h1

Det verkar bara vara jag som tjatar om resultatuppföljning

03 juni 2013

I Dagens Nyheter (DN) idag skriver fem personer på debattsidan hur den negativa trenden inom skolan ska brytas. Och det är inte vilka fem personer som helst. Utbildningsminister Jan Björklund,  Eva-Lis Sirén Lärarförbundets ordförande, Bo Jansson Lärarnas Riksförbunds ordförande, Anders Knape Ordförande Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Mikaela Valtersson ordförande Friskolornas riksförbund. I ett program på 10 punkter ska de gemensamt förändra svensk skola och bryta den negativa trenden.

Tyvärr måste jag vara en dysterkvist! Inget fel på de 10 punkterna, alla är bra, men det fråga nummer ett är inte ens med. Varför??? Som jag skrivit tidigare är det A och O att skolan följer upp resultat, något som absolut inte görs idag – trots att vi har en resultatstyrd skola. Varför gör man inte det? Olika skäl tror jag, men den vanligast orsaken tror jag är att rektorer och lärare inte vet hur man gör. Man har helt enkelt inte kunskap om det, har aldrig fått lära sig systematisk resultatuppföljning och det ligger heller inga krav på rektorerna från kommunernas tjänstemän. Sedan finns det även en stark, ganska korkad, inbillning att det är fult att följa upp resultat. Att det skulle vara något som inte gynnar elevernas lust att lära eller att det skulle sabba deras skolgång. Ni vet: ”Det spelar ingen roll hur många gånger man väger grisen” och detta snack är ju ren Bullshit! Det handlar om pedagogisk ideologi från det Pedagogiska Ideologiska Etablisemanget (PIE).

Så vad tycker jag då? Jo, följ upp resultat från årskurs 1, flera gånger per termin, inte bara när eleverna går på sommarlov. Kolla upp att alla elever lär sig läsa, skriva, räkna och ha koll hela tiden på resultaten. Så fort någon sackar efter, diskutera vad som ska göras och vem som ska göra detta. Rapportera till rektor, diskutera i arbetslag och med rektor. Varje rektor ska flera gånger om året samla sina lärare årskursvis och gå igenom alla elever som det finns orosmoln kring. Och diskutera åtgärder. Resultatuppföljning!!! Att detta inte är den första punkts som kommer upp på debattörernas lista i DN  är märkligt. Det fina i kråksången när det gäller att följa upp resultat är att man slipper en massa annan skit senare i skolan, typ att eleverna inte kan de behöver kunna för att läsa läromedelstexten eller att de elever som stökar och bråkar minskar radikalt. För visst är det så att om du inte är duktig i skolan så blir du duktig på något annat – eller har någon annan en avvikande erfarenhet. Så var det när jag gick  i skolan och så är det även nu. En kunnig skolelev ägnar sig inte åt att störa kamraterna utan att lära sig mer. Alltså en spin-off-effekt.

Men det verkar bara vara jag som pratar om att följa upp resultat. Jag hör aldrig någon diskussion kring detta i media. Jag hör aldrig någon på ansvariga myndigheter prata om att följa upp resultat. Jag läser inga debattinlägg om vikten av att följa upp resultat. Det verkar vara en död fråga. Ändå är det den viktigaste frågan och  nyckeln till skolframgång. Märkligt! Kan inte undgå att kommentera punkt 2 i debattinlägget – minskad administration för lärarna. Här skriver man: ”Lärare ska ägna sig åter undervisning – inte administration”. Min kommentar: Ja då får nog Jan Björklund se till att förändra Nationella Proven rejält, både när det gäller omfattning och innehåll. Maken till tidstjuv när det gäller administration får man leta efter, mina lärare kippar fortfarande efter andan på grund av vårens utmaningar i årskurs 3 och 6. Tänk, tänk, tänk Björklund – lärare ska undervisa inte genomföra en hel vårtermin av Nationella Prov.

För övrigt anser jag fortfarande att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!!!

Annonser

15 kommentarer

  1. Jag skrev Wow som rubrik till mitt inlägg om de 10 punkterna. De här tror jag ger resultat även när det gäller resultatuppföljning i och med att skollagen ligger i botten.

    Med tanke på hur ”batongmajoren” fått enorm motvind just pga sin önskan om att följa upp skolan så är det rimligt att han vill ha lite paus och variation i detta mönster. Visa att han är diplomat, vilket han är. Att de andra inte riskerar att hamna i kylan är mycket förståeligt och pragmatiskt av dem. Det behövs förstås att andra vågar fortsätta kämpa för uppföljning är en viktig del i att skapa en bra skola. Du är min hjälte i denna kamp!


  2. Du har helt rätt.


  3. Att det ”brinner i förorterna” kan INTE på några som helst grunder ”rättfärdigas”, ”bortförklaras” eller ges ”legitimitet”!

    Nej, den ”problematiken” handlar helt enkelt om vanlig hyfs och UPPFOSTRAN, tyvärr ett ord som kommit i vanrykte och närmast blivit ”bannlyst” av laissez-faire generationen från 1968!

    Det finns faktiskt saker som är RÄTT och FEL och för att börja med att få tillbaka respekten för läraryrket så MÅSTE detta uppvärderas!


    • Ja, förstod det men eftersom den svenska skolan degraderats såpass mycket så är det inte förvånande att människor inte längre kan skilja på sak och person!


  4. Utvärdering är ett måste i en så viktig och stor verksamhet som utbildningssektorn. Metoder behöver valideras och säkras och eventuella felaktigheter i skolan behöver upptäckas i tid. Uppföljningen måste baseras på kvantitativa data eftersom kvalitativa data (som intervjuer) inte utgör en tillräcklig bas för slutsatser. I varje skola borde det finnas en uppföljningsansvarig som mot nedsättning av undervisningen kan ägna sig åt etta viktiga värv.


  5. Bra reflektion. Som jag ser det är det inte ”bara” resultatuppföljning som är ett problem, utan det handlar om att det är många som inte kan jobba målstyrt. Om man jobbar målstyrt (vilket man ska göra enligt LGR-11 även om vi har en timplan) blir det helt naturligt med många av de saker som det pratas om i skoldiskussionerna just nu, bl a att jobba och bedöma formativt, att individanpassa, att följa upp resultat mm. Jag skrev ett blogginlägg om att jobba målstyrt i grundskolan tidigare: http://johan1111.wordpress.com/2013/04/27/det-storsta-problemet-i-svensk-skola-idag-ar-ett-osynligt-problem/


    • Johan,
      Exakt så är det, men tyvärr har skolan varit målstyrd sedan Lpo 94 – alltså 1994. Ganska lång tid.


      • I LPO 94 kunde man gömma sig bakom ett ”fakta-tänk” när man inte kunde jobba målstyrt. Det blev inte som det var tänkt, men man kunde komma undan med det (p g a bristande implementering av LPO 94). En stor fördel med LGR-11 (åtminstone på skolan där jag jobbar) är att den används aktivt i stort sett hela tiden (något man inte kunde säga om LPO 94). Eftersom vi nu har en läroplan som gör att man inte kan fortsätta på den gamla inslagna vägen är det bättre sent än aldrig att ta tag i de grundläggande problem som genomsyrar skolan. Det finns betydligt fler sådana än bara målstyrningen, men jag ser den som den viktigaste (ska eleverna kunna ta ansvar för sin inlärning måste man träna eleverna att jobba målstyrt och det kräver att lärarna kan jobba målstyrt). Några andra systemfel beskriver jag här: http://johan1111.wordpress.com/2013/05/19/systemfel-i-svensk-skola-gor-att-skolan-arbetar-i-uppforsbacke/


      • Hej igen,
        Jag tycker att Lpo 94 var betydligt bättre än Lgr 11 när det gäller kunskapshierarkier. I Lpo 94 fanns det klarare skillnader mellan G-VG och MVG när det gällde den kvalitativa skillnaden. I Lgr 11 är betygsstegen i princip: Kan, kan lite mer och kan mycket – godtyckligt för hur abstraktionerna ska tolkas. Människor/lärare/skolpersoner kan alltid gömma sig bakom fakta oavsett läroplan.


      • Håller med om att alla värdeord i kunskapskraven är ett stort dilemma. Skulle önska att Skolverket la mer krut på förebyggande arbete att tydliggöra var nivåerna ligger och hur man ska tolka de olika värdeorden istället för att i efterhand med de nationella proven belysa hur man ska tolka LGR-11. För mycket juridik-tänk att i efterhand berätta vad som är rätt/fel. Att mäta kvalitet är inte helt lätt och därför behövs mycket stöd till lärarna om det ska bli rätt.


      • Johan,
        Jag håller med dig helt och fullt.


  6. […] Johan Kant skriver på sin blogg att han tycker att punkterna generellt är rätt bra, men att han saknar en punkt som belyser vikten av resultatuppföljning. Han har också svårt att se hur minskad administration och Nationella Proven som de ser ut idag ska gå ihop: […]


  7. Jag håller verkligen med Jan om att du är en hjälte som slåss för denna viktiga fråga.:-)


    • Tack Gertie!


  8. Det var så dumt att överge Blooms taxanomi och hitta på egna. Det borde Skolverket låtit bli. Inte var det något krav från Björklund. Inte.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s