h1

Fick en dikt av en läsare

09 december 2013

Åh, vad roligt det är med skoldebatten som pågår. I Dagens Nyheter idag (9/12-13) kräver Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson och förre GD för Skolverket Per Thullberg att lärarna ska åter ska bli statligt anställda. Givetvis handlar det om att kommunerna inte klarar av uppdraget med en likvärdig skola och att kommunernas intresseorganisation, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) förbrukat sitt förtroende.

I artikeln lyfter man fram hur SKL reagerade på de sjunkande Pisa-resultaten: ”Och i stället för att stiga fram och ta ansvaret och ledartröjan så gick Sveriges kommuner och landsting, SKL, ut och talade om att lärare måste lära mer av varandra. Ansvaret lades alltså direkt i den enskilde lärarens knä”. Men som vanligt säger jag, det är alltid lärarens fel, men att SKL varit med och montera ner läraryrket är det ingen som pratar om. Det var ju SKL (Kommunförbundet) som slog fast när Lpo 94 infördes att undervisning skulle undvikas och att ämneskunskap inte behövdes. En linje som man fortfarande håller hårt på, fast nu vill man ersätta läraren med datorer och IKT – alltså läraren ska vara handledare eller coach. Fast detta skulle SKL aldrig erkänna. Enligt Svt-nyheter vill hela 61% av svenska folket återförstatliga skolan, endast 12% är emot. Övriga är osäkra. Kanske dags att agera riksdagspolitiker, ta ansvar och inte bara skylla på varandra.

Längre in i DN så är det ett långt reportage om hur Polen har förbättrat sina Pisa-resultat, så att de numera ligger lååååååångt före Sverige. År 2003 låg Polen efter Sverige i samtliga discipliner, men idag är Sverige så akterseglade att det Polen syns långt bort i horisonten. Förklaringen står Maciej Zaremba för: ”Hur reagerar polska premiärministern på julklappen? Prisar egen politik? Nej. – Jag vill buga djupt för våra lärare. Se där, en politiker som förstått. Därmed också sagt att det inte krävs en Einstein för att begripa orsaken till den svenska skolans kräftgång. En lärare som varken behärskar sitt ämne, eller konsten att trollbinda elever, är sämre än ingen lärare alls. En sådan magister får barnen att tro att de är dumma, eller att matte är urtrist och omöjligt att begripa. Det är främst detta, inte storleken på klasserna, det fria skolvalet, eller ens utbyggnaden av mobilnätet, som är nyckeln till det svenska skolproblemet. Att aldrig i modern tid har Sverige haft så många oskickliga lärare”. Hårt att läsa! Speciellt för mig som värnar om lärarna och som anser att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Men är det så? Är det lärarnas fel? Jag vet inte om det är på detta sätt, men jag vet att det inte är lärarnas fel. Det är SKL:s fel. Det är Skolverkets fel (som inte utbildade lärarna i Lpo 94 och resultatuppföljning). Det är PIE:s fel. Det är lärarutbildningens fel (något som Zaremba tar upp). Hallå: Det är INTE Björklunds fel – hör ni det PIE! Men ingen ställs ansvarig och ingen går ut och säger att vi har misslyckats. Nej man skyller ifrån sig eller också skyller man på lärarna. Tänk att min bloggserie ”En skola åt helvete” ligger så rätt när det gäller detta, om du inte läst den har du något upprörande att sätta tänderna i, varsågod.

Jag vill avsluta detta blogginlägg med ett poem som Jonas Claesson skrev:

Jag har forskat i ämnet pedagogik

I hopp om att kunna bli viktig och rik

Jag valde att använda Kroksmarks metod

För som jag förstod

är det bara att köra

och en fallstudie göra

Jag valde den bästa eleven jag hade

och som vi lärare alltid åt oss gladde

Vid mina intervjuer med massor av frågor

visa hon alltid på goda förmågor

att kunskap sig tillägna i parti

och minut
som pengar som flödar på kreditinstitut

Min forskning har nu blivit en pedagogisk rapport

Jag vet att den är av allra bästa sort

med fina ord som lärande, kontext och diskursen

ja just de man sade på lärarhögskolekursen

Så nu kan jag göra som Kroksmark med flera
bara sätta igång och generalisera

Det ska jag nu göra

om någon vill höra

Min kommun kommer nu att bli rik som ett troll

för nu forskning visar att det inte spelar någon roll

alla lär sig allt och på ingen går det nöd

nej inga elever i skolan längre behöver något stöd

Zaremba menar att Sverige kan drömma om att ta upp kampen med Polen, Estland eller Finland. Vi får nog sikta in oss på att försöka komma ikapp Rumänien. Det är bara att dela ut datorer, ipads, fyller-i-böcker, fri sökning och lärare som är handledare – för undervisning ska vi inte ägna oss åt. Katederundervisning säger Björklund och på Twitter skriks det ut katederkramare uppblandat med svordomar och förnedringar. Jo för det är fult att undervisa. Alla lärare som undervisar förvandlas automatiskt som i ett under till Caligula – jo det är sant, helt sant – det är ett mirakel som någon dataprogrammerare har fixat till. Alla som står framme vid katedern och undervisar får en chock när de tittar sig i spegeln:

Unknown-2

Nä, fortsätta som vanligt, som om ingenting har hänt så ska ni nog se att de svenska Pisa-resultaten 2015 hamnar på Burkina Fasos nivå – oups, de är ju inte med i OECD:s mätningar. Ja, men då är det ju inga problem, vi fortsätter som vanligt, för det är ju bara att skylla på lärarna. I värsta fall kan ju lärarna forska, ägna sig åt skolnära forskning, för då kan nog alla elever nå målen. Det har min vän Jonas Claesson konstaterat.

För övrigt undrar jag om läraryrket verkligen är det viktigaste arbetet i samhället (jag tycker det)?

PS. Klart att jag inte vill friskriva riksdagspolitiker, de har ansvar för de sjunkande skolresultaten. Men många av de beslut som tagits har varit kloka (kanske inte fria skolval), genomförandet däremot har varit katastrofala. Den kritik som går att framföra mot regering och riksdag är att man varit naiva i sin tro att besluten skulle verkställas. Det har inte funnits ett system där utvärdering har gjorts, med konsekvenser där ansvarstagande krävts. Lamt skulle jag vilja påstå. DS.

Annonser

29 kommentarer

  1. Jag har bara en fråga – Varför är det inte på riksnivå politikernas fel? Som jag tolkar dina inlägg friskriver du dem från ansvar! Och jag tänker så här då, om du nu har rätt i att göra det. Vad har vi politiker till om de inte har ansvar och heller inte kan göra något?

    OBS! Det är inga retoriska frågor!


    • Nej då, jag har inte friskrivit riksdagspolitikerna, men lägger huvudskulden på andra än dem. Det var inget fel på besluten, men genomförandet var åt helvete. Däremot borde de följt upp besluten mer noga, som jag skrev i förra blogginlägget och även i min bloggserie.


      • Nu har jag gjort ett tillägg på blogginlägget Monika.


  2. Jag håller med dig i varje ord. Jag har varit lärare i snart 20 år och tycker att undervisning är bland det roligaste som finns. De senaste åren har jag dock tröttnat mer och mer. Undervisningen är fortfarande rolig, men jag är så fruktansvärt trött på allt annat jag ska syssla med. Dessutom har flera av mina duktiga och engagerade kollegor slutat av olika anledningar. Många gånger har jag tänkt på att byta jobb. För att jag tröttnat på elever och undervisning? Nej, för att jag tröttnat på att det är fult att vara engagerad och jobba mycket. Då ses man som någon som inte har något eget liv. Jag önskar att få jobba med andra engagerade, duktiga och inspirerande lärare som älskar att undervisa och se elever växa genom att klara höga kravoch förväntningar. Alla elever kan, men inte genom en lekande skola utan krav och utan ordentlig styrning. Just nu är debatten intressant, så jag tänker att man kan stå ut ett tag till och hoppas på att det blir en ordentlig förändring snarast.


  3. Monika:
    Jag tycker definitivt att riksdagspolitikerna har ett ansvar.
    De har i decennier låtit söktrycket till lärarhögskolan sjunka utan att ingripa. I det läget är det bara att ösa på med förbättringar i arbetsmiljö och löner tills vi når Finlands nivåer i söktryck.
    JAS, krogmoms och jobbskatteavdrag får helt enkelt vänta tills detta är uppfyllt. Vi vet alla hur prioriteringarna dock har fallit ut.


    • Ja, höja en brytpunkt som inga lärare når upp till när vi har en skolkris som kan krossa vårt land är bara helt fel.


    • Helt rätt Pekka!


      • Eftersom min dotter (hon använder sin mors efternamn kan jag använda henne som exempel) sedan halvtannat år går en gymnasielärarutbildning i svenska kan jag se vad positivt som hänt, och även vad som är kvar att göra.
        Kraven på studenterna har i den senaste lärarutbildningen skruvats åt på ett föredömligt sätt. Kurserna är fler, mer djuplodande och relevanta än tex under det 80-tal jag läste in svenskan.
        Samtidigt är kvaliteten alldeles för disparat både mellan olika utbildningsorter/universitet och mellan skilda ämnen.
        Det är dessutom alldeles för lite av praktik (något Zaremba nästan vällustigt elakt skildrar i sin DN-artikel).
        Kraven har dessutom genomslag så att under de första ree terminerna har omkring en tredjedel av studenterna hoppat av vilket inte är något att uppröras över. Tvärtom, det är ungefär samma tal som på sonens juristutbildning. Dessutom verkar det vara ännu en likhet i det att de som lämnar utbildningen faktiskt är de som inte klarar den – de studiestarka och välmotiverade lärarkandidaterna blir kvar, och ställer krav.
        Kort sagt: det finns hopp


      • Tack Sören
        Under de senaste tolv åren har mycket ändrats i jämförelse med 80- och 90-tal. Jag som gått igenom 90-talets kursplaner i några ämnen kan se att det är en mycket stor skillnad gällande krav mm. mot hur det har sett ut under första decenniet på 2000-talet.

        Debatten förs tyvärr efter den lärarutbildning som gavs på 90-talet och tidigare, vilket ger fel bild. Så ännu en gång, tack!


  4. Jag är kritisk mot rikspolitikerna men det är ju SKL och kommunerna som hittar på alla dumheter, som behandlar åtminstone oss lämneslärare riktigt illa och har skapat en situation där hälften av lärarna på högstadiet inte är behöriga i ämnen de undervisar i.

    Det är också kommunerna som ingått en ohelig allians med progressivisterna på lärarutbildningen/skolforskningen för att lärare ska sluta leda och sluta ta ansvar för vilka mål eleverna ska uppnå.

    Jag är ursinnig på rikspolitikerna som inte kan enas nog för ett ta tag i kommunerna. De stora partierna har insett huvuddelen av vad som behöver göras men det är viktigare att slåss internt än att hjälpa Björklund att komplettera sina reformer med det som behövs för att vända utvecklingen. Det är ändå inte rikspolitikerna som är problemet. Progressivisterna får allt ta ansvaret!


    • Nu blev det en riktigt syrlig karamell. Någonstans så kände jag att nu fick jag nog av att försöka stryka progressivisterna medhårs medan de förtalar oss som förespråkar ledarskap och ett innehåll som vuxenvärlden definierar. De är så många fler och har ockuperat så många höga positioner i skolvärlden men någonstans är det för jävligt att de inte tar ansvar för sitt misslyckande.

      http://jansyrligheter.wordpress.com/2013/12/09/det-behovs-nog-en-hata-progressivisterna-dag/


    • Istället för att ta ansvar för den statligt styrda lärarutbildningen som han var med om att genomdriva, arbetar Björklund på att få igenom ett beslut om att privatisera högskolor och universitet. Är en privatisering gynnsam för lärarutbildningen inom akademierna som ser forskning mm som överordnad.

      Kontrollen av kvaliteten har bidragit till att den teoretiska och skriftliga delen har tagit över allt annat. För något annat går ju inte att utvärdera!? På grund av det dominerar just den delen numera.

      Det är så otroligt enkelt och framför allt bekvämt att ge lärarutbildningen skulden. Men då man gör detta måste man också inse att den är politikerstyrd i allra högsta grad.


      • Monika,
        Min poäng var ju att tjänstemannaväldet har kört sitt race och där är lärarutbildare tjänstemän. Det där med privatisering av högskolor och universitet är ju en ganska ny och lite fråga.


      • Johan
        Vet inte om det kommer att bli en sån liten fråga, även om en del kanske anser det idag. Hur tror du att lärarutbildningen kommer att kunna göra sig gällande inom akademin där forskning mm är överordnad undervisning öht. om universiteten blir privatiserade.


      • Privatiseringen av universiteten kan väl få en del positiva effekter bland annat borde öppenheten för internationella resultat öka. Jag är inte säker på totalresultatet för helheten blir jättebra men när det gäller svensk pedagogisk forskning har jag svårt att se hur det kan bli sämre.

        Anser dessutom att det borde bli mer fokus på undervisningsresultat och mindre på egenproducerad forskning som ingen är intresserad av. Tror att lärarutbildare med bra resultat kan få mer makt och status. Det vore väl bra?


      • Jan
        Är inte så säker på att lärarutbildare skulle få mer makt eller att lärarutbildningen skulle jämställas övrig undervisning som riktar sig mot forskningen.

        Det är knappast någon som jag, som kommer få någon position som ger mig mer makt. Nej, risken är att det kommer bli starkare direktiv uppifrån än vad det är idag. Och vilka kommer ha makt?


      • Bara inte PIE får mer makt. 😉


      • Ja, vem vet!?


  5. Han har gjort det igen, Zaremba. En riktig journalist, en av de få. Det är klart att han har rätt. Det är det enda säkerställda sambandet man kan se i Pisa-testet: där lärare har hög status och lön lyckas också eleverna. Sverige har inte lärare utan omsorgskramare. Om man försöker sälja in lärarutbildningen med affischer som skriker ut:”Vill du lära dig tala med en tonåring? Bli lärare!” Många, ja faktiskt det stora flertalet av lärare i dag i Sverige vill inte syssla med katederundervisning, struktur, utvärdering och betygssättning. Man vill bekräfta eleverna.
    Och lärarfacken och samtliga politiker är inte utan skuld. De är ansvariga för förfallet. SKL är bara en föthandlingspart vid ett förhandlingsbord. Ingenting mer. Det är inte SKL:s fel att de varit framgångsrika i sina förhandlingar. Däremot deras motpart, våra fack som skulle bevakat våra intressen.
    Eftersom vi lärare inte har stått på oss har andra gjort det.
    Priset får eleverna betala.


    • SKL är mycket mer än en facklig motpart, det är strategiinstans för kommunerna när det gäller skolan och det är de som utarbetat hela upplägget där lärare ska bli handledare för att de ska spara pengar och kunna anställa obehöriga.


      • Och vem har gett dem den makten? Jo, en tyst förhandlingspart. Skam över lärarfacken! Skam!


      • Jag är inte förtjust i Lärarförbundet och kunde inte låta bli att njuta av hur Zaremba klär av dem i sin ömklighet.

        Sen hävdar jag att lärare bör vara olika och att de utgör en väldigt dålig grund att bygga fackförbund av. Det är dessutom arbetsgivaren som måste ha ansvar för verksamheten och när de låter målet om att sänka lönerna bli överordnat samarbete och utveckling gör de fel.


      • Skitsnack! En arbetsgivare betalar aldrig mer än det han/hon behöver och kan han/hon få arbetskraft gratis tar han emot den. Oavsett hur lika eller olika man är så är professionen densamma. Vill man inte hävda sin professionalitet får man skylla sig själv. Hade vi haft fack värda namnen hade situationen inte urartat på det vis den har gjort. Lärarfacken har inte bara svikit sina medlemmar utan också sin samhällsuppgift. En lärare i Tyskland tjänar mellan 17 000 – 23 000kr mer i MÅNADEN jämfört med en svensk lärare.Det är skillnad och det GÖR skillnad.


      • En arbetsgivare ska förstås försöka minimera lönerna men har samtidigt krav om att kunna rekrytera och behålla anställda.

        Det är arbetsgivaren som har en samhällsuppgift som vi utför åt dem. Våra olikheter gör att vi ska ha måttliga facklig ambitioner och inrikta oss på att inte motarbeta varann.


  6. Det är bara att läsa MacKinsey-rapporten om lärares status och dess betydelse för elevernas framgång. Den säger allt. // Stella


  7. Usch vad trött jag blir!
    Jag vill inte bli dragen över en kam som en dålig lärare. Jag har faktiskt inte träffat på en behörig ”dålig lärare” på 26 år. Möjligtvis mindre karismatisk och vacklande i sin yrkesroll. Jag är en förbannat bra och uppskattad lärare även om jag inte får cred alltid för det jag gör. Har jobbat hela mitt yrkesliv i förortsskolor och är rätta virket. Jag kör mitt eget race eftersom jag är trygg med min lärarroll nu med 10 år kvar i yrket, och intresserar mig inte för ryggdunkarna och de falska leendena.
    Jag trivs och lyfter mina elever och skrattar med de minst en gång om dan.
    Lever på uppskattning från föräldrar. Lyssnar med ett halvt öra på muppar som inte gör ett ärligt handtag och aldrig undervisat i helklass eller flytt från Lärargärningen till en ”finare” position utan att vara en primus inter pares (den främste av likar).
    Ok vad gör vi nu?
    Vi har tydligen dåliga lärare! Vad ska vi göra med dem? Tala om att de är oskickliga är ingen bra ide.
    Ska man säga till Islands fotbollslag
    att de behöver skickligare spelare?


    • Jag håller med ” Jag har faktiskt inte träffat på en behörig ”dålig lärare” på 26 år” men har träffat på usla obehöriga och flera som fått orimliga uppdrag som de inte klarat.


      • Poängterar att jag räknar in behörig i ämnet också. Exempelvis en duktig bildlärare som var riktigt usel tekniklärare.


  8. Hej Johan Kant och alla kommentatorer! Jag vill bara säga att hela denna denna blogg och diskussionen är mycket intressant och uppfriskande. Hade önskat att den funnits redan för tio år sedan då vi – ”några” lärare av den gamla stammen såg vart utvecklingen var på väg. Då hade våra sista år kanske blivit lite mer lustfyllda och känslan av hopplöshet inte bemäktigat sig oss så till den grad. En frisk fläkt var dock ett besök på skolan av Jan Björklund året innan han blev minister – han verkade vara ute för att lyssna – kanske påverkade vi honom något, för jag tycker han varit den av alla skolministrar som jag upplevt som engagerat sig allra mest i de problem som Johan pekat på i bloggserien och som vi – adjunkter – upplevt utan att kunna/vilja göra något åt (trots strejk och demonstrationer). Att stora delar av lärarkåren nu sätter sig på tvären kan man förstå då man under många år bl.a. varit ointresserad av utvärdering och rättvisa betyg – det har ju under många år funnits många som förespråkat ett avskaffande av betygen, för att inte tala om utvärdering av den egna undervisningen. Jag gjorde några halvhjärtade försök till uppstramning, t.ex. föreslog att vi – två parallella högstadier skulle rätta varandras centrala prov. Resultat: Utskrattad, vilken urbota idé!
    I vilket annat land skulle ett skolverk presentera de nationella proven i ett och samma ämne vid olika tidpunkter i landet (tidpunkten var valfri)? Det tog inte många minuter innan proven låg på nätet. Reaktioner från lärarna? Noll. Kan man respektera något så oseriöst. Det säger något om inställningen till utvärdering. Minns inte hur många år det pågick.
    F.ö. sympatiserar jag helt med Lena Niklassons tydliga kommentarer.
    1989 var året då det hände mycket i världen – och i Sverige. Det stora facket svek (i korporativistisk anda enligt min mening) och vi kunde förutspå utvecklingen som GP är fader till som han också själv erkänt: ”knäcka lärarna”.
    Torsten Welin
    Nu läxhjälpare, f.d. lärare, lärarhandledare och make till yngre högskoladjunkt vid lärarutbildning och fortfarande engagerad i skolan.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s