h1

Förflyttning av fokus sker i det tysta

21 mars 2013

De senaste 20-30 åren har den pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE – min förkortning), styrt och ställt i skolans värld. På maktpositioner har man till varje pris gjort allt för att hålla fast vid makt och initiativet i skoldebatten. När det inte går att köra schysta medel då försöker man driva igenom sin agenda med fula metoder. Så har det varit i många, många år.

Jag har tidigare skrivit många blogginlägg om detta, inte minst när det gäller debatten om motarbetandet av  Lpo 94, motstånd mot betyg och resultatuppföljning och inte minst tillblivelsen av Lgr 11 – där hela lärarkåren blev totalt uppfuckad och lagd i frysbox. Vi börjar se resultatet av det nu. Lärare inser alltmer att den platta kunskapskraven, som saknar hierarki och är oerhört godtyckliga ställer till problem.

Många personer har deltagit i detta fulspel, bland annat har jag i min bloggserie om det dolda pedaogiska nätverket lyft fram Mats Ekholm, Hans-Åke Scherp, Steve Wretman, Tomas Kroksmark, Christian Lundahl med flera. Men även andra personer har i högsta grad medverkat till detta t.ex. den trojka av damer som bidrog till att sänka Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) med sin pedagogiska ideologi, Ingrid Carlgren, Inger Eriksson och Viveca Lindberg. Också på Skolverket har det kryllat av ideologer och betygsmotståndare som lägger fokus på helt andra saker än vad som är beslutat eller vad som är konstaterat behövs ändras. Trots fattade riksdagsbeslut åker vissa personer land och rike runt och sprider betygsmotstånd. Trots fattade riksdagsbeslut så omvandlar myndigheter och personer i pedagogisk maktposition besluten till något helt annat. OCH: Man säger – det är forskning!!!! Eller forskningen säger.

Hela tiden förflyttar man fokus från viktiga frågor, som t.ex. följa upp resultat och betyg. Med små subtila medel börjar man snacka om andra saker och smyger in felaktigheter. Det senaste är allt snack om förmågorna i Lgr 11. Hela tiden är det fokus på förmågor och förmågor och förmågor. Och folk från Skolverket snackar om förmågor. Det kommer ut Nationella Prov som fokuserar på förmågor och det senaste är att förmågorna ska vara en del av bedömningen. Otroligt irriterande.  Skäms ni som sprider denna dynga och får lärarkåren att bli ännu mer osäker och blandar ihop kunskapskrav och förmågor. Alltså att hela tiden prata om kunskaper och förmågor i samma andetag!

Men hur hänger det ihop? En problem med Lpo 94 var att man hade två typer av mål – mål att sträva mot  och mål att uppnå. Mål att sträva mot skulle ligga till grund för lärarens planering, det var utifrån mål att sträva mot som läraren skulle planera den undervisning som man skulle genomföra (utlärt). Mål att uppnå var grund för bedömning, alltså vad eleverna hade lärt sig (inlärt). Mål att uppnå var de kunskaper som eleverna skulle ha inlärda, vilket också var detsamma som betygskriterierna för godkänd i årskurs 9. Enmansutredaren Leif Davidsson som gjorde en utredning ”Tydliga mål och kunskapskrav i skolan”, kom bland annat fram till att de två målen skapade förvirring. Davidsson menade att mål inte skulle finnas i kommande kursplan, dessutom endast kunskapsmål – som blev döpta till kunskapskrav. Till saken hör att PIE gång på gång på gång basunerat ut i många år att mål att sträva mot skulle ligga till grund för kunskapsbedömning.

Men vad hände? Jo Skolverkets tjänstemän lyckade föra in begreppet mål i betaversionen av kursplanerna – bakläxa och göra om. Men att föra in förmågor, det vill säga långsiktiga mål i syftestexten lyckades tjänstemännen med. Det vill säga mål att sträva mot med ett annat namn, förmågor. Och nu är fokus förflyttat igen, för nu pratar man alltmer om förmågor. Dessutom i samma andetag som kunskapskrav – alltså kunskap och förmågor. Igen och igen och igen så hjärntvättar man lärarstudenter, lärare och media. Genom att prata mycket, ofta och alltid om förmågor, dessutom blanda ihop det med kunskaper och blanda friskt i Nationella Proven återskapar man förvirring. Genom att lägga fokus på detta blir det åter igen en fokusförflyttning från tydlighet, resultatuppföljning och betygssättning.

Mål att sträva mot/förmågorna ska ligga till grund för lärarens planering, det vill säga metodik. Och är det så att svensk skola har problem med metodik? Är vi ett fattigt land när det gäller metodik? Står lärare handfallna, saknar metodik? Nej, så är det inte. Däremot har vi en hel del dålig metodik i den bemärkelse att alla elever inte lär sig.

Så vad har svensk skola problem med? Att alla elever når fullständiga betyg? Ja! Att alla elever lär sig läsa flytande? Ja! Att skolan/lärare följer upp resultat? Ja! Att skolan/lärare organiserar sin verksamhet utifrån uppföljda resultat? Ja! Frågan är då varför Skolverket och PIE  fortsätter basunera ut förmågor? Varför motarbetar PIE systematiskt tydlighet och resultatuppföljning? Varför kan vi ALDRIG en gång för alla bli av med alla dessa människor som förstör för skolan, eleverna och lärarna?

Problemet är att tusentals elever går ut ur grundskolan utan fullständiga betyg, utan tillräckliga kunskaper, men fulltankade med dåligt självförtroende och tro att de är dumma i huvudet. År ut och år in! Alltså läs igen: År ut och år in! Det konstiga är att om man i Japan kan lära en apa att trycka på en knapp på en maskin för att få mat, då borde väl svensk skola få alla elever att lära sig läsa flytande på 9 år. Eller är jag helt naiv? Är det en orimlig tanke jag har? Och det spelar ingen roll hur mycket politiker, en engagerad Generaldirektör, jag själv och andra debattörer säger. PIE håller i taktpinnen och gör allt för att flytta fokus från tydlighet till förvirring.

Jag måste säga att jag är pessimistisk när det gäller svensk skolas framtid, eftersom dessa odemokratiska krafter ständigt hittar nya vägar till att förvirra lärarkåren och lura media. Kanske dags för granskning? Och konsekvenser? Om det finns någon stark person, typ min idol Inga-Britt Ahlenius, som kan granska dessa charlataner så är jag villig att ge ingående tips på vad granskaren kan titta på. Annars kan jag lika gärna lägga mig ner och dö! Men å andra sidan då är det väl många som jublar – det bjuder jag på.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Det är ni som räddar världen, trots min pessimism.

Annonser

74 kommentarer

  1. För den som vill fördjupa sig i pie-bagaren Kroksmarks logiska slutledningsförmåga rekommenderar jag hans senaste (sista? Länken är nu borttagen) blogginlägg på tomaskroksmark.se/blog om poliser i New York med mera, inklusive 48 kommentarer! Kungligt roande!


  2. ”Se möjligheterna istället” har jag fått höra när jag velat se verkligheten och inte drömmarna. När jag velat veta hur många som har dyslexi, hur många som kan läsa en normalsvår text, hur många som förstått matematik, inte bara räkning, och kan använda variabler och formler. När jag påpekat att jag utbildat mig i fysik för att kunna ta elever med rätt förkunskaper på en riktig kunskapsresa inte skaffat mig redskapen för att hjälpa dem tillägna sig grundkunskaper. Då möter man det där snömoset som går ut på att dölja vad eleverna kan till och med för den som ska lära dem det de behöver. Alla kan tro sig ha chans att bli läkare och ingen kommer kunna bli det.


  3. Jag undrar ibland om de flummisar som drevs bort från att skriva kursplanerna för gymnasiet, istället fick jobb på grundskoleavdelningen. De nya kursplanerna och kunskapskraven för Samhällskunskap och Historia i gymnasiet är precis så tydliga som de skulle varit 1994. De borde kunna kopieras rakt av till grundskolan, så kan Skolvärken sparka hälften av sina anställda.


  4. Nu är jag förvirrad! Är inte en förmåga viktig? ska vi tillbaka till att bara fylla i och kryssa i rätt och fel? Går inte kunskap och förmågor hand i hand där det ena inte är så bra utan det andra. För om jag ser att en elev i dag har full koll på att ta reda på genom böcker, nätet mm varför då i helvetet ska jag påtvinga honom allt som finns i kunskapskraven!!! Är det inte bättre den individen får fördjupa sig och använda sina förmågor till något produktivt och utvecklade?


    • Frans,
      Nu får du nog läsa mitt inlägg igen. Finns det på någon plats jag skriver att förmågor inte är viktigt? Är det det jag säger? Nej, jag säger att man blandar ihop kunskaper och förmågor och att bedömning också ska göras i förhållande till förmågorna. Helt fel!


  5. Jag har ofta mått riktigt illa av att se elevernas förvirring när de tex i 4:e klass inte får grundkunskaper utan istället får prata bort lektion efter lektion, om allt möjligt, medan läraren tjatat om att de ska träna att jämföra och analysera …förmågorna i centrum – men hur ska de kunna använda sina ev. förmågor utan grundkunskaper?
    HELT OTROLIGT!


  6. Nu är jag förvirrad! Är inte en förmåga viktig? ska vi tillbaka till att bara fylla i och kryssa i rätt och fel? Går inte kunskap och förmågor hand i hand där det ena inte är så bra utan det andra. För om jag ser att en elev i dag har full koll på att ta reda på genom böcker, nätet mm Varför då i helvetet ska jag påtvinga honom/henne allt som finns i kunskapskraven!!! Är det inte bättre att den individen får fördjupa sig och använda sina förmågor till något produktivt och utvecklade? Är lite trött på att det hela tiden ska skjutas hit och dit att det finns olika politiska åskådningar som ska styra skolan och inte se det som är viktigt! För så som du beskriver så ska vi tillbaka till en 50-tals skola eller har jag förstått dig fel?


    • Frans,
      På vilket sätt menar du att min beskrivning innebär att vi ska tillbaka till en 50-tals skola? Jag vill gärna ha konkreta exempel eller är det något som du bara hasplar ur dig?


      • Ja vad ska man svara konkret på när det du gör är att du gnäller på något som vi bör sitta ner och diskutera för om vi ska nå någon form av framgång med skolan är det inte så bra med en massa sura gubbar som bara gnäller om vem som har rätt eller fel. Det ena utesluter väl inte det andra eller? Alla lärare sitter faktiskt inte ner och bara låter elever diskutera utan någon som helst grund i de dom ska diskutera så självklart är det viktigt med en bas att utgå ifrån, det måste man ha för att kunna ge utryck för sina förmågor. Men på dig så låter det som vi ska tillbaka till något som varit förr och det är jag inte intresserad av och om du så vill så finns det ”starka” makter som konspirera att vi ska tillbaka till det som varit vilket vore en katastrof för svensk skola. Jag har suttit och rättat prov hela vecka och jag är stolt över vad eleverna har presterat samt att det ligger på en riktigt hög nivå för att gå i åttan. De visar goda förmågor för att se hur en process som industriella rev kunde ta form. Jag är också trött på alla gamla gubbar som hasplar ur sig att alla var så mycket intelligentare förr! Men jag vet inte någon i min klass i åttan som skulle kunna prestera som många av dagens elever. Men säger man det då kommer folk slängande med alla jävla tims och fan och hans moster! Jag anser fortfarande att du konspirerar lite väl mycket och på en låg nivå! Jag tycker att förmågor är viktiga och med en kunskapsgrund att stå på så blir det riktigt bra resultat. Men det är väl något jag bara hasplar ur mig!


      • Frans,
        Nu får du ge dig – vadå sitter och gnäller. Här har jag och många med mig påtalat brister under hela processen vid framtagandet av Lgr 11:s kursplaner, suttit ner och diskuterat, varit på mängder med möten på gamla Lärarhögskolan i Stockholm, skrivit debattartiklar, skrivit till Skolverket med mera med mera. Men till slut får det fan i mig vara nog.

        Som jag skrivit tidigare. Man skulle kunna ställa sig naken i ett gathörn med en megafon och skrika ut forskningsresultat – ingenting skulle hända i alla fall.

        Fortfarande ger du inga exempel: ”Men på dig så låter det som vi ska tillbaka till något som varit förr”: Vad exakt i det jag skriver får dig att tolka det på detta vis. Läs min bloggserie om Pedagogiska nätverket.

        Sen undrar jag vad du menar att jag är en gammal gubbe! Är du åldersfascist eller?


    • När Mogens Niss mfl presenterade perspektivet med förmågor som ett sätt att belysa utbildningsuppdraget tyckte jag att det var en riktigt bra idé. På vägen till att vi i Sverige har börjat anamma detta har det dykt upp allt fler invändningar.

      Jag tycker att du mrhf1971 visar upp det som jag anser vara skälet till att bli skeptisk till det starka fokuset på förmågor. Du visar ett fokus som går ut på att eleverna INTE behöver lära sig saker som är svåra för dem. Du gör är en destruktiv polarisering mellan att lära sig centralt innehåll (lära sig läsa) och sammanhörande förmåga (att kommunicera). Allra värst är det att kunskapskraven tas upp som något som inte är ”produktivt och utvecklande” när det är med stöd av dem vi ska få eleverna att fördjupa sig.


      • Bra!


      • Jag förstår att du inte förstår vad jag menar och du har faktiskt inte en jävla aning om vad jag gör med eleverna men så är det väl med den ideologiska ståndpunkt du står för. Men din förmåga skulle du nog inte hänga med på mina lektioner ändå. Så jag betackar mig för sådan oförmåga att se vad som vad ett problem är och vad som inte är ett! Var skriver jag att det inte är produktivt med kunskapskrav? Jag får väl en gång för alla då säga igen att jag tycker att kunskapskraven är bra men för den saken skull ska vi väl inte bortse från förmågor!


      • Om du inte var så förtjust i ditt höga tonläge så skulle du uppmärksamma att jag hade visst fog för att tolka dig som att du påstår att det inte är produktivt med kunskapskraven. Jag vet inget om hur du är med eleverna men det du här ger uttryck för ger verkligen sken av att vi ska undvika att se klarsynt på vilka kunskapskrav eleven uppnår och låta eleven fokusera på annat. Hoppas att du när det kommer till kritan inte har den inställningen. Den inställningen har varit mycket destruktiv för svensk skola och alltför många elever har valt lätta istället för nyttiga vägar.


      • mrhf1971,

        Jag tycker du har en stark poäng när du påtalar vikten av att vi ska arbeta med förmågor i den svenska skolan. Förmågor är en del av läroplanen och ett arbete med dem borde vara en ren självklarhet i skolan. Den som inte arbetar med förmågor bryter mot läroplanen. Fredrik


      • Fredrik och Frans,
        Vem har över huvudtaget någonsin sagt att man INTE sak jobba med förmågorna? VEM? Var står det att man inte ska jobba med förmågorna? Blogginläggen handlar om att inte blanda ihop päron och äpplen – alltså förmågor ligger till grund för planering och kunskapskrav ligger till grund för bedömning. Hur svårt kan det vara att förstå?


      • Fredrik, vi arbetar förstås med förmågorna eftersom det är smartaste sättet att uppnå kunskapsmålen men vi ska inte blanda ihop målen och vägen dit.

        Förmågor var ett skönt sätt att motivera lärandet men när de luddar till målen försämras bara den viktiga uppföljningen.


      • Ja och Johan, tänk vad många som stoppar huvudet i sanden när det gäller Färila och kör samma jargong. ”Det fria sökandet är grejen nu när kunskapen ligger en knapptryckning bort” fast helst ska man kunna läsa och skriva först. 😉

        De förkunskaperna verkar inte ens självklara på högskolan numera. Tala om strutsfolket!


  7. Johan Kant har mer än rätt! Jag tror att vi mer tydligt än hittills måste gå på de ansvariga personerna, av vilka Kant räknat upp de främsta. Flera av dessa fortsätter nu att debattera skolfrågor som om ingenting hänt och som om de själva står helt utan ansvar för hur skolan ser ut. Jag kan intyga att lärarutbildningen i Stockholm inte helt har hämtat sig från Ingrid Carlgrens trista insatser på sin tid. Kroksmark fortsätter sin procession med sin ”skolnära forskning” som är så långt ifrån skolans verklighet man kan komma. Learning theory och variationsteorin är de senaste flugorna. Learning theory är ingen teori och variationsteorin är synnerligen begränsad i sin användning.


  8. Jag gick för ett år sedan på en bedömningskonferens där en lärare undrade följande: Om en elev i matematik i ett tidigt skede av kursen behärskar räta linjens ekvation, men misslyckas på detta delområde på nationella provet – hur ska läraren bedöma eleven? Det ska ju enligt skolverkets text vara vad eleven kan mot slutet av kursen som betygssätts. Skolverksmänniskan svarar då att den förmåga som mäts i ett visst moment (centralt innehåll) och bedöms som bristfällig, kan bedömas stark vid ett annat tillfälle i ett annat moment. Jag påpekar då att man i så fall kan godkänna elever på förmågor, trots att allvarliga brister i behärskandet av centralt innehåll föreligger. Vilka kunskapsluckor skickar man då med öppna ögon vidare till högskolan? Någon bra replik fanns inte på detta från panelen, och det är från den tidpunkten och framåt jag har känt mig skeptisk till det nya betygssystemet. Detta var nu specifikt för matematik och gymnasiet, men jag misstänker att fler kan ha drabbats av icke ändamålsenliga strukturer i betygsreformen.


    • Jag är fortfarande mest positiv till det nya betygssystemet med centralt innehåll och fler nivåer men anser att Skolverket verkligen lyckats förstöra reformen genom att överge Blooms taxanomi och de felaktiga budskap de sprider. Jag fattar inte deras allergi mot uppföljning och tydlighet.


  9. Men vad bra att vi är överens att vi ska jobba med förmågor och kunskapskrav och förresten janleander om du varit lite mer noggran när du läste mitt inlägg så skrev jag faktiskt att eleven gjorde något den var intresserad av för att den redan hade grundkunskaper i ämnet i fråga och gjorde en fördjupning med fantastiskt resultat och jag vet inte men i min värld är det att lära sig något och eleven har en alldeles fantastik förmåga att ta reda på fakta och omvandla denna till något vettigt. Gick inte det fram så ber jag så hemskt mycket om ursäkt!

    Och johan märker du inte att jag också är en grinig jävla gubbe så ja jag är väl åldersfacist om du så vill. Det som jag är rädd för är att det ena ska få stå tillbaka för det andra när det behöver samspela. Vi får väl hoppas att dessa hemska människor som ni är så rädda för inte för den makten du säger att de har! För jag skiter verkligen i om de tror att man kan bedriva skola på enbart förmågor. Min ståndpunkt kommer alltid vara att du har förmågor där du sedan kan använda din kunskap!

    Och ja skolan är den viktigaste arbetsplatsen i landet och jag är stolt att vara lärare! Jag tror verkligen inte att det kommer gå åt helvete med skolan om vi bara får tid att jobba med eleverna så att de kan utvecklas och bli fullfjädrade medborgare med både kunskaper och förmågor! Sedan är jag jävligt trött på att alla bara klagar och inte kan se det som också är positivt!! Ja jag blir även trött på mig själv!

    Du också ha ett något som styrkte mitt påstående om att du vill tillbaka till förr om man bara från din artikel! Här får jag erkänna att det var en känsla jag fick. Jag kan inte styrka jag hade fel! Ber om ursäkt!!!
    Nä nu ska jag i varje fall sova! Ska lämna tillbaka prov och ge kidsen beröm för att de gjort en gott arbete! God natt!


    • Frans,
      Det verkar som vi är överens om det mesta. Jag vill poängterar att jag varje dag går till Vikingaskolan på lätta steg. Anledningen är att jag har fantastiska lärare och elever. För övrigt är all personal på skolan underbar: Fritids, vaktmästare, resurser, kanslipersonal, kökspersonal, kurator och skolsköterska. Det gör mitt jobb lätt.

      Det är inte svårt att se att vår skola inom några år kommer vara en grymt bra skola, vi är på väg. Det är inte svårt att få en positiv syn av skolan och av att våra elever är fantastiska. Senast i tisdags fick jag kvitto på att våra 5:or hade lyckats mycket bra på Haninge kommuns prov i SO.

      Men de personer som systematiskt motverkade Lpo 94 och ser till att jobba mot Lgr 11:s korrekta införande kommer få ett förödande effekt på skolan. 25% av pojkarna i årskurs 9 kan inte läsa flytande och 20% av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Hur är det möjligt? Det är just detta som blir konsekvenserna när ideologin får styra i maktens korridorer. Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för det.


    • Fascinerande vad vi hamnar lika i ståndpunkt Frans.

      Jag kan också vara samstämmig om den positiva skolvardag jag möter med kollegor, elever och skolledning. Sverige har en bra skola.

      Skälet till att så många andra länder blivit bättre är dock helt och hållet orsakat av de som gjort karriär av luddighet och bristande uppföljning. Jag kallar dem inte flummare utan strutsfolket.


      • Jan,

        Det där var ett onödigt frontalangrepp på hur vissa skolor och lärare arbetar. Det du beskriver som lanserat av ”strutsfolket” är på en del skolor oerhört lyckade arbetssätt och förhållningssätt till lärande. Du får nog ta och fundera över om det inte är tid att faktiskt respektera att andra kan tycka det du anser vara flummigt är bra metodik som fungerar med eleverna. Fredrik


      • Johan Kant har på ett härligt sätt visat att Sverige behöver många som börjar tala klarspråk.

        Bristande uppföljning av vad skolan åstadkommer, luddighet kring vilka prestationer eleverna uppnår och bristande fokus på vilka kunskapsmål eleverna ska nå, det är inte sådant som ska accepteras.

        Jag förespråkar stor frihet för lärare och skolor att välja undervisningsmetoder och tror inte alls på one-size fits all men alla professionellt arbetande skolor ska klara av tydlighet. Eleverna behöver det. Jag kommer att göra frontalangrepp mot allt som liknar ”Färila skola 2000”. Sverige har inte råd att att tappa i kunskapskonkurrensen.


      • Jan,

        Nu är det så att skolans uppdrag är långt mycket mer komplext än att förmedla kunskap. Det är upp till dig om du vill fortsätta din kamp mot sådant som liknar Färila. Men det är också då upp till mig om jag vill fortsätta kampen mot allt som liknar ett traditionalistiskt klassrum, eller hur? 🙂


      • Då påpekar jag att din kamp blir mot lärares rätt att välja hur de undervisar medan min handlar om en kamp mot de som inte vill ta ansvar för resultaten de uppnår.


      • Jan,

        Nu förstår inte jag hur du får resonemanget att gå ihop. Vi kämpar både för motverka viss sorts undervisning uppenbart, du mot progressiv metodik som liknar den som fanns på Färila och jag mot mer traditionell metodik. Vad är skillnaden, mer än att vi kämpar för olika metoder och förhållningssätt?


      • Fredrik,
        Färila var underbart – pumpa ut en massa datorer – men att eleverna inte kunde läsa eller att de inte hade så goda kunskaper så att de inte fick betyg. Lysande! Denna spjutspetsskola var en av de största floppen i svensk skolas historia.


      • Jag använder mängder av progressiv undervisningsmetodik men jag släpper inte ansvaret för elevens lärande som de gjorde i Färila.

        Skiljelinjen går inte mellan undervisningsformer utan i att jag anser lärare och elever ska veta hur lärandet utvecklas mot kunskapsmålen. Det ska vara tydligt kring resultat och prestation.


  10. Hej allihop!
    Jag är intresserad av skolpolitik utan att själv vara lärare och tycker att skolforskningen (med Kroksmark och co) verkar vara mer än lovligt flummig.

    När det gäller skillnaden mellan ”katederlärare” och ”flumlärare” tycker jag att den till viss del är trist.

    Här är en beskrivning av fyra lärare:

    A. Denna lärare röstar på Björklund och tycker att det under en följd av år varit alldeles för flummigt i skolan. Betyg är bra, liksom uppföljning.
    A är en engagerad lärare som älskar sina elever och tar en tydlig ledarroll i klassrummet. Eleverna älskar hans engagerande föreläsningar, men han gör förstås mycket annat än att bara stå i katedern.

    B. Denna lärare röstar på Björklund och tycker att det under en följd av år varit alldeles för flummigt i skolan. Betyg är bra, liksom uppföljning.
    B är trött på jobbet. Står och maler i katedern och skiter i att förnya sig eller om det han säger går fram.

    C. Han hatar Björklund och tycker att betyg och uppföljning är skit. Han gillar nya pedagogiska idéer som problembaserat lärande.
    C är engagerad och släpper inte sina elever ur sikte. Det individualiserade lärande han tror på är långt ifrån laissez-faire. Han utmanar och entusiasmerar på olika sätt.

    D. Han hatar Björklund och tycker att betyg och uppföljning är skit. Han gillar nya pedagogiska idéer som problembaserat lärande.
    D har släppt taget. Han säger åt eleverna att forska själva medan han sitter i ett hörn och spelar wordfeud. Han fronderar mot betygssystemet genom att sätta A över hela linjen.

    Om jag var lärare hade jag nog varit 75 procent A


  11. Fortsättning ( råkade trycka klar för tidigt….)

    ….. och 25 procent C.

    Så här tycker jag det verkar ibland:

    A är så mycket emot D att han är beredd att även försvara B.

    C är så mycket emot B att han är beredd att även försvara D.

    Fram för A


  12. Fortsättning igen ( ber om ursäkt – det är min nya smartphones fel)

    Fram för A och C! Ner med B och D!
    Det var det jag ville säga!

    Anna


    • Intressant analys, Jag argumenterar för Björklunds linje men det beror ju på att jag inte upplever att den alls ger utrymme för att vara lärare B. Lärare ges ansvar för att välja bästa undervisningsmetoderna. En lärare B som är positiv till Björklund gör egentligen bort sig, det kommer att bli allt svettigare med ökade krav på inlärt och prestation.


  13. Det här är resultatet av ”storkfolkets” olika angrepp mot uppföljning och resultatkontroll.

    http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.1444051-lasa-vidare-utan-att-kunna-lasa-


  14. Hej

    Du har skrivit mycket viktigt genom åren, inte minst påvisandet av det pedagogiska etablissimangets förehavanden.

    Frågan är dock om inte detta är det absolut viktigaste du har tagit upp någonsin.
    Dessa förmågor som nu har lyfts in i bedömningen förstör i princip all möjlighet till en rimlig undervisning då all tid går åt till bedömning för redan tidspressade lärare.

    Jag har rivit upp så mycket damm jag har kunnat kring detta när det gäller matematiken på gymnasiet. Jag har pratat med professorer som undervisar i matematiktunga kurser vid KTH, Stockholms och Linköpings universitet. Ingen ser någon mening med detta. Det är helt andra frågeställningar som de tycker är viktiga.

    I en 100 poängs kurs på gymnasiet får vi ca 80 timmars undervisningstid med eleverna. Bara det nationella provet tar 40 timmar att rätta för en klass. Att göra och rätta övriga prov i ”samma anda” med bedömningsmatriser tar minst lika mycket tid.
    Det vill säga att lärarna lägger minst lika mycket tid på prov som att undervisa eleverna.Hur sedan en bra återkoppling ska ske till eleverna på undervisningstiden 80 timmar står skrivit i stjärnorna.

    Jag mailar dig på ditt hotmail (hoppas du har kontot kvar) en del av den dialog jag haft. Det är för mycket att publicera här.

    Jonas


  15. Johan, du låter i detta inlägg alltför uppgiven. Grundskolan kommer inte kunna bli en enhetlig allmän bottenskola lämpad för alla svenska barn så länge friskoleeländet, skolpengen och det fria skolvalet består. Du kan fäkta hur mycket du vill om ”rätt” metoder utan att någon på nationell nivå kommer att bry sig. Du kan möjligen få dina goda idéer implementerade på din egen skola, vilket du verkar vara på god väg med. Längre når du aldrig i vårt nuvarande skolsystem. Skolfrågan är mycket större än pedagogiken (inkl. betyg och bedömning).


    • Hej Knut,
      Detta blogginlägg handlar inte om pedagogik eller metodik. Det handlar inte om rätt skola. Det handlar om grundläggande demokrati – att man tar ett riksdagsbeslut som systematiskt motarbetas av det pedagogiska etablissemanget som sitter på sin makt.


  16. Det handlar visst om pedagogik och metodik. Du menar också att riksdagsbeslut ska följas när det gäller dessa saker, vilket man kan tycka. Men den enhetliga skolan är sönderslagen, marknaden bestämmer numera, inte riksdagen. Diversifieringen är själva poängen. Detta är idag helt överordnat. Men på din skola kan du göra bra saker och locka till dig mer elever. Det är din roll som rektor idag.


    • Knut,
      Du får nog läsa mitt blogginlägg igen och tänka till. Dina tolkningar som du skriver ovan är förvisso sanna, men det är inte det jag skriver om. Vilken metod man använder för nå kunskapsmålen är inte det jag vänder med mot. Metodik, metodik, metodik – det är ett gift för pedagoger. Nä, jag snackar om hur maktmänniskor sitter på sina pansararslen och konsekvent motverkar fattade riksdagsbeslut och hela tiden förflyttar fokus. Att det handlar om att de vill att deras heliga metodik ska finnas kvar – alltså Dewey till exempel. Men åter igen – jag pratar inte om det. Det är själva processen hur de byter taktik för att komma undan, som en tjuv om natten som byter strategi när han håller på att bli avslöjad av polisen.


      • Så sant Johan, när ramfaktorteorin inte kunde missbrukas för att många förstod vad den egentligen sa var det dags för målstyrning utan uppföljning, PBL lanserat med föreläsning och så fortsätter det. Det senaste trendiga och bra vrids om till något riktigt dumt ända fram till att samhället upptäcker det. Svenska skolan har drabbats av en svår parasit som hela tiden muterar och angriper på nya sätt. PIE-viruset sprids av strutsfolket!


  17. Så sant, så sant. Detta pedagogiska slödder som jämnade vägen för raserandet av grundskolans hela infrastruktur är värda att stekas i olja. Jag håller med Er om allt skit de spytt ur sig. Det började redan med Lgr 80, vilket ni möjligen är lite för unga för att överblicka.

    Men återigen! Nu är diversifieringen själva poängen. Den måste bekämpas med att avskaffa friskoleeländet, skolpengen och det fria skolvalet.

    Och! Be mig inte läsa ditt inlägg igen, jag läste det noga redan innan jag skrev min kommentar. Det där är förresten en ton du borde fundera på – ur pedagogisk (och demokratisk) synvinkel. Ta folk på allvar, även dina kritiker!


  18. […] möter en diskussion i Förflyttning av fokus sker i det tysta, en diskussion kring luddiga mål och svag uppföljning. En del kommentatorer tror att det handlar […]


  19. Hej Johan

    Jag förstår inte ditt resonemang när det gäller förmågor. De senaste läroplanerna är som bekant uppdelade i rubrikerna Syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Begreppet förmåga finns, som du skriver, med under rubriken syfte. Jag citerar delar ur kursplanen för åk9 i matematik:

    ” Syfte
    Genom undervisningen i ämnet matematik ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att
    • använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp,

    Kunskapskrav för betyget A i slutet av årskurs 9

    Eleven har mycket goda kunskaper om matematiska begrepp och visar det genom att använda dem i nya sammanhang på ett väl fungerande sätt

    Jämför syftet och kunskapskravet. Det är principiellt samma sak! Dessutom, byt ut ”visar det genom” i kunskapskravet mot ”har förmåga” så är betydelsen exakt densamma. Skiljer man på kunskap och förmåga så stöder man mantrat från det pedagogiska etablissemanget – att tydliga mål trivialiserar kunskapsbegreppet. När man talar om förmågor är det inte vilka förmågor som helst utan förmågor som är direkt kopplade till lärandet. Eftersom det är läroplanen som gäller ser jag inget problem med begreppet förmåga. När man testar såväl procedurell kunskap som konceptuell kunskap, i t.ex. matematik, handlar det om förmåga att använda sina kunskaper i olika situationer – mer komplicerat ser jag inte begreppet förmåga.

    Jag ser inget problem för den enskilde läraren. Fördelen med gy11 och gr11 är att innehållet är tydligt – klåfingriga pedagoger kan inte omtolka det. Betygskriterierna måste tolkas, men det tydliga innehållet förenklar denna tolkning. De nationella proven i matematik vid gymnasiet uppvisar inte de problem du beskriver.


    • För mig som precis som du såg förmågor som del i ett allmänt motiverande syfte och inte något direkt styrande blev Johan Kants inlägg en riktig väckarklocka. Jag upptäckte hur det gjordes betygsmatriser med förmågor på ena axeln, jag upptäckte hur allmän förmåga att kommunicera användes för att nonchalera att elever inte nådde målen när det gällde läsning och skriva.

      Jag är precis som du övervägande positiv till Lgr11/Gy11 och njuter av att det centrala innehållet finns i klartext. Det gör mig därför ont, inte att Johan Kant kritiserar reformen, utan att Skolverket skapat luddigheter som gör att reformen misstolkas brett.


    • Hans-Gunnar,
      Jag vänder mig inte mot förmågorna i sig, det hoppas jag är tydligt. Det som jag vänder mig emot är hur de slarvigt blandas ihop med kunskapskraven och ska ligga till grund för bedömning av vad eleven har inlärt.

      Alla delar i läroplanen har sin egen uppgift och tanken är att det hela ska hänga ihop, både syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Att det ska finnas en röd tråd mellan de olika delarna. Det innebär att förmågorna i syftestexten ska hänga ihop med planering av det centrala innehållet och vilka kunskapskrav läraren ser om eleven har uppnått. So far so good. Här kommer det knepiga. Jag menar att proggarna, på samma sätt som Steve Wretman & Co gjorde med mål att sträva mot, har börjat använda förmågorna som ett underlag för bedömning. Detta är att skapa förvirring och att se till att Lgr:s läroplan bli ännu mer abstrakt. Kanske är enkelt för dig att hålla isär det du ovan citerar, men tro mig – jag har träffat många lärare som redan är förvirrade och det blir inte bättre om man blandar ihop förmågor och kunskapskrav. Dessutom medvetet!


  20. Johan och Jan

    Vi är nog överens om hur de nya läroplanerna ska tolkas. Vad som fortfarande är ett frågetecken för mig är på vilket sätt man kan påverka lärarna i någon större omfattning. Har man satt sig in i de nya läroplanerna så finner man att de inte alls är luddiga. Av vilka och på vilket sätt användes begreppet ”förmåga” på ett sätt som inte stämmer med de nya läroplanerna? Vilka utformar betygsmatriserna som nämns?

    Jag kan tänka mig att man i nationella prov kan ge uppgifter där man mer testar kognitiv förmåga än förmåga kopplad till kunskaper. I de tidigare nationella proven i matematik skilde man ut de som skulle ha MVG med uppgifter som inte i första hand testade mer avancerade kunskaper utan med uppgifter som hade karaktär av IQ-test. Det centrala innehållet i de nya planerna sätter i viss mån stopp för detta. Det vore dock olyckligt om inkompetenta didaktiker finner vägar för sina ideologier även i det nya systemet. Hittills tycker jag inte att man kan se sådana tecken. Däremot kan man konstatera att de nationella proven nu, inte i tillräcklig grad, men trots allt fokuserar mer på ren matematik som aritmetik, algebra och geometri. Det verkar som lärarna tagits på sängen. Man kan konstatera att resultaten på de nationella proven sjunkit dramatiskt på vissa program. En del vill då lösa problemet med att ta bort de nationella proven på dessa program. Det är ju en okomplicerad lösning, men då kommer vi aldrig i närheten av de asiatiska ländernas resultat – där ger man alla elever möjlighet att lära sig riktig matematik.

    Om det ni upplever stämmer är det tecken på att vi har en lärarkår som är väldigt otrygg i sin profession. Varför är de det?


    • Mycket bra skrivet Hans-Gunnar!


    • När jag gick på lågstadiet så talade vi om lärarinnan som hade gråtit och som inte skulle få någon klass nästa år. Det sas att hon inte ville använda de nya matematikböckerna. Vad det handlade om var den ”Nya matematiken” dvs.ett stort begreppspaket med avancerade definitioner som var helt fel för elever på lågstadiet. Denna reform var helt felaktig men den drevs igenom med hårda medel.

      Senare lanseringar som PBS mm har på ytan varit snällare men de lärare som inte har köpt budskapet har fått höra att de haft fel människosyn och kunskapssyn vilket egentligen är en hotelse utan dess like. Självklart ska vi inte ha några lärare med fel syn på skolans uppdrag kvar i verksamheten.

      Ja, jag upplever att vi har en lärarkår som blivit mycket otrygg i sin profession som ett resultat av många dubbla budskap och hårdhänt ledning.


    • Bäste Hans-Gunnar

      Det är så tråkigt att det alltid ska komma beskyllningar om att lärare är otrygga, oprofesionella etc.. Fakta är ju det att lärare är oerhört belastade. Så sent som idag stod det i DN att lärare normalt arbetar 60 timmar/ vecka och ändå bara lägger en kvart i för och efterarbete till sina lektioner. Att i det läget i samband med en ny skolreform addera till en massa förmågor i de nationella proven så att de blir svårrättade är fullständigt befängt. Detta rycker ytterligare bort lärartid från undervisningen. Det gör också att lärare när de konstruerar prov letar efter uppgifter som matchar dessa förmågor för att därigenom kunna bocka av dessa. Nationella provens viktigaste uppgift borde istället vara att säkerställa en så rättsäker bedömning som möjligt dvs. ange svårighetsgrader för uppgifter på A,C och E nivån så vi gör lika i hela landet. Om man tror att det sättet man gör nationella prov på nu är formativt är man helt fel ute då proven ges i slutet av kurserna dvs. när det inte finns mer tid till att formativt utveckla eleverna.

      Vad som framför allt behövs för att förbättra svenska elevers matematikkunskaper är tid för lärarna att vara bland eleverna och hålla väl förberedda lektioner som baseras på dialog mellan elever och lärare och elever till elever.

      Som det är nu har vi ännu mer tvingats bort från det och det synns redan i provresultaten hos eleverna.

      Jonas Claesson


      • Obs stavningen: professionella, syns


      • Det Hans-Gunnar skriver är att styrdokumenten inte alls tvingar oss lärare att göra avancerade betygsmatriser. Ifall vi lärare hade varit tryggare i vad som ingår i vårt professionella uppdrag så hade det inte gjorts så många stora betygsmatriser. Dessa krävs då rakt inte.

        Jag är med i samma problemsituation som du och känner hur tungt lastade vi är och hur ont om tid vi har för att undersöka direktiv och göra ytterligare uppgifter. Det är då för jävligt om vi dessutom drabbas av dåliga rådgivare bland annat från skolverket som lägger sten på börda.


      • och till Bertil Törestad: ”laborantes in culicum ac deglutiebam elephantos”. Det är onödigt att hänga upp sig på små misstag.


      • ”Det är de små misstagen som får broar att rasa”


      • Bertil,
        Det är fånigt att peta med stavningen när det är andemeningen eller budskapet som är intressant. Det du skriver att det är de små misstagen är inte hållbart i denna diskussion.


      • Att stavning inte är så viktigt har flera lärarutbildare sagt till mig – också.


      • Bertil,
        Klart att stavningen är viktig, om det handlar om att den som skriver gör fel på fel på fel. Men slarvfel kan väl alla göra, även du och jag. Det får väl inte ta bort fokus på budskapet.


      • Ingenjören i mig måste nog också protestera mot att små misstag skulle få bron att rasa. En bra brokonstruktion har säkerhetsmarginaler för att klara små misstag.


    • Hans-Gunnar,
      Du får nog läsa mitt blogginlägg en eller ett par gånger till. Och tänka till.

      Jag tycker jag är oerhört tydlig när jag redogör för att förmågorna, som finns i syftestexten, ska ligga till grund för lärarens planering i ämnet, alltså utlärda kunskaper. Kunskapskraven ska ligga till grund för lärarens bedömning av eleven – alltså inlärda kunskaper. Blandar man ihop detta så blir det förvirring. Kanske kan du hålla reda på detta, men jag har både sett på lärarna på min skola, i kommunen, på min blogg och de jag har träffat att det inte är så klockrent som du skriver.

      Alright. Pedagogiska Ideologiska Etablisemanget (PIE) pratar alltid om förmågor, formativ bedömning och lärandeprocesser. Alltså kortfattat: METODIK. Är bristen på metodik i svenska skolan det största problem? Mitt svar är nej, svensk skola översvämmas av metodik, inte minst i matematik som du tar upp som ämne. Men eventuellt dålig metodik som gör att alla elever inte lär sig det de ska lära sig sig finns det gott om. Hur vet man om metodiken är dålig? Hur vet kommer man till rätta med att 25% av pojkarna i årskurs 9 inte läser tillräckligt bra, eller att svenska elever inte lyckas på PISA-provet i svenska, eller att kunskaperna i matematik har sjunkit år ut och år in på KTH:s prov för förstaårsstudenter eller att 20% av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg. Genom att snacka om metodik? Nej – genom att prata om bedömning, betyg, resultat och resultatuppföljning. Fast det vill inte PIE göra för betyg och resultatuppföljning är fult och det vill man inte tala om, snarare är det så att det finns ett genuint resultat- och betygsförakt inom PIE.

      Så vad gör det att man pumpar in 2,5 miljarder kronor i matematiksatsning? Inte ett jävla skit! För det är bara metodik, metodik, metodik. Men någon granskning av metodiken eller följa upp resultaten av vad eleverna kan och inte kan är det ingen som gör. Utan det är utematte, innematte, mätmatte, interaktivt mattematerial och så vidare och så vidare. Om det funkar är skrivet i stjärnorna.

      Så det jag säger: Att blanda ihop förmågor och kunskaper är helt förödande och tydliggör inte ett skvatt. Snarare är det så att förvirringen blir total – även om du Hans-Gunnar har kläm på det hela. Kanske kommer vi ha denna diskussion om 20 år och då har matematikresultaten sjunkit än mer. Och då undrar vi hur vi ska tolka ”Begåvningar” i ”Avsiktsdelen” i de nya kursplanen Lgr 31 långsiktiga.

      För övrigt anser jag inte att Lgr 11:s kursplan är tydlig. Den är otroligt abstrakt och otydlig.


  21. Ursäkta stavningen!
    Det ska givetvis stå professionella
    Det var oprofessionellt gjort av mig
    Men så är jag ju bara lärare
    Jonas

    PS. När jag själv gick i skolan så fick man stora röda markeringar av läraren för minsta fel man skrev. Det gjorde att det tog lång tid för mig innan jag vågade uttrycka mig skriftligt. Denna rädsla har jag som tur är, och som synes, lyckats övervinna.


    • Jag har fixat till ditt slarvfel. Budskapet gick fram.


      • Tack Johan!

        Låt oss konkretisera vad det är vi pratar om. Detta exempel kommer från PRIM-gruppens offentliga bedömningsexempel för kurs 1c:

        I en påse finns det 5 lakritskolor, 10 mintkolor
        och 25 gräddkolor. Hur stor är sannolikheten
        att få en mintkola om man tar en kola utan att titta?
        (2/0/0)
        (2/0/0) betyder att denna uppgift är värd två poäng på E-nivån. Men det stannar inte vid det, i rättningsanvisningarna får man veta att en poäng ska gå till kategorin begrepp och en poäng ska gå till kategorin problemlösning.

        En elev som inte klarar den här uppgiften förväntas alltså inte bara konstatera att den inte klarade uppgiften utan också slå upp vilka förmågor uppgiften gällde och tänka: ”Oj! Jag är visst lite skral i begrepp och problemlösning. Detta måste jag tänka på i matte 2c när vi ska ge oss i kast med ekvationssystem.”


      • Jonas,
        Bra exempel. Och tyvärr är det så att just Nationella proven inte är något vidare bra konstruerade. Värst är nog engelska, som även idag har relativ bedömning. Verkar som provkonstruktörerna inte kan de två mättraditionerna, så mycket professorer de än är.


      • Jag tycker det valda exemplet från Ma 1c fungerar utmärkt och det gav inte mig några som helst svårigheter i kommunikationen med eleverna. Sortering av poäng på förmågor är ju bara ett förtydligande och då i första hand riktat till läraren och mest till för att upptäcka och synliggöra elever med olikheter i sina förmågor. I elevkommunikationen är det faktiskt rent fördelaktigt att eleven upptäcker att den har mycket kvar att lära. Det tycker jag är lärarens viktigaste uppdrag. Femteklassare som tror att de kan mäta sig med en vuxen är inte något positivt och även gymnasieelever ska veta hur mycket de har kvar att lära.


    • Tack vare att du blev rättad har du kanske erövrat vissa förmågor (hm) på det språkliga området. De som aldrig blir rättade far in i väggen på högskolan alternativt i arbetslivet, det är min erfarenhet.


  22. Jonas

    Jag har inte sett uppgiften, men antar att man fick en poäng för att man kunde formulera sannolikhetsdefinitionen och ytterligare en poäng för att man kunde bestämma gynnsamma och möjliga fall och därmed även kunna beräkna sannolikheten. Att man kunde få en poäng för begreppet sannolikhet är en följd av att man tillämpar positiv bedömning, som är en tvivelaktig princip ur pedagogisk synpunkt. Man kan inte bara lära sig definitioner och begrepp utan man måste även ha ”förmåga” att använda dem. Vari ligger felet att eleven får veta att han eller hon inte känner till sannolikhetsbegreppet?


  23. Johan

    Jag ställde i mitt förra inlägg frågan; hur och av vem kan lärarna påverkas i form av införda förmågor som inte är kopplade till läroplanerna? I stället för att försöka besvara frågan uppmanar du mig att läsa om ditt inlägg och tänka till. Dessutom påpekar du att du minsann varit tydlig med hur det är. Jag har självklart både läst igenom ditt inlägg och tänkt igenom det, i annat fall hade jag inte kommenterat. Det faktum att du varit tydlig innebär inte att jag per automatik anser att du har rätt i det du skriver.

    Jag har tittat på läroplanerna i matematik, fysik och samhällskunskap. De är uppbyggda efter samma princip. Det som skrivs under syfte är en mycket grov sammanfattning av de förmågor som eleven ska ges förutsättningar att utveckla. I kunskapskraven finns förmågorna under syfte, tillsammans med andra förmågor, formulerade i form av kunskapskrav. Kunskapskraven beskriver på vilket sätt eleverna ska kunna använda sina kunskaper och man kunde lika gärna ha använt ordet förmåga i denna beskrivning. Ett exempel från kunskapskrav för betyget A i slutet av åk9: ”Eleven kan lösa problem i bekanta situationer på ett väl fungerande sätt …. ”. Det kan lika gärna skrivas ”Eleven har förmåga att lösa problem i bekanta situationer på ett väl fungerande sätt …. ”. Jag menar alltså att det inte finns någon förmåga under syfte som inte kommer tillbaka under kunskapskrav och därmed kan lärarna fokusera på centralt innehåll och kunskapskraven i sin planering. Du gör en höna av en fjäder när du konspirerar mot ordet förmåga. En helt annan fråga uppstår om ditt PIE försöker infiltrera med andra förmågor än de som är kopplade till läroplanerna – det vore allvarligt. Det var den frågan jag ville att du skulle svara på eftersom det är vad du påstår och observera att jag inte påstår att du har fel i det avseendet. Däremot måste man ju veta hur det går till för kunna motverka det.

    Du har rätt i att PIE inte är intresserade av bedömning, betyg, resultat och resultatuppföljning. Det är viktiga saker, men det allra viktigaste är den process som pågår i klassrummen. I den processen är lärarens kunskaper och förmåga helt avgörande för lärandet – jag tror inte att någon med insikt förnekar detta. Den absolut viktigaste utvärderingen måste ske kontinuerligt av läraren i den dagliga dialogen med eleverna. I matematik och naturvetenskap, där nästa steg bygger på föregående, är det särskilt viktigt att vara med i varje del. Med de resultat vi ser i matematik, naturvetenskap och nu även i läsförmåga är det uppenbart att dialogen i klassrummet inte fungerar i den svenska skolan. Det är en alldeles för stor fråga att ta upp här i ett blogginlägg, men lärarutbildningens låga kvalitet i kombination med det låga söktrycket är uppenbara orsaker till försämrade kunskapsresultat i den svenska skolan. Eftersom förutsättningen för en kvalitetshöjning i lärarutbildningen är direkt beroende av att söktrycket ökar är det en åtgärd på mycket lång sikt. Därför är det viktigt att alla åtgärder som snabbt kan förbättra resultaten införs. Där är ditt mantra en viktig del.

    När det gäller matematiken så har det ju inte funnits någon metodik – eleverna har fått sköta lärandet för mycket på egen hand. Varje lärare i matematik borde läsa Per-Olof Bentleys analys av elevernas resultat i TIMSS(åk9) och TIMSS ADVANCED(NVoch T). De finns på skolverkets hemsida och man har även gjort filmer.

    Du skriver ” För övrigt anser jag inte att Lgr 11:s kursplan är tydlig. Den är otroligt abstrakt och otydlig”. I motsats till 94 års läroplan har innehållet blivit mycket tydligt. Det gör att även generellt skrivna kunskapskrav kan tolkas. Man kunde önskat en exempelbank av tillräcklig storlek på uppgifter av kategori A, C och E. Anser du att det centrala innehållet är otydligt?


    • Hans-Gunnar,
      Det är klart jag har rätt!!! Det står väl ingenstans att förmågorna ska vara underlag för bedömning av vilka kunskaper eleverna har lärt sig – det är kunskapskraven.

      Du skriver: I kunskapskraven finns förmågorna under syfte, tillsammans med andra förmågor, formulerade i form av kunskapskrav – här blandar du ihop begreppen. Förmågor – finns i syftestexten och inte i kunskapskraven – om det inte är så att man döper om saker och ting och då är vi inne i den begreppsförvirring som jag beskriver.

      Jag delar inte alls din åsikt att jag gör en höna av en fjäder, detta är ett gigantiskt problem och tyvärr är det så att proggarna gör allt för att det ska bli så mycket otydlighet som möjligt och förvirring. Därför är begreppen viktiga att inte blanda ihop. Att man är tydlig hur man använder sig av begreppen.

      När det gäller elevernas fallande kunskapsnivå är det betydligt mer än rekryteringen av lärarstudenter. Fallet har börjat långt innan lärarutbildningen blev så utarmad, både i media och söktryck.

      Avslutningsvis vill jag påpeka att Lpo 94 förvisso inte var tydligare när det gäller innehåll och struktur, men det fanns en tydligare kunskapshierark mellan G, VG och MVG. I dagens kursplaner ska man kunna något för E, lite mer för C och mycket för A – oavsett vad det gäller. Vad gränsen går är oerhört subjektivt.


  24. Johan

    En mening i svenska språket kan formuleras på olika sätt med exakt samma betydelse. Under rubriken syfte finns, för matematik åk9, fem punkter formulerade som förmågor. Samtliga dessa punkter återkommer i kunskapskraven med exakt samma betydelse, men utan att innehålla ordet förmågor. Därför kan man helt bortse från det som står under rubriken syfte såväl när det gäller lärarens planering som vid betygssättning. Det är du som förvirrar begreppen när du inte bortser från det som inte tillför något nytt – då blir det en höna av en fjäder.

    Ett exempel: I kunskapskraven står det ” Eleven har mycket goda kunskaper om matematiska begrepp och visar det genom att använda dem i nya sammanhang på ett väl fungerande sätt”. Den första delen av meningen är ett krav på kunskap om begrepp. Den andra delen är ett krav på förmåga att använda begreppen. Det exempel från ett nationellt prov i matematik som Jonas och du kritiserade är ett perfekt exempel på de kunskapskrav jag citerade ovan. Vid bedömningen delar man upp ex. i två delar, dels sannolikhetsbegreppet 1p och dels förmågan att använda begreppet för beräkningen 1p.

    Du skriver ” När det gäller elevernas fallande kunskapsnivå är det betydligt mer än rekryteringen av lärarstudenter. Fallet har börjat långt innan lärarutbildningen blev så utarmad, både i media och söktryck”. Observera att jag skriver att det är en alldeles för stor fråga att ta upp i ett blogginlägg och menar med det att många faktorer samverkar, men att lärarutbildningen är den mest avgörande.

    Du har fortfarande inte besvarat min fråga när det gäller hur och av vem lärarna påverkas av diverse förmågor. Du påstår ju att det är så och jag misstror dig inte, men jag vill gärna veta mer.


  25. […] PISA:s prov mäter kunskap, det senaste logiskt tänkande och problemlösning. Ändå väljer Eva-Lotta Hultén att inte inse allvaret när svenska resultat sjunker. Problemet är inte Jan Björklunds politik utan att PIE systematiskt motverkat införandet av de två senaste läroplanerna. Det finns många exempel på detta, processen kring hur Lgr 11 kom till och förmågorna för att nämna två. När Lgr 11 skulle tas fram låg Leif Davidssons utredning (SOU 2010:96) till grund för denna. Davidsson tryckte bland annat på att målen skulle bli färre och konkretare, men också att de dubbla målen skulle bort (mål att sträva mot och mål att uppnå). Tjänstemännen på Skolverket och pedagogiska sakkunniga, tillika företrädare för PIE brydde sig överhuvudtaget inte om detta. Lgr 11 blev både mer abstrakt och svårbegriplig, samt att mål att sträva mot bytte namn till förmågor. Men istället för att se hur Björklunds politik och det uppdrag som gavs till Skolverket, systematiskt motarbetats skyller Eva-Lotta Hultén och andra proggare hela tiden på Jan Björklunds politik. Detta är PIE:s vanliga taktik – fokusförflyttning, länk. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s