h1

Jag Björklund ständigt förtalad – varför?

17 december 2013

Jag vill åter igen lyfta förtalet mot utbildningsminister Jan Björklund. Utan argument mot hans politik och med systematiskt förlöjligande legitimerar PIE och andra obstruerande mot fattade riksdagsbeslut. Men vem sätter egentligen fokus på lärarna? Är det egentligen inte Jan Björklund som menar att lärare ska undervisa. Alla som menar att Björklund inte är bra för lärarna, vad menar de att lärarna ska göra? Vara handledare eller coacher?

Här är Jan Björklunds jultal på SvT-play.

Om ni är kritiska till Jan Björklund – kritisera hans politik och kom med argument!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

43 kommentarer

  1. Ett bra tal, men var är handlingarna?
    Finland uppnår världsklass medan vi i Sverige
    mest bara producerar varmluft.

    Hur har finnarna lyckats neutralisera PIE?
    Dags för studiebesök!


    • Christer,
      Jag tror att finnarna aldrig har laborerat med skolan som man gjort i Sverige. Heller aldrig rustat ner lärarnas status. Därför har PIE aldrig uppstått.


  2. Du gör en formidabel insats för skolan, Johan! Och det gör Björklund också.


    • Tack Bertil!


  3. Håller med dig Johan ! Extra starkt av dig eftersom jag tror mig veta att du inte röstar på Björklund…


    • Hej Christer,
      Nej jag röstar inte på Jan Björklund och jag är inte överförtjust i hans politik alla gånger. Ändå finns det ingen politiker som har lyft fram vikten av lärarens betydelse. Jag har till exempel aldrig haft några som helst problem med kepsar och mobiltelefoner, vilket jag heller aldrig sett någon annan lärare ha. Kanske vid enstaka tillfällen, men inte som fenomen. Ändå gör JB stor sak av det. Men jag tror på demokrati och jag tror på ärlighet och avskyr det som PIE sysslar med som jag anser vara rent brottsligt och ett hot mot demokratin.


      • Hej Johan
        Du är något av en kritisk tänkande människa, vilket är ovanligt. Att inte rösta på alliansen men tycka JB är bra. Det visar på integritet och en egen inre kompass, även avsaknad av ideologisk ryggmärgsreflex och grupptänkande.


  4. Jag har själv tidigare slentrianmässigt dissat JB men är mer inlyssnande nu på vad han verkligen säger. Dock finns det vissa tveksamheter kring hans beslut tycker jag. Ta till exempel borttagandet av all obligatorisk estetisk verksamhet på gymnasiet. Vad säger hjärnforskning om det? Själv är jag lärare i teoretiska ämnen.

    Sen tycker jag att hans framtoning är under all kritik. Såg igår en liten ordväxling mellan honom och SVEAs ordförande. Och han fixar liksom inte att sälja in de idéer som egentligen är självklara och kloka. Han har ju öppet mål nu efter PISA.


    • Jag har ju träffat Björklund i samband med en debatt och vet att han är trevlig och kan också tycka att han oftast argumenterar på ett bra sätt.

      Sen finns det en bit som handlar om retorikens ”ethos” känsla där jag undrar en hel del kring om han inte kunde valt mindre provocerande upplägg.


      • Estetiska verksamheten på gymnasiet är en svår nöt. Jag tror också att det är ett viktigt inslag på alla program men samtidigt blev det på något förunderligt vis skolans mest hatade ämne för många. Det behövs något kreativt nytt grepp kring hur vi undervisar inom detta område.


  5. Jag håller med dig helt i alla dina inlägg !
    Tycker bara att det hade passat bättre om JB med den nya satsningen om ”ordning och reda i skolan” istället formulerat sig i ord som ” arbetsro i skolan”. Risken är att att med uttrycket ”ordning och reda” skapar onödig kritik ex. i formen av att det ”bara handlar om kepsar och mobiltelfoner”, som ju är den stadiga och mycket ytliga diskussionen om skolan som aldrig verkar avta. Betydligt mera intressant är vad vi menar med arbetsro och hur vi ska nå dit.


    • Hej Marie,

      Du har helt rätt i det du skriver.


    • JB är något så ovanligt som fullständigt medveten om hur det kan se ut i skolan och på lektioner, alltifrån
      Studiefrämjande arbetsro till kaos. Han har lyssnat på lärare. Du har rätt i att vi behöver tala om vad arbetsro är och hur vi ska nå dit. Att vi ens behöver definiera vad arbetsro är visar på lärares vacklande föreställning om vad skola är och bör vara. Här kan PIE fira triumfer.


      • Bravo Dick! Jag önskar att det även vore mer av auskultation och praktik i lärarutbildningen (också . . .) nu när man äntligen igen betonar vikten av kunskap och inlärning. Att tex ”äga rummet” går (nästan) alltid att lära sig.


    • Jag instämmer helt i din förundran över JBs val av uttryck. Arbetsro, lärarledarskap, .. känns så mycket bättre än ”ordning och reda”, katederundervisning … Det verkar som att han tror att det behöver provoceras en hel del för att få genomslag i debatten och det kan vara sant men bieffekterna när hans motståndare eskalerar sina uttrycksätt är ju inget vidare.


  6. Det är ju rätt intressant att diskutera Jan Björklunds sätt att välja uttryck, hans personlighet, hans styrkor och svagheter osv. Det tråkiga är att det känns som att det är precis det PIE önskar att vi ska göra så att vi glömmer bort vilka som skapat skolans problem.

    Det är till för att lura oss bort från sakfrågan. Björklund har sopat fram mängder av felaktiga beslut och vi borde börja se till att vi väljer nya vägar.


    • Okey!
      PIE har lyckats med att föra bort fokus från de som skapat skolans problem, säger du! Om vi nu antar att PIE är stor skuld till skolans problem, vilket jag till stor del håller med om, så vill jag ändå påminna om lärarnas del i det hela.
      Lärarna har varit och är oerhört rädda för att ha avvikande åsikter som inte stämmer överens med PIE. Vi har likt lamm låtit oss hjärntvättats. De som inte hjärntvättats har hållit tyst. Likt olika populära bantningsdieter har vi svalt dekret efter dekret. Hoppat från pinne till pinne, tills vi blivit så förvirrade att vi ibland undrar varför vi inte blev optiker. Tyvärr så är det så att endast lärarna själva kan lyfta skolan. Vad som än må komma efter PIE.
      Men det är också där lösningen finns.
      Lärarna består av olika politiska tillhörigheter, men jag tror att de allra allra flesta innerst inne har samma mål med undervisningen, nämligen att medverka till att elever lär sig så mycket som möjligt i skolan. Olika pedagogiska grepp har minimal inverkan på elever undantaget de som är ursprungna av den aktuella läraren som tagit till sig efter behov och personlighet.
      Den stora elefanten i rummet är elevers inställning till studier, som iof kan ha många olika orsaker, och lärarens inställning till om han/hon kommer lyckas. Vilket förutsättningarna till ser olika ut. Jag jobbar väldigt mycket med inställning och jag får bättre resultat. Det passar mig och min personlighet.
      Jag blir illa berörd när jag hör att det har kaosat på någon lektion, eller har varit försvårande för lärare att undervisa. Vilket slöseri! För lärare och elever.


      • När det gäller lärares roll i skolkrisen så har jag inga lösningar. Skoljante är för starkt förankrad i skolan men ännu viktigare att lärare bör vara olika för elevernas skull och det gör att vi som grupp passar illa för allt som påminner om facklig kamp. Även om ett gemensamt engagemang i elever finns så undrar jag om det räcker.

        Jag anser inte att lärare är fega när det gäller att uttrycka åsikter men perioden efter kommunaliseringen handlade om att tysta oss och kåren har inte hämtat sig helt.


  7. Jag är kritisk till Jan Björklund därför att han så ensidigt fokuserar på kontroll och att rangordna elever. Lägg märke till att jag här skiljer på resultatuppfyllnad och att följa upp elevernas resultat (vilket jag tycker är bra) och att rangordna elever.

    Fram till 1900, i praktiken 1920, hade vi i Sverige ett skolsystem som systematiskt missgynnade begåvade elever från hem utan studietraditioner (”arbetarklasselever”). Det var inte någon bra idé då och är det inte nu.

    När Alliansregeringen/Björklund återinför de gamla stadieindelningen istället för indelningen i lägre och högre åldrar som fanns i Lpo94 gör man det, mig veterligen, enligt något slags kverulantiskt det var bättre för argument. Bättre motiv än så har man inte.

    När Alliansregeringen inför fler betygssteg gör man det trots att det finns forskning på området som visar att det kommer att öka godtycket i betygsättningen, eftersom lekmän (väljarna) tror tvärt om. Samtidigt stadgar man för all del upp betygskriterierna något, vilket gör att den fullständiga katastrofen undviks.

    Jag är också kritisk till Björklund därför att han så tydligt motarbetar en av de absolut bästa sidorna med den gymnasieskola jag och två av mina syskon gick. Nämligen att man kunde utbilda sig till lastbilschaufför och upptäcka några år senare att man nog ville läsa till ekonom, eller utbilda sig till målare och sedan bestämma sig för att bli språkvetare.

    Sist och slutligen är jag väldigt kritisk till att Jan Björklund/Alliansregeringen är så pigga på att peka finger på socialdemokraterna trots att en av de två ändringar i skollagen som skadat skolan mest, nämligen friskolereformen, var ett borgerligt initiativ. Jag är väldigt kritisk till att Björklund är så pigg på att kasta paj på motståndarsidan istället för att medverka till blocköverskridande överenskommelser. Genom att den vägen försvaga utbildningsutskottet ger han också PIE väldigt mycket rörelseutrymme!

    Jag är också väldigt kritisk till att Björklund inte verkar bry sig om att resursbristen gör att lärarna idag måste vara skolsköterskor, fritidsledare, kuratorer, kanslister OCH lärare.

    Och innan någon undrar, jag som säger detta är medlem i miljöpartiet i Norrtälje, även om jag inte är förtroendevald (än?) och inte uttalar mig som representant för partiet, varken lokalt eller nationellt.


    • Det var lite mer konkret kritik. Jag håller dock inte med om att Björklund ensidigt fokuserar på kontroll och rangordning av elever. Visst har betyg införts för årskurser som inte haft det under ett antal år, men det är långt ifrån allt som hänt.
      När det gäller rangordning så vet jag inte riktigt vad du syftar på. Är det fler betyg, eller något annat?
      Du skriver att skolsystemet fram till 1920 systematiskt missgynnade begåvade elever från hem utan studietraditioner. Vad i dagens system som Björklund är upphovsman till gör detta?
      Vad är nackdelarna med stadieindelningen och fördelarna med lägre och högre åldrar?
      Varför skulle godtycket öka med fler betygssteg? Jag har inga problem med att det oftare inträffar att en elev får ”fel” betyg när stegen är fler, men å andra sidan är konsekvenserna av ett steg fel betyg mindre när det finns fler steg i skalan. Det är inte uppenbart vilket som är sämst.
      Hur visar det sig att Björklund tydligt motarbetar den goda sida du nämner? Jag misstänker att du avser högskolebehörighet på yrkesprogrammen. I så fall kan jag hålla med om att utformningen av reformen kunde gjorts bättre, men däremot kan jag inte hålla med om att det är ett tecken på att Björklund tydligt motarbetar elever som vill få högskolebehörighet på yrkesprogram. Vad man borde gjort är att utforma yrkesprogrammen så att grundalternativet är att det leder till högskolebehörighet, men ger möjlighet att välja bort det alternativet. Nu måste eleven aktivt välja till de kurser som krävs för högskolebehörigheten.
      Att peka finger mot andra partier är standard i den politiska världen och jag har svårt att se att Björklund är värre på den punkten än andra partiledare, men det är svårt att veta utan en djupgående analys.
      Jag tror visst att Björklund bryr sig om att lärarna måste lösa en massa andra uppgifter än undervisningen, men det svenska skolsystemet har gott om pengar. Problemet är att så mycket försvinner på vägen ut till skolorna.


      • Ditt förslag sätter fingret rakt på felet med Björklunds gymnasierereform. Jag har sett så många studietrötta elever tvingas till bara mer och mer teori medan de tappar lusten och menar att vi inte ska ha några förutfattade meningar kring vilka men de som verkligen vill ägna sig åt mer praktiskt arbete ska kunna få göra det. Det är inte mindre fint. Därför var jag glad åt Björklunds reform.

        Du sätter fingret på att det ska vara möjligt att låta bli teoretiska studier på yrkesprogram men det naturliga ska vara att ha med teoretiska studier.

        Lägger man till en möjlighet för alla att komplettera sin teoretisk grund på slutet av gymnasietiden, extra halvår så kan reformen bli riktigt bra.


    • Det här är en bra lista över det man kan kritisera när det gäller Björklunds skolpolitik och tänk om kritiken kunde se ut mer på det här sättet. Tänk vad mycket bättre debatten kunde bli.

      Du raljerar en del över argumenten för det du inte tycker om och menar att drivkrafterna bakom dem är barockt dumma och drar obefogade slutsatser av typen ”inte verkar bry sig om”. När vi riktigt ska förstå varandra är det kanske inte bästa debatttekniken men jag erkänner att jag själv kan använda den.

      När det gäller stadieindelningen har jag ett starkt argument för den. Det är mycket viktigt att eleverna får möta variation och att de får känna att de får större utmaningar allt eftersom de blir äldre. Både lärarkompetens och elevens ansvar bör ha tydliga förändringar under elevens skoltid.Om det sker i tydliga steg ger det också en känsla av nytt och spännande när det kommer.


      • Jan
        Håller med!
        Jag kommer att tänka på att om jag skulle välja en kurs på tex ett bildningsförbund, så vill jag hamna på rätt nivå. Många gånger kan man välja
        Nybörjare 1
        Nybörjare forts.
        Fortsättningskurs
        Avancerad
        Konversation
        Exemplet kanske haltar, men någonstans mellan omsorg och utbildning ska man befinna sig.
        Var någonstans på den skalan skolan ska befinna sig är frågan?
        OCH till sist! Nej lärare är inte fega, de är rädda.


    • Till att börja med tycker jag det är jättekul att jag fått sådan respons! Det gör verkligen att jag själv måste tänka efter också, vilket gör det hela ännu bättre.

      Till att börja med: På minst ett ställe så reserverar jag mig något genom att skriva Björklund/Alliansregeringen eftersom jag nämligen ser en tydlig moderat hand över politiken när det gäller detta med kontroll och rangordning. Denna reservation är nog så viktig. Jag kan tycka att man väl ensidigt inriktar sig på just Jan Björklund när man kritiserar skolpolitiken. Visst är han ansvarig minister, men det innebär inte att han personligen har ansvar för allt.

      Rangordningen sker på flera sätt, genom det fria skolvalet, genom att så ensidigt betona valfriheten och elevernas (läs föräldrarnas) möjlighet att välja skolan, genom tidigt införda betyg (för i kombination med resten så blir det bara rangordning av detta) och sist och slutligen genom handledarutbildningar och yrkesprogram utan teoriämnen SAMTIDIGT SOM MAN MONTERAR NED FOLKHÖGSKOLOR OCH KOMVUX.

      Så nästa punkt: Peka finger på motståndarsidan. Det var Alliansen/Björklund som introducerade begreppet ”flumskola” om den skola som fanns sedan tidigare, det var en representant för de borgerliga partierna som för cirka 30 år sedan bröt den tidigare traditionen att komma överens över blocken om skolpolitiken och istället göra block-/partipolitik av det hela.

      Jag har aldrig någonsin sett någon representant för Allianspartierna som överhuvudtaget nämner behovet av exempelvis skolhälsopersonal.

      Hoppas det förklarar lite i alla fall.


      • Jag är inte emot rangordning utan tror att anti-tävlings lobbyn gör Sverige en stor otjänst. De nobelpris, uppfinningar och produkter som skapat vårt välstånd har i stort sett alla skapats av människor sugna på att pressa sina gränser och vara lite bättre än andra. Sen är det tydligt visat att man kan samarbeta med konkurrenterna och att kraftfulla samarbeten blir extra vanligt när konkurrensen blir hård.

        Kommersialiseringen av skolan och den svåröverblickbara valfriheten det är inget incitament för tävling. Det ger fördelar till den som har gott om pengar och kan skaffa expertis,fördelar till den som sitter på resurser och kan ägna sig åt svågerpolitik.


      • Jag blev inte mycket klokare av förklaringarna.
        Det andra stycket håller jag med om, för det är inte enskilda ministrar som styr enligt svensk regeringsform, utan regeringen. Björklund kan driva frågor, men det är beslut i regering eller riksdag som gör att de vinner laga kraft. Han måste alltså få med sig kollegorna från andra partier. Ett av de tydligaste exemplen är kommunaliseringen som han vill riva upp, men där de tre andra partierna i regeringen invänder (och tyvärr vill ju inte heller socialdemokraterna och miljöpartiet förstatliga skolan).
        När det gäller ditt tredje stycke så begriper jag inte vad du menar. Vad är det för slags rangordning du menar?
        Ditt fjärde stycke är kryptiskt. Vem var denne representant och vilket ansvar har Björklund för det som skedde för tre decennier? Slutligen, på vilket sätt är detta ett belägg för att Björklund idag skulle peka finger idag mer än rikspolitiker i allmänhet.
        Jag har ingen koll på hur ofta skolhälsopersonal nämns i debatten, men Björklund framhåller vikten av att lärare ska kunna vara just lärare och det i sin tur innebär att andra uppgifter ska skötas av annan personal, t ex skolhälsopersonal.


      • Nu ska vi se, en sak i taget. Det fria skolvalet gör i praktiken att kommunala skolor, speciellt i arbetarklassområden, dräneras på duktiga elever (de väljer nämligen andra skolor). Den vägen blir det jobbigt för lärarna, så åtminstone många av de bästa väljer då skolor med mer motiverade elever, den vägen utarmas arbetarklassskolan ytterligare och på det viset fortsätter det. Dessutom har rikare kommuner råd med högre skolpeng och kan den vägen locka lärare med bättre arbetsvillkor och på det viset fortsätter det.

        Och högstatusskolan behöver dessutom inte vara så bra från början, det räcker med att den har elever som är barn till studievana föräldrar. Det gör att eleverna (i medeltal) får bättre betyg, då tror föräldrarna automatiskt att skolan är bättre och den vägen lockar de ambitiösa elever och så är spiralen igång.

        Slutligen: Genom att ta bort de teoretiska ämnena ur yrkesprogrammen (istället för att anställa duktiga pedagoger som kan koppla dem till yrket ifråga och motivera även dessa elever) så gör man det svårare att omskola sig om nu studiesuget skulle komma senare. Om man ovanpå det monterar ned komvux och folkhögskolan gör man det i stort sett omöjligt för en snickarson som först går pappas fotspår att bestämma sig för efter ett par år eller så att de vill bli ingenjör istället. Man låser fast hantverkarna i sina yrken. Det handlar om att stämpla studieovana elever som korkade, mer än att lyfta fram de duktiga. Det är den rangordningen jag menar. Att befästa skillnaden i studieresultat mellan arbetarklass och barn till högre utbildade snarare än att bekämpa den.

        Enligt mina källor var det Gunnar Hökmark som var först med att introducera detta med valfriheten i skolan men dels är jag inte säker på att jag minns rätt, dels är jag inte ute efter honom personligen.

        Och som sagt: Genom att gå på attack mot hur socialdemokraterna skapat en flumskola (där stora delar av det Lpo94 som kritiseras skapades under Bildt-regeringen!) ger man PIE betydligt mer rörelseutrymme! Tyvärr går ju Socialdemokraterna ner på samma låga nivå!

        Håller fullständigt med janlenander om vad fria skolvalet leder till. Och svågerpolitik är något jag nog inte tycker man ska uppmuntra.


      • Markus, du skrev ursprungligen att du är kritisk till Jan Björklund därför att han så ensidigt fokuserar på kontroll och att rangordna elever. Nu beskriver du en process som vilar på komponenter som var på plats redan ett decennium innan Jan Björklund fick makten. Det är inte hans åtgärder som lett fram till det du beskriver och då framstår det som orimligt att säga att han ensidigt fokuserar på rangordning. Än orimligare framstår det med tanke på att Björklund vill förstatliga skolan (men får inte därför att M, KD, C, S och MP är emot detta) och därmed få bättre möjligheter att motverka bland annat det du beskriver i meningen ” Dessutom har rikare kommuner råd med högre skolpeng och kan den vägen locka lärare med bättre arbetsvillkor och på det viset fortsätter det”.

        För övrigt skulle jag inte kalla det du beskriver för rangordning, utan snarare använda något uttryck om möjligheter till klassresa eller något liknande.

        Du skriver att Björklund tog bort de teoretiska ämnena ur yrkesprogrammen (vilket i och för sig inte är riktigt sant för de går visst att läsa inom ramen för yrkesprogram, men kräver aktiva val, något som är en beklaglig konstruktion tycker jag) i stället för att anställa duktiga pedagoger. Vet du att dessa duktiga pedagoger fanns att få tag på? Jag tvivlar på det, för en viktig orsak till den svenska skolans förfall är att det utbildas för få duktiga lärare och det beror främst på bristande intresse för lärarbanan hos ungdomar. De ser inte läraryrket som attraktivt.


      • Kritiken mot Björklund när det gäller att sänka de teoretiska innehållet i yrkesprogrammen, så att eleverna inte är behöriga till högskolan. Den kritiken delar jag. Däremot har det inget med rangordning att göra. Rangordning är en kritik mot det relativa betygssystemet som är en befogad kritik. Dessvärre är det så att det är många, även ett gäng professorer, som ägnar sig åt denna kritik men inte begriper att det är ett gammalt betygssystem som kritiseras. Rätt gjort är dagens kunskapsstandardbetyg det mest rättvisa som jag känner till går att uppbringa. Gymnasiets kurssystem är dock helt galet, men det är ju en annan sak. Knappast Björklunds fel.


    • En av de stora poängerna med sådana här bataljer är att man verkligen får gnugga geniknölarna runt de egna argumenten och även ifrågasätta sig själv (annars blir det knas!).

      Alltså: Jag Björklund (både som skolminister och folkpartiledare) har ansvar för att han bidragit till att accentuera pajkastningen snarare än att hejda den, även om det alltså är en process som varit igång i cirka 30 år.

      Jag fäster mig också vid en mening i Johan Kants replik. RÄTT GJORT är dagens kunskapsstandardbetyg inte rangordnande. Sant. Sedan gäller det att göra rätt (mitt betygsmotstånd börjar känna sig undanskuffat i ett hörn ju mer jag diskuterar sådant här. Lite intressant)

      Här ska dock sägas att jag nu i veckan fick reda på hur en del lärare satte betyg på den tiden vi hade de gamla relativa betygen och det var riktigt riktigt riktigt skrämmande att höra. Dagens betygssystem är helt klart bättre.

      Niklas: Det finns kunniga lärare idag också. Men visst är de alldeles för få och blir trist nog ofta motarbetade.

      Punkt 2: En helt statligt finansierad skola som inte är tillåten att ta betalt för utbildningen, där skulle naturligtvis mycket av rangordningen försvinna. Speciellt om man begränsar det fria skolvalet något. Det kan vara jag som är negativ men det är inget jag tror sittande regering om. Återigen, här är Björklund en representant för hela regeringen, och regeringen vill inte förstatliga.

      OT: Skulle gärna se att Folkpartiet visade lite ryggrad mot M på fler fronter än bara skolan, men det är som sagt helt OT.


      • Björklund har antagligen ett delansvar för pajkastningen, precis som väldigt många andra partiledare, men jag har svårt att se att han specifikt står ut i detta avseende.
        När det gäller förstatligande av skolan så har ju Björklund sedan länge drivit den linjen, men eftersom en stor majoritet, både i regeringen och riksdagen (S+MP är ju mot förstatligande) kan knappast Björklund lastas för detta. Vad annat skulle han kunnat göra?


  8. Hej Johan!

    Jag håller delvis med dig i det du skriver om den osakliga kritiken mot Jan Björklund, och utan tvekan är hans jultal alldeles lysande. Men det rimmar samtidigt väldigt illa när han pratar om vikten av bildning och läsning, samtidigt som han just har reducerat svenskämnet på yrkesprogrammen på gymnasiet till en ynka 100-poängskurs i ettan. Att dessa ”arbetarpojkar” (som Björklund gillar att kalla dem) inte längre läser svenska genom hela gymnasiet är en katastrof.

    Björklund motiverade detta med påhittade argument om att skoltrötta elever på yrkesprogram hoppade av skolan för att kärnämnena blev för jobbiga, men jag har aldrig sett någon statistik som stödjer det.

    Dessutom är det för mig obegripligt att man, samtidigt som vill förstatliga skolan inte inser att det bara är halva lösningen och att man samtidigt måste avskaffa det fria skolvalet och förbjuda att skolor drivs i vinstsyfte.

    Med detta sagt: det nya betygssystemet tycker jag tveklöst är totalt överlägset det förra och väldigt mycket av Gy11 är jättebra. Men min ovanstående kritik överskuggar tyvärr det som är bra.


    • Martin,

      Gymnasieprogrammet är en riktigt bra grej att kritisera Björklund och regeringen. Katastrof! Hur tänkte man? Ännu mer katastrof när Maud Olofsson sa: ”En del tänker med huvudet och en del tänker med händerna” – snacka om att cementera fördomar att en del aldrig kan lära sig att bli akademiska. Här håller jag med dig fullständigt. Och det är på detta sätt som Björklund och andra politikers förslag ska kritiseras, inte genom nidbilder och att man kallar honom ”majorn”.


      • Nja
        ”En del tänker med huvudet och en del tänker med händerna”
        Kan hålla med om att det låter lite som att det man inte har i huvudet får man ha i benen. Dvs att man är a little bit simple. Dåligt ordval!
        Jag är inte helt hemma på det här området, men har det inte varit kritik mot att elever som inte väljer linje/yrke som direkt förbereder för högskolestudier ska tvingas läsa mycket (enligt de) teori.
        Är det inte också en värderingsfråga- att akademiska yrken är finare än praktiska yrken. Jag förstår rättvisetänket, men det går bara åt ett håll.


    • Egentligen tror jag att Johan är lite obekväm med att försvara Björklunds skolpolitik där han är kritisk mot stora delar. Jag tror att han reagerat på de osakliga påhoppen på Björklund som är som ett kamouflage av obstruktionen mot att skapa arbetsro, kunskapsfokus och uppföljning av resultat.

      Här ovanför försvarar jag Björklunds gymnasiereform men pekar på hur den bör vidareutvecklas.

      Jag kan också försvara det fria skolvalet, det är en nödvändig säkerhetsventil när kommunala skolor inte möter alla elever. Att tvinga duktiga elever att gå i skolor och klasser där det uttryckligen sägs att skolan inte prioriterar dem, inte bryr sig om deras behov det är rent moraliskt fel. Där skötsamma tjejer ska användas som buffertzon för stökiga pojkar med katastrofala resultat på tjejernas studier där har systemet spårat ur.


      • Jan Lenander skriver:

        ”De osakliga påhoppen på Björklund är .. ett kamouflage av obstruktionen mot att skapa arbetsro, kunskapsfokus och uppföljning av resultat.

        Här ovanför försvarar jag Björklunds gymnasiereform men pekar på hur den bör vidareutvecklas.

        [D]et fria skolvalet .. är en nödvändig säkerhetsventil när kommunala skolor inte möter alla elever. Att tvinga duktiga elever att gå i skolor och klasser där det uttryckligen sägs att skolan inte prioriterar dem, inte bryr sig om deras behov det är rent moraliskt fel. Där skötsamma tjejer ska användas som buffertzon för stökiga pojkar med katastrofala resultat på tjejernas studier där har systemet spårat ur.” (min fetstil)

        Applåder och stående ovationer!


    • Här finns i alla fall en undersökning angående yrkesprogrammen och avhopp:

      http://www.ifau.se/Upload/pdf/se/2009/r09-07.pdf


      • Jan och Arvid: Jag köper att man måste ha ett fritt skolval i ett system som tillåter att skolor tävlar mot varandra och därigenom bygger på att vissa skolor ska vara bättre än andra (annars finns det ju ingen poäng med att välja). Så att vi måste behålla det fria skolvalet så länge det svenska skolsystemet ser ut som det gör idag – det håller jag med er om.

        Men jag menar samtidigt att skolan borde förstatligas och att friskolor inte borde få drivas i vinstsyfte. Och om man först genomför det så kan på sikt också avskaffa det fria skolvalet – utan att offra ”skötsamma tjejer”. För i ett sådant system skulle alla elever satsas på och inga elever behöva offras genom att gå i de ”dåliga” skolor som dagens svenska skolsystem skapar alltför många av.


  9. hej johan ! jag har läst din blog om Sara …jag har samma problem med min dötter. När har jag läst din blogg om sara så har likheter med utbildningen av min dotter.Jag är en mamma som inte vet vad mer att göra … Min dotter och jag hade ett möte i dag. Rektor ,specialpedagog,mentor ,kurator och chef sårskola har hoppat på mig och min dötter .Min dotter började gråta.
    specialpedagog sa att min dotter inte är intelligent, att hon har ett problem med inlärning och att de föreslår gymnasiumsärskolan. Hela hennes skolgång var ett misslyckande. snälla kan du hjälpa mig?Jag och min dotter känna oss hopplös…hur hennes liv kommer att vara i framtiden ? mvh lamija


    • Hej Lamija,
      Trist att höra. Hur är det med hennes kunskaper i matematik och svenska? Vad har specialpedagogen sagt? Vilka är din dotters problem?


  10. Allt är inte Björklunds fel. Skolans problem går tillbaka flera årtionden. Och vem satt i regeringen då?????

    God Jul alla lärare som orkar
    Catharina Persson,
    f d lärare för alltid


  11. För att underlätta analysen av Jan Björklunds jultal behövs andra partiledares jultal som jämförelsepunkter.

    Jan Björklunds jultal 2013 handlade uteslutande om skolan. Från en personlig horisont utifrån sin hembygd berörde han skolans plats i samhället och skolans plats för individen. Skolan ska förvalta en kulturtradition, göra klassresor möjliga, utjämna sociala skillnader etc. I sak kan väl vem som helst hålla med om detta, men hur ser dagens verklighet ut?

    Jonas Sjöstedts jultal innehöll också personliga reflektioner. Han valde, så vitt jag kan se, som enda jultalare bland partiledarna att framhålla att samhället behöver förändras för att bli hållbart. Medan Björklund berättade om sina lärare i skolan berättade Sjöstedt om människor som är påverkade av ett förändrat klimat.

    I sak kan man ifrågasätta båda, eller hylla båda. Om grundbulten i ett samhälle är skolan är lärarna den viktigaste yrkesgruppen som Jan Björklund framhåller. Sett utifrån ett systemteoretiskt persektiv håller dock inte detta resonemang (se. t.ex.- Parsson, Luhman m.fl.).

    Om grundbulten i ett samhälle är mat, vatten, social trygghet etc. och IPCCs rapport stämmer så har Jonas Sjöstedt i sak rätt. Om IPCCs rapport inte stämmer så kan vi diskutera sakfrågan.

    En ideologi gör en analys av verkligheten. Här borde det skilja sig åt mellan en liberal och en mer vänsterinriktad ideologi – gör det det i Jan Björklunds och Jonas Sjöstedts tal?

    En ideologi innehåller även en analys om varför det är som det uppfattas vara, ett program för att rätta till eller på andra sätt få samhället att nå till den utopi som inryms inom ideologin.

    Här är den liberala ideologin mycket intressant. I vilken mån och på vilket sätt vill liberaler idag utjämna klasskillnader? Finns det olika liberala inriktningar? På vilket sätt vill liberaler att skolan ska utjämna klasskillnader?

    Klass är ett problematiskt begrepp eftersom den gamla arbetarklassen minskar och vi har fått ett annat arbetsliv, gobalt sådant menar Guy Standing, ett s.k. prekariat med tillfälliga anställningar. Samtidigt menar Standing att vi har fått en elit, miljardärerna, som meriteras på ekonomiska villkor – inte på grund av kunskapsmeriter i första hand.

    Däremot benämner Standing en grupp med tekniska experter etc. som proficianer som har en hög position och tjänar stora pengar.

    Standing är ekonom, forskare och har utvecklat en klassanalys som en del vänsterpolitiker har anammat. Jan Björklunds klassanalys toilkar jag mer ligger inom Max Webers referensram där olika yrkesgrupper konkurrerar med varandra på en marknad. Max Weber, sociolog och statsvetare bl.a., hade individer som utgångspunkt och passar därför bra för liberala politiker.
    Erik Wright är en av Webers nutida efterföljare.

    Vad vill jag säga med detta?

    Att ett jultal behöver sättas in i någon form av analysram för att bli meningsfullt att diskutera. I annat fall riskerar diskussionen att bli postmodern och handla om lösryckta atomistiska fakta utan sammanhang.


  12. Klassresa, dvs. social mobilitet.

    Jan Björklund har vid upprepade tillfällen under 10 år upprepat skolans roll för nämnda sociala mobilitet, inklusive i sitt jultal i december 2013.

    Sett utifrån ett liberalt perspektiv är det en fruktbar utgångspunkt eftersom det bevisligen finns möjlighet att ett barn, via utbildning, kan nå en högre samhällsposition än sina föräldrar.

    Men för att individer ska kunna göra klassresor behövs ändå någon form av social stratifiering (dvs. klassamhälle) existera. För skulle alla individer i en hel social klass göra en klassresa försvinner denna grupp/samhällsklass – och utan social stratifiering vore social mobilitet omöjlig.

    Samtidigt som individer kan förändra sina positioner via skola och utbildning har skolan ett s.k. sorteringsuppdrag. Dvs. att objektivt mäta individers olika kunskapsnivåer utifrån olika betygsnivåer. Om alla elever i Sverige får samma betyg har skolan misslyckats i detta uppdrag.

    Sett utifrån ett systemteoretiskt perspektiv är det funktionellt med olika klasser och framför allt med olika yrkesgrupper. Utgångspunkten är att samhället har blivit alltmer arbetsdelat som i sin tur har inneburit alltmer specialiserade kunskaper och kompetenser. Varje kunskap, kompetens och yrkesgrupp fullföljer på så sätt olika funktioner som är viktiga för ett samhälle.

    Att som Björklund hävda att en yrkesgrupp, lärarna, är den viktigaste yrkesgruppen kan säkert låta bra i lärares, föräldrars och allmänhetens öron. Men om vi ska analysera detta utifrån en klassanalys finner vi inte något som tyder på att lärarna har den högsta positionen i samhället. Viktigast men ändå inte en hög position, hur kan detta gå ihop? Möjligtvis om denna analys ingår i utopi, dvs. målet med Björklunds politik är att lärarna som yrkesgrupp ska nå en hög samhällsposition, t.ex. via lektorstjänster, förstelärare etc. Men i realiteten är det lång, långt ifrån en samhällselit, miljärdererna, och långt, långt ifrån de tekniska experterna vad gäller inkomster. Och även långt ifrån gamla professioner som t.ex. jurister, eller en del nya yrkesgrupper.

    Att som Björklund hävda att en yrkesgrupp är den viktigaste stämmer inte heller med att vi nu lever i ett arbetsdelat, specialiserat samhälle, som till viss del är globalt. I Parssons systemteoretiska modell, s.k. AGIL-schemat, nämns fyra subsystem, varav familj/skola är ett av dessa system. Inget är viktigare än det andra, alla är där beroende av varandra av dessa fyra system. I Luhmanns modell är samhällen än mer differentierade och uppdelade, varje delsystem lever där sitt eget liv. Luhmanns modell framhålls nio system, varav utbildningssystemet är ett system.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s