg.

        Ha det bra Johan.


    • Det är den som ska utföra ett uppdrag som ska övertygas inte tvärtom. Det går inte att genomföra det man inte tror på. Sen finns det massor av drivkrafter hos lärare att lyckas bättre så bra forskning har stora chanser att få genomslag.


      • Jan
        Jag behöver inte tro på allt i min yrkesutövning, för att kunna uppfylla mitt uppdrag som lärarutbildare. (Om det var mig du svarade) Jag skall kunna undervisa om sådant jag inte personligen tror på. Undervisa om metoder som jag personligen inte skulle välja.

        Det handlar inte om tro!


      • Man måste veta att det man säger är sant och man måste ha konkreta exempel på det man undervisar om. Eleven behöver bli övertygad om att det finns en struktur att förstå som hjälper dem, inte exakt samma struktur för alla men tillräckligt lika för att de ska kunna kommunicera med varandra kring den.

        Du som lärarutbildare måste kunna utgå från beslut som andra tagit och basera dig på teorier du själv inte skulle valt men du måste ändå kunna konkretisera med exempel hur användningen av teorin lyckas. Det är du som måste övertyga studenterna om att de har nytta av kunskaperna, i annat fall får du söka dig något annat uppdrag. Vad du tror är inte så relevant, vad du övertygar om är avgörande för om du sköter ditt uppdrag.


      • Absolut Jan … det är ju precis det jag säger också!


  16. Monika, det är intressant att diskutera med dig men ditt försvar av lärarutbildningen görs så att det får motsatt effekt. Det känns inte som att ni tar ansvar för att konkretisera och exemplifiera teorierna så att studenterna får förståelse för hur teorierna kan påverka i skolvardagen. Det känns inte som att ni förstått att ni har ett uppdrag att förädla det politikerna bestämmer, det är viktigt att vi lärare får verktyg för att gilla läget och oavsett politiskt beslut göra bästa möjliga.

    För att i grunden försvara lärarutbildningen tar jag min matematik didaktik kurs som exempel. En kursledare utmanade vår förförståelse och demonstrerade med otaliga exempel både egna och hämtade ur gruppen att Piaget och Vygotskij säger samma viktiga saker om hur vi lyckas med lärande. Nästa tog över stafettpinnen och visade hur viktiga just skillnaderna var för om vi ska lyckas med språk och begreppsinriktad matematikundervisning. Växling mellan abstrakt och konkret, förtydligande genom att vissa på skillnader och inte. Olika politiska beslut har också tagits upp men då inte ur ett rätt och fel perspektiv utan hur de påverkar hur vi ska arbeta och vilka teoretiska utgångspunkter som stödjer dem. En majoritet av de lärarutbildare jag har mött har förstått sitt uppdrag och har kompetensen att genomföra det både abstrakt och konkret.


    • Att tala om hur det är där jag jobbar är inget försvar, utan ett sätt att försöka nyansera diskussionen om lärarutbildningen. Om det jag tar fram uppfattas som ett försvar, är det meningslöst att fortsätta diskussionen.


    • Ifall inte ni tar ansvar för att konkretisera teorierna för skolvardagen och inte arbetar med att göra det bästa av de politiska direktiv ni får då har din lärarutbildning allvarliga problem, Monika.

      Jag tycker att lärarutbildningen är värd att försvara men jag hoppas verkligen att jag har missförstått hur ni arbetar. I annat fall ger ert sätt att arbeta kritikerna av lärarutbildningen mängder av vatten på sin kvarn.


      • Jan
        I min kommentar handlar det om att jag inte behöver tro på teorierna för att kunna konkretisera dem, dvs. uppfylla uppdraget.

        Läs för övrigt min kommentar om konkretisering … längre upp i tråden.

        Det är inte ”min” lärarutbildning. Det är en lärarutbildning som jag arbetar på och som är organiserad efter uppdraget, på vilken jag undervisar inom AUO-området.

        Jovisst kan den vara värd att försvara, men det är inte det jag gör.


      • Jag delger hur det ser ut, när jag märker att man utgår från hur den såg ut för 10 år sen.


      • Ska man konkretisera teorier så måste man visa exempel på hur de påverkar i skolan. Då handlar det inte om något binärt troende på teorierna utan om en insikt i vilket perspektiv teorin belyser och hur det påverkar skolvardagen.


      • En sak är nästan likadan nu som för 10 år sedan. Företrädare för lärarutbildningen är usla på att tala klarspråk om hur de lyckas förbereda studenterna på en lärares vardag.


      • Jan
        Kan hålla med om att vi skulle kunna vara lite tydligare!


  17. Jag tolkar Monika som att hon försöker beskriva hur nuvarande lärarutbildning ser ut. Att beskriva hur nuvarande utbildning ser ut är inte detsamma som att försvara den. Den kritik som finns mot nu gällande lärarutbildning gäller egentligen lärarutbildningen såsom den såg ut för tio år sedan. /Fredrik


    • Tack Fredrik! 🙂


    • Jag är inte kritisk mot annat än en liten del av den lärarutbildning jag mötte för 10 år sedan och inte alls kritisk mot den lärarutbildning jag möter idag. Däremot är jag ytterst kritisk mot det som Monika beskriver kring hur de tänker och resonerar där hon arbetar. Jag vet ytterst lite om hur lärarutbildningen ser ut i Stockholm etc. men hävdar att de som kritiserar ”LHS” får vatten på sin kvarn av det Monika säger.


      • Jag beskriver hur JAG tänker och resonerar, vilket inte betyder att det motsvarar hur jag arbetar och allraminst hur övriga arbetar … Vet inte hur många gånger jag skall säga det.


      • Nej Monika, du beskriver inte alls bara hur du tänker och resonerar. Du tar upp generella saker om lärarutbildningen där du utgår från att det fungerar på ett visst sätt generellt. Ett exempel av många som du skrivit:

        ”Har skolorna och handledarna inget ansvar alls för den handledning som ges? Är inte dom en del av lärarutbildningen?
        De har inget utbildningsansvar, de behöver inte kunna teorierna som lärarna får ta del av och skall kunna tillämpa när de blir färdiga som lärare?”

        Detta handlar inte om dig och ditt sätt att se på saker. Detta handlar inte om politiken och de förutsättningar som ges. Detta handlar om lärarutbildningens uppdrag. Det är lärarutbildningen som har examinationsrätten och utbildningsuppdraget. Du diskuterar generella termer och du diskuterar lärarutbildningen – inte dina åsikter.


      • Men, jag beskriver hur JAG ser på det och uppfattar det. Och i det exemplet du tog upp, skrev jag vad du beskrivit om handledarnas roll. Och ifrågasatte detta? Det betyder inte att jag beskriver att vi alla ifrågasätter samma sak.

        Och visst, vissa saker tar jag för givet. Men det betyder inte alla andra gör det.

        Jag talar inte som Jan L verkar uppfatta det, om vad andra tycker och tänker om saker och ting. Inte heller tar jag upp hur de andra jobbar. Sen kan det ibland slinka in ett vi. Men det är när jag vet säkert hur det ligger till.


      • Jag drar inte långtgående slutsatser om lärare, rektor och annan personal efter vad ni skriver i en blogg. Jag tar det som att det är så ni ser det.


      • Jag avstår från att dra långtgående slutsatser om både Monikas och hennes kollegors sätt att arbeta men är tvungen att peka på att vissa resonemang som genomförs skulle om de låg till grund för en lärarutbildning skapa mycket stora problem med att lyckas med utbildningens uppdrag.


  18. Med min i grunden positiva inställning till lärarutbildningen inser jag nu vad som oroar mig mest: Det är alldeles för många som har åsikten att de inte kan ta ansvar för studenternas lärande och garantera att studenterna uppnår en miniminivå för att klara sitt svåra uppdrag.

    Jag tvekar aldrig kring mitt ansvar för att eleverna ska uppnå kunskapsmål även om individuell arbetsinsats och förkunskaper. Det måste också gälla utbildning till det viktiga läraryrket.


  19. Nu avslutar jag den här diskussionen.
    Tack för mig!
    God Jul och Gott Nytt år … osv.


    • Man tackar för en inte läck tuell pajkastning!


  20. Den här artikeln är en av de intressantare jag läst på länge. http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=44#.UNQoqs0spiQ.twitter jag har läst den flera gånger och börjar bli riktigt förtjust i den.


  21. Ja, nog kan det behövas åtgärder alltid.

    Men eftesom vi i dagens samhälle tycks sakna förmåga att lära på en kollektiv nivå utan är utlämnade att ta hand om lärandet på individnivån så tror jag inte att nya åtgäder räcker.

    Björklund och company har under sex års tid framspottat hundratals åtgärder på skol- och lärarutbildningsområdet. Dessa åtgärder har hyllats av somliga redan innan de har sjösatts. Ta till exempel lärarutbildningen.

    Nu skulle allt lösas. Flummet skulle rensas ut etc etc. En snabbutredning tillsattes och vips så fick vi en ny utbildning.

    Det märkliga var att när vi skulle skriva våra ansökningar så visste vi inte vad som slutligen skulle stå i skolans styrdokument. Det vill säga lärarutbildningsreformen låg före i tid skolreformerna, när det givetvis borde vara tvärtom.

    När ansökningar inskickades innan midsommaren 2010 hade vi inte fått bedömningskriterier på ansökningarna. Det vill säga vi visste inte vad bedömarna skullke titta på när de skulle avslå skulle avslå eller bevilja ansökningarna.

    Dock kom kriterinerna någon vecka för hearingarna i spetember och oktober 2010, men det var så dags då.

    Så när Jan Björklund i december sa at det vbar bra att så och så många lärarutbildningar inte fick examensrätt, och att lärarutbildarna skulle må bra av att ”darra” eller hur han uttryckte det så undrar jag vad som var bra utav detta – annat än att den sociala ingengörskonsten är ett minnet blott, Nu är det ensamutredningar, hafsverk och individuellt lärande som gäller..

    En annan sak som förvånar mig är att lärarutbildningen nästan alltid isoleras när media och andra kritiserar lärarutbildningen som en högre utbildning. Detta innebär att den största förändringen på ett antal decennier i svensk högre utbildning, Bolognareformen, nämns inte. Hur kan man överhuvudtaget förstå lärarutbildning som en akademisk utbildning om inte Bolognareformen, iscensatt 2007, granskas?

    En tredje sak, som dock inte förvånar mig, är att det sällan finns en granskning av både den poltiska retoriken kring högre utbildning och den högre utbildningen. Den politiska retoriken är enkel, stora universitet har bättre kvalitet på undervinsingen än högskolor.
    En granskning via de kvalitetsmätningar som görs ger dock en mer komplicerad bild. Ta till exempel engelska kandidatexmen och Högskoleverkets granskning som publicerades innan jul 2012. Tre lärosäten fick högsta betyg, en av dessa var en av landets minsta högskolor – Högskolan Väst. Några av de som underkändes var stora universitet. (De satsar i och för sig då på masterutbildningar men de underkändes på kandidatnivån).

    En fjärde sak är xx xx

    .
    Men mer åtgärder?


    • Du glömmer att lärarutbildningens pedagogiska ideologisering har pågått väldigt, väldigt länge – långt innan Bolognareformen. Bologna är bara ett stickspår från din sida. Jämför istället lärarutbildning med annan akademisk utbildning, t.ex. jurist, läkare, ingenjör, ekonom och så vidare. De får också kritik emellanåt men inte alls lika massiv och under en så fruktansvärt lång tid som lärarutbildningen. Nej lägg ner hela skiten och låt andra institutioner sköta utbildningen av lärare. Då kanske vi en gång för alla får bra nyexade lärare. Du kanske skulle bli arbetslös men det kostar att ligga på topp!


  22. Jag ska dock tillägga att Sverige har kvar lite av ankdamsidyllen. I Italien åtlalas forskare för att de inte exakt förutsåg en jordbävning under 2012. I Sverige är spelrelgerna annorlunda. Visserligen utkrävs ansvar på diverse bloggar för vem som bär skulden för de fria fallet av Sveriges skola. Men ingen har ännu åtalats!

    Det juridiska ansvaret tycks tydligen inte vara detsamma som ett moraliskt ansvar.

    Det största moraliska ansvar som nutida generation har gentemot kommande generationer anser jag vara att överlämna ett (globalt) samhälle som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Tyvärr ser jag inga empiriska bevis för att så är fallet.


    • Jag skulle gärna vilja dra folk inför domstol!


  23. Pär Engström, vi lärare har fått kämpa med sista minuten direktiv hur länge som helst, ditt gnäll om sena detaljdirektiv är inget bra försvar. Lärarutbildningen borde istället vara lyhörd för regeringens intentioner. I den här diskussionen har det dock framgått att det finns de som vill fortsätta att driva sin egen agenda och inte ändra ett dugg mer än de blir tvungna till. Det synsättet måste rensas ut ur svensk skola.

    Du pratar så varmt om det kollektiva lärandet men missar var det finns. Den seminarieundervisning Johan genomför är inte någon nyhet utan har av alldeles för många skoldebattörer kallats för katederundervisning och motarbetats. Det finns fler kollektiva undervisningsformer som motarbetats bara för att alla som fungerar kräver ett kraftfullt lärarledarskap. Jag är tacksam till om vi håller domstolarna utanför skolans värld men skulle de komma in borde de börja med massrättegångar mot de som drivit tesen lärare som handledare. Det har varit kriminellt dumt.


    • Jan,

      Nu får det vara nog. Du har totalt spårat ur och borde skämmas över dina två sista meningar i kommentaren ovan. Alla som inte har samma åsikt som dig om lärarrollen ska ställas inför rätta. Hur har du ens mage att kläcka ur dig att de som anser att lärare ska vara handledare ska ställas inför massrättegångar? Om du inte visste det så lever vi i en demokrati. Här finns åsiktsfrihet och yttrande- och tryckfrihet. Men det verkar du totalt strunta i eller också vet du inte vad dessa rättigheter innebär. Vad som är värst får andra bedöma.

      Du talar om att vi som har fokus inom den demokratiuppdraget har DDR-fasoner för oss. Men den som verkligen har detta är du som inte ens respekterar de allra mest grundläggande värden som vi har i en demokrati. Att förespråka att de som inte tycker som en själv ska ställas inför massrättegångar är inte bara helt urbota dumt. Det är ett direkt hot mot demokratins fundamenta. Är fly förbannad för närvarande efter att läst din kommentar och tar i allra starkaste ordalag avstånd från din åsikt att alla som anser att lärare ska vara handledare ska ställas inför domstol. Detta är bland det allra värsta jag har hört i skoldebatten och det är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag.

      Fredrik


      • Läs kommentaren noggrannare så ser du att jag tycker att rättegångar är helt fel för att lösa skolfrågor. 😉


      • Jan,

        Du skriver citat: ”borde de börja med massrättegångar mot de som drivit tesen lärare som handledare. Det har varit kriminellt dumt.”. Detta var vad jag konkret reagerade starkt mot. Fredrik


      • Straxt innan citatet hade jag reagerat mot en för mig obehaglig och absurd tankegång om att använda domstolar som ett sätt att komma åt skolproblem. Det du citerar är därför ett skämtsamt tjuvnyp åt en företeelse som jag inte tycker om men som jag absolut inte tror att vi gör något åt mha straff etc .

        Det finns så många idiotiska förslag om att lärare ska behöva gå till rättegång för att försvara sin betygssättning etc. Mängder av situationer där eleven kan behöva få fler chanser och ny bedömare men där allt bara försvåras av att någon lärare ska behöva vara syndabock innan det kan ske.


  24. Helt rätt har ni att ideologiseringen av lärarutbindingen har pågått sedan – jag kanske 1842.

    En av de mest ideologiserade utbildningarna var den gamla utbilndingen där vi bland annat skulle ha med hålbar utvckling, socialt, ekologiskt och ekonomiskt, prata om ideologi.

    Denna utbildning pågår fortfarande, har något år kvar. I slutet av månaden ska jag föreläsa i detta ämne utifrån boken ” ”Jämlikhetsanden – Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen” (Wilinson & Picket) -. självklart har denna bok och min föreläsning någon ideologisk botten – trots all empirisk evidens boken redovisar.

    Men jag står för denna ideologi. Även som lärarutbildare. Doick behöver vi givetvis se den andrea sidan, dels ideolgiskt – men även forskningsmässigt – självklart.

    Jag tycker om Johanb Kants sätt att rtesonera och även hans bok.Jag har tagit till mig det, dock inte personligen. För varken Johan, Jan eller någon annan har kritserat mig personligen m- utan det är ju yrket ”Lärarutbildare” som har kritserat utifrån generella termer.

    Och regeringens intentioner är klara.
    Stora universitet har bättre undervining än högskolor, punkt slut.
    Då får jag ju skylla mig själv om jag inte tar konsekvenserna av dessa intenioner. Sådana är spelreglerna.

    En annan intention är att lärarstudenterna kanskje bör testas i ett lämplighetstest innan de blir antagna. Men eftersom detta inte är beslutat utan en process som utreds och jag tillfrågades om att vara en av tre på min högskola att svara på en enkät så gjorde jag det. I mitt svar lyssnade jag i första hand på mig själv och inte på regeringens eventuella intentioner i denna fråga.

    Andra intentioner regeringen har är tidigare betyg, nationella prov i SO, No etc etc etc. Johan Kant har kritiserat dessa prov. Som lärarutbildare gör jag det inte längre. Det är inte min uppgift, jag lyssnar istället till regingens intentioner.

    Jag tror inte vi kommer längre – jag tar på mig min del av att kommunikationen inte alltid lyckas. Jag har inte helt förstått vidden av den kritik som under decennier har alstats gentemot lärarutbilndningarna. Att ha fått examensrätt till Björklunds nya lärarutbildningen kan inte skyla över detta historiska faktum.

    Själv började jag på lärarutbildningen hösten 2007 – samtidigt som Bolognareformen.

    Eftersom det finns kritik både mot Bolognareformen och mot lärarutbildningen, ibland framförd av samma professor, så anser jag dete relevant att även ta in denna reform, t.ex. dess kunskapssyn.


  25. Till Jan!
    Har jag förstått det rätt. När Johan Kant kritiserar regering, riskdag för överhopning av nationella prov är det bra att Johan krisiterar, men när Pär Engström kritiserar regering, riskdag för överhopning av nationella prov är det dåligt av Pär att göra så.

    Om så är fallet. Hur förväntar du dig att jag ska delta i en kommunikation om skola och lärarutbildning – eller ska jag inte delta..


    • Jag uppfattade inte att det var NP etc. som var fokus för din kritik. Du har rätt i din kritik av att regering ger för lite tid för att implementera de nyheter de kommer med. Däremot hävdar jag att det inte räcker som försvar för att utbildningarna har kvar gammalt tänk som det är uppenbart att politikerna vill slippa. Jag vill att skolan ska få mer tid för att ta emot nyheter rent generellt men då måste vi också visa lojalitet mot att politikerna stakar ut huvudkursen.

      Som exempel på gammalt tänk tar jag upp snacket om lärare som handledare, det är gammalt och har aldrig fungerat. Ni borde självmant rensat på lärarutbildning och därmed fått en bättre förberedelse för de nya reformerna.

      Din syn på att jämlikare samhällen ofta är bättre delar jag men hävdar att likformiga samhällen alltid fungerar sämst. Det är för mig en tydlig indikation om att vi ska agera värdegrund inte prata så mycket om den ifall det inte är en del av det kursinnehåll eleverna ska tillägna sig. Det förlorade fokuset på kunskap kan ni inte ha kunnat vara främmande för.

      http://jansyrligheter.wordpress.com/2013/01/06/medeltidsvarderingar/


  26. Jag har på den lärarutbildning jag är verksam i hävdat betydelsen av de examensmål som är utstakade för lärarutbildningen, t.ex. att studenterna ska visa kunskaper om sociala relationer, konflikthantering och ledarskap.

    För mig ligger begreppet ”Ledarskap” mig vart om hjärtat. I min avhandling ”Samtal och ledarskap. En studie av medarbetarsamtal i grundskolan” har jag tagit upp en del av edetta begreppet, då vad gäller rektorens ledarskap. Men kanske mer intressant är lärarens ledarskap, vilka begrepp, synsätt och perspektiv som vi nu är med att utvckla under de närmaste decennierna kring detta.

    Liksom vad gäller all form av ledarskp så finns det olika sorters ledarskap. Handledning är en form av ledarskap, specielltlämplig i vissa situationer, t.ex. handledning av uppsatser vid universitet.

    Så begreppet kommer inte att rensas ut i vqad gäller ledarskp. Men placeras in bland andra begrepp, förhållningssätt etc etc.

    Ledarskap hänger samman med någon form av ideologi, t.ex. företagsideologi, social ideologi etc etc. Denna ideollgi kring ledarskap skiftar beroende på tid och rum. Att vara ledare i ett svenskt klassrum idag är inte detsamma som att vara det för 60 år sedan – det kan okjså skilja sig mellan skolor, länder etc.

    Med ett brett spektrum av underbegrepp hoppas jag att vi kan utvekla både generella och specifika kunskaper om läraren som ledare i ett klassrum


    • Min erfarenhet av lärarutbildare är att de ofta har vettig syn på behovet av ledarskap i klassrummet. Varför detta får så dåligt genomslag i det offentliga rummet är för mig en gåta? Varför kan inte lärarutbildningens företrädare tala klarspråk om hur destruktivt det fria sökandet är, hur vansinnigt dåliga resultat demokratiexperiment som Färila gett och behovet av att lärare tar ansvar för att elever når kunskapsmålen och det kräver ledarskap.

      Lite sådana självklarhet kunde gott få synas i det som sägs offentligt och i det urval av kurser ni väljer att ge eleverna.


  27. Kunskap och vår planet!

    Vad sägs om detta citat:

    ”Större jämlikhet förser oss med nyckeln till en minskning av det kulturellt betingade konsumtionstrycket. Vid en tid då människor tycks ha varit mer uppriktiga sade Henry Wallich, före detta centralbankschef och professor i ekonomi vid Yale: ” Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt, finns det hopp, som gör att stora inkomstskillnader kan tolereras”. Men man kan också vända på detta samband. Det är inte bara så att tillväxt är ett surrogat för jämlikhet, utan större jämlikhet gär även tillväxt mindre nödvändig. Jämlikhet är en nödvändig förutsättning för en ”stationär ekonomi” (Wilkinsson & Picket, 2010, ”Jämlikhetsanden, s. 243).

    Om jag citerar detta i en lärarutbildning har jag då hädat mot sann samhällsvetenskaplig anda som har tillväxt som grunden för allt?

    De dominerande ekonomiska teorierna och de empiriska bevisen slår ju en gång för alla fast att tillväxt är nödvänding för t.ex. sysselsättning. Så vi har väl inget val eller?

    Jag menar att vi har det – ”stationär ekonomi” är ett val. Vilka grundbultar finns i denna ekonomi? Och var kan man läsa om det? Finns det någon ekonomiutbildning i Sverige som har en kurs i ”stationär ekonomi”. Lärarutbildning ska utbilda lärare som ska utbilda elever för studier och arbetsliv. Vi måste anpassa utbildning till samhället? Ja, då kan jag ju inte hävda en viss teori som ingen vill använda – men jag gör det ändå, men samtidigt hävdar jag givetvis den dominerande teorin. Det är bara att välja och ta konsekvenserna av sitt val.


    • Som Ference Marton beskriver det: Det finns många alternativa perspektiv men också ett normativt. För förståelse behövs både och. Stationär ekonomi är ett intressant alternativt perspektiv men inte det normativa som många tillämpar. Handledarskap är ett intressant alternativt perspektiv på lärarrollen men det som nuvarande lagar talar om och nuvarande lärare behöver är att ta ansvar för att leda.


    • Pär,
      Skall jag tolka det som att du säkrar lärarstudenternas kunskap gällande den a)positiva kraft i förväg redovisade konkretiserade kunskapskrav i kombination med b)kvalitativa gensvar vilka kopplas till dessa konkretiserade kunskapskrav? Ställs också kravet på studenterna att kunna ge exempel på hur Vygotskijs syn på behovet av läraren i egenskap av den bättre vetande och hans (V’s) syn på ”det goda exemplet” utifrån konkreta exempel? Ävenså vad V’s forskningsresultat gällande språkets betydelse för tankeutvecklingen inkluderat hans tankar om ontogenes – fylogenes? Säkrar du detta hos studenterna eller räcker det med att de kan säga ”den proximala zonen” och lägga likvärdigt krut på Skinner, Dewey med flera?

      Observera att jag ser en styrka i att känna till centrala delar av undervisningens bakgrund men att det inte är tillräckligt att enbart skumma av en rad teorier på en ytlig nivå. Det jag sett mer än en gång är att ”jo jag tror vi läste om Vygotskij men lösningen är Ikt och/eller egen forskning”. Tidigare var det grupparbeten och sedan var det projekt och sedan ämnesövergripande som var motorvägen framåt. Inte sällan kombineras dessa tvärsäkra uttalanden med motiveringen att ”skolan har inte längre monopol på kunskap” eller ”man kan inte lära någon annan”. Vilket dravel. Som om skolan någonsin haft monopol på kunskap…Detta stämmer inte in ens på totalitära regimers skolor ochbän mindre på mer demokratiska. Eller att man inte kan lära någon annan – tala om teori- och historiefattig. Obs: jag önskar ingen ny dogmatisk diskussion kring Ikt utan ser det ett självklart verktyg i utbildningen. Problemet ärr att så många ser metoden som det centrala och blir då ordtalibaner. Att så många blir frälsta och i det närmaste troende säger mig att de inte fått chansen att bygga en egen teoribas, men det motverkar du alltså Pär? Har du möjlighet att ge några konkreta exempel på hur – t.ex i form avv de konkreta kriterier du använder dig av?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s