h1

Dagens hjälte heter Nathan Shachar!

05 januari 2014

Dagens Nyheters utrikeskorrespondent Nathan Sharchar är i blåsväder – i rejält blåsväder, för han har retat upp makteliten inom psykiatrin så till den milda grad att de skriver ett debattinlägg i DN och går till hård motoffensiv. Och givetvis förlöjligar man Shachers källor.

Men vad är egentligen grunden till denna konflikt? Jo, i en krönika i DN skriver Nathan Shacher att teorin om mentala störningar vilar på en väldigt lös grund, läs inlägget här. Kortfattat menar han att själva teorierna till bakomliggande sjukdomstillstånd/funktionsnedsättning (beroende på vad man pratar om) är grunda och att läkemedelsindustrin i högsta grad jobbar stenhårt för att få sälja piller, ibland utan tillräckliga tester bakom preparatet. Lägg därtill att kontrollerande myndighet och profiterande läkemedelsföretag har lite för nära samarbete.

Och här går alltså eliten för psykiatrin i Sverige igång rejält. Rubriken på deras svar i DN, länk, är ”Fördummande verklighetsförvanskning”. Men vänta nu ett tag – menar de sig själva? Nej, så klart de inte gör. Här finns det några aspekter som det psykiatriska etablissemanget (icke att förväxla med pedagogiska ideologiska etablissemanget PIE) borde förhålla sig lite ödmjuka till:

  • De nyligen avslöjanden som gjorts kring turerna kring Thomas Quick borde få psykiatrin att inte vara så tvärsäkra i att de har rätt i teoretiskt bakomliggande orsaker till mentala sjukdomar/funktionsnedsättningar. Det har emellanåt varit rena rama rövarkulorna som Sharcher skriver, när det gäller psykiatrin. Och kanske borde man kolla sektmentaliteten i egna led i stället för att anklaga Shacher för detsamma när det gäller hans källor.
  • Har någon av de personer som skrivit på uppropet läst rapporten från Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (SBU)? Och i sådana fall har man tagit till sig det som denna oerhört noggranna utredning kommer fram till. Nej det har man inte gjort! För i sådana fall skulle man se att Nathan Shacher har rätt i det han skriver, att det är på högst ovetenskapliga metoder som många utredningar görs. Läs rapporten Psykiatri_slutredovisning, eller mitt blogginlägg om rapporten.
  • Professor Christoffer Gillberg i Göteborg brände all sin forskning när en annan forskare Eva Kärfve ville granska vetenskapligheten. I Aftonbladet i november 2013 finns en artikel som tar upp hur förlaget stoppat den bok som Kärfve vill ge ut där hon kritiserar diagnosen ADHD. Debatten kring dessa diagnoser är i högsta grad en aktuell debatt.

Men är det så förvånande att vetenskaplighet brister? Nej inte enligt mig. Och är det så förvånande att läkemedelsindustrin vill tjäna storkovan på människors brister? Nej inte enligt mig. Kan det vara så att dessa två aspekter kan hänga samman? Absolut, anser i alla fall jag. För människan vill tjäna pengar, det gäller alla, även Du och Jag. Andelen idealister är försvinnande små när vi talar om de stora summor cash det rör sig om. Dessutom är människor som leder dessa stora läkemedelsföretag så kåta på pengar att de emellanåt gör vad som helst för profiten. Detta ser vi exempel på gång på gång när det gäller äckligt höga löner och fallskärmar som skulle kunna försörja ett mindre land. För att inte tala om den maktposition som höga chefer har, som innebär tolkningsföreträde.

Inget mer att säga om detta, så fungerar människan generellt. Och vi ska vara glada för att dessa människor finns för de bidrar till att världen utvecklas – pengar är en drivkraft. Det är här jag menar att man behöver förhålla sig till detta och vara oerhört noga med vetenskaplighet, att kunna verifiera teorier och ta till sig utvärdering, så att det inte är pengar och makt som ska få styra resultatet. Det går inte att ha någon sektliknande, som kring Thomas Quick och sedan säga: Ouups, oj då! Allt ska upp på bordet! Dessvärre verkar inte psykiatriska eliten begripit det som Nathan Shacher för länge sedan insett.

Men idag skickas barn för diagnosticering på löpande band och piller delas ut till barn och ungdomar. Här vill jag vara tydlig: JAG HAR ALDRIG PÅSTÅTT ATT ADHD INTE FINNS! Men jag tycker faktiskt att man behöver vara noga med att titta på bakomliggande orsaker och att vetenskaplighet ska råda, inte marknadskrafter som innebär att företag får betalt för hur många diagnoser de utför på ovetenskaplig grund. Jag vet att jag retar upp många med detta blogginlägg, men det handlar faktiskt inte om att förneka barn och ungdomar deras rätt till sin diagnos, utan att ge barn och ungdomar rätten att inte vara sin diagnos. Och att en eventuell diagnos ska utföras på vetenskaplig grund och inte godtyckligt. Vi har ett samhälle där barn och ungdomar ska vara på ett visst sätt för att passa in och duga och är man annorlunda så diskuteras det: ”Jag undrar om det inte är något fel på Pelle, ska vi inte skicka honom på diagnos så får vi se som om det är något”. Ovetenskapliga instrument (SBU) tar hand om lilla Pelle, hand får sin diagnos och så har vi plötsligt inte lika högt ställda förväntningar på honom. Jo då, jag har varit med om det personligen mååååååånga gånger!

Jag har sedan några veckor tillbaka ett blogginlägg i huvudet som jag går och tänker på. Jag kommer att skriva kring detta, förhoppningsvis i januari, där jag förklarar hur jag tänker. Det handlar om att man ska får vara som man är och växa med det, utan att behöva fylla samhällets ideal. Återkommer!

Lärare! Välkomna tillbaka efter en välbehövlig julvila. Ni behöver slappa och ligga och sova till 12. Ni behöver göra något annat, t.ex. snickra, åka skridskor med barnen eller spela spel. Ni behöver komma ifrån ert arbete som lärare och få mental vila. Nu börjar vårterminen och ni har en stor tyngd på era axlar, krav på er att alla elever ska nå kunskapsmålen. Att alla elever ska kunna läsa, räkna och skriva på grundläggande nivå när de lämnar årskurs 3. Alla! Detta krav ingår i själva läraruppdraget. Det är ett tufft krav och det är ett hårt arbete. Jag tror att väldigt många människor inte begriper hur hårt det är att vara lärare, hur man många gånger måste vända ut och in på sig själv. Men du som lärare behövs för att göra skillnad! Du som lärare kan hjälpa alla barn att nå dit! Du som lärare kan trolla – för du kan förändra framtiden för individer. Glöm inte det! Koncentration och fokus. Just det FOKUS – vilket är ditt uppdrag och hur ska du nå dit – med alla elever. ALLA! Fokus!

Om två dagar startar vårterminen för Sveriges alla lärare. Välkomna tillbaka ni hjältar i vardagen, som gör skillnad varje dag!

Annonser

35 kommentarer

  1. I samband med att jag själv fick diagnosen högfungerande autist började jag självklart forska lite mer kring bokstavsdiagnoser och jag kan intyga att du har en stor poäng i det du skriver och jag har själv hört talas om (dock inte stött på så mycket för egen del) högst ovetenskapliga beteenden inom pyskiatrin.

    Här ska sägas att inte heller jag har något emot psykiatrin eller har något emot ADHD-diagnosen (jag själv är förresten kollad och har inte ADHD) men visst har du rätt i att det behöver ifrågasättas och det är jättebra om en journalist tar tag i även tramseriet runt diagnoserna och rätten för barn att vara mer än en diagnos.

    Det vore bra om jag skulle känna mig säker på att Nathan Shachar visar prov på större vetenskaplighet. Tyvärr gör jag inte det.


    • Markus,

      På vilket sätt är Nathan Shacher inte vetenskaplig? Och för övrigt behöver han vara det i sina exempel, det handlar bara om att han i sin argumentation leder ett stort bedrägeri i bevisning.


      • http://www.dt.se/opinion/kronikor/1.6665221-sluta-stigmatisera-adhd

        Läs den, Johan.

        Allvarligt talat, din totala avsaknad av källkritik gentemot Shachar är pinsam. Du backar någon som väldigt intellektuellt oärligt promotar både direkta falsarier och scientologernas korståg mot medicin. Om du ska ha någon trovärdighet i hur du gormar om PIE och hur de använder selektiv forskning oärligt, så kan du omöjligtvis säga något positivt om Shachar och DEFINITIVT INTE säga ”På vilket sätt är Nathan Shachar inte vetenskaplig?”

        Jag bara skakar på huvudet här. Scientologerna är vetenskapsfientliga tomtar och Shachar springer deras ärenden. Och du stöttar honom. Snälla rara…

        Thomas Johansson


      • Hej Thomas,
        För det första måste jag säga att den länk du skickar med Isobel Hadley Kamptz är lika mycket en partsinlaga som Nathan Shachar, det vill säga att det är deras åsikter och inte forskning. Jag tycker du ska läsa SBU:s utredning. Ingenstans inom media lyfts det fram de ovetenskapliga instrument man använder inom mycket när det diagnosticeras. Ett jätteproblem anser jag.

        Har du läst Shachers Kommentar? Även en scientolog har rätt att ha åsikter. Men jag måste personligen säga att jag inte har mycket till övers för scientologikyrkan, men anser att denna debatt är oerhört viktig – oavsett vem som lyfter fram vad.


      • En nyhetsartikel SKA vara vinklad, det vill säga den är skriven med en speciell målgrupp i åtanke och man ska ha ett huvudbudskap.

        Tyvärr är det långtifrån ovanligt, att vinklingen är för hård så att man hamnar ska vi säga långt från vad som skulle godkännas i domstol. Väldigt långt ifrån. Det gör det svårt för läsaren att få hela bilden. Precis som PIE brukar göra med sina texter.

        En annan vanlig sjuka bland våra journalister är att kasta sten i glashus. Just det HAR Nathan gjort sig skyldig till. Artikeln du höjer till skyarna blir nämligen prompt sågad jäms med fotknölarna till exempel av Organiserade Aspergerare.

        Nathan Shacher har nämligen, till att börja med bara två källor och bägge är starkt ifrågasatta. En Scientolog och en undersökning som fått hård kritik för det ensidiga urvalet (vilket nämns i svaret till hans debattartikel).
        Slutligen är han själv starkt ifrågasatt eftersom han för något halvår sedan skrev en artikel där han ifrågasatte diagnoserna som sådana så kraftfullt att DN fick göra en pudel.

        Vilket är främsta anledningen till att t.ex. OA ser rött. Alla vi som fått diagnos i vuxen ålder och plötsligt fått alla sammanhang klart för oss, plötsligt förstår alla pinsamma händelser, plötsligt inser att vi tillhör en grupp människor som fungerar likadant och som vi dessutom kan hitta relativt lätt (det är bara att leta efter personer med samma diagnos), alla vi får plötsligt höra att eftersom läkemedelsverkets finansiering är tveksam (ÄR det så i Sverige eller har han bara förutsatt att det är likadant i Sverige som i USA?). Den killen är igång igen, denna gång med en scientolog som huvudkälla (Scientologerna bedriver ett korståg mot all typ av psykiatri där de bland annat motsätter sig väl fungerande schizofrenimedicin av religiösa skäl). Knappast särskilt vetenskapligt.

        När jag skrev förra artikeln var jag bara misstänksam, på grund av mitt synnerligen dåliga intryck av svensk nyhetsmedia, nu känner jag mig mer säker.

        Uppgifterna om tidigare händelser och fler motiveringar:
        http://www.dt.se/opinion/kronikor/1.6665221-sluta-stigmatisera-adhd


      • Hej Markus,
        För det första vill jag säga att både det Nathan Shacher och Isobel Hadey Kamptz (från dt) skriver är krönikor det vill säga direkta partsinlagor från dem och det är deras personliga reflektion, det vill säga ingen vetenskaplighet.
        För det andra så är det klart att alla som fått en diagnos blir förbannade, eftersom det finns ett ifrågasättande och det blir personligt. Med andra ord också en partsinlaga. Ingen vetenskaplighet!

        Om du läser mitt blogginlägg en gång till och ser varför jag hyllar Shacher är det inte för hans extremt bra vetenskapliga arbete eller att jag berömmer hans källor. Utan för att han lyfter upp en fråga som jag själv tycker sköts på ett väldigt dåligt sätt. Läs SBU:s utredning! Den visar med all tydlighet att dessa syndromdiagnoser utreds på ett högst ovetenskapligt sätt. Så kan vi inte ha det.

        Jag har träffat många människor i skolan värld under årens lopp, med eller utan diagnos, som har haft olika former av problem. Men vad beror de på? Är det per definition en neurologisk störning/defekt/funktionsnedsättning? Eller kan det faktum att man är uppvuxen med kaos hemma, föräldrar som är narkomaner, föräldrar som slår, föräldrar som super, föräldrar som jobbar för mycket, inga föräldrar, inga gränser…………listan kan göras lång. Men kan det finnas en uns av sociokulturell förklaring till att barn uppträder på ett vist sätt?

        Detta har ingenting med att göra att ADHD, ADD, Dyslexi, asperger eller autism inte finns. Jag har aldrig förnekat detta vill jag påpeka. Jag tycker dock att man ska vara oerhört noggrann när det gäller detta och det ska vila på vetenskaplig grund.


      • Hallå där Johan!
        Nu får du faktiskt ta och hålla i dig lite grand. Spar på stenarna tills du kommit en bit från glashuset.

        Organisationer som Attention och sedan Organiserade Aspergare har i åratal försökt föra fram just detta att diagnoser ofta sätts på ett ovetenskapligt sätt och att det många gånger är slumpen som avgör om man får en diagnos eller ej i olika landsting. Antagligen är det de som SBU har uppmärksammat och kräver en ändring på. Att då bara avfärda när vi ser rött är ungefär som att avfärda fackets omdömen som gnälliga partsinlagor när LR klagar på PIE.

        Ungefär på samma sätt som när lärarfacken (främst Lärarnas Riksförbund) reagerar på PIEs framfart för att nedmontera lärarnas auktoritet och särställning så finns det också ganska gott om människor, många gånger i beslutande ställning, som vill minska antalet personer med ADHD/AST (sammanfattande förkortning för olika Autismvarianter). Inte genom att göra samhället mer flexibelt så vi klarar oss utan hjälp, utan genom att neka oss stödinsatser. Resurserna runt barn och ungdommar med olika typer av problem har nämligen stadigt MINSKAT samtidigt som dessa diagnoser, och inte minst anknytningen mellan obehandlad ADHD och kriminalitet, uppmärksammats. Det finns alltså starka anledningar för psykiatrins motsvarighet till PIE att göra om samma grej. Man slarvar med styrningen så att resultatet blir som det blir (intressant nog så är det just utvärdering och uppföljning som klickar i bägge fallen, så vitt jag vet) varefter man skyller alltihop på någon annan.

        Därefter kommer en journalist som inte är på något sätt någon expert i grenen (utan tidigare känd för sina klavertramp) och går SKLs ärenden i att man pekar på bristerna i diagnosen och bidrar till förvirring istället för att bringa klarhet (en grej i detta sammanhang: AST går inte att medicinera, så läkemedelsindustrin har knappast några intressen här) och du hyllar honom som en hjälte på basis av EN statlig utredning, en starkt färgad religiöst motiverad idealist och en starkt ifrågasatt vetenskapsman. Inte särskilt vetenskapligt.

        Det vanligaste felet jag hört talas om är för övrigt inte att man sätter en diagnos som inte stämmer, det vanligaste felet är att man nekar diagnos på väldigt tveksamma grunder.

        Jag ska läsa SBUs utredning efter att jag läst klart det här, men jag tror faktiskt du är ute och cyklar lite grand här…


      • Markus,
        Det glädjer mig mycket att sådana organisationer som Attention delar min åsikt om detta. Bra!


      • Nu har jag läst och Nathan Shacher har inte på något sätt stöd av SBU:s utredning när han skriver som han gör. Det är en diagnosmotståndare som är i farten och som får mer uppmärksamhet och mer utrymme på grund av sitt yrke och det faktum att han har kontakt med likasinnade inte minst i USA.

        Eftersom han anser sig ha rätt i sin diagnosskepcis struntar han i bakgrunden hos de han hänvisar till, därav att han hänvisar till en Scientolog (vilket är ungefär som att hänvisa till en taliban när det gäller skolutbildningen för flickor). Vilket i sin tur innebär att jag anser ditt blogginlägg mycket olyckligt.

        Det SBU konstaterar är att det behövs mer forskning när det gäller diagnosinstrument och deras validitet, man konstaterar också att diagnosförfarande är komplicerat och man nämner också att man i diagnosarbetet många gånger måste börja med att utesluta andra orsaker (alltså: en person som misstänks ha ADHD och kommer från en missbrukarfamilj ska till att börja med få hjälp med sin familjesituation).

        Just detta med att man ska använda sig av denna typ av uteslutningsmetod är anledningen till att jag själv är kollad för både schizofreni och ADHD (har inget av dem).


      • Men Markus,
        Det Nathan Shacher skriver är hans privata åsikter och det är väl bra att han slänger in en brandfackla då och då – som jag gör. Därmed inte sagt att man behöver dela hans åsikt, som du uppenbarligen inte gör. Jag kan bara säga att det är bra att någon tar upp detta i Sveriges största morgontidning, för ingen annan stans i media tar man upp detta, utan diagnosinstrumenten accepteras utan någon som helst granskning. Nu är det ju inte så att Nathan Shacher hänvisar till SBU, men jag har redan i går skickat rapporten till honom. Hoppas han kan läsa den och återkomma. Har du läst Shachers svar i DN?


      • Då ska vi ta det här: Nazisterna och cancer – källa på det! Uppgiften är helt ny för mig.

        Att läkemedelsverket väljer att avböja att kommentera Larssons uppgifter är inte ett belägg, för det krävs att att Larssons uppgifter bekräftas från annan, oberoende, källa. Något som vad jag vet inte skett.

        Psykiatrin jobbar normalt sett med mer eller mindre botbara SJUKDOMMAR medan ADHD och AST är FUNKTIONSHINDER där åtminstone en av benämningarna (AST) mycket riktigt innehåller ordet ”Tillstånd”. Icke värdeladdat. När det gäller funktionshindren föreligger mig veterligen endast en shism, nämligen den om ADHD/AST är att betrakta som sjukliga avvikelser eller om vi diagnostiserar avvikelser inom normalspektrat. Här väljer SBUs utredning (som förresten skriver fel och skriver Autismspektrumstörning emellanåt, sådant stör mig) att passa och endast konstatera att mer forskning krävs. Jag kan dessutom konstatera att mig veterligen gör åtminstone öppenvården i Norrtälje (där jag gick) ett utmärkt jobb med diagnostiseringen.

        När Shacher väljer att tro på Scientologernas konspirationsteorier väljer han också att bli deras verktyg. Det är hans val och vi har yttrandefrihet. Dock knappast särskilt vetenskapligt. Jag kan också intyga att det finns stora likheter mellan de personer jag träffat med ADHD och/eller AST, så stora att jag vågar påstå att psykiatrin är mer rätt ute än vad Shacher är.

        När du väljer att presentera en person, uppenbarligen ingen expert på området som sedan tidigare är starkt ifrågasatt på grund av hans tvivelaktiga påståenden i frågan, som hjälte, så är det ditt val.

        Eftersom jag genom bloggen uppfattat dig som en förnuftig människa och också en människa som kan inse när du varit bort i tok, försöker jag här motivera varför Shacher är allt annat än vetenskaplig och därmed inte förtjänar rubriceringen hjälte de allra minsta.


      • Markus,
        Kanske kan man tycka att hjälte är ett kraftigt eller felaktigt ordval, men jag anser faktiskt att Nathan Shachar sätter fingret på något väldigt viktigt som sällan eller aldrig diskuteras. Den massdiagnosticering som sker i Sverige just nu. På lösa grunder enligt SBU. Inte bra och därför är det viktigt att lyfta dessa frågor.


  2. Jag kan för lite om det här området, för att uttala mig säkert, men känner några som fått diagnosen, en i vuxen ålder och en som är i början av vuxenåldern. Deras upplevelse av sitt liv har förändrats radikalt till det bättre, då de kände att de kunde hantera det jobbiga i livet. Och det är enkelt att dra slutsatsen att det är medicineringen som är orsaken.

    Men jag håller med om diagnostiseringen borde problematiseras mer än vad den verkar göra.

    Då jag har varit handledare åt studenter som skrivit om adhd, vill jag rekommendera Lotta Abrahamssons utmärkta och upplysande föreläsningar om hur det är att leva med adhd och Asperger. Och vilken skillnad det är mellan hur en som inte har adhd mm. hanterar det som händer eller som vi alla ställs inför och en som har. Lärare kan ha mycket stor nytta av att få mer kunskap (om de inte redan har det).Tror även att ju mer kunskap vi har, desto mindre benägna blir vi att direkt dra slutsatsen att någon måste ha adhd mm.

    Föreläsningarna är i tre delar.

    http://urplay.se/Produkter/163441-UR-Samtiden-ADHD-hjalp-hur-gor-man-Del-1


  3. Hej Johan, jag har två i familjen som fått diagnosen ADHD, eller den ena har fått ADD och den andra ADHD. Personen med ADD medicinerar inte efter att ha testat. Personen med ADHD medicinerar för det hjälper att fokusera i arbetet (få mer gort, bli mer effektiv). Båda har fått göra grundliga och noggranna tester. Jag håller med dig. Diagnosen måste inte medicineras. Däremot bör den ge mer kunskaper om sakernas tillstånd. Den diagnosticerade behöver lära sig om sin diagnos och människor runt omkring behöver lära sig om diagnosen. Varför kan inte X sköta sitt ekonomiska ansvar? Varför tar det så lång tid för Z att bestämma sig för vad hon vill göra? Varför tar det hela dagen för X och Z att städa upp i köket? Varför kan Y aldrig passa tider?

    Det är oerhört intressant att lära sig om diagnoserna och oerhört viktigt att vi som lärare vet och förstår vad som följer med en diagnos. Medicin måste inte alltid följa på en diagnos. Det passar långt ifrån alla. Medvetande och kunskaper är det som gäller.


    • Hej Carina,

      Har du last SBU:s utredning? Om inte – gör det! Mycket intressant när det gäller vilka instrument som används vid diagnosticering och hur många av dem är högst ovetenskapliga. Detta tycker jag inte är ok.

      Människor är väldigt olika och det kan finnas många olika förklaringar till hur individer inte beter sig som majoritetssamhället förväntar sig att en människa ska bete sig. Därmed inte sagt att det skulle vara något fel på individen, mer än vad majoritetssamhället har satt upp för normer.

      Jag håller med dig om att det är intressant runt diagnoser, men tänker ändå att det inte är så säkert att det som du kallar kunskap är den kunskap som bygger vetenskap. Med det menar jag att den kunskap som tillhandahålls av psykiatrin inte nödvändigtvis behöver vara ”facit” om du förstår vad jag menar. Utifrån SBU:s rapport menar jag att om psykiatrin tillhandahåller ”kunskap” som inte bygger på vetenskaplighet, då undrar jag om den kunskapen är något att lära sig? Inte vet jag, men jag förhåller mig skeptisk, eftersom det handlar om väldigt mycket medicinsk industris intresse och makt.


    • Jag har en känsla av att problemet i stor utsträckning ligger i kompetensen hos dem som gör utredningarna. Det råder dels stor brist på psykiatriker vilket medför att medicinen måste förskrivas av andra läkare och dels hamnar de dysfunktioner vi talar om mellan olika professioner. Jag har själv sett rena felutskrivningar, t ex när en elev med, ett som jag ser det, tydliga ADD-symtom får ADHD-medicin och därefter började må psykiskt mycket dåligt. Jag är för den skull inte alls motståndare till varken diagnoser eller medicinering eftersom jag också sett många fall som med positiv utgång.


  4. Hej!

    En liten kommentar… Man har inte en diagnos, man har olika svårigheter – outvecklade färdigheter/olika specifika kognitiva svårigheter/svårigheter med olika minnesfunktioner/perceptionssvårigheter etc etc. ADHD är en överenskommen definition på ett kluster av olika svårigheter.

    Människor med olika somatiska/psykiatriska/neuropsykiatriska etc svårigheter är ibland hjälpta av läkemedel.
    Idag skulle nog få läkare eller andra personer hävda att schitzofreni inte behöver behandlas med någon form av läkemedel utan hen ska få vara sig själv och få tillgång till olika anpassningar. Mig veterligt kan inte heller schitzofreni diagnostiseras med ett blodprov men de behöver och får (självklart) den medicin de behöver.

    Är inte speciellt lagd åt det konspiratoriska hållet men att läkemedelsföretagen har ekonomiska intressen av att sälja medicin är väl ganska givet – finns säkert en del skumt i den branschen men vad? Vem? och hur? Det vete fåglarne’

    Kanske ett hårddraget exempel men problemet är inte – som jag ser det – att personer som fått diagnosen ADHD får medicin utan snarare det som du är inne på: det görs nog inte alltid tillräckligt omfattande och bra utredningar.

    En annan aspekt är att medicinen förändrar inte automatiskt alla inlärda beteenden, men kan ge personen en reell möjlighet att jobba med sina svårigheter.

    Hälsningar Kerstin


    • Hej Kerstin,
      Läs SBU:s utredning – intressant läsning!


  5. Här finns en sansad kommentar från Michael Hoffman, väl insatt i frågorna.

    http://storify.com/lakemedel/adhd-schachars-utbrott-and-dn-s-publicistiska-ager?awesm=sfy.co_fZ84&utm_content=storify-pingback&utm_campaign&utm_source=direct-sfy.co&utm_medium=sfy.co-twitter

    För saklig (och samtidigt underhållande och bildande) kritik kring vetenskap och läkemedelsbolag rekommenderar jag Ben Goldacres Bad Pharma och Bad Science.


  6. Hej Johan! Jättespännande blogg för mig som läsare till lärare och är skeptisk till mycket som lärs ut. Jag har dessutom gått i polemik med mycket och när jag läste din blogg fick jag verkligen vatten på min kvarn. Jag har dock en fråga om Hatties studie och betyg men jag ser ingen mailadress till dig. Hur kontaktar man dig?


  7. Det är väl sunt att reagera på att det finns så många olika koncentrationssvårighetsdiagnoser och att allt fler tycks lida av någon av dem. Piller i det läget låter mer som lindring av symtom än att man försöker reda ut de verkliga problemen. Å andra sidan skulle jag ta vad som helst för att klara vardagen i väntan på botemedlen…


    • Dessa diagnoser handlar väldigt mycket om att man kategoriserat svårigheter som i och för sig funnits hela tiden och satt ett namn på dem. Många gånger kan de vara svåra att få spår på, därav att det tagit sådant tid. Titta bara på Aspergers Syndrom som först beskrevs på 50-talet (om inte tidigare) men blev en diagnos först i och med DSM-IV 1994.

      Visst har du rätt i att pillren (främst för ADHD då) bara ger lindring i samband med att man får stil på andra stödåtgärder.


  8. Två vetenskapliga bloggar där ett antal professorer, inom främst naturvetenskapliqa discipliner, skriver är:
    a) Stockholmsinitiativet: Klimatupplysningen
    b) Uppsalainitiativet

    I Blogg A hävdas att IPCC är en ideolisk präglad forskning och att det handlar om en klimatbluff
    I Blogg B hävdas att IPCC beskriver ett verkligt problem, utifrån aktuell vetenskap.

    Båda bloggarna kan inte ha rätt. Vem har fel? Vilken blogg anser ni vara ”mest” vetenskaplig? Studera vilka tabeller som tas gram i resp. blogg, hur dessa tabeller etc. används tolkas och sätts i olika sammanhang.

    Om det sägs att vi lever i ett kunskapssamhälle borde sådana här frågor vara vardagsmat som vi kan hantera.

    Har detta med ADHD, PIE etc. att göra? Ja det har det eftersom det handlar om vår syn på kunskap i allmänhet och vår syn på vetenskap i synnerhet.


  9. Hej!
    Jag har börjat läsa din serie ”‘En skola åt helvete” eftersom jag själv, som femtioårig mamma till två barn på nio och tolv år, så småningom börjat intressera och verkligen oroa mig för de problem som finns i skolan. Inte för att detta är nytt. Jag gick i högstadiet på slutet av sjuttiotalet, då gick det en socialrealistisk Tv-serie som hette ”Lära för livet”. Vi som var unga gillade den för vi tyckte att den stämde med vårt skolliv ( även om vi var en väldigt skötsam klass), men jag kan tänka mig att på vuxenvärlden reste sig nackhåren av fasa för hur det var i skolan! Och detta var fyrtio år sedan, en tid som nu anses ha varit bra när det gäller skolan, i synnerhet med dagens situation vad gäller kunskaper och ordning! Men en sak är säker, jämfört med dagens barn hade vi större respekt (i positiv mening) för våra lärare och dessa lärare hade kunskap! Visserligen var det mode med grupparbete men som tur var höll det gamla gardet av kunniga lärare inte på med sådan idioti (ja, jag kallar det idioti, om inte grupparbeten är nästan detaljstyrda slutar det alltid med att några gör allt o resten bara flummar). Därför blev det en chock för mig, när jag för tio år sedan gick tillbaka till universitetet, där jag tidigare gudskelov inte stött på grupparbeten, att det elände som heter PBL var
    högsta mode. Som vuxna var det samma problem, vissa jobbade andra inte och inte lärde vi oss mycket! Detta på landets högsta utbildning! Jag har grälat med pedagogiska forskare om PBL men metoden försvaras, helt obegripligt! Jag är rädd att jag här har tappat tråden angående dagens skolsituation, jag kan inte gå tillbaka i texten eftersom jag skriver på min telefon…

    Nå, jag skulle egentligen skriva en kommentar på dagens blogginlägg ;-). Jag har länge undrat över detta med att dessa neuropsykiatriska diagnoser ökat så bland barn de sista åren. Jag säger inte att de inte finns. Jag har stött på de som diagnosticerats med ADHD och helt klart har denna diagnos stämt, för dessa har inga yttre förklaringar för att de uppvisar ett ADHD- beteende (som dåliga socioekonomiska förhållanden av
    diverse slag) De kommer från vad som förr kallades ” välartade” hem och har syskon som är helt” normala” ( ursäkta om jag gör någon ledsen med att
    använda ord som normal, jag kom just nu inte på något bättre). Så beteendet finns.

    Men nu undara jag, och nu kommer många som läser detta att bli arga, är det inte så att denna diagnosexplosition kommer av att det helt enkelt är fler barn som faktiskt är rent ut ouppfostrade? Innan ni helt stänger av, tänk efter. Vuxenvärlden har givit alltmer makt till barn, på gott och ont. Barn är inte längre så rädda för vuxna, men istället för en hälsosam respekt mellan vuxna och barn har vi dragit det för långt. Vi vuxna ska vara kompisar, vi ska aldrig säga till barn, då blir de kränkta. Vi har kapitulerat. Tacka sjutton för att vi får en våg av små själviska individer som gör precis vad de vill, medvetet eller omedvetet. Nu brukar motståndare säga att vad jag vill är en återgång till att barn ska lyda, hålla tyst och imte synas. Så dras motståndslinjerna upp. Som jag tycker får man inte tycka i dagens Sverige, och bevare att man ens skulle våga antyda att ett barn kanske skulle ha mått väl av en fastare styrning, när deras beteende istället ursäktas med ADHD eller annan diagnos.Jag tror helt enkelt att diagnosexplossionen är en följd av att den rådande uppfostringsnormen varit att ge barnen för mycket makt familjen. Ordet makt är laddat. Ska
    vi ska säga bestämmande, inflytande istället?

    I en av mina barns klass finns minst fem barn med diagnoser. Klassrumsmiljön är således ganska stökig. Det anses som normalt att
    barnen får arbeta med hörselskydd eller lyssna på mobiler. Och denna skola är ändå ansedd som en bra skola. Och jag är i stort nöjd med lärarnas
    kunskapsnivå och koll på eleverna. Men, en av dessa barn med ADHD har mycket engagerade föräldrar som jobbar med barnets beteende, har tät kontakt med skolan etc. Detta barn är inte alls ”stökigt” i klassrummet. Däremot andra barn vars föräldrar rent ut sagt är riktiga mähän, de förstör för de övriga med ibland rent ut sagt förjäkligt beteende i klassen! Jag är övertygad om att om dessa föräldrar inte lade över allt arbete på att fostra dessa barns beteende på skolan och inte bara gav upp inför diagnosen, då skulle tillvaron för alla, för de diagnosticerade barnen , vare sig de verkligen har ADHD eller inte, övriga skolbarn, lärare och föräldrar bli så mycket bättre.
    En annan sak som verkligen gör mig arg är att man ursäktar dessa barns beteende med att de har en diagnos. Ett av mina barn har blivit mobbad av, och är rädd för, en pojke. Hans beteende ursäktas av skolan med att han har diagnos! Ja, diagnosen, om den nu stämmer, kan förklara varför hanbeter sig elakt. Men den kan ta mig tusan aldrig ursäkta ett sådant beteende!

    Så, jaa, jag tror att N.S. är något på spåret, fast han är mer ute efter läkemedelsindustrin än efter orsaken till överdiagnosticerade barn.
    Tack för en intressant och provocerande blogg! Jag ber om ursäkt för stavfel och underliga grammatiska konstruktioner. Jag kan inte se och korrigera dem i efterhand på min telefon!
    Ps Gör det något att jag inte skrivit ut mitt efternamn? Det är ovanligt och jag vill inte göra någon förälder i min klass ledsen om de ser mitt namn . Jag står förstås för mina åsikter och om mitt efternamn är ett krav så kan du väl skicka ett mail? Charlotta


    • Hej Charlotta,
      Visst är det emellanåt kaos i skolan och arbetsro saknas. Det beror till stor del på det som du lyft fram.

      När det gäller ADHD och syndromdiagnoser så anser jag att det behövs göras tydliga vetenskapliga kopplingar till detta. Läkaren Bengt Grandelius tar i sin bok: ”Sätta gränser ett sätt att växa” upp hur gränssättning skapar trygghet för barn, inte minst för de barn som har de sämsta förutsättningarna.


      • Hej och tack för boktipset! Den ska jag kolla. 🙂


  10. Jag grät i fyra dygn oavbrutet efter att ha läst Nathan Shachars vidriga artikel.
    Nu har det gått 8 månader sedan artikeln publicerades och ändå tänker jag dagligen på artikeln som ett av de värsta trauman jag har upplevt.
    Jag kan inte fatta att DN släppte igenom artikeln!

    Jag kan däremot förklara varför jag blev så ledsen. Det kändes som att samhället svek mig medan pöbeln stod och klappade händerna i förtjusning över att se blod. (Ja, det är så jag uppfattar ditt inlägg). Jag tycker att det är fruktansvärt med alla kvasiintellektuella människor som gör inlägg här på din sida också. Idioter, konspirationsteoretiker med flera som med sina pompösa egon gör ner en hel vetenskaplig disciplin.
    Att behöva inse att jag lever i ett land där det råder så stor okunskap och mörker i människornas själar är för mycket för mig att ta in. Jag förstår mig inte på dumheten, ondskan och bristen på empati.

    Jag kan inte förstå motivet till varför Nathan Shachar kritiserar psykiatrin, vårdpersonalen och patienterna.
    Människor som ägnar sina liv åt att hjälpa sjuka!
    Jag fattar än mindre varför du hyllar honom som dagens hjälte?

    Naturligtvis finns det inga HELSÄKRA metoder när det gäller människor. Psykiatrin är ännu bara i sin linda och i Sverige finns väldigt små resurser avsatta till forskning.
    Man får testa sig fram tills man hittar rätt. Det är en djungel – men å andra sidan – ska man sluta hjälpa till för att det gick åt pipan med ett preparat eller ett fall? Så länge det finns liv finns det hopp och då måste man göra allt man kan. Ett preparat som är bra för en person kan visa sig sämre för en annan och vise versa.

    Under min livstid har jag sett hur ångesten, vanmakten och utanförskapet tagit livet av så många människor – vänner, kunder, kollegor eller kändisar.
    För mig spelar det ingen roll vem det är som dör. Det hade kunnat vara mitt barn. Alla människor är ju någons barn trots allt.
    Det är oacceptabelt att ens enda person ska behöva må så dåligt.
    Under 2014 har Malik Bendjelloul och nu nyligen Robin Williams tagit sitt liv. Det hade kunnat förhindrats!

    Antalet självmord sjunker faktiskt i Sverige till följd av forskning, förbättrade mediciner och mer kunskap. Det är bevisat i många studier.

    http://vadardepression.se/antalet-sjalvmord-i-sverige-sjunker-svenskar-inte-mer-sjalvmordsbenagna/


    • Hej Margareta,
      Jag tror att du behöver läsa artikeln några gånger till och även mitt blogginlägg ett par gånger till. Att du kallar mig och andra för kvasiintellektuella och idioter får stå för dig, men det handlar inte om detta. När det gäller att ge barn och ungdomar droger, det vill säga amfetamin, kan man inte pröva sig fram som du skriver. Det jag kritiserar är att de utredningar som görs INTE görs på vetenskaplig grund något Statens Beredning för medicinsk utvärdering kommit fram till. Att dessa barn och ungdomar finns råder inget tvivel om, men att olika verktyg, som ibland är både trubbiga och irrelevanta används anser jag vara ett övergrepp. Där kan vi snacka om brist på empati.

      Det är klart att vi ska hjälpa alla människor och att alla ska få den vård som behövs. Men det måste ske på vetenskaplig grund och inte på att pröva sig fram. Sedan kan vi diskutera hur psykvården fungerar generellt, men det är en annan diskussion. Jag är emot att man letar fel på barnen istället för att titta på vad skolan gör och hur det ser ut hemma, hur den sociokulturella miljö präglar barnen och hur det får dem att fungera i samhället.
      Läs gärna tidigare blogginlägg i frågan https://johankant.wordpress.com/2012/01/22/neurologiska-diagnoser-fel-pa-systemet-eller-fel-pa-individen/
      Läs gärna rapporten från SBU: https://johankant.wordpress.com/sbus-rapport/
      Läs gärna Per Linells bok Människans språk så tror jag att du får en och annan aha-upplevelse.


      • Även jag har sett exempel på BUP-personal som inte har rätt utbildning för att utreda neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ändå gör det. Det är naturligtvis skandal! Det är tragiskt att det är så olika kvalitet på vård och diagnos i olika delar av landet.

        Svaret bör väl vara att kräva högre kompetens hos utredarna snarare än att förkasta en hel medicinsk disciplin. Se till att det endast är psykiatriker som diagnosticerar. Avsätt mer pengar till vård och forskning!

        När jag läser allt som skrivs tycks det handla mer om vem som har den vassaste pennan än om verkligheten.
        Naturligtvis har en erfaren journalist som Nathan Shachar övat upp förmågan att lägga sina ord och kan skriva en övertygande artikel. Jämför NS text med Dr Göran Rydéns tandlösa replik där han lågmält och rätt tandlöst hänvisar till den forskning som faktiskt bedrivs.

        Jag behöver inte läsa texter för att ha en uppfattning.
        Min farmor var bipolär.
        Min mor har grav ADHD.
        Min far var bipolär medan han levde.
        Min ena syster är bipolär 1.
        Min andra syster är psykiatriker.
        Jag har ADHD och arbetar inom psykiatrin.
        Jag gifte mig med en man med ADD, bipoläritet och personlighetsstörningar.
        Våra två söner är bägge bipolära och en har ADD och en ADHD.

        Jag vet mer än de flesta om den forskning som bedrivs och den vård som erbjuds. Har ett totalt förtroende för Göran Rydén och Norra Stockholm psykiatri. De har räddat livet på oss många gåner.


      • Margareta,
        Men det är uppenbart att du behöver läsa mitt blogginlägg igen. Leta i alla mina texter och se om jag någonstans påstår att det inte finns barn och vuxna med dessa problem. Du kan vara världens mest erfarna när psykiatrin, mitt blogginlägg handlar om att diagnoser görs med olika utredningsverktyg som varken är vetenskapliga och där man letar efter fel på barnet i stället för att titta på andra saker från början – ungefär som att frånsäga sig ansvar för pedagogik t.ex.. Det är ju det som blogginlägget handlar om!


  11. Ja, allt detta är skrivet ur en eländesvinkel som går ut på att bevisa att det inte finns bra vård i landet. Att barnen inte utreds, att de är försökskaniner etc.

    Det har inte varit min familjs erfarenhet.
    Vi har fått fantastisk hjälp och på St Görans sjukhus där alla i familjen genomgått sina utredningar. Jag tycker att så väl ADHD-mottagningen, Affektivt Centrum och Behandlingsenheterna är föredömliga och borde sätta normen för hur psykiatri borde bedrivas i hela landet.

    Mina söner utreddes i många år innan de fick sina diagnoser.
    Vi har gått på kurser där hela familjen fått lära sig att leva med eller vid sidan om diagnoserna. Båda grabbarna får varje vecka terapisamtal och stöd. Jag har har gått anhörigkurs osv.
    Vi har testat oss fram JA, med landets främsta expertis vid vår sida, täta och läkarbesök och provtagningar.
    Det har inte varit plågsamt för oss utan intressant. Ingen av oss använder något amfetaminpreparat. Min son har befunnits ha god hjälp av noradrenalin mot sin ADD och fungerar idag väldigt bra.

    Johan, du har fortfarande inte besvarat mina två frågor till dig?
    1. Varför du anser att en journalists lekmannamässiga yttranden i ett område där han saknar kunskap – smäller högre än forsknings-ledande läkare?
    2. Varför anser du att Nathan Shachar är en hjälte?

    Jag anser att DN har gjort bort sig genom att publicera detta ovetenskapliga dravel och har därför slutat prenumerera.
    Hörde just igår i P1 ett program där Wolodarski fick försvara sig – IGEN – efter att åter igen låtit trycka felaktig information, denna gång runt branden i Västmanland. Han har gjort DN till en kvällstabloid.

    Jag fattar att mina inlägg inte passar in här på din blogg där varenda ord syftar till att bevisa en annan erfarenhet än min så jag ska sluta skriva nu.
    Men jag skulle uppskatta om du svarar på frågorna.
    Margareta


    • Hej igen,
      Svar på frågorna:
      1. Klart att en journalist som är lekman kan yttra sig i frågan om han upptäcker att det finns oegentligehter, i detta fall när det handlar om ovetenskaplighet och att det finns en stark läkemedelsindustri som jobbar för att få sälja piller. Det handlar inte om att klanka ner på de personer som har fått en diagos, utan det är viktigt att vara noga när det gäller detta och framför allt vetenskaplig – inte godtyckligt. Forskningsen inom detta har det fusktas med.
      2. Ingen annan lyfter fram detta som Shachar gör. Han tar upp en svår fråga och får oerhört mycket skit för det, vilket är starkt. Men åter igen – det är hjältemod att göra det.


  12. Förbaskat bra skrivet Johan Kant!


    • Tack Anette,
      Dessvärre är det många som tycker tvärt om, men det struntar jag i.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s