h1

En skola åt helvete, del 16: Vad gör vi nu?

24 oktober 2013

Jag hade inte kunnat tro att denna bloggserie skulle röra upp så mycket känslor och skapa en så stor debatt. Förvisso har det varit så att jag tidvis haft en hård ton och ett grovt språk, men som jag sagt tidigare har det varit ett medvetet val. Detta har dock många gått igång på.

Genom åren har jag har suttit som studentrepresentant, skickat mail, uttalat mig på möten/föreläsningar, skrivit insändare, debattartiklar både i tidningar och på nätet, frågat vederbörande rakt upp och ner – ingenting har hänt. Nu har det blivit ”Drag under galoscherna”, som Ian Wachtmeister skulle ha sagt. Tydligen ska man inte underskatta ordet provokation.

Det bästa är ändå att så många känner igen sig och vill delge sina exempel på hur man känner sig kränkt, lurad, tvingad att sitta på dåliga föreläsningar som inte ger något. Att det kommer fram lärare som inte vågar uttrycka sina åsikter är i det närmsta tragiskt, fast bra att det kommer upp till ytan. Eller att man som lärare känner sig marginaliserad, pålagt arbete och tystad. Att det inte finns något utrymme för att ifrågasätta. Med tanke på det, har bloggserien blivit bra eftersom det uppstått en diskussion, inte bara på min blogg, utan på andra sociala media och på lärarrummen. Jag har fått många mail om detta.

Men varför svarar inte de jag kritiserat? Jag har fått en del mail från läsare men även direkt på bloggen där denna fråga ställts. Det är ju ändå ganska allvarlig kritik som jag tar upp, typ oredlighet när det gäller spridning av ideologi, irrelevant forskning, fokusförflyttning med mera. Jag har fått lite mail och telefonsamtal av meningsmotståndare, men ingen har svarat upp i sakfrågorna. Så klart anser jag att det är vara och ens rätt att inte svara, det är inget som jag kräver, men det hade varit roligt om någon svarat upp och diskuterat sakfrågorna, det hade varit givande för dialogen. Heller har väldigt lite hänt inom media – det kan väl inte vara så att denna fråga är ointressant? Att svensk skolas resultat sjunker och att en lite grupp människor får styra och ställa som de vill måste väl ändå vara ett ganska viktigt demokratiskt problem som är värt att ta upp? Eller har jag fel?

Men vad är det egentligen jag har påstått i denna bloggserie? Sammanfattningsvis kan man säga:

  • Lpo 94 blev inte genomförd tack vare att en övergripande majoritet av det pedagogiska etablissemanget som jag döpt till PIE systematiskt har motverkat betyg, resultat, resultatuppföljning. Ingen har svarat upp i denna sakfråga.
  • I nästan 20-års-tid har PIE fortsatt att ha en annan agenda en den som riksdag och regering framhåller. Ingen har svarat upp i denna sakfråga.
  • PIE sitter på maktpositioner över allt inom skolvärlden och ser till att fokus läggs på andra saker än resultatuppföljning. Ingen har svarat upp i denna sakfråga.
  • PIE har en ideologisk agenda som innebär att det viktigaste är att man tycker rätt, om det sedan fungerar spelar mindre roll, till och med irrelevant forskning och slapp inställning till vetenskapsmetodik förekommer för att lyfta fram den ideologiska agendan. Ingen har svarat upp i denna sakfråga.
  • De stora förlorarna i detta är de svagpresterande eleverna, där 25% av killarna går ut grundskolan utan att kunna läsa tillräckligt bra och 22% av eleverna inte har fullständiga betyg när de lämnar årskurs 9. Sverige tappar också internationellt när det gäller resultat i matematik, svenska och NO. Ingen har svarat upp i denna sakfråga.
  • Lärarkåren är också en förlorare i form av dålig löneutveckling, status och liten möjlighet att påverka skolan, mer än på klassrumsnivå. SKL har systematiskt monterat ner lärarkåren. Att få organisationen att lyfta krävs eldsjälar till, för det systematiska resultatuppföljningsarbetet som skulle införts med Lpo 94 finns inte. Det går inte att veta vad man ska göra med de svagpresterande eleverna, för skolan som organisation har inte fått utbildning kring detta. Ingen har svarat upp i denna sakfråga.

Däremot har många gett mig rätt i många av frågorna. En del har velat ifrågasätta mig och mina argument genom att i princip påstå att det jag säger mer eller mindre är hjärnspöken hos mig, t.ex. att jag påstår att det finns en klubb som heter PIE och som har hemliga handslag eller att jag hänvisar till PISA, som är ett dåligt verktyg för att mäta vad eleverna kan eller att jag förolämpar seriösa forskare fast jag visat upp konkreta exempel tagna ur deras böcker.

Det verkar ibland som om jag egentligen hade varit tvungen att tokanalysera hela böcker, jämföra med andra böcker, skriva en magisteruppsats för att ens bli tagen på allvar. Inget om att det kanske kan finnas någon substans i det texten tar upp. Inget att det kan vara så att ”forskningsfusk” faktiskt kan förekomma. Istället vill man marginalisera mig och gör hela den här diskussionen till något löjeväckande. Eller också byta diskussion och fokusera på något annat, gärna i abstrakta termer – aldrig sakfrågan! Detta ser jag som ett demokratiskt underskott. Att inte möta argument med argument, utan möta argument med nonchalans är inte bra för någon utveckling, verkligen inte för skolans utveckling och framtid.

Jag har alltid menat att en stark lärarkår behövs för att svenska elever ska få den utbildning som behövs för att Sverige i framtiden ska vara konkurrenskraftiga. Det handlar inte bara om individens rätt att få en demokratiskt fattad kunskapsrätt tillgodosedd. Det handlar om hur en elev känner sig när den misslyckas gång på gång på gång och vilka konsekvenser det får för både individen själv, skolan och samhället i stort. Är det en tillfällighet att det är stökigt i vissa områden med bilbränder och liknande? Har vi som land råd att låta 20% av befolkningen bli marginaliserad? Jag menar att vi inte kan chansa på det. Vi har nu haft PIE som har styrt och ställt i över 20- års-tid och det är dags att bryta denna makt och se till att alla elever lär sig det de behöver för att klara sig vidare i framtiden. Jag pratar ju om grundläggande kunskaper i att kunna läsa flytande, skriva en berättelse så att läsaren begriper och använda sig av en de fyra räknesätten – när eleven lämnar årskurs 3. Samt lite NO och SO. Är det för mycket begärt? Jag tycker inte det och läser man Lgr 11 tycker inte Skolverket det heller. Ändå sker det inte, en del elever sladdar redan på lågstadiet. Per Måhls Lässtandarder för årskurs 3 och 4 har enkla texter med enkla frågor, här om Mask. Kan vi acceptera resultat: Masksvar i årskurs 4? Hur många elever finns det i Sverige som ligger på denna nivå? 10, 15 eller 20%?

Jag har hela tiden påpekat att jag bloggar som privatperson och inte i min egenskap av rektor. Jag skriver inte om Haninge kommun eller om Vikingaskolan. Det har varit så ända sedan jag började blogga 2009, då som lärare. Detta givetvis med hänsyn till mina kollegor och medarbetare. Men också eftersom det jag tar upp är ett generellt problem som inte hör till någon enskild kommun. Utifrån demokratiaspekten undrar jag varför inte det fria ordet ska få råda. Jag undrar varför de som känner sig provocerade av mina påståenden inte möter mig i sak utan går på tonläge, språk, stavfel, förolämpar mig och så vidare. Till och med jämför bloggen med avpixlat. Varför kan man inte förstå andemeningen i det jag skriver? Nu kanske en och annan menar att jag förolämpar seriösa forskare, men så är det inte, även om jag sagt att de ”fuckar upp” skolan.

Nej, jag ger konkreta exempel på vad jag menar, men istället för att svara på dessa exempel så har det på Twitter och Facebook vräkts ut förolämpningar. En och annan negativ kommentar på min blogg som avfärdar mig som ”dum i huvudet” eller liknande – that’s it! Det finns en anledning till att jag efterlyser detta, det ingår nämligen som en del i ett demokratiskt samhälle. Det är sakargumenten som ska styra diskussionen och vara underlag för besluten, inte titlar och positioner.

Nu till framtiden. Peter Fägersten, som är en flitig kommentator på bloggen, gick i samma klass som mig på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS). Vi har gjort en kunskapsresa tillsammans och jag har frågat Peter om han vill vara gästbloggare, något han tackat ja till. Peter har många kloka tankar och formulerar sig på ett skickligt sätt. Mer om detta längre fram. Peter och jag har också diskuterat hur vi ska fortsätta med det som vi startat i och med denna bloggserie. På min blogg tillåter jag inte att man är anonym och det blir en ganska tuff debatt emellanåt.

Därför har vi kommit fram till följande:

  • Vi startar en Facebookgrupp som vi kommer vara administratörer för. Det är fritt att vara anonym och kunna tala fritt på denna sida. Däremot kommer vi ha en strikt begränsning om vad vi vill ska diskuteras. Om man alltför mycket går utanför ramarna eller beter sig otrevligt kommer vi plocka bort kommentarerna och eventuellt blocka personen i fråga. Vi kommer under inga som helst omständigheter tillåta näthat eller liknande. Tanken med Facebookgruppen är att lyfta fram era exempel på inkompetens, maktmissbruk och ideologispridning. Men även diskutera diverse spörsmål förutsättningslöst, dock inte i första hand metodik. När det är dags länkar jag till den.
  • Vi planerar ett seminarium kring det som bloggserien tar upp, men det kommer nog inte ske förrän till våren 2014 och antagligen någonstans i Stockholm.
  • Vi har haft en diskussion om att åka på en kort turné runt om i landet och prata om det som driver oss i form av kvällsseminarium. Om det blir aktuellt kommer det ske till våren 2014.

Nu bryter vi tillsammans makten över tolkningsföreträdet och lyfter fram exempel från skolorna i hela landet. För är det något som är viktigt så är det läraryrket, ni vet – samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

101 kommentarer

  1. Bra idé med en seriös Facebook-grupp! Och seminarier – välbehövligt och intressant!

    Med vänlig hälsning,
    Berit Råsmark


  2. Tack för en utmärkt serie, Johan … kommer det fler inlägg i denna serie på bloggen?

    Du skriver, att du ”har fått lite mail och telefonsamtal av meningsmotståndare, men ingen har svarat upp i sakfrågorna”. Så vad har de meningsmotståndare velat framföra, som hört av sig per mail och telefon, om de inte alls velat beröra, det du skriver om?


    • Arvid,
      Det kommer ett inlägg till om en vecka. Då kommer Facebookgruppen länkas och några korta tillägg till serien, som kanske kommer uppröra några, men inga stora grejer.

      Jag kanske kommer att publicera vad jag fått, men det får nog gå några månader. Men det handlar om förtäckta hot och det handlar om att man vill att jag ska sluta skriva.


  3. Heja dej! Jag känner ENORM respekt för din stora kunskap och analysförmåga.. och ditt engagemang! Fantastiskt. Själv är jag trött, känner missmod efter ett par år som lärare. Behöver komma längre i processen, förstå bättre, alternativt hoppa av yrket. Då är det fantastiskt att ni/du finns, som tar ett grepp, försöker förändra. Jag tillhör en av de alla som kommenterat ditt språk – det är en bagatell jämfört med ditt stora arbete i bloggen. Jag säger TACK för det. Jättebra med en fb-grupp och: snälla, snälla: åk landet runt! Jag kommer. /Annika W


    • Hej Annika,
      Tack för orden. Jag hoppas att vi får till en liten seminarieresa – jag och Peter, för att diskutera det vi har tagit upp i den här bloggserien. Även om jag har varit den som skrivit bloggserien, så har Peter bidragit väldigt mycket som bollplank och medkommentator.


  4. Hoppas vi kan få till ett seminarie på västkusten till våren.


    • Vi tänkte komma till Halmstad om vi får till det.


  5. Hej,
    Senast igår kollade jag med en kollega vad han får som obehörig lärare i en pool som tillsätter vikarier från F-9. 117:-/timme. Jag som behörig kanske tjänar något mer om jag hade anmält mig till samma pool.
    Men varför ska jag anstränga mig? Har mitt företag och skriver frilansartiklar samt jobbar extra på olika boenden med flyktingar. Lön: 147:- resp 162:-/timmen.

    Hälsningar,
    Catharina Persson,
    f d lärare för alltid


  6. Lysfullt! Bravo bravissimo!


  7. Det är inte alls märkligt att de inte svarar på den här bloggen. De har ingen vinning i att svara.
    Tackar för en intressant höst och jag ser fram emot Facebookgruppen och allt det andra som händer framöver, det är skönt att någon vågar röra runt i grytan.


    • Tack Per!


  8. Jag håller inte med dig i allt (vilket du vet), och vill förstå en del av det du för fram innan jag tar ställning kanske utifrån mer fakta än vad du och andra tycker du behöver ge. Har aldrig avkrävt dig att skriva bloggen som om den vore en samling vetenskapliga artiklar. Har försökt att ge mitt perspektiv på vissa saker, även om detta inte alltid har varit tillräckligt eller ens önskvärt. Men jag har försökt att vara rättvis i det som jag bedömer finns en sanning i.

    Kan inte påstå att bloggserien gått mig likgiltigt förbi och den har absolut fått mig att förhålla mig annorlunda till vad som sägs, hur saker och ting organiseras och sist men inte minst på vilket sätt kurslitteraturen är ideologisk färgad eller inte.

    Visst ser jag också det stora problemet med elevernas kunskapsrätt, men frågan är vad som är lösningen? Jag tror på att utbildningspolitiker från alla partier samarbetar istället för att motarbeta varandra. Men, det är en utopi!


    • Tack Monika!


  9. Reblogga detta på .


  10. Utav allt som har skrivits om skolan de senaste åren är denna bloggserie tillsammans med Maceij Zarembas artikelserie ”Hem till skolan” de viktigaste. Du har på ett systematiskt sätt belyst vad som är fel i dagens svenska skola. Jag har delat din blogg så flitigt jag har kunnat. Den har nått rikspolitiker, lobbyister och inte minst lärare i massor.

    Jag själv har efter tre år nästan slutat i skolans värld. Jobbar numera statligt och hoppar in som timvikarie i skolan lite då och då. Det är det bästa som har hänt mig. Är inte stressad. Behöver inte ta ansvar för dokumentation eller att traggla med föräldrar som tycker att skolan ska vara en plats för skönt häng där kunskapen egentligen inte spelar någon roll så länge som eleven trivs. (Långt ifrån alla föräldrar tycker detta, men förvånansvärt många har den inställningen.) Visst vikarielönen är dålig, för dålig, men friheten är stor och man får göra enbart det som man är utbildad till.

    Utbildad är jag i tyska. Ett ämne där det råder stor brist på lärare. Ändå är inte skolor beredda att höja lönen för mig för att locka mig till sig. Åtminstone inte mer än ett par hundralappar. Varför ska jag då jobba i skolan, öka stressnivån och till slut ge upp? För att jag brinner för elever? Jag brinner för mycket.

    Bloggserien har fått mig att bli uppmärksammad på det som försiggår på svenska lärarutbildningar. Trots att jag har pluggat en lärarutbildning på fem år har jag aldrig sett ideologin så klart framför mig. Ideologin får mig att må dåligt och känna mig lurad på fem års utbildning. Varför valde jag läraryrket, när de som bedriver utbildningen inte verkar stå på lärarnas sida?

    Läste min gamle universitetslärare Per Gyberg på SvDs debattsida härom veckan. Förutom att visa läsarna att han har ett särdeles avancerat akademiskt språk ville han ”att utbildningen i högre grad bör styras av relevanta och aktuella problem som problematiseras med hjälp av olika perspektiv. Avståndet mellan det som tas upp i skolan och elevernas verklighet är på tok för stort. Det primära kan, som idag, inte vara att prestera bra på ett enskilt prov utan bör ge kunskaper för liv och medborgarskap.”

    Hans tes, om jag förstod den rätt, var att vi enbart kan mäta enklare och grundläggande kunskaper, och att samhället är mer komplext än så och därför bör vi försöka undvika att mäta och kontrollera. Vet förövrigt inte om jag håller med honom om att det primära idag är att eleverna skall prestera på prov. Prov börjar ju att bli bannlysta i svenska skolor. Poängsatta prov får, enligt den formativa bedömningens devis, inte förekomma i skolan.

    Är det i själva verket inte en sådan skola som Gyberg beskriver, som vi faktiskt har idag? Att allt ska problematiseras och ses ur olika perspektiv? Förvisso en hedersvärd demokratisk tanke, men hur ser man Tysklands placering på världskartan ur olika perspektiv? Eller finns det olika sätt att läsa en analog klocka?

    Båda dessa exempel är förövrigt hämtade ur verkligheten. Jag har haft 14, 15, 16-åringar som inte vetat var Tyskland ligger, som inte vetat var Afrika ligger och som inte har kunnat läsa en analog klocka. I svenska skolan skall vi först lära oss det avancerade. Grunderna är inte så viktiga.

    Tack för en bra bloggserie, och jag hoppas att vi får tillfälle att ses eller höras vid något tillfälle.


    • Hej Lars,
      Tack för orden och tack för att du spritt min bloggserie.

      Jag tror att Gyberg är fel ute sett ur det som du skriver. Så klart kan vi mäta och bedöma kunskaper – det har jag gjort i flera år och det fungerar utmärkt. Prov ska vi ha i skolan – jag tycker prov är bra – men inte poängplockarprov.


      • Förtydligande (förhoppningsvis överflödigt men för att undvika missförstånd)::
        Lars: Johan menar prov där elevens kunnande tydligt framgår utifrån tydliga kvalitetsgränser. Till skillnad mot ett där det går att dölja brister genom fler poäng på andra områden.

        Då jag uppfattar att ni är överens vill jag motverka onödiga missförstånd. Måste bero på min konflikträdsla :o)


  11. Johan, jag håller med om det mesta på denna blogg. Du diskuterar pedagogik och skolans vadagskvalitéer. Det är du nästan ensam om. Heder åt dig för detta.

    Men en del förnuftig kritik får du och den har du svårt att hantera. Det är mindre bra. Förutom att jag alltså gillar din konfrontation med dem du kallar PIE är jag kritisk till din din sammantagna skolbild på två sätt:

    1) Genom att inte skriva (eller skriva mycket lite) om kommunaliseringen, skolpengsystemet, fritt skolval och friskolereformerna framstår det som att allt kan lösas med hjälp av att dina (och mina) pedagogiska idéer segrar på ideologins marknad. I infrastrukturen (eller vad man ska kalla det) ligger skolpolitikens brännpunkt idag, men den berör du mycket lite.

    2) Du förmedlar en övertro på ”den sanna pedagogiska vägen”. Men den finns inte. Den växlar med tid och plats. En metod kan vara bra i Uppsala centrala delar, men fel i förorten, rätt i en socialt blandad skola, men fel i en socialt homogen etc.

    Men din stora förtjänst är din oräddhet och din tro på att verkligen det går att vara en bra lärare. Där har du helt rätt. Men du har inte alla svar överallt. Det har jag fått lära mig ”the hard way”, vilket inte är en helt oanvändbar insikt.


    • Hej Knut!
      Jag uppfattar Johans vinkling som mycket medvetna och ser det personligen i stort som jag brukar säga i smått, ”att vi har de elever vi har och det är de förutsättningar vi har att arbeta med”. På samma sätt är det med skolans organistatoriska förändringar, eller reformer om man så vill. Skolan ser ut som den gör och det har vi att arbeta med – vilket inte är detsamma som att acceptera och avstå från att försöka förändra. Faktiskt har skolan aldrig egentligen varit statlig, snarare har den varit uppdelad på ett flertal huvudmän med ansvar för oloka delar.
      Exempelvis innebar kommunaliseringen främst att kostnaden för lärarlönerna flyttades från statlig budget till kommunala. Länskolnämnderna en tredje nivå utöver stat och primärkommun – som främst hade att fördela pengarna för ”resurser” och att godkänna läraranställningar avskaffades och ett statligt skolverk inrättades. Arbetsgivare – dvs den som anställt – har alltid varit kommunen. I korthet har vi den skola vi har och de problem Johan visar på är oberoende av (skolans) organisation såtillvida att de funnits i olika former under lång tid.

      Inte heller ser jag en övertro på någon särskild form av pedagogik snarare att oavsett modell som lämpar sig för tillfället, i gruppen etc är det utomordentligt viktigt med kunskapskontroll och dito uppföljning.


    • Jag tänkte också lite som du när jag läste nr 16: att det finns så många andra faktorer också. Men trots allt tycker jag, som P.F skriver nedan, att det är bra att faktiskt lyfta upp det som Johan gör eftersom det så sällan annars lyfts. Det är så många som (med rätta enligt mig) lyfter kommersialiseringen av skolan och kommunaliseringen. Men jag tycker alltmer att även om detta stramades upp så skulle vi ändå stå och stampa, av Johans nämnda skäl. Varje gång jag läser en artikel i lokaltidningen att dittan parti vill satsa X kronor på skolan och dattan parti vill satsa X kronor, så tänker jag numera lite dystert: ”Spelar ingen roll” Ni kan satsa hur mycket pengar ni vill, problemen kommer ändå att kvarstå”.


    • För mig finns det inte en stavelse i det Johan skriver som handlar om att de bara finns en sann pedagogisk väg. Han berättar utförligt om sina metoder men det är för att ta död på ursäkterna om att det inte går att göra något. Sen bjuder han in alla till att visa upp sina vägar och att de når ännu längre. Han är bara en sann förkämpe för att vi ska följa upp elevernas resultat och det i och för sig är enda vägen men samtidigt en otrolig mängd olika härliga vägar för utveckling av skolan.


  12. Hej Knut,
    Jag lovar att plocka ned Johan på jorden om den dagen skulle komma att han tror att han har svar på allt :0) Jag ser inte risken som överhängande då vi även där delar samma pragmatiska syn: den pedagogik som leder till att eleven erövrar de kunskapskvaliteter det är tänkt är bra pedagogik.

    Vad gäller kommunalisering, skolpeng med mera ser jag och Johan det som underordnat problemet med desinformationen och de kontraproduktiva signalerna.

    Man kan inte springa på alla bollar samtidigt varför Johan gjort, ett i mina ögon, klok prioritering. Med det inte sagt att de du lyfter fram är oviktogt, tvärtom. Om Johan behandlat öven dessa områden hade han tvingats göra som så många andra och uttrycka sig i svepande ordalag, truismer, abstraktioner, blomord och annat nollförpliktigande svammel.

    Jag är tacksam över att Johan inte faller i den fällan.

    Men visst kan jag hålla med dig om att det vore värdefullt om Johan kunde granska allt men han är trots allt bara en människa och LITE måste vinju spara åt dem som EGENTLIGEN borde göra jobbet, eller hur…


  13. Jag ber om ursäkt för stavfelen. Mitt fel som inte kontrollerar att jag hamnat rätt på paddan. Likaså för att jag uppenbarligen kör en mix av de och ”dom” i samma ord i sann övergripande anda, hrm.


  14. Hurra för initiativet med en Facebookgrupp, du kanske når och aktiverar fler passiva PIE-motståndare. Vi är många lärare som en gång för alltid vill ta tillbaka makten från inkompetenta politiker men saknar verktyg och är kanske fega eller/och rädda. Jag har under flera år försökt spridda ”andemeningen” i det du skriver om men tyvärr fått respons endast i det tysta. ”Han, Kant, modig va´? Och rektor dessutom” har jag hört många gånger i korridorer eller på informella tillställningar men aldrig att på en pedagogisk konferens tas upp det systematiska betyg-, prov- och resultatuppföljningsmotståndet (oj, vilket ord ;). Jag får aldrig några kommentarer på FB från mina lärarkolleger när det kommer till skolsituationen men massor om jag lägger upp bilder från kvarterskrogen. Jag hoppas verkligen att det blir en ändring nästa veckan när jag kommer att bjuda in alla till din FB-grupp. Vi behöver ett forum som skapar förutsättningar för att vi lärare kommer till tals och hittar lösningar på problemet med kunskapssjunkande resultat. Och du, Johan (och Peter) är våra fanbärare. Det skall ni vara stolta över för ni, Zaremba och Björklund har gjort mer än alla andra tillsammans! Tack för att du finns.


    • Tack Ivan. Jag blir glad av din entusiasm.


    • Tack Ivan för de värmande orden.

      Jag och Johan har gjort vår resa tillsammans och vi drivs av samma vilja att stötta kåren till att realisera elevens demokratiska kunskapsrätt.

      Johan drivs ju av 108 oktanigt bränsle och är den som ensam (förutom alla er som bjuder in i era tankar här på bloggen) förtjänar ett erkännande för den viktiga insats han gör genom att ha skapat det här mötesrummet och megafonen.

      Jag är ruskigt stolt över att kunna kalla en sådan humanist och kämpe för en av mina i särklass bästa vänner.

      Stort tack till dig och alla er andra som stöttar honom i hans självpåtagna men framtvingade uppgift.

      Jag delar tyvärr din erfarenhet av att alltför många tycker det är för tungt att diskutera de frågor Johan tar upp. Vi får se till att ändra på det. Bara det faktum att mellan 1000 och 4000 tittar inhär dagligen ger ju hopp.

      Återigen tack.

      P.S
      Vet inte vad mina anfäder tycker om att jag nämns i samband med Jan Björklund men de får väl snurra i sina gravar 😉
      D.S


      • Peter,
        Tack för ditt offentliga omdöme om mig, det behövs verkligen inte. Vi känner varandra väl och det här är en bloggserie som du i högsta grad har medverkat i. Nog om ryggkliande för den här gången.

        Vi hoppas att vi gemensamt kan realisera några av de planer vi har.


      • Jag kommer att känna en stolthet över att förknippas med Jan Björklund. Björklund har rensat kraftfullt i en lärarutbildning på helt fel väg. Han har skapat ett mycket öppnare debattklimat där lärare vågar säga vad de tycker utan att bli anklagade för fel människosyn och kunskapssyn. Han har öppnat upp för att lärare ska kunna använda alla undervisningsmetoder och skapat fokus på innehållet.


      • Om jag skulle förknippas med Björklund, skulle mina föräldrar hemsöka mig om nätterna och nypa mig i tårna. Lyckligtvis kommer det aldrig hända! 😉


      • Tror inte att dina föräldrar skulle prioritera så fel där bortifrån graven. Inte kan ens åsikter om Björklund räknas av den digniteten. 😉

        Mina föräldrar skulle ha uppskattat mitt stöd av Johan Kants kamp mot PIE. De tyckte verkligen att kunskap och allas möjlighet att göra något bättre av sina liv var viktigt. Däremot är jag helt övertygad om att de inte skulle prioritera detta om det fick chansen att komma tillbaka och påverka. Då är jag ändå helt övertygad om att PIE haft en mycket stark negativ effekt på svensk skola, en effekt som fortsätter att växa.


  15. Och så till slut visar sig bloggen vara det den utgör sig för att kritisera: ett underlag för Johan och hans kompis att göra föreläsningskarriär runt om i Sverige. Det nya PIE där den bärande idén är att kritisera utan att komma med ngt nytt. Det ska åhörarna göra genom att gratis tillhandahålla goda idéer och föreslagit. Det kommer lärare säkert att göra. Johan har ju krattat banan bra genom att göra oss till offer. Det blir säkert lukrativt men knappast det lyft skolan behöver. Tyvärr!


    • Lena,
      Så är det inte – du är lite väl kritisk. Det är ännu på idéstadiet att vi ska åka runt och prata på ett begränsat antal platser, typ 5-7 stycken och under en begränsad tid, typ endast under ett par veckor i vår. Förfrågan kommer utifrån, vi har inte väckt tanken själva. Men det är ännu inget planerat så det kanske inte ens blir av. Tid ska man avsätta och det har jag inte i överflöd.

      Så dra inte några förhastade slutsatser, den kan nog bli så att vi håller oss hemma på våra skolor.

      PS: Sedan är det väl en liten obetydlig detalj i sammanhanget, vi har ingen dold agenda. DS


      • Då är det bra och då är det seriöst. Man vet aldrig med skolfolk..,


      • Jaså säger du det!


    • Lena,
      All respekt för att du uppfattar det så.

      Det är svårt att via det skrivna ordet lära känna någon, kroppspråket och inte minst ögonkontakten är ovärderlig.

      Min, och Johans, enda drivkraft är individens kunskapsrätt. Den går via stöttning till lärarkåren att utföra sitt viktiga och komplexa uppdrag.

      Om, OM, vi skulle komma iväg är det enbart för att kunna utbyta tankar öga mot öga som ett av flera sätt att nätverka.

      Jag har mer än en gång funderat på att sluta och arbeta i en annan branch utifrån konkreta jobberbjudanden. Det har varit lockande då motståndet är så kompakt och alltför många knyter handen i fickan. Hade jag trott att jag då skulle förmå att släppa skolfrågorna skulle jag slutat…men jag ser inte det som möjligt att jag skulle sluta engagera mig i den så avgörande frågan.

      Jag har också det för vissa kanske löjliga kravet att jag måste kunna se mig själv i ögonen. Då kan jag inte lämna så många i sticket.

      Alltför många gödslar med vackra ord Lena så mitt och Johans agerande får visa om mina ord har täckning eller om vi är ett par streberulvar i fårakläder.

      Vårt första seminarium tänkte vi kalla ”The future is so bright you got to wear shades”. 500 kronor kan väl inte vara för mycket i inträde? Då ingår ett ett signerat foto av rubriken också 😉


    • Tänk, återigen har jag en helt annan åsikt än du Lena, om vad Johan har ”gjort oss lärare till” (vilken formulering…). Offer?? Tala för dig själv… Jag känner mig upplyft.

      Johan, det är fint att du hälsar alla välkomna att lufta sina åsikter, du har försvarat Lena förut och lär väl göra det igen, men jag vill bara i så fall framföra att det är nog inte många flera än Lena som sett din serie ur det perspektivet. Jag tycker du har lyft yrkeskårens självkänsla och satt fokus på vårt egentliga uppdrag före konstiga karriärsvägar. Efter din serie känner jag mig stärkt i att JAG är den som bäst avgör hur mina elever ska nå målen, och att det är i skolan vi lärare behövs bäst. Kom gärna och föreläs!

      Ibland har man tur, och en sån här läsningsupplevelse kommer precis rätt i tiden. I vintras fick jag en aha-upplevelse av att vår tids ”IT-bubbla” kommer att vara ”föreläsnings-och-nätverks-bubblan”.


      • Hej Lisa,

        Tackar ödmjukast för dina formuleringar. Att jag i min ilska har kunnat bidra till detta hos dig och kanske många andra är stort för mig och ger mig glädje tillbaka. Tänk: Man skickar iväg en massa ilska och får tillbaka glädje. Nåja, en hel del sura människor har också reagerat och då menar jag inte Lena Niklasson.

        Tyvärr är det värre med IT än du beskriver, det handlar om jävligt mycket pengar som IT-företagen vill ha. Så de är ute på jakt efter profit och jag tror bara att detta är början. Det kommer att bli värre och politikerna tror på IT-människorna och köper in datorer. Kanske ska jag skriva ett blogginlägg om detta.

        Tack igen!


      • http://spelvetenskap.blogspot.se/2013/10/open-letter-to-dr-ruben-puentedura.html

        På tal om. Tänk vilket inflytande ”Tänk-om” har.


    • Lena
      Nej, jag bedömer inte att JK har gjort lärarna till offer. Självklart skulle kan man kunna tolka så om man tar det personligt och ser att lärare och individ är en och samma, men läraryrket är ingen person som kan känna sig som ett offer. Och en lärare ÄR INTE lärare. Lärare innebär att utöva ett yrke och det har blivit allt omöjligare för lärarna att utöva det. Och det är väl det som JK tar upp. Jag vet inte om din lösning är bättre – att mena att lärarna inte tar sitt eget ansvar och om någon tar upp deras arbetsvillkor mena att detta gör dem till offer. Vi behöver väl alla en organisation och politik inte minst, som stödjer det yrke vi skall utöva.

      Gällande föreläsningsserie. Om JK blir inbjuden och han tackar ja, är det som när föreläsare blir inbjudna. De bjuder s a s inte in sig själva. Visst kan de tacka nej, men om JK tackar nej, riskerar han förlora all trovärdighet. Han skriver en lång bloggserie om det han tror starkt på och så ger han då signalen att han inte tänker åka runt och föreläsa om det, ja hur skall man uppfatta det. Och så är det väl även med en hel del av föreläsarna – de tror på det dom vill framföra.

      Och lärarna behöver få ha tillgång till föreläsare från akademin likaväl som från dem som utövar läraryrket. Liksom de behöver få tillgång till modern forskning, likaväl som hur den forskningen fungerar i klassrummet.

      Och jag är säker på efter att ha undervisat på kurser för verksamma lärare i snart femton år, att de mycket väl kan göra egna ställningstaganden och inte bli offer.


  16. Bara att hålla med. Mycket intressant Johan. Följer dig sedan några veckor, och det blir bara bättre. Stå på dig…


    • Tack Fredrik!


  17. Det känns viktigt att slå ett slag för lärardriven IT-undervisning. Det är inte så att vi kan tro att IT inte får ett enormt genomslag i vår skola om den ska vara hänga med andra länders. Uppifrånimplementeringen av IT drivs av giriga företag och deras lösningar är klumpiga och har mer fokus på byråkraters behov än elevers. Alla IT-initiativ som börjar med ”tänk om” och att pedagogiken ska ändras och IT-folk ska lära lärare pedagogik borde skrotas. Däremot finns de hur många spännande idéer som helst som bubblar i olika klassrum och bara skulle behöva lite pengar och stöd för att lyckas. ITutveckling som startar i läraren och lärarens tankar är absolut nödvändig.


    • Håller med till fullo! För att ge lite cred till företagen kanske de ändå initialt inspirerat till en del av allt som bubblar i våra klassrum. Men att vi helt oreflekterat gapar och sväljer är faktiskt skrämmande.


  18. Johan

    Jag håller med om det mesta av det du skriver. Kvittot på många saker finns, i klartext, på bloggen skola och samhälle. Där borde fler kritiska röster höjas. Jag tänker lyfta en känslig fråga – lärarnas del i skolans problem.

    Precis som Peter skriver kan man inte springa på alla bollar, men tar man sig inte an de två svåraste bollarna, lärarutbildningens söktryck och kommunaliseringen, kommer svensk skola på sikt att fortsätta sin färd på det sluttande planet. Jag inser att på kort sikt är det helt rätt med ditt initiativ, men pekar man samtidigt inte på grundproblemet blir din insats (som är viktig) en avledande manöver.

    Vad är då grundproblemet? Enligt min mening blir i alltför hög grad fel studenter lärare. En av de viktigaste akademiska utbildningarna har ett av de lägsta söktrycken. Hur skulle reaktionen bli om blivande läkare eller civilingenjörer hade lärarstudenternas medelbetyg? Jag har tankar om det, men det vore intressant att höra vad andra tycker.

    Vore även intressant att få en diskussion om varför de duktigaste studenterna väljer bort läraryrket. Vilken roll har kommunerna? Vilken roll har lärarutbildningen, som i hög grad formas av PIE?


    • Hans-Gunnar,
      Det är mycket min blogg inte tar upp, t.ex. skolvardagen för de som jobbar i skolan, med konflikter, pådrag från föräldrar, spelmissbruk hos elever (jo jag använder ordet missbruk), dålig kost som påverkar hemma och så vidare.

      De frågor som du tar upp tillhör de viktigaste. Kommunaliseringsfrågan har jag lyft många gånger och där är jag helt klart för en statlig skolan, men där det knappast är görligt eftersom det finns en liten grupp politiker som vill ha det så (Fp och V). Sedan har jag tagit upp hur illa SKL har skött och sköter sitt uppdrag. Jag tror att ett förstatligande av skolan skulle göra så att likvärdigheten skulle öka. Däremot känns frågan inte aktuell just nu, eftersom det bara är Fp och LR som driver denna fråga.

      Jag har också tagit upp den dåliga lärarutbildningen ett gäng gånger och att det är galet att inte de bästa studenterna väljer att bli lärare. Med bästa studenter i detta hänseende menar jag givetvis de som har toppbetyg – alltså toppstudenter. I stället kommer studenter in på sitt tredjeval, med extremt låga högskoleprovspoäng och så vidare. Arbetarklassflickor är en stor grupp. Inget fel på dem, men det kritiska tänkandet är inte direkt på topp och man litar på makten. Inte bra! Så på det du skriver – håller med dig fullständigt. Vi behöver ha in toppstudenterna till att studera till lärare.


      • Det var något nytt att arbetarklassen och speciellt dess flickor litar på makten! Och vilka belägg har du för att det kritiska tänkandet inte är på topp. Vet du vilka som kommer från arbetarklassen och hur får du vet det? Kan vara bra för mig att veta det, då jag inte har eller kan få den informationen.


      • Kritiskt tänkande är något som behöver övas om det handlar om mer än att ha kritiska åsikter. Möjligheterna att öva är inte så ljusa för den vars föräldrar valt bort yrken som övar detta.


      • Det kritiska tänkandet behöver överlag övas upp och därför är frågan om just arbetarklassflickor är den enda gruppen som behöver öva upp det.

        Frågan är om det handlar om klass och genus eller om att skolan inte förmår att öva upp det överlag.

        Det är få, enligt min erfarenhet, som har ett avancerat kritiskt tänkande!

        Men min undran var hur man vet att det just är arbetarklassflickor på lärarutbildningen som inte har det?!


      • Hej Monika,
        Nu har Lisa redan svarat på frågan. Det har i media och i debatten diskuterats vem det är som söker till lärarutbildningen och en stor representation av arbetarklassflickor har konstaterats. Även en blind tilltro till makten – vilket är ett klassproblem. Sedan håller jag med dig om att kritiskt tänkande behöver tränas upp. Frågan är om ni på lärarutbildningen gör det. Skolan gör nog inte det i den utsträckning som man ska.


      • Monika, läs t ex http://sjunne.com/2012/09/12/arbetardottrar-post-progressivism-och-den-forvirrande-lararutbildningen/
        Jag vet inte om Johan har samma åsikter som debattören Jan Sjunneson i övrigt, men för mig framstår det som att det är fler än Johan Kant som gör bedömningen att urvalet studenter i lärarutbildningen förskjutits sedan 70-talet. Känner du som lärarutbildare inte alls igen den här bilden?
        ”Emil Bertilsson vid forskningsgruppen för kultur- och utbildningssociologi (SEC) vid Uppsala universitet har kartlagt de förskjutningar som skett i rekryteringen av studenter till lärarutbildningen sedan 1970talet (se temanummer om svensk lärarutbildning i danska Praktiske Grunde 2009). Mönstren är tydliga och stabila: Kvinnor i slutet av 20-årsåldern med hushållsansvar och låga betyg från hem utan studietraditioner dominerar”


      • Lisa
        Det var inte att urvalet har förskjutits som jag ställer mig frågande till, utan hur JK vet att det just är arbetarklassflickor som drar ner kvaliteten på utbildningen.

        Jag har inte tillgång till mina studenters bakgrund eller betyg från gymnasiet.

        För övrigt visar väl JK samma nervärderande svepande syn här som JS gör i sin artikel. Min syn på hans artikel kan du läsa i mitt inlägg här

        http://lektorio.wordpress.com/2012/09/29/nagra-synpunkter-pa-artikeln-arbetardottrar-post-progressivism-och-den-forvirrande-lararutbildningen/


      • Har översiktligt läst artikeln som är mycket intressant – speciellt gällande variationer mellan olika utbildningsinriktningarna. Viktigt är också att ta slutorden på allvar innan man drar förhastade slutsatser.

        En avslutande fråga gäller naturligtvis vad dessa förändringar får för konsekvenser? Några av de övriga bidragen i detta temanummer ger oss perspektiv på de konsekvenser
        som den förändrade rekryteringen får när studenterna gör sitt inträde på utbildningen (se ex. Hultqvist & Palmes bidrag i detta nummer). En annan fråga är vilka effekter som kan spåras till när lärarstudenterna gör sitt inträde på arbetsmarknaden.
        Denna fråga är till stor del fortfarande outforskad. Det är tydligt att olika utbildningsinriktningar påverkas i olika utsträckning av de förändringar som beskrivits. Hur dessa förändringar påverkar olika lärargrupper och på vilket sätt är dock dåligt kartlagt.
        Analyserna av rekryteringen till lärarutbildningen bör således kompletteras med analyser av lärares och lärarstudenters yrkesbanor, genom att utreda den mer generella frågan om förhållandet mellan en utbildning och den arbetsmarknad som den förbereder för.

        Läs artikeln – Den kan hämtas här
        http://praktiskegrunde.dk/praktiskegrunde4-2009-bertilsson.pdf


      • Och här finns de övriga artiklarna

        http://praktiskegrunde.dk/praktiskegrunde4-2009-samlet.pdf


      • Monika

        När har Johan påstått att det är arbetarklassflickor som drar ner kvaliteten på utbildningen?

        Ditt ifrågasättande här är ologiskt. Jag läste din länk. Du vänder dig inte emot JS resonemang, du undrar bara över hur han vet vilka i en klass som har arbetarbakgrund. En helt berättigad fråga, om man nu vill studera kärnfrågan, vilka som klarar av ett kritiskt tänkande eller inte, om studiebakgrund har inverkan eller inte . Ändå kallar du artikeln just här för svepande och nedvärderande, och drar också JK över samma kam (tala om svepande…) Varför då? Johan har alltså rätt i att ett dominerande antal lärarstudenter är kvinnor i slutet av 20-årsåldern med hushållsansvar och låga betyg från hem utan studietraditioner dominerar. Vad händer om vi studerar vilka grupper som klarar ett kritiskt tänkande, och kommer fram till att den här dominerande gruppen har problem med denna förmåga? Påverkar inte det deras möjlighet att klara utbildningen? Är denna frågeställning så ideologiskt fel att man inte får ens ställa den, trots att det i så fall utgör en avgörande pusselbit till varför lärare idag inte kan utbilda elever i samma förmåga?


      • Lisa
        Du ifrågasätter öht inte JKs uttalande men däremot min undran över hur han vet att det är just arbetarklassflickor som brister i kritiskt tänkande mm. Hur vet han det, var min fråga. Men du kanske håller med JK och kan svara på min fråga.

        Ja, om man nämner allt detta i samband med att man talar om den dåliga utbildningen, är det inte svårt att göra tolkningen att det är just den här gruppen som enligt JK är orsaken. Om han sen inte menar det vet jag inte. Jag utgår från det han skriver i och i vilket sammanhang han gör det.

        Vad gäller JS – Nej, hur skall jag vända mig mot ett argument som jag inte vet vad han bygger det på. Det var ju bl.a. min huvudkritik och av det skälet blir det svepande.

        Vet vi om bakgrund, betyg mm påverkar lärarstudenternas möjligheter att klara utbildningen? Finns det några studier som verkligen fått fram det, så vi kan med bestämdhet säga det? Min erfarenhet på mina kurser är att övervägande delen klarar sig bra. I så fall har jag inte haft så många kvinnor från arbetarklassen med extremt låga högskolepoäng mm. i mina grupper oavsett vilken inriktning de än har gått på. Eller också gör jag inte den uppdelningen, så mina eventuella förutfattade meningar får fritt spelrum. För mig har det inte någon betydelse vilken bakgrund mina studenter har. För mig är det huvudsakliga att ge alla en möjlighet att lära sig, klara av kursen och dess examination. Om någon har svårigheter placerar jag inte den personen in ett fack.


      • Johan
        Både du och Lisa svarar på något jag inte frågar om. Men jag har svarat Lisa …

        Jo, vi tränar upp den kritiska förmågan – det ingår i vårt uppdrag. Men den borde tränas upp redan i ungdomsskolan. Det skulle räcka långt om de iaf tränades i grundläggande argumentationsanalys.


      • Jag ser ju bara den sista delen av ungdomsskolam men vet att argumentationsanalys är en mycket stor del av min och mina närmaste kollegors undervisning. Ja oavsett fysik, datorkommunikation, samhällskunskap eller svenska så strukturerar man argumenten tillsammans och diskuterar vilka slutsatser som kan dras.

        Sen är min erfarenhet att det var svårare att genomföra högstadiet men egentligen inte prövades i lägre grad. Där blev det lätt en balansgång mellan att det upplevdes som en lek eller som tråkigt kringsnack. Åtminstone för vissa elever behövdes mer förkunskaper och mognad för de högre nivåerna av förståelse. Inte ett argument mot att lära ut men ett argument mot att ha för ambitiösa resultatmål inom detta.


      • Monika

        Om jag förstår dig rätt så ifrågasätter du huruvida låga intagningspoäng har betydelse eller inte för studenters framtida kvalitéer som lärare. Jag tror i så fall du är den enda här inne som argumenterar för att elevers förkunskaper inte har någon betydelse för hur de klarar sig i vidare studier. Tvärtom är hela andemeningen i allt som skrivs av lärare här på bloggen att vi är bekymrade över hur elever resultat aldrig följs upp, och elever tillåts gå vidare i skolsystemet utan tillräckliga kunskaper. Vi menar att detta skapar problem högre upp. Därför är det så förbluffande att du som är lärarutbildare inte tycker att det har någon betydelse vilka förkunskaper dina studenter har.

        ”Dåliga betyg betyder inte att eleven är dum eller ens okunnig eller inte har andra egenskaper som gör att den är mer lämpad för universitetsstudier”. Antingen missförstår jag dig, eller så underkänner du här grund- och gymnasieskolans förmåga att betygsätta elever på ett riktigt sätt. Tydligen slinker det förbi elever som ungdomsskolan inte har uppmärksammat är mycket lämpade för universitetsstudier, dvs man ger dem för dåliga betyg för att komma in på högskolan, medan du menar att det bland dessa finns många lämpliga kandidater för universitetsstudier.

        Sedan, med en annan argumentation, menar du att låga intagningspoäng ändå inte spelar någon roll, eftersom ”Det kan vara lätt att komma in, men inte lätt att klara sig igenom lärarutbildningen”. Med din förkärlek för kritiskt tänkande och vetenskapligt underlag, dristar jag mig till att fråga dig om det gjorts några studier kring EXAKT hur lätt det är att klara sig igenom den svenska lärarutbildningen? Jag skulle kunna säga, med dina ord, att till dess du presenterar en sådan vet jag nämligen inte om JAG kan tillmäta det faktum att elever med låga gymnasiebetyg tydligen klarar sig igenom lärarutbildningen någon större betydelse….

        Med all respekt, dina krav på bevis i vetenskapliga studier i snart sagt varje inlägg du gör börjar kännas överdrivna. För mig framstår det som mycket märkligt att en lärarutbildare först måste bevisa i en vetenskaplig studie att förkunskaper, goda studievanor och mycket höga betyg kan ha betydelse för om lärarstudenter klarar utbildningen bra eller dåligt. Om inte annat finns ju McKinsey-rapporten som visar att framgångsrika skolnationer har som gemensam faktor att man lockar studenter med mycket höga betyg, den kanske är en vägledning i alla fall…


      • Lisa

        Jag som har arbetat som lärarutbildare har ju mött tusentals studenter och läst massor av examinationer mm. Jag talar utifrån min erfarenhet och den kunskap jag tillägnat mig. Men eftersom den inte räcker för en lärarutbildare i en debatt på en blogg, men däremot för andra debattörer och bloggägaren själv att utgå från sin egen utan att bli ifrågasatt, t.ex. JK själv, säger jag att detta kan ju vara värdefullt att undersöka först om de är så att arbetarklassflickor med extremt låga …. osv. är de som försämrar kvaliteten på undervisningen. Det är i vilket fall inte min erfarenhet.

        Självklart har förkunskaper betydelse, men vilka? Betyg har också betydelse, men kanske inte i den höga grad som man tror. Det är inte säkert att skolkunskapen (hur värdefull den än må vara f.ö.) räcker. Och vad gäller elever med så låga betyg att de inte kommer in på högskolan – ja, dom träffar jag aldrig. Jag underkänner inte skolans lärare. Har stor respekt för deras arbete, som numera inte är det enklaste för dem att utföra.

        Vad debatten handlar väl om toppstudenter visavi alla andra, så inom vilka betygssteg talar vi.

        Du har väl dina erfarenheter syn på saker och ting och jag har mina. Låt oss visa respekt för varandra!


      • Monica
        Du rundar frågorna igen. ja egentligen för du diskussionen på precis samma sätt du kritiserar dina belackare för att göra det. Jag är personligen inte betygsfanatiker, till exempel, men har svårt att uppfatta dina ickesvar på Lisas frågor i hennes senaste inlägg som annat än att det är som hon påstår. Om INTE vore det mycket bra att du eller någon med liknande inställning gick i svaromål – det är så vi lär oss och vidgar vårt seende.


      • Sören
        Jag uppfattar att de flesta frågorna Lisa ställer i sin kommentar är retoriska.


  19. Hej Johan
    Kanske har jag missat, men jag skulle vilja vet vad du tycker i frågan om förstelärare. Skapar det misstro och hindrar delakultur? Eller är det lysande?
    /Fredrik


    • Fredrik,
      Tja – jag vet inte riktigt. Å ena sidan tror jag idén inte är dum men å andra sidan har allt gått så oerhört fort och ogenomtänkt så det hela har väl blivit si så där. Kanske blir det bra om några år?


  20. Monika och PIE

    Jag upplever att det du och företrädare för PIE beskriver som erfarenheter är rent ideologisk mytbildning.

    Det finns omfattande erfarenheter av mängder av lärare om att de som kommer till första klass med dåliga förutsättningar i stor utsträckning får sämre första betyg, sämre fortsatta betygsresultat och sämre förmåga att tillgodogöra sig högskolestudier. De här erfarenheterna motarbetas från att synas och de lärare som har dem skräms till tystnad med att ”du verkar ha låga förväntningar på dina elever”. Dålig lärare!? Det finns en ideologisk syn som innebär att det är finare att blunda för verkligheten.

    Kanske är den mest grundläggande höga förväntningen på elever att de gör något positivt av att de får höra klarspråk kring vad de har kvar att lära. De elever som behöver höra att de kommer bli berömda som Zlatan för att anstränga sig kommer aldrig att bli det. Det är de som orkar satsa allt utan ständiga ryggdunkningar som når dit. Att skapa sin livsdröm utan att vara bättre än så många andra det tror jag alla om att kunna bara de ges lite konstruktivt klarspråk.

    Att blunda för verkligheten skapar varken ett bra samhälle eller några lyckliga individer. Vi har nytta av att på något sätt kunna förutsäga framtiden och välja de studenter som har störst chans att bli bra lärare och den ideologiska strutsmentaliteten borde bekämpas kraftfullt.


  21. Till Lisa, Jan och Sören!
    Jag ställde en fråga till Johan, vilken jag fortfarande inte fått svar på. Skall det vara så jäkla svårt att se vad jag frågade om och till vem jag ställde den.

    Om inte han svarar så kan ju ni göra det. Istället byter ni fokus och allt handlar om mig – lägg av!


    • Monika
      Jag försöker svara på din fråga om du kan godta erfarenhet som underlag och med risken att flytta fokus från bloggens andemening till genus och klass. Jag har jobbat på flera skolor och har uppmärksammat konstiga grupperingar i lärarkollegium i frågan om kritisk tänkande. Å ena sidan, ämneslärare med stor integritet som kan hävda sig i diskussioner om kunskap och lärande i polemik med ”kvackande” rektorer och/eller just arbetarklassdöttrar vars argument är främst hämtade ur barnomsorget. Det jag sett de senaste tio åren är en översvämmning av nya lärare (främst kvinnliga som berättar om den svåra vägen till examen) som inte har egna synpunkter men hoppar på alla möjliga uppdrag som inte har med undervisning att göra, en sorts ja-sägare till alla nya ”pedagogiska” trender, hålla-med-rektorn i att nedmontera ämnesinstitutioner (några få som är kvar) och driva ”skolutveckling” med flummiga ämnesövergrippande tema och massor med ineffektiva möten, utan resultatuppföljning! Att vara kritisk tänkande innebär, ofta, att ifrågasätta och det leder många gånger till små eller stora konflikter med tanke på det komplexa och tyvärr degraderade skolsystemet men gissa vem undviker de svåra frågorna och vem ger de mest inkompetenta svaren. Det är nybakade lärare som hade låga betyg på gymnasiet och halkade in på lärarbanan efter några år i lågavlönade yrken och behövde fler än de 4,5 åren för att få lärarexamen. Men de driver gärna projekt efter projekt för att få bekräftelse. Att du inte har sett detta som lärarutbildare ter sig märkligt i mina ögon, ni kanske behöver följa upp lärarstudenterna några år efter examen. Du kan forska på det, jag skriver om mina egna erfarenheter.


      • Tack för svar … och jag har precis efterlyst genom att hänvisa till Emil Bertilsson http://praktiskegrunde.dk/praktiskegrunde4-2009-bertilsson.pdf. att vi behöver forska vidare om detta. Själv hinner jag inte, annars skulle jag med glädje göra det.

        Jag berättar om mina erfarenheter och du om dina. Någonstans mittemellan kanske vi finner svaret.

        Min fråga till Johan var hur han vet att det är just arbetarklassdöttrars kritiska tänkande som inte ligger på topp av de studenter som går på lärarutbildningen. Jag har inte information om deras bakgrund, inte heller deras betyg. Därför kan jag inte säga att om det är någon eller några studenter som totalt brister som är en arbetarklassflicka. Det kan likaväl vara medelklassflickor eller -pojkar som gör det. Men är det intressant vilken klass den som brister har? Men som jag sagt, jag bryr mig inte om vilken bakgrund mina studenter har. Min uppgift är att se till att varje student klarar av kursen. De är människor, inte klasser!

        Samma fråga vill jag ställa till dig – hur vet du att de nyexade studenterna hade låga betyg från gymnasiet?

        Jag har ställt den här frågan på flera håll och jag får aldrig något svar. Kanske du kan svara?!


      • Rättelse: Jag menade de nyexade lärarna!


    • Ledsen Monika, men en fråga rymmer också en mot-tes och den intresserade och oroade mig. På samma grunder som att du blir nyfiken och frågar Johan så vill jag också ställa motfrågan till dig. Vad har du för grunder att tro att det inte är en stor del av de tidigare arbetarflickorna som är med och drar ned kunskapsfokuset i skolan?

      Till dig är det bara en fråga och jag ber om ursäkt att de blir ihopblandat med vad som är ett mycket engagerat angrepp på PIE och deras galna teser om att förmåga inte alls går att förutsäga.


      • Jan
        Den frågan är enkel att svara på

        – Jag vet inte om det är den gruppen, som drar ner kvaliteten om den nu gör det! (För vi kan ju som lärare och lärarlag m.fl. göra en hel del för att upprätthålla kvaliteten, oavsett vilka studenterna är eller vilka studentbetyg de har.)


      • Jag tycker inte att det är så viktigt att ta reda på exakt vilken grupp som drar ned det kritiska tänkandet. Jag menar att det är viktigt att höja betygskraven så att vi får bort de som drar ned utbildningen och ifall det då råkar vara arbetarflickor som försvinner är det något vi ska acceptera med jämnmod. Det jag framför allt skjuter in mig på är myten om att ni skulle ha lika bra möjligheter till att utbilda oavsett förkunskaperna hos studenter.


      • Kvaliteten på utbildningen kan vara hög, därför att vi inte sänker kraven efter vilka studenterna är eller har för förkunskaper.

        Nej, vi har inte lika bra möjligheter, men det beror inte på studenterna utan på de organisatoriska förändringarna som har skett under de senaste tjugo åren. Jag anser t.ex. att en lärarutbildning skall man vara på, inte gästspela på några timmar i veckan. Nej, schemalagd undervisning fyra dagar i veckan, där det förekommer seminarier, fältstudier, och annat. Att läsa till lärare är inte som att läsa in en fil.kand i filosofi, i historia eller i pedagogik. Det ger en god förberedelse för det arbete och villkor som är ute på skolorna. Men den tiden är förbi för länge sen.

        Självgående studenter med toppbetyg från gymnasiet ser jag inte vara lösningen i nuvarande utformning.


      • Jag håller inte med dig alls, då jag menar att lärarutbildningen flyttat sig mer och mer åt rätt håll jämfört med tidigare. Abstrakt filosoferande och djupdykningar i arbetarklassens historia och feminismen har ersatts av konkret kunskap om mötena som sker i klassrummet.

        Vi är verkligen långt ifrån varandra i grundfrågan: Sämre betyg=sämre förkunskaper=sämre utbildningsresultat! Det är en myt att ni skulle kunna ändra på detta samband.


      • Nu måste jag ha uttryckt mig otydligt … Det är ett närmande skolans verklighet jag menar att lärarutbildningen skall vara – dvs. studenterna skall vara på den mellan kl. 9-15 fyra dagar i veckan där teori och praktik varvas, t.ex. teori och fältstudier, som de sedan redovisar och en dag ute på skolan (vilket jag glömde i tidigare kommentar). Inte vara uppdelat som det är nu i en teoridel och i en praktikdel som aktörerna inom dessa i nuläget inte kan samspela på ett naturligt sätt, därför att de är för långt från varandra och studenterna är för utspridda.

        Toppstudenter kommer inte närmare skolans verklighet de heller! De sitter hemma och studerar lika mycket och blir examinerade genom en skriftlig tentamen. Det är ingen lösning!

        Men vi behöver egentligen inte fördjupa oss så mycket i det. Det är bara en ouppnåelig önskan från min sida. Och jag är troligen ganska ensam om den!


      • Jan
        ”Vi är verkligen långt ifrån varandra i grundfrågan: Sämre betyg=sämre förkunskaper=sämre utbildningsresultat! Det är en myt att ni skulle kunna ändra på detta samband.”

        Absolut gällande de önskvärda kunskaper som de skall förvärva i gymnasieskolan. Men är det samma typ av kunskaper som krävs vid universitetsstudier? Och kan vi uttala oss om de förkunskaper som inte har betygssatts, men som en del faktiskt kan ha.

        Medelåldern i lärarutbildningen är ganska hög jämförelsevis, och vet vi vilka förkunskaper de har tillägnat sig efter gymnasiet?

        Visst kan sambandet stämma, men har vi fått in allt som kan ha påverkat från den dag då de fick gymnasiebetyget, tills individen börjar på universitetets lärarutbildning. Under åren är min erfarenhet att det är många studenter som har vikarierat på förskolan, och i skolan. Skall vi inte räkna in detta i förkunskapsbagaget.

        Jag är inte helt oense om samband eller annat som har tagits upp. Det är bara det att jag kan tänka mig att annat kan spela roll. Vi är inte endimensionella varelser, som inte utvecklas eller inte kan vara mångsidiga eller ha latenta förmågor som utvecklas efter skoltiden. Att bedöma en individs förmåga vid 18-årsålder för all framtid räcker inte som jag ser det.

        Det finns en fara i att se detta samband som fullständigt sant och att allt annat är myter, eftersom det kan förhindra alternativ att öht tas i beaktande, med konsekvens att vi ändå inte löser huvudproblemet – elevernas kunskapsrätt!


      • Ja, det finns förstås ingen tveksamhet om att gymnasiekunskaper har hög relevans för att lyckas på högskolan.


      • Jag är inte förespråkare av att lärarstudenter ska ut på mer VFU, det är inte lämpligt med tanke på att elevernas bästa också måste vara i fokus. Istället ska lärarutbildningen överge mycket av det abstrakta och istället diskutera de konkreta situationerna och öva studenterna innan de ska möta elever.


      • Jan
        Jag talar inte om VFU!
        Vet inte hur jag skall förklara på annat sätt än jag gjort för att du skall uppfatta att jag säger precis samma sak som du, fast vill ha det i en utökad och mer organiserad form än idag!

        Schemalagd undervisning kl. 9-15 fyra dagar i veckan ledd av oss lärarutbildare på institutionen i vilken teori och praktik slås ihop. En dag i veckan ute i verksamheten på skolan. Det blir heltidsstudier i teori och praktik som är schemalagd. Då blir studenterna förberedda på en verklighet som de sen kommer möta. De kommer få arbeta mer ihop, som lärarlag osv.

        Visst har gymnasiestudier hög relevans, men är det bara dessa studier som räknas som förkunskaper?

        Men jag når inte fram, så jag avslutar den här diskussionen. Ser fram emot nästa!


      • Tillägg!…kombinerat med långa praktikperioder!


      • Ett upplägg för studierna som liknar gymnasiets för att få med sig de med bristfällig studieteknik. Känns som en dyr lösning.

        Tidigare studieframgång är ett viktigt prognosverktyg för att klara högskola med högt tempo och hög kvalitet. Gymnasiet är en möjlig förberedelse, komVux, folkhögskolor är alternativ men lärarstudenter måste ha lärt sig studera själva innan de ska börja lära andra studera.

        Vi kommer förstås in på ett annat område där vi nog är oense. Jag menar att högt tempo ökar kvaliteten på studierna när eleverna hela tiden tränas i prioritering medan lägre tempo ofta innebär mängder av meningslösa stickspår som hör fritiden till.


      • Det är absolut inte en utbildning som på något sätt kan jämföras med gymnasium som jag skisserar upp, utan mer som en arbetsplats…. om vi nu skall likna det vi något.

        Visst är det en dyr lösning!

        Men om du tycker att toppenstudenter skall sitta hemma och plugga och besöka oss några gånger i veckan, ja, vi får väl se om det fungerar .. om vi lyckas få dem att börja … Redan idag klagar vissa på att de är för sällan på institutionen.

        Hur skall det vara för att alla skall bli nöjda.

        Men, jag förväntade mig inte att min lösning skulle få tummen upp eller ens tas i beaktande. Det är bara toppenstudenter som gäller just nu. Ja ja, om ett år så är det väl någon annan lösning som alla fokuserar på som den enda sanna.

        😉


      • Jag har inte något emot en lösning som är dyrare men effektivare med laborationer och tät återkoppling, långa dagar etc.

        Varför kan detta inte få kombineras med att vi också tar in studenter med bättre förutsättningar. Läraryrket är viktigt varför ska det vara något alla ska kunna bli,


      • Jomen, det är inget jag är emot att vi gör. Jag menar ju att det inte räcker med att få toppstudenter, eftersom de också blir sittande hemma mest hela tiden, utan att bli förberedda på den vardag som de sen möter.


      • Monika, du skriver följande:
        ”Kvaliteten på utbildningen kan vara hög, därför att vi inte sänker kraven efter vilka studenterna är eller har för förkunskaper.”

        Måste bara komma med en invändning mot detta…

        Jag är en lärarstudent som tycker att nivån och tempot på min utbildning är för låg. När jag framför mina synpunkter till lektorer/professorer så får jag till svar att det ligger ekonomi bakom. De erkänner öppet att kraven sänks och anpassas efter studenterna. De vill få en genomströmning för att inte riskera sina jobb helt enkelt. Många gånger är det STOR skillnad på hur nivån är på omtentor kontra ordinarie tentor. Min första salstenta, med ca 150 studenter, kuggade nästan 80% och på omtenta 1 kuggade 60%. När jag fick höra hur omtenta 2 var formulerad så var det löjligt hur enkel den var. Så snälla kom inte och säg att ”vi inte sänker kraven”, möjligtvis kanske du inte sänker kraven men andra på lärarutbildningar runtom i sverige gör det.

        Jag tänker förbehålla mig rätten att vara anonym (om Johan tillåter) eftersom jag är eftersökt på min utbildningsplats efter medverkan i ett radioprogram där jag uttalat mig kritiskt mot utbildningen. Tyvärr fungerar det inte särskilt bra att vara öppet kritisk på min lärarutbildning, det slår tillbaka och försvårar min utbildning. Sorgligt men sant!


      • Chas
        Tack för ditt inlägg.. För mig har det inte någon betydelse om du är anonym. Det är det du för fram som är betydelsefullt, inte vem du är. Fler lärarstudenter behövs i debatten. Och för varje student som upplever lärarutbildningen som usel eller dålig, känns trist! Själv vill jag ha fler seminarier och möjlighet att bedöma muntlig såväl som skriftlig prestation. Det skulle troligen förändra studenters upplevelse av sin utbildning och göra vårt jobb mer givande (talar för mig själv).

        Är medveten om att det inte är likadant överallt och det är därför jag endast utgår från mina erfarenheter i debatten. Men ibland kanske något uppfattas som ett generellt uttalande. Därför att det inte finns ett otvetydigt samband som jag ser det. Det finns ju inget tvång att sänka kraven.

        På den institution jag jobbar på SU har vi fått ”direktiven” att underkänna, inte sänka kraven. Under en tioårsperiod har kraven för övrigt ökat väsentligt, inte minst på grund av införandet av betygen A-F. Däremot kan det vara skillnader mellan oss lärare hur vi bedömer något som godkänt eller inte. Vi kan närma oss varandra, men nå fram helt och hållet till en fullständig samstämmighet är nog inte möjlig om vi inte skall ha en mall som innebär att vi prickar av att de fått med det dom skall ha med.

        Det här att vi universitetslärare/lärarutbildare skulle förlora våra jobb på grund av för många underkänna synes märkligt, som jag ser det, då studenterna har möjlighet att tenta om flertalet gånger. Det blir ju dessutom mer jobb för oss då och inte påverkar det ekonomin heller om det sker inom det år som studenterna får godkänt.

        Annat är ju, att om många får underkänt ger det oss en signal om vad vi behöver lägga in i undervisningen eller att tentan är utformad på ett svårförståeligt sätt. Underkänt ger alltså inte bara en signal om att studenten inte har tillägnat sig kunskapsstoffet utan också en signal till oss i lärarlaget, speciellt om vi nödgas underkänna en stor del i våra grupper. Alla grupper ser ju inte likadana ut, så undervisningen måste ju anpassas, men inte genom att sänka kraven.

        Därför tycker jag att de som sänker kraven, skall sätta sig ner och fundera på hur de skall göra för att kraven bibehålls om det inte är möjligt att höja dom. Det är för enkelt att säga att det är studenterna som brister och att man därför måste sänka kraven.


  22. Monika
    Som direkt svar på din direkta fråga, jag har pratat med dem. Jag har varit mentor för nyexade långt innan kravet (som egentligen inte fungerar ute på skolorna) just för att jag insett hur stort behov av handledning de nyexade har. Att påbörja sin lärarkarriär utan att ha de rätta verktygen och stödet leder rakt i utbrändhet…och det kan många nyexade bevittna. Och när de berättar om hur de läste upp sina betyg på Komvux för att komma in på lärarutbildningen (vars intagningspoäng som du vet, är låga), då pratar vi inte om toppstudenter. De är så många nu att de har tagit över arbetslagen ute på skolorna och driver i flock, uppbackade av inkompetenta tjänstemän och lokala politiker en PIE-linje med antiprov, antibetyg, antiresultatuppföljning. Det tyder på kritisk tänkande…not.


    • Okey, tack för ett rakt svar. Men för mig är det otänkbart att i varje grupp fråga vilken klassbakgrund de har och vilka betyg de har från gymnasiet. Det är integritetskränkande och i allra högsta grad oetiskt. Det är alltså inte frågan om det är etiskt hållbart, utan faktiskt oetiskt.

      Det är en annan sak om man är mentor, men det är ju inte jag!


      • Ja Monika, ingen ifrågasätter din inställning till dina studenter, självklart att man inte skall kategorisera dem innan eller under processen men att konstatera i efterhand att det är en av faktorerna som drar ner det kritiska tänkandet behöver inte tvinga dig gå på Johans kommentarer heller genom att kräva honom på svar för varenda påstående, det låter som du tror att han tar allt från luften. Jag intygar härmed att det han skriver om har förankring i verkligheten.


      • Men om jag vill få ett svar från Johan … har jag inte rätt att ställa den frågan då. Det är väl fan också att alla skall bestämma hur jag skall göra, hur jag skall svara, vad jag inte skall fråga om osv.

        Vad är det här för något.
        Den enda som går att diskutera med är ju Jan.


      • Ledsen att det jag skrev orsakade obehag, jag bestämmer absolut inte hur du ska göra, svara eller inte fråga om men du skriver i ett öppet kommentarfält där ”alla” har precis lika mycket rätt som du att yttra sig. Om du nu tycker att Jan är den enda som går att diskutera med…gör som du vill, du bestämmer själv.


      • Javisst har alla rätt att yttra sig, men det skall väl handla om sakfrågan. Och jag förstår inte vad ditt svar har med sakfrågan att göra. Snarare om att jag inte skall avkräva Johan Kant ett svar – Jag gillar inte att känna mig tillrättavisad hela tiden av en grupp här på bloggen! Du är ju inte den enda!

        …. behöver inte tvinga dig gå på Johans kommentarer heller genom att kräva honom på svar för varenda påstående, det låter som du tror att han tar allt från luften. Jag intygar härmed att det han skriver om har förankring i verkligheten.

        På vilket sätt låter det som att jag tror att han tar allt från luften? Och att du intygar att han har förankring, ger mig ju inte information på vilket sätt?

        Du svarade på min fråga! Och jag ifrågasatte inte alls detta, men fick veta – Jaha, du frågar! Och svarar att jag inte kan göra det. Gör Johan Kant likadant – frågar varenda en vilken klass de har och vilka betyg, eller har han tillgång till det på annat sätt? Jag har det inte och kan inte fråga!

        Om jag får sådana svar, kan jag konstatera – okey, det är på det sättet och utifrån de studenter de har kontakt med som de kan uttala sig på det sättet.


      • Ivan och Monika, jag tycker det är intressant med er båda och många fler på den här bloggen.

        Jag frågar väldigt sällan om tidigare betyg utan gör min egen utvärdering av förkunskaper tidigt i kursen. Jag måste ju kunna möta eleven där den är. Visar sig många ha dåliga förkunskaper hamnar jag förstås i pest eller kolera valet: Missa att möta några elever eller bjuda dem ett urvattnat innehåll.


      • Jan
        Jag gör också en egen utvärdering genom en individuell uppgift i början av kursen, som de sen får individuell respons på.


      • Monika och Jan, det gör jag också.


      • Betygen har ju sin funktion tidigare, när det gäller att sortera bort de som inte har de förkunskaper som behövs för en kurs. Dessa studenter bör skaffa sig dessa förkunskaper först.


      • Jovisst, men när de kommer till mig, så är de behöriga att börja på kursen. Men jag förstår vad du menar. Den utvärdering jag gör kan lika gärna visa på att det är en grupp med ”utmärkta” förkunskaper. Och det är lika värdefull information som motsatsen.

        Och jag ser inte att vetskapen om vilken klass de tillhör och bakgrund de har, tillför någonting, när jag genom deras inlämning får veta var de befinner sig. Inte heller ser jag att genus har någon betydelse heller.


      • Jag skulle vilja ha tuffare behörighetskrav så att kursinnehållet skulle kunna läggas på en högre nivå och kräva mer förkunskaper.


  23. Vilken hjälte:
    http://www.skolvarlden.se/artiklar/skolverket-jo-anmals-spraket-obegripligt

    Var även på P1 idag


    • ”Du kan översiktligt beskriva innebörden av centrala begrepp med hjälp av några representationer samt översiktligt beskriva sambanden mellan begreppen. Dessutom växlar du med viss säkerhet mellan olika representationer

      🙂


    • Hjälte är däremot inte precis vad man kan kalla Christina Månberg på Skolverket http://www.skolvarlden.se/artiklar/skolverket-formuleringarna-ar-tydligare-nu
      Suck!


    • Nu skulle alla lärare i riket resa sig och stödja honom, kanske anmäla för bristfällig implementering om inte annat.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s