I måndags (10/2-14) presenterade regeringens särskilda utredare Leif Lewin sin utredning om kommunaliseringen av den svenska skolan. ”Ett beställningsjobb”, skrek regeringsmotståndarna, inte alls sa Lewin själv i tv. Men det är ju som vanligt när det gäller skolan, det är ett jävla dravel när det gäller sådant som inte passar. Och är det så att Jan Björklund är inblandad, då passar det i regel inte. Är det dessutom valår, då är det dubbelt opassande. För det spelar ingen roll vad det gäller, så fort skolministern är inblandad ska han hudflängas och smutskastas, att gå på argument i en saklig diskussion är inte att tala om. Givetvis motsätter sig SKL den bild rapporten ger en artikel, man blir ju inte direkt förvånad. Men frågan är om Per-Arne Andersson på SKL över huvudtaget har läst Ohrlanders bok? Tveksamt. För övrigt anser jag att SKL har förverkat sitt förtroende.
Men handen på hjärtat, alla ni som ifrågasätter det Lewin kommer fram till, det vill säga bland annat att kommunaliseringen av skolan varit förödande för läraryrket, nämn gärna fem saker som blivit bättre i och med kommunaliseringen. Visst, det går inte att skylla all skit som hänt den svenska skolan på kommunaliseringen, det är lite mer komplext som jag lyfter fram i min bloggserie ”En skola åt helvete”, men visst måste man tillstå att det gick riktigt illa i och med att 290 kommuner fick ta ansvaret för skolfrågorna, påhejade av Kommunförbundet (SKL) som ville trycka till lärarna och sänka både deras lön och status. Hur många sådana vittnesmål behövs? Att många inte gillade Zarembas artiklar är uppenbart, för kritik fick han så det stod härliga till, men i sakfrågan – vad var fel? Stämmer inte den bild som Zaremba målar upp?
Det finns en intressant aspekt som Leif Lewin lyfter fram och inte tagits upp i media, eller tagits upp över huvudtaget, men som jag tagit upp i min bloggserie. Hur genomfördes kommunaliseringen? På vilket sätt gick det till? Den aspekten lyfter Leif Lewin fram som viktig. Bra tycker jag!
Gunnar Ohrlanders bok ”Den Gudarna älskar” som är en sådan fantastisk bok när det gäller den historiska beskrivningen hur sataniskt illa det gick för lärarna i och med kommunaliseringen och även för skolan. ”Gunnar! Du är min hjälte och vi ska prata skola där uppe hos S:t Per en dag”.
Så vad nytt? Är det någon som är emot innehållet i Leif Lewins utredning? Är bilden felaktig? När det gäller lärarna så verkar inte bilden galen, drygt 80% av lärarna vill återförstatliga skolan och man känner igen sig, men moderaterna vill inte det och socialdemokraterna vill hellre ha mindre klasser – som om det hjälper! Både McKinsey och John Hattie slår fast att mindre klasser inte har någon effekt på resultaten (utom möjligtvis i år 1). Men spelar det någon roll hur verkligheten ser ut? Eller vad forskningen säger? Eller vad resultatsammanställning på ett central plan säger? Tydligen inte när det gäller att svinga sitt basebollträ! Forskning förresten – vem bryr sig om den? Den pedagogiska forskningen är ju så sönderideologiserad att det är svårt att veta vad som är sant och falskt, mer verkar det vara vad man ska tycka som är av betydelse. Till och med oredlighet när det gäller forskningsmetodik är att ta till för att få ”rätt resultat”. Och när jag går till källan och granskar (t.ex. Butler 1988) blir jag ju bara kallad idiot. Nu kanske jag är en idiot, men det är ju inte en framkomlig väg om det är så att forskningen ska granskas. OK – stickspår.
Men vart vill jag komma med detta resonemang? Jo, att många agerar precis som en del elever i årskurs 2. Säger en vuxen en sak, så gör en del 8-åringar tvärt om. Men nu handlar det ju inte om barn, utan om vuxna som ska förhålla sig till en rad fakta eller påståenden, men som inte accepterar detta av olika anledningar. Varför? Är det för att de inte känner till hur det ser ut i skolan på riktigt? I verkligheten?
På samma sätt var det när Pisa-rapporten kom. Hur många som helst som ville förklara Sveriges sjunkande placering och de resultat som våra 9:or hade gjort med svepskäl eller att idiotförklara både Pisa och den uppgiftsstandard som Pisa-proven innehåller. Eller att Pisa inte visade rätt saker, eller att Pisa inte visar vad som fungerar väl. Det är obegripligt att alla dessa förståsigpåare kan ha idiotförklara Pisa – har man sett proven? Har man varit ute i Sveriges skolor? Har man sett hur jävla illa det är ställt med vissa skolor? Varför misslyckas eleverna på Hjulstaskolan eller Rosengårdsskolan? Varför är det total kaos i vissa skolor? För att eleverna är extremt kunniga och skriver full pott på Pisa-proven?
Skolverket har släppt vissa Pisa-uppgifter som visar vilken uppgiftsstandard proven har, här är länken. Det handlar ju inte om att sökläsa och fylla i fakta, utan läsförståelse och dra slutsatser. Vad krävs för det? Ja, att man är en god läsare, betydligt mer än att vara på LUS-punkt 15 (Läsutvecklingsschemat). Så när 25% av pojkarna går ut årskurs 9 utan att kunna läsa tillräckligt bra och 20% av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg – stämmer denna statistik med resultaten i Pisa? Kan det då finnas substans i Pisa-resultaten? Så varför klagas och gnälls det på Pisa? Varför tas inte detta på allvar?
För det är ju detta som är fel i många svenska skolor, att eleverna inte läser tillräckligt bra, behärskar de fyra räknesätten och skriver tillräckligt bra så att kunskaperna räcker för att klara av gymasiestudier. Men istället för att gå till grundproblemet, där alla skolor med dess lärare och rektorer håller reda på resultaten när det gäller alla elever från årskurs 1, så tillåts alltför många elever gå genom grundskolan utan att lära sig detta tillräckligt bra. Fast det är väl inte fel på detta system – det är ju Pisa som det är fel på. Eller är det friskolereformen? Eller är det det fria skolvalet?
Vad vill jag då komma med detta resonemang? Jo att alla som ifrågasätter Pisa eller för den del Lewins utredning också, titta på hur det ser ut i verkligheten. Kolla resultat på Skolverkets statistikbas Siris – hur ser det ut i verkligheten? Hur är lärarnas arbetssituation? Varför vill 80% av lärarna blir återförstatliga? Kan de ha fel? Alla ni som driver debatten om svensk skola, som är journalister, som försvarar era positioner, som tillhör Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE), som har makt och som i snart fyra valrörelser varit med och diskuterat skolan – lyssna på de som vet. Lyssna på lärarna!
Samhällets viktigaste arbete: Lärare!
Johan Kants blogg 
På pricken! De som inte förstår att skolan behöver en statlig styrning, inte minst ekonomiskt, är antingen okunniga, korkade eller ute i egna syften. SKL har en byråkrati som i bästa fall skapat sysselsättning, men som inte kommit med ett enda bra förslag för att hjälpa eleverna.
Jag är inte förvånad över att Lärarförbundet vill att skolan ska styras av kommunalpolitiker. Hade facktopparna haft kontakt med gräsrötterna hade de inte skrivit på de ena skitavtalet efter det andra. De har oftare gått i armkrok med SKL än stöttat lärare. Många lärare har lämnats åt sina egna öden av Lärarförbundet. Det är en organisation som liksom SKL, är tärande. Istället för att gömma sig på fackexpeditioner borde fackliga ledare vara ute och debattera med medlemmarna.
SKL har många direktörer. En av dem heter Per-Arne Andersson. Han är chef för avdelningen för lärande och arbetsmarknad, som ansvarar för frågor om skola och förskola, sysselsättning, arbetsmarknad, integration, försörjningsstöd/ekonomiskt bistånd. Efter hans kritik av regeringens särskilda utredare Leif Lewin sin utredning om kommunaliseringen av den svenska skolan är det inte ställt utom allt tvivel att karlen är inkompetent. P-A Andersson är en av orsakerna till att 80 % av lärarkåren inte har förtroende för SKL.
Hej Johan!
Jag fastnade för en enskild liten sak här, och tänkte att du kanske kan ge mig lite mer tankar kring just det. Jag var precis på utvecklingssamtal med min son, som går i klass tre. Han ligger på LUS 18a. Bokslukare som läser många olika saker. Härligt är det!
Det jag undrar är, när du säger LUS 15, menar du att det är det LUS-tal som många LÄMNAR grundskolan med?
OM det är så – HUR är det möjligt? HUR kan det öht vara så att en endaste unge (som HAR förmågan att lära sig läsa bra) går vidare upp genom skolsystemet utan utväxling på LUS-skalan?
/Helena
Helena,
Ja jag menar att det är många som lämnar grundskolan och ligger på LUS-punkt 15 och 16 – katastrof! Har ingen aning om hur det ens är möjligt att låta elever gå i en 9-årig grundskola utan grundläggande kunskaper. Förstår inte!
Lus är ett trubbigt subjektivt instrument att mäta avkodning och läsförståelse med, det finns mycket bättre .
Hej Birgitta,
Det där har jag hört förut, oftast brukar det vara från personer som inte har läst LUS-boken eller som inte jobbat med LUS. Säg ett enda instrument som är bättre och dessutom går att använda för att utvärdera klasser.
Lus har jag arbetat med och är en tidskrävande mätning eftersom man måste plocka ut en och en. För att förstå om eleven har avkodningsproblem använder jag ordkedjor och vidare de som fångas upp där kan jag djupdiagnostisera. DLS från åk 1-9 mäter avkodningshastighet och läsförståelse. Jag kan räkna upp flera andra instrument t.ex olika lucktest. Det viktiga är att fånga upp de procent som har en mödosam avkodning och de som har läsförståelse men inte kopplar på den aktiva förståelse eller kanske saknar förmågan.
LUS punkterna förutsätter att läsning är som en linjär förmåga. I själva verket är det mer som en väv.
Birgitta,
Har du läst LUS-boken? Tveksamt! DLS är ett relativt instrument som bygger på ett helt fel antagande om vad läsning är. Vad har avkodningshastighet med läskvalitet att göra? Ingenting! Jag hade en elev en gång (egentligen många), men just en som extra tydlig när det gäller detta. Han var ”född i slowmotion”, men allt han gjorde var kvalitet. Med dessa tester skulle han aldrig klara.
Johan Kant vad vet du egentligen och vad har du för grund när du så ensidigt håller på LUS ? Jag vet vad läsning är och menar inte att hastigheten är ett mått i sig utan långsam läsning kan vara ett tecken på avkodningsproblem. Läsning är teknik och förståelse för fonem och morfem samt hur dessa kombineras i vårt språk samt att man kopplar på förståelsebiten. Läsförståelsen kan bli lidande av en mycket mödosam, långsam läsning där kanske dyslexi finns i botten. Motsatsen fins också med ett gott flyt men ingen förståelse. Man måste titta på dessa två delar och det kan man göra med många validerade test som jag redan nämnt.
Birgitta,
Jag vet jävligt mycket om läsning! Och jag vet jävligt mycket om olika bedömningsinstrument!
Åter igen – handen på hjärtat, har du läst LUS-boken?
Intressant utveckling av vår ordväxling. Du vet mycket och resten av världen vet inget. Det är tråkigt att dina argument tryter och att du inte kan föra en djupare och seriös diskussion .
Birgitta,
Exakt var någonstans i min text skriver jag att resten av världen inte vet något om läsning? Mina argument tryter inte alls, jag har läst handledningen till DLS och läst de flesta frågor och läst elevresultat. Som jag ser det är DLS ett system som över huvudtaget inte passar in med vare sig läsning eller kunskapsstandardmodellen som läroplanen står för.
Har du läst LUS-boken?
Kunskapsstandardmodellen som läroplanen står för, kan du utveckla detta?
I förväg uppställda kunskapsmål som man ska uppnå (Lgr 11 och Lpo 94) till motsats mot relativa bedömningar (Lgr 80, Lgr 69, Lgr 62), där DLS också är relativt med en normalfördelningskurva som heter Stainine. Jag har hur mycket kritik som helst gentemot DLS både på konstruktionsnivå och på frågenivå. För mig är DLS ett system som är helt oförenligt med kunskapsstandard och kvalitativt arbete.
Jag tror till och med att jag i min jobbdator har tre-fyra A4-sidor med kritik när det gäller DLS, som jag skulle kunna göra om till ett blogginlägg så jag ger konkreta exempel på vad jag menar.
Åter igen – har du läst LUS-boken? Alltså på riktigt!
Märker du inte själv att du verkar ha fastnat i LUSEN. Den frågan har jag väl redan svarat på. Hur tycker du att man ska fånga elevers avkodningsförmåga och läsförståelse? Du har tagit del av andras kritik och läst OM DLS som bara är ett test i mängden. Om jag uppfattar det rätt så har du ingen praktisk erfarenhet .
Glöm inte att även om kunskapskraven har mål så är det ändå läraren som tolkar och med sina subjektiva glas ska göra en bedömning utifrån sin egen förståelse och erfarenhet.
Birgitta,
Jag har visst använt mig av DLS och har inte tagit till mig av andras uppfattning utan bara om min egen.
Eftersom jag frågat dig fem gånger om du läst LUS-boken, men du inte svarat utgår jag från att du inte har läst den. Det innebär att du inte känner till LUS och vad den teoretiska bakgrunden till LUS är. Man har baktalat LUS i årtionden och ideologiserat Ingvar Lundbergs God läsutveckling. Schemat som Lundberg gjort är omöjligt att använda på klass- och skolnivå, eftersom det är på individnivå man tittar. Det innebär att instrumentet är odugligt om man vill följa upp och utvärdera resultat.
Jag förstår inte vad du menar att jag har fastnat i LUSEN. Jag har jobbat hårt och aktivt med LUS i 14 år och det fungerar mycket bra och man får svar utifrån LUS. Däremot har jag aldrig fått dessa svar från DLS eller några andra tester. Om man har ett väl fungerande instrument och använder det – innebär det att man fastnat?
Du ska få ett tips på ett annat läsutvecklingsschema som är mer informativt och användbart och det är schemat som Ingvar Lundberg gjort.
Jag ska skriva ett blogginlägg där jag sågar DLS. Kommer någon gång inom några veckor.
Hej Johan och Helena,
Först vill jag bara säga till Johan att jag har läst din blogg ibland, speciellt när jag känner mig extra deprimerad över mina barns skola. Och jag häpnar, du slår huvudet på spiken varje gång! Du uttrycker exakt det jag försöker förklara om skolan men som jag misslyckas sätta ord på. Synd att mina barn inte kan gå i din skola eller att man inte kan rösta på dig i något val.
Helena, min äldsta son går på högstadiet och ligger på LUS 16. Jag har förklarat för varje svenskalärare han haft att han inte förstår vad han läser. Han har nu E i alla ämnen där man måste förstå text och begrepp (svenska, biologi, engelska, historia m.fl.). Enbart i logiska ämnen (matte, teknik) går det bättre. Lärarna svarar att skolan inte kan hjälpa honom eftersom de bara får sätta in ett åtgärdsprogram för de elever som får F i betyg, vi föräldrar måste hjälpa honom. Eftersom skolan inte har några böcker i många ämnen (hur befrämjar detta läsandet?) så har jag nu själv köpt svenska läroböcker för att kunna hjälpa min son. Allt känns hopplöst.
Mvh,
Ulla
Leifs Lewins utvärdering/studie är värdefull och skiljer sig mot Zaremba m.fl. eftersom den förra utgår från vetenskapssamhällets syn på dylika studier, medan Zaremba utgår från journalistsamhällets syn på studier. Skillnaden mellan vetenskap och journalistisk kan vara värt att bevara eller?
När Lewin fick uppdraget fanns det vissa begränsningar, inramningar som han hade att rätta sig efter. Så har alla studier, t.ex. får en forskare medel från vetenskapsrådet har forskaren förbundit sig att utföra en studie på det sätt som beskrivs i ansökan.
Oavsett uppdragsgivare, finansiärer etc. så bygger en vetenskaplig studie på att resultatet av studien inte är skrivet innan studien. Som jag uppfattar uppdraget Lewin fick fanns det möjlighet att komma fram till olika slutsatser. Att sedan Lewins slutsatser blev något vidare och mångtydigare än vad som kritiker hade befarat innan studien gör Lewins studie mycket intressant.
Jag tycker att man ska vara försiktig med alltför tvärsäkra uttalanden – vare sig man gillar Lewins slutsatser eller inte. Det finns väldigt många politiska strider som behöver tas för att förändra och förbättra den svenska skolan och det vore fel att försöka komma billigare undan genom att betona någon enskild åtgärd för mycket.
Jag är kluven i frågan om förstatligande: å ena sidan har vi redan idag en växande grad av statlig styrning genom kursplaner, nationella prov, skolinspektion och skolverk och dessutom finns det inget inom skolforskningen som visar ett tydligt samband mellan centralstyrning och framgångsrika skolor, å andra sidan har kommunerna i många fall varit väldigt passiva huvudmän och man kan ifrågasätta om de verkligen har kompetensen, intresset och resurserna för att göra ett bra jobb. Skola och utbildning är också nationella frågor och man kan därför tycka att de hör hemma hos staten.
Det är uppenbart att SKL och kommunerna vill behålla kontrollen, men samtidigt har de inte varit särskilt aktiva deltagare i den pågående skoldebatten och det är synd. Vill de försvara sin roll som huvudmän så måste de också kämpa hårdare för att visa reformvilja, engagemang och förståelse.
Slutligen vill jag också säga någonting om klasstorlekens betydelse som jag tycker att du viftar bort väl snabbt. Det stämmer att Hatties forskning visar att allt annat lika så har klasstorleken ingen större betydelse. Samtidigt är det ganska självklart att antalet elever har stor betydelse för lärarens möjligheter till formativ bedömning och relationsskapande – saker som Hattie lyfter fram som väldigt viktiga. Se även Ekonomistas senaste inlägg om frågan: http://ekonomistas.se/2014/02/07/klasstorlek-larartathet-och-lararnas-arbetsborda/
Det absolut viktigaste nu är att lösa problemet med att styrningen är oklar. Kommunaliseringen blev en katastrof bland annat beroende på att rollfördelningen mellan stat och kommun inte blev tydlig nog!
Här i Stockholms län (som både jag och Johan bor i) märktes det bland annat i form av de betygsliknande omdömena som kommunledningen i Stockholm tvingade lärarna att använda mot skolverkets direkta order (jag har förresten sett omdömena ifråga, de är smygbetyg). Och mitt emellan två myndigheter med sandlådeattityd står den stackars läraren och undrar hur hen ska göra för att det ska bli rätt.
Att göra ett gott arbete som lärare med en sådan arbetssituation är ungefär som om eleven ska försöka göra ett gott arbete samtidigt som läraren lägger mer energi på att skälla på rektorn än att hjälpa eleven.
Det blir naturligtvis totalfel.
Alltså stödjer jag den opposition jag också tillhör att vi måste gå till botten med vad som blivit fel och se till att göra det rätt innan man sätter sig och bestämmer något. Ideologiskt baserade framhastade beslut har skolan fått sin beskärda del av – och mer därtill.
Lägg här förresten märke till att kommunerna alltid haft en stor del i skolan, men lärarna var tidigare statsanställda. Kanske ska man inte bara backa bandet och förstatliga lärarkåren utan låta skolorna jobba direkt under skolverket (som behöver tas i örat dessutom).
Vad säger Johan och ni andra?
Markus
medlem i miljöpartiet Norrtälje
Men har inte du heller fattat att skolan är statligt styrd redan i dag?. Tröttsamt med alla lärare och skolledare som inte vet att riksdag fattar beslut om lag som statliga Skolverket implementerar och där den statliga Skolinspektionen har tillsyn över samtliga skolverksamheter i hela Sverige. Lewin säger klart och tydligt att skolan är statligt styrd; så varför denna pseudodebatt?
Han säger också att staten var ansvarig för den så kallade kommunaliseringen som i praktiken ändrade statens styrinstrument. Inte det faktum att staten styr över skolan. Man gick ifrån en ekonomisk och regelstyrd skola till en mål och reslutatstyrd skola. Inget annat.
Genom Lpo-94 fick skolledare och lärare en långtgående frihet i att tolka och förtydliga sin egen profession något vi uppenbart inte lyckats särskilt väl med.
Lewin är en ensam utredare.
Det finns andra utredningar med lika mycket tyngd som pekar på den ökade segregationen i storstadsområden där föräldrar väljer bort vissa skolor i vissa områden. Utredningar som visar att ju mer ojämlik skolan blivit desto sämre har resultaten blivit för skolan som helhet.
Alla ni nu som tror att en starkare centralisering av skolan och ökad regelstyrning av densamma är den rätta vägen att gå, jag hoppas ni har rätt. Själv tror jag det är en chimär och början på ytterligare administrativa insatser ifrån lärarhåll när alltmer enkäter ska fyllas i så att de högt däruppe kan få någon slags uppfattning om den verklighet de är satta att styra över innan de fattar beslut om hur den lilla rektorn och den lilla läraren längt därnere ska utföra sina jobb.
Och vad kommer inte det att kosta?
Lena,
Vem betalar lärarnas lön? Vilka tjänstemän styr över rektorer och beordrar att lärare ska göra si eller så?
Statliga styrdokument och statliga (slappa) myndigheter innebär inte att det är statlig styrning.
Jopp. Här har du noll koll. Kommunerna fick uppdraget att ekonomisk verkställa statligt fattade beslut. Ansvaret och befogenheterna har hela tiden varit statens.
Vem betalar ut lönerna? Vem skriver anställningsbesluten? Vem går man till när det handlar om anställningsfrågor? Det verkar som om du har nollkoll Lena!
”Kommuner är huvudmän för förskola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola, kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna, utbildning i svenska för invandrare och fritidshem, om inte annat följer av 4 §.
I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska Fullgöra kommunens uppgifter enligt denna lag. Om kommunens uppgifter fullgörs av flera nämnder ska varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs, lämna de uppgifter som behövs för att administrera fördelningen av platser i förskola och i sådan verksamhet som avses i 25 kap. till de övriga nämnderna” (skollagen 2 kap 2§).
”Staten är huvudman för specialskolan och sameskolan samt förskoleklass och fritidshem vid en skolenhet med specialskola eller sameskola” (Skollagen 2 kap 4 §).
Lena,
Tillägg: Staten sätter upp styrdokument och ska utöva tillsyn, men det är dock kommunerna som är arbetsgivare/huvudmän. Det är korrekt att styrdokumenten har varit bristande och att tillsynen varit ännu mer bristande. Fortbildningen och införandet av Lpo 94 och Lgr 11 har varit under all kritik. Men kommunerna har varit skit!
Igen; skilj på styrning och drift. Egentligen ger dig skollagen den nuvarande och den dåvarande långtgående befogenheter som rektor. Hur kommer det sig att du och andra skolledare som varit missnöjda med hur kommunerna skött sitt uppdrag inte anmält till staten att de brustit i sitt driftsansvar? När det gäller lönerörelsen har den skötts uselt av vårt fack i mer än ett decennium. Det är Sveriges sämsta fack som i åratal svikit sina medlemmar genom att avtala bort usk, införa individuell lönesättning samt varit de uslaste löneförhandlare i mannaminne som bör stort ansvar för den nuvarande katastrofala lärarsituationen i Sverige. Hade vi, medlemmarna haft SKL:s förhandlare som förhandlat för oss hade situationen varit radikalt annorlunda. Kommunerna betalar minsann ingenjörer, ekonomer och jurister adekvata löner men säljs man ut, ja reas ut som vi lärare gjorts av våra egna, kan man inte få mer än vad vi fått. Ingen arbetsgivare, vare sig statlig, privat eller kommunal betalar mer än de behöver.
Styrdokument betyder just styrdokument! Staten bestämmer och har alltid bestämt över innehållet i skolan både vad gäller timplaner, kursplaner och betyg. Staten styr också genom statsbidrag. Kommuner har bara skött driften. I klartext betyder det att staten i dag som igår och i morgon har det fulla ansvaret för skolan. Så vem är det som har koll? Egentligen?
Lena,
Jag har i dina kommentarer märkt att du är mycket missnöjd med lärarfacket – det kommer jag inte kommenterar, det får stå för dig.
Jag vet inte om det är en framkomlig väg att anmäla Sveriges kommuner för bristande driftansvar, när jag i min kommun är ganska nöjd med att delta i en utvecklingsprocess och kritiserar inåt, men har noll koll på vad som händer i andra kommuner. Däremot går det att läsa sig till resultat och vittnesmål från Sveriges kommuner, t.ex. genom Ohrlander och Zaremba.
Däremot delar jag fortfarande inte alls din syn på staten/kommunen – det är din tolkning och det är tveksamt om det är många som delar din tolkning. Vad säger ni andra på bloggen?
Om vi återgår till mitt blogginlägg så är det fortfarande så att kommunaliseringen varit förödande för läraryrket, t.ex. genom att Kommunförbundet genomdrivit att lärare inte skulle undervisa och att lärares ämneskunskap inte betydde så mycket. Så jag förstår egentligen inte vad du vill ha sagt med din kommentar. Statens ansvar eller inte, kommunerna har varit riktigt dåliga för lärarna och skolan.
Här måste jag som i så mycket annat ge dig rätt Johan. Om det är så att kommunen inte styr hur kan det då komma sig att skolpengen, inkl allt, som skolorna får från kommunen varierar högst väsentligt mellan olika kommuner. Detta är i högsta grad en kommunal ”strypning” för oss i Västerås.
Igen, kommuner har driftsansvaret och staten helhetsansvaret. Olika parter som är aktörer har ansvar att ta för den roll de spelar. Tänk dig att en bonde i ett schackspel plötsligt rör sig som en häst, en drottning som en kung och ett torn som en löpare. Det skulle bli kaos vilket är vad som hänt skolan när olika aktörer inte skött sina uppdrag. Det är LR som förhandlat bort lön och status för lärarna. SKL har bara skött sitt uppdrag och lyckats väl. Ingen arbetsgivare vill betala mer än de måste. Det gäller den enskilde rektorn precis som det gäller chefen för utbildningsförvaltningen i en kommun.I och med skolpengens införande slog man fast att ingen elev skulle kosta mer än en annan vilket direkt har gjort livet svårare för barn med särskilda behov. När det gäller kommunernas satsningar på skolan behöver en mindre skolpeng i en kommun inte betyda att man satsar mindre. Allt handlar ju om kostnadsläget och skatteunderlaget. I Arjeplog får du en herrgård för samma kostnad som du får en liten lägenhet i Österåker. Å andra sidan är ca 3000 invånare en mindre skattemas än ca 40 000 i Österåker. Min poäng är egentligen att det här är ytterligare en pseudodebatt när vi o stället borde tala om viktigare saker . Oavsett vem det
är som driver en skola, kommunen, staten, stiftelser eller koncerner är problematiken densamma; tvetydigheten i uppdraget och tillsynen av detsamma. För båda svarar staten ……
Lena,
Det börjar bli snurrigt nu! Vi diskuterade vem som styrde skolan efter kommunaliseringen och du hävdade staten och jag hävdade kommunen, men med styrdokument från staten. Du blandar in din besvikelse över LR:s arbete och SKL:s goda arbete som arbetsgivare.
Tycker att Stens komplettering om skolpeng gav ännu mer tyngd åt att kommunerna styr rätt rejält. Lägg därtill tilläggsbelopp, strukturpengar och så vidare så har du ännu mer cash som styr skolan. En del kommuner har även lagt sig i och lägger sig fortfarande i hur lärarna ska arbeta, t.ex. vilken metodik de använda, hur mycket surfplattor de ska ha, eller datoranvändande. Olika mirakelmetoder har avlöst varandra, där Entreprenöriellt lärande, PBL, Flipped classroom, lärstilar med mera avlöser varandra. Påhejat av tjänstemän på kommunen, kanske till och med tvingande på rektorerna – är inte detta styrning? Jag skulle vilja påstå det. Känner jag dig rätt, utifrån dina tidigare kommentarer, föraktar du detta och du föraktar lärarkåren kollektivt för att de köper detta innehåll i skola. Men alla har inte så lätt att säga ifrån som du och jag har.
Jag håller däremot med dig om att staten alltid haft ansvar för styrdokument och utvärdering av skolan.
Igen; det viktigaste en löntagare har för att kunna garantera sin rött och sin profession är facket och de avtal facket sluter för oss medlemmars räkning. Har man då ett fack som nuvarande LR saknar man som individ allt stöd i sin vardag. Urholkningen av läraryrket har inte varit möjlig utan nuvarande LR:s medverkan.
Ingen kommun eller någon liten kommuntjänsteman har egentligen rätt att göra vad du beskriver. Lpo-94 var glasklar i den delen. I och med Lgr-11 och rektors utökade skyldigheter och rättigheter och LR:s gigantiska svek MIT de egna medlemmarna kommer lärare inte längre ha en plattform att stå på när det gäller vår insats. Vi kan bli ålagda 35h undervisningstid i veckan. Vi kan bli ålagda att arbeta som handledare, fritidsledare, m.m
Det man nu slåss för inom LR är ett statligt övertagande av välfungerande kommunala grundskolor medan man vill att skattrfinansierade friskolor som skatteplanerar, väljer bort besvärliga elever och ersätter lärarledd undervisning med självstudier och lap tops ska vara kvar.
I övrigt kommer en statlig ekonomisk styrning av skolan innebära administrativa hierarkier. Innan 1993 då staten hade det ekonomisks ansvaret för skolan fanns ett gigantiskt SÖ, länsskokenämnder och kommunala huvudmän. Rektor var en statlig administratör och den enskilde läraren en utförare av pedagogiska påbud uppifrån. Och dit vill du/nu igen?
Hej Lena,
Nja jag har nog sagt att jag vill förstatliga skolan, men det är ingen linje jag driver och som egentligen inte intresserar mig att driva, för det finns väldigt lite politiskt stöd för det, men LR vill det. Däremot anser jag att kommunerna baske mig ska ta sitt ansvar och bedriva en bra skola och staten ska se till kontrollera. Och att SKL ska ta sitt ansvar, utan att säga saker men inte göra det man säger. Du som har jobbat länge som lärare borde veta att människor inte vågar göra det ena och det andra och att det finns människor på tjänstemannanivå som gör saker som de varken har befogenhet till eller kunskap om.
Det vore intressant att se hur många anställda Skolverket har, jag tror att de börjar bli lika stora som SÖ.
Igen: mitt fack LR har fullständigt sålt ut mig. Håller med dig om kommunala tjänstemän och även statliga. Problemet för mig som lärare är att jag inte längre kan vägra att coacha, fritidsleda och städa. I och med att LR avtalade bort usken äger en arbetsgivare rött att disponera mig som han/hon vill. Jag har inget avtal att stå på för att vägra utföra omöjliga eller löjliga uppdrag som kommer som påbud uppifrån. Det har mitt fack sett till.
Självklart vill LR ha en pseudodebatt om en kommunaliseringen som i själva verket handlar om att staten bytt styrsystem. Inget annat.
Lena, jag vet t. ex. att tilldelningen av tilläggsbelopp är mycket olika i olika kommuner. I en skola där man anser att alla barn, oavsett vilka särskilda behov de har, skall gå i en normalklass men till varje pris uppnå målen, är tilläggsbeloppet för att kunna anställa en assisten av avgörande betydelse, både för den enskilda eleven och för klassen. En sådan olikhet i en viktig policyfråga kan vara direkt avgörande för kommunens skolor och alltså bidra högst väsentlig till segregeringen mellan kommuner.
Det är inte intentionen med en kommunalt administrerad skola som det är fel på, det är hur det i praktiken har utfallit.
Vad tror du att kommunernas eget overhead för skolorna kostar?
En avgörande orsak kan vara den dubbla styrningen. Staten ger skolan och lärarna det pedagogiska uppdraget och kommunerna det ekonomiska och organisatoriska uppdraget. Kommunerna har autonomi, vilket alla vet betyder att staten inte får gå in och styra.
Tar Lewin upp den problematiken?
Igen: det finns inget dubbelt styre av skolan. Huvudmannaskap hade kommunen redan på den tiden när staten styrde skolan genom ekonomi och regelstyrning. En kommun kan inte bestämma någonting om skolan och dess innehåll. Det beslutar riksdag och Skolverket implementerar besluten. Skolinspektionen har tillsynsansvar. Så är det i dag. LR drivet den här pseudodebatten som i realiteten handlar om att staten ska börja styra välfungerande kommunala grundskolor ekonomiskt och rehelstyrt.. Alltså skifta styrelseätt ifrån mål och resultatstyrning till ekonomi och regelstyrning. Samtidigt vill LR ha kvar de vinstdrivande friskolorna som ersätter lärarledd undervisning med lap tops och självstudier. LR drivet den här pseudodebatten för att skyla över sitt oerhörda misslyckande som facklig representant för lärarna.
Kommunallagen definierar huvudmannaskapet. Inget annat. Staten har det fulla ansvaret för skolan och befogenhet över densamma. Skolinspektionen kan bötesbelägga enskilda skolor och kommuner som grovt missköter sina åtagande.
Men då krävs att någon anmäler.
Kom också ihåg att det STATLIGA Skolverket ganska nyligen hävde rekommendationen om hur många barn det får vara i en barngrupp på dagis.
Undrar varför ..,,,
Lena,
Vilka sanktionsmöjligheter har staten? Och hur utnyttjar de denna möjlighet?
Det är avgörande för skolorna hur de kan uppfylla det statliga pedagogiska uppdraget, utifrån hur kommunerna organiserar, och fördelar de ekonomiska resurserna. Och när så sker händer ofta att skolorna inte kan uppfylla sitt uppdrag. Skolorna styrs alltså både från staten och kommunen. Och tyvärr är det ofta kommunernas styrning som vinner då det handlar om ekonomi och om hur de sköter skolorna. Kommunerna har inget pedagogiskt ansvar.
Det är dubbelstyrning!
Det är ingen facklig fråga – det är utbildningspolitik! Och frågan om kommunernas autonomi. Visst kan staten knäppa dem på näsan, men den ekonomiska biten har kommunerna rätt att bestämma själva över.
Bra skrivet! Kan bara hålla med om att det behövs förändringar och helst också på vetenskaplighet grund!
På tal om vetenskaplig grund (något helt annat) är det någon av er eller du Johan som vet något om forskning när det gäller F-9 skolor för det ska man bygga här i Öckerö kommun. Jag har varit undrande och man har hört att många går ifrån konceptet men jag skulle vilja veta mer om det är någon som gjort något som kan säga bu eller bä eller mittemellan. En av de som är ansvarig för projektet uttalade sig nämligen i vårt lokalblad att han visste inte om det fanns någon forskning om det skulle vara bra eller dåligt Det skulle man vilja läsa och fundera över men det hans svar var att han tyckte det vara bra. Vilket inte känns så vetenskapligt förankrat!
Hör gärna av er om det är någon som har erfarenheter eller verkligen vet något om F-9 verksamhet. Ros eller ris!!!
frans.hansson@bredband.net
MVH
Frans
Jag vet faktisk inte om ”mantrat en skola för alla” kommer som direktiv från skolverket eller om det drivs från kommunerna. Lärare sjukskriver sig och eleverna kan minst av allt erbjudas ett formativt, läs gärna individualiserat, lärande när all tid och energi går åt för att få elever att bli kvar i klassrummet, skydda andra elever från att bli slagna, kämpa med de 6-8% elever som måste klara målen (noll tolerans mot att inte klara målen) utan att ha förutsättningar att göra det. Svenska skolan är ett ideologiskt luftslott som lämnat moder jord för alltför många år sedan. Eftersom det nu är ett luftslott kan man ju dessutom göra lågstadiebarn till mogna och resonerande allvetare genom att proppa in så många ämnen som möjligt så tidigt som möjligt.
Vad händer när den ideologiska ballongen som håller luftslottet flygande spricker?
Jag kan ju bara hoppas på att samhället är rustat för att ta emot alla de elever som ramlar ut när slottet når fast mark.
När det gäller pojkars läsförståelse fick jag en ny synvinkel att fundera på, när jag läste Gunilla Molloys artikel i Svenskläraren idag. Rekommenderas.
Tackar för intressanta tankar och funderingar i blogginlägg och kommentarer. De ger mig alltid nya infallsvinklar på olika frågeställningar.
Tack Susan,
Eftersom jag varit ”pojke” och gick låg- och mellanstadium under 1960-talet måste olika myter avlivas. Våra uppsatser var på 4 rader och läsandet av böcker avgjordes av hur stor text och liten mängd sidor det var om boken skulle ”recenseras”. Då jag tittade på PISA-uppgifterna i läsförståelse är det inte underligt att pojkar och elever från lägre SES-hem hamnar i botten. Basil Bernstein visade med tydlighet att ”real-life” har en dubbelhet som gör att elever från konkreta språkmiljöer tar det konkret och då identifierar sig med sin realitet. De kan inte distansera sig och delandet av pizzor är inga cirklar utan ”skarpt läge”.
Vem eller vilka är nu intresserade över ”mobiluppgiften”? På det praktiska gymnasiet tyckte jag att eleverna (det var mest flickor) gjorde helt rätt när de blev förbannade över att breddningsdelen på de nationella proven frågade om talmönster i en almanacka och med utropet – Jävla idioter, vem f-n är intresserad av detta, stolt tågade ut ur klassrummet och struntade fullständigt i betyget VG.
Ser man på en pojke i årskurs 7 och en flicka så lever de i olika världar. Det är väl klart att man inte kan ställa samma frågor till dem.
Sedan räcker inte koncentrationen för att tillfredsställa den ”vita medelklassen”. Dagens skola mäter uthållighet och anpassningsförmåga på helt fel saker och de nationella proven i matematik är rena farsen ända upp till och med matematik 2B som är medelkassens avslutning av ingenting.
Det är lättare att bara fråga eleven från vilket hem den kommer och vad detta hem anser viktigt att prata om och då sätta betyg på en gång.
Jag tillhör per definition den ”gamla skolan” och är en förhatlig fysikadjunkt men jag skulle definitivt ha haft egna prov i matematik och delat ut två olika betyg. Ett i särskild och ett i allmän kurs. Den första mäts i TIMSS och den andra i PISA men nu börjar även matematikuppgifterna bli för ”utredande”. Vem f-n ritar ett diagram på rörmokarräkningar och säger att k-värdet eller linjens lutning… Och sedan ringer upp Petterssoms Rör och visar på skärningen till Björns Rör gjorde att… Det är bara kompletta dårar som ritar diagram över bensinförbrukning då en Buick från 1930-talet ska mullra, dra bensin, nöta däck…
Verkligen väl skrivet!
Men hur är det fatt? Man blir ju helt orolig. Du är antagligen inte lärare. Dessutom har du en tendens att hänga upp dig på detaljer och inte förstå det andra skriver i sin helhet och mellan raderna. Om jag berättar att jag arbetat med Lus så fattar du väl att jag också läst boken. Sen dillar du om att Ingvars Lus inte går att följa upp? Både din Lus och Ingvars kräver en till ensituation. Vill du snabbt fånga elevers avkodningsförmåga gör du med hela klassen ordkedjor och sedan ett läsförståelsetest som är utprovat på rätt sätt. Det finns många fler än DLS. Det är bra med ett rikt smörgåsbord och det kan man skaffa sig med rätt kompetens och mycket erfarenhet i praktiken. Det gäller också att inte fastna. Målet är ju att fånga in de elever som behöver stöd och hjälp i sin läsutveckling.Den diskussionen är mer intressant.
Birgitta,
Jag har träffat många, kanske flera hundra, som har jobbat med LUS och inte läst bok. Vilka detaljer menar du att jag hänger upp mig på. Jag dillar om att Lundbergs schema runt God läsutveckling inte går att använda på klass- och skolnivå, eftersom det är ett individuellt instrument. Alltså värdelöst att använda som resultatutvärderingsinstrument.
Jo, jag är lärare i botten, SO-lärare. Du kan läsa vad jag har gjort i min bok Yrke: Lärare (https://johankant.wordpress.com/yrke-larare/). Och jag har goda erfarenheter från både DLS och LUS, både när det gäller praktisk och teori. Du inspirerar mig att skriva ett blogginlägg om DLS.
Bra då vet jag vem jag debatterar med. Du är SOlärare utan fördjupad specialkompetens i dyslexi, läs och skrivsvårigheter eller ens svenska! Du vill säkert också ha sista ordet och det får du för talesättet – att strö pärlor för svin passar här.
Hej igen,
Nu drar du stora slutsatser om SO-lärare som luktar fördomar lång väg. Du har ingen som helst aning om vilken specialkompetens jag har.
Monika igen en tankelapsus!
Staten styr skolan. Kommunen har driftsansvaret. Att kommuner organiserar verksamheten på olika sätt ligger i sakens natur eftersom man ville decentralisera själva verkställandet av driften av enskilda skolverksamheter. Därför gav man också lärare och skolledare en möjlighet att själva tolka och definiera sina uppdrag genom Lpo-94. Fortfarande hade och har staten det fulla ansvaret för skolan och är den som har tillsyn över samtliga skolor i Sverige. Du har rött i att det här är en utbildningspolitik fråga och alltså inte något ett särintressen som LR ska driva. Det är väljare i val som ska avgöra ifall staten ska styra genom ekonomi och regler som det var då eller som det är nu med mål och resultatstyrning.
Det riktigt intressanta är att vinstdrivna friskolor och skolor som selekterar elever berörs inte av den hör debatten som jag tycket är en riktig pseudodebatt.
Det är viktigare saker som borde diskuteras än om välfungerande kommunala grundskolor skall drivas sv staten eller kommunen. Våra löner, status och arbetsvillkor lär knappast beröras av detta. I stället är det fackliga avtal som avgör hur lärarnas situation ser ut. Och mitt fack har avtalat bort lön, usk och arbetsinnehåll. Pisa visar ett glasklart samband mellan lärares status och elevernas resultat. Staten vill satsa på 7.5% av lärarna medan 185 000 sämrelärare blir utan en spänn. Jag tycket inte det verkar särskilt lovande…,,
Tankelapsus!?
Då har alla initierade detta utom du!
I prop. SOU 2004:116 sid 102 står det om den dubbla styrningen. Det finns forskning om den dessutom.
Du säger att det inte finns någon dubbelstyrning genom att peka på Staten styr skolan. Kommunen har driftsansvaret. Men det är just det som skapar dubbelstyrningen.
Därför gav man också lärare och skolledare en möjlighet att själva tolka och definiera sina uppdrag genom Lpo-94.
Exakt – staten ger lärarna möjligheterna och kommunen tar dessa ifrån lärarna, därför att kommunerna har det ekonomiska uppdraget och kräver synbara resultat. Men det pedagogiska uppdraget innebar och gör fortfarande att allt som skall uppfyllas inte är sådant som går att mäta.
Igen: staten styr skolan genom mål och resultatstyrning. Staten har att tillsynsansvar och väljer att sköta detta genom Skolinspektionen. Kommunen har uppdraget att driva kommunala grundskolor och fördela skolpeng till friskolor. Du tror precis som många andra felaktigt att om staten ändrar sin styrning till en ekonomisk regelstyrning kommer det att regna manna över enskilda verksamheter. Naivt. Det pedagogiska uppdraget är rektors ansvar i nuvarande Lgr 11.
Det allra intressantaste är att skatteplanerande skattefinansierade friskolor inte berörs av de här förslaget. Dessa skolor som har ersatt lärarledd undervisning med lap tops och självstudier samt krävt 35h undervisningstid av sina lärare vilka ofta är unga och outbildade vilket i sin tur har möjliggjort lönsamheten kommer att vara kvar.
Handen på hjärtat, vilken statstjänsteman och vilken statsvetare kommer i te att snegla på dessa skolor för att effektivisera verksamheten i en statligt regel och ekonomiskt styrd skola?
Staten styr skolan genom mål och resultatstyrning. Staten har att tillsynsansvar och väljer att sköta detta genom Skolinspektionen. Kommunen har uppdraget att driva kommunala grundskolor och fördela skolpeng till friskolor. Du tror precis som många andra felaktigt att om staten ändrar sin styrning till en ekonomisk regelstyrning kommer det att regna manna över enskilda verksamheter. Naivt. Det pedagogiska uppdraget är rektors ansvar i nuvarande Lgr 11.
Det allra intressantaste är att skatteplanerande skattefinansierade friskolor inte berörs av de här förslaget. Dessa skolor som har ersatt lärarledd undervisning med lap tops och självstudier samt krävt 35h undervisningstid av sina lärare vilka ofta är unga och outbildade vilket i sin tur har möjliggjort lönsamheten kommer att vara kvar.
Handen på hjärtat, vilken statstjänsteman och vilken statsvetare kommer i te att snegla på dessa skolor för att effektivisera verksamheten i en statligt regel och ekonomiskt styrd skola?
Det finns inget som är så irriterande som när någon tillskriver mig vad jag tror.
Du tror precis som många andra felaktigt att om staten ändrar sin styrning till en ekonomisk regelstyrning kommer det att regna manna över enskilda verksamheter. Naivt.
Jag har öht inte uttalat något om hur jag vill att det skall vara, utan lade fram att dubbelstyrningen kan vara en orsak till sjunkande resultat och att inte allt blir i enlighet med läroplanen.
Jag ställde även en fråga om Lewin tog upp den!
När jag talar om att den dubbla styrningen kan vara en av orsakerna, är det angående de sjunkande resultaten och att inte allt fungerar som det skall göra i enlighet med läroplanen. Kanske man fokuserar alltför mycket på det som är en symptom mer än de egentliga orsakerna.
Om skolan blir helt i statens regi, försvinner åtminstone dubbelstyrningen i nuvarande form, men då uppstår andra problem istället. T.ex. att istället för likvärdighet får vi likformighet och färre aktörer som kan tillföra olika perspektiv.
Lena, det verkar som du är ideologiskt frälst och därigenom inte förmår att debattera utifrån realiteter.
Det riktigt intressanta är att de politiskt satta ordningen för friskolor inte skiljer sig nämnvärt från den som gäller den kommunala.
-De enda friskolor som har tillåtelse att selektera elever är, vad jag vet, vissa musik och dansskolor. Efterlevnaden av detta bevakas av skolinspektionen och inte minst media.
-Är du verkligen hundra på att kommunala skolor inte satsar på datorer?
-Hur mycket ”vinst” tar kommunerna från skolans statsbidrag i form av saftiga hyresintäkter på redan avskrivna lokaler?
-Hur mycket vinster tas ut av konsulter, logopeder, psykologer m fl. som arbetar för kommunala skolor?
De stora vinster som tagits ut är de som uppstått vid försäljning till riskkapitalbolag, men dessa vinster betalas inte av skattebetalarna.
Sten,
Idag har friskolorna samma förutsättningar som kommunala, så var det inte från början. Då var det rena rama räkmackan att bedriva friskolan, högre skolpeng och inga krav på innehåll. Skolverket hade till och med förhandlat bort krav på att följa läroplanen.
Problemet är just ”i enlighet med läroplanen”. Läroplanen är skriven för en professionell lärarkår men den hade staten avprofessionaliserat. Leif Lewin har inte förmågan att förstå att lärarreformen 1988 tog bort just matematik- och fysikkompetens och därmed blev matematik en form av teckenlära. Man införde ett nytt kunskapsbegrepp som saknade fysiken 2 F nämligen Förklara och Förutsäga. Hela vår fysikaliska världsbild och även vetenskaplig metodologi i sin grundform som är FYSIK och dess koppling till FILOSOFI kan inte ens Leif Lewin i sin akademiska skrud fatta. Svensk skola har inte ens en hel hjärnhalva kvar och det tro väl f-n att ingen fattar Vygotskijs betoning av vetenskapliga begrepp. Svensk lärarkår har inte en LÄSFÖRSTÅELSE som är tillräcklig och det gäller även PIE. Vem som är huvudman spelar väl ingen roll då samma delar i hjärnhalvorna saknas.
Det är väl klart att det inte går med SEMINARIEFORM i fysik. Det är också klart varför KATEDERUNDERVISNING måste finnas. Det är också klart att lägre SES-elever och pojkar far illa i detta klemande redan från dagis. Man tycker ”synd” om hela stadsdelar MEN det finns även ungar i Jordbro och Hjulsta som VILL lära sig och ett är säkert att i FYSIK är alla LIKA. Det är vi också i 34+27 om läraren ger EN metod att följa.
Att höra MEDELKLASSENS DISKRETA CHARM står mig upp i öronen.
Jag kan åka till KONGO och LÄRA UT grundläggande matematik. Det är väl också klart att pojkar från vissa invandrargrupper behöver – inte Björklunds ordning och reda utan ordning och reda i att det lärs ut METODER i de ämnen som har METODIK. Begreppet ”didaktik” som slutade i begreppet ”lärande” är en ren förskolläraruppfinning.
Hej Håkan!
Ingick det i Leif Lewins uppdrag att undersöka effekterna av 1988 års lärarutbildningsreform? Om det inte ingick i hans uppdrag så menar jag att du drar fel slutsatser om Leif Levins ”akademiska skrud”.
Vad gäller metoder eller metodik så håller jag med dig under förutsättningen att målet med undervisningen är givet. Om målet är givet är didaktik en omväg som antagligen försvårar lärarnas uppdrag att främja elevers måluppfyllelse.
Om målen på förhand inte är givna utan är både mångdimensionella och motstridiga och även mångtydiga så kan didaktik vara en möjlig väg att professionalisera en yrkeskårs olika ämnesmedvetande i sin yrkespraktik.
Den fysikaliska världsbild du framhåller gäller i fysik (förhoppningsvis). Men gäller det också i SO-ämnena? Vilken världsbild finns där? Eller finns det flera världsbilder? Det sistnämnda med tanke på en närmast osannolik förändringstakt, på vissa områden, i vår globala mänskliga väld.
Om skolämnen har olika världsbilder, olika funktioner etc. och lärarna samtidigit ska specialisera sig och legitimeras i t.ex. två gymansieämnen, är det då klokt att söka generella förklaringar vad gäller undervisning, måluppfyllelse etc.?
Om generella förklaringar söks till förändrade skolresultat i olika ämnen, inom vilken vetenskapsdisciplin bör dessa förklaringar hamna? Här menar jag är det största problemet – att varje ämne ska söka sina förklaringar som då blir relativt obereonde av andra ämnen eller om studien utgår från elever, lärare och undervisning – oavsett ämne.
Visst. Det går inte att ha generella beskrivningar och den klassiska är att naturvetenskap förklarar och samhällsvetenskap försöker förstå.
Då det gäller skolämnen hade vi dock matematik och svenska som färdighetsämnen Vygotskij skiljer ut dessa och betonar just grammatik och Goethe ett främmande språk som medvetandegör modersmålet.
Vygotskij menar i likhet med Herbart att varje ämne har sin metodik och då är det viktigt att det är just läraren som har en konsekvens i detta. Jag inbillar mig att just musiker är rätt så petiga och även balettnördar. Det är liksom ur det strikta den konstnärliga friheten föds?! PISA 2012 visar på att det har blivit för slappt i att acceptera vad som sägs. I vissa lägen ska det spelas ett spel likt på torget i Grekland eller underhuset i England. Även om man ser på ett lands ekonomi och styrelseskick finns det väl metoder. Nationalekonomer tittar bara i backspegeln och det vetenskapsgrenen är väl tveksam. Praktiska ämnen är också färdighetsämnen till stora delar och det fanns en föreskriven tågordning just i slöjd. Det är väl omöjligt att ”mäta” men just det principiella att det ”sker i en bestämd och avgränsad fåra” kan antas göra just uppmärksamheten riktad mot just ett metodföljande som då är just Vygotskijs slutsatser att ”metvetandegörandet och logifieringen” kommer i efterhand. Jag brukar ta basket och fotboll som exempel. Man lär sig vissa färdigheter som i viss mån är olika men rytmik och kroppuppfattning verkar hjälpa varandra i unga år. Betoningen av färdigheter skiljer sig från konstruktivism. Ingrid Carlgren är inne på trivialiseringen och jag anser att det har med förståelsebegreppet och konstruktivism att göra. Dewey i likhet med Vygotskij betonar just färdigheter som ett sätt att komma vidare och ”göra” utan att ”förstå”.
Lpo 94 skulle aldrig ha ändrat kunskapsbegrepp och just ”förståelse” är problematiserat av Wittgenstein, Lave&Wenger och Lakatos som till och med varnar för fascism via pragmatism men genom att hänvisa till Russell.
Problemet är att matematikämnet efter 1994 inte tar hänsyn till de färdigheter som behövs för att tidsmässigt komma igång med exempelvis mer vardaglig fysik men också tänkandet i enheter. Det krävs inte att areor och volymer ska kunna beräknas samt att kubiksystemet har en övergång till liter… Det är alltså inte upp till just mateamtikämnet att leva självsvåldigt vilket skulle medföra att de tekniska fakulteterna slänger ut dem och tar han om just ”förståelsen” själva.
Matematikämnets timantal är sedan tidigare dimensionerat för detta och jag menar att det är dags att fysikämnet får ta resurser från just matematikämnet då det svävat iväg.
Tar vi samhällsvetenskap finns det väl ett mer marxistiskt sätt att utgå ifrån och han tyckte sig vara rent vetenskaplig i Kapitalet genom att just vara metodisk. Även borgerliga ekonomer började slå upp Kapitalet och hans ”profitkvotens fallande tendens”. Det finns i hans sätt att resonera just fysikens Förklara och Förutsäga. LM Eriksson gör vinster i miljardklassen men procenten är för liten…
Nja, Lewin och uppdraget. Som statsvetare måste han veta att det är ett politiskt uppdrag och man kan då välja naivitet och bara göra det man blivit tillsagd. För mig finns i den ”akademiska friheten” också snarast ett emancipatoriskt tvång. Det är intellektualismen och där ingår det just att makthavare ska vara osäkra. Ett ”uppdrag” kan ju ge vissa saker som BLIR viktiga och det har då med spänsten och att inte lägga fram det förväntade att göra. Disputationen var en ”dispyt” och om forskare bara gör det förväntade försvinner forskningens idé. Det är väl klart att jag aldrig skulle få några uppdrag men det kanske just vore sådana som skulle få det. Jag gör oftast tvärtemot men inom de ramar som ges. Tids nog hinner man göra det förväntade. Var det inte något NYTT som skulle komma fram? Jag hade lagt fram ”utredning B” som jag gjort på min fritid efter den officiella presskonferensen.
Till Håkan Broström!
Vad gäller Lewin vill jag både ”försvara” honom och hans uppdrag (t.ex. genom att utgå från vad han skriver i sin rapport) och ifrågasätta de politiska ramarna för detta uppdrag. Det Johan Kant inte ifrågasätter i sin artikel är ramarna och i vilken mån forskning kan vara emancipatorisk. Som jag ser det finns det en grundläggande motsättning mellan å ena sidan att forskning anpassar sig till rådande poliska ramar, å andra sidan möjliggör ett ifrågasättande av rådande normer, ramar etc.
Vad menar du med att samhällsvetenskaperna är marxistisk? Jag anar att det är något mer grundläggande än epitet som marxistisk, neoloiberal, neoklassisk etc.
Samhällsvetenskaperna har i sig en brokig historia och har utvecklats dels i relation till naturvetenskaperna, dels i relation till varandra. Vad gäller relationen till naturvetenskaperna, betraktadet t.ex. sociologen Emilie Durkheim i början av 1900-talet samhället som en organism. Detta kom som sedermera att utvecklas i olika former av systemteorier – en horisontell syn på samhället.
Marxistisk inspirerade teorier brukar bl.a. ha ett konfliktperspektiv inbyggt i sig som utgår från att grupper i samhället har konflikterande intressen, etc. – ibland benämnd som en vertikal syn på samhället.
Den klassiska nationalekonomin utgick, i motsats till systemteorier eller till marxistiskt inspirerade teorier, från egenskaper hos individer, t.ex. en nyttomaximerande varelse. Viss sociologisk teori tog avstånd från t.ex. Adam Smith (som faktiskt kan sägas var moralfilosof), samtidigt som de behöll fokus på individer i sina samhällsteorier, t.ex. Max Webers handlingstypologier.
Någonstans mellan ett fokus på individer och deras handlingar och samhälle som system eller som strukturerer innehållande konflikterande grupper (klasser, genus etc.) finns det så kallade mesoteorier, t.ex. organsationsteorier eller någon form av relationsteorier.
Ett problem som jag menar bör hanteras innan vi mäter statistiska förändringar hos individer, grupper, organisationer, samhällen etc. är att tydliggöra de antaganden om t.ex. människa och samhälle som inryms i en studie. Eftersom Vygotskij inte är allenarådande vad gäller synen på människa eller elev så bör vi sätta Vygoskijs syn i relation till andra teoretiskers syn, tex. Skinners eller en ekonomisk valhandlingsteori.
För om varje vetenskap som studerar människan utgår från ett antal olika antaganden om människan och samtidigt har som mål att söka sanningen eller en objektiv verklighet så kan vi varken falsifiera eller verifiera antaganden om denna verklighet om vi inte tydliggör dessa antaganden. Detta leder i sin tur till att huvudfokus blir på ”den vetenskapliga metoden”, dvs. kritiker ifrågasätter om forskaren gör rätt. I detta ifrågasättande är naturvetenskaperna i fokus, de ”gör rätt”.
Men hur gör en samhällsvetare, utbildningsforskare etc. rätt i relation till forskningsmetoder, teori och empiri?
Jag har nu lagt in ett ”inlägg” på 116 sidor om just ”mängdlärans återkomst” och det finns på en form av hemsida som jag är urusel på att redigera då den inte sväljer mitt word-format. Det är bara att gå in via Google på ”hakanbrm” och med det vill jag visa att den svenska skoldebatten bara snurrar runt ”eviga teman” och idag återkommer Lärarnas tidning med att mindre klasser skulle vara lösningen då det i matematik snarare är motsatsen. I särskild kurs hade vi stora klasser i likhet med de asiatiska länderna. Det pratas bara om ”svagpresterande” elever och nu har det även blivit ”svagpresterande” lärare. Det är samma sak på lärarutbildningar och det skulle inte skada med STORFÖRELÄSNINGAR om Vygotskij. Då får LÄRAREN strukturera och sedan svara på frågor låt säga under ett pass efter fikat och då är det en ”öppen föreläsning” dit då sociologer, matematiker… kan gå.
Det är väl klart att man måste bestämma EN metod och då skadar det inte om man väljer en oväntad sådan. Det kallas för akademisk frihet. Var Lewin ”utredare” eller ”forskare”?
Nja – jag kanske uttryckte mig oklart och menade att det var ETT sätt att utgå ifrån ”intressen” och tar vi då Lärarförbundet är det onekligen ett sådant. Förskollärare ett annat som onekligen fick många rektorsuppdrag och Lpfö 98 samt inte minst i det utrymme som ges i Skolverkets skrifter där ”Lusten att lära – med fokus på matematik” (2003) går till historien som en ren propagandaskrift. Man ska vara urbota naiv om man inte inser att det är olika aktörer likt PIE, förskollärare och matematikdidaktiker som har sammanfallande ”intressen”. Även journalistkåren har ett finger med i spelet då de hade kunnat hitta 1000 ”Stavros” under 1980-talet men då var det motsatta reportage. Det finns något som tilltalar just den ”nya medelklassen” i den fria pedagogiken. Det handlar om horisontella grupper men på ett plan ”ovanför” barnskötare som också finns i förskolan. Sedan tillkommer då ”universitetet” och lärarutbildningar så det är väl som vanligt både och. Bourdieu pratar om massans invasion och devalveringen av titlarna… I vart fall finns det all anledning att studera skolan utifrån sociologisk syn.
Kritisk teori med språkanalys av olika diskurser hamnade jag på innan jag gav upp 2004 då Matematikdelegationen lade en blöt filt över det mesta. Nu 10 år senare med facit i hand är det mycket lätt att belägga starten från just 1970-talet som kom just i USA. I matematik håller man fast vid konstruktivism som alltid funnits i forskarkretsar.
Om det nu finns aktörer som är så starka har inte stat eller kommun någon betydelse och tecknen på att diskurser förstärks är tydliga. Det finns flera ”stater” och universiteten är en (men borde vara fler), Skolverket en annan och Björklund en tredje.
Det jag säger om Vygotskij har att göra med att man åberopar honom men inte har fattat det han säger om just skolan. Verket heter ”Tänkande och språk” och då ska man hålla sig till detta och inte ”Mind in Society” som gäller mer generellt. Om du nu skulle åberopa Einstelns relativitetsteori får du väl hålla dig till detta. På samma sätt gäller det för Dewey och då får man peka ut det verk man stödjer sig på. För mig är det ”How we think” och det är ointressant om det står Dewey på pärmen och då håller jag mig till Ricouer som helt bortser från personen utan det är texten som gäller.
Jag bara tog Marx som exempel och den teori han kom fram till som onekligen är en förutsägelse som även Wall Street gänget tar på allvar. Man behöver väl inte vara ”marxist” för att följa hans metod. Kapitalet är väl inte ”marxistiskt” utan ”kapitalistiskt” och Marx sa själv att han inte uttalar sig om framtidens soppkök. Han bara drog slutsatsen att det inte håller i längden vilket i sig är tveksamt då han aldrig kan motbevisas
Det är därför vi har ”klassiker” och om vi då tar Skinner men även Lave&Wenger finns det inget som utesluter Vygotskij och han studerade den ryska skolan och kan väl sägas utökade behaviorismen till att bli mer ”sociokulturell”. Teorier är komplementära men ger också olika perspektifieringar och det är klart att lärare helt naturligt väljer en form av ”optimal lösning” i specifika områden. Om man nu ser ett generellt fall måste det bero på att en form av ”stor berättelse” tagit över och Per Kornhall reagerar över att Vygotskij nämns i tid och otid. Då måste man väl ta reda på VAD det är som åberopas. Han studerade då ”språket” och dess koppling till ”tänkandet” och fördömde då ”pedologerna” som införde förskolans pedagogik in i skolan. Det är då klart att det finns ett fel någonstans och onekligen har inte förskolepedagogiken och ”gruppdiskussioner” samt ”öppna problem” rosat den svenska matematikmarknaden. Det gäller för förskolan och den vanliga språkbehärskningen vilket också visats av Piagét som han kallar det ”föroperationella stadiet” men då kommer skolan och här är Piagét och Vygotskij eniga om ”den konkret operationella fasen”. Piagét flydde fältet och hoppade upp till ”realskolan” vilket Groen&Kieran (1983) visar.
Jag menar att man får väl stanna upp och då se vad denna Vygotskij kom fram till då man säger sig stödja sig på honom och kan skicka ett hundratal sidor om detta men enklare är väl att läsa andra halvan av ”Tänkande och språk” för att slippa allt tjafs. På 200 sidor ligger just skillnaden mellan vardagliga och vetenskapliga begrepp beskrivet och det handlar inte om någon tolkningsfråga då han är ytterst tydlig.
Därför är just fysikämnet bra att ta som exempel då det onekligen finns ”sant” och ”falskt” och den som flyger är glad över att fysiker räknar på samma sätt och kommer fram till samma resultat. För att kontrollera trovärdigheten kan vissa frågor ställas och det tror jag även pedagoger är glada över.
Om nu en forskare studerar exempelvis undervisning i aritmetik och algebra vilket Vygotskij gjorde och onekligen har just ryska elever haft goda resultat inom detta så bildar han nu en teori över detta och den överenstämmer med det jag sysslat med under 15 år mellan åren 1980-1994 där jag även hade ett tillval i matematik-fysik på just högstadiet OVETANDES av denne Vygotskij kan man väl säga att jag har en evidens på att det fungerar. Våra resultat på standardproven på ett 7-8 parallelligt högstadium är offentligt kända. Innehållet i mitt tillval skulle få dagens högstadieelever att tappa luften och det var elever som inte valde tyska och franska som valde detta och vi hade stundtals två grupper i varje årskurs.
Nu påstår jag att det var vår grupp ”fysikadjunkter” som upprätthöll denna nivå och fallet kom då vi en en en troppade av och 1994 släckte jag som (nästan) siste man lyset.
Det framgår tydligt att det är matematik och ”svenska” dvs modermål han studerar och har algebran som en koppling till geometri och fysik vilket inte explicit nämns men som togs för givet på samma vis som i ”realskolan” vid denna tid.
Fördelen är att jag (vi) inte alls var teoriimpregnerade av pedagogiska teorier utan till stora delar under just Lgr 80 återupprättade ”katederundervisningen” efter mängdlära och IMU (Hej Matematik och Hermods kursbrev på högstadiet). Det finns givetvis inslag av Piagét i just problemlösning men grunden var behaviorism i den mer undervisande formen och skilde sig i att just hålla Vygotskijs zpd högre upp än i programmerad undervisning.
Håkan, jag tycker att din analys är intressant. Naturligtvis ska man ju alltid fundera ett på svängar när man tycker att ens egna tankar blir bekräftade.
Är det inte så att vi nu med Lgr11 ger oss in i ett nytt oprövat experiment med våra stackars elever? Med didaktik som vapen försöker vi ge barnen förmågor som vi inte vet om det är möjligt att förmedla i skolan. Samtidigt slänger vi ut färdighetsbegreppet från lågstadiet och den metodik som är dess vapen. Vi ersätter kunna med det intellektuellt bättre klingande ordet förstå och gör om fysik och kemiämnena till SO-ämnen och för ned dem till låg och mellanstadiet där tiden inte räcker till för det väsentliga byggandet av de färdigheter som de kommer att behöva för att sedan verkligen förstå.
Observera att dessa tankar vågar jag inte ens uttala i vårt kollegium.
Helt på pricken. Och just att du ”inte vågar uttala i kollegiet” är signifikativt och visar på att en ”stor berättelse” tagit över och att Geoge Orwells 1984 är införd. STOREBROR SER DIG.
Du kan inte ana hur glad jag blir att höra att det finns sunt förnuft kvar i systemet och jag ska sammanställa en text om just färdigheternas primära funktion för Vygotskij men även också Dewey och det ligger i hans ”learning by doing” som han ångrade att han uttryckt då det missuppfattades. Den kommer också på min hemsida ”hakanbrm” men för den som är intresserad skickar jag ett wordformat om man hör av sig till hakanbrm@hotmail.com så kan delar kopieras ut och jag har med avsikt med en hel del citat. De finns med i min text om ”mängdläran” också.
Vygotskij betonar just färdigheter och att det är dessa som möjliggör ett ”medvetande och logifiering” som kommer senare. Det säger Dewey också. Även Wittgenstein.
Jag har lagt in just ”mängdlärans återkomst” på min hemsida ”hakanbrm” och visar att Lgr 11 är taget från just idéer från 1970-talet som också fanns på 1930-talet. Det är inte ens ett ”oprövat experiment” utan en väg till ett totalt misslyckande som Guy Brousseau beskriver en utveckling som jag då angett i 6 steg. Jag lade även in en text om lägre SES-elever som säger en hel del.
Vygotskij säger att han inte alls föreskriver lärarna något nytt ”recept” utan bara vill visa på hur just färdigheter kan flytta upp undervisningen högre upp inom hans zpd. Just BERÄKNINGSgeometrin är en sådan färdighet som logifieras 2-3 år senare och därför ska den inledas redan i årskurs 3-4. Det var det ”matematikkriget” 1995 i Kalifornien handlade om och där har du då matematikprofessorer vid Stanford på din sida. Kalifornien förbjöd helt enkelt kursplan 2011. Då ser man också tidsmässigt att det sammanfaller med då vi fysikadjunkter plockades bort. 2005 sökte jag säkert 100 tjänster just på högstadiet i hela landet. Inte EN rektor hörde av sig. Jag måste ha varit den mest kvalificerade som gick att uppbringa och hade ytterst goda vitsord.
Vygotskij är den ”gamla stammens” försvarare vilket inte ”förnyarna” har fattat.
Problemet med Lpo 94 är att läroplanen är skriven av ”Ingrid Carlgren” som i vart fall denna period ville backa bandet men nu inträffar det absurda att matematikdidaktikerna och förskollärare hittar varandra och det bildas en ren absurd ihopblandning av allt. Kursplanen och ”Lusten att lära” (2003) går nu emot läroplanen! Det är ingen ”ny” kursplan 2011 utan bara det som Matematikdelegationen (2004) nu får igenom i läromedlen redan 2004 och som följer de nationella proven. De bara förstärker det som orsakat fallet i PISA 2012 och som redan visade sig i TIMSS 2003. Björklund har satsat för mycket prestige och kan inte backa.
Det skulle vara mycket tillfredsställande om mina texter sprids då jag onekligen sysslat med detta i 30 års tid i en form av ”kamp” mot det du beskriver.