h1

Hur tänker föräldrar?

16 mars 2013

Den senaste tiden har jag funderat en del över vilken skola föräldrar önskar ha och vilken skola de tror vi som jobbar i skolan kan uppbringa. Dels tänker jag på mina erfarenheter från när jag var lärare, dels en del föräldrar jag möter på min arbetsplats, dels min roll som förälder för tre egna barn i grundskolan och dels vad jag får höra av nära vänner som jobbar på andra skolor, i andra kommuner som lärare och rektorer.

Jag har hittills i mitt yrkesverksamma liv aldrig träffat några föräldrar som inte vill sitt barns bästa. I några fall föräldrar som inte ens klarat av att ta hand om sig själv, men önskan och viljan att ge sitt barn det bästa har varit högst påtaglig. Men vad är det bästa för barn och ungdomar? Är det att tokreglera? Är det att skydda barn från allt det onda som finns i omvärlden?

Via telefon eller mail kan föräldrar vara oerhört arga och aggressiva. Det kan röra sig om att deras barn varit inblandad i ett slagsmål eller att rastvakten inte syns till. En god vän till mig berättar att en förälder  på hans skola han ville vara med och bestämma var halkskydd i trapphuset skulle monteras. En annan förnekade att hans pojke hade stulit en lärares nycklar, fast det fanns både vittnet till stölden och att pojken hade använt sig av nycklarna. Så vad vill man med skolan som förälder?

Är det så att det ska finnas ett stort staket runt skolan, bevakningskameror, pastellfärgade lokaler, 100 rastvakter och personal som har ett ständigt leende från mungipa till mungipa och som säger: ”Vad underbart att just du är här idag, nu ska vi ha kul i skola och få lust att lära”. Kommer våra barn och ungdomar vara rustade för omvärlden då?

Världen är fylld av konflikter. Allt från att tvååringar tar varandras bilar eller slår varandra i huvudet med en spade i sandlådan, till gräl i familjer och slagsmål på krogen. Den grövsta sorten av konflikt är krig och det är vi glada över att slippa i Sverige. Människan är konfliktfylld och det är just att hantera olika former av konflikter som vi på skolan bland annat utbildar elever för resten av livet. Att möta och hantera konflikter där de är nu och vidare på högstadiet och gymnasiet. Och i livet. Att möta och hantera konflikter på arbetsplatser och i umgängeskretsar. Detta har blivit ännu viktigare än tidigare med tanke på att social medier och internet tränger sig på. Det händer ganska ofta att elever kränker varandra på olika websidor, t.ex. MSN eller Facebook. Den senaste tidens debatt om näthat mot kvinnor är ett tydligt tecken på att det frodas en hel del konflikter inte bara fysiskt, utan även bakom dataskärmar. Bara denna vecka har det via Facebook spridits Linn Nygrens videoblogg några dagar innan hon tog sitt liv, för att hon var mobbad för att hon var tjock. Stämmer det? Har hon tagit livet av sig? Eller är det en internetskröna? Inte vet jag, men budskapet är starkt – det förekommer mobbning på nätet och det kan få förödande konsekvenser.

Men hur lär man elever hantera konflikter? Är det genom att bygga upp ett skyddsnät runt omkring eleverna? Är det genom att hota skolan med Skolinspektionsanmälningar så fort inget fungerar helt perfekt? Är det genom att förbjuda och tokreglera allt som finns i en elevs närhet och omvärld? Är det genom att bygga upp en skyddad verkstad på skolan? Svaret på alla dessa frågor är nej. Genom att låta eleverna gå i en ”plutt-i-nutt-skola” där allt är gulligt, sockersöt och där lock läggs på kommer att göra eleverna hämmade. För så fungerar inte omvärlden. Bara genom samtal och lösning av konflikter kan vi lära eleverna, genom att visa hur man gör, att själva i framtiden lösa konflikter, att ge eleverna verktyg att själva ta kontroll över sina liv. Prata om förhållningssätt och kritiskt tänkande när det gäller det de möter i verkliga livet och på nätet. För det är väl det vi vill – se till att alla elever växer och utvecklas till självständiga människor. Jag tror att alla som jobbar i skolans värld vill ha engagerade föräldrar, men ha föräldrar som tar över, rackar ner och tror att de är bättre pedagogiskt kunniga när det gäller allt från bedömning till inredning i skolan än de som jobbar i skolan känns märkligt. Bara för att en förälder är en framgångsrik VD för ett företag innebär inte att denne är expert på att få alla i en klass att förstå ekonomi i årskurs 9 – alltså inlärt.

Nu kanske du som läser det här tycker att jag inte tar allvarligt på om en elev är utsatt. Eller att jag förespråkar att det ska vara lite konflikt på skolan så att eleverna lär sig. Eller att skolan inte ska vara en trygg plats. Eller att jag inte vill ha in föräldrar i skolan. Men så är det verkligen inte. Att inte vilja gå till skolan, vara rädd eller ha en klump i magen, för att man inte känner sig trygg i skolan är inte acceptabelt. Samtidigt vet vi att det sker kränkningar i skolan, elever som är utsatta och mår dåligt. Då måste vi agera.

Vad beror det på att föräldrar agerar som de gör? Ingen aning, antagligen olika orsaker. Några kommer ihåg sin egna dåliga skolgång och tänker att mina barn ska baske mig inte behöva gå i en dålig skola. En del föräldrar vill visa makt gentemot skolan, har säkert ett behov av att sätta sig på människor. Andra föräldrar har nog dåligt samvete för att de jobbar för mycket och inte är hemma. När det är strul i skolan kan de inte se sitt eget ansvar, utan i skenet av bristande föräldraskap lägga ansvaret på skolan. För alla har ju läst i tidningen eller sett på tv hur illa ställt det är med svensk skola.

Vad vill jag då säga med detta blogginlägg? Jo, jag vill att skolan blir respekterad, uppskattad och skyddad av rektorer och kommuntjänstemän. Att man skyddar lärare och personal. Att man backar upp all personal. Och att föräldrar istället för att gå till attack mot skolan har en dialog för att förbättra för skolan och för sitt barn. Inte hota med anmälan till Skolinspektionen. Vi behöver föräldrar i skolan. Att de kommer på möten och engagerar sig, inte ringer och är skitförbannade för att just deras barn får skulden för något – ”det var ju inte han som började”!

Vill vi ha en skola i världsklass behöver lärare och personal i skolan känna sig trygga, inte känna sig rädda för att säga fel saker eller ständigt vara beredda på att behöva försvara sina handlingar. Vill vi ha en skola i världsklass behöver vi öka respekten för läraryrket och då behöver rektor, kollegor och kommuntjänstemän stå upp och försvara lärarna. Om en lärare har fel i sakfrågan, det kan ju hända, gäller det att tonläget i diskussionen blir så bra att man i dialogen löser det uppkomna problemet. Annars kommer skolan aldrig någonsin bli världsklass.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

22 kommentarer

  1. Jag är glad att du tar dig tid att blogga emellanåt! Dina ord väcker tankar och igenkänning.


    • Tack Magda!


  2. Bra att du är tillbaka i bloggens värld.


  3. Det finns två serierutor som cirkulerar rätt friskt en med årtal 1969 där eleven skälls för dåliga betyg av föräldrar plus lärare och en nutid där läraren är den utsatta. Det finns ju en oerhört stor andel av de som sätter agendan i skolvärlden som varit enormt engagerade i att situation 1969 inte ska inträffa och förvånande många som anser att bild nutid är rättvis och bra.

    Analyseras det lite mer och vi tänker på att inlärt hos eleven kräver förändring hos eleven ser vi att samarbete mellan föräldrar och skola när det gäller uppfostran är helt nödvändigt. Skolans mål är att eleven ska lära sig att umgås med andra på ett sunt sätt och att ta mer och mer ansvar för att ge sitt bidrag tillbaka till samhället. Detta bör ju faktiskt vara föräldrarnas mål också. Det ska förstås genomföras på ett konstruktivt sätt med mycket respekt för barnets integritet men det ska vara vuxenvärlden som styr.

    Varför har vi drabbats av så många högt upp i hiearkierna i skolans värld som motarbetar skolans mål och förvillar föräldrarna? Varför har vi drabbats av en ”Färila skola 2000 maffia”?


  4. Mycket tänkvärt inlägg. Ibland svår att diskutera eftersom man så lätt polariserar. Håller helt med om att en konflikter av är helt nödvändiga för att barn också ska utvecklas. Konflikt är ju en form av utveckling. Lära sig att respektera andras åsikter och kunna argumentera utan att använda nävarna.

    Idag är jag dock rädd att nävarna, eller de kränkande orden dyker upp alldeles för ofta i konflikterna. Där måste vi vuxna finnas och reagera. Men jag håller helt med dig, vi kan inte och ska inte skydda barnen från allt. Jag tror inte på den totala kontrollen.

    Viktigast för mig är att barn känner sig trygga att våga lägga sig i och vågar gå in i konflikter. Då har vi lyckats.


    • Vi har ju alltid haft problemet att konfliklösningen mellan barn blir våldsam eller på annat sätt innebär användning av oacceptabla metoder. På detta område har skolan blivit om än långt ifrån tillräckligt bra.


  5. Reblogged this on Pedagogikbloggen and commented:
    Välskrivet och tänkvärt om trygghet och konflikt


  6. Fantastiskt bra skrivet! På pricken! Tänker ofta att vi redan i förskolan där jag är verksam behöver diskutera föräldrarollen och vilka förväntning vi har på varandra förskola-förälder. Det finns definitivt en diskrepans där…


  7. Jag vill att föräldrar är engagerade i barnens skolarbete men jag vill inte att föräldrarna är innanför skolans väggar. Föräldrarna ser till att barnen är hela, rena och uppfostrade och skolan ser till att eleverna blir så bildade och utbildade som möjligt.

    Jag säger som rektorn på Engelska skolan i Nacka vid introduktionen. Vi har fokus på det akademiska, i klassrummet bestämmer läraren och är inte du med eleverna, vi vill att alla är anständigt klädda, mobilerna ska vara i skåpet och avstängda osv. Ni som inte tycker som vi rekommenderar vi att söka sig till annan skola.

    Skolan är inte perfekt men så oändligt mycket bättre än de jag har erfarenhet av som elev,vikarie ,lärare och förälder.

    Väl värt ett besök för alla som verkligen vill ha en förändring.


    • Väl talat Janne!


      • Jag kan verkligen rekommendera ett studiebesök. Kan Internationella engelska skolan i Nacka så kan andra. Vi måste få stopp på de eviga skitdiskussionerna som bara stjäl kraft och tid. Så vid nästa läsårsstart så pekar Du med hela Armen hur det ska vara och strunta i om du mister elever under en övergångsperiod. De kommer tillbaka.


      • Janne,
        Två av mina barn går på engelska skolan i Enskede och jag har varit på skolan många gånger. Jag har också skrivit flera blogginlägg om Engelska skolan. Så jag vet.


  8. En bussförare har starkare skydd i form av larmknappat, videoövervakning mm medan en lärare är totalt ensam i sitt klassrum tillsammans med elever som, i vissa fall, inte har det minsta empati och är kapabla att grovt misshandla andra människor på allmänna platser – Kortedalafallet – och som heller inte är mogna eller kapabla att ta till sig ”värdegrundsundervisning”. Som inte ens drar sig för att locka ut och överfalla poliser, vilka både har våldsmonopolet i samhället och är utrustade med skarpladdade skjutvapen, med grön laser. Ett vapen som kan ge livslånga men och handikapp för den det drabbar.


  9. ”Man får sin auktoritet från hur andra behandlar en.”
    Kloka ord i gårdagens Skavlan av Sidse Babett Knudsen (statsministern Birgitte Nyborg i Borgen). Gäller nog också för lärare…


  10. Kärt tema… Jag skrev om något liknande för några veckor sedan. Enligt en undersökning i Lund har en stor andel av framför allt högstadielärarna fått ta emot hotfulla och/eller kränkande mail eller telefonsamtal från föräldrar.
    Bristen på respekt är ibland skrämmande!
    http://lrbloggar.se/fredrikandersson/2013/01/29/prataom/


    • Är verkligen föräldrar så dumma att de hotar brevledes? Jag skulle lyfta på luren och ringa polisen.


      • Och vad tror du att polisen gör då? Rycker ut med nationella insatsstyrkan? Nej, saken läggs ner nästan omgående!
        (VET detta av EGEN ERFARENHET då jag själv fått mycket otäcka hotelsebrev i en helt annan sak)


      • Ja, men om alla lärare polisanmält hade saken inte gått att ignorera, särskilt inte som många anmälningar gällt samma person. Lärarna blir vana vid ett visst språkbruk från föräldrarna, blir ”härdade”. Det var inte bara fler kränkningar i högstadiet än i gymnasiet, enligt undersökningen, det var också betydligt grövre kränkningar. Det finns nog också ett stort mörkertal, då det gymnasielärare uppfattade som kränkande, verkar uppfattas som normalt av högstadielärarna.
        Lite märkligt är att det ju är samma ungar och samma föräldrar i högstadiet som i gymnasiet…


  11. Har du följt den här serien? Kan nog vara av intresse för dig: http://www.ur.se/Produkter/174229-Rektorerna


    • Hej Elias,
      Måste säga att jag har sett några avsnitt och inte blivit vidare imponerad, vare sig av programmen eller av diskussionen efter.


      • Serien visar tydligt hur rektorer utan lärarutbildning i botten och huvudmän försöker bestämma över lärarnas undervisning. Till exempel avsnittet när Södertäljes politiker vill införa ”tvålärar-system” utan någon som helst beprövad erfarenhet eller vetenskaplighet samt att lärarna är skeptiska. Om man vill bli övertygad om en statlig skola är det en bra serie. I övriga aspekter håller jag med dig.


      • Elias,
        Jag håller helt med dig.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s