h1

Resultatuppföljning A och O för framgång

04 maj 2013

Just nu skrivs och rapporteras det ganska mycket om skolan. Trots att en rad reformer har genomförts tappar svenska elever kunskapsmässigt i internationell jämförelse – varför kan man fråga sig.

Skolverkets före detta Generaldirektör Per Thullberg har utrett åt regeringen de reformer som genomförts på de senaste två mandatperioderna. Enligt Dagens Nyheter menar utredaren att det är först under senare delen av 2010-talet som resultaten av reformerna kommer visa sig.

Den andra rapporten som nyligen kommit ut är Skolverkets lägesanalys som enligt DN talar om att skillnaderna mellan elevernas resultat har ökat dramatiskt. Skolinspektionens rapport, enligt DN, lyfter fram att skolorna inte lyckas kompensera eleverna och utjämna elevernas olika förutsättningar. Även på ledarsidan i DN tas skolan upp. Johannes Åman kommenterar bland annat den rapport som han tog emot av Thullberg och konstaterar att reformer måste samspela på olika nivåer för att de ska fungera. Bland annat skriver Johannes Åman att det genom åren funnits länder och kommuner som gjort rejäla satsningar som har givit resultat för att senare backa. Åman upp Haninge och skriver: ”Storbritannien satsade efter Labours valseger 1997 stort på utbildning och kunde under flera år uppvisa tydliga förbättringar. I Sverige blev Haninge kommun några år senare ett av de främsta exempel på hur en stark betoning av baskunskaperna läsning, skrivning och räkning kunde ge snabba resultat. Men Storbritanniens positiva utveckling kom av sig efter några år. Det gjorde även Haninges. I en färsk rankning från Dagens Samhälle är Haninge åter nere bland landets sämsta kommuner”.

Aftonbladets ledare menar att Skolverkets lägesrapport visar på en ojämn skola och förklarar: ”Jan Björklunds satsning på eleiten har alltså fått effekt. Några få elever får idag en utmärkt utbildning medan andra knappt lär sig räkna. Skillnaden mellan bra och dåliga skolor ökar. Vi kan mycket väl kalla det klasskillnader, för skolorna blir mer och mer segregerande. Det finns starka band mellan elevernas socioekonomiska bakgrund, deras skolresultat och vilka skolor de väljer. Barn med högutbildade föräldrar lyckas bättre i skolan”. Och det Aftonbladet skriver stämmer, men frågan om det var Björklunds intentioner eller att det ens är skolreformerna som åstadkommit detta? Fria skolvalet?  – kanske. Kommunaliseringen? – möjligt.

Men vad är då problemet? Jo resultatstyrningen!!!!! Inte så att själva resultatstyrningen är ett problem utan bristen på att den används i svensk skola, trots att den funnits där sedan 1994. Ständigt motarbetad av Pedagogiska Ideologiska Etablisemanget (PIE) har det varit fult att följa upp resultat och synligöra var någonstans resurser skall sättas in och på vilket sätt skattemedel bäst ska användas. Man måste ner på konkret skolnivå för att det ska fungera, vilket i och för sig är ett problem för PIE, för de rör sig bara på abstrakt nivå i universitets- och myndighetskorridorer – långt från klassrummen. Men de bestämmer över hur vi i skolan ska arbeta och vilka trender som ska gälla – fast många gånger är de inte ens lärare själva eller ens mött elever.

Ok, nu har jag slängt ur mig dynga kring PIE, nu ska jag gå till hur jag menar. Johannes Åman har rätt när han säger att alla nivåer måste samspela för att resultatet ska bli bra. Vad vet vi då?

  • Vi har betyg
  • Vi har Nationella prov i år 3, 6, 9 (jag pratar bara grundskola nu)
  • I Haninge har vi kommungemensamma prov NO och SO
  • I Haninge har vi Läsutvecklingsschemat (LUS)
  • I Haninge har vi Lässtandarder

Med andra ord har vi på nationell nivå och på lokal nivå en hel del information om resultat hos skolor, klasser och elever. Ganska enkelt går det att sammanställa denna information och se vilka skolor som inte levererar ett godtagbart resultat. Skolverket har en fantastisk databas som heter Siris där det går att få fram massvis av statistik över skolor och kommuner som också kan vara till hjälp.

Vad händer sen? Ingenting! Det är här problemet ligger. Det går inte bara att rapportera in resultat, man måste använda sig av resultaten för att analysera läget och vidta åtgärder. Skolverket eller Skolinspektionen – jag vet inte vem som har uppdraget borde hota om vitesföreläggande när en kommun inte lever upp till skollagen och ger alla elever den utbildning de har rätt till. Kommunerna borde bli aktiva i att diskutera resultat med sina rektorer – ”vad beror det på att resultaten på din skolan inte är tillräckligt bra och vad ska du sätta in för åtgärder för att få att ändra på det?”. Kan kommuner stärka de skolor som ligger i utsatta områden – inte genom att pumpa in pengar, utan att t.ex. öronmärka resurser för att anställa extra skickliga pedagoger? Betala extra – men också kräva att få se resultatet av extrasatsningen.

På den lokala skola behöver rektor avsätta tid varje år för att diskutera resultaten på klass- och individnivå för att sedan kräva in åtgärder. Och även bistå som bollplank och tillsätta resurser om det behövs. Det är inte så att dåliga resultat ska läggas på lärare, utan på skolan i stort – många lärare vänder ut och in på sig men lyckas ändå inte. Varför? Dålig metodik – ja det tror jag faktiskt är en anledning, men även att det inte finns ett tydligt system tidigt för att följa upp resultat och meddela hem, rektor och arbetslag vilka elever som inte når sina mål, gör sina läxor, såsar i skolan och så vidare. Det är klart att vi ska ha högt ställda förväntningar på både lärare och elever, men när det inte blir de resultat som förväntas – vad göra?

Nu är det nog många läsare som reagerar och säger högt för sig själv – ”jamen det där gör vi redan”. ”Eller inte”, säger jag. För vem ställer ansvarig lärare, rektor och förvaltningstjänsteman ansvarig för resultaten. När fick en rektor senast sparken för dåliga resultat? När ställdes senast kraven på att en förvaltningstjänsteman skulle visa upp åtgärder och avsevärda förbättringar? Aldrig – har det någonsin hänt? Igår (3/5) såg jag Volvos VD Håkan Samuelsson stå och förklara det dåliga resultatet för Volvo och han kunde redogöra för varför det gått så dåligt. Skulle han få vara kvar om Volvo producerade 25% defekta bilar år ut och år in? Han skulle bli sparkad till månen, men bara för att de handlar om skolan och elever är det ok att misslyckas med ett visst antal elever. Det är cyniskt!

Kanske är det många som reagerar på att jag är hård. Jag menar ju inte att man ska lämna lärare i skiten, för det är ett hårt och utsatt jobb att vara lärare och det är samhällets viktigaste arbete. Det gäller att måna om lärarna och synligöra de brister som finns i en klass. Genom att kontinuerligt följa upp resultat syns det vilka elever som inte uppnår kunskapsmålen, vilken metodik som inte fungerar, om läraren behöver bli mer tydlig gentemot eleverna, vilka åtgärder som behöver sättas in, vem som ska göra det, när det ska göras och hur det ska göras. Genom att synligöra på klassnivå går det att diskutera om resurser ska flyttas från en enhet till en annan. För det är primärt inte eleverna det är fel på, utan vad vi gör i skolan.

Jag brukar sällan eller aldrig ta upp Vikingaskolan som exempel av respekt för min personal och mina elever. Det jag oftast diskuterar i mina blogginlägg är på en generell nivå som har med skolan i stort att göra. Här vill jag göra ett undantag. För ett år sedan införde vi på Vikingaskolan ett system där vi fyra gånger om året bara ägnar oss åt att diskutera resultat. Vi stänger skolan och går igenom klass för klass. Jag sitter tillsammans med lärarna horisontellt för att diskutera på individnivå. Kanske ska jag skriva ett blogginlägg om detta konkret senare, vet inte. Men det jag vill lägga fram i detta blogginlägg är att det inte alls handlar om att det tar 10 år att ändra elevernas resultat. Med Lpo 94 kom krav på att följa upp resultat och jag som lärare kunde under mina år på Jordbromalmsskolan, med en klass se till att mer eller mindre alla elever nådde fullständiga betyg, något som jag redovisat i min bok Yrke: Lärare. Det är bara snack att det tar lång tid att få skutan att vända, det handlar om att göra rätt saker från början, något som många uppenbarligen har svårt med. För visst har vi fantastiska lärare och skolledare, kanske till och med förvaltningstjänstemän och politiker – men blir resultatet av deras undervisning och tjänsteutövande bra för elevernas resultat? Varför/varför inte!

Inom en treårsperiod, då vi fått systemet att fungera fullt ut på Vikingaskolan kommer vi se betydande förbättringar när det gäller våra resultat, alltså i juni 2016 (inkörsperiod 1 år för att ändra tänk). Vi har redan fantastisk personal, nu ska vi se om deras arbete leder till resultatförbättringar. Det handlar inte om att göra fel, utan att synligöra de elever som inte hänger med och ställa sig frågan varför. Gå tillbaka, sätt in åtgärder, följa upp igen och se om åtgärderna varit lyckosamma. Här har jag ett mycket viktigt arbete som rektor att ligga på lärare, elever och föräldrar. Hela tiden kolla upp: Hur går det! Följa upp, omfördela, sätta in stöd, kalla till möten och hela tiden ha förväntningar på att både elever och lärare kommer göra sitt bästa. Men även förväntningar på föräldrar.

Kanske har segregationen, kommunaliseringen, fria skolvalet, PIE, debatten i media fått mycket negativa konsekvenser för skolan i stort. Fast om resultat inte bara följts upp utan verkligen inneburit åtgärder hade resultatet varit ett annat. För visst känns Lpo 94 länge sedan – alltså 19 år. Kortfattat kan jag konstatera att det egentligen handlar om brist på ansvarstagande, att ingen tar ansvar för de dåliga resultaten. INGEN!!! Och att fortbildningen kring resultatuppföljning – alltså hur man gör – varit direkt undermålig. Här behöver alla nivåer ta sig i kragen och samspela som Johannes Åman så klokt säger. Kanske ska jag skriva en bloggserie hur man gör rent konkret?

Annonser

14 kommentarer

  1. Hej! Jag börjar mer och mer förstå hur du menar! Hade varit kanon om du skrev mer om hur ni arbetar på eran skola! Sedan en personlig fråga. Du behöver inte besvara men jag skulle vara glad om du gjorde! Det är till dig i egenskap av rektor! Jag har fått reda på att jag nästa år ska undervisa 198 elever i religion och historia. Jag vet att jag slipper planera upp massor av olika lektioner. Men jag anser att det blir svårt att ha koll på så många elever och deras måluppfyllelse! Jag är orolig att jag inte riktigt får tiden att gå ihop och kunna göra relevanta bedömningar! Jag tycker om när elever får skriva mycket, dels för att träna språket och att får utveckla sitt sätt att utrycka sig! Har du någon smart idé hur man kan göra? Hur gör ni på er skola?

    Med vänlig hälsning, Frans Hannsson


    • Hej Frans,
      198 elever innebär ungefär 6 klasser – det låter mycket. Hur mycket undervisningstid innebär det? Jag skulle nog ha en lärarkalender där jag bokförde alla resultat. När du utformar dina examinationsfrågor vet du vad det är eleverna ska ha uppnått. När du går igenom resultaten på klassnivå och tittar på din lärarkalender ser du vilka elever som inte uppnått resultat på vilka frågor – det vill säga om de har rest eller behöver göra omprova. En noga bokförd lärarkalender är A och O när det gäller att ha koll.

      Men som sagt, det låter mycket med 6 klasser i två ämnen. Jag hade två klasser i fyra SO-ämnen, men det gick att hålla koll på tack vare just en lärarkalender.


      • (jag har fem klasser i fyra so-ämnen)


      • Hej Malin,

        Är det på högstadiet eller på mellanstadiet? Om det är på högstadiet tror jag att timplanen är fler klocktimmar på högstadiet.


      • Tack för ditt snabba svar ska jobba efter dina ideér och ha en kalender så att jag vet vad som hände samt försöka att föra in resultat uppföljning på agendan! Hoppas att du snart skriver om hur ni hör på er skola! Det behövs inspiration och ideér hur man ska göra! /Frans


      • Hej igen Frans,
        Jag får se om jag skriver om resultatuppföljning. Om jag ska göra det måste det blir bra och då behöver jag planera oerhört noga inför varje blogginlägg, så den tiden måste jag skaka fram. Jag ska försöka, men vi får se.


  2. Hej Johan,
    Instämmer i det du skriver, planering och genomförandet av resultat är ett skolutvecklingsprojekt som skolor säkert gör, men i utvärderingsdelen, varför det ser ut som det gör-varför når inte eleverna målen är en del som det förmodligen inte läggs tillräckligt med tid på. Utvärdering av resultaten är en viktigt och betydelsefull del av varför det gick fel, men även vad gick bra och varför. Alla behöver ta ansvar för att eleverna inte når målen. Hade resultat följts upp tidigare, hade resursfördelningen av stödinsatser synliggjorts och elevernas drömmar hade kunnat uppfyllas. Det handlar om att ha kunskaper för att komma in på gymnasiet först och främst. Idag finns det elever som tappar tron på sig själva och ser att gymnasiet är långt borta. Stora förlorare är elever och föräldrar, men även kommun och samhälle som med minskade skatteintäkterna får svårare att satsa på skolan. Den onda cirkeln blir svår att bryta. Förvaltning och kommun behöver även ha en krisplan för skolor där resultat sjunker och sätta in åtgärder för att stödja skolan i en ökning av insatser och mot hög måluppfyllelse. Resultatuppföljning och stödinsatser är vägen för att elever kan komma in på gymnasiet och slipper leva på föräldrar och samhälle. Tack för ordet.


    • Håller med dig Maria. De stora förlorarna är elever och föräldrar som har det socioekonomiskt svårt, både i kommunen och privat. Lägg därtill om familjen inte har en studietradition så blir det avgörande om skolan inte kan kompensera.


  3. Det går fort att slå om rodret men tyvärr är avståndet mellan ratten och rodret mycket längre på svenska skoltitanic.

    Att tro att man gör eleverna en tjänst genom att blunda för deras resultat är vitt spritt i systemet. Det är förstås som en förförisk sång som lockar mot isberget, elever blir ledsna av krav på att ändra sig, lärare tycker det är jobbigt att inse att det de gör inte är tillräckligt bra, skolledningar måste ta ansvar för att deras visioner fungerar och arbeta aktivt kring lärande och politiker kan inte välja Turning torso och sporthall istället för skolan.

    Thullbergs rapport är för optimistisk, åtgärder som tas med ratten har den löptiden men när SKL mfl vill vrida ratten åt andra hållet så dröjer det ännu längre innan fler börjar med det som ger effekter, dvs resultatuppföljning och konkreta insatser för varje elev.


  4. Malin det är alldeles för många! Kan du ha en dialog men din rektor? Du får akts dig då att du inte blir utbränd! Tänk på att ta hand om dig själv! Frans


  5. Vad är egentligen nytt i skoldebatten? Ser man 10-20 år tillbaka i tiden så är temat väldigt likartat. Med andra ord så är intet nytt under solen. Alla verkar veta vad som är felet men ingen verkar kunna åtgärda det. Säger som brandmännen när en byggnad är utom allt hopp: Låt Skiten Brinna!


    • Det är väldigt sällan som brandmännen säger låt skiten brinna. För en skola som förbättrats i hundratals år så kan det självklart vara så att vissa tankegångar skulle kunna behöva ryckas upp med rötterna för att tillåta en nystart men samtidigt anser jag att det finns mycket mer som är värt att bevara. Nej vi ska inte låta skolan brinna.

      Johans tankar leder åt rätt håll, nu gäller det bara att hänga på och stödja det han åstadkommer hela vägen till att resultatet börjar spridas som ringar på vattnet. Att någon proggare står och gnäller Färila skola 2000, 2010, 2020, 2030 kommer förstås inte ändras men de kommer att bli en allt mindre minoritet.


    • Hej Janne,
      Håller med, inget nytt under himlen – samma debatt som för 10-20 år sedan. Men däremot tror sig en del veta vad felet är, men de åtgärder som sätts in hjälper inte. Jag pekar på resultatuppföljning från år 1 och inte släppa upp en enda elev till mellanstadiet som inte har grundläggande kunskaper i svenska och engelska. Ändå släpps eleverna vidare i skolsystemet utan de kunskaper de så väl behöver. Och merparten av Pedagogiska Ideologiska Etablisemanget (PIE) är emot resultatuppföljning fast vi haft det i våra styrdokument sedan Lpo 94 kom. Och skolan följder inte upp resultat – på grund av okunskap eller att man inte fick någon utbildning när skolan i och med Lpo 94 gick från regelstyrning till resultatstyrning.


  6. Jag hävdar att den bristande resultatuppföljningen hänger ihop med att det finns de som vill blunda för verkligheten och att vissa mål är orealistiska. Inte utjämna, lyfta alla till en bra nivå är mitt försök att tydliggöra vilka goda starka mål vi kan uppnå ifall vi slänger de orealistiska på skräphögen.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s