h1

Hur umgås vi på nätet?

30 november 2013

Under min bloggserie ”En skola åt helvete” möttes jag av en del kommenterar där skribenterna vräkte ur sig en massa sågningar, men inte utvecklade vad det var de ville ha sagt. Argument i sakfrågan lyste med sin frånvaro. Det var främst på Twitter och Facebook där dessa kommentarer haglade. Vid flera tillfällen bad jag skribenten att utveckla vad denne menade med kommentarer, men nästa aldrig fick jag svar på sakfrågan. Även andra personer begärde svar i sak. Trots att en var forskare i pedagogik hade en massa åsikter om vad jag skrev kunde denne inte möta upp. Eller en rektor som vräkte ur sig en massa saker om mig. Twitter är ju ett dåligt forum när det gäller fördjupad diskussion menade denna person och ville hellre träffas ”in real life”. Detta gick jag med på. Men blev det så? Nixum pixum! Det visade sig bara vara en nödutgång för denna person att komma undan, att slippa stå till svars för det han hasplade ur sig. Och det är så det varit, bara för att man inte gillar det jag skriver, är det ok att skriva vilken skit som helst.Jag har en princip på min blogg och den bestämde jag mig för just av ovanstående anledning. Alla som vill kommentera på min blogg ska stå för sina kommenterar. Det är liksom en del i demokratin som jag ser det. Jag lägger fram mina åsikter och vilka argument jag har för denna åsikt. Den som inte delar min åsikt talar om på vilka grunder denne inte håller med mig och vilka argument som finns för det. Visst har jag också gjort fel, det har alla som följt min blogg själva kunnat läsa, men jag har kunnat ändra mig och även bett om ursäkt för otrevligt bemötande.

Yttrandefriheten och tryckfriheten är idag till för de som menar att jorden nog trots allt är platt ska få säga det. Precis som den borde ha varit till för dem som hävdade att jorden var rund när den förhärskande meningen var att jorden var platt och var universums mittpunkt.

John Stuart Mill formulerade i den klassiska boken

“Om friheten” 1858 fyra skäl till varför yttrandefriheten är avgörande för mänsklighetens framåtskridande:

  • För det första kan man inte vara säker på att den åsikt som undertrycks är falsk.
  • För det andra kan en nedtystad åsikt innehålla en del av sanningen. En del som är avgörande för att den officiella sanningen ska bli mer komplett.
  • För det tredje skulle en förhärskande sanning även om den är helt sann utvecklas till en fördom om den icke fick ifrågasättas.
  • För det fjärde skulle denna fördom utvecklas till ren bekännelse och tro och därmed kväva nya idéer och infallsvinklar om den icke fick ifrågasättas.

Dessutom hävdade han att:

“Den som endast känner till sin egen synpunkt i en fråga, känner den föga.”

Jag menar att den diskussion som varit på vissa håll när det gäller min bloggserie i det närmsta har liknat det näthat som drabbar ungdomar som mobbas på Facebook eller det näthat som drabbar kvinnor. Enda skillnaden är att graden av grovhet i ordval och att de som skrivit har haft en identitet – även om personerna är helt okända för mig. Men fenomenet är detsamma. Människor som hasplar ur sig en jävla massa skit utan att förklara vad de menare och möta upp i sakfrågan. Så klart har dessa personer varit förbannade på mig för att jag sågat deras husgudar Christian Lundahl eller Ingrid Carlgren. Men jag har gett exempel och argument varför jag tycker som jag gör. Något som dessa akademiker inte har gjort. Är det detta förhållningssätt vi ska lära våra barn och elever? Är det detta sätt att argumentera som vi lärare visar den blivande generationen? Är det just detta sätt som IKT-förespråkare tycker är ett bra sätt att gå i bräschen för? Är det att skriva ”katederkramare” på Twitter som är en framkomlig demokratisk väg för en lärare att visa sina elever – så här gör man när man vill påverka?

Jag tycker att Twitter, Facebook, Instagram och andra sociala media har väldigt många fördelar. Däremot anser jag att vi vuxna behöver föregå med gott exempel och inte använda samma metod som vi i vår värdegrund och samtal med barn och elever tar avstånd ifrån. Vi måste gestalta värdegrund och vi måste gestalta demokratiska värden. Inte för min skull, för jag reder mig gott, utan för alla tusentals ungdomar som ska umgås på nätet i all framtid. För om vi inte börjar hos oss själva, hur i hela friden ska eleverna förstå? Det begriper jag inte. Det måste ju vara ett misslyckande att ungdomar blir dömda i domstol när det gäller kränkningar på Instagram, för det var väl inte så att dessa unga människor föddes till mobbare? Eller hur?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

10 kommentarer

  1. Du har så väldigt rätt. Kanske är det inte särskiltkt konstigt om skolan stagnerar när den delvis styrs av dogmer och räddhågsenhet kommande från det som du kallar PIE?

    Jag möter lärare som är förtvivlade över hur deras yrkesskicklighet och kunnande negligeras och de exempelvis tvingas lyssna på betygsmotståndare som fortbildning.

    Intellektuella, akademiker och självständigt tänkande personer tycks ha problem i ett skolsystem som obstruerar när förändringar genomförs.

    Jag är inte lärare, men undrar hur det står till. Och jag skulle vilja höra fler lärare berätta om sin verklighet.

    Har alla de vittnesmål jag hört varit undantag eller finns det ett mönster i detta?

    Om det är det sistnämnda som gäller, så kanske det finns möjlighet att stärka och återupprätta skolan.


    • Zoran,
      Jag möte också många lärare som är skickliga men som blir marginaliserade. Jag tror att lärarna behöver säga ifrån – vi kan ha det på detta sätt längre. Lärare behöver få ta makten över sitt jobb och vad det är som leder till att eleverna lyckas. Men det innebär inte att lärare kan strunta i styrdokument och köra sitt eget race, men lärarkåren behöver själva få ta ansvar för detta och redovisa på vilka grunder man gör si eller så.


    • Heja Zoran ( och Johan !)
      /Janne S


  2. Jag stöter, mest via Internet, ofta på attityden att ”alla åsikter är lika värda”, vilket är trollens försvar när de inte kan argumentera för sina åsikter. Naturligtvis är inte alla åsikter lika mycket värda! De må ha lika stor rätt att uttryckas men att en efterforskad och metodiskt argumenterad åsikt skulle ha samma värde som en som bara tagits ur luften för att den känns rätt…?


    • Håller med dig fullständigt Fredrik. Jag tror att många blandar ihop rättigheten att fritt få uttrycka sina åsikter med åsikternas värde. Vi är nog många som tycker att Sverigdemokraterna ska ha rätt att uttrycka sina åsikter så länge de inte kränker en folkgrupp. Men vi är också många att SD har fel åsikter och är beredda att argumentera emot deras åsikter.


  3. Läraryrkets negativa spiral har åtföljts av personangrepp. Det började försiktigt kamouflerat med tal om fel människosyn, kunskapssyn etc. Det låter objektivt men är egentlig ett frontalangrepp på person om obehagliga åsikter. Rektorer kan sen krydda med att sådana vill jag inte ha anställda. En rektor på FB kallade sina lärare obstinata. Personangrepp utan att analysera varför de inte köpte hennes idéer.

    En mycket obehaglig debatteknik som började i några diskussionsforum har nu fått bred spridning över stora delar av nätet. Sakfrågan är helt ointressant och ingen vill bena i den utan ju skickligare man lyckas svärta ner motståndaren desto bättre.

    Tyvärr är det vi ser på den här bloggen bara toppen på isberget.


    • Jan,
      Den här bloggen är ganska förskonad i jämförelse. Tyvärr har du helt rätt, diskussionerna på nätet är ibland fruktansvärda och dessutom sataniska i sitt sätt att framställa motståndaren som icke-humanistisk. Trist!


  4. Jag tror mig se ett mönster, så de gånger jag i en debatt exvis i en bloggtråd plötsligt bemöts med en bedövande tystnad läser jag åter mina senaste inlägg mycket noga eftersom jag av bristen på respons förstår att argumenten håller.


    • Sören,
      Det som du trycker på är anledningen till att ingen på riktigt möter upp i sakfrågan – det finns inga argument. Istället går man person, form eller något fabricerat påhopp. Eventuellt även en misstolkning – inte helt sällan medveten misstolkning. Så jävla tråkigt för skolans framtid och så tråkigt att det egentligen handlar om att hålla kvar vid makt och tolkningsföreträde.


    • Jag har än inte mött argument vilka fått mig att ändra uppfattningen om att ”den som tiger samtycker”. Det gör att jag tolkar plötslig tystnad som medhåll vanligtvis…utanför skoldebatten vill säga då vi vet att vissa bevisligen använder tystnaden vapen för att tysta kritiker.

      Det ger mig å andra sidan ingen anledning att ändra min grundinställning. För mig är den strategin; att försöka tiga ihjäl kritiker eller meningsmotståndare endast snäppet bättre än de som väljer järnrör.

      Demokrati bygger på dialog och debatt, vilket jag ständigt blir påmind om av mina vänner vilka upplevt motsatsen fullt ut.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s