h1

Fritt skolval på svagas bekostnad

08 december 2013

Jag brukar inte driva frågan om det fria skolvalet, även om jag tagit upp det några gånger. Alltså att jag är emot det fria skolvalet och har varit det redan från början. Anledningen att jag inte diskuterar det fria skolvalet så oftar är att hela frågan förblindar och drar fokus från de frågor som jag driver. Mitt fokus ligger på resultatuppföljning och elevernas kunskapsrätt. Det etablissemang som jag kallar PIE har varit som en stoppkloss när det gäller genomförande av ALLA elevers kunskapsrätt. Därför menar jag att det lätt blir fokusförflyttning, något som PIE är mästare på.Nu känner jag dock att jag vill göra några kommentarer kring det fria skolvalet, eftersom frågan varit dominerande förklaring kring Sveriges svaga resultat i senaste PISA-mätningen. Jag menar fortfarande att huvudförklaringen till Sveriges katastrofala resultat är en blind läsmetodik, obstruerande av PIE på fattade riksdagsbeslut och bristande resultatuppföljning. Hade läsningen fungerat bra, så att alla elever läste bra hade elever tagit sig upp i skolsystemet som goda läsare. Hade resultatuppföljningen fungerat bra hade elever som hade problem med läsning och kanske även andra ämnen än svenska upptäckts tidigt och resurser kunnat sättas in redan i årskurs 1 och 2. Hade Lpo 94 genomförts med pedagogiska etablissemangets hjälp är jag övertygad om att svensk skola inte skulle befinna sig så lågt i PISA-rakning. Men det fria skolvalet har dock varit en bidragande orsak till att svenska elevers resultat har sjunkit.

Alright, det fria skolvalet. Vi som jobbade på Jordbromalmsskolan (lyssna på UR) märkte direkt av det fria skolvalet. Många av de studiemotiverade eleverna valde bort Jordbromalmsskolan för andra skolor. År av dränering av studiestarka elever som alltmer försvinner lämnar de studiesvaga eleverna kvar på skolan. Och så verkar det har varit över hela Sverige. De studiemotiverade såg om sin skolgång och sökte sig vidare, medan ”gänget” blev kvar. En tydlig segregering skedde och de elever som varit undervisningens fantastiska hjälpmedel i form av bollplank, frågor/motfrågor, engagemang och intresse försvann till stor del. Elever som visat sina kompisar i ord och handling hur man skulle göra. Nivån på undervisningen sjönk till någon slags enkel grundnivå, om ens det. Alla kognitiva konflikter som studsade runt i elevernas huvuden under de superintressanta lektionerna ersattes med att förklara de mest basala begrepp. Ni som har jobbat i skolor med helt olika upptagningsområde vet vad jag pratar om.

Men det går att se en annan effekt av det fria skolvalet. När de svagaste eleverna, som hade noll uppbackning hemifrån och som redan hade en dålig självkänsla och dåligt självförtroende i skolan, sattes under press hände något intressant. Och detta fenomen är idag utbrett. När skolan ställer krav på hemmet att se till att barnen gör läxor, att de eventuellt behöver gå om, att de behöver sköta sig, att det brister i omvårdnad med mera svarar en del elever och föräldrar med att byta skola. När brister uppdagas och inför hotet om en förändring och ansträngning, eventuellt ett EVK eller ta hjälp från socialtjänsten väljer en del elever att byta skola. Jag har hört talas om elever som mer eller mindre satt detta i system och ägnar sig åt ”schoolhopping”. Och skolan står sig slätt, kan inte göra mer än att överlämna IUP-mappen till nästa skola och hoppas att man läser på ordentligt i de förhoppningsvis välskrivna dokumenten. Men det finns ingen garanti för att så blir fallet. Förlorare? Givetvis eleven. För även om det kostar på att anstränga sig och ta sig upp från okunnighet till kunskap, så blir resultatet i slutändan gott.

Alltså, de starka eleverna utnyttjar sin demokratiska rätt och flyttar till den skola där de tror att de ska få bästa tänkbara utbildning och en del av ”svagisarna” flyr sin ordinarie skola när snaran dras åt. Men till största delen stannar de lågpresterande eleverna kvar i den närliggande skolan och kämpar på så gott de kan. Det är bland annat dessa elever som syns i Skolverkets statistik, ni vet de där 25% av killarna som inte kan läsa tillräckligt bra i årskurs 9 eller de där 20% av elever som inte har fullständiga betyg när de lämnar grundskolan.

Det fria skolvalet har varit positivt för de studiestarka eleverna på de studiesvagas bekostnad. Det har inte varit en lyckad reform kan nog vem som helst konstatera. Tanken var god, att låta eleverna själva välja och kanske sätta press på dåliga kommunala skolor. Konsekvensen blev något helt annat – katastrof för väldigt många elever, som inte bara blivit segregerade utan även marginaliserade. Ska man kritisera den borgliga regeringen och Jan Björklund (även om han inte var skolminister 1992) samt andra riksdagspolitiker för något är det just det fria skolvalet. Kanske är det så att det fria skolvalet ligger väl i linje med den borgliga politiken, det vill säga att frihet och marknadstänkande ska få råda. Men är tanken verkligen att denna politik ska genomföras med vilka konsekvenser som helst? Kan Socialdemokraterna verkligen acceptera detta? Vilket parti röstar ”svagisarna” föräldrar på? Detta borde kanske en och annan politiker fundera över och kanske även debattera. För nästa år är det åter igen val. Det kan finnas en liten risk att denna fråga kommer upp till diskussion – kanske dags för ett konsekvenstänkande?

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

 

 

Advertisements

38 kommentarer

  1. Jag är i grunden positiv till det fria skolvalet. Den tanke som oftast förs fram fram om att tvinga kvar elever i skolor för att de ska lyfta de svagpresterande känns för mig faktiskt stötande. Ska vissa elever mot sin vilja vara verktyg för andra.

    Sen är jag stark motståndare till friskolexplosionen och kommersialiseringen av ungas val.

    En erfarenhet jag har är att de resurstarka eleverna inte väljer bort svagare kamrater, de väljer bort skolor som inte möter deras behov. De väljer bort skolor med lärare med för lite ämneskompetens. De väljer bort skolor som slutar med laborationer för att de inte kan skapa arbetsron som behövs. De väljer bort skolor där de riskerar att bli mobbade.

    Jag skulle vilja ha ett system som gjorde pengarna trögrörligare, skolpengen följde med stegvis så att det blev rent ekonomiskt negativt att locka till sig elever. Då skulle eleverna stanna kvar på de bra skolorna oavsett var de finns.


  2. Även om jag nedan inte kommenterar helheten, utan mer detaljer i texten, anser jag att språket om hur vi ser på elever ger en sämre syn vid benämning av att det finns svaga elever. Språket om hur vi talar om elever kategoriserar barnen i två grupper, vilket påverkar vår syn på eleverna.

    Om vi använder detta ordval till föräldrar och elever under ex. ett utvecklingssamtal kan det också skapa roller av svaga elever och att det försämrar möjligheten att utvecklas.

    Vi vuxna sätter orden på hur vi ser på individen som människa och elev. Detta begrepp behöver diskuteras, vad menar vi konkret när vi använder det uttrycket? Kan vi undvika att dela in elever i bra och dåliga ( vem bestämmer vem som är dålig och vem som är bra), och titta mer på vad som är bra( enligt läroplanen) i elevens lärande och vad som kan utvecklas, utan att kategorisera? De elever som redan vet att de inte uppnår kraven, får en försämrad självkänsla vid vuxnas användning av svag elev och det är svårare att motivera sig själv som elev.

    Svag elev kan skapa uppfyllande profetia och en stigmatisering.

    Jag vet att du kämpar för alla elever och att du ser till alla oavsett var de befinner sig. Begreppet används utan att ibland tänka på innebörden av ordval.


    • Maria,
      Jag vet inte om någon stigmatiserar i kontakten med föräldrar som du skriver, i alla fall är det inte min utgångspunkt. När det gäller svagpresterande elever innebär det inte dålig utan det handlar om många olika aspekter, t.ex. hemförhållanden, förväntningar, läskapacitet och så vidare. Genom att generalisera kan vi synliggöra vilken grupp vi talar om, bara att läsa betygsstatistik, måluppfyllelse och andra avstämningspunkter som mäter resultat. Om vi inte kan diskutera detta utan att lägga värderingar på eleverna kan vi lägga ner diskussionen direkt. För det handlar ju om att kraven läggs på skolan som organisation.


  3. Även om jag också är emot friskolereformen, eller snarare hur den har utvecklats, tror inte heller jag att det är största faktorn. Dock är det ju ”intressant” att även de starkaste eleverna har blivit sämre i PISA. Alltså, vad det nu är som inte fungerar i svenska skolan så drabbar det ju inte bara de ”resurssvaga”. Komplexiteten i frågan är verkligen enorm.

    Din erfarenhet, Jan, tror jag tyvärr är en idealiserad bild. Jag tror visst att barn, och framför allt deras föräldrar, väljer bort stökiga skolor som egentligen kan ha lysande pedagoger. Och det klandrar jag ingen förälder för.


    • Ja elever och deras föräldrar väljer självklart bort stökiga skolor och det tycker jag de ska ha rätt att göra. Min poäng är att en skola kan ha lysande pedagoger men är den stökig så är den inte bra. När skolan klarar att ge elever den trygghet och studiero som de behöver så är det inte så att speciellt många elever och deras föräldrar som väljer bort pga att många elever har sämre socioekonomisk status.


      • Johan vill ju helst inte gå för djupt in på Haninge och skolorna där men det jag har hört visar att det inte bara är upptagningsområde som avgör om de högpresterande överger. Det hänger också på skolans personal och om visionen för skolan är stark och gedigen.


      • Det är korrekt Jan, jag vill inte prata om Haninge med respekt för mina kollegor. Däremot kan jag prata om Jordbromalmsskolan, som numera inte längre finns. I radioinslaget talar man om stök och bök i skolan, vilket säkert stämde för jag hade slutat jobba då. Men jag kan säga utifrån mina 9 år på skolan att vi var många lärare som trotsade hemförhållande, förutsättningar hos elever när det gäller språk och studietradition, sociokultur med mera. Och vi lyckades långt över förväntningar och även lång över normalfördelningstänkande. Med andra ord: Det går att lyckas väl med rätt organisation och goda ledare, både i klassrummet och på rektorsexpeditionen.


      • Jag har dock fått intrycket att Jordbromalm gjorde vissa misstag och bland annat inte lyckades hålla ämneskompetensen hos alla sina lärare tillräckligt hög. Det finns en förklaring till att skolan förlorade elever som inte bara är konkurrens. Ännu bättre ledning och lite mer pengar kunde ha räddat skolan.

        Jag tror att i stort sett alla övriga skolor i Haninge kan se mer optimistiskt på möjligheten att stå emot friskolekonkurrensen.

        De flesta elever väljer bort skolor med stök och inkompetenta lärare. De väljer inte bort svagare klasskamrater.


      • Nej Jan, ämneskompetensen var mycket hög på Jordbromalm. Men det blev en skola full av nyanlända och där de kulturellt svenska eleverna försvann.


      • Jan,
        Jag tror inte att det är så enkelt att det kan lösas med rop om högre ämneskompetens, då det precis som Johan säger – lärarna kan redan ha den, men det är andra faktorer som spelar roll.


      • Det handlar förstås om många förklaringsgrunder och mitt intryck från Jordbromalmsskolan verkar felaktigt. Vidhåller ändå att mina erfarenheter är att det är ovanligt att elever väljer bort kamrater. Det som de väljer bort är stökiga och dåligt skötta skolor. Det är förstås bara mina erfarenheter men jag tycker också att vi inte ska utmåla ungdomar som okamratliga för det tror jag verkligen inte att de är. Däremot borde alla elever ha rätt till både arbetsro och intellektuella utmaningar.

        När ungefär hälften av lärarna på högstadiet inte är behöriga i ämnen de undervisar i så har vi ett mycket allvarligt problem som inte får nonchaleras. Jag ropar inte på bättre ämneskompetens som enda åtgärden men lyfter det som en av de åtgärder som kräver stora insatser. Att det finns annat som också orsakar problem ska inte få oss att glömma en åtgärd som behövs för att möta alla elever.


      • Du kan som lärare har mycket hög kompetens och ändå inte få möjlighet att utöva den pga av andra orsaker – Johan har nämnt några. Jag vill nämna organisationen, tiden, tjänstefördelningen – vilken andel av lärarens tjänst i procent går till undervisning mm. – hur mycket tid får varje elev. Jag hörde häromdan av en lärare ute å skolan att denne har ända upp till 46 elever i sina grupper på gymnasiet. Det räcker alltså inte alltid inte med kompetens för att nå ända fram. Däremot är en ämneskompetens betydande, då de med lägre kompetens inte når lika långt.

        Riskerna med att fokusera på ämneskompetensen och se den som avgörande är att man förbiser andra faktorer som minskar lärarnas möjligheter att utöva sitt yrke.

        Jag märker i mitt eget yrke att det blir allt svårare att få tid till att utöva den kompetens jag verkligen har. Och det är inte på långa vägar så problematiskt som det är för lärarna i ungdomsskolan.

        Detta är ett lika stort problem som bristande kompetens.


      • Och Monika, vi är överens om att det finns mängder av ramfaktorer som är minst lika viktiga som ämneskompetens men jag lyfter denna för att det under så lång tid funnits de som inte tror att dessa brister behöver åtgärdas.


  4. Jag är både för och emot det fria skolvalet. För, på så sätt att det måste vara en rättighet att få välja skola. Emot, för att jag anser att friskolor inte skall finnas (mer om det längre ner) och om de gör det skall de inte få gå med vinst (dvs. pengarna som blir över skall tillbaka in i verksamheten eller lämnas tillbaka). Universitet får t.ex. inte gå med vinst. Om anslag eller tilldelning inte används under en fast period, måste de lämnas tillbaka till staten – en utmärkt ordning! Det är ju skattepengar det handlar om.

    Just för att det finns möjligheter att göra vinster i friskolorna och att det är de som du nämner som resursstarka ofta väljer en friskola blir många kommunala skolorna utarmade och i värsta eller i bästa fall (beroende av hur man ser det) läggs de ner.

    Jag vill alltså att alla skolor skall vara kommunala och att alla krafter läggs på att det blir kvalitet i undervisningen. Pengar som går till skolorna skall INTE hamna i privata fickor eller i svarta hål. Då kanske de flesta elever stannar kvar. Nu under många år har budskapet varit att de flesta får en bättre utbildning i en friskola (och i många fall kanske det också är så), vilket innebär att precis som du säger – de kommunala kan inte längre drivas på grund av lågt elevunderlag mm. mm.

    Borgerlig skolpolitik är och har varit förödande i kombination med en del av sossarnas tidigare påfund vad gäller kunskapsrätt mm. Det finns ju en allmän vetskap om att heterogena grupper gynnar alla, homogena missgynnar främst de resurssvaga om de är dominerande. Kvaliteten i de kommunala skolorna skall vara så hög att det helt enkelt inte skall löna sig att vare sig ekonomiskt eller på annat sätt byta skola. Men då får inte pengarna riskera att gå ner i privata fickor, i svarta hål eller flyttas över hur som helst, som de gör i dag.

    Alla politiker överlag måste skärpa sig!


  5. Njaaa
    Det fria skolvalet handlar om föräldramakt contra samhällsansvar. Föräldrar väljer bort stökiga barn med invandrarbakgrund. Om det borde vi prata öppet så vi får en sann debatt och därmed kan kompensera ”dåliga skolor” där dessa barn går. Det fria skolvalet som föräldrar gör kommer inte att röstas bort även om alla vet att det har lett till ökad segregation och sämre skolresultat för skolan som helhet. Egennyttan går före samhällsnyttan. Kompensatoriska insatser skulle kunna verka utjämnande men jag tror knappast att föräldrar till barn utan problem är villiga att betala mer till de barn som kan mindre. Tanken bakom skolpengen är ju den att alla skolelever ska kosta liks mycket eller lite, beroende på hur man ser det. Och barn som är svaga behöver få kosta mer. Dock, jag tror att Pisa-resultatet inte kommer att leda till en omfördelning av resurser till de som kan arbeta med dessa barn utan till ett pedagogiskt etablissemang som kommer att tjäna storkovan på föreläsningar, pedagogiska artiklar och utredningar. Och sen det här med språket; det är inte språket som stigmatiserar dessa barn utan den faktiska verkligheten som genom inkluderingstanken och det faktum att det är mer eller mindre förbjudet att nivågruppera elever som tvingar dem att delta i undervisning som är alltför svår.Som vanligt kommet resurserna i och med dessa resultat gå till dem som inte gör någon skillnad.


    • Vi måste ha en stark kompensatorisk profil på ersättningarna till olika skolor så att skolor som får mycket elever från socioekonomisk svaga områden kan erbjuda även de duktiga eleverna bra utbildning.

      De flesta väljer bort skola med stök och inkompetenta lärare. De väljer inte bort svagare klasskamrater.


      • Fel. Det väljer bort svaga kamrater och stökiga elever. Jag skulle vilja påstå att lärare som i åratal klarar av att arbeta i sådana skolor är verkligt kompetenta lärare eftersom ett sådant pedagogiskt uppdrag är mångfacetterat och svårt. Tongångarna, inte minst ifrån Skolverket och lärarfacken har varit likt dina:att elevernas resultat skulle vara ett utfall sv dåliga lärare som ska bestraffas med sämre löneutveckling. Det är ingen konst att undervisa välartade elever igen akademiska hem med ett modersmål som är svenskt. Däremot att hantera språksvårigheter, neuropsykiatriska diagnoser sant begåvningshandikapp i en skola där merparten av eleverna har någon form av ovanstående problem kräver sin kvinna/man.
        Det är klart att man som förälder väljer bort dessa barn!


      • Håller fullständigt med dig Lena. Så var det på Jordbromalmsskolan, även de lärare som hade jobbat där sedan 70-talet och rimligtvis borde vara trötta var fulla av liv och mycket kompetenta. Både ämnesmässigt och hur de kunde ta de värsta bråkstakarna.


      • OK de väljer bort stökiga elever! Vem skulle inte göra det? Min poäng är dock om en bra skola måste ha stökiga elever?

        Min erfarenhet är att de gärna lägger tid med svagare kamrater men att de protesterar på olika sätt när hela undervisningen blir seg och tråkig.

        Jag tycker att det är snudd på hemskt att svartmåla elever bara för att de vill kunna få arbeta i lugn och ro samt möta utmaningar och innehåll på den nivå de själva befinner sig på.


      • Jan
        Det är inte eleverna som har ansvaret för detta. Ofta är det föräldrarna som vill flytta sina barn till en annan skola, för att de inte tror att barnen kommer få den utbildning som räcker för att de skall nå framgång i livet.

        Jag rekommenderar Nidar Bunars bok När marknaden kom till förorten. I den finns många förklaringar till varför man byter skola. Och hur det sen blir när bytet skett både i den tidigare skolan och i den nya. Det är väldigt sällan någon tar upp att det är pedagogiken och lärarna, som det är orsaken.


      • Ja, det kändes ju bra med boken när ”Marknaden kom till förorten” som diskuterar ”uppgivenhetens logik” som jag till min förvåning upptäcker är något som ni alla omfattar. Det går ju förstås inte att tvinga kvar några duktiga elever i en skola som är fullständigt överöst med problem och som ska ”hantera språksvårigheter, neuropsykiatriska diagnoser sant begåvningshandikapp i en skola där merparten av eleverna har någon form av ovanstående problem”. Är det verkiigen så illa i annat än ett fåtal skolor? Jag vet inte om jag kan tycka att vi ska behålla skolor med så allvarlig situation.

        Att vi skulle tvinga vanliga elever att gå där med en lärarkår som gett upp om att skapa arbetsro och intellektuella utmaningar för dem känns rent ut sagt förfärligt.

        Mitt recept är kraftigt stöd till skolor som är riskzonen för att översköljas med problem så att de kan behålla en stor andel elever som klarar sig riktigt bra.


      • Jan och Monika: det är klart att man väljer bort mindre begåvade barn och barn med olika handikapp. Det är inte altruism som gör att föräldrar betalar 200 000 per läsår för att sätta sina barn på Lundsberg.
        Föräldrar är rädda för att dessa barn smittar. Det är inte att svartmåla utan att se sanningen i vitögat. När skolan inte var segregerad och det fria skolvalet inte fanns så kunde man inte välja bort dessa barn. Klasserna var också blandade där begåvningar samsades med de mindre begåvade vilket inte minst ur demokratisk synvinkel var viktigt.Och har det visat sig lyckat för skolans resultat som helhet. När friskoleexplositionen kom år 2 006 och skolpengen, blev barn som tidigare gått i specialskolor placerade i kommunala grundskolor eftersom friskolor ratade dem. De hade i sin tur att göra med att nu skulle ingen kosta mer utan alla lika mycket. Vinnare blev de föräldrar med begåvade barn som kunde flytta sina barn ur kommunala skolor med hjälp av skolpengen till högstatusskolor. Utarmningen var ett faktum. Barn väljer inte att ha ADHD eller begåvningshandikapp därför är det sorgligt att de blir bortvalda. Ännu sorgligare är förnekande av dessa fakta eftersom det drabbar dessa barn hårt i och med att besparingarna som är motivet till skolpengen berövar dem alla möjligheter att lyckas.


      • Jan
        Handlar Nihad Bunars bok om uppgivenhetens logik? På vilket sätt då! Och att jag skulle omfattas av denna logik, förstår jag inte alls, då jag vill att man skall satsa på alla skolor, speciellt de kommunala, men ändå att eleverna skall kunna byta skola. De som omfattas av uppgivenhetens logik är ju de som inte tror att de kommunala skolorna kan bli så bra att friskolor och byte av skola inte behövs.

        Lena
        Det är möjligen så att en del väljer bort andra elever, men det är ingenting som framkommer i den forskning eller undersökningar som jag har tagit del av. Det är dessutom ett fåtal som låter sina barn gå på Lundsberg, så de är knappast representativa. Men att friskolorna ratar många elever med problematik är ju vida känt.

        Jag vill inte se det fria skolvalet som att elever och föräldrar väljer bort andra, utan att de väljer något de tror är bättre för deras egna barn. Därför att vissa skolor har högre status än andra. Det finns utmärkta skolor och kompetenta lärare i förorterna också, men när t.o.m. forskare på SoS beskriver de som bor i dem som utsatta och fulla av problem, ja då är det lätt att tro att det är så. Oftast är det människor som inte bor i dessa förorter som beskriver dom så.


      • Utdöende dinosaurien Lundsberg används för att hävda att det skulle vara så att föräldrar tror att okunskap och skolproblem smittar. Nej föräldrar inser ifall skolor har kraft att möta sina utmaningar eller inte. De agerar på att deras barns behov inte möts, inte på allt möjligt annat.


    • Snömos och strutsmentalitet Janne. Man väljer inte till. Man väljer bort. Det visar forskningen. Jag tycket det är ok så länge man öppet tillstår det men när man förnekar och ljuger förhindrar man medvetet möjligheter till kompensatoriska insatser. Det blir billigare så för den välutbildade svensken med begåvade barn.


      • Ja just det man väljer bort. Väljer bort de vägar som inte ger en möjlighet att utvecklas.

        Jag menar att det finns en helt annan sorts strutsmentalitet, där något slags skoletablissemang tror att de kan tvinga duktiga elever att gå i skolor som är dåliga för dem.


      • Det är så det heter. Man väljer till utvecklingsmöjligheter för att man är duktig. Ändå vet alla att duktig oftast handlar om att man kommer ifrån rätt hem och har väsituerade akademiska föräldrar. Det är därför vi ska tala i klarspråk och mäta på ett annat sätt. Vi borde mäta den faktiska kunskapsutvecklingen för att bedöma en skola och dess elever. Den faktiska kunskapsutvecklingen är när man mäter vad en elev kan när den kommer till skolan och vad den lärt under en termin. Nu mäter vi måluppfyllelse fast vi vet att alla inte står i samma startgrop. Det blir skevt. Det bli fel. Och sanningen är den att det vi i dag klassar som duktiga elever oftast handlar om att man har haft turen att få rätt föräldrar och omständigheter som gynnat den egna utvecklingen. Begåvning betyder så lite och är inget värt om man inte är beredd att ett hårt arbete. Titta på
        Zlatan!
        Zlatan

        begåvning inte räcker. Det är de som förmår att arbeta hårt som lyckas. Titta på Det kan vara en mycket större kunskapsutveck


      • Det spelar faktiskt ingen roll hur elever blivit duktiga. De är ändå individer som kan få ställa krav på att få sina behov tillfredsställda av skolan. Det bör ändå finnas en gräns för hur mycket de får användas som andras verktyg.


      • Jag lyfter också förmågan att arbeta hårt som väldigt avgörande. Denna förmåga är förhållandevis opåverkad av socioekonomiska faktorer.


  6. ”Jag vill inte se det fria skolvalet som att elever och föräldrar väljer bort andra, utan att de väljer något de tror är bättre för deras egna barn. Därför att vissa skolor har högre status än andra. Det finns utmärkta skolor och kompetenta lärare i förorterna också, men när t.o.m. forskare på SoS beskriver de som bor i dem som utsatta och fulla av problem, ja då är det lätt att tro att det är så. Oftast är det människor som inte bor i dessa förorter som beskriver dom så.” var välformulerat av Monika. Det bildar en bättre utgångspunkt för diskussionen om det fria skolvalet.

    Utgångspunkten att föräldrar vill väl och att åtminstone nuvarande utformningen av fria skolvalet faktiskt inte hjälper dem speciellt bra kanske vi kan bli många som enas om.

    Då kan diskussionen handla om till vilken nivå är det moraliskt rätt att tvinga duktiga elever att acceptera att skolan inte möter deras behov. För mig är acceptans av alla människors olikheter och att behov inte behöver tillfredställas omedelbart krav som jag ställer upp på medan jag blir upprörd en skola som inte kan och vill försöka möta de duktiga elevernas behov av ämneskompetens och utmaningar ganska ofta.

    Då kan diskussionen handla om hur vi verkligen får de sämst fungerande skolorna att hålla en väldigt bra nivå. Det är detta som de framgångsrika länderna fokuserar på.


  7. Jag håller med dig helt och fullt i denna analys. tack för att du skriver som det är. Jobbar själv på en skola där detta har hänt. Segregering är ett faktum och jag har sett många elever som ägnar sig åt schoolhopping. Tänker även på vad Hatties studie säger om negativa konsekvenser av skolbyte.


  8. Alltså!
    Jag tycker det fria skolvalet är problematiskt. Jag är inte så kategorisk
    att jag tycker det är helt fel med att kunna välja annan skola om elevens ambitionsnivå och intresse spelar roll i bytet. Om eleven (föräldrarna) väljer annan skola för att undervisningen inte fungerar tillfredställande pga olika orsaker så är det illa, och kanske det vi ska ägna tankar kring. Om man inte kan välja skola utan tvingas gå där man bor så måste skolan stramas upp betydligt.

    Skulle man kunna tänka sig en medelväg där studiemotiverade och ”duktiga” elever buffrar upp och minskar koncentration av svaga/studieomotiverade (förstå mig rätt, snälla) fram till årskurs 6 då grunden läggs för fortsatta studier. Sen
    kan man om man vill välja annan skola
    av olika skäl.
    Jag är kluven i den här frågan, för jag unnar intresserade elever
    att välja en skola som speglar elevens
    ambitionsnivå eller intresse. Vi behöver faktiskt partikelfysiker, och gärna från förorten. Denna modell skulle också
    göra att det är elevens val och ej föräldrarnas. Win-win.


    • Jag tycker att vårt mål bör vara att nästan alla elever ska gå i den närmaste skolan hela grundskolan. Jag skulle vilja att alla skolor klarade av att stötta även blivande partikelfysiker så långt som 9:an. Sen kanske vi borde tillåta någon mer valfrihet på grundskolan för att verkligen lyckas med detta.

      De flesta elever mår väl av att bo nära hemma även på gymnasietiden men här kan jag se en hel del fördelar med det fria skolvalet, bara vi kunde dämpa kommersialiseringen. Reklamjippon riktade mot gymnasieungdomars viktigaste val är verkligen ingen höjdare.


  9. Om de som har lämnat sina skolor i närområdet för att gå i en annan skola har bidragit till att försämra svenska skolresultat eller inte beror rent logiskt på fördelningen hade sett ut på följande fyra fall:

    1 En stark elev har gått kvar och kommit till sin rätt och dessutom hjälpt till att lyfta svagare elever.

    2 En stark elev har gått kvar och kommit till sin rätt men inte kunnat lyfta svagare elever.

    3 En stark elev har gått kvar och inte kommit till sin rätt men har hjälpt till att lyfta svagare elever.

    4 En stark elev har gått kvar och inte kommit till sin rätt och inte hjälpt till att lyfta svagare elever.

    Jag har inte sett några försök till beräkningar hur de olika fallen fördelar sig vilket gör att det bara blir spekulationer om skolvalet varit bra eller dåligt.


  10. De vise träta varför resultaten i skolan sjunker och vad det beror på! Någon gjorde jämförelsen kunskap med guld kontra vatten. Guld är få förunnat att komma över och därför värdefullt, vatten finns i överflöd. Vatten måste man dock ha för att överleva men inte guld.
    Skolan är ett sådant självklart privilegium att det tappat sitt värde. Man är t.o.m. tvingad att gå där, men ändå mycket viktig.
    Att det har tappat sitt värde beror inte bara på skolan utan att skolan är inte ensamt kunskapsförmedlare längre. Jag vill inte hänfalla åt defaitism men vi har än annan verklighet nu än tidigare.
    Säg 20-30 år tillbaka. Därför är det viktigt att vi inte vacklar i vår föreställning om vad skolan är, vilket jag tycker vi gör. Ska skolan vara en plats där man förbereder sig för att bli något eller ska skolan ha som ambition att få eleven att vara någon?
    Ska du kunna träda in i skolan och bli något oavsett bakgrund?
    Eller ska hänsyn tas att du är? Mitt förslag är 80-20 eller 90-10!

    För 10 år sedan så hade vi en (av alla meningslösa kurser) kurs om någonting jag glömt eller förträngt. Men kursledaren ställde en vettig fråga: Varför blev ni lärare? Svaren skulle skrivas på lappar och tejpas upp på väggen.Bara några korta ord! Hm… varför blev jag lärare? Lärare var ju ganska fint att bli… (utexad -85) jag gillar ju att leda.. har förmåga att få andra…. Jag skrev ”Att fostra den uppväxande generationen” (ej att förväxla med uppfostra). Min manliga kollega skrev ”Allmänbildning”. F-n att jag inte kom på den!
    Våra två lappar stack ut som hårda militärkommandon bland de övriga ”Alla kan” ”Vi tillsammans” ”Vi trivs”. Efter det vacklade jag i min föreställning om vad skolan är. Kanske Johan har satt fingret på denna olikhet som fanns i personalgruppen. Osäkerhet om valet att följa sin inre kompass eller passa in i PIEs diskurs.


    • Du har i alla fall lyckats sätta fingret på varför jag kände det som en stor befrielse att läsa Johan Kants blogg. Jag trivdes så med undervisningen och eleverna men så var det där svamlet i skolan som hade något hotande över sig. Svarar man rätt eller har man fel människosyn? Får man följa sin inre kompass eller ska man passa in i en diskurs med hårda ramar skapad av PIE?


      • Nu är vi iallafall två😃


  11. Den rapport Sweco gjort av tre hela årskullar i Stockholms stad,
    och deras mönster (från F-9) är intressant läsning i skolvals-hänseende.

    Vilket område man bor i verkar vara den dominerande faktorn. Betydligt färre väljer att byta skola (gå i annan skola än den man har skolplikt till) i områden där skolor anses fungera väl. I de områden där skolor har dåligt rykte försvinner fler till andra områden. Det är också en relativt stor andel som byter av andra skäl; konfessionella skolor, språkinriktnignar mm.

    Att studiemotiverade elever söker sig bort, är å ena sidan en nackdel för de skolor de lämnar, men är å andra sidan en positiv faktor för de skolor de söker sig till, där elevunderlaget breddas, folk från olika miljöer möts i större utsträckning.

    För vår del har det fria skolvalet varit avgörande för att bo kvar där
    vi bor. Den lokala kommunala skolan där vi bor har fantastiska lärare och hög personaltäthet, och extra resurser. Men ibland räcker inte ens det för att möta och se alla behov; att även ha tid för dem som behöver extra stimulans. Det är periodvis stökigt och ganska tufft. Det kommer nya elever om inte varje vecka så ofta.

    Vi, och många andra i vår omgivning som har möjlighet, hade flyttat till andra områden om det inte varit möjligt att välja annan skola för bättre studiemöjligheter och lugn och ro.

    Ja, det är till nackdel för de elever som blir kvar. Men samtidigt är det i dagsläget, i a f för oss, inte ett alternativ att låta barnen gå kvar med de förutsättningar och den miljö som som råder.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s