h1

En skola åt helvete, del 11: Martin Hugo

24 september 2013

När jag fick Martin Hugos bok ”Från motstånd till framgång” förra året (2012) läste jag den och förundrades över hur Hugo kunde dra generella slutsatser utifrån 7 elever och 3 lärare. Dessa elever var inte vilka elever som helst, de var ganska skolskadade och lärarna verkade vara engagerade utöver det vanliga. Alltså inte en helt vanlig skolsituation, även om det finns många skolmisslyckanden i skolsverige. Jag skrev ett blogginlägg om boken, se länk.

På något sätt kom denna bok tillbaka till mig i början av maj. Jag tänkte att det vore intressant att titta på Martin Hugos avhandling och jämföra. Det blev intressant! Först tänkte jag anmäla avhandlingen till rektorn för Jönköpings Högskola för granskning, men då behövde jag så klart granska själv. Jag började med att läsa Martin Hugos doktorsavhandling. Mycket intressant och en bra avhandling, läs själv. Men väldigt långt ifrån Hugos bok.

I detta arbete framträder för mig en tydlig bild över hur PIE arbetar. I avhandlingen drar Martin Hugo inte några som helst slutsatser om inlärning, betyg, målstyrning, läxor eller betyg utifrån det han har sett i sin studie. Vid litteraturgenomgång är det så att Hugo går igenom den litteratur som passar honom bäst för studien, som visar att det är direkt avgörande att bygga goda relationer till eleverna samt ha en för eleverna meningsfull verksamhet. Låter högst rimligt tycker jag. Och det är klart att en person som skriver en avhandling idag använder sig av litteraturen för att förstärka sitt eget syfte och sin egen slutsats. Men vilka slutsatser drar Martin Hugo i sin doktorsavhandling?

Så här skriver Martin Hugo om sin forskning i sammanfattningen:

”Det empiriska materialet består främst av forskningsintervjuer och fältanteckningar från deltagande observationer. Forskningen utgår ifrån en livsvärldsansats och en central utgångspunkt är elevernas och lärarnas erfarenheter av skolan. Resultatet visar att eleverna bär på mycket negativa erfarenheter av grundskolan som genererat en negativ inställning till skolarbete. Att få eleverna mer positivt inställda till skolarbete var en förutsättning för att lärande i kärnämnena skulle ske. Två faktorer framträder tydligt som avgörande för att de här ungdomarna upplevt gymnasietiden som meningsfull. Den första är lärares elevsyn och den relation som uppstår i mötet mellan eleven och läraren. Den andra är huruvida eleverna upplever innehållet som meningsfullt” (Liv och Lärande i gymnasieskolan, sid 3).

När det gäller varför det är så många elever som misslyckas i skolan skriver Hugo: ”Orsakerna till att en stor elevgrupp lämnar grundskolan utan fullständiga betyg är många och svåra att analysera. Resultaten från tidigare forskning visar på olika faktorer som har betydelse för skolmisslyckanden/ undervisningsmisslyckanden. Ofta beror resultaten på vilka faktorer man har valt att studera. Exempel på sådana faktorer är till exempel kön, etnisk bakgrund, social bakgrund, föräldrars förväntningar på sina barns studier, skolans organisation samt lärares förhållningssätt och förväntningar på sina elever” (Liv och Lärande i gymnasieskolan, sid 37). Hugo kan inte med tydlig klarhet dra några slutsatser kring skolmisslyckanden på ett generellt plan, det beror på så många olika orsaker och när det gäller Hugos studie som består av 7 elever går det inte att dra någon slutsats. Det som är intressant är att Hugo vid upprepandet av exempel inte alls tar upp betyg, prov, läxor eller tester – vilket han lyfter fram i sin bok.

Martin Hugo vill ändå att just hans 7 elever ska bli beskrivna så att det framgår vad de har med sig i bagaget. Så här skriver Hugo: ”Det jag försöker beskriva är upplevelser av skolan så som de framträder för dessa individer. Den upplevda skolvardagen ses här som en komplex och sammanflätad helhet, där både individernas tidigare erfarenheter och tankar om framtiden påverkar deras handlingar och upplevelser av vad som sker. Med dessa utgångspunkter har jag även valt att försöka nå kunskap om deras tidigare erfarenheter några år tillbaka i tiden, från elevernas grundskoletid och uppväxt samt från lärarnas tidigare erfarenheter av att vara lärare” (Liv och Lärande i gymnasieskolan, sid 53). Alltså dessa 7 elevers upplevda erfarenhet från sin grundskoletid och uppväxt. Kanske har dessa elever haft världens sämsta lärare? Eller också kommer de från kaosartade hem där skolgång varit sekundärt, eller där hemmet lämnat noll i stöd till barnen när det gäller skolarbetet. Kanske dysfunktionella familjer? Kanske familjer där våld brukas dagligen eller som har en missbruksproblematik. Det vet vi inte och det får vi inte svar på. Men det skulle i sammanhanget varit intressant. Skulle det vara så att de 7 elever som Martin Hugo har följt har en bakgrund som jag ovan skissar – finns det en chans i världen att det har påverkat deras skolsituation? Jag tror det!

Hur Martin Hugo har tolkat sitt material skriver han följande om: ”Det innebär att jag inte utgått ifrån några färdiga kategorier eller tolkningsteorier, utan jag har strävat efter att människorna skall få framträda på sina egna villkor och med sina egna ord” (Liv och Lärande i gymnasieskolan, sid 57) och ”Målet med min forskning är inte främst att kunna generalisera resultaten, utan målet är att förstå det konkreta i det som framträder för individerna i deras levda värld och beskriva detta. Jag anser dock att resultatet i min studie inte enbart ger kunskap om dessa sju individers upplevelser. Det finns mycket i elevernas berättelser som de med stor sannolikhet delar med många av de elever som lämnar grundskolan med ofullständiga betyg” (Liv och Lärande i gymnasieskolan, sid 58). Samt: ”Jag har samlat in mitt empiriska material främst genom deltagande observation och forskningsintervjuer. Det som framträder där är tolkat av mig som deltagande forskare/observatör där jag använt mig själv som datainsamlingsinstrument” (Liv och Lärande i gymnasieskolan, sid 64).

Det finns i Martin Hugos avhandling inget som är direkt ideologiskt och Hugo drar inga förhastade slutsatser på ett generellt plan utifrån de 7 elevernas och de 3 lärarnas vittnesmål och Hugos egna observationer, även om Hugo vill lyfta fram dessa elevers situation för att diskutera hur viktigt det är med att eleverna känner att skolan är meningsfull och att lärarna bygger goda relationer. So far so good! För övrigt en intressant avhandling.

Men jämför man Hugos avhandling med boken Från motstånd till framgång (Liber, 2011, ISBN 978-91-47-09405-9) så framträder något helt annat. Boken bygger på Martin Hugos avhandling och i boken tar Hugo ut svängarna rejält.

Redan på sidan 16 blir det intressant när Martin Hugo rubrik är: ”Vi har ett samhällsproblem snarare än ett skolproblem”. I texten skriver Hugo hur illa situationen är i svensk skola: ”Varje år går en stor andel av våra elever ut grundskolan efter 6 665 timmars undervisning utan att ha uppnått de 749 mål (Hyltegren & Kroksmark, 1999), som unga människor ska nå för att kunna förstå och klara sig i samhället. Cirka tio procent klarar inte kraven för att bli behöriga till gymnasieskolans nationella program” (Från motstånd till framgång, Liber 2011, sid 17). Hugo fortsätter på samma sida: ”Denna situation är egentligen inte ett skolproblem utan i första hand ett samhällsproblem, eftersom vi har byggt upp ett samhälle där alla måste gå i skolan tills de är nitton år gamla, vilket inte passar alla människor” (Från motstånd till framgång, Liber 2011, sid 17).

Oj, oj, oj! Här drar Martin Hugo väldigt stora växlar på många frågor. Är denna bok en direkt avknoppning från hans avhandling? Skulle inte tro det! Men Martin Hugo använder avhandlingen som språngbräda för sin bok. Klart att Lpo 94 och Lgr 11 inte är genomförda för att bland annat Martin Hugos egen mentor Tomas Kroksmark har varit med i PIE och motverkat dessa läroplaner – klart att det är ett samhällsproblem! Men dessvärre är det så att PIE istället för att se till att mål- och resultatstyrningen fungerar har fokuserat på andra saker, typ att obstruera och jobba med lärandemiljö och skolnära forskning. Tänk om all pedagogisk forskning i stället hade lagts på att få skolan att fungera rent konkret – vad hade resultatet blivit? Martin Hugo drar också slutsatsen att det inte passar alla människor att gå 19 år i skolan – vad har han fått det ifrån? På vilka grunder har han dragit denna slutsats? Vilken forskning lutar han sig mot? Är det denna typ av seriösa forskare som en del twittrare förfäras över att jag gör personangrepp på? Låt säga att Martin Hugos 7 elever skulle fått den bästa skolgången från årskurs 1, med de bästa lärarna – hade situationen varit annorlunda då? Om samtliga 7 hade fått lära sig läsa, räkna och skriva innan de lämnade lågstadiet – hur hade deras mellanstadie- och högstadietid varit då? Jag tror det hade sett annorlunda ut. Kanske vore det något för PIE att satsa på? Att följa upp resultat när det gäller läsa, skriva och räkna från årskurs 1. Omöjlig tanke PIE?

Ideologin fortsätter på nästa sida med rubriken ”Kontrollskolan försämrar motivationen för de mest utsatta elevgrupperna” (Från motstånd till framgång, Liber 2011, sid 18). I texten skriver Martin Hugo: ”Ett grundläggande problem med dagens hela skoldebatt är att nästan alla som förespråkar större kontroll, fler tester och mer ämneskunskaper själva har lyckats väl i skolan och saknar kunskap eller förståelse för hur människor som misslyckats i skolan upplever den. Hypotesen verkar vara att alla människor lär sig på samma sätt och att motivationsfaktorer är generella. Så är det inte, olika människor lär sig på olika sätt och motiveras av olika saker. Ett annat problem är den ensidiga fokuseringen på ämneskunskaper, framför allt i svenska, engelska och matematik. Varför inte lägga lika stort fokus på några andra av skolans uppdrag: att stimulera elevers kreativitet, öka deras självförtroende och tro på den egna förmågan? Det måste vara en lika viktig uppgift. Förklaringen anser jag är ganska enkel. Det som är svårt att mäta, kvalitativa aspekter, väljer man att inte fokusera på. Förespråkarna för fler inslag av kontroll i form av prov, läxor och betyg menar att detta är faktorer som ska öka måluppfyllelsen för eleverna, men ingen av dessa förändringar är baserade på forskning om skolan. Det finns ingen entydig forskning som visar att kunskaper och måluppfyllelse ökar om vi har fler läxor. Faktorer, som till exempel prov, läxor och betyg, som ökar motivationen för vissa elevgrupper, minskar samtidigt motivationen för andra elevgrupper” (Från motstånd till framgång, Liber 2011, sid 19).

Detta måste bli ett klassiskt PIE-citat – här finns allt: antiprov, antiläxor, antibetyg, lyfta fram motivation och kreativitet. Martin Hugo har själv inga som helst empiriska erfarenheter av de generella uttalande han gör, i alla fall har han inte lett det i bevis mer än att ”namedroppa” forskarnamn. Dessutom har Hugo inte insett sambandet mellan goda ämneskunskaper och framgång i skolan i förhållande till självförtroende och kreativitet. Jag vet av egen erfarenhet, med flera hundra elever på mitt samvete, att elever som får med sig goda ämneskunskaper blir framgångsrika. Och då hade många av mina skolmisslyckande i botten, från årskurs 1-5. Martin Hugos egen avhandling visar detta samband från år 1 till år 3 på gymnasiet – det vill säga att elever som lär sig, får kunskaper, erhåller självförtroende och blir kreativa. Ändå drar han felaktiga slutsatser om kunskapens magiska inverkan.

En annan märklig slutsats som Martin Hugo gör är att han å ena sidan menar att det inte finns någon forskning som pekar på att ökad kontroll bidrar till skolframgång, men å andra sidan går det väl då inte att dra slutsatsen att det inte leder till skolframgång. Eftersom forskning saknas, enligt Hugo, går det väl heller inte att avfärda att ökad kontroll inte leder till skolframgång – eller?

Martin Hugo menar också att faktorer som prov, läxor och betyg ökar motivation för vissa grupper och minskar motivationen för andra grupper. Vilka grupper jämför han? Grupper av vanliga elever med Hugos 7 skolskadade elever? Vilka får inte motivation av betyg? Här visar inte Hugo några forskningsreferenser, men å andra sidan påstår ju Hugo att det inte finns så mycket forskning på området, vilket för mig till slutsatsen att Martin Hugo har en åsikt om saker och ting förhåller sig, men att detta inte har någon förankring i verkligheten, mer än hans egna 7 skolskadade elever. Det vill säga, Martin Hugo är djupt ideologiserad, men det är ju inte så konstigt, han har ju Tomas Kroksmark som handledare.

Jag har inte hittat något anmärkningsvärt i Martin Hugos avhandling, snarare tycker jag den är intressant, men blivit förfärad av den bok som han skrivit i anslutning till avhandlingen. Jag har gett några få exempel på hur ideologiserad och illa vetenskapligt byggd boken är, men det finns många fler. Jag skulle kunna rada upp exempel för hela boken är full av ideologi. Men vad tjänar det till?

Vi har demokrati i Sverige och det innebär åsiktsfrihet. Det står Martin Hugo helt fritt att tycka vad han vill. Jag anser dock att det är oerhört fult gjort att först skriva en doktorsavhandling där inga ideologiska ställningstaganden görs och därefter använda denna avhandling till att sprida sitt ideologiska budskap i bokform. Martin Hugo missbrukar sin ställning och den makt som den innebär. Han skadar också anseendet för forskning i allmänhet och pedagogisk forskning i synnerhet. Men det är på detta sätt PIE arbetar. Först en klanderfri avhandling och sedan med den som tyngdpunkt sprida sin ideologi, det vill säga att vara emot betyg, resultatuppföljning, kunskapskontroller och mål- och resultatstyrning. Precis som alla andra, t.ex. Hans-Åke Scherp, prata om lust att lära, kreativitet och motivation. Ett fokus som har fått styra svensk skola under mer än 20 år och där det gått åt helvete för de allra svagaste. Exakt de elever som Martin Hugo har följt under tre års tid. Har det aldrig slagit Martin Hugo att det skulle varit bra om dessa 7 elevers resultat i skolarbetet skulle ha följts upp redan från årskurs 1? Kanske hade det varit bra om deras problem hade synliggjorts tidigt och de hade fått hjälp redan i början av sin skoltid – det vill säga resultatuppföljning. Hade det inte varit bra för dessa elever om tydliga kunskapsmål från årskurs 1 hade getts dem? Lättare att lära sig om man vet vad man ska kunna – eller? Har detta aldrig funnits i Martin Hugos medvetande?

Används Martin Hugos bok på lärarutbildningen? Sprider Martin Hugo sitt ideologiska budskap i föreläsningar för lärarstudenter, med sin doktorsavhandling som garant för att det är rätt och riktigt? Studenten Chas har på min blogg vittnat att så är fallet. Det innebär att studenterna blir manipulerade och formade till betygsmotståndare, med legitimitet i Martin Hugos doktorsavhandling som inte tar ett ideologiskt ställningstagande. Men eftersom det är forskning och att det är en avhandling är det givetvis så att ingen student granskar avhandlingen, utan snällt läser boken.  Martin Hugo är en del i PIE som sprider sitt motstånd mot mål- och resultatstyrning, trots att vi har riksdagsbeslut på att svensk skola ska vara mål- och resultatstyrd. Det är inte ok att hävda forskningens frihet, att hävda att akademin ska vara fri från politiska beslut och styrning. Jag menar dock att det inte handlar om att forskningen ska vara fri när det att utbilda lärare och lärarstudenter. Då har dessa personer, forskare eller ej, ett ansvar att utbilda en yrkeskår av tjänstemän (alltså lärare) som ska genomföra politiskt fattade beslut.

Jag har därför skriftligen lämnat in en begäran om granskning av avhandlingen och boken till rektorn för Jönköpings Högskola med krav på att boken omedelbart granskas i sin forskningsanknytning. Visar sig det sig att det är ren och skär ideologiproduktion, vilket jag personligen anser, förväntar jag mig att boken plockas bort från litteraturlistan. Jag menar även att Martin Hugo absolut inte i föreläsningar ska sprida ideologiserat budskap, vilket också borde vara föremål för granskning. Här är brevet om granskning, som skickas både med snigelpost och med e-post, Anmälan Martin Hugo. I kväll, tisdagen 24/9 klockan 21.03 på P1, sänds Skolministeriet som kommer ta upp denna frågeställning. Då får ni höra mig, Kroksmark och studenten Chas uttala oss i denna fråga. Här är länk.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

158 kommentarer

  1. Reblogga detta på and commented:
    Läs om Johan Kants analys av Martin Hugos avhandling och bok Från motstånd till framgång.


    • Fastnade direkt vid första anblick på citatet:

      ”Ett grundläggande problem med dagens hela skoldebatt är att nästan alla som förespråkar större kontroll, fler tester och mer ämneskunskaper själva har lyckats väl i skolan och saknar kunskap eller förståelse för hur människor som misslyckats i skolan upplever den.”

      Och tänkte direkt att det måste handla om en forskares oreflekterade personliga politiska/ideologiska ståndpunkt!

      Du, Johan, anger själv denna misstanke om färgning på resultatet. Och kanske just på grund av detta beror även den ambivalenta hållningen som lyser igenom för övrigt.

      Med egen avkomma som just nu studerar vid HLK Jkpg har jag förstått att något gravt allvarligt ideologiskt och politiskt färgar lärarutbildningen och skapar en allmän gungning. Å ena sidan, å andra sidan… man säger en sak, men en annan gäller i praktiken. Man ifrågasatte t o m lärarens uppdrag och behovet av pedagoger i lärarutbildningen (!) – på en föreläsningen av en professor. På en lärarhögskola. Dessutom har man varit tydlig med att ”här har vi ett överintag av elever så vi gör första tiden så pressande som möjligt så att vi kan gallra ut ungefär hälften”. Så jag undrar bara: Vad har hänt?!

      På Tandläkarhögskolan i Malmö har man två ingångsvägar till utbildningen. Ett genom det traditionella urvalssystemet men även ett genom Audition där man får göra praktiska och psykologiska tester som intagningsprov. Lämplighet anses viktigt och värdesätts. Önskar att det fanns samma möjlighet på Lärarhögskolan, för det finns i ärlighetens namn många som borde göra något annat också. Det överlägsna människoidealet är en sån sak som måste rensas bort tidigt bland blivande lärare – alla barn och unga behöver ett rättvis chans oavsett förutsättningar. Och alla förtjänar att bli bemötta med äkta empati, genomtänkt och väl fungerande pedagogik och slippa ideologiska experiment inte minst!


    • Jag har arbetat som lärare i 15 år och jag vet inte hur många gånger jag fått höra att ”forskning säger” av mina chefer” så fort man ifrågasätter något inom skolans värld. Påfallande ofta ”säger forskningen” något som innebär en besparing och ett merarbete för oss lärare? Och där är vi nu med läraryrket i diket och kunskapen i skolan i samma dike.

      Problemet som pedagogikforskare blundar för är att skolan är och förblir en politisk styrd verksamhet. Alla mål som vi har i skolan är politiskt satta mål. Därför kommer alltid skolforskning spreta åt olika håll beroende på vem som gör den!

      Erkänn det och försök inte säga att det bara finns en sanning på ett politiskt problem. Därför menar jag att alla pedagogisk forskning är tidsbunden och irrelevant därför att skolans arbetsmetoder är ett resultat av politisk vilja inte av objektiv forskning. Forskning används enbart för att legitimera en politisk åsikt.

      Hans


      • Hej Hans,
        Visst är skolan en politiskt styrd organisation, så är det. Däremot är inte politikerna inne på vara lektioner och styr metodik och innehåll. Tyvärr verkar lärarutbildningar, högskolor och universitet tro att den akademiska friheten innebär att de får bete sig hur som helst, t.ex. jobba mot fattade riksdagsbeslut. Ingalunda ok.


      • Hans
        I viss utsträckning kan du ju ha rätt i att forskning används enbart för att legitimera en politisk åsikt. Men det brukar inte vara den kritik mot forskningen som framförs. Snarare att den inte utgår från politiska fattade beslut.

        Själv är jag ibland plågsamt medveten om hur politiskt styrd lärarutbildningen är, då jag skulle vilja göra mer än jag har möjlighet till att göra.

        Som pedagogikhistoriker och forskare har jag full frihet att forska kring precis vad jag vill. Om jag sen får anslag eller når framgång och får åka ut och föreläsa på skolorna är en annan sak. Om t.ex. betygsmotståndare blir tillfrågade av skolorna är de i själva verket dessa som går emot politiskt fattade beslut.

        Sen är det ju en sanning med modifikation och en grov generalisering att lärarutbildningar, högskolor och universitet tror att de får bete sig hur som helst, t.ex. jobba mot fattade riksdagsbeslut.

        Vi har naturligtvis den akademiska friheten att forska kring vad vi vill, som sagt. MEN, lärarutbildningen, vilket jag har påtalat många gånger, måste följa uppdraget. Trots att detta görs, menar en del att vi skall göra annorlunda och gå emot fattade beslut, dvs uppdraget och följa praxis ute på skolorna. Men uppdraget innebär inte att vi ensidigt skall förmedla politiska värderingar, som den rådande utbildningspolitiken står för, Inte heller att vi skall följa skolans praxis. Lärarstudenterna skall förberedas till att kunna genomföra läroplanen, förutom att de skall få undervisningsfärdighet.

        Tiden är förbi då studenterna skall formas i enlighet med en mall och med en receptbok full av instruktioner om hur undervisning skall bedrivas och de själva som lärare skall vara. Studenterna skall genomföra läroplanen som är riktad mot framtiden, inte för att bevara skolans tradition. Då måste de också förberedas till detta. Och i detta ingår att de skall få tillgång till olika perspektiv, olika sätt att se på saker och ting, mm. De behöver få kunskap om samhället, traditionen, historien, olika värderingar mm.

        Detta innebär naturligtvis att lärarstudenterna kan utvecklas till att bli lärare med lite olika uppfattningar och tolkningar, samt göra olika ställningstaganden. Men det borde ses som en berikning för t.ex. kollegium ute på skolorna då risken för att en ensidig värdering av några enstaka blir dominerande. Även för eleverna, som också är olika, inte bara möter ett sätt att se på saken. Vi har länge haft en lärarutbildning som skall vila på vetenskaplig grund. Nu har vi också en skola som skall göra det med tillägget – beprövad erfarenhet. Det måste naturligtvis lärarutbildningarna förhålla sig till. Att ensidigt lära ut det bästa sättet att betygssätta, går emot uppdraget. Likaledes att ensidigt tala mot betyg.


  2. Varför begär du granskning av Hugos avhandling samtidigt som du själv anger att du tycker att den är bra?

    Dina lösryckta citat övertyger inte heller om Martin Hugos ondska. Att 19 år (låter som väldigt lång tid och jag antar att här inkluderas någon form av högre studier?) inom utbildningsväsendet inte gynnar alla elever känns till exempel som ett väldigt okontroversiellt uttalande – särskilt om det handlar om 19 år i någorlunda rak följd. Jag skulle åtminstone vilja se starkare belägg för att väldigt starka slutsatser baserat på ett tunt underlag – i stil med den där israeliska undersökningen.

    I övrigt delar jag Monika Ringborgs uppfattning (http://auo1.wordpress.com/2013/09/22/ensidighet/) och skulle gärna vilja se någon form av personlig reflektion kring din egen ideologi och hur den påverkar både din granskning och din undervisning. Även om du själv är blind för det så syns det rätt tydliga ideologiska spår även i denna bloggserie och många av dina övriga inlägg. Att ha en uppfattning om varför saker är som de är och hur de egentligen borde vara är i sig inget problem – problemet uppstår när man anser sig själv höjd över all subjektivitet och som uttalare av den stora SANNINGEN. Är det inte just detta beteende som du själv stör dig på när du angriper PIE?


    • Tack Andreas!


    • Andreas,
      Ondska – vad är det? Jag har aldrig påstått att Martin är en ond person, utan att det handlar om ideologispridning.

      Hur många citat behöver du? Hur mycket ska behövas?

      Om du tolkar det som om jag har facit eller har den stora sanningen så har du uppfattat väldigt mycket. Jag har väldigt många gånger sagt att jag inte har vare sig facit eller sanning. Men jag har en stark åsikt och argument för varför jag tycker som jag gör. Om du inte köper dessa argument – fine! Om du delar Monikas uppfattning – fine!


    • @ Andreas

      Du verkar misstolka Johan.

      Skolan fick omedelbart problem, när parallellskolesystemet avskaffades. Ansträngningarna att åtgärda detta inleddes i slutet av 60-talet.

      Målsättningen finns formulerad i klartext av SAP-LO:s arbetsgrupps första rapport för jämlikhetsfrågor – Jämlikhet – som lades fram för partikonkressen 1969. Rapporten kunde inte vara tydligare:

      ”För att kunna uppnå målet att ge alla elever utbildning efter deras förutsättningar är det nödvändigt att samtliga elever upplever skolan positivt, att alla elever får uppleva framgång i sitt arbete och därigenom får självtillit. Betygsättningen måste därför så långt som möjligt upphöra och ersättas av en individuell uppföljning av hur eleven fortskrider i sitt arbete.” (rapportens kursiv)

      Steg för steg har kontrollen om eleverna lär sig något därför utmönstrats. Martin Hugo hävdar – i enighet med SAP-LO:s arbetsgrupp 1969 – ”Kontrollskolan försämrar motivationen för de mest utsatta elevgrupperna” och därför bör det dras en slöja över (den uteblivna) kunskapsprogressionen.

      Skolan bör i stället vara vara mer lik fritiden dvs roligare och mer underhållande. Det var tanken bakom SIA-skolan (1980) och därefter har olika (mer eller mindre egendomliga) ingrepp och skolexperiment avlöst varandra t.ex. Färila skola 2000. Att döma av vad Johan citerar från Martin Hugos bok, så ansluter sig Hugo till samma uppfattning.

      http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%A4rila_Skola_2000

      Man kan idag välja att fortsätta på denna inslagna väg – TROTS att man inte kan visa på, att denna väg ger några goda (utan tvärtom sjunkande) kunskapsresultat.

      Eller… så kan man konstatera: OK, det här funkar uppenbarligen inte – den svenska skolans resultat blir sämre och sämre i internationella jämförelser – nu är det (hög) tid att byta spår och satsa intensivt på lärarledd uppföljning och återkoppling.

      —–

      Johan brinner för, att man inte ska fortsätta med något som inte fungerar. Einstein tillskrivs observationen:

      Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results.

      Om man kallar det för ett ideologiskt (!) ställninngstagande, så ger man ”ideologi” ett så brett, allomfattande innehåll, att begreppet ”ideologi” blir totalt urvattnat.

      Bör verkligen ett beslut att överge sådant, som tyvärr inte fungerar, betraktas som ideologiskt?!

      Att däremot envist förespråka ”doing the same thing over and over again and expecting different results”, det vilar (tyvärr) inte sällan på ett ideologiskt fundament.


    • @Andreas, du menar att Johans undersökning skulle påverkas av ideologiska glasögon? Vilken ideologi är det i så fall du ser?

      Det är klart att Johan och vi andra som förespråkar uppföljning av elevresultat och klarspråk kring vilka resultat eleven uppnår skulle kunna klassificeras som företrädare för en ideologi med den inriktningen fastän vi på alla andra sätt kan ha väldigt olika ideologiska utgångspunkter. Det verkar dock inte rimligt att hindra kritik med den utgångspunkten. Vår poäng är ju att PIE låter sin ideologi få genomslag i sin yrkesutövning även där den går stick i stäv med uppdraget.

      Jag tycker också att Johan Kant är så utförlig med exempel och argumentation att det som ska försvara Martin Hugos bok måste ha läst den och antingen kunna komma med motcitat eller av Martin Hugo refererade källor som styrker Martin Hugos åsikter bättre än det Johan påstår. En bra argumentation som Johans förtjänar motattacker på åtminstone nästan samma nivå, i annat fall verkar det lämpligare att helt enkelt hålla med. Utvecklingen av vetenskapen har skett genom skicklig kritik av forskarna.


  3. Du skriver ”Det är inte ok att hävda forskningens frihet, att hävda att akademin ska vara fri från politiska beslut och styrning. ” Det låter mycket märkligt. Kan det vara så att du har skrivit ett inte för mycket? Eller menar du att forskningen skall vara politiskt styrd?


    • Timo,
      Jag menar inte att forskningen ska politiskt styrd, utan att den yrkesutbildning som lärarutbildningen är ska följa politiskt tagna beslut, t.ex. utbilda lärare som är duktiga på bedömning och betygssättning. Inte att utbilda lärare till betygsmotståndare. Det ska väl inte vara så svårt – eller?


  4. Det intressanta i denna del av Kants bloggserie är hur Martin Hugos slutsatser i avhandlingen, eller snarare hans försiktiga konstateranden i samma författares bok med avhandlingen som grund(?) transformeras till slutsatser huggna i sten. (Avhandlingar kan fö anmälas för granskning men inte skönlitterära verk.)

    Vad Hugo själv påtalar i sin avhandling är just svårigheten att isolera enskilda parametrar ur en komplicerad och utdragen process. Ur debattsynpunkt, också, är det riktigt fiffigt av Kant att visa på att med tanke på deras ålder de sju gymnasisternas ålder knappast under Sin skoltid har varit utsatta för den kontrollapparat som Hugo i sitt skönlitterära verk utpekar som en av de framträdande bovarna i det stora skoldramat. Touché!


    • Sören,
      Jag hoppas att granskning av kurslitteratur kan göras.


      • Jag hoppas verkligen att kurslitteratur kan utsättas för kritisk granskning. Indoktrinering i skydd av akademisk frihet är inget att tacka ja till.


      • Absolut: och det SKA göras. Särskilt när akademisk avhandling transformeras till skönlitterär text – som sedan används som kurslitteratur.


      • Du har ju inte begärt en granskning. Du har begärt att boken plockas bort från litteraturlistan.

        ”Skulle det vara så att Hugos bok används som obligatorisk kurslitteratur begär jag att den genast plockas bort från litteraturlistan.”

        Det är inte alls detsamma. Tvärtom faktiskt. Hade du velat ha en granskning hade du väl begärt att boken, efter granskning, omprövas. Men som sagt, det gjorde du inte.


      • Det är sant Troed,
        Jag har begärt att boken ska tas bort, men jag begär också att det utreds om ideologispridning. Därmed inte sagt att jag bestämmer över detta.


  5. ”– med tanke på deras ålder de sju gymnasisterna knappast under Sin skoltid —” ska det förstås stå


  6. Tack för ett mycket intressant och avslöjande inlägg, Johan. Den här serien är en tour de force! Jag ser fram mot programmet i kväll.


    • Arvid,
      Finns redan på weben:
      http://www.ur.se/Produkter/176590-Skolministeriet-Vetenskaplig-grund


      • Tack! Har lyssnat.

        Och jösses… det Thomas Kroksmark säger förstummar. HUR kan en disputerad akademiker framföra, att man kan dra några generella slutsatser från ett (1) fall. Chockerande!

        Kroksmark bekräftar verkligen omdömet, att forskningen från Jönköpings högskola är ”ytterligt ovetenskaplig”.

        —-

        Vad handlar Kroksmarks egen doktorsavhandling om?

        Vem var Kroksmarks handledare?


      • Thomas Kroksmark skriver, att han ”disputerade 1987 på avhandlingen Fenomenografisk didaktik vid Göteborgs universitet”.

        Vem var Kroksmarks handledare?

        Någon som läst hans avhandling?


  7. […] är det aktuella inlägget som en del av reportaget kretsar kring, nämligen boken ”Från motstånd till framgång” som […]


  8. Det Kroksmark påstår om att den internationella forskningen stödjer att betyg ofta är kontraproduktivt för lärandet och att det framför allt gäller svagare elever kan betraktas som i gränslandet till ren lögn . Internationella forskningsresultat ser istället oftast betygssättning som en självklar del av att utveckla skolan. Jag antar att Kroksmark baserar sig på den lilla del av den internationella forskningen vars huvudsyfte är att kritisera betyg. Det är verkligen en fascinerande avgränsning som skulle kunna beskrivas som att han letar där han får rätt svar.


    • Kroksmark påstår, att ”mycket av den internationella forskningen i Storbritannien, USA och andra sådana viktiga länder, när det gäller skola och kunskapsutveckling, talar ju för…” (18 min )

      ”Mycket” UNS ”talar för” är ett standardknep för manipulatörer, eftersom det är vagt och därmed svårt att falsifiera.


    • Antagligen Butler 1988 – samma forskning som Lundahl hänvisar till.


      • Vilken bra reporter också! Det vettiga sades förstås av Johan och Törestad. Om du Törestad läser detta: kan du utveckla vad du menar med att det är ett problem att vi distingerar mellan inlärd kunskap och någon slags högre kritisk kunskap. Jag tänker så här: den distinktionen tycker jag är självklar men problemet är att vi p g a google (typ) har skippat den ”lägre” delen och låtit eleverna hoppa på den kritiska kunskapen direkt vilket givetvis blir pannkaka och säkert har utmynnat i hur många knipp och klista-inlämningar som helst utan att eleverna förstått ett dyft. Men om man har ett bättre system och eleverna verkligen baserar sin ”högre kunskap” på det inlärda skulle det väl fungera, eller vad säger du? Har jag missförstått dig?


  9. Medicinsk forskning ligger precis som lärande nära människan.

    Varför då inte underlätta för läkemedelsbolagen så att det blir enklare att få nya preparat godkända snabbt. Jag har en idé om hur vi förenklar – och samtidigt spar pengar! Vi gör en s.k. kvalitativ studie och använder endast en observation – en person. Vi gör EN fallstudie och drar därefter egna viktiga slutsatser! Studien pågår väl ett tag… men oj vilken kvalitet

    Alla vet vem Thomas Quick är, där nästan hela rättsväsendet snöade in på ett enda fall och fick fram massor med vederhäftig ”fakta”. Nästan som en affärsidé… hehe. Det här luktar lika illa Thomas Kroksmark !

    Skulle det kunna vara så att man missar något annat? Skulle det kunna vara så att det observerade objektets ”medel-socioekonomiska-genitiska” bakgrund är lite väl snäv för att underbygga generella slutsatser?

    Kan man tänka sig att forskningsledaren påverkar objektet – omedvetet men i alla fall – påverkar, bara liiite…

    Att observera – därefter fundera och reflektera är något jag hoppas alla medmänniskor gör. Men det är inte samma sak som att fastställa undersökningens prediktionsnoggranhet och formulera en syntes som duger för att bygga ytterligare kunnande eller forskning på.

    Sorry Thomas Kroksmark – din argumentation på ”Skolministeriet – SR P1” duger inte. Vad jag förstår, så tänker DU så här:

    Just inom mitt specifika område – så drar jag de slutsatser som passar mig själv bäst.


    • 😉


    • Karin!

      Du har delvis rätt. Jag tror dock att det alltid blir problem när man dikotomiserar företeelser i vår värld. Kunskap, informationsbitar från skrifter, tal och media samlas i långtidsminnet som är spritt över hela hjärnan. Att veta att Paris är huvudstad i Frankrike innebär att man har kunskap om vad stad, Paris, huvudstad och Frankrike är. En mängd associationer förknippas automatiskt med begreppen. Stegen härifrån till djupare kunskap och sedan kritisk förmåga är glidande och kan inte huggas upp i två delar.

      Jag brukar säga till dem som skiljer mellan två slags ”kunskaper”
      att de ska försöka berätta om Karl XII:s liv utan att använda
      s.k. minneskunskaper.


      • Ja, det håller jag med om men det är ju ändå så uppenbart att vissa elever ”bara” kan knö in fakta medan vissa har förmågan att dra slutsatser av det, generalisera osv. Jag kan nog inte se att uppdelningen i sig är problemet utan snarare hur man hanterar det. Och det är ett GIGANTISKT problem. Men nu upprepade jag kanske samma sak igen:)


      • Har du jobbat med tankekvaliteter som Sten Arevik och Ove Hartzell har skrivit om i ”Att synliggöra lärandet”?


      • Nej, dessa män har jag inte hört talas om men skulle ändå vilja påstå att jag dagligen strävar efter detta (inläst efter lite googlande) utan att ha kallat det tankekvalitéer. Jag kan just se själv hur mitt inlägg skulle kunna tolkas: ”den eleven är oförmögen så hon får bara lära sig att rabbla en gloslista medan den där eleven klarar av att sätta dem i sitt sammanhang”. Riktigt så illa är det inte. Dock måste jag erkänna att jag i gamla systemet, då när det var möjligt, höll mig på ”G-nivå”i undervisningen i vissa fall när det enda målet var att rädda så många G som möjligt.

        Men Bertil Törestad, menar du att denna distinktion är ett stort problem utifrån Skolministeriets huvudämne ”Vetenskapligt förhållningssätt” eller är det ett stort problem generellt när vi pratar svensk skolas kunskapsras? Och kan du i så fall förklara hur du tänker? Nyfiken bara!


      • Skolans förfall har nu pågått samtidigt som kunskapens roll har urholkats. Ett skäl till detta är det förakt för teoretiska kunskaper som finns bland pedagoger (t.ex. lärarutbildare). Allt som kan ”pluggas in” benämns faktakunskaper och är föraktligt grunda, medan kritiskt tänkande är något helt annat och fint. Så har distinktionen mellan olika typer av kunskaper uppstått Den ologiska följden av detta är att djupare kunskaper hyllas samtidigt som dessa inte får pluggas in! Då kan det hända som du beskriver att man går direkt på det kritiska tänkandet utan att förstå att det bygger på en omfattande kunskap av alla de slag.


      • @ Bertil Törestad

        Du skriver, om ”det förakt för teoretiska kunskaper som finns bland pedagoger (t.ex. lärarutbildare). Allt som kan ”pluggas in” benämns faktakunskaper och är föraktligt grunda, medan kritiskt tänkande är något helt annat och fint. Så har distinktionen mellan olika typer av kunskaper uppstått”.

        Den här utvecklingen har skett bortom min horisont. Curiouser and curiouser, said [Arvid]…

        Varför har den här utvecklingen – ett förakt för teoretiska kunskaper som kan ”pluggas in” – skett inom pedagogiken?

        Är det främst (eller uteslutande?) svenska pedagoger, som har ett förakt för teoretiska kunskaper?


  10. En fundering lite vid sidan av alla kloka kommentarer:
    En av våra mer oärliga meningsmotståndares försök att misskreditera Johans blogg och oss som delar hans åsikter, helt eller delvis, brukar vara att bloggen består av folk som är överens.

    Jag delar inte den uppfattningen men visst; när vissa av de som blir utpekade själva i intern kommunikation har uttryckt att de anser att tystnad är bra för demokratin (jo, så galen uppfattning kan man tydligen ha) så blir det en smula tyst från motståndssidan ibland. Eller så gör man som vissa och slänger ur sig en massa för att sedan försvinna när de blir ombedda att konkretisera sina svar. Det skall sägas att (du) Monika inte är en av dessa utan blir kvar och argumenterar. Starkt jobbat i mina ögon.

    Å andra sidan är det som jag sa till Johan när han tänkte lägga av för en tid sedan då han tyckte det var som att ropa i storm och att han upprepade sig: alla har inte hört det, även om han och kanske även i någon mån vi andra, sagt det förut. Situationen är ju oförändrad och en förändring måste komma till stånd. Annars har karriäristerna/profitörerna vunnit och det är lika gott att emigrera. Här menar jag allvar.

    Jag har fått med mig mycken, mycken klokskap och inspiration från så många av er här på bloggen, vilket jag är oändligt tacksam för. Ibland känns det tröstlöst, när vissa i PIE får nya förtroenden eller titlar eller blir bundna till kommuner trots år av monumentala misslyckanden…då är det värdefullt att veta att det finns fler och fler som uttrycker att de ser vad som händer och ifrågasätter det, trots att det förmodligen är förödande för den egna karriären.


    • Antagligen skrattar dessa profitörer hela vägen till banken!


    • Peter,

      Det är väl så, vi är rätt överens.

      Jodå, man kan numer göra karriär på snart nog vad som helst. Att bli karriärist/profitör är enkelt om man har rätt incitamentet. Det är bara att köpa engagemang och uppskattning om maninte förtjänat det.

      Allt kan bli en affärsidé.

      Känns det jobbigt att fixa själv – så finns det gott om företag som för en smärre summa pengar ordnar med att du får tillräckligt med ”likes”, den cred du behöver

      Jag tror inte jag behöver rada upp alla s.k affärsidéer finns inom skolan värld. Det är en lista som jag tror de flesta lätt skriver på kammaren

      /pw


      • Rada gärna upp alla s.k affärsidéer finns inom skolan värld. Detta geschäft är osynligt för oss, som inte själva är skolfolk.


  11. Väldigt märkligt att man dels kallar en kursbok för populärvetenskap och dessutom tillåter sej ta ut svängarna utan att tala om att det sker!? Det är ju bra att författaren finns tillstädes i Jönköping, men om kursboken används i Malmö? Kommer författaren snabbt ner och disputerar sina svängar då?

    Det tragiska är att medan akademin motarbetar beslut om inriktning för skolan så drabbas generation efter generation av ungdomar. De har bara en chans. Det finns inga omtagningar på livet.


    • Jason,
      Det skulle vara användbart om Malmö på något sätt skulle kunna kalla ner Martin Hugo blixtsnabbt för att förklara sig. Hur det skulle gå till vet jag inte, kanske har Kroksmark någon idé.

      Håller jag med dig, år ut och år in har tusentals elever misslyckats i skolan. Hur länge ska detta få fortgå? När jag påtalar detta blir jag bara marginaliserad – inte så att jag tar åt mig eller att det är synd om mig – mer att det är ett problem att de som styr och ställer inte inser att de själva är med och bidrar till detta. Kanske för att de tror att de är de sanna humanisterna, de som står på barrikaderna och kämpar som de fina människorna de är för elevernas rätt till lust att lära, kreativitet och motivation. Men resultatuppföljning ska vi inte ha! Som om det var någon motsättning?


      • På Kroksmark verkar det ju som om eleverbnas upplevelse är det viktiga, inte vad de faktiskt lär sej. Upplevelser är det vi ska få när vi ska gå och handla numer: ”Upplev shoppingen på xxx Galleria”. Kommer vi bättre ut som kunskapsnation med upplevelser?


      • Min tolkning är att Kroksmark menar att eftersom elevernas upplevelse av att inte duga får dem att ge upp, så lär de sig heller ingenting. Vad de lär sig är kanske att de inte duger och att det inte lönar sig att anstränga sig, om de ständigt får låga betyg eller IG/F.

        Visst har väl elevernas upplevelse betydelse, eller?


  12. Johan: Har du kollat om dina oerhört fylliga, och ofta väldigt svartmålande, personbeskrivningar överhuvudtaget är lagliga? Du har, såvitt jag förstår, publicerat en rad personuppgifter inklusive delar av CV, historik och uppgifter om personliga relationer mellan människor. Det är möjligt att det är lagligt även om jag inte tror det. Lämpligt är det i vilket fall som helst inte.


    • Och till sist tar motståndarna till juridiska argument för att dämpa debatter där misshagliga åsikter framförs. Så har alltid motståndet skett. I det skrivna finns inga olagligheter! Det som borde beivras är det svek som skolan utsatts för av PIE.


    • ”En av skolans uppgifter är att utveckla elevernas kritiska tänkande och vetenskapliga förhållningssätt. Källkritik och kritiskt tänkande innebär bland annat att kunna förhålla sig kritisk gentemot forskning inom ett visst ämnesområde.” Skolverket

      Troed Troedsson har i inlägg dragit jämförelser mellan Johans blogg och en invandringsfientliga hemsida. Om den kopplingen är skriven för att begränsa kritiskt förhållningssätt hoppas jag att det leder till en granskning även av det han förmedlar. Finns det en dold agenda? Finns det ett nätverk där makthavare som tjänar pengar på att tolka och leda skolutveckling, spridda ideologi, håller varandra om ryggen?


      • Troed Troedsson försökte hitta någon slags konsensus med mig – det gick åt helvete. Vet inte vilken agenda han har, den har han inte presenterat för mig. Men tydligen är jag en fundamentantalistisk rasist, men det får stå för honom.


    • Troedsson: vad gäller lagar räcker det inte med att ”tro”. Som du mycket väl vet är det din och min plikt att veta vad vi har att rätta oss efter. Men ditt inlägg var kanske inte välmenat utan enbart skapat för att misstänkliggöra Johan? Mer än en smula tragikomiskt att just du lyfter fram detta med tanke på din svansföring nedan vad gäller åberopande av lagar på ”avpixlat”.


      • Nej, det räcker inte med att tro. Det är därför jag skriver att jag tror att det är olagligt men tycker att det är olämpligt. Att jag jämför den här bloggen med Avpixlat betyder inte att jag tycker man skall bryta mot lagar. Det har jag heller inte sagt.


      • Troedson:
        Jag ber om ursäkt om jag var otydlig: det är din, min och vår allas skyldighet att veta vad som är lagligt eller ej varför det inte räcker att ”tro” som du påstår att du gör.
        Eftersom du nu använder den retorik du gör får jag be dig gå hela vägen: vad i det du lyft fram (”publicerat en rad personuppgifter inklusive delar av CV, historik och uppgifter om personliga relationer mellan människor.”) anser du – förlåt ”tror” du är mot gällande svensk lagstiftning?

        Eller är det så att du enbart vill misstänkliggöra Johan och bloggen genom att klistra på ord som ”olaglig”( som motsats till ”laglig”)? Likt detta: ”jag har hört att Troedtroedson ingår i ett nätverk av pedofiler, men det kan väl inte stämma”. För att vara tydlig: jag har aldrig hört någon uttrycka detta och enligt den information jag äger skulle ett sådant påstående vara helt verklighetsfrånvänt och till fullo grundlöst.

        Icke desto mindre klistrar ordet fast och det är detta jag vänder mig mot: det ständiga åtkommandet till ”konspirationsteorier” ägnat enbart till att döda debatten och klistra på Johan och bloggen nedsmutsande ord. ”Konservativ”/”bakåtsträvare”/”betygälskare”/”kvinnohatare”, med mycket mera är andra ord som brukar användas för att smutsa ned eller förringa Johan och bloggen.

        OBSERVERA: mitt exempel ovan om sexuell läggning är valt ENBART för att på starkast möjliga sätt påvisa hur förkastlig den typen av retorik är och påståendet är till fullo ryckt ur luften och beskriver på intet sätt verkligheten. Punkt.


    • Ge ett exempel gärna fler på olagligheter, eller olämpligheter och då menar jag itne att jag kallar folk charlataner.


  13. Intressant läsning. Kan trösta dig med att när eleverna fick en ”icke-konventionell” skolgång utan press, prov etc så vände det. En av dem gick ut omvårdnadsprogrammet på komvux med i stort sett bara MVG efter något år…… Eleven är alltid MYCKET större än sin prestation……
    hälsar en av pedagogerna


    • Hej Sara eller Lisa,
      Klart att eleven alltid är mycket större än sin prestation. Absolut! Och jag har ingenting att invända när det gäller ert arbete och den delen av boken. Till och med har jag i tidigare blogginlägg lyft fram att ni gjort något utomordentligt bra för dessa elever. Heller har jag inte lyft fram något dåligt med Martin Hugos avhandling, som jag tycker är både intressant och bra. Det är boken i övrigt som jag har väldigt stora problem med, när det gäller hur forskning används, hur ideologi sprids och så vidare. Det är ingen tvekan om att de elever du haft och de elever jag också mött under mina år som lärare och rektor behöver uppmuntras med annat än betyg. Men jag anser inte att det är ok att sprida ideologi som bland annat Martin Hugo gör. Allt gott han gör ursäktar inte att han får sprida åsikter utifrån sin position som sanningar. Det är just det jag säger.

      När du ändå är här på bloggen vill jag passa på att gratulera dig till ett jättebra lärarjobb med dessa elever, oavsett om du delar min åsikt eller inte.


    • Sara:
      Instämmer till fullo. Viktigt att understryka är att varken Johan eller någon annan kritiserat er verksamhet eller det som lyfts fram om den – tvärtom är den värd all respekt. Det Johan problematiserar är den övergeneralisering ert arbete används till att legitimera. All heder åt dig och er.


  14. Nej Johan. Du är inte en fundamentalistisk rasist såvitt jag vet. Det har jag heller aldrig sagt eller skrivit. Möjligen är det typiskt för dig att du lägger uttalanden och åsikter hos människor som själv inte yttrat dem. Däremot har jag sagt att jag betraktar den här bloggen som skolpolitikens motsvarighet till Avpixlat.

    Alltså – den konservatism, den debatteknik, den konspirationsteori, den kartläggning av ”motståndarnas etablissemang” och det ständiga åberopandet av ”vi har faktiskt lagar i det här landet” som kännetecknar Avpixlat återfinner jag också i den här bloggen.

    Men som sagt – du diskuterar skola och på Avpixlat diskuterar man invandring. Det går, för mig, att jämföra de två sajternas ton och metod utan att komma i närheten av att kalla dig rasist eller Ekeroth för katederkramare. Det går faktiskt utmärkt att jämföra de två sajterna utan att överhuvudtaget komma i närheten av att diskutera egenskaper hos deras upphovsmän.

    Om jag hävdar att två byggnader har uppenbara likheter är det klokt att inte få för sig att jag jämfört deras arkitekter.


    • Troed,
      Jag tycker att jämförelsen är närmast respektlös och kränkande. Nu är jag inte en lättkränkt person. Kan du ge mig ett exempel på att jag är konservativ. Om definitionen av konspirationsteori ska tolkas enligt Wikipedia får jag väl säga att det stämmer:

      ”En konspirationsteori (av latinets conspirare som betyder ”andas tillsammans”) är en hypotes eller teori om en komplott, sammansvärjning eller konspiration. Gemensamt för konspirationsteorier är att berättelsen omfattar en grupp mäktiga eller inflytelserika individer eller institutioner. Dessa personer har enorma resurser till sitt förfogande, och samarbetar i hemlighet för att uppnå ekonomisk eller politisk makt eller andra fördelar. Typiskt är dock att det finns ett antal personer, konspirationsteoretiker, som genomskådat ränksmideriet. De ser det som sin uppgift att avslöja sanningen för den ovetande allmänheten, och upplever sig ständigt vara under hotet att bli nedtystade på grund av sin kunskap”.

      Men vad är det för del på det Troed? Jag ger exempel på exempel, men får inga motargument eller exempel tillbaka, bara ord att jag är vettlös eller att man försöker marginalisera mig, som du gör.

      Jag tycker också att din jämförelse när du drar till med ”vi har faktiskt lagar här i landet” är också märklig. Jag har påtalat två saker, om och om igen. Först elevens kunskapsrätt som reglerats i lag i och med införandet av Lpo 94 och framåt. Sedan det djupt odemokratiska i att systematiskt jobba emot fattade riksdagsbeslut – det måste även du inse vara ett problem. Om du tycker annorlunda ge mig exempel.

      För övrigt kan du läsa mina äldre blogginlägg, har skrivit sedan 2009 och titta på tonen i dessa. Några gånger har jag varit riktigt förbannad och använt mig av ev ord som uppfuckat eller bajs, men över lag en saklig ton. Läs och kolla själv.


      • Nej Johan, här har du helt fel: du har aldrig trott på, eller uttryckt en tro på att det existerar någon ”konspiration”.

        Du har däremot givit en rad konkreta exempel på hur olika människor delvis nätverkar och hur de agerar och vad du anser är symptomatiskt och problematiskt i deras sätt att uttrycka sig. Likaså har du givit en rad exempel på hur detta påverkar svensk skola och vilka negativa effekter detta får.

        Jag förstår om du är trött på att få det kastat på dig men ta det för vad det är: ett försök att döda debatten (minns den gode Chomskys ord, han vet av egen erfarenhet).

        Du har, liksom jag och många fler, under ett stort antal år sett dessa personers ageranden och till slut fått nog av att samma sak upprepas om och om igen utan att någon av dessa tvingas ta ansvar. Ansvaret brukar istället hamna hos dem på golvet vilka varje dag arbetar stenhårt för varje elevs bästa, fjärran från köttgrytorna (ja, utom ett fåtal opportunister givetvis).

        Nä Johan, du tror inte PIE är en konspiration utan på att det består av människor med makt vilka agerar inom skolans område utifrån egen övertygelse eller/och egenintresse. Det är något helt annat och något som gäller dig, mig och säkert många fler här på bloggen med den skillnaden att vi tror på de demokratiska spelreglerna och varje elevs kunskapsrätt.


      • ”Conspiracy theory:

        Originally a neutral term, since the mid-1960s it has acquired a somewhat derogatory meaning, implying a paranoid tendency to see the influence of some malign covert agency in events. The term is often used to automatically dismiss claims that the critic deems ridiculous, misconceived, paranoid, unfounded, outlandish, or irrational.

        A conspiracy theory that is proven to be correct, such as the notion that United States President Richard Nixon and his aides conspired to cover up Watergate, is usually referred to as something else, such as investigative journalism or historical analysis.”/wikipedia

        —–

        Det är, såvitt jag vet, enbart i Sverige som diverse makthavares samsyn och samarbete kallas för en ridiculous, misconceived, paranoid, unfounded, outlandish, or irrational konspirationsteori.


      • Arvid,
        Tack för den. Ibland är engelska språket bättre på att beskriva ett fenomen. Så är det med begreppet ”Literacy” bland annat och definitivt är det så i detta fallet. Inte minst med din slutkläm. Jag ser och lär.


  15. Däremot vore det intressant att få veta hur du menar att kurslitteratur skall väljas – och av vem. Inte minst LR har genom åren slagits för den enskilde lärarens rätt att välja kurslitteratur. På samma sätt har högskolor och universitet – inte bara lärarutbildningar – en lång tradition av att just den enskilde läraren äger frågan om vilken kurslitteratur som är lämplig. Vill du riva upp den rätten? I så fall – bara på universiteten eller också i grund- och gymnasieskolan?


    • Troed,
      Huruvida LR har drivit denna fråga är jag inte insatt i, men det låter märkligt. Jag anser att kurslitteratur ska väljas av kursansvarige tillsammans med undervisande lärare, vilket jag antar att så görs. Det jag pekar på är att litteratur ska vara vetenskaplig och inte ideologispridande. Det som Kroksmark säger köper jag inte för fem öre, det är bara snack att man kan ta vederbörande författare till undervisningssalen och be denne förklara – så går det inte till. Snarare tvärt om, som studenten vittnar om i radiorepotaget. Och om kurslitteraturen används på en annan högskola – hur göra?

      Du lägger ord i min mun som jag inte ens har uttalat, att jag vill riva upp någon rätt. Är det så svårt att begripa att jag vill att det ska gå rätt till, att det ska vara hederlig forskning och inte spridande av ideologi.


      • Nja, om du skriver till rektor för en högskola och begär att hen skall dra in en specifik bok så får man väl ändå anta att du begär att rektor skall dra in kursansvariges rätt att välja litteratur? Eller vad tänker du att rektor skall göra?


      • Utveckla gärna hur ditt krav till rektor:

        ”Skulle det vara så att Hugos bok används som obligatorisk kurslitteratur begär jag att den genast plockas bort från litteraturlistan. ”

        skall kunna tolkas som något annat än att rektor skall dra in boken? Det står ju inte att hen skall ompröva eller be kursansvarig ompröva. Det står att du begär att hen genast plockar bort en specifik bok från en specifik kurs. Det är totalitärt.


      • Troedson:
        Friheten att själv få välja littatur är som all frihet inte gränslös.

        En lärare på grunskolenivå vilken enbart använder litteratur från ”Flat earth society” i geografi eller ”Vakttornet” som huvudlitteratur i religion och samhällskunskap torde få bli ifrågasatt av ansvarig chef.

        Det förhållandet borde rimligtvis gälla även eftergymnasiala utbildningar, även beaktat den akademiska friheten.

        Jag anser det problematiskt att den akademiska friheten i så hög grad missbrukas inom lärarutbildningen. Det drabbar studenterna, lärarkåren och givetvis alla de oräkneliga lärarutbildare vilka gör ovärderliga insatser i att, utifrån politiskt fattade beslut, rusta blivande lärare och pedagoger inför deras framtida komplexa uppdrag.

        Inskränkningarna i den akademiska friheten finns till för att vi skall få behålla den, på precis samma sätt sommlagen om hets mot folkgrupp skapats som inskränkning av yttrandefriheten för att vi skall ha större möjlighet att få behålla även den friheten.


  16. En annan fråga – till alla er som skriver i den här tråden – handlar om utbildningens inriktning. De flesta tycks vara överens om att den metodik som för tillfället används hos arbetsgivaren (kommunerna) skall vara den som också ligger till grund för utbildningen. Så är det på försvarshögskolan och på polishögskolan. Dessa utbildningar avses helt enkelt inte vara något annat än renodlade yrkesutbildningar hos den blivande arbetsgivaren. Den som blir läkare, ingenjör eller ekonom däremot förväntar sig att bli utbildad på ett sätt som skolan/institutionen betraktar som forskningsframkant, inte i huvudsak i de metoder som den störste arbetsgivaren just nu bestämt sig för. Inte ens läkarutbildningen, som ju i de allra flesta fall leder till jobb i ett landsting, betraktas som landstingens egen plantskola.

    Vad är det som gör det så självklart att en lärarutbildning skall se ut som polishögskolan och inte som en medicinsk fakultet? Kan inte den skillnaden vara en av orsakerna till lärares ständigt sjunkande löner?


    • Ja tänk om pedagogisk forskning bedrevs som medicinsk/naturvetenskaplig forskning. Tror du, Troedsson, att man tillåter läroböcker som ”tar ut svängarna” på en naturvetenskaplig fakultet? Ge i så fall ett exempel.


    • Lärarens ständigt sjunkande löner började redan med införandet av Lgr 62, det har Lärarförbundet visat i en studie. Om det finns ett samband får du själv ta ställning till, personligen tror jag att bedömningskompetensen är en av de viktigaste delarna i professionaliteten i yrket, vilket man gav upp i och med relativa betyg.

      Lärarutbildningen har systematiskt jobbat med att avprofessionalisera läraryrket. Givetvis har man inte haft det som syfte, utan tvärt om har man velat utbilda den moderna läraren. Men man har gått fel, hoppat i galen tunna och det kan man inte erkänna eller ta ansvar för. I utredning på utredning från Högskoleverket, Riksrevisionen, Skolverket och så vidare kan man konstatera att lärarutbildningen inte håller klass. Vilket har lett till en negativ spiral. Samtidigt tappar svenska elever i jämförelse internationellt. Jag och flera andra lärare vet som ska göras, vet hur man ska starta om från början, hur man ska se lära ut system och kunskaper så att alla barn lär sig. Som det är idag kommer studenter utan beredskap för att jobba i skolan. Det är tragiskt! Jag hörde att det var 17 sökande till NO-utbildningen i hela landet! Om siffran stämmer är det katastrof! Vad göra?


      • Vad göra? Ja, en serie inlägg med titeln ”En skola åt helvete” lär ju göra yrket mycket mer attraktivt.


    • Troedson,
      Menar du att det finns EN metodik hos kommunerna/arbetsgivarna?
      För att inte missförstå dig behöver jag höra mer om hur du resonerar. Som jag läser det nu tolkar jag det enbart som en fördomsfull bild av svensk skola att polarisera mot ”det nya”.

      Alltså: hur menar du?


  17. Igen Johan, jag har inte sagt att du är konservativ. Däremot är inläggen på den här sidan det. Skillnaden på sak och person är viktig. Inlägg som försvarar det bestående, vare sig det är läroplanen från 1994 eller betyg som företeelse, är per definition konservativa. Jag har inte heller sagt att det är fel vare sig att åberopa lagen eller att vara konservativ. Det är din tolkning.

    Som sagt Johan, jag har inte kallat dig vettlös (inte bloggen heller faktiskt) så den argumentationen kan du spara till någon annan. Däremot har du kallat människor för charlataner.

    Skillnaden mellan pedagogisk verksamhet och medicin är att den senare är historiskt kontextuell. Det betyder att den pedagogik som fungerar 1950 inte nödvändigtvis gör det 2013. Så är det inte med insulin eller magnecyl. Därför kan inte heller pedagogisk utveckling göras utan att man tar in frågan om vad man tror och vill om det framtida samhället. Redan skolan som företeelse är ett exempel på att man blir framgångsrik genom att göra sådant som inte förut vare sig testats eller varit klokt.


    • Håller med till viss del: insulin och magnecyl är inte historiskt kontextuellt på samma vis. Men trots allt måste man ju ta hänsyn till kontexten som förändras, om än i mindre omfattning än att man i pedagogisk forskning borde ta hänsyn till hjärnans beskaffenhet vilken heller inte är historiskt kontextuell. Vad jag menar är att man kan inte bortse från ”det bestående” även om skolan givetvis måste hänga med in i framtiden.

      För mig som lärare har datorn blivit en revolution och det har helt enkelt blivit roligare att jobba. Möjligheterna är enorma! Trots det tycker jag att ”ny teknik- fundamentalister” med makt är nästan lika (eller åtminstone kommer att bli) förödande för skolan som PIE är. När profeter ser it som svaret på allt utan någon som helst hänsyn till andra faktorer blir många lärare förblindade av det också, liksom vi blir av PIE. Och när jag hittade ett litet klipp och hörde dig säga att den viktigaste ”21st century-skill” är att ta ansvar för sin egen digitala struktur blir jag lite mörkrädd. OK, jag inser att kontexten var en BETT-mässa och du tycker förhoppningsvis att t ex läsförståelse är viktigare, men ändå.


      • Jag vet att jag inte någonsin har använt uttrycket ”21th century skill”. Inte heller har jag sagt att ansvaret för den egna digitala strukturen skulle vara den enskilt viktigaste förmågan. Igen vore det bra om vi pratar med varandra och om sådant vi faktiskt sagt. Men den typen av hederlig diskussion är, som jag påpekat tidigare, inte typiskt för den här sajten.


  18. … rättelse – det är naturligtvis den pedagogiska utvecklingen som är historisk kontextuell till skillnad från den medicinska.


  19. Den Svenska pedagogiska forskningen verkar bestå av en liten grupp kompisar som tycker likadant. Inte mycket till granskning då. Den ämnesdidaktiska forskningen i matematik och naturvetenskap är däremot internationell.


    • Häftigt att läsa Troed Troedssons inlägg och slås av hur han slirar på kopplingen. Frågor besvarar han inte. Tycker han att eleverna klarar sig eller vad menar han?


      • Troed Troedson, då trodde jag förhastat att den Troed Troedson jag lyssnade på i ett klipp från BETT-mässan 2012 var du. Sorry! Det slog mig inte att det kunde finnas fler med ett sådant ovanligt (och coolt!) namn. Men den T T svarade iallafall, att ungdomar måste kunna ta ansvar för den egna tekniska strukturen, på frågan vad som är ”dom viktigaste 21st century skillsen”. Däremot, till hans försvar, och som jag skrev i mitt tidigare inlägg så ställs ju frågan i en ”ITK-kontext”.


  20. Det är just begrepp som ”kompisar” och ”tycker” som gör att jag drar paralleller till Avpixlat…

    För sakfrågorna är detta naturligtvis helt irrelevant. Forskare är möjligen kollegor i den mån deras relationer överhuvudtaget spelar roll för diskussioner och det de för fram bör kallas teser eller teorier, inte ”tyckande”.


    • När vi talar om forskare ska vi nog lämpligen istället hålla isär alla tre begreppen:

      1. Teori är en tankegång som fått starka belägg och genomgått en vetenskaplig granskningsprocess som för de flesta områden är hård.
      2. Hypotes är i och för sig ett antagande men den bör ha formulerats på ett stringent sätt och vara del av den forskning den som formulerar den ägnar sig åt.
      3. Tyckande är övriga åsikter som forskare precis som alla andra kan för fram. Det viktiga här är att forskares tyckande inte behöver ha ett större värde pga av yrkestiteln.


    • Troed, Du missade förstås huvudpoängen att svensk skolforskning består av ett fåtal tongivande forskare som egentligen bara granskar varandra då omvärlden är ointresserad av svensk pedagogisk forskning. Detta är ett stort reellt problem inte bara semantik.


  21. Läs gärna Socialstyrelsens rapport från 2010 om effektutvärderingar i doktorsavhandlingar mellan 1997 till 2006:
    http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2010/2010-3-24

    Ni som inte har läst den kan gärna gissa hur många av 288 pedagogiska avhandlingar som överhuvudtaget visar på effekter av pedagogiska metoder.


    • Naturligtvis behövs mer avhandlingar som visar på effekter av pedagogiska metoder. Men pedagogisk forskning behandlar inte bara skolan och utbildning, utan lärande även utanför den, t.ex. lärande i organisationer, arbetslivet. Snarare är det väl didaktisk forskning som behöver utökas med avhandlingar om metoder i klasser och vilken effekt de har.


  22. Nja, rapporten handlar om effekten vid sociala interventioner. Den är alltså specifikt inriktad på socialt arbete även om den tar upp pedagogisk forskning precis som du säger.

    Det finns dock mycket som är intressant, inte minst att inom hela området (alltså inte bara pedagogik) är andelen doktorsavhandlingar som överhuvudtaget avser att studera intervention och effekt mycket lågt.

    Dessutom, och det är särskilt intressant för den här diskussionen, slår man fast att till skillnad från exempelvis medicinsk forskning är det svårt, för att inte säga omöjligt, att överföra forskningsresultat från ett samhälle/land till ett annat. Det är ett av skälen till att social och pedagogisk forskning inte har den internationella övergripande karaktär som teknisk eller medicinsk har.

    Alltså kan vi nog anta att också i fortsättningen kommer forskning kring socialt arbete, genusfrågor, idrottsrörelsen eller pedagogik att vara specifik för varje kultursfär med allt vad det betyder.


    • Med de starka globaliseringstrender vi ser nu känns det som en mycket tveksam strategi att tro att andra länders forskning inte är tillämpbar i Sverige. Jag föreslår en annan strategi.


      • Den invändningen får du väl rikta mot Socialstyrelsens rapportförfattare. Vad jag förstår bygger uppfattningen om svårigheten med internationell tillämpning på forskningsunderlag som anges i rapporten. Är inte hela meningen med den här tråden att vi skall resonera kring forskning och lämna våra egna spekulationer åt sidan?


    • Om det är som du säger så måste forskning av till exempel betygs effekter bedrivas i Sverige för att kunna säga något om effekterna på svenska elever. Hur kommer det sig då att svenska pedagoger hänvisar till utländska avhandlingar?


      • Det får du fråga dem. Jag har inte hävdat något sådant. Tvärtom faktiskt i många år.


    • Ska man tolka ditt svar som att det finns forskning i pedagogik inte ska eller kan granskas?

      Det står även i ” Effektutvärderingar i doktorsavhandlingar” att ”majoriteten av effektutvärderingarna håller relativt låg kvalitet” och Knut Sundell skriver att studier som ”avser pedagogik och socialt arbete är att de använda datainsamlingsinstrumenten kan antas ha relativt låg tillförlitlighet.”

      Det är intressant att läsa att Socialstyrelsen ser ett ökat intresse för att arbeta evidensbaserat, inte minst bland cheferna. Om skolväsendet också medveten och systematisk strävande efter att bygga utbildningen på bästa möjliga vetenskapliga grund (evidens) – något som sedan länge har stöd till exempel i svensk lag, finns det chans att skolan blir bättre.


  23. Och vill man så kan man läsa rapporten noggrant. Då ser man att bara 6% av de pedagogiska doktorsavhandlingarna överhuvudtaget syftar till att visa på effekter av pedagogiska metoder. Av din kommentar, Jonas, skulle man kunna få intryck av att avhandlingarna inte kunnat visa någon effekt men sanningen är att de helt enkelt inte handlar om effekt och aldrig har utgett sig för att handla om effekt.

    Kritiken mot pedagogiken bör alltså rikta sig mot de doktorander som år ut och år in väljer att beforska områden som inte handlar om pedagogiska metoders effekt på skolresultat. Den kritiken bör i lika hög grad riktas mot doktorander i socialt arbete och i kriminologi. Att därur dra slutsatsen att socialtjänst och kriminalvård drivs av ett ”kompisetablissemang” är inte min melodi.


    • Det är korrekt, bara 6% har ens som syfte att visa på effekter. Svensk pedagogisk forskning är med andra ord inte intresserat av att studera effekter.
      Hur kan man då med sådan säkerhet påstå vad som fungerar eller ej?


  24. Det är inte en fråga om svensk pedagogisk forskning. Det är i stort sett all internationell forskning inom humaniora som har den ”bristen” vilket sägs i rapporten.

    Skälet till att det är på det viset kan vi resonera mycket kring men igen, det verkar lite konspiratoriskt att tro att de namngivna pedagogerna i Johans blogg skulle vara skyldiga till att också i USA bara 3% av rapporterna beskriver effekter eller att motsvarande studie i Tyskland ger resultatet 2 av 500 (!).

    För mig är det rimligare att tro att det är något i själva ämnet pedagogik, socialt arbete eller kriminalvård som gör det omöjligt att beforska på det sätt vi använder i teknologi eller medicin.

    Alternativet är att det finns ett PIE också i USA och ett annat i Tyskland. Det känns lite långsökt för mig.


    • Det finns förstås skäl till att pedagogik har svårt att använda kvantitativa metoder och uppnå samma kvalitet i forskningsresultaten inom teknologi eller medicin. Ference Marton och många andra forskare har gjort ett stort arbete för att visa hur långt man ändå kan komma med vad som i grunden är upplevelser hos ett fåtal.

      Att något är svårt får dock inte leda till att forskare försöker ta genvägar till resultat. Jag blev faktiskt riktigt skrämd av den inställning Thomas Kroksmark visade upp i radioprogrammet Skolministeriet. Varje gång man väljer kvalitativa metoder kräver det ett omfattande vetenskapligt resonemang för att visa hur det kan bli generaliserbart och ännu mer logisk argumentation för att diskutera resultatens avgränsning.

      När ovana forskare använder kvalitativa metoder som en enklare väg till slutsatser blir resultatet rent trams.


  25. @ Troed Troedson

    Troed skriver: ”Kritiken mot pedagogiken bör alltså rikta sig mot de doktorander som år ut och år in väljer att beforska områden…”

    Det är inte doktoranderna som styr en institutions forskningsinrikting – utan institutionens seniora forskare.

    Johan anser, att det ämnet pedagogik i Sverige är alltför dominerat av ett nätverk, som har en apart (ideologisk) inställning.

    Igår fick vi en inblick i Thomas Kroksmarks chockerande uppfattning, att man skulle kunna dra generella slutsatser (om hela elevpopulation) från ett mycket litet material på 5 – 6 personer och t.o.m. från en ”fallstudie” på 1 person.

    Troed verkar anse, att det är utmärkt att Sverige har valt en sonderweg för utbildningen – trots att resultaten blir allt sämre och trots att högskolans lärare har slagit larm, att de får studenter, som saknar en acceptabel läsförståelse och inte kan uttrycka sig begripligt i skrift. Det vore ”konservativt” (underförstått olämpligt) att vilja överge något, som ger det resultatet, framför Troed.

    Den svenska, pedagogiska s.k. ”utvecklingen” har ”[tagit] in frågan om vad man tror och vill om det framtida samhället”, skriver Troed.

    Det skulle vara intressant, om Troed ville utveckla lite närmare, varför ej acceptabelt läskunniga eller skrivkunniga personer är den spjutspets, som ska skapa ”det framtida samhället” i Sverige.


  26. @Arvid: Om du – allt jag skrivit och allt jag sagt genom åren – en enda gång kan hitta att jag menar att icke läs- och skrivkunniga personer skulle utgöra någon framtida spjutspets så skall jag gärna försöka argumentera för det.

    Om du inte hittar något citat där jag sagt något som ens avlägset liknar det du påstår att jag förespråkar måste jag tyvärr konstatera att också du bidrar till känslan av Avpixlat. Du bygger alltså din argumentation på något som du själv hittat på.

    Nej, Sveriges konkurrenskraft kommer inte att byggas på människor som inte kan skriva eller läsa. Den kommer heller inte att byggas på människor som i och för sig kan alla bokstäver men som inte har förmågan att förstå det de läst.


    • Tack för svar, Troed.

      Jag skrev: ”Troed verkar anse, att det är utmärkt att Sverige har valt en sonderweg för utbildningen – trots att resultaten blir allt sämre och trots att högskolans lärare har slagit larm, att de får studenter, som saknar en acceptabel läsförståelse och inte kan uttrycka sig begripligt i skrift. Det vore ”konservativt” (underförstått olämpligt) att vilja överge något, som ger det resultatet, framför Troed.

      Den svenska, pedagogiska s.k. ”utvecklingen” har ”[tagit] in frågan om vad man tror och vill om det framtida samhället”, skriver Troed.”

      Vad, exakt, anser du, att jag ”hittat på” här?

      1. Du skriver, att ”inlägg som försvarar det bestående … [t.ex] betyg som företeelse, är per definition konservativa”. Det är enl. dig olämpligt. (Inom parantes, så är det lite besynnerligt, att du kallar det för ”konservativt”, om man vill avskaffa den svenska skolans nuvarande upplägg.)

      2. Du skriver, att den svenska, pedagogiska s.k. ”utvecklingen” har ”[tagit] in frågan om vad man tror och vill om det framtida samhället”.

      3. Du försvarar energiskt, att att Sverige har valt denna sonderweg för utbildningen – trots att resultaten blir allt sämre och trots att högskolans lärare har slagit larm, att de får studenter, som saknar en acceptabel läsförståelse och inte kan uttrycka sig begripligt i skrift.

      Det väcker frågan: Vilken roll anser du, att detta resultat av den svenska skolan (enl dig) har, för ”det framtida samhället”?


      • Heter du något mer än Arvid?


      • Får mina f.n. två frågor till dig olika svar, beroende på, om det är Arvid Andersson eller Arvid Svensson, som frågar?

        1. Vilken roll anser du, att den svenska skolans produktion, av personer utan någon acceptabel läsförståelse och som inte kan uttrycka sig begripligt i skrift, har för ”det framtida samhället”?

        2. Anser du, att man bör eftersträva att blunda för, att det alltid finns skrupelfria personer som eftersträvar makt och som agerar med sin egen egennytta som (ett överskuggande) motiv?


  27. En annan parallell till Avpixlat är den rika förekomsten av anonyma skribenter. Bara ett förnamn som i och för sig säkert är riktigt men som gör det omöjligt att veta vem i verkliga livet man verkligen diskuterar med.


    • Jag heter Jonas Claesson och är lektor vid Kärrtorps gymnasium. Jag brukar alltid skriva ut hela mitt namn men missade det den här gången. Jag ber om ursäkt för det.

      Jag tycker att du sänker nivån på ett mycket tråkigt sätt när du drar in Avpixlat. De flesta på den här sidan arbetar mycket hårt för att få någon rätsida på svensk skola. Johan Kant har min fulla beundran att han orkar lägga ner så mycket engagemang här på bloggen trots ett tungt rektorsuppdrag.


    • Just kritik av anonyma skribenter faller helt platt när det gäller Johan Kants blogg. Han tillåter i stort sett allt men kräver att den som har åsikter att de anger sitt namn.


      • Det är ju inte sant Jan. I den här tråden finns en hel rad kommentarer som bara har förnamn. Att Johan vet, eller inte vet, vem som skrivit är ju inte relevant för oss andra i debatten.


      • Troedtroedson är ute och valsar. En diskussionstråd som denna ställer krav på hederlighet hos skribenterna. Inte alla människor – faktiskt bara en – heter Sören Holdar så den är lätt att kolla. En anders Svensson eller felicia bergmark finns det flera av, liksom av troedsöner och dessutom kan man välja olika pseudonymer o man så vill. Det hedrar Johan Kant att han så föredömligt abretar för att hålla tråden Ren från psudonymer och alibin. Signaturen troedtroedson beter sig banne mig ohederligt. Guilt by associassion är ohederligt. Vill han att vi ska ta hans argument på allvar förslår jag att han diskuterar Bloggseriens temata!


      • Det är ok för mig att Johan vet vem jag är. Han har ett patos som gör att han trots en tung arbetsuppgift avsätter tid till att granska skolan och dess makthavare.

        Den som vill sätta munkavel på andra bör fundera över om det inte slår tillbaka. Det är med sådan teknik man får andra att skriva under pseudonym. Jag skrev en debattartikel i lokaltidningen, som gjorde ordförande i nämnden sökte upp mig i skolan och berättade att politiker satte min lön.
        Det är inte okey att föra över diskussionen i form av repressalier, hot om stämning. Då är målet att få tyst på debatten och kväva åsikter. En god sak klarar att bli kritiskt granskad och det fria ordet viktigt, inte minst i skolans värld.

        Jag förstår att de som driver skolutveckling, i egen bolagsform, vill skydda sina intressen. Men det innebär att de borde tillåta kritisk granskning. Det har de råd med.

        ”Eliten” som tjänar på nuvarande ordningen vill behålla sina privilegier, men jag tycker illa om det samhället som inte ger eleverna chansen att växa. Jag blir förbannad över att så många elever inte lär sig läsa. Analfabeter blir lågavlönad arbetskraft … som kan städa lyxvillor åt ….


  28. Det är svårt att sänka nivån på en blogg där författaren, redan innan kommentarerna, kallar namngivna personer för maktfullkomliga, charlataner och ”skrattande hela vägen till banken”. Då är nivån redan på samma plats som på Avpixlat eller Flashback. Det, och bara det, är min parallell.

    När Johan tar den uppfattningen och utbrister ”Troed tycker jag är en fundamentalistiskt rasist” så gör han det som bloggen är bäst på, tillskriver människor uppfattningar som de inte överhuvudtaget givit uttryck för.

    Jag känner till, och träffar, tiotusentals människor som arbetar hårt för att förbättra, och få rätsida på, svensk skola. Tack och lov är det bara en handfull av dem som tror att receptet är att smutskasta varandra och varandras avsikter.


    • A propos smutskastning…

      ”Alla är inte hyggliga” ”Trots förbättringar i reglerna för arbetskraftsinvandring så är det fortfarande fritt fram för skrupelfria arbetsgivare att utnyttja och miss­bruka systemet”, skrev Aftonbladets ledarsida i förrgår.

      Anser du, att det är en oacceptabel smutskastning att utgå från, att ”alla är inte hyggliga” och alla har inte uteslutande hedervärda motiv?


  29. […] En skola åt helvet del 11, Martin Hugo har en intensiv diskussion om forskningsresultat utbrutit ytterligare förstärkt av intervjuer i […]


  30. Skillnaden mellan att skriva ”Forskare är ofta ohederliga” och att namnge en specifik person är för mig enorm. Men självklart har du rätt. Därför betraktar jag också Aftonbladet som en populistisk och sänkande del av samhällsklimatet. Jag läser den inte.


    • Tack för svar, Troed.

      Anser du, att det skulle vara meriterande (!) att eftersträva att blunda för, att det alltid finns skrupelfria personer som eftersträvar makt och som agerar med sin egen egennytta som (ett överskuggande) motiv.


    • Det saknades ett frågetecken…

      Anser Troed, att man bör eftersträva att blunda för, att det alltid finns skrupelfria personer som eftersträvar makt och som agerar med sin egen egennytta som (ett överskuggande) motiv.?


      • Jag antar att frågan är retorisk. Men min inställning är att vare sig någon är för betyg eller mot, vare sig de ifrågasätter hela skolan som företeelse eller de vill bevara det vi har, så bör deras synpunkter och inlägg hanteras för sitt innehåll. Det faktum att Ingvar Kamprad tjänar pengar gör inte hans bidrag till varulogistiken mindre intressant. De företeelser vi diskuterar bör alltså kunna analyseras helt utan att vi ger oss in i funderingar kring vilka drivkrafter enskilda aktörer har.

        Eftersom det synsättet är den direkta motsatsen till grundidén bakom den här bloggen blir nog det här mitt sista inlägg för den här gången.

        Och Arvid, om du nu heter Arvid, får för min del gärna komma fram ur anonymiteten. Det har använts uttryck som ”krypskytte” i debatten och för mig är det mer relevant som epitet för de som i skydd av anonymitet försöker ta heder och ära av andra än för de som under eget namn och öppet torgför sina övertygelser.


      • Nej, frågan är inte alls retorisk. Varför tror du det?

        Du verkar förespråka, att man bör eftersträva att blunda för, att det alltid finns skrupelfria personer som eftersträvar makt och som agerar med sin egen egennytta som (ett överskuggande) motiv, eftersom du hävdar, att Aftonbladets ledare är en ”populistisk och sänkande del av samhällsklimatet”, när ledaren uppmärksammar, att: ”Alla är inte hyggliga” och ”trots förbättringar i reglerna för arbetskraftsinvandring så är det fortfarande fritt fram för skrupelfria arbetsgivare att utnyttja och miss­bruka systemet”.

        Charlatan betyder:

        ”kringvandrande försäljare l. förevisare som förstår att med en ledig tunga öfvertala folk att gifva penningar för att erhålla l. få se hvarjehanda märkvärdigheter, hvilka i själfva verket äro ganska enkla l. värdelösa saker; taskspelare; humbugsmakare; särsk.: försäljare af humbugsmedicin.”/SAOB

        Ckarlataner framstår som en utomordentligt adekvat beskrivning av det skolparasitära komplex, ”som förstår att med en ledig tunga öfvertala folk att gifva penningar för att erhålla l. få se hvarjehanda märkvärdigheter, hvilka i själfva verket äro ganska enkla l. värdelösa saker” – vilket tyvärr har etablerat sig i Sverige.

        Du får gärna ta åt dig, om du känner dig träffad.


  31. @Arvid
    Ibland sker saker och ting bortom ens egen horisont. Föraktet för teorikunskaper är särskilt tydligt bland lärarutbildare och tar sig uttryck i att didaktik och pedagogik sätts före ämneskunskaper som ofta anses ytliga och närmast försumbara. Detta låter verklighetsfrämmande men stöds av de många rapporter från lärarutbildningarna som talar om ytligheten där och
    inställningen till högskolans lektorer. Vid samtal med många lärarutbildare har dessutom framkommit att en hel del av dem menar att kritiskt tänkande inte har med minnet att göra utan är en djupare form av kunskap. Man blir bestört!

    Den kunskapsnedlåtande syn som finns spridd över hela världen
    har säkert samma dubbla syn på kunskap.


    • Tack för svar!

      Du skriver: ”Föraktet för teorikunskaper är särskilt tydligt bland lärarutbildare och tar sig uttryck i att didaktik och pedagogik sätts före ämneskunskaper som ofta anses ytliga och närmast försumbara.”

      Jag har trott, att det här (att didaktik och pedagogik sätts före ämneskunskaper) är en avspegling av egna, grunda (eller obefintliga) ämneskunskaper hos svenska lärarutbildare a la surt sa räven om rönnbären.

      Är det förklaringen med stort F… eller vill du ff.a. lyfta fram andra orsaker och mekanismer?


    • Vet inte om jag missförstår. Men kritiskt tänkande betyder för mig att det blir möjligt när man har en djupare kunskap om något. Tänkande är väl inte kunskap, utan det som är förutsättningen för att man skall kunna tillägna sig kunskap.
      Eller?


      • Monika, tänkande är inte kunskap menar du. Tänkande är faktiskt praktiserad kunskap. Det är närmast vidunderligt att lärarutbildare inte har elementär kunskap i kognitiv psykologi (med tänkandet o annat viktigt).
        Tänkandet är en process där olika ”kunskapsbitar” associeras samman till en ny tanke. Det är här som vådan av att dela upp kunskap i ytlig och djup visar sitt fulaste tryne.


      • Jo men det är det jag menar … fast jag uttryckte det lite förenklat. Man använder den kunskap man har för att få mer kunskap. Med den tidigare kunskapen tänker man och det tänkandet är en förutsättning för ny kunskap.

        Jag har läst om tänkande i ämnet Teoretisk filosofi.
        Du behöver inte vara så f-b otrevlig!


  32. Troed Troedsson,

    Med vilken trovärdighet argumenterar du för ett lugnare tonläge här när du på twitter kräver yrkesförbud för en grupp lärare pga deras åsikter?


    • Nej Jan. Jag har inte krävt yrkesförbud. Jag har sagt att jag inte vill att mina barn, fem stycken inalles, inte skall ha de lärare som är tongivande i en viss grupp. Att kalla en förälders åsikt om sina egna barns lärare för rop på yrkesförbud är naturligtvis fullständigt omöjligt att förstå.

      Jag har också synpunkter på vilka läkare, idrottstränare och optiker mina barn skall ha och inte ha. Möjligen är det första gången, Jan, som någon yrkesföreträdare på allvar kallar denna föräldrainställning för ”krav på yrkesförbud”.

      Det säger allt om nivån i denna särskilda blogg. Det är ytterligare en parallell till många av diskussionerna på Avpixlat där små och kränkta människor (där, inte här) ropar ”yrkesförbud!” så snart någon (t ex hamburgerkedjan Max) förklarar att man vill anställa invandrare.


  33. ”troedtroedson” – om han nu heter det – väljer ett av de mer oärliga sätten att få en debatt och diskussion att spåra ur, istället för att diskutera sakfrågor och menigsskiljaktigheter väljer han ”guilt by association” och försöker trumma in likheter med avpixlat samt ifrågasätter kommentatorernas identitet. Det är inte bara oärligt utan direkt fånigt av en person som dels själv använder sig av pseudonym. Heter han verkligen Troed Troedsson eller är ”troedtroedson” blott ett alias? och dels gör det i en blogg där ägaren uttalat att inläggens upphovsmän skall vara identifierade. Jag, exempelvis, heter Sören Holdar, det är lätt att kolla mig. Finns en, nämligen. En Anders Svensson är betydligt svårare. Vem av alla? Eller en Marianne Håkansson eller varför inte en Troedsson. Finns en mängd Troedsson.

    Och för att då kritisera innehåll skriver signaturen troedtroedson i ett inlägg om ”metoder” som används i (olika) utbildningar. Med förlov sagt kan man diskutera metoderna vid ut- och inlärning, vilket till viss del görs i dessa trådar, men det väsentliga att diskutera är faktiskt innehållet i utbildningarna. En annan väsentlig del i Johan Kants kritik är diskrepansen mellan vad styrdokumenten säger och vad han menar att tex lärarutbildare lär ut och en del forskare hävdar. Som någon tidigare påpekat är det många gånger inte antalet röster utan utan även positionen hos en röst som avgör hur stort intryck en ståndpunkt får. Självklart tål det att fundera över hur det kommer sig att en ganska litet antal röster, vad Johan Kant benämner PIE, ofta uppträder så samstämmigt som de gör och dessutom påfallande ofta i direkt motsättning till styrdokumenten. Lika självklart får tex ett läromedel uppbackat av en avhandling och flera tunga pedagogiska röster större genomslag än ett aldrig så stort antal enskilda lärare som i empiri anser sig få bekräftat vad som fungerar. Och just i fallet, Martin Hugos opus är det förvånande att han inte själv noterar (jo i sin avhandling gör han det, eller problematiserar det i alla fall) att de elever han studerat gått i en skola som i stort sett SAKNAT de kursmål, avstämningar och utvärderingar han i samma andetag kritiserar för att ha orsakat elevernas misslyckanden.

    Varför inte diskutera det+ Hr ”troedtroedson”, Monika Ringborg mfl.


    • Sören Holdar
      Jo då, har sänt efter Martin Hugos bok Från motstånd till framgång, och kommer läsa den. Därefter kommer jag skriva om den på min blogg. Jag diskuterar inte en bok som jag inte har läst. Om jag utgår från (vilket jag svarat Arvid på min blogg) att inget annat i boken ger en mer nyanserad bild än vad JK har redogjort för här, kan jag se ett betygsmotstånd. Man använder nog inte ”Kontrollskola” i samband med betyg, om man inte har ett motstånd till betyg. Men JKs analys räcker inte för mig för att kunna diskutera det.
      Monika Ringborg 😉


  34. Det är uppenbart att det förändringstrycket i skolan ökat när resultaten inte blir bättre trots att konsulter och framtidsforskare reser utomlands med skolchefer, rektorer, förskolechefer, lärare, IT-pedagoger, utvecklare, specialpedagoger och inspiratörer. Många i skolan är trötta på att styras av ch……

    Vill inte undanhålla er följande ”Det särkskilda spåret för ledarskap började med en utmanande föreläsning med allas vår Troed Troedsson, han lockade oss till skratt men vi blev också slagna”.

    http://m.lineducation.se/vi-har-landat/

    Inlägget kan med modern svensk skolforskning tolkas …….


  35. Troed Troedson – om han nu finns, och om han nu ÄR Troed Troedson, alltså DEN Troed Troedson dvs skolans och framtidsanalysens Robert Lind i Kramfors (”HONOM tror jag på”).

    Och hörni, eller hörru R. Svensson (om du nu ÄR R. Svensson): jag vill gärna tro att det länkade blogginlägget är en satir. Om det INTE är det blir jag djupt imponerad av hur skribenten lyckats få ihop både text och bild fallandes på knä med pannan i golvet och skrivplattan utsträckt mot, jaa, äum… Seattle??


    • Tyvärr är det nog inte någon satir i det länkade blogginläggets halleluja-stämning och fprmuleringar som ”förstå glädjen när förvaltningschefen i Österåker drog vinsten att få gå en sokratisk promenad med Troed Troedson”, Halleluja! Pris ske Gud.. hrrm jag menar Troed.

      Om det är samme Troed Troedson, som kommenterat på denna blog, så kanske det är en ny erfarenhet för denne självgode slugger att inte mötas av något underdånigt knäfall eller någon andäktig tillbedjan.


  36. Och där fick vi den obligatoriska bilden av muslimer som enfaldigt ber mot Mecka. Men eftersom den här bloggen inte handlar om rasism utan om skola så är bilden självklart transponerad och föreställer någon som vänder sig i bön mot Seattle. Men som sagt: Hela bloggen, med kommentarer och allt, ter sig allt mer som en parallell till Avpixlat. Precis min tes från början. Och därmed säger jag tack för mig.


    • ”Målsättning

      Vi hoppas både kunna förvalta och utveckla det framgångsrika koncept som vår föregångare PI lade grunden till, och fortsätta fylla det med politisk styrning skapade medievakuum där Sverige i den fria demokratiska världen intar en vanhedrande särställning. Vi vill vara en nagel i ögat på PK-etablissemangets journalister och politiker, och verka som en stark opinionsbildande kraft för ett bättre Sverige som vi vet är möjligt.

      Avpixlat levererar obekväma sanningar och åsikter om svensk invandrings- och migrationspolitik och den bakomliggande kulturrelativism som styr de politiska besluten och journalisternas pennor. Här berättar vi historien om det mångkulturella samhället som blev det mångkriminella samhället, hur integration förvandlades till segregation och hur det som påstods skulle vara närande för Sverige tvärtom kom att bli tärande. Hos oss kommer du att kunna ta del av fakta och analys kring sådana samhällsnedbrytande företeelser som islamisering, kulturradikalism, nationalmasochism och svenskfientlighet, skenliberalism och genus-, kvoterings- och queervansinne”. Detta är från avpixlat, kan inte se några paralleller med Johan Kants blogg. Bara ett sätt att avleda diskussionen från det den handlar om. Pinsamt Troedsson!


  37. Ja det borde jag ju ha förstått. Framtidsanalytikern gör allt för att få sin tes om direkta paralleller mellan Johan Kants blogg och avpixlat bekräftad. Jag skulle kunna vitsa igen men svara istället rätt av.

    Alltså Troed: Nej du fick absolut ingen bild ”av muslimer som enfaldigt ber mot Mecka”. Den bilden ritade du. De bekännare av islam i mina yrkes- och vänkretsar som vänder sig i bön mot Mecka gör det i stark tro och inget annat, precis som mina troende kristna vänner tar nattvarden. Som sekulariserad med kristen bakgrund tar jag den inte, lika lite mina som mina sekulära arbetskamrater med muslimsk bakgrund använder sig av bönen. Så var det med det.*

    Gå nu gärna in på avpixlat och läs själv Troed. Du som jag och de flesta som gör det blir ganska omgående illamående av sajten. Du kommer dessutom lyckligtvis att få se dina ohemula jämförelser komma på skam och kan sedan kanske hellre diskutera de skilda pedagogiska ståndpunkter som penetreras i här i Johan Kants bloggserie.

    För övrig.Läs det länkade inlägget där du figurerar, det är faktiskt så devot att man undrar om det inte är satir.

    *Väl medveten om att dessa inledande rader måhända avfärdas av dig som – vilket för övrigt alltså inte är fallet – för att använda Spiro Agnews travestering ett: ”Some of my best friends aren´t jews.”


    • Jo morsning korsning. Man behövde inte ens klicka in sig på avpixlat. Det räcker fuller väl med att läsa Odd Borgs konspirationsteoretiska rader ovan. Halledudane då Odd., ”nationalmasoschism” och ”det mångkriminella samhället”. ”Obekväma sanningar” … Suck, dubbelt suck.


      • Mittåt! Ber om ursäkt ODD! Istället stort tack för att du visar på.


      • DÄr höll Odd på att få sig en oförtjänt släng av sleven Sören :oD

        Skönt att du såg det och korrigerade det.

        Allt gott.


      • Peter
        Det märks att du arbetar inom skolans värld. Du upprepar inlägget, så det inte är någon risk att vi missar något 😉


      • Jag kunde varit tydligare med att avgränsa citatet från avpixlat, från min avslutande kommentar. 🙂


  38. Troedson:
    Om jag inte var till fullo övertygad om att du fanns i verkligheten skulle jag tro att du var en karaktär skapad för att, likt Glenn Killing/Henrik Schyffert säga en sak för att därefter säga ”eller inte”.
    Kanske är vi något av karaktärer lite till mans och kvinns men:
    Å ena sidan…försöker du ena stunden påskina att du och Johan i stora delar är överens
    Å andra sidan… baktalar du honom och hans blogg å det grövsta i andra forum. Där jag kommer ifrån kallas sådant ohederligt.
    Det kommer mera…

    Å ena sidan påstår du ”…så gör han det som bloggen är bäst på, tillskriver människor uppfattningar som de inte överhuvudtaget givit uttryck för.”

    Å andra sidan påstår du, åter riktat till Johan att: ”…du idiot- och/eller ohederligförklarar inte bara de du namnger utan också alla deras beställare…” [-]”Den samlade bilden jag, som förälder och skattebetalare, får (eller i alla fall avses få) är att hela den svenska lärarkåren och deras ledningar är lättlurade får som i stora klungor blivit fullständigt vilseledda av en liten namngiven grupp retoriska genier. Kanske är de, som några av kommentarerna här antyder, inte lurade utan har hela tiden vetat att det är fel. I så fall är lärarkåren en ynklig ryggkrökande grupp som gör som man blir tillsagd även när man anser sig veta att det skadar barn och ungdomar.”

    SMASKIGT! Men du väljer att inte stanna där. När nu nu försökt plantera denna uppfattning som kommen ur Johans mun eller penna går du nobelt till försvar: ”Detta är inte sant. Svenska lärare är vare sig lättlurade eller ynkliga. Vore det sant skulle jag omedelbart propagera för att vi säger upp alla de hundratusen offentligt avlönade som uppenbarligen så lätt låter sig förledas av en trollflöjt.”

    Det är tur att du håller dig för god för att, hur var det nu du uttryckte det: ”tillskriver människor uppfattningar som de inte överhuvudtaget givit uttryck för.” Om så varit fallet hade du ju använt dig av ord som Johan aldrig använt som t.ex. ”idiot- och/eller ohederligförklarar”, ”lättlurade får”, ”retoriska genier”, ”lärarkåren en ynklig ryggkrökande grupp”, ”så lätt låter sig förledas av en trollflöjt”.
    Men det kommer mera…

    Å ena sidan skriver du ”…det ständiga åberopandet av ”vi har faktiskt lagar i det här landet” som kännetecknar Avpixlat”

    Å andra sidan skriver du ”Du har, såvitt jag förstår, publicerat en rad personuppgifter inklusive delar av CV, historik och uppgifter om personliga relationer mellan människor. Det är möjligt att det är lagligt även om jag inte tror det.”
    Då kan du nu med rätta påstå att denna sida åberopar landets lagar, då du nu själv sett till att ditt påstående stämmer.

    Annars antar jag att det är tjatet om att säkra den demokratiska kunskapsrätten som sticker dig i ögonen, för det kan väl inte vara bloggens tjat om att följa demokratiskt fattade beslut för då blir ju ditt likställande av denna blogg och avpixlat än mer löjelseväckande – och trodde jag inte var möjligt. Men jag är då överbevisad.
    Men det kommer mera…

    Å ena sidan ”Ja, en serie inlägg med titeln ”En skola åt helvete” lär ju göra yrket mycket mer attraktivt.”
    Å andra sidan lyfter du fram ”…alla de lärare som faktiskt oroar sig över att vår nuvarande skola, i sin nuvarande grundform, möjligen kan ge bra betyg men definitivt inte förbereder människor för det kommande arbetslivet.”

    Klartext eller hur? Jag är övertygad om att om alla vi som idag varit inne på Johans blogg (brukar vara ett 1000-2000 såhär på en onsdag) skulle bli ombedda att definiera ”skolans nuvarande grundform” med valfritt antal ord är jag säker på att vi alla skulle definiera detta begrepp exakt lika…eller inte, eller hur Glenn/Troed, oss hyllare av ironi emellan. Vem var det nu igen som slogs för skolan? Ja inte är det Johan med sin elaka titel, till skillnad mot dig som vet att visst sätter lärare betyg, men lär för livet de gör de tamigtusan inte.

    Kanske har vi förklaringen till att du så hårt angriper yttrandefriheten och Johans åsikter i den avslutande(men givet ej sista) motsägelsen:
    Å ena sidan beskriver du dig själv som utomstående: ”Skolans företrädare ägnar sig åt att kannibalisera på varandra vilket, för oss på utsidan, ter sig märkligt och statussänkande.”

    Å andra sidan påstår du att ”Jag känner till, och träffar, tiotusentals människor som arbetar hårt för att förbättra, och få rätsida på, svensk skola.”

    Det har nu framgått att du försörjer dig, helt eller delvis, på arvoden från svensk skola. Förstår du att det då kan kännas en smula tveksamt att betrakta dig som opartisk utomstående?

    Är det så illa att din upprörda vrede beror på att du känner din inkomst hotad? Att bara själva det faktum att en simpel lärare eller rektor skulle begära att du och vi alla skulle kunna redovisa resultat och verka i linje med demokratiskt fattade beslut? Eller, hemska tanke: att du skulle behöva konkretisera de mysigt goa abstraktioner du använder dig av och som får folk att må så bra?

    Johan har redovisat hur han arbetat för att få sina elever att få en gedigen grund inför framtiden – givetvis i liten skala jämfört med dig som ju ”känner till, och träffar, tiotusentals människor”. Du måste ju ha tusentals elever som du stöttat skolorna att få att nå lika långt som Johans – eller hur? Var inte blyg utan bjud in i var de finns och hur många de är och konkret vad lärandeutfallet blev, eller om du så vill: skillnaden mellan ingångsvärde och utgångsvärde.

    Jag vet att du inte kommer att gömma dig bakom att sådan högstående kvalitativ kunskap du eftersträvar* inte går att bedöma då du genomgående krävt att Johan skall redovisa grunden för sina påståenden.
    * Förlåt: ”hitta en ny och för framtiden vettig skolform” är ju det du gör.

    När jag tittade på er hemsida stod mycket av vad du gjort och gör men inte något vidare om vad allt detta lett till för den enskilde eleven – och det måste väl ändå vara det vi talar om?
    I skolans värld brukar vi kalla det skillnaden mellan utlärt och inlärt

    Troedson:
    Om jag inte var till fullo övertygad om att du fanns i verkligheten skulle jag tro att du var en karaktär skapad för att, likt Glenn Killing/Henrik Schyffert säga en sak för att därefter säga ”eller inte”.
    Kanske är vi något av karaktärer lite till mans och kvinns men:
    Å ena sidan…försöker du ena stunden påskina att du och Johan i stora delar är överens
    Å andra sidan… baktalar du honom och hans blogg å det grövsta i andra forum. Där jag kommer ifrån kallas sådant ohederligt.
    Det kommer mera…

    Å ena sidan påstår du ”…så gör han det som bloggen är bäst på, tillskriver människor uppfattningar som de inte överhuvudtaget givit uttryck för.”

    Å andra sidan påstår du, åter riktat till Johan att: ”…du idiot- och/eller ohederligförklarar inte bara de du namnger utan också alla deras beställare…” [-]”Den samlade bilden jag, som förälder och skattebetalare, får (eller i alla fall avses få) är att hela den svenska lärarkåren och deras ledningar är lättlurade får som i stora klungor blivit fullständigt vilseledda av en liten namngiven grupp retoriska genier. Kanske är de, som några av kommentarerna här antyder, inte lurade utan har hela tiden vetat att det är fel. I så fall är lärarkåren en ynklig ryggkrökande grupp som gör som man blir tillsagd även när man anser sig veta att det skadar barn och ungdomar.”

    SMASKIGT! Men du väljer att inte stanna där. När nu nu försökt plantera denna uppfattning som kommen ur Johans mun eller penna går du nobelt till försvar: ”Detta är inte sant. Svenska lärare är vare sig lättlurade eller ynkliga. Vore det sant skulle jag omedelbart propagera för att vi säger upp alla de hundratusen offentligt avlönade som uppenbarligen så lätt låter sig förledas av en trollflöjt.”

    Det är tur att du håller dig för god för att, hur var det nu du uttryckte det: ”tillskriver människor uppfattningar som de inte överhuvudtaget givit uttryck för.” Om så varit fallet hade du ju använt dig av ord som Johan aldrig använt som t.ex. ”idiot- och/eller ohederligförklarar”, ”lättlurade får”, ”retoriska genier”, ”lärarkåren en ynklig ryggkrökande grupp”, ”så lätt låter sig förledas av en trollflöjt”.
    Men det kommer mera…

    Å ena sidan skriver du ”…det ständiga åberopandet av ”vi har faktiskt lagar i det här landet” som kännetecknar Avpixlat”

    Å andra sidan skriver du ”Du har, såvitt jag förstår, publicerat en rad personuppgifter inklusive delar av CV, historik och uppgifter om personliga relationer mellan människor. Det är möjligt att det är lagligt även om jag inte tror det.”
    Då kan du nu med rätta påstå att denna sida åberopar landets lagar, då du nu själv sett till att ditt påstående stämmer.

    Annars antar jag att det är tjatet om att säkra den demokratiska kunskapsrätten som sticker dig i ögonen, för det kan väl inte vara bloggens tjat om att följa demokratiskt fattade beslut för då blir ju ditt likställande av denna blogg och avpixlat än mer löjelseväckande – och trodde jag inte var möjligt. Men jag är då överbevisad.
    Men det kommer mera…

    Å ena sidan ”Ja, en serie inlägg med titeln ”En skola åt helvete” lär ju göra yrket mycket mer attraktivt.”
    Å andra sidan lyfter du fram ”…alla de lärare som faktiskt oroar sig över att vår nuvarande skola, i sin nuvarande grundform, möjligen kan ge bra betyg men definitivt inte förbereder människor för det kommande arbetslivet.”

    Klartext eller hur? Jag är övertygad om att om alla vi som idag varit inne på Johans blogg (brukar vara ett 1000-2000 såhär på en onsdag) skulle bli ombedda att definiera ”skolans nuvarande grundform” med valfritt antal ord är jag säker på att vi alla skulle definiera detta begrepp exakt lika…eller inte, eller hur Glenn/Troed, oss hyllare av ironi emellan. Vem var det nu igen som slogs för skolan? Ja inte är det Johan med sin elaka titel, till skillnad mot dig som vet att visst sätter lärare betyg, men lär för livet de gör de tamigtusan inte.

    Kanske har vi förklaringen till att du så hårt angriper yttrandefriheten och Johans åsikter i den avslutande(men givet ej sista) motsägelsen:
    Å ena sidan beskriver du dig själv som utomstående: ”Skolans företrädare ägnar sig åt att kannibalisera på varandra vilket, för oss på utsidan, ter sig märkligt och statussänkande.”

    Å andra sidan påstår du att ”Jag känner till, och träffar, tiotusentals människor som arbetar hårt för att förbättra, och få rätsida på, svensk skola.”

    Det har nu framgått att du försörjer dig, helt eller delvis, på arvoden från svensk skola. Förstår du att det då kan kännas en smula tveksamt att betrakta dig som opartisk utomstående?

    Är det så illa att din upprörda vrede beror på att du känner din inkomst hotad? Att bara själva det faktum att en simpel lärare eller rektor skulle begära att du och vi alla skulle kunna redovisa resultat och verka i linje med demokratiskt fattade beslut? Eller, hemska tanke: att du skulle behöva konkretisera de mysigt goa abstraktioner du använder dig av och som får folk att må så bra?

    Johan har redovisat hur han arbetat för att få sina elever att få en gedigen grund inför framtiden – givetvis i liten skala jämfört med dig som ju ”känner till, och träffar, tiotusentals människor”. Du måste ju ha tusentals elever som du stöttat skolorna att få att nå lika långt som Johans – eller hur? Var inte blyg utan bjud in i var de finns och hur många de är och konkret vad lärandeutfallet blev, eller om du så vill: skillnaden mellan ingångsvärde och utgångsvärde.

    Jag vet att du inte kommer att gömma dig bakom att sådan högstående kvalitativ kunskap du eftersträvar* inte går att bedöma då du genomgående krävt att Johan skall redovisa grunden för sina påståenden.
    * Förlåt: ”hitta en ny och för framtiden vettig skolform” är ju det du gör.

    När jag tittade på er hemsida stod mycket av vad du gjort och gör men inte något vidare om vad allt detta lett till för den enskilde eleven – och det måste väl ändå vara det vi talar om?
    I skolans värld brukar vi kalla det skillnaden mellan utlärt och inlärt.


  39. Detta är en viktig debatt som är tillspetsad av Johan för att få genomslag. Som verksam lärare känner jag igen den problematik som Johan belyser. Det är bekymmersamt att troed troedsson genom flitigt bloggande försöker slå sönder bloggen genom att angripa formen. Var står du själv? Ser du inte problem i den svenska skolutbildningen och hur den styrs, eller känner du dig själv träffad av Johans argumentation?

    Troed, vem betalar dig för att göra det här?


  40. Va förvånad jag blev när jag nu kom in på bloggen och ser att det har debatterats galet mycket. Själv har jag firat min 16-åriga sons födelsedag med mat, glas rött, mat och tårta – med hela tjocka släkten så klart. Tack alla för er insats. Och välkommen tillbaka Troed, för även om du inte ville vara med i slutet, så var du tapper – och nu är jag varken ironisk eller elak. God natt!


    • Tack Johan, Jag utgår ifrån att du menar det du säger. Men jag lämnar din blogg och Haninge kommun. Både du och din arbetsgivare klarar sig säkert bättre utan min medverkan. Allt gott.

      Troed


  41. Det finns många som ska leva på våra skatter och som gör det utan att tillföra annat än lite roliga halvtimmar. Den som ledde mig på spåret var Troed. En snabb sökning visar att det vimlar av föreläsare som liksom en gubbe i en låda dyker upp och drar lite tankar efter att ha marknadsfört sig själva som ”landets absolut mest anlitade föreläsare och analytiker”.

    Inte har jag tänkt att det finns så mycket föreläsare som suger kommunerna på skattekronor genom att, som paradigmmäklaren Troed Troedsson, hålla föreläsningar. Det är intressant att studera hur de i katederform förmedlar snilleblixtar inför hundratals kommunala chefer. Verksamheten måste vara lukrativ för Troedsson är inte ensam.

    Mot den bakgrunden är det lätt att förstå varför han bespottar denna bloggen och det Johan skriver. Det är ett hot mot hans existens och de som tycker att lärande genom genom att läsa böcker är ett passivt sätt att inhämta information.

    Troed Troedsson har sedan 1997 ägnat sig åt skolutveckling, men först idag har jag insett att han finns på riktigt. Tanken är svindlande – skolutvecklingen leds av stiftelser och aktiebolag där insynen är lika med noll och skatterna går i svarta hål.


  42. R.Svensson,
    Dessvärre är det inte pengarna de tjänar som är det största problemet. Ett gigantiskt problem i jämförelse är först och främst att tiotusentals elever lämnat skolan utan att få sin kunskapsrätt tillgodosedd. Dessutom har lärarkåren blivit blåsta av dessa föreläsare och i långa loppet avprofessionaliserade.


  43. Nja, det vore ju intressant att jämföra vilka pengar vi tjänar Johan. Du har väl mycket större del av din försörjning från skol- och skattemedel än vad jag har? Och därmed, enligt R Svensson, större intressen i skolans utveckling än vad jag har? Eller? Min inkomst är till ca tio procent beroende av skol- och skattepengar. Din är? Kanske hundra? Om nu ekonomiska vinstintressen vore vägledande för den här debatten vore det väl intressant att veta vem som lever på skattemedel och vem som inte gör det?

    Men det är naturligtvis, precis som på Avpixlat, en orimlig fundering.,


    • Troed,
      För mig är det inte några problem att människor åker runt och föreläser och får betalt, heller inte skriver böcker och får betalt för detta. Jag gör det själv emellanåt, även om det inte är speciellt mycket. Jag har över pekat på detta som ett problem – alltså att man får betalt för att man utför en tjänst. Det som jag tycker är ett problem är när man säljer en helvetisk massa böcker där innehållet är tveksamt, både Hugo men framför allt Christian Lundahl. Då har jag problem. Du jobbar med skolutveckling och jag kan inte uttala mig om ditt jobb med skolor. Det är i mitt fall principen det handlar om.


    • Att läsa dina kommentarer och din argumentationsteknik gör att jag känner mig bedrövad. Att med en insinuant retorik vill du jämföra denna blogg med avpixlat. Vad som är intressant är att diskutera sakfrågan. Gör det, kritisera personangepp, tycker du att Johan har grymt fel argumentera mot Johan om det, men att dra paralleller till främlingsfientliga webbsidor är lågt och stämplande.

      För övrigt tycker jag denna debatten är viktig för svensk skola oavsett att formen är något för aggressiv för min smak.


      • Nu hoppar det väldigt, detta var ett svar till troed.


  44. Och för ”R Svensson”. Skicka gärna din riktiga identitet till troed@troed.com så skall jag ge dig all information du behöver för att konstatera vad mina företag lever på och vilken försvinnande liten andel av våra intäkter som är ”hundratals kommunchefer”. Men det förutsätter ju att du vill komma ur anonymiteten – och det kanske du inte vill.


    • Om kommunerna använde de pengar lagt på ditt pratande på stöd till elever hade många elever fått undervisning. Siffran för 2012 finns i dina bokslut som de kan du redovisa för oss alla som för följer dina krumsprång.


  45. Vad gäller huruvida männsikor får ersättning eller ej är det en självklarhet att den som kommer och tillför något till en verksamhet skall ha betalt efter insatsens troliga värde. Ibland kan den ersättningen vara avsevärd. Det ser jag inga som helst problem med.

    Det jag ser som ett probelm är alla de som skor sig på elevernas och lärnas bekostnad utan att tillföra ett mervärde för den enskilda eleven.

    Än värre är det i mina ögon när någon kommer ut och får betalt för att sprida desinformation vilken gör att eleven får ännu mindre klart för sig vad den behöver kunna för att t.ex. få ett visst betyg eller vad som är bra kunskap i t.ex. bild i årkurs tre. Att då ge ersättning för detta är oacceptabelt, oavssett ersättningens storlek. Tvärtom borde den som vilselett lärarna betla skadestånd till såväl lärare som elever.


  46. Hade inte du lämnat sajten ”Troed”? Du behöver inte försvara ditt sätt att tjäna pengar, eller tycker du det? Att döma av vad du säger dig (och ditt företag) tala för i er marknadsföring finns ju en viss diskrepans mot hur du tex twittrar och debatterar utanför dina officiella kanaler – din jämförelse med andra sajter kanske ligger dig närmre än du tror. Ett citat av Liberace – f.ö. en fantastikst pianist, de glömmer folk gärna – faller mig på läppen men jag ska bespara dig det.

    Varför ska det vara så svårt för de som inte delar åsikterna eller har andra förslag till lösningar att ge genmälen på det Johan Kant gång efter annan försöker att få en diskussion kring: (Det är) ”inte pengarna de tjänar som är det största problemet. Ett gigantiskt problem i jämförelse är först och främst att tiotusentals elever lämnat skolan utan att få sin kunskapsrätt tillgodosedd. ”


  47. Ber om ursäkt för slarvfelen ovan, mitt fel som inte kan hantera paddans tangentbord ibland.

    En viktig skillnad mot Johan och många av hans meningsmotståndare är att hans enda drivkraft är elevens kunskapsrätt och tron på demokratins som det minst dåliga statsskicket (utan att detta för den delen är problemfritt). De han angriper har däremot detta med spridandet av vackra blomord/abstraktioner eller spridandet av ren desinformation som levebröd och, inte sällan karriärväg.

    Återigen: att göra karriär kan vara nog så positivt, problemet är när man gör det på sina medmännsikors bekostnad.

    Men Johan Kant då – gör inte han karriär säger vän av ordning. Jo visst är det så men hans drivkraft är att han i den positionen kan göra ännu mer för ännu fler och, detta är oerhört viktigt: han gör det i enlighet med demokratiskt fattade beslut…


  48. ”För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!”

    Jo… – Johan – näst efter ”yrket” att vara förälder – som jag ser det.


    • Hej Josef,
      Som jag ser det är förälder inget yrke. Men ok, föräldrar är viktigare än lärare.


  49. […] kommer att ge mig ytterligare stoff. Det här är en bok som används som kurslitteratur och som Johan Kant har kritiserat i ett blogginlägg. Det är det inlägg som jag bedömer att han har haft mest […]


  50. […] Hugos slutsatser är något för långt dragna (och det kan delvis bero på att jag påverkats av Johan Kants blogginlägg om boken) men trots detta så kan jag ändå hålla med honom om två saker, dels som sagt att […]


  51. […] på honom några gånger och frågat vad är forskning. Men även gett mig på en av hans adepter Martin Hugo. Jag vet inte om det var så att jag kom för nära sanningen och att det var därför han […]


  52. […] med Didaktisk tidskrift är borttaget. Läs Svenska Dagbladets ledare om detta. Läs även mitt blogginlägg om Martin Hugo (där Kroksmark var handledare) och mitt blogginlägg där jag frågar vad forskning […]


  53. […] det samma vetenskapliga grund som Kroksmark har när han skriver förordet till Martin Hugos bok, se länk? Min följdfråga är om det går att lita på det Tomas Kroksmark står och säger på scenen i […]


  54. […] chefer ville göra som han sa så var han tvungen att ta kontakt med mig. Bakgrunden är den att blogginlägg 11 i serien handlar om Martin Hugo, som var doktorand till Tomas Kroksmark och där Kroksmark har […]


  55. […] rann av Kroksmark som vatten på en gås. Vill du veta varför jag var upprörd över Hugos bok, länk. Eller varför inte exempel om hur Christian Lundahl formligen skiter i grundläggande […]


  56. […] Den här boken kommer jag återvända till i ett senare blogginlägg där jag minst sagt kommer såga innehållet. Men jag ska vara noga och därför behöver jag också utrymme för ett helt eget blogginlägg. Redan nu kan jag säga att boken är en partsinlaga, Klapp hänvisar till forskning, men det är helt fel forskning för att de hon påstår ska vara validt. Alli Klapp gör ”en Martin Hugo”. Hon övertolkningar av forskningen som utgångspunkt för sitt ideologiska betygsmotstånd, se länk om Hugo. […]


  57. […] Om du vill ha exempel på hur Tomas Kroksmarks skyddsling Martin Hugo ägnat sig åt ideologiproduktion, men professorns goda minne kan du läsa detta blogginlägg, se länk. […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s