Vetandets värld – Not!


Jag läser i en utskrift från P1:s Vetandets värld att forskare är kritiska till det nya betygssystemet. Inte för att jag är en stor beundrare av det nya betygssystemet, det gamla dög alldeles utmärkt. Men det är som vanligt de ideologiska forskarna som är igång – forskare som är betygsmotståndare. Som är motståndare till att man följer upp resultat – ni vet: ”Det spelar ingen roll hur mycket man väger grisen…”.

”Betygen riskerar att bli ett prestationsinriktat fokus men det vi egentligen behöver är mycket mer nära fokus på lärandet i klassrummet, säger Anders Jönsson, biträdande professor i didaktisk vid högskolan i Kristianstad. Samma linje är Christian Lundahl, professor i pedagogik vid Karlstad universitet, inne på när han resonerar om betygsformens följder. Den här typen av kontroller som innebär fler prov leder ju till att det tar mer tid till att göra proven, tid som skulle kunna läggas på undervisning”.

Humle och Dumle i det Pedagogiska Ideologiska Etablisemanget (PIE). Knoll och Tott, Ler och Långhalm – dessa två giganter! I vetandets värld? Herre Gud – giv mig kraft!

Varenda lärare som har haft Nationella Prov nu i vår vet att Skolverket har ”fuckat upp” Nationella provet eftersom man tillåter att det släpps ut prov som är bristfälliga i innehåll och bedömning, för att inte tala om omfattning – t.ex. 8 respektiver 7 delprov i svenska och matte i årskurs 3. Horribelt! Att Skolverket inte rår på provkonstruktörerna är ett känt faktum, det är ett mysterium att Skolverket över huvudtaget inte gör något åt detta, utan låter allt bara fortgå år ut och år in. Skyll inte på Jan Björklund, för han har väl inte givit direktiv att det ska tillverkas så många delprov att skolorna ska drunkna eller att provens konstruktion ska vara relativ? Lägger Björklund sin näsa i blöt så mycket? Skulle inte tro det, men allt bara rullar på trots att exempel på exempel på exempel på exempel av helt galna prov visas upp. Men Skolverket gör INGENTING!

Fast Jönsson & Lundahl tar tillfället i akt att utnyttja situationen till att lyfta fram sin agenda, det vill säga det betygslösa samhället, där luststyrd skola ska få gälla. Ni vet det som Scherp pratade om för 10 år sedan – Problembaserat Lärande (PBL) – oouupsss – Christian Lundahl och Hans-Åke Scherp håller till på Karlstads Universitet båda två. Ja visst ja, jag har ju skrivit om deras kopplingar tidigare, i samma nätverk – oouupps igen!

Men jag har en stilla undran: Hur ska man få bättre resultat genom att inte hålla rätt på de resultat man redan har? Det övergår mitt förstånd hur det ska gå till. Och en annan stilla undran: Om man vill fokusera på lärandet, hur kan man skapa bättre undervisning genom att flytta fokus från att kolla om eleven har förstått och uppnått de resultat/mål/kravnivå som i förväg är uppsatt till att istället fokusera på undervisningen? Är det inte resultatuppföljning man behöver ha för detta?

Men så klart har Lundahl och Jönsson redan svaren på dessa frågor och bedriver en rad utvecklingsprojekt runt om i landet i forskningens namn – för att inte tala om vetandets namn. Men är de inte gamla vanliga hederliga betygsmotståndare som lyfter fram forskningen på ett godtyckligt sätt? Plocka fram en undersökning som är gjord på 22 elever i Israel som visar att betyg är dåligt – fast Israel inte har samma betygssystem och skolsystem som i Sverige. Eller att undersökningar i England från 80-talet lyfts fram som ”bevis” för att betyg är illa för inlärning – fast England har relativt betygssystem och har ett betydligt mer hierarkiskt skolsystem än Sverige. Men det ska vi inte tala om!

Det är precis om med Martin Hugo i Jönköping. Man ”namedroppar” en massa forskning ryckt i sitt sammanhang och som passar ens egen undersökning på ett 8 skolskadade elever och så drar man generella slutsatser om inlärning. Läs blogginlägget. Det är riktig vetenskap!

Så jag undrar om det är Vetandets värld? Nja är det inte bättre att döpa om programmet till Ideologins värld?

 

19 reaktioner till “Vetandets värld – Not!

  1. Mina elever i åk 6 har under året jobbat enormt mkt mera än tidigare sexor jag haft med fokus på betygen.
    Hur kan man vara emot betyg och ändå hävda att man står på elevernas sida ??

    1. Christer,
      Det fattar inte jag heller. Jag har sett våra elever på Vikingaskolan – satan vilken fart det blev på många ”slappa killar” efter jullovet. Så taggade och så otroligt fokuserade. Många har lärt sig massor och gjort kunskapsresor som knappast vore möjliga utan denna morot. Kanske i ett annat område och med superlärare – därmed inte sagt att vi har några dåliga lärare på Vikingaskolan, vi har skitbra lärare. Men jag menar superlärare som kan ”förvandla”eleverna och se till att de lustlär.

    2. Helt riktigt! Hittills var det först i åttan att elever upptäckte att arbetsinsatsen syntes i betyget. Då fick de bara ett år på sig att rätta till dåliga resultat. Många gånger alldeles för kort tid!. Betygen från sexan är en välsignelse för eleverna! Helst skulle jag villja ha det tidigare!

  2. Jag hörde programmet. Denna envetna propaganda mot betygssystemet vilar på falska premisser. Betyg är inte avsedda att vara motiverande eller bidra till lärandet. Betyg ska vara informerande. Karlstads universitet sprutar ur sig lic. avhandlingar av bristfällig kvalitet. Ett samband kanske?

    1. Bertil,
      Jag kan säga av ren erfarenhet, 13 år konkret erfarenhet i klassrummet med verkliga elever, att betyg verkligen kan vara motiverande av pedagogiska skäl. Men väljer man att hela tiden utmåla betyg som skit så blir det en självuppfyllande profetia, elever och föräldrar och kollegor kommer tycka att betyg inte är något vidare. Fast dessa personer har inte fattat vitsen med betyg och dessutom håller man inte isär relativa betyg med kunskapsstandardbetyg. Stor skillnad. Professorer i all ära, men djupt okunniga i det verkliga skollivet.

      1. Det jag menade Johan, är att betygs primära uppgift är att vara informerande. Sedan kan som en glädjande sidoeffekt även motivationen höjas.

      2. Håller med dig Bertil. Men PIE vill hellre ha skriftliga omdömen som talar om vad eleverna kan och inte kan istället för betyg. Man menar att det är mycket mer tydligt för då kan läraren i text tydligt förklara vad eleverna kan och vad de ska utveckla. Många, många gånger har jag varit oerhört tydlig gentemot mina elever – och jag är känd för tydligheten personifierad – men ändå har de blivit förvånade när betygen dimpt ner.

      3. Den stora fördelen med betyg är att de är kalibrerade. Det finns ett systematiskt sätt att sammanväga betygskriterier och det finns en tydlighet om läget i progression. Även proffsiga omdömen baserade på betygskriterier blir luddiga om helheten har många delar, ganska bra där, sämre där. Totalläget och utmaningarna blir inte tydliga för eleven. Vi ska sen inte tala om alla de situationer då lärare är ovana eller rädda för att tala klarspråk. Omdömen är inte ett alternativ, bara ett komplement.

    1. Christopher – för visst är det du som vill säga något?
      En person som har kritik men inte har något argument för det man är kritisk mot brukar angripa skitsaker och småsaker. Kriterier för att sätta betyg – alltså på vilka grunder man sätter betyg = har inget att göra med någon läroplan mer än att detta användes tidigare med ordet saknar inte betydelse. Lägg fram dina argument för vad du tycker eller knip, du fattar andemeningen i vad som sägs!

  3. En liten utsvävning. Läste i den finska läroplanen (apropå det så är den finska rejällt kortare, tydligare och mer konkret än vår svenska som ingen kan riktigt ta till sig) att där finns det betygskriterier bara för betyget godkänt. Högre betyg är det lärare som har kompetens att bedöma själv. Personligen tycker jag om det jättemycket.

    1. Renata,
      Det låter bra, men det behövs nog många år för svenska lärarkåren att bygga upp den bedömningskompetensen, eftersom man blivit lämnad i sticket av SKL, Skolverket, politiken, lärarutbildningen och den pedagogiska forskningen. Pedagogiska forskare tror att man står på lärarnas sida, men gång på gång sviker man lärarkåren och deras möjligheter att bli professionell.

      1. Håller med om varenda ord! Önskar att alla rektorer var så här klarsynta och kämpade för skolan. Det flesta tyvärr tänker huvudsakligen på att behålla jobbet och jamsar med. Det mest oroande är dock att lärkåren är så himla medgörlig och förstår inte sitt eget eller elevernas bästa. Vi förväntas vara akademiker och tänkande/resonerande individer!?

      2. Renata,
        Tyvärr är hela skolan ”uppfuckad” av hela etablissemanget. Många rektorer är administratörer och kan tyvärr inte göra så mycket, dels på grund av att de sitter fast i ekonomin – kanske på grund av att de är styrda uppifrån eller kanske på grund av att de inte är pedagogiskt skickliga. Det andra dels är just att många rektorer nog inte är tillräckligt pedagogiskt kunniga för att fokusera på rätt saker. Jag kommer på denna blogg redovisa mitt jobb på Vikingaskolan tids nog, nu är vi inne i en fas där det börjar hända saker med vårt resultat. Jag värnar om mina lärare och skyddar dem mot föräldrar och att inte gå in i väggen. Tar bort arbete om det behövs och sätter in vikarie om de behöver fokusera på t.ex. bedömning av prov. Samtidigt är jag oerhört tydlig att jag inte accepterar att någon elev går i skolan utan att lära sig grundläggande kunskaper. Det är därför de är anställda, för att se till att alla elever lär sig. Vi följer upp resultat från FSK-klass till årskurs 6 fyra gånger per år. Det innebär att vi på individnivå kan synliggöra brister och sätta in åtgärder. Inom tre år ska vi ha fullständiga betyg och därefter ska det vara så år ut och år in.

  4. Egentligen tror jag inte att betygen är motiverande, chansen att de spelar någon roll för valmöjligheter är så liten åtminstone fram till gymnasiet och faktiskt ganska liten där också. Det som jag tror är motiverande är att något säger att viss kunskap är viktig och att någon ger återkoppling om hur ens förmåga står sig i jämförelse med andras. Formativ bedömning är jättebra men den behöver kompletteras med summativ kalibrerad bedömning så att eleven får återkoppling på det som rör själva syftet med lärandet.

    Det mest destruktiva hos betygsmotständeriet är att de så lätt hamnar i att säga att det skolan handlar om inte är viktigt. ”Det spelar ingen roll att du har svårt med det här”.

    Det näst mest destruktiva hos betygsmotstånderiet är att de uppmanar till att undvika klarspråk till eleven. Vi lärare gör ju fel i våra bedömningar men det är väldigt bra om eleverna då får möjligheten att visa att vi har fel genom att vi är tydliga.

    1. Jag har ett färskt exempel från verkligheten. Min tioåriga barnbarn kom hem i slutet av skolåret med ett åtgärdsprogram. Då jag i samtal med hennes mamma undrade varför de inte tidigare har signalerat till mig, fick jag som svar att både föräldrar och flickan blev helt överlumplade. På varje utvecklingssamtal pratade fröken om hur mycket flickan har lärt sig och att hon var duktig i matte. Hon behövde i och för sig utveckla några fördigheter på vissa områden, men det såg inte vare sig föräldrar eller mitt barnbarn på något sätt som alarmerande. Om föräldrarna och eleven i slutet av höstterminen fått veta att hon har eller riskerar underkänt, skulle hela familj, mig inräknat, direkt sätta in åtgärder!
      Så betyget kan vara och är motiverande. Jag ser även att när jag informerar mina elever om att engagemang i diskussioner och genomtänkta reflektioner kan påverkar deras betyg avsevärd, ser jag ett direkt gensvar på detta.

      1. Klarspråk om elevens läge och att det som saknas är viktigt att lära sig snarast är motiverande. Ditt exempel visar tydligt hur grundproblemet är den otydliga slappa attityd till kunskapsmål som följt i betygsmotståndets spår. Föräldrar och farföräldrar lämnas i sticket när det gäller att hjälpa sitt barn eller barnbarn.

        Jag är förespråkare av betyg men lyfter fram att det grundproblem vi behöver addressera är bristande klarspråk kring prestationsförmåga.

  5. just det, just det… kanske inte så konstigt heller. Hela skollagen , förordningar och kommentarer är ju fulla av instruktioner om att läraren i första hand skall redovisa för vad eleven kan… Personligen struntar jag fullständig i vad mina barnbarn har lärt sig. Litar på läraren och hoppas på att det är sånt som står i läroplanen och behövs. Jag vill i första hand veta vad de inte kan trots att de skulle behöva kunna. Det mina barnbarn kan är väl inget att oroa sig för.

    Det är min filosofi även när det gäller mina egna elever.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s