h1

Ideologerna flyttar fokus – igen!

18 juni 2013

Jag fick ett reklamkuvert till jobbet idag. En ny konferens som ska gå av stapeln i oktober. På framsidan av broschyren står det: ”Svensk skola kan. Kunskap – Utveckling – Ledarskap. Konferens för grund- och gymnasieskolan om hur du kan stärka ditt ledarskap för att stödja lärarnas utveckling och elevernas lärande”. Låter verkligen bra – eller hur?Jag sätter kaffet i vrångstrupen när jag slår upp mittuppslaget på broschyren och läser vilka som ska hålla i konferensen. Här är en del av innehållet:

  • När ska vi lyfta det som är bra? – Anna Davidsson och Helena Moreau
  • Utmärkt undervisning – Jan Håkansson
  • Forskande lärare – hur kan denna kunskap komma till nytta i praktiken – Tomas Kroksmark
  • Hjärnan och lärandet – Torkel Klingberg
  • Kollegialt lärande – Hans-Åke Scherp
  • Entreprenöriellt förhållningssätt och motiverade elever – Per-Gunnar Hallberg

Arrangör för konferensen är Grundskoletidningen, redan här kan man dra öronen till sig. Det går att räkna upp mängder av exempel på hur Grundskoletidningen, Helena Moreau och Steve Wretman sprider felaktig information och skapar förvirring snarare än att reda ut hur saker hänger ihop. Läs mitt blogginlägg om pedagogiska nätverket, eller om Steve Wretman.

Forskande lärare – hur kan denna kunskap komma till nytta i praktiken ska Kroksmark prata om. Vilken kunskap? Att man fuskar med det vetenskapliga när man forskar under hans vingar? Som Martin Hugo gjorde, se blogginlägg. Är det forskning som saknar empirisk grund som ska spridas i skolorna, för att den är ideologiskt tillrättalagd? Eller hur menar Kroksmark?

Torkel Klingberg har varit i ropet den senaste tiden och en person som varit ”inne” på ett sådant sätt blir jag skeptisk till och i detta sammanhang blir jag oerhört skeptisk. Klingberg har nog mycket intressant att säga och jag har inget negativt att säga om honom, men mitt tips är att han ska vara noga med vilka han umgås med.

Scherpen – nu är han igång igen. Vad vet han om Kollegialt lärande? Har han bara snott detta område? Han som skrivit sin avhandling om organisation, har haft superproggaren Mats Ekholm som handledare och mentor och som själv handlett Steve Wretman. Ska Scherp ut på en ny turné och lura lärarkåren och skolan på både pengar och tid. Förvirra skolan ännu mer. Som han gjorde med Problembaserat lärande (PBL) och Problembaserad styrning (PBS). Gunnar Ohrlander skrev i sin bok ”Den Gudarna älskar”: ”Det är spännande att studera hur Scherps två roller, lektorn och företagaren, ingår en symbios. Avsikten är förstås att inför kommuner och skolor låta universitetet ge sken av oegennytta och vetenskaplig akribi för att skapa framgång åt aktiebolaget. Det allmänna står för de initiala kostnaderna medan privatföretagaren drar hem vinsterna” (Ohrlander: Den Gudarna älskar, sida 151).

Entreprenöriellt lärande  och just trycka på lusten för eleverna att lära sig. Det nya PBL i en annan förpackning. Det har jag skrivit om flera gånger, t.ex. detta blogginlägg.

Det verkar som om de personer som varit med att dra ner svensk skola i skiten, som har varit delaktig till att bidra till otydlighet och förvirring i svensk skola vill vara med att utveckla lärarkåren. Jag är helt övertygad om att förvirringen fortsätter och att denna konferens inte kommer att bidra ett endaste dugg till att bringa klarhet i svensk skolas framtida utmaningar. Snarare tvärt om. Det som är mest upprörande är att Kroksmark och Scherp har mage att använda sina pedagogiska titlar för att legitimera sitt uppdrag, när man samtidigt bidragit till skolans förfall – Fy fan säger jag!

Läs gärna Gunnar Ohrlanders bok Den Gudarna älskar. Den är oerhört bra och hela kapitel 13 som heter När läraren skulle avskaffas handlar om Hans-Åke Scherp. Mycket intressant läsning. Gunnar Ohrlander, han är död nu – vila i frid, berättade att Hans-Åke Scherp hotade med stämning om texten gick i tryck. Ohrlander struntade i Scherps hot och lät trycka. Så läs!

Advertisements

19 kommentarer

  1. Jag förlorade tilltron till Kroksmark när han på sin blogg http://www.kroksmark.se/blog hävdar att det är farligare att jobba i ett yrke där det finns många anställda jämfört med få anställda. Fler dör i ett yrke med många anställda nämligen. Avdelningen grundläggande logik, någon?


    • Hej Karin,

      Människor säger tokiga saker, även jag ibland. Men att en professor använder sin titel för att få tolkningsföreträde i skolans värld, men brister så mycket i omdöme (som du lyfter fram) och vetenskaplig ärlighet är fruktansvärt.


  2. Tack Johan, för att du lyfter fram Ohrlanders fantastiskt klarläggande roliga och oroande bok!
    Gunnar klarade verkligen av att genomskåda charlatanerna… Salig i åminnelse’
    Och också du är viktig med ditt motstånd. Det gynnar eleverna och lärarna. Vi andra tackar!


    • Hej Zoran,
      Ja Gunnar var fantastisk och en stor förlust inte bara som medmänniska och vän, utan även som en debattör med både skinn på näsan och finess. Han använde språket på ett så fantastiskt sätt att jag sa till honom att han var poet. Jag har en bloggserie på gång som jag kommer kalla ”Skola åt helvete”. Antagligen kommer den nästa vecka eller om jag ska hålla på den till efter sommaren – jag har inte riktigt bestämt mig.


  3. Jag delar till fullo din indignation, Johan, och är tacksam över att du lyfter eländet. Ett framgångsrecept verkar vara att leta reda på de tio inneorden för stunden och leverera ett paket där de ingår. Är namnet rätt kan soppan innehålla vilken skit som helst.


    • Sant Helena! Vilken skit som helst var ordet.


  4. Ett stort ansvar ligger hos rektorer. Så länge dessa (som enbart
    behöver pedagogisk insikt, inte ha varit lärare) skickar sina lärare
    till konferenser med Scherp och andra ideologer upphör inte det fackpedagogiska månglandet.
    I stället borde det forskas kring spridningen av värdelösa pedagogiska koncept. Hur kunde de så lätt få fäste i det svenska
    skolsystemet? Berodde det på att lärarkåren under den statliga
    tiden hade en starkare position och bättre kunde göra motstånd?
    Är klassrumspedagogik en vetenskap? Eller nyord för
    lektionstips som lärare alltid har utbytt sinsemellan? T ex.


    • Ja, mina viktigaste kunskaper har jag fått från kollegor, det här med ”lektionstips” har ju alltid funnits men behandlas ständigt på ett oerhört nedlåtande sätt.

      När skollagen tog upp begreppet ”beprövad erfarenhet” så hoppades jag att det skulle ge en möjlighet att lyfta och öka respekten för den till stor del muntliga tradition med överförda erfarenheter som är den som får skolan att fungera. Ofta med en pedagogisk teori i botten beskrivs en konkret ”seminarieundervisning”, ett laborationsupplägg, en inspirerande gruppaktivitet osv. som ger den nye läraren möjlighet att lyckas med hjälp av måttliga modifieringar. Skolverket och skolforskningen vände dock snabbt på steken och ställde höga krav på att erfarenheten skulle vara dokumenterad och granskad för att den skulle vara beprövad. Så då plötsligt blir så kallad ”forskning” a la Kroksmark dvs uppsatser som bara ligger på mastersnivå mer värda bara genom att de skrivs i en viss form och inte för att de bygger på en gedignare erfarenhet eller en bredare empiri.


    • Anders,
      Du har helt rätt att rektorer har ett ansvar, dock inte hela ansvaret. Personligen godkänner jag alltid de fortbildningar mina lärare ska gå på och är det något oklart lyfter jag varningens finger och ber dem hålla sig kritiskt till delar av innehållet – om de ens får gå.

      Men jag menar att det är framför allt Skolverket och det pedagogiska etablisemanget som sätter agendan för vad som är ”riktig och viktig” fortbildning.

      Det är nog mycket som är ovetenskapligt i klassrummet, men beprövad erfarenhet där alla elever lär sig läsa, skriva och räkna borde det göras klinisk forskning kring.


  5. Hej igen! Förlåt, det gick lite fort med länken i mitt förra inlägg. Rätt adress är http://www.tomaskroksmark.se/blog


  6. Mer om Kroksmark:
    http://spelvetenskap.blogspot.se/2013/03/didaktisk-tidskrift-lagger-ut.html?m=1


  7. Mycket läsvärt (jag har även läst alla länkarna i texten).

    Min slutsats är att väldigt många berörda personer inte förstår hur man gör när man jobbar målstyrt (de flesta i befolkningen vet inte hur man jobbar målstyrt). Om man inte förstår hur man gör något är det lätt att ta avstånd från det. Just målstyrning är otroligt central i den svenska skolan idag (sedan -94) då skolan är målstyrd. Att många som är med och styr och påverkar skolan inte behärskar ett så centralt moment är katastrof för den svenska skolan.

    Tänk dig ett fotbollslag (eller en höjdhoppare) som tar bort målstyrningen. Tror du att laget/personen skulle uppvisa bättre eller sämre resultat? Självklart skulle resultaten bli sämre. Om höjdhopparen slutar mäta hur högt han/hon hoppar, skulle resultaten bli bättre? Skulle inte tro det…

    Förstår man målstyrning så blir en del av de saker som du beskriver (t ex att det inte finns något motsatsförhållande mellan summativ och formativ, utan att de kompletterar varandra) en självklarhet.

    Om man inte kommer till rätta med dessa systemfel spelar det ingen roll hur länge vi sitter och diskuterar detaljer. Bra att det finns några personer som vågar ifrågasätta och kritiskt granska!

    Andra halvan av mitt blogginlägg http://johan1111.wordpress.com/2013/04/27/det-storsta-problemet-i-svensk-skola-idag-ar-ett-osynligt-problem/ handlar om målstyrningen i skolan och de problem som det innebär att många lärare inte kan jobba målstyrt och att det är ett systemfel.


    • Hej Johan,

      Jag håller med dig, etablisemanget har inte förstått målstyrning eller resultatstyrning – men hela det privata näringlivet vet vad det är. Men skolan är en skyddad verkstad. Eftersom Pedagogiska Ideologiska Etablisemanget (PIE) är emot resultatstyrning så jobbar man aktivt emot allt som har med detta och göra, vilket i sin tur innebar att lärarkåren blev lämnade i sticket vid införandet av Lpo 94. Hur ska lärarkåren kunna lära sig att gå från regelstyrning till mål- och resultatstyrning samt från relativa betyg till kunskapsstandardbetyg utan fortbildning? Klart att några individer fixat det men inte skolan som system.


  8. Mina tankar går mest till matematiken som är mitt område.
    Många lärare arbetar målstyrt idag, men frågan är mot vilka mål?
    Om jag frågar en mellanstadielärare vad det är för kunskap från lågstadiet som fattas om barnen inte klarar mellanstadiets matematik?
    Efter lite resonerande kommer man nästan alltid fram till att de elever som lärt sig de fyra räknesätten och dessutom fått viss rutin i att utföra enkla beräkningar klarar sig mycket bra.
    Det är bara att titta i centralt innehåll för åk 1-3 i läroplanen så förstår var och en att det inte blir mycket tid över för att träna räknefärdigheter.


    • Sten – du slår huvudet på spiken!


  9. Kollegialt lärande, sa Jan Lenander.
    Kollegialt lärande, sa Hans-Åke Scherp.
    Klinisk forskning på beprövad erfarenhet, sa Johan Kant.

    Ja, förvirringen kanske ändå finns kvar.

    Tillråga på allt skiljer man på erfarenhet som inte är prövad, prövad erfarenhet och beprövad erfarenhet. Lärarutbildare och sjuksköterskeutbildare vid Högskolan i Skövde har gjort en mindre studie om detta.

    Och eftersom Bertil Törestad i sin blogg tyckte att denna studie (vid Högskolan i Skövde), med sin begreppsutredning, var bra (vad gäller det sistnämnda) så var den bra. eller hur?


    • Kollegialt lärande med Jan Lenander – ja tack! Kollegialt lärande med Hans-Åke Scherp – nej tack!


  10. Till Johan Kant
    Jag heter Sten Eriksson och sitter för närvarande i Styrelsen för Västerås Montessoriskola. Jag är Fil mag i matematik och fysik och jag har arbetat som lärare på samtliga stadier i grundskolan och gymnasiet. Jag har dessutom arbetat med kommunikation och pedagogik inom industrin i många år.
    Jag blev mycket glad och tacksam när jag tagit del av Johan Kants blogg. Här finns en äkta pragmatiker som inte räds överheten. Jag känner mig inte längre ensam med min oro.
    Skolan och LGR 11. Några tanker
    Jag anser att Lgr 11s målformuleringar är en katastrof för svenska skolan. De förbiser helt barnens mognadsutveckling och skjuter över målet så till den milda grad att jag har svårt att tro att de som skrivit den kan tro på sina egna ord.
    Målen bör skrivas på ett sådant sätt att dem som de är riktade till, d v s barnen, förstår dem. Då blir de både realistiska och kanske t o m mätbara.
    Lgr 11, matematik:
    Här finns mycket att säga, men min slutsats är att det så omskrivna misslyckandet för matematikämnet i Sverige inte tycks ha lärt oss någonting. Politiserade ideologer tävlar om att klämma fram de vackraste formuleringarna om hur matematikämnet skall skapa kreativa och tänkande barn. Hädiskt enkelt uttryckt: Barn som går ut 9:an kommer inte heller i framtiden att kunna räkna.
    Jag tror att kärnan i detta är en genuin oförståelse för hur barn i olika åldrar fungerar.
    Om man i matematikämnet först gav eleverna vetskap och färdighet, sedan analys och förståelse, tror jag att mycket vore vunnet. I stället för att se vetskap utan förståelse som något värdelöst, måste man se det som ett första och nödvändigt steg mot riktig kunskap. Kravet på förståelse får inte ligga i vägen för vetskap (så här gör man) och färdighetsträning. Förståelse förutsätter analys och man kan inte analysera något man inte har vetskap om. Vetskap är inte kunskap, men ett första steg till en kunskap som inbegriper förståelse.
    Matematiken är ett språk för kvantitativ kommunikation. Ett barn som lär sig ett språk kommer mycket snart att behärska grammatiskt korrekta formuleringar. Naturligtvis har barnet ingen som helst förståelse för varför man säger på ett visst sätt. Ingen skulle emellertid komma på tanken att först lära barnen grammatik och sedan lära dem att tala. Varför ska vi då lära ut matematik på ett sådant sätt?
    Logiskt tänkande är inte matematik. Det tränas antagligen betydligt bättre i modersmålsundervisningen där man lär sig att föra ett logiskt resonemang i tal och skrift. Däremot är matematikens uppbyggnad strikt logisk, men den tillämpningen av logik har historiens matematiker redan gjort åt oss.
    Matematiken är allt annat än kreativ. Matematiken på grundskolans nivå är färdig. Däremot kan användningen av matematiken precis som användningen av modersmålet vara mycket kreativ.
    Vänlig hälsning
    Sten


    • Hej Sten,
      Skönt att man kan kan glädja någon, de flesta debattörer anser att jag är en finne i deras bak. Jag håller med dig i ditt resonemang, man måste förstå det man gör och sedan kunna analysera den kunskap man har lärt sig. Detta gäller alla ämnen.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s