h1

Flummare blir dummare!

19 februari 2014

I den glödheta skoldebatten samlas alla möjliga krafter som verkligen har ”rätt lösning” på svensk skolas problem. Och i vanlig ordning är Jan Björklund alltid ”the bad guy” och i vanlig ordning förlöjligas han. Det finns ju oerhört många flummare som är med i debatten och vill införa det ena mer puckade förslaget efter det andra, t.ex. Leili Falsafis idéer om syftesstyrd skola eller alla de som tror att datorer eller läsplattor ska fixa biffen. Istället för Problembaserat lärarande (PBL) så låter man eleverna söka på nätet som om det gigantiska misslyckandet i Färila aldrig existerat. Givetvis ruskigt påhejade av SKL – för visst kan man spara in resurser genom att göra om lärare till handledare och låta eleverna sköta inlärningen själv.

I dagens olika organisationer, nätverk och Facebookgrupper går det lätt att gömma sig och framföra det ena flummiga budskapet efter det andra. I Facebookgruppen ”Förändra Skolsverige”, där jag själv är med, finns kopplingar till Skolvåren, som enligt Wikipedia är följande: ”Skolvåren är en rörelse som startades av fyra kvinnor via Twitter, en februarikväll 2013. Det är ett rikstäckande nätverk vilket med främsta syfte att skapa en ljusare framtid genom att förbättra och förändra skolan i Sverige. [1] Visionen är att skapa ett hållbart lärande samhälle.[2] Skolvåren har växt bland sin målgrupp främst genom sociala medier”. Flummigt – eller?

Via Skolvåren går det att hitta en riksflummare som heter Christer Hellberg, som bloggar i eget namn. Så här kan man läsa på Skolvåren: ”Bakom lucka fyra hittar vi Christer Hellberg, till vardags har Christer konsultuppdrag och jobbar med att ta fram framtida och nutida koncept inom Informations- och Kommunikationsteknik (IKT), kurser och pedagogiskt material, marknadsföringsmaterial, strategidokument, metoder mm t ex för att skapa attraktivitet i städer och regioner. Han är också make och 3-barnspappa, kock, städare och sopåkare, trädgårdsarbetare, cykelreparatör, tvätteriarbetare, spindeljagare samt allt-i-allo, ölänning (med uppdrag att svära), Linköpingsbo sedan 1988, förändringstorped åt sina barn vad gäller skola och även lärande och bloggar på christerhellberg.wordpress.com. (http://skolvaren.wordpress.com/2013/12/04/lucka-4-christer-hellberg/)

Jo just det, Hellberg har en blogg om skolan, livet och lärandet. Men vänta nu ett tag – ännu en lycksökare som vill göra sig cash på att sälja in IKT-system i skolan. Som använder sig av ord som lärande och attackerar Jan Björklund – för han går fetbort enligt Hellberg. Det är politiskt korrekt inom skolsverige att tycka illa om Björklund och smutskasta honom. Kanske bra för Christer Hellbergs affärer.

Men Christer Hellberg avslöjar sig när han skriver att han vill avskaffa (http://christerhellberg.wordpress.com/2014/02/17/generaladministrator-jan-bjorklund-gar-fetbort/):

  • Skolplikt
  • Betyg
  • Läxor
  • Nationella Prov
  • Lektionssystemet
  • Fusket
  • Lärarna – jo det var visst bara på skoj.

Det verkar som om Christer Hellberg överhuvudtaget inte har läst någon pedagogik, eller också bara digital pedagogik och inget om inlärning. Har Hellman läst ”Per Linells: Människans språk”? Kom ut till förorten och kolla hur mycket fusk IKT-användande innebär, där eleverna inte lärt sig läsa och skriva men surfa som fan kan de. Och kränka varandra på Facebook, Kik och Instagram. Men va dum jag är – man kan ju komma upp till professorsnivå i pedagogik utan att överhuvudtaget inte kunna praktisera pedagogiken ute i skolan.

Jo jag vet, alla IKT frälsta tilldelar mig priset som den mest konservativa katederkramaren som går i ett par skor och ärligt talat skiter jag i det. Endast resultat talar. Jag har redovisat mina resultat, men har Hellberg det? Läs på bloggen och i min bok, där går det att se hur det gått för mina elever, läs även hur det gick för projektet Färila. Åt helvete!

I Sverige har det under hela 90-talet skolan varit en försöksverksamhet där flumpedagogik fått vara rådande och där har PISA-resultaten kommit som ett brev på posten. 20% av eleverna som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg och 25% av pojkarna i årskurs 9 kan inte läsa tillräckligt bra. Siffror att ignorera? Verkligen inte. Hellberg och co är skolans verkliga dödgrävare och inte Jan Björklund.

Flummare blir dummare löd en paroll under 70-talet för att motverka rökning av hasch. Flum betyder otydlighet och oklarhet, det är just det som dessa människor står för. Och parollen stämmer på flumskolan, för alla lär sig uppenbarligen inte vilket innebär att flummare blir dummare! Oavsett vad du påstår Troed Troedsson (för dina påståenden kan du inte leda i bevis).

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Inte handledare. Inte coach. Utan lärare som undervisar och leder arbetet i klassrummet, lärare som inte lägger över ansvaret för inlärningen på eleverna. Alltså inte flumlärare!

Annonser

239 kommentarer

  1. Tack för reklamen! Synd att du inte passade på att bemöta det jag skriver utan bara avfärdar det som flum – jag är rätt trött på det argumentet. Den enda som flummar är du och alla andra bakåtsträvare som försöker åka tidsmaskin bakåt till 60-talet. Men flumma på ni och dröm er bort – jag försöker se framåt!
    Lycksökare? Du glömde skolfrälsare och charlatan också. Härliga argument, där!
    Hur mycket tjänar du på skolan varje månad? Hur ser resultaten ut i din skola – jag är lite nyfiken för du verkar ju vara engagerad i varje fall.
    Hur många elever deltog i Färila-projektet, förresten?


    • Varsegod för reklamen, men tanke på ditt snabba svar så har du mig under bevakning. Vi får väl se vem som lyckas!


    • För övrigt kanske du likt Troed Troedsson jämför denna blogg med avpixlat.


  2. Jag jämför den med Palmeutredningen ungefär, med skillnaden att det inte finns nått mord. Du länkade till min blogg så jag fick ett ping inte konstigare än så. Tack för delningen igen!


  3. I Göteborg avskedade de lärare och ökade pressen så utvecklingsarbete stannade men däremot skeppade de in mängder av iPads helt utan att förankra sig om lärarnas möjligheter att använda dessa på ett bra sätt.


  4. Jag bevakar inte heller den här pedagogiska varianten på Avpixlat. Men tillräckligt många gör det för att jag skall få ett ping när jag omnämns. Inte heller detta inslag får mig att bli imponerad. Däremot återigen förvånad över att en kommunal, offentligt avlönad, tjänsteman får ägna sig åt smutskastning av personer i den omfattning som du gör.

    Vore jag din chef i Haninge skulle jag faktiskt tala med dig om paragraf 7 i lagen om offentlig anställning. Men jag är inte din chef, och tack och lov inte heller skattebetalare i Haninge. Så jag antar att det du gör är i samklang med ditt avlönade uppdrag.

    Ha det bra Johan.


    • Troed,
      Har du någonsin hört talas om något som heter yttrandefrihet enligt grundlagen. Vägen tyngre! Tjänstemän är inte livegna!


      • Ja, jag har hört talas om det. Och nej, tjänstemän är inte livegna. Keep it up. Du gör ett lysande jobb i din sektor.


  5. Ha, ha….. Håller helt med dig! Har själv haft en del duster med nämnda Christer som gärna talar om ”synvändor” i syfte att sälja sig själv som expert. Skrapar man lite på hans argumentation för att komma är innehållet blir kontentan den att sådant saknas helt och hållet. Ursprungligen har han studerat it design på Linköpingd universitet och tillsammans med Ming försöker han sälja in konceptet självstudier via it hemma.
    I övrigt kan jag bara konstatera att även om jag inte är en fan av Björklund ska han ha all heder av att han vågar stå för sina åsikter och göra något så ovanligt som att backa och ändra uppfattning när det visar sig att han har fel.
    I övrigt konstaterar jag att OECD:s expert stöttar fina idéer.
    Katederundervisning med högutbildade lärare och höga krav på eleverna.
    Det lönar sig att stå på sig ibland.,,


    • Just det Lena:

      Katederundervisning med högutbildade lärare och höga krav på eleverna. Helt rätt!


      • Det är inte utan att man bara blir trött då det tjatas om IKT och hela Johans poäng ska malas ner av några personer som anser sig veta framtiden och hänvisar då till en teknik. Det är nog snarare flygbladet med den handskrivna texten som är framtiden. Att inte fatta att man blir dåliga kopior av sig själva då Johans poäng är att en tydlig lärare frammanar tydliga elever och då är det just förpackningen som ska plockas bort. Ångesten förvärras av otydlighet. Det som ska diskuteras är väl lärarens funktion i ett samhälle som snurrar allt fortare och att då hänvisa till dagens kommunikationsteknik i en bransch vi inte ens har en aning om hur det kommer att se ut faller på sin egen logik. Det pratas om att kunskaper är ”färskvara” men att IKT inte är en sådan. Frågan är inte framtiden utan historien. Människan har en inre drivkraft i att söka mening i nuet just genom att koppla sig till en historia. Det pratas om ”anpassning” och inte ”beredskap” för denna framtid. Beredskap handlar om att veta att det finns alternativ. Ekonomin måste vara till för människan och inte tvärtom. Skolan är i sin yttersta form till för människosläktet. Det är väl klart att elever måste UNDERVISAS av tydliga lärare. Därför är just AVGRÄNSNINGAR viktiga. Rena färdigheter är viktigare än man kan tro. Eleven KAN något definitivt. Eleven blir en individ.

        Det viktiga som historien lär oss är att det är viktigt att ha människor som vågar stå upp i nutiden och ifrågasätta just den bakomliggande norm som i dag är just historielösheten. Det Tredje Riket tillkom just efter 1920-talets normlöshet. Det finns ett grekiskt ordspråk som säger att ”jag fruktar den man som endast har läst EN bok”. H.C. Andersen skrev en bok till VUXNA därför att de skulle kunna ha den som ingång till vidare LÄSNING. Det var ”Kejsarens nya kläder”. Att LÄSA handlar om att kunna få fram ETT ”verks” poäng som då till skillnad från IKT är just riktat mot framtiden. Böcker som kallas ”klassiker” är sådana. Mark Twain sa att ”en klassiker är det alla pratar om men ingen har läst” och nu verkar han få rätt då LÄRARNA som har gjort detta ska pulvriseras och anklagas för ”katederundervisning”. VEM ska påminna våra elever om just historien om inte lärare gör detta. Det spelar inte så stor roll exakt vad som tas upp utan bara att det görs med tillräckligt stort DJUP. Problemet är just de 16 olika ämnen (eller vad det nu är…) där då målsättningen först ska vara att få E där det till råga på allt även finns kunskapsmatriser. Här ligger problemet med ”kunskapsskolan”. Den ÄR IKT där allt flyter ut i en layout. Oskar Wilde sa att ”vi föds som original och dör som kopior”.

        Johan Kant är ingen kopia. Du ska ha all heder för att du försöker återupprätta just ”världens viktigaste yrke”.


    • Av din kommentar här Lena kan man dra många slutsatser. 1. Du är okunnig om mig 2. Du är okunnig om Ming 3. Du försöker hitta alla möjliga anledningar till att komma bort från en sund argumentation kring svensk skola och framtid överhuvudtaget. 4. Du sprider lögner om andra i syfte att tillskriva dem kunskaper eller intressen de inte ens har. 5. Du är inte ens en seriös debattör. 6. Du är ett fan av Björklund. 7. Du är kass på att stava. 8. Kommer undvika dig, vad än skit du kommer med i framtiden.


      • Så debatterar en seriös ”skolutvecklare” eller rättare sagt skolavvecklare. Bara personpåhopp… Men det är klart har man ingenting att komma med får man gå till personangrepp.
        Fluff, floskler om framtiden samt lek med ord kommer tack och lov ha väldigt lite med skolan att göra, både i nutid och framtid.
        I övrigt är det intressant att notera att du som oreserverat sjunger it-teknologins liv inte vet att det finns inbyggda ord i iphonen som den skriver själv samt ibland väljer fel bokstav. Det i sig visar hur illa det kan gå när man helt förlitar sig på tekniken.


      • Oups – ”svensklärar-Johan” var inne och redigerade.


  6. IKT är som en penna, Varken mer eller mindre. Tyvärr har ökad IKT ofta varit kontraproduktivt, då mer IKT inneburit mindre effektivitet i lärarens arbete, därför att man samtidigt som man gett läraren datorn, ställt krav på denne att läraren ska skicka ofta helt meningslös feedback till föräldrar i helkassa datasystem, t ex dexter och ping pong.


    • Björn,
      Din definitionen är bra och helt ok. Det är tron på att IKT ska lösa alla problem och att IKT är en religion som monterar ner lärare och som ska säljas in på kapitalismens himmel som jag vänder mig emot.


      • Tron på att IKT inte löser några problem alls är nog gamla skolan ensam om i hela världen. Dålig IKT ska vi sky som pesten, bra IKT kan vi väl utvärdera och förbättra ytterligare? Är det inte det som lärande innebär?


      • Christer,
        Klart att bra IKT kan vara ett gott komplement, men den IKT-våg som ska revolutionera skolan och som sköljer fram genom samhället idag är ytterst livsfarlig och behöver hindras i den bemärkelsen att det ska bli ”den-metodik-som-löser-skolans-alla-problem”. Initiativet i skoldebatten och förändringen av skolan hamnar denna gång på tjänstemannanivå, eller på konsultnivå eller i värsta fall på den nivå där lärare som inte klarar av att undervisa driver IKT. Jag har undervisat från katedern i hela mitt 9-åriga lärarliv i ett tufft område (jaja, kort tid). Dessa elever skulle vara helt rökta om jag inte hade undervisat – läs om hela detta ”experiment” i min bok Yrke: Lärare. Där går jag också igenom vissa inlärningsteorier direkt kopplade till ”svagisarna”.


      • Delar den uppfattningen.


      • Problemet är ju att ingenting någonsin utvärderas och om det utvärderas, görs utifrån något slags trevlighetsmätning. Exempelvis kan en utvärdering visa att ”eleverna tycker det är roligt att ha en egen dator” eller ”lärarna tycker det har varit intressant att prova nya arbetssätt”. Om eleverna under samma period försämrat sina resultat, är det ingen som tittar på. Jag är själv IKT-positiv men tycker IKT införs utan tanke, utbildning och utvärdering. Jag klarar av att sköta dessa saker själv men det klarar långt ifrån alla.


      • En annan aspekt Fredrik. Hur mycket empirisk grund finns det för att det fungerar? Och just som du skriver, hur vet vi effekten – det vill säga utvärdering.


  7. Fantastiskt bra inlägg, Johan! Kejsarna i förändringsindustrin har inga kläder och förtjänar att bli utskrattade.


    • Tack Fredrik,

      Sprid detta inlägget vidare då!


    • Bra sammanfattat Fredrik!


    • Håller verkligen med. Björklunds förändringsideologi är så flummig att man undrar vad han dagdrömmer om egentligen. Är det hans egen ljuva skolgång? Drömmer han om tidsmaskinen som ska vända på globaliseringen till vår fördel igen. Vill han bli 18 igen?


  8. Sorglig upplevelse, att läsa CH:s blogg. Men han går nog hem hos skolans genusmajoritet. Bara mjuka värden rabblas upp. Killar tänder inte på en sådan skola. Att låta eleven själv styra fungerar kanske för en tiondel av materialet. Utveckling kräver motstånd och friktion, annars blir det bara en mängd skatande i nerförsbackar. CH:s skola gynnar bara de starka eleverna. De svaga behöver struktur, krav och feedback.


    • Just det – de svaga eleverna behöver struktur, krav och feedback – inte klara sig själva.


    • Logikfel tyvärr, jag vurmar för de s k svaga och de s k starka och vill ha en individuell skolgång. ”Killar tänder inte på en sån skola.” Jösses… Jag ville ha utmaningar när jag gick i skolan men fick det inte. Rätt utmaning till rätt elev tror jag på.


      • Törs man fråga om du är för hemskolning?
        Mera individualiserat än så kan det ju knappt bli?


      • För dem som far illa i skolan och för dem som inte har en sund relation till kamrater och lärare kanske lärande hemifrån kanske hjälper både lärare och kamrater? Denne kan ju då hitta likasinnade via nätet och rätt stöd från rätt lärare? Däremot inte sagt att en förälder kan tvinga barn att inte vara i skolan – alla ska ha rätt till lärande som passar dem. Tvång och plikt är sällan bättre än frihet och vilja speciellt när det gäller lärande.


  9. ”Killar tänder inte på en sådan skola”. Fin mening. Förstår att den landar klockrent.


  10. En kollega var tvungen att vara borta från några lektioner och hade gjort ett fantastiskt självstudiematerial. Trots att det rör sig om mer studievana elever, med bra kunskap om datorer, så inte hade det hänt ett enda dugg på egen hand. Självstudieförespråkare bör motarbetas med stor kraft.


    • Men vänta nu. Om det inte hänt något så var det väl inte ett ”fantastiskt självstudiematerial”? Är inte definitionen på ”fantastiskt” just att det händer något?


      • Fantastiskt för rätt målgrupp, mer arbete på att göra det bättre hade inte gjort det bättre.

        För stora elevgrupper är självstudier inte grejen helt enkelt. Fascinerande att samma personer som förespråkar självstudier i nästa ögonblick kan vara emot läxor.


      • Nu kommer Hej Matematik väl till pass. Mängden självstudier kan innefatta delmängden läxa men måste i och för sig inte göra det. Elementet ”Lånad biblioteksbok som förklarar digital bildanalys” ingår således i mängden självstudiematerial men ingår normalt inte i delmängden läxa. Mängden självstudier innefattar alla element som fyller kriteriet ”lär sig saker på egen hand”. Delmängden läxa innehåller element som dessutom fyller kriteriet ”för att någon annan givit det som beting till en given tidpunkt”.

        Det är alltså lätt att vara för självstudier men mot läxor. Tvärtom är kinkigare.


  11. Man får och det är inte ens särskilt besvärligt att ta att bli sedd snett på ”von oben” när man ser glädjen, inspirationen och – märk väl – resultaten hos eleverna. Särskilt de som annars anses svaga och omotiverade. En enorm pedagogisk utmaning är datorernas inverkan på hjärnans belöningssystem. För en fjortonåring är det oftas(st) i det närmaste omöjligt att klara av att välja belöningen i resultat och omdöme av ett väl genomfört men många gånger kanske både jobbigt och tråkigt skolarbete kanske ett par veckor efter att det lämnats in framför den omedelbara belöningen som lockas fram på skärmen efter ett par knapptryck. Man hinner så att säga inte ha kreativt tråkigt.

    Dessutom ska skolan ge det eleven inte får eller tar utanför skolan. Vi ska tex visa filmer och läsa böcker den gängse eleven annars inte skulle välja. Vi ska visa på demokratiska möjligheter som alternativ till politik(er)förakt osv osv. Därutöver måste vi som arbetar i skolan dagligdags precis som Björn ovan stryker under fortsatt försöka få alla förståsigpåare som möjligen gör enstaka besök i skolan att förstå att ”IKT är som en penna” – alltså ett hjälpmedel och ett arbetsredskap, ingen tulipanaros


  12. ”Struktur, krav och återkoppling” som sagt.


  13. Han Troedsson märker ord och missförstår med flit. Jan menar förstås att självstudiematerialet till trots hände ändå inte ett jota då eleverna istället ägnade sig åt annat men lättillgängligt och omedelbart endorfinbelönande.


    • Jag märker inte ord med avsikt och ber om ursäkt om det uppfattas så. Men min poäng är att ett självstudiematerial måste vara endorfinbelönande. Annars är det inte fantastiskt.


      • Det vore bra om de vore det. Men jag förstår inte hur det ska gå till rent praktiskt. Som ämneslärare i SO på Högstadiet har jag nåt år haft 160 elever i fyra ämnen. Som var och en tickar igång på helt olika saker?


      • Håller inte riktigt med dig. Jag vet inte vad min 14-årings fantastiska lärare ska sätta i händerna på min dotter för att hon ska gå igång. Hon är helt enkelt inte där. Är du förresten lärare troedtroedson?


      • Du kanske bara ska fråga henne? Det finns metoder – t ex Appreciative Inquiry. http://en.m.wikipedia.org/wiki/Appreciative_inquiry


      • Du anar inte vad jag frågar henne och stöttar henne och försöker peppa henne. Jag tycker dock att det är naivt att tro att alla hormonstinna tonåringar kommer att få endorfinkickar av allt i alla de olika ämnenas kursmål i läroplanerna bara läraren gör sitt jobb och presenterar ”rätt” uppgifter. Därför tycker jag det är speciellt intressant att höra om personer som klämkäckt fäller den typen av kommentarer är lärare själv och har varit i situationen som Björn Lidén nämner.


      • Solan: Jag vet inte vad din lärare skall sätta i händerna på din dotter. Jag tror du har rätt i att hon helt enkelt inte är där. Min föreställning om en skola är en plats där din dotter inte behöver vara förrän hon är där. Den tiden kommer för de allra flesta – men vi har bestämt oss för att alla 14-åringar skall göra samma saker – och komma till samma ställe ungefär samtidigt.

        Eftersom jag inte alls delar den grundinställningen så kvittar det ju om jag är lärare eller inte. Jag anser inte att en 14-åring i Sverige skall åläggas mål, uppgifter eller ansvar som helt och hållet bygger på hennes födelsedatum. Hon kan vara som en 10-åring, en 14-åring eller en 19-åring och hon måste få utvecklas utifrån platsen hon är på, inte utifrån de nationella målen för en genomsnittstonåring.


      • Troedson är fortfarande skyldig mig svaret på hur det ska gå till rent praktiskt. Visst vi individualiserar hela vägen,men som sagt 160 elever i fyra ämnen? Och utifrån det du skriver i ditt sista inlägg, hur länge ska vi vänta på att eleven hittar sin inre motivation? 15? 20? 25? Och hur ska det gå till rent praktiskt? Ska vi i skolan kunna säga: ”Hon vill inte, vi avvaktar tills hon vill. Vi struntar i att sätta in extra stöd.”


      • Håller med i teorin, och speciellt när det kryper så nära inpå med sitt eget barn. Dock har jag nog en för snäv syn för att inse hur det rent konkret skulle fungera i praktiken. Antar att du har en total samhällsomvälvning i åtanke. Har du något speciellt land som förebild? Något skolsystem som fungerar som du vill?


  14. Lyssnade i kväll till Jan Björklund. Han talade om fler ämnen än skolan, men skolan, PISA, OECD-gruppens första rapport ägnade han tid åt och han har koll på hur det ser ut! Allt framkommer inte i medias rapportering. Jag är visserligen gymnasielärare (i matematik), men det är ju vi som tar emot grundskoleeleverna, så konsekvenserna av PISA är av stort intresse för oss också. Jag noterade för övrigt att han använde begreppet ”Det Pedagogiska Etablissemanget”. Varifrån kan han ha fått det???


    • Det har han fått härifrån. Och han kommer med stor sannolikhet att förlora nästa val. Med samma logik som en socialminister som benämner forskarna vid universitetssjukhusen ”det medicinska etablissemanget”.

      Vad vi än må tycka om det så är det en säker väg till förlorad regeringsmakt.


    • Kul – synd att han inte lade till ideologiska.


      • OK, jag medger det misstaget. Jag menade det medicinska ideologiska etablissemanget. Det finns mycket att säga om det, och en homeopatiförespråkare eller någon som förespråkar astrologi skulle säkert göra det. Men parallellen är likväl intressant. Skall vi aktivt bekämpa de forskare som finns på landets medicinhögskolor eftersom de uppenbart är ideologiskt förblindade?


      • Ja varför inte Troed? Problemet med de ideologiska etablissemanget inom pedagogiken är att det är rätt åsikt som ska få gälla, inte att eleverna inte lär sig något eller att vi har riksdagsbeslut som säger något annat än vad PIE tycker. På samma sätt som jag har en åsikt, ska alla få ha en åsikt, men jag menar att det inte är ok att driva linjer helt emot fattade riksdagsbeslut. I slutändan är det ju så att t.ex. lärarutbildningen är en yrkesutbildning. Om då företrädare lyfter fram tvivelaktig forskning som man gör, t.ex. Butler 1988, anser jag att det är att lura generationer av barn på deras kunskapsrätt, samt att dra ner läraryrket i skiten. Men allt det där har jag ju diskuterat i min bloggserie.


      • Jo, jag tycker nog att han fick med ideologiska bitar i det rent konkreta. Han var bra, helt enkelt. Och jag beundrar honom för att han inte tystnats av alla mobbingförsök han utsatts för, hånats för katederundervisning, ordning, betyg etc.


  15. Du får absolut ha en åsikt Johan. Jag tycker det är helt i sin ordning. Men du driver den i huvudsak genom att tala om att alla som inte delar den är charlataner, ekonomiska lycksökare och människor som borde portförbjudas. Det vore mycket roligare att diskutera med dig om du beskrev din ståndpunkt och avstod från att förlöjliga oss andra.

    Och skillnaden mellan dig, mig, Christer Hellberg och Jan Björklund är att den senare är den ende av oss som faktiskt valt, som yrke, att leva på vårt förtroende. Därför är det rimligt, om än hårt, att gå åt hans ideologiska ståndpunkt. Men det är, i min värld, fullständigt onödigt att misstänkliggöra andra människors avsikter. Därav min liknelse mellan din blogg och Avpixlat.

    Du låter avsiktligt kommentarer som ”Killar tänder inte på en sådan skola” passera.. Det skulle jag aldrig göra.


    • Troed, svenska skolpojkar presterar dåligt just nu i den svenska skolan. Jag tror att orsaken till detta är att kvinnorna dominerar, framförallt i grundskolan. De uppfostrar pojkarna som de uppfostrar flickor och det duger inte. Pojkar stämplas med både ADHD och annat, fast de bara uppför sig som pojkar alltid har gjort. Det sker en ”pussification” av våra pojkar, saknar tyvärr svenskt ord för denna process. Jag är öppen för möjligheten att eleverna får välja om de vill gå i flickklass eller pojkklass. (Dessa idéer passar för övrigt som handen i handsken med en viss religion) Jag tror att pojkar och flickor är fundamentalt olika och att vi måste ta hänsyn till det. Låt svenska män undervisa svenska pojkar till att bli män!


      • Burr – en sådan skola skulle jag inte vilja ha!


    • Troed,
      Jag låter i princip alla kommentarer passera om du menar att jag inte censurerar dem.

      För övrigt behöver du nog läsa igenom min blogg rejält för att se att jag inte alls kallar alla andra för charlataner och lycksökare, det var vid några tillfällen i bloggserien som jag gjorde det. Senast förra veckan hade jag en lång diskussion med en kvinna som heter Birgitta och där vi hade helt olika åsikter och där diskussionen gick het. Jag kallade inte henne för vare sig charlatan eller lycksökare.

      Titta igenom får du se.


  16. Jag avstår från att kommentera. Men hoppas att Johan Kant ger oss sin inställning i frågan om huruvida skolan skall uppfostra pojkar till att bli riktiga män. Den hänger nämligen ihop med resten av diskussionen.

    Alltså – Johan – tycker du att skolan, anförd av sådana som Christer Hellberg, leder till våra pojkar drabbas av ”pussification”? Var gärna lika tydlig, lika rak och lika personlig som du är när du bemöter andra ideologer i ämnet.


    • Ser fram emot svar.


    • Varför inte uppfostras till människor? Då kan ju alla få vara sig själva och inte ett reduceras till ett kön.


      • Monika, jag håller med dig.

        Vill man identifiera sig som pojke eller flicka ska det vara ok.
        Vill man vara ett hen ska det också vara ok.
        Valfrihet.


    • Troed,
      Två olika frågor: Datorisering som metodik eller cementerade könsroller. Jag ser inte att detta hänger i hop i det blogginlägg som jag skrev.


      • Jag ser inte att frågan Troed ställer har med innehållet i blogginlägget att göra…?


  17. För övrigt är det ju intressant att den högtflygande devisen ”Bara kommentarer där du står med namn publiceras” är lite tunn i fernissan. Om inte ”The Minimizer” är ett namn. Vilket jag har lite svårt att tro. Men hen är ju på Johans sida så då må det ju vara hänt. Typ.


    • Jag heter Christer Nilsson.
      Tyvärr missade jag den klausulen.


    • Troed, ursäkta att jag inte skriver hans namn, ska genast göra det.


  18. Inte ditt fel Christer. Men symptomatiskt för bloggar som liknar Avpixlat Själva iden om att ha en pseudonym i stället för sitt riktiga namn säger en del. För mig alltså.


    • ”Troedtroedson”, ska vi fortfara att tro på att det är ditt namn(?), det är direkt nedrigt att gång efter annan använda sig av guilt by association som du gör i din jämförelse av Johan Kants blogg och ett forum som Avpixlat. Själva idén att göra det ger en dålig smak i munnen och minskar din seriositet och trovärdighet.

      För övrigt kan man undra om tex du och Christer läst Johan Kants bok eller hört någon föreläsning med honom då ni återkommer till att avkräva honom vad han står för. Personligen har jag svårare att se vad tex du står för – egentligen.


      • Nej Sören, du behöver inte tro på det.


  19. När jag som Lärare inte vet varför jag lär ut det jag gör är det flum.
    Allt beror på nivå av medvetenhet.- förmågan att vara och förstå.. Genom mig själv till andra. Elever idag är inte intresserade av att ge energi till människor med lägre medvetandenivå än dom själva- som har köpt andras värderingar utan att göra den egna resan. förbi polaritet. Det är den tuffa sanningen, och det kostar att göra den resan, för att komma till att för-stå där, inte bara med mental kunskap från andra utan i Tough Love.


    • Inger, jag tycker att detta som du skriver förtjänar ett lite längre inlägg. Det handlar ju faktiskt om ärlighet i väldigt djup mening.
      Som det är nu tvingas många lärare att arbeta på ett sätt som de själva i grund och botten inte tror på. De tvingas arbeta med IT-lösningar och obegripliga kravformuleringar som de känner sig mycket obekväma och faktiskt oärlig med och en sådan oärlighet genomskådar barnen.


  20. @The Minimizer:

    Är du samma ”the minimizer” som tycker att vår invandring tar hit ”stölder, bedrägerier, misshandel, våldtäkt, rån, mord, mobbning i skolorna, assistansmissbruk, polygami, kvinnomisshandel, barnmisshandel, olovlig körning, inbrott, snatterier, nedskräpning, ohyra, mordbränder, bilbränder, svarttaxi, raketskjutningar, utpressning, grooming, försämrade skolresultat”?

    I så fall förstår jag din grundläggande sympati för den här bloggen. Och min jämförelse med Avpixlat blir än tydligare.

    Och jag antar att Johan Kant nu, men först nu, kommer att ta avstånd från sin sympatisör.


    • Troed,
      Nu får du ge dig! All form av rasistisk diskussion hindrar jag på denna blogg och har Christer dessa åsikter är det honom fritt att framföra dem, men INTE på min blogg. Jag vill att du slutar med det också, håll dig till sakfrågan, annars stryper jag era inlägg.

      Vi kan ju inte ha en debatt där bara vissa personer får uttala sig, de som har rätt åsikt och så ska vi researcha vem som ska säga sitt.


      • Jag håller mig till ämnet Johan. Orsaken till att jag nämndes i ditt ursprungsinlägg var att
        du påpekade, på ett ifrågasättande vis, att jag kallat din blogg för pedagogikens svar på Avpixlat. Därför är det i högsta grad relevant att peka på just de anonyma skribenter som exemplifierar min inställning. Vill du inte diskutera det föreslår jag att du avstår från att ta upp just den frågan.


      • Troed,
        Anledningen till att jag tog upp din jämförelse med Avpixlat har ingenting med invandrarfrågor att göra – det är du smart nog att förstå, utan handlar om vilken form av argument som används. Du säger att jag kallar alla som inte tycker som jag för charlataner och lycksökare – det är också ett ganska generellt påstående som faktiskt saknar grund. Jag har gjort det några gånger, men om du läser dig igenom mina texter (det orkar du nog inte) kommer du se att det är ytterst sällan jag tillskriver någon detta.

        Jag har valt i debatten att namnge vissa personer, därför att de sitter på maktpositioner och aldrig får stå till svars för den skada de ställt till med inom svensk skola. För mig personligen har inte detta varit angenämt, då jag fått både hotbrev och hotsamtal. Men jag tycker det är oerhört viktigt. Jag skulle kunna hudflänga dig bara genom att recensera de klipp du har på youtube (tanken har slagit mig) men har valt att inte göra det, kommer heller inte i framtiden göra det.

        Jag tycker dock att du gjorde ett övertramp när du jämförde min blogg med Avpixlat. Jag har för länge sedan lämnat detta och har inget personligt agg vare sig mot dig eller mot uttalandet. Det var bara ett exempel på argument.


      • Du får gärna hudflänga mig. Och nej, jag tycker inte att du ger dig makthavare. Christer Hellberg, som du hudflänger i den här bloggen, är knappast någon makthavare. Ändå skall han behöva finna sig i att bli kallad ”lycksökare” och ”riksflummare”. Det är direkt oanständigt. Särskilt av en skolledare.


  21. Tänker inte ge mig in i debatt kring eller om personer, vad de står för eller anser. Ståndpunkten i detta ställningstagande är två;

    1. Jag tror att det egentliga fokus hamnar bortom sakfrågan att det är något som gått snett med den svenska skolmodellen – detta oavsett vilket parti som varit i regeringsställning.

    2. Jag är alldeles för ovetande kring vem som tycker vad, av vilken anledning eller på vilket sätt denne har kommit fram till dessa åsikter samt verkar för dessa på olika sätt eller hur dessa åsikter gagnar den enskilde, en organisation eller någon annan form av intressesfär.

    För att återgå just till den första punkten tycker jag att det skulle vara intressant få reda på hur undervisning och elevbedömning bör ske enligt de olika skribenternas förmenande.

    Om jag utgår från mig själv blir jag lite skrämd av att det läggs så mycket resurser och tid på skolarbete som vilar på teknik såsom pads, datorer o.s.v. i de unga åldrarna. Jag tror att det är detta som gör att det skrivna ordet förloras/förlorats liksom läsförståelse utifrån böcker, dokument och annat i textform.
    Jag har också sett och reflekterat över att i högstadiet har många elever helt förlorat förmågan att kunna föra anteckningar, sammanfatta och kunna självständigt klara av läxläsning och hemuppgifter om inte detta kan hanteras via olika tekniska hjälpmedel.
    Samma ungdomar har också svårt att följa med i både teoretiska och praktiska genomgångar. I det teoretiska – katederundervisningen – blir det för tråkigt för många utan ”action” och rörliga bilder. I det praktiska har många ungdomar förlorat stora delar av förmågan att rent motoriskt kunna hantera detaljer eller olika verktyg.
    Jag tycker mig se ett samband i detta med att allt mer fokus ligger på att använda teknik som pads, datorer redan i unga åldrar och att det verkar vara på bekostnad av en lärarledd undervisning.
    Samtidigt förstår jag vikten av eleverna också måste lära sig hantera den nya tekniken och kunna följa med i utveckling av dessa hjälmedel.
    Finns här åsikter i detta ovanstående?

    Jag har också följt med i debatten och uttalanden kring att det är bättre med bra lärare än mindre grupper.
    Jag ser inget motsatsförhållande där.
    Utgår man ifrån att lärare i skolan är väl utbildade, har adekvat kunskap i sitt ämnesområde/sina ämnesområden, att fortlöpande kunskapsförkovring sker kontinuerligt så kommer detta självfallet att gagna eleverna och deras kunskaper.
    Lägger man därtill en förbättrad status – vilket bland annat kan ske via bättre löner – så ökar dessutom chanserna att än fler väljer att utbilda sig till lärare eller att återgå till läraryrket.
    Dock tror jag att i många fall, inte alla, så spelar det ingen roll hur kunnig, pedagogisk eller bra en lärare är om elevgrupperna är för stora eller, för den delen, där skillnaderna i kunskapsnivå mellan eleverna är för stora.
    Det sista grundar jag på av egen erfarenhet efter att i flera år arbetat i många skolor med ett invandrartätt elevunderlag och i stora elevgrupper.
    Där har det funnits svårigheter att hitta vägar att förmedla information på grund av språkliga brister vilket som en följd kan göra att elever med bättre språkkunskaper tappar sitt fokus då det blir för långsam undervisning för dem och utmaningarna för få.
    På samma sätt kan elever som har olika former av koncentrationssvårigheter har svårt med dessa utmaningar ha svårt med sitt fokus av samma anledning som ovan.
    Återigen tror jag att det är många ”bra” lärare som har tuffa utmaningar i sådana situationer och det hjälper inte mycket med att låta de som väntar få surfa runt fritt medan lärarens hjälp är koncentrerad till de som, av olika anledningar, har svårt att hänga med.
    Min fråga här är som jag började stycket med – måste det finnas ett motsatsförhållande eller ett val i debatten mellan ”bra” lärare och mindre elevgrupper?

    Jag undrar också om inte det är dags att ta bort den myckna administrationen som allt mer förts över till lärarna.
    Jag tror att hela skolsituationen i sin helhet skulle förbättras på alla plan om lärare fick ägna sin tid åt att göra det de gör bäst – att sköta undervisningen i klassrummet och ha tid för att både inhämta egna kunskaper samt planera sina lektioner.
    Jag har svårt för att förstå varför lärare skall fungera som amatörpsykologer eller terapeuter i samband med rapporter och all annan slags psykosocial bedömning i all slags dokumentation som gäller elever.Det är i min mening kränkande mot eleverna och i värsta fall traumatiserande för dessa att få ta del av dessa omdömen.
    Likaså har jag svårt att förstå det allt mer utökade ansvaret som tillkommit i form av att följa upp elevers frånvaro eller avvikande beteenden. Självfallet har skolan detta ansvar att rapportera frånvaro och beteendeproblematik likväl som att det av naturlighet ligger ett ansvar hos den aktuella läraren att initialt sköta den delen. Men borde det inte fortsättningsvis, efter att en enklare rapport av läraren registrerats, vara mer effektivt och rent av ekonomiskt att anställa annan, för detta ändamål utbildad personal, för uppföljning av detta och som sagt, låta lärarna få mer tid att arbeta med undervisningen istället?
    Hur ser ni här på detta kring lärares adminstration och ansvar utanför undervisningen i relation till måluppfyllese?

    Till sist vill jag kort lämna en fundering kring betygssystemet och elevbedömning i allmänhet.
    Jag tycker att i de två senaste betygssystemen finns ett problem i att det finns en avgrund under det förra betyget ”G” och i dagens betyg ”E”.
    Tittar jag på de elever jag har haft genom åren så har där funnits elever som legat snubblande nära ett ”G” eller ”E”. När dessa elever, trots att de kämpat och slitit utifrån sina olika bakgrunder och förutsättningar inte blivit godkända enligt de anvisningar som kommit från Skolverket, tycker jag att det varit väldigt orättvist att de står där med 0 poäng precis som de elever som inte ens försökt eller varit närvarande, även de med sina olika skäl och anledningar.
    Jag undrar hur ni skribenter här ser på detta och om inte det borde finnas eller skapas ett betygsvärde som är, enkelt uttryckt ”nära godkänt” eller ”har ambition eller utvecklingsmöjligheter” som faktiskt genererar poäng som ger dem möjligheter till att förbättra sitt meritvärde för gymnasieskolan?

    Åke Almli


    • Delar många av de åsikter som åskådliggörs här utom CH:s. Allt fler börjar inse avigsidorna med den okritiska it hysterin, förutom de konsulter som tjänar bra med pengar på den.. Själv är jag övertygad om att paddor, lap tops och stationära datorer har lärt elever att tro att ”cut and paste” är modellen för inlärning. . För en kunnig person med kritiskt tänkande och förmåga till källkritik är nätet än så länge en guldgruva men alltmer sajter avgiftsbeläggs så den dröm Tim Berners Lee hade om att all information ska vara fri naggas dagligen i kanten. Dessutom är det skillnad på ingirmation och kunskap. I övrigt Åke tycker jag att det riktigt stora sveket mot elever med ett annat modersmål än svenska är det sanslösa kravet på att de ska nå lika långt som sina svenska skolkamrater på ett främmande språk och på kortare tid. Felet ligger bland annat i ämnet svenska som andra språk och som inte är ett ämne egentligen utan kunskap och metoder om hur svenska ska läras in som främmande språk. Alla lärare i svenska oavsett stadium borde ha den kunskapen i sin utbildning. Genom ämnets existens har man undvikit att utveckla matriser och tester som visar vilken nivå en invandrarelev har nått i svenska eftersom man utgår ifrån att en invandrarelev hamnar i en skola där majoriteten av elever talar svenska. Själv skulle jag behöva dessa matriser och teater för då skulle jag kunna visa vilken utveckling en elev genomgått även om målet ännu inte är nått. Exempelvis; ” M. du har gått två år i skola i Sverige. Efter ett år här kan du lika mycket svenska som en svensk sjuåring.. Nu när du går i nian och har varit här i två år har du nått samma nivå som en svensk 11-åring vilket är helt fantastiskt.” Därav följer att man kan se den enorma prestationen som gjorts och inte som nu bara få höra att den arbetsinsats man gjort inte räcker för att nå målen. I övrigt delar jag uppfattningen att alltför få män arbetar i skolan.


      • Åke och Lena!
        Det ni tar upp tycker jag är mycket viktigt. Matriserna är enligt min mening klart elitistiska, De befrämjar inte hårt arbete utan blir ett obehagligt instrument i en sorteringsskola där barn sorteras efter deras IQ och inte efter deras insatser.
        Dessutom är de inte anpassade för barnens mognad och träning i de ”rotkunskaper” som är barnens medel för att ta sig fram genom skolans stadier. Kraven för låg och mellanstadiet är Högstadiematrisen ”light” vilket tyder på ett gigantiskt slarvjobb från skolverkets sida.
        Detta gäller, enligt min mening, också i viss grad även de nationella proven.


      • Jag håller helt med dig gällande:

        I övrigt Åke tycker jag att det riktigt stora sveket mot elever med ett annat modersmål än svenska är det sanslösa kravet på att de ska nå lika långt som sina svenska skolkamrater på ett främmande språk och på kortare tid.

        De borde, precis som du skriver, få känna den enorma prestationen och få den bekräftad, istället för att höra – du har inte nått målet.

        För övrigt:

        En kvinna som varit ett antal år i Sverige, vågade till slut inte tala inför studentgruppen och blev så nervös att hon talade för fort och det var svårt att uppfatta vad hon sa. När hon talade med mig, ensam gick det bra. Hon berättade att många kritiserat henne. Jag frågade henne om hur många språk hon kunde. Hon räknade upp sex språk. Tänk, sa jag, jag kan svenska och engelska och du kan sex språk och är på väg att kunna ett till. Hur många av oss kan det? Jag märkte sen att det här hjälpte henne att tala inför gruppen. Varför är ett erkännande så svårt att ge?

        Det här gäller ju även barn och tonåringar! Inte nog med att de lär sig svenska, de kan andra språk. Vi borde bli bättre att titta på vad elever kan och inte bara fokusera på det vi ser som brister. Och tänka på att många kan en hel del, men att det är kravet på svenska språket som förhindrar dem att visa det. Vi borde bli bättre på att undervisa elever (alla elever) istället för att korrigera och kompensera dem, för att få dem att nå ouppnåeliga mål. Det är utifrån vad de kan vi skall gå vidare, inte utifrån det dom inte kan. Om detta kallas flum, ja då får det göra det!


    • Bra skrivet Åke. Jag delar din beskrivning av problemen och dina funderingar.


  22. En snabb mätning efter ha ögnat i fyra inlägg, typ :

    Johan har 95 % rätt, Lena 85%, Christer och Troed 25 %.
    Saknar mina förebilder Hans-Albin Larsson, Inger Enkvist och Gunnar Ohrlander (tyvärr bortgången i förtid).

    Hälsningar,
    Jan Sjunnesson

    http://www.sjunne.com


  23. Som köksbordsexpert slänger jag in den här som ni kan dissekera om ni vill. Tycker att den funkar till det här blogginlägget: http://fof.se/tidning/2014/2/artikel/den-svenska-skolans-kris-gar-langt-tillbaka


  24. Efter ett par (ytterligare) genomläsningar kan jag inte se annat än att flera (de flesta) debattörer i tråden både försöker att hålla sig till ämnet och även i större eller mindre mån bidra med sina åsikter och tankar – utom herrar Troedson och Hellberg. Där ser jag istället raljanta kommentarer och krav ffa på Johan Kant att redovisa sina åsikter (vilket jag inte kan se annat än att han såväl gjort som redovisat varför) samt kommentarer om hur ämnet diskuteras istf att diskutera ämnet. Exempelvis är det närmaste en kommentar i sakfrågan jag sett Christer Hellberg komma (av Troedson har jag inte sett något) ett raljant inlägg att
    ”Tron på att IKT inte löser några problem alls är nog gamla skolan ensam om i världen.”
    Den meningen berör iallafall diskussionen. Emellertid genom att angripa ett åsikt som ingen hävdat. Samt kan man ju fundera över vad som avses med ”gamla skolan”. Knappast en byggnad utan sannolikt något slags sammanfattande omdöme om, ja vadå Christer Hellberg?


    • Hej Sören.

      Du väljer vad du vill betrakta som sakfråga. Eftersom Johan, i sitt första inlägg, kallar Christer för ”riksflummare” och ”lycksökare” tycker jag nog att jag har rätt att betrakta just dessa påståenden som sakfråga.

      Jag utgår ifrån, eftersom du inte haft någon synpunkt på just denna sak, att du delar Johans uppfattning om vad som är rimlig debatton. Därmed har vi nog inte heller så mycket att säga varandra.

      Men som sagt, jag tycker nog att ett bemötande av rena invektiv också måste betraktas som att man håller sig till sak.


      • Jag skrev ”försöker att hålla sig till ämnet”. Det var det ena. Det andra var att jag varken sett dig eller Christer kommentera ämnet, dvs hur vi ska nå en skola till glädje och med resultat(!) för alla elever. Självklart är inte Johans raljans lika litet som din eller Christers att betrakta som sakfrågan i sig. Emellertid är han tydlig med vad han vill nå. Självklart är jag noga med att läsa exempelvis dina och Christers respektive bloggar och andra inlägg för att försöka bilda mig en uppfattning om era respektive åsikter och jag måste erkänna att jag har svårt att se någon egentlig substans, och förvånar mig inte över att ni får finna er i mothugg. Avslutningsvis behöver du lika litet som någon annan bedöma mig utifrån annat än mina inlägg. Du ägnar dig igen åt guilt by association. Eftersom jag inte i varenda inlägg tar avstånd från Johan Kants ordval sympatiserar jag med dem. Jaha? Du behöver inte utgå från ett smack annat än vad folk skriver. Det utgår jag ifrån både vad rör ton och innehåll och vad rör det senare kan jag med den erfarenhet och kunskap jag har av skolvärlden inte se annat än att vad exempelvis du och Christer presenterar ni har långt ifrån torrt på fötterna. Vad JAG vet är att tydlighet, krav och omtanke är något som ger elever av alla kategorier trygghet och studiemotivation


      • Du verkar inte ha läst min blogg överhuvudtaget Sören. Johan har inte bemött det jag skriver och inte du heller. Och så blir jag beskylld för att inte hålla mig till ämnet? Är ämnet att smutskasta mig eller är ämnet ramverket? Vad det än är finner jag det meningslöst att diskutera med anhanget här.. Tyvärr.


      • Jag ber igen om ursäkt. Och ställer i stället två frågor till dig Sören.

        1. Tycker du att det är en rimlig debatton att kalla människor man inte känner för ”riksflummare” och ”lycksökare”?

        2. Tycker du att den som blir kallad ”lycksökare”, ”charlatan” eller ”ute för egen vinning” har anledning att bortse ifrån dessa invektiv och i stället gå i någon form av polemik i själva sakfrågan?

        Min invändning mot Johans blogg är nämligen just denna. Jag diskuterar ofta, gärna och i många år skola. Jag har torrt på fötterna och har medverkat i professionell skolutveckling hos kommunala och privata skolhuvudmän i tjugo år. Huruvida dessa ansträngingar varit av godo eller inte får väl mina arbetsgivare och kunder avgöra. Johan Kant har aldrig varit varken det ena eller det andra.

        Däremot tänker jag också i fortsättningen avstå ifrån att diskutera min syn på skola med någon som redan innan dess bestämt sig för att jag är en charlatan, en riksflummare eller en lycksökare.

        Men som sagt, Sören, jag är uppriktigt nyfiken på dina svar på pvanstående frågor, som jag betraktar som sakliga och relevanta.


      • Troed.
        1. Nej, och även om han förklarar varför han väljer att skriva som han gör tror jag att Johan skulle vinna mer på att lämna sådant därhän. I sak har han nämligen rätt. Men ge fofanon att skriva mig på näsan andras uttryck.
        2. Nej och JO naturligtvis.

        Christer.
        OM jag har men substansen saknas i stort sett helt. Du skriver en hel del men dina texter är rätt lätta att avfärda som snömos. Gör gärna negeringstestet på dina egna texter (dvs sätt in ett ”inte” och se om texten/uttalandet ännu äger relevans. Som ”Arbete åt alla , i hela landet” (1a maj-paroll, äkta) blir Inget arbete åt någon någonstans i landet). Svårt att bemöta.

        Alla ska vara lyckliga och drivas av genuint intresse. Någon däremot? Inte jag iallafall- och eftersom ni två Christer och Troed gärna avkräver botgöring av andra än de berörda kan jag försäkra att med största sannolikhet inte heller Johan Kant är emot.

        Vad rör METODER har Johan presenterat alternativ, det har inte du, Christer.


      • Hur ska jag kunna det när prästen vid altaret är enda godkända metoden? Eller det har jag väl visst. Kolla Två olika sätt att lära. Jag har refererat till 8-10 olika metoder i min ledarskapsserie. Kolla Appreciative Inquiry, kolla ABCD (två metoder), kolla klasscoachande, kolla min blogg som sagt. Det enda jag gör frekvent är att referera till metoder. Om du vill veta vad jag håller på med och försöker sälja in till bl a kommuner kontakta mig privat. Jag tänker inte hänga ut min.. 14-åriga gärning här och bli hudflängd, bortsorterad pga okunskap som riksflummare, ”IT-designer” eller charlatan. Lämnar detta elände nu, kontakta mig gärna som sagt.


      • Jodå, Sören. Både jag och Christer har presenterat massor med alternativ. Men inte på Johan Kants blogg utan på andra ställen.

        Skälet till att jag överhuvudtaget är här är uppenbart. Johan Kant kan inte skriva ett enda inlägg om skola utan att missfirma åtminstone tre personer. I det här inlägget skriver Johan att jag inte kan bevisa mina påståenden. Vilka påståenden? Ingen aning.

        Jag beskriver min syn på skola i böcker, tidningsartiklar och i mitt dagliga jobb. Jag gör det utan att någonsin behöva slänga in ett ”men Johan Kant är en lycksökare” eller ”Sören Holdars förslag är puckat”.

        Att jag ofta ger mig på Jan Björklund är en helt annan sak. Han är politiker, han har valt att leva på att driva politiska frågor och är en offentlig person. Det är inte jag, det är inte Christer Hellberg och det är inte Johan Kant.

        Någon skyldighet för mig att på obetald tid redogöra för min syn på skola – inför dig eller någon annan – finns inte. Däremot har jag rätt att försvara mig mot det påhopp som helt utan underbyggnad finns i Johans text.

        Jag undrar fortfarande vilket påstående det är jag inte kan bevisa men som Johan (och du?) tycker att jag skall gå i försvar för.


      • Nej Christer och Troed, kanske har ni rätt i att det är dags att släcka här för det är ju rent ut sagt själva f-n att det inte går att låta bli att tex låta mig stå till svars för andras ordval.

        Och försök till svar på Troeds fråga. Ja, jag inte bara sympatiserar med det Johan Kant talar sig varm för utan ser till ytter mera visso i min dagliga gärning att det fungerar, och inte bara det. Ty ju trassligare bakgrund och ju svårare förutsättningar, eller om ni så vill ju sämre skolan är anpassad för en elev desto viktigare är det med struktur, normer, förväntningar och krav för att nå de grundläggande kunskaper som vi alla behöver, kort sagt behöver skolan försöka bibringa trygghet och självkänsla med allt det som just dessa barn och ungdomar många gånger lider brist på hemifrån. Lyckas vi bara något litet växer tro och självförtroende.

        En elev som jag för något år sedan hörde säga till sig själv ”Med E, det är ju bra!” hade dessförinnan i sex års tid gått i en skola full av de drömmar vi kanske alla har om bildning och utbildning, omgiven av lärare som pratade om lärande istället för kunskap, om välj din metod istället för så här ska du göra, det här måste du lära dig – och han hade totalt tappat tron på att klara något alls.

        För den som inte klarar det tunga egna ansvar som är en följd av den skola Troed och Christer talar för kan inte ens skylla på skolan – han eller hon tror att hon bara har sig själv att skylla.
        Någon har sagt ”ramar och kramar” vilket är en sammanfattning så god som någon. Och ja, jag vet vad jag talar om, jag arbetar med och i det daglidags, och jag ser resultaten och ”stjärnglansen” i ögonen som Magnus Blixt brukar benämna det.


      • Hej Sören

        Jag är fortfarande intresserad av vilken skola jag antas tala mig varm för eftersom det inte framgår av vare sig Johan Kants blogg eller av några andra inlägg i tråden.

        Så fort jag vet det kan jag börja diskutera sakfrågan.


  25. En IT-användning som jag tror kan funka utan att hela strukturen i undervisningen ställs på ändå är det flippade klassrummet i Daniel Barkers tappning. Här förstärker Daniel sin roll som klassens lärare i stället för att gömma sig bakom några anonyma, inhandlade dator appar. Det kan nog faktiskt bli tätt bra.


    • Det flippade klassrummet är ju egentligen bara en tillämpning av en gammal sund princip där lektioner hakar i varandra och en läxa blir brygga plus nöta in, förbereda frågor.

      De utmaningar vi har med läxor blir inte mindre för att de ska göras på platta/dator.


    • För mig handlar det flippade klassrummet om självstudier hemma och frågestund på timmen i skolan nör man har lektion med sin lärare. Det finns smartare sött att använda it på. Ändå måste man komma ihåg att det är ett redskap bland andra. Ingenting mer och ingenting mindre. Det viktigaste är fortfarande läraren, eleverna och pedagogiken.


      • Lena, det flippade klassrummet har naturligtvis sina avarter men just det du pekar på är det jag fastnade för med Daniel Barker.
        Han sätter sin integritet som lärare och kontakten med eleverna väldigt högt.


      • Jag är säker på att Daniel är en bra lärare. Det jag vänder mig emot är det sökta sättet att till varje pris använda it-teknik. Han arbetar på så vis att han spelar in lektioner som elever tittar på hemma och så används undervisningstiden till att bli en frågestund där eleverna frågar honom om det som de inte förstår. Han undervisar på gymnasienivå och har elever som är högpresterande och teoretiskt begåvade. Väldigt mycket av de senaste årens idéer har gått ut på att ersätta lärarledd undervisning med it-teknik. För mig handlar det om självstudier i kombination med frågestund med magistern. Ingenting annat. Det är fattig på interaktion mellan elever och mellan lärare och elever. Det är fattigt på metodik och pedagogiskt tänkande. Om han hade gjort experiment med eleverna i klassrummet och filmat dessa för att eleverna skulle ha en möjlighet att se igen vad de gjorde hade jag haft en förståelse för upplägget. De länder som lyckas i Pisa har högutbildade lärare som närvarar i sina klassrum och bedriver katederundervisning där it tekniken är ett redskap bland andra. Inte i stället för. Dessutom förutsätter hans undervisning att det finns datorer i hemmen samt elever som är så självgående att de förmår att bedriva självstudier.


      • Jag har aldrig påstått att detta skulle vara något annat än just den metod bland andra som skulle kunna passa in i en god pedagogik. Det är väl rätt typiskt att man alltid blir missförstådd om man tycker att något verkar ok. Är det så att du Lena slänger ut allt annat i din pedagogik för att något nytt verkar ok?


      • Nej, jag gör nog som du och tänker efter vilken relevans och nytta det har innan jag prövar. Jag tycker också att det är viktigt att man kan blanda och ge ur en rik verktygslåda fylld med många ideer om metoder och pedagogik. Vad jag vänder mig emot är att it alltid kommit att handla om att ersätta lärare med paddor och lap tops. Här i Sverige. I andra länder används det som ett verktyg bland andra.


      • Hej Lena!

        Var ser du en debatt som handlar om att ersätta lärare med paddor? Det tycks vara tvärtom. Trots massiva satsningar på teknik har Sverige bland världens högsta lärartäthet, långt över snittet i Europa och OECD. Jag ser ingen trend hos någon skolhuvudman som tyder på att man försöker ersätta lärartäthet med datorer. Sedan 1996 har också lärartätheten i svenska skolor ökat konstant, trots införandet av IKT. Siffrorna kommer från ”Myter om skolan” av SKL.

        Har du andra siffror? Jag hör nämligen ingen som vill ersätta lärare med datorer.


  26. Digitala portföljer kan funka om man styr upp dem rätt,
    http://www.skeptron.uu.se/broady/dl/p-sjunnesson-digitallearningportfolios-0201.pdf


    • Jag använder IT enormt mycket genom hela min undervisning och menar att det är ett fantastiskt redskap när det används rätt. Det viktiga är att det pedagogiska behovet ska komma först och utrustningen sen.


  27. Bra Jan!
    Man kanske kunde fila på en travestering av Brechts ”Erst kommit das Essen und dann die moral”? Först kommer pedagogiken och därefter hjälpmedlen.


    • Bajsar björnar i skogen?


      • Sten.
        Hur många är det inte som spänner kärran för hästen. Johan har gedigen empiri och jag har ännu inte sett någon slå honom på fingrarna vad rör hans grundtema. ”Bara det var tyst i klassen skulle jag vara en riktigt duktig pedagog”* som Staffan Lindén skaldade redan på 70-talet. *Obs ironi alltså. (Gäller att vara tydlig…)


  28. Låt mig, i tur och ordning, gå igenom mina reaktioner och frågor på din text så att vi en gång för alla får rett ut diskussionen om att jag undviker sakfrågorna. Jag börjar med ett citat ur din text och fyller därefter på med de frågor jag har.

    1. ”Det finns ju oerhört många flummare som är med i debatten och vill införa det ena mer puckade förslaget efter det andra, t.ex. Leili Falsafis idéer om syftesstyrd skola …”

    1.1 På vilket sätt är Leili Falsafi, leg. psykolog och Fil.Dr i Utbildnings- och utvecklingspsykologi, en ”flummare”?

    1.2 På vilket sätt, och varför, anser du att hennes idé är ”puckad”?

    2. ”alla de som tror att datorer eller läsplattor ska fixa biffen. Istället för Problembaserat lärarande (PBL) så låter man eleverna söka på nätet som om det gigantiska misslyckandet i Färila aldrig existerat. ”

    2.1 Vilka är alla de?

    2.2 På vilket sätt skall alla de icke namngivna belastas med resultaten från Färila skola?

    3. ” Givetvis ruskigt påhejade av SKL – för visst kan man spara in resurser genom att göra om lärare till handledare och låta eleverna sköta inlärningen själv.”

    3.1 Var finner du stöd för att SKL skulle vilja ersätta lärare med handledare?

    4. ” enligt Wikipedia är följande: ”Skolvåren är en rörelse som startades av fyra kvinnor via Twitter, en februarikväll 2013. Det är ett rikstäckande nätverk vilket med främsta syfte att skapa en ljusare framtid genom att förbättra och förändra skolan i Sverige. [1] Visionen är att skapa ett hållbart lärande samhälle.[2] Skolvåren har växt bland sin målgrupp främst genom sociala medier”. Flummigt – eller?”

    4.1 Menar du att läsaren skall bedöma Skolvårens eventuella flummighet utifrån Wikipedias text?

    5. ” riksflummare som heter Christer Hellberg”

    5.1 Vad exakt menar du med att Christer Hellberg är en riksflummare?

    6. ” Det verkar som om Christer Hellberg överhuvudtaget inte har läst någon pedagogik, eller också bara digital pedagogik och inget om inlärning. ”

    6.1 På vilket sätt skall läsaren, eller du själv, kunna dra någon slutsats av Christer Hellbergs pedagogiska erfarenhet eller studier av det anförda?

    7. ” Endast resultat talar. Jag har redovisat mina resultat, men har Hellberg det? Läs på bloggen och i min bok, där går det att se hur det gått för mina elever, läs även hur det gick för projektet Färila. Åt helvete!”

    7.1 Varför skall Christer Hellberg överhuvudtaget kopplas ihop med, eller ta ansvar för, resultaten i Färila?

    8. ” Hellberg och co är skolans verkliga dödgrävare och inte Jan Björklund.”

    8.1 Vilka är ”och co”?

    9. ” Flum betyder otydlighet och oklarhet, det är just det som dessa människor står för”

    9.1 Vilka är ”dessa människor”?

    10. ”Oavsett vad du påstår Troed Troedsson (för dina påståenden kan du inte leda i bevis)”

    10.1 Vilka påståenden är det som du tycker dina läsare skall se framför sig och som jag inte kan leda i bevis?

    Det vore uppfriskande med svar på de konkreta frågorna. Vill du krydda dina svar med ytterligare invektiv så skall jag försöka bortse ifrån dem och läsa det som inte är ”puckat”.


    • Troed,
      Du är så tröttsam. Om du efter min bloggserie inte har förstått detta så säger det en hel del om dig. Om du behöver veta vilka co är så läs bloggserien igen och igen. Om du inte förstår att en syftesstyrd skola, som det varken finns några styrdokument som säger att vi ska ha eller att du inte begriper att tydliga kunskapskrav är det som eleverna behöver och inte syftesstyrning så anser jag att du behöver läsa Per Linell: Människans språk.

      Troed – du säger att du lever på din trovärdighet. Är du medveten om att du just nu håller på att sälja ut den genom att gaffla om de mest basala saker och gå ner på ordnivå.


      • Då har vi alltså pratat färdigt också om sakinnehållet i ditt inlägg. För att jag och andra läsare skall förstå vilka påståenden jag inte kan leda i bevis förutsätts vi läsa igenom hela din blogg. Det är orimligt att ens börja bemöta.


  29. Troed Troedson skriver:

    Sedan 1996 har också lärartätheten i svenska skolor ökat konstant, trots införandet av IKT. Siffrorna kommer från ”Myter om skolan” av SKL.

    I SVT:s Agenda säger Baylan (S) i en replik till Tomas Tobé M:

    – Det är 12.500 färre lärare i dag än 2006. Dessa påstådda sju miljarder, vad har de gått till? En del kanske har gått till byråkrati. Lärarna vittnar ju om att deras arbetsbörda med byråkrati och administration har ökat.

    Vem ska man lita på?

    http://www.svt.se/nyheter/val2014/baylan-om-skolan-kanner-enorm-oro


    • Arne,
      Intressanta siffor!


    • Jag angav nog källa. Dessutom är antalet lärare och lärartäthet olika saker.


      • Och siffrorna är inte så svåra att förstå. Så här är det enligt SCB och Skolverket. Siffrorna avser grundskola men den som verkligen tycker det är intressanta siffror kan lätt kolla gymnasieskolan på samma sätt:

        1996

        959.000 elever
        88.000 lärare
        7,9 heltidslärare per 100 elever

        2006 (Baylans jfrår)

        962.000 elever
        92.000 lärare
        8,2 heltidslärare per 100 elever

        2013

        900.000 elever
        86.000 lärare
        8,3 heltidslärare per 100 elever

        Det är alltså inte svårt att se att både Baylan och SKL har rätt. Antalet lärare har minskat (säkert också på gymnasiet) men i långsammare takt än antalet elever.

        Eller har någon några andra siffror?


      • Troed! Björklund har med andra ord inte minskat lärartätheten. Att det är färre elever per lärare är glasklart, men var kommer siffran 12.500 från? Det går att tolka Baylan som slarvig med siffrorna. Matematik verkar inte vara ett starkt ämne för honom. Vi får hoppas att han inte blir finansminister vid en valvinst. 🙂


      • Jag har inte orkat – eller velat – granska gymnasiesiffrorna. Dessutom kommer man till olika siffror om man räknar lärare, heltidslärare (som mina siffror ovan avser) eller på något annat sätt. Baylan har säkert rätt – men han kan ha lagt till siffror för föräldralediga eller något annat för att få ett så stort tal som möjligt. Men det är inte jätteintressant tycker jag. I stora slängar har vi ökat antalet lärare per elev och vi har fler lärare per elev än de flesta länder vi jämför oss med.


  30. Här Troed är du inne på något intressant eftersom statistiken slår hål på faktoiden ”lärartätheten sjunker!”. Mer sånt! Det förtjänar att upprepas. Samtidigt ska vi vara klara över att parametrar inte måste vara beroende av varandra bara för att de är samtidiga.
    Alltså ökad lärartäthet behöver inte vara orsak till sjunkande kunskaper lika litet som ökad datortäthet behöver vara det.
    Däremot kan vi fundera över parametrarna ökad datortäthet minskad läsförståelse. Tiden som tas till något tas förstås ifrån något annat. Den elev som hänger över dator/platta/mobil ”i alla fall fem sex timmar om dan men när jag är ledig är det mer förstås” (direkt citat) har naturligtvis lika mycket mindre tid – och ork – att läsa texter, skönlitterära eller andra.

    Skolans problem är komplexa och så är naturligtvis även lösningarna på dem. I mångt och mycket emanerar de från samhällsutvecklingen men det betyder inte att skolan måste anpassa sig (grovt uttryckt) som Christer (jag har bättre koll på hans idéer än dina) och många med honom menar. Tvärtom ska skolan hellre vara en frizon och som jag skrev i mitt första eller andra inlägg ovan (också) presentera vad eleverna inte vanligen möter.


    • Skolan skall absolut vara en plats där elever möter sådant de inte har i sin ”vanliga” vardag. Folkskolereformen, och skolans uppbyggnad, var fantastisk på så vis att skolans konstruktörer lyckades ge landsbygdens barn en försmak av framtidens arbetsliv. Ett klassrum, 1890 eller 1920, var alldeles annorlunda än alla arbetsplatser som barnens föräldrar hade. Men en utmärkt försmak av den arbetsplats som de allra flesta hade från och med andra halvan av 1900-talet.

      Min inställning, som jag inte tänker utveckla i det här forumet, är att skolan måste vara en arbetsplats som liknar det vi tror kommer att känneteckna samhället i sin helhet år 2050 eller så.

      Vi vet väldigt mycket om vad vi då kan vänta oss. De flesta av de företag som är mina huvudsakliga kunder har väl definierade bilder av arbetsliv, kompetens och försörjning om femtio år. De bilderna har i stort sett ingenting gemensamt med det mina barn möter när de går till skolan.

      Häri ligger min grundläggande vision om en framtida skola. Men som sagt, i ett forum som i huvudsak försöker avgöra vem som är puckad, vem som är en riksflummare, vem som är lycksökare och vem som är manipulerad av vem finns det knappast plats för ett sådant samtal.


      • Jag håller inte med dig i din beskrivningen av Johan Kants blogg eller dess kommentarsfält, du svingar härovan lika vilt som du anser andra göra. Det finns delar och ord, ja men inte så att det motiverar tex din osmakliga jämförelse med Avpixlat.

        Men framförallt håller jag inte ned dig om att vi skulle veta så särskilt mycket av vad som kännetecknar samhället år 2050. Vi vet väldigt lite! Min kloka mor (i Christers världsbild om vådan att vara född före nittonhundrasextiofem tappade hon all rätt att yttra sig för fyrtio år sedan. Chrille själv bör enligt sin egen definition upphöra att yttra sig om tre år) brukar säga ungefär:
        att om vi nu ska försöka se in i framtiden bör vi innan vi gör det bara tänka fem år tillbaka och fundera över vad vi inte hade en aning om då som är faktum nu. De av dina kunder som ” har väl definierade bilder av arbetsliv, kompetens och försörjning om femtio år” har faktiskt inte en susning. Du arbetar fö själv med att definiera bilderna åt dina kunder – intressant växelverkan där – men bör för din försörjnings skull nog inte för dem visa på de ”väl definierade bilder” av framtiden om femtio år som presenterades säg 1964.

        Vet du Troed. Jag tror mer på och föredrar att försöka förändra NUTIDEN med utgångspunkt i hur den faktiskt ser ut.


    • Troed, tillför nu precis som faktiskt ofta tidigare ett viktigt perspektiv. Min kritik av att Troeds föreläsningar levererar de mest absurda slutsatser innebär inte jag till min beundran för hans retoriska talang lägger till att han ofta är påläst inom viktiga områden.

      Straxt efter kommunaliseringen gjordes en kraftig minskning av lärartätheten som skolan inte har hämtat sig från fullt ut men de största besparingarna gjordes inte på detta område. De största besparingarna och det som SKL fortsatt att spara på handlar om lärarkompetens. Vidareutbildning har i stort sett inte skett annat än som indoktrinering eller för statliga pengar. Lärare med långa utbildningar och fina meriter har varit de som tagit absolut mest stryk lönemässigt. Båda helt obehöriga och ämnesobehöriga lärare har ökat kraftigt i andel.

      http://jansyrligheter.wordpress.com/2014/02/20/skolan-bor-vardesatta-utbildning/


  31. Hojhoj. Här kom ett alias svischande. Sören Holdar ska det förstås stå ovan.


  32. Världen ger oss alla ett riktigt facit. För analytiker som jag är det enkelt. Om Ericsson, Google, H&M, Volvo, Microsoft eller IKEA kommer tillbaka efter några år så har min beskrivning hjälpt dem att göra bättre affärer. Har jag haft rätt växer min verksamhet och jag får bättre betalt. Har jag haft fel så sjunker min lön och efter några år finns jag inte kvar i branschen. Det är lite självsanerande.

    Det är en av de verkligt roliga skillnaderna mellan det jobb jag har nu och den tid jag tillbringade som kommunal chef.


    • Troed,
      Tyvärr är det nog så att offentligt anställda, oavsett om det är stat, kommun eller landsting det gäller, skulle behöva få krav på sig att vara mer noga mer resultaten. Jag menar så klart att deras arbete skulle generera goda resultat och detta skulle deras närmsta chef titta på. Sedan skulle de få den löneutveckling som de förtjänar. Nu verkar det inom skolan vara så att resultat inte spelar så stor roll. Du tycker att jag använder mig av fel vokabulär när jag utnämner folk till riksflummare, den diskussionen ska vi inte ta nu. Men en riksflummare som jag ändå vill utnämna är Mats Ekholm, fd Generaldirektör på Skolverket och professor i pedagogik. I hans bok ”Utvärderingspraktikan” utvärderas allt i skolan utom det pedagogiska. Alltså maten, trivsel, miljön, medbestämmande – ja allt. Men hur det går för eleverna rent kunskapsmässigt tar han inte upp. Och Ekholm har varit nestor i det pedagogiska etablissemanget PIE, se min kartläggning om hur allt hänger i hop i min första bloggserie.

      Jag har redan när jag började blogga gjort upp med mina chefer i Haninge att inte skriva om Haninge och min arbetsplats, inte minst av hänsyn till mina medarbetare. Många gånger har jag dock lust att göra det, för att ge konkreta exempel. Så mycket kan jag dock säga att vi systematiskt jobbar med resultaten i mål och mening att förbättra för eleverna och för personalen. Och det sker positiva förändringar.


    • Det där var nog bland den tunnaste argumentation jag sett. Har du inga bättre argument för din spåkuleförmåga. Kan du inte beskriva vilka metoder du använder för att ”veta” så mycket om hur världen kommer att se ut 2050? Denna länk (och även efterföljande) i din argumentation är synnerligen svag.


    • Vad Troed beskriver är den process som spågummor, astrologer och andra framtidsförutsägare utnyttjat i århundraden.

      Hos de företag som lyckas bra så har man en placebo-effekt som kan vara väldigt stark. För de företag som det inte går så bra för så blir det istället ett borfall så att mätningen inte behöver göras för dem. När Troed räknar upp den långa listan av företag han hjälpt så blir det förstås genast självklart också att han inte har hunnit med att hjälpa hela Volvo, Ericsson, Google, … utan troligen bara har hållit några föreläsningar och haft några diskussioner med en delmängd på dessa företag.

      För den som verkligen vill utvärdera Troeds verksamhet skulle det behövas mycket större mängd av mer detaljerad data. Då dessutom Troed är bevisat retoriskt skicklig så måste man väga in i vilken mån han lyckas övertyga om att resultaten är de rätta.

      Det går inte att konstatera ett enda dugg om Troeds framtidsförutsägelser. Enda möjligheten är att jämföra deras logiska bärighet med den som argumenterar för den motsatta ståndpunkten.


  33. En sentens som faller mig på läppen i kanske de flesta skoldiskussioner så att säga utanför skolans väggar är definitionen av en expert:
    ”en expert är som en eunuck i ett harem – en som vet allting om det men inte kan göra någonting åt det.”
    Egentligen borde det kanske vara ”som anser sig veta —”. Och nu blir jag väl av somliga sänd med snabbtåg till Avpixlats domäner men vill tillägga att citatet grundar sig på erfarenheter från skolinspektioner och utvärderingar av skolor. Det är nämligen inte alls ovanligt att teamet som ska utföra inspektionsarbetet består av en jurist och en ”skolexpert” (jodå, titeln finns till och med tryckt på officiella handlingar) av vilka ingen har vare sig pedagogisk utbildning eller över huvud taget erfarenhet av arbete i skolan.


  34. En del behöver inga vedersakare. Så här skriver framtidsforskare Troed Troedson nämligen alldeles själv:
    ”Att lära barn läsa i en värld som inte kräver deras läsförmåga är som att lära ett barn cykla fast hen vet att hen aldrig får en cykel.” Vaken snubbe. Härmed instämmer jag till fullo med Johans benämning av somliga (skol)debattörer: charlataner!


    • Sören,
      Alla – och då menar jag alla – seriösa lärare med en fot i klassrummet vet att läsningen är grunden för all inlärning. Den kloke NO- och SO-läraren vet att elever som inte läser bra är mer eller mindre körda i deras ämnen. Detta går även att se i de sammanställningar jag gjort när det gäller Läsutvecklingsschemat och betyg, https://johankant.wordpress.com/relation-mellan-lus-och-betyg/

      Nu kan man givetvis racka ner på min sammanställning, att den inte är vetenskaplig och att den inte är statistisk säkerställd. Jag tycker att den visar en hel del, men den som inte gillar att följa upp resultat kommer aldrig att nöja sig utan kommer fuska för att få sin ideologi verifierad, t.ex. använda Butler. Professor Martin Ingvar blev helt till sig när jag visade detta dokument och han har ju en del innanför pannbenet och dessutom ganska mycket kunskap och erfarenhet när det gäller området läsning.

      Läser man Per Linells bok Människans språk, som jag tycker borde vara obligatoriskt för alla lärare att läsa, så är det inget snack om att språkutvecklingen är A och O för mänsklig utveckling och att läsningen är den enklaste vägen att utvecklas språkligt.

      Man kan alltså säga läsningen är fundamental för människans utveckling och för att det ska fungera i skolan. Jag har bara jobbat med elever som kommer från språkfattiga familjer, utan studietradition, med invandarbakgrund, svår social bakgrund och så vidare. Det ger mig mycket tillbaka att jobba med detta, men sociokulturellt är det väldigt långt ifrån hur jag och min egen familj lever. Antagligen väldigt långt ifrån de miljöer Troed Troedsson rör sig.


      • Respekt Johan, respekt! När mina elever säger detta till mig är det den största hedersbetygelsen av alla. Och jag säger det nu till dig i samma andemening: respekt!
        I övrigt kan jag bara konstatera att alla välavlönade it-konsulter kanske skulle börja ta sig en funderar på hur det kommer sig att vi i Sverige i dag är världens mest Iphone-täta nation samt har en mycket god tillgång på it och samtidigt är den nation inom OECD som har de snabbaste fallande resultaten i matematik och läsförståelse. Kan det finnas ett samband? Själv jobbar jag på så vis att jag läser med mina elever under lektionstid. Vi läser högt ihop. Jag tjafsar inte med dem om vad de gör på fritiden eller kräver in recensioner av böcker de inte läst. Jag vet nämligen att flera sajter på nätet tillhandahåller allt man behöver för att på ett par minuter genom metoden cut and paste skapa fantastiska recensioner på A nivå. Och det är vad it i mångt och mycket handlar om:genvägar. Kan vara bra ibland och fullkomligt förödande i många andra fall. Läsning är en mödosam process. Den kräver insats och koncentration. Belöningen är inte omedelbar som vid Candy Crush eller Flappy Bird. Men utan läsförmåga blir vi igen analfabeter. Och det mycket allvarliga som jag ibland möter bland lärare i skolan är viljan till att ta bort allt det svåra och jobbiga för elever, inte minst de som har funktionshinder såsom dyslexi. I stället för att hitta metoder, ge motstånd väljer man att som en rektorn gjorde i en friskola för dyslektiker, helt enkelt att ge elever möjligheter att lyssna på texten så att de ska slippa läsa den när de genomför nationella prov i svenska där man prövar läsförståelse. Alltså kvalificerat fusk. Det finns inga genvägar. Det viktiga nu är att de pedagoger och skolledare som klarar av att arbeta och verka i skolan nu tar rejäl plats i debatten.
        Respekt Johan! Respekt!


      • Tack Lena!
        Intressant aspekt du tar upp när det gäller att Sverige är det iphonetätaste landet och att IT är rejält utbyggt, samtidigt som Pisa-resultaten är i fritt fall. 25% pojkarna i årskurs 9 kan inte läsa tillräckligt bra och 20% av eleverna lämnar skolan utan fullständiga betyg. Och så vill inte många IKT-förespråkare följa upp resultat. Varför!


      • Jag trodde det var skolans ansvar att lära att unga läsa, inte Apples. Skyller ni på Apple, Samsung och andra tillverkare nu för att skolan inte klarar sitt uppdrag? Allvarligt?


      • Christer,
        Klart jag inte skyller på några andra om skolans innehåll, den tolkningen får stå för dig. Däremot finns det ett stort tryck utifrån, en lobbyverksamhet att sälja både datorer, software och it-underhåll. Många gånger till en ökad kostnad och en sämre kvalitet (när det gäller It-skötsel). Även politiker och tjänstemän tror att datorer ska lösa skolans problem, vilket de aldrig kan göra.


      • @Johan: Din sista kommentar, om min miljö och kontext, kan möjligen få passera. Men du har naturligtvis ingen aning om min bakgrund. Under alla åren som ordförande för Hasselarörelsens verksamhet i södra Sverige, bara som ett exempel, kom jag i kontakt med ungdomar och ungdomsfrågor i en utsträckning som gör att jag knappast behöver försvara mig inför dig eller någon annan. Det tänker jag inte göra heller. Men låt oss slippa retoriken av typ ”Troed vet inte vad han talar om”.


      • Öht har det väl alltid varit så att medelklassen vet bäst om frågor som gäller för arbetarklassen och nu även för de svenskar som har utländsk bakgrund. Visst kan man genom erfarenhet av att arbeta med dom som har en annan bakgrund. Men vad känner de själva. Vad vill de själva ha ut av livet, läsa och på vilket sätt vill de bli bemötta. Höra vad medelklassen anser att deras framtida liv ser ut eller själva få vara med och forma det.

        Varför bor inte de som arbetar med dessa grupper själva i områdena? De behöver inga räddare, utan snarare erkänsla!


      • Monika,
        Vad vill du med denna kommentar? Nervärdera mig? Pissa på mig?


      • Nej, absolut inte! Snarare få fram att de väldigt få som tar reda på eller får veta vad de som tillhör de klasserna verkligen vill med sina liv, just för att de inte lever tillsammans med dem.


      • Jag känner mig kränkt av din kommentar, som bara är en liten del av en längre dialog, som du lyfter fram.

        Som SO-lärare har jag alltid lyft fram klass och makt inför mina elever, för att de ska förstå hur samhället till stor del fungerar, t.ex. enligt Bordieu. Men jag lägger inga värderingar – snarare att alla ska få en kompetens att klara sig i livet oavsett om man vill bli målare eller läkare. Det vill säga läsa, skriva, räkna och gedigna kunskaper.

        Du kommer in på slutet av tråd och hugger på något som jag faktiskt inte förstår. Men jag blir jävligt förbannad. Härmed kommer jag inte svara något mer till dig i denna diskussion.


      • Nu var det ju inte speciellt till dig jag vände mig. Utan till medelklassen och till alla som har sin syn på vad som är det rätta sättet att leva på.

        Det gör inte så mycket att du inte svarar. Det händer inte så ofta i vilket fall.


      • Monika:
        Johan kan svara för sig själv men jag förstår inte var du vill komma med din kommentar. Skall jag tolka det så att du menar att folk i miljonprogrammen har andra drömmar än oss i den vita medeklassen för sig och sina barn? Att ”de” inte önkar att deras barn blir lärande, skrivande, räknande och vidareutvecklar sitt tänkande och bibehåller sin kunskapstörst? Att de inte önskar att deras barn får en tryggad framtid?

        Ibland har medeklassen varit listig, som t.ex. När begreppet ”arbetarklass” medvetet fasades ut men jag förstår inte din kommentar kopplad till Johan. Det kan ju inte ha gått någon förbi vad som står överst på Johans agenda: att säkra varje elevs demokratiska kunskapsrätt. I sanningens namn vet Johan, liksom många av oss andra, att vi, av ekonomiska skäl, kommer att tvingas att lämna några utanför. Frågan är då hur många. Men det är en annan fråga och en som återstår att ta reda på.

        Mina frågor ovan torde vara både enklare och snabbare att ge svar på Monika.


      • Alltså, det har inte mer koppling än den Johan och du lägger in i det jag skriver. Det som skrevs här väckte en reflektion från min sida. Jag är helt på det klara med Johans engagemang!

        Skall jag tolka det så att du menar att folk i miljonprogrammen har andra drömmar än oss i den vita medeklassen för sig och sina barn? Att ”de” inte önkar att deras barn blir lärande, skrivande, räknande och vidareutvecklar sitt tänkande och bibehåller sin kunskapstörst? Att de inte önskar att deras barn får en tryggad framtid?

        Nej, det menar jag inte. Snarare att många har en bild av att de inte har det och därför behöver räddas från sin utsatthet. ”De vet helt enkelt inte sitt bästa, men det vet vi andra.” Det finns många som har höga utbildningar från sina hemländer och verkligen inser vikten av det.

        Men det handlar hela tiden om vad samhället, skolan, lärarna och föräldrarna anser. Vem frågar ungdomarna? Och det gäller inte endast de som bor i miljonprogrammen.

        De som bor i de mångkulturella förorterna är helt vanliga arbetande människor som bryr sig om sin familj och är som vi alla andra. Deras liv är inte sämre än någon annans även om de inte läser svenskproducerad litteratur eller litteratur på svenska språket. Jag är helt och fullt, överens om att alla skall kunna läsa. MEN hur vet vi att de inte läser massor av böcker på något annat språk?

        Vad som saknas är ett erkännande från många av dem du kallar för ”den vita medelklassen”. Kanske de skulle få detta om inte just den klassen bor någon annanstans.


    • @Sören:

      Johan har bestämt sig för att bara åsikter och uttalanden som hör till den här bloggen skall debatteras. Det är säkert klokt, Att recensera människors tweets – och sedan dra slutsatser – är svårt.

      Min avsikt i det sammanhang du anför är följande:

      Jag träffar dagligen tonåringar som inte kan läsa, åtminstone inte särskilt bra.

      De anser att deras eget liv, deras vardag och deras tillvaro, inte kräver läsning. Det går bra ändå. Enligt dem. Och för säkerhets skull, inte enligt mig, men det är ju ointressant för den jag pratar med.

      Eftersom de lever i en kontext där de inte anser sig vara handikappade av bristande läsförståelse menar jag att deras kontext borde förändras. De bör alltså växa upp i en värld som kräver läskunnighet.

      Om det resonemanget gör mig till en charlatan, Sören, så är det inte mycket att göra åt.


      • Nå, det var nu inte precis det du skrev. Självklart bör ALLA få möjligheten att växa upp i en värld som kräver läskunnighet. Om det torde vi vara ense. Som jag uppfattar det är det metoderna vi diskuterar.

        Twitter är mest tomt kvitter, redan själva formen sätter den ramen, och alltför få är medvetna om att tex en amerikansk pratshowvärd utöver sin talang har dussintalet manusskrivare till förfogande. ”Catchy one liners” är inget man snyter ur näsan.


      • Jag skrev exakt så här:

        ”Att lära barn läsa i en värld som inte kräver deras läsförmåga är som att lära ett barn cykla fast hen vet att hen aldrig får en cykel.”

        Med påföljande tweet så här:

        ”Jag är övertygad om att de inte själv upplever sig som verkligt handikappade. Då hade de lärt sig läsa.”

        ”Och för att ge mitt svar. Hen anser sig inte behöva det. Annars hade hen gjort det. Hen är inte dum eller inlärningsoförmögen.”

        Jag är ledsen om det var otydligt. Men för mig framstår det också i efterhand som ett problematiserande av ungas miljö, inte deras förmåga.


      • Men som sagt, Johan Kants blogg kanske skall användas till att diskutera det som sägs på Johan Kants blogg. Hur intressant det än är att hänvisa till vad vi andra sagt på andra ställen.


      • Hej igen Troed!
        Jag är övertygad om att de flesta bloggläsare och debattdeltagare söker information både om fakta och folk utanför just den blogg de för närvarande engagerar sig i, konstigare vore väl att inte göra det. I just detta fall är det välgörande att läsa dina bilagda fortsatta tvittercitat. Tack för det. Emellertid tror jag inte alls det är så att de unga män och kvinnor du mött inte lider av sin reala analfabetism, det är jag alldeles övertygad om att de faktiskt gör om vi ”skrapar lite” – den erfarenheten har jag i mina möten med ungdomar. Och som sagt. Tvitter är milt uttryckt kass för att föra dialoger och undvika missförstånd.


  35. Både tonen i ditt inlägg Johan och kommentarsfältet gör att liknelsen med Avpixlat är inte alls dum.

    Jag ser att du hänvisar till din bloggserie som om det vore självklart att vi alla skall ha läst den, men jag får samtidigt bilden av att du avfärdar andra utan att ha satt dig in i deras ”serier” på samma sätt. Känns inkonsekvent.

    Och jag blir lite nyfiken på varför du Johan är med i en grupp som heter Förändra skolsverige. Jag får bilden av att du vill att skolan skall vara som den alltid har varit.

    Skolan så som den alltid har varit känner jag väl till. Den har inget nytt att tillföra för att jag bättre skall förstå hur morgondagens skola bör se ut för att både möta eleverna i samtiden och förbereda för framtiden.

    Däremot får jag många nya tankar genom att i sociala medier följa de som tänker skolförändring i stort och smått. I ditt inlägg nämner du Christer, Troed och Skolvåren. De är alla exempel på stora inspiratörer när det gäller skolutveckling för mig.


    • Hej Lasse,
      Ge ett konkret exempel på liknelsen med Avpixlat! Du skriver tonen, det räcker inte riktigt anser jag.

      Min hänvisning till bloggserien är just en hänvisning för att jag där redovisat hur jag tänker, liksom jag redovisat resultat i min bok och betygssammanställning på bloggen.

      Förändra skolsverige – jag vill definitivt förändra skolan. Alla elevers rätt till kunskap, det vill säga minst E i betyg i samtliga ämnen, införandet av resultatuppföljning, inte låta någon lämna skolan med goda kunskaper, städa ut dålig metodik som inte leder någonstans, bryta ideologisk forskning med mera. Är det så skolan fungerar idag? Nej, alltså förändra skolsverige.

      Bra att du blir inspirerad, hoppas att detta leder till att samtliga av dina elever når fullständiga betyg. För det är ju därför vi är satta i skolan, inte för att gulla runt och köra sköna lektioner som inte leder någonstans, utan för att eleverna ska lära sig. Nu kanske dina elever gör det, då lyckönskar jag dig. För mina elever gick det skitbra, bara att läsa på de omdömen de lämnat på bloggen.


      • Johan,

        Jag har läst de liknelser som förts fram här gällande en del av det som sker på din blogg och Avpixlat. Jag förstår de associationerna utifrån hur de beskrivs. Ett bra steg i att ”motbevisa” oss som får sådana associationer kan ju vara att följa dina egna regler – ”Bara kommentarer där du står med namn publiceras”.

        När det gäller elevers rätt till kunskap, visst är det väl redan så att den rätt till kunskap du beskriver redan finns? Är det en omformulering i styrdokumenten du är ute efter? Kan du beskriva det närmare?

        Har letat efter omdömen från dina elever. Hittat en sida. Har du fler? Länk?


      • Hej Lasse,
        Jag vet inte vilken kommentar som sluppit igenom utan att denne står med namn, det är en princip som jag håller hårt vid.

        Här kommer länken till omdöme från mina elever:https://johankant.wordpress.com/omdomen-fran-elever-angaende-johan-kant/

        Rätten till kunskap finns redan och den är inskriven i skollag och Lgr 11. Däremot är det inte alla som håller så hårt i denna rätt, vilket jag tycker är fel – denna rätt borde vara första prioritering.


      • Verkligen fina och bra omdömen Johan. Jag har väl haft 1 eller möjligtvis 2 lärare som lyckats engagera mig genom alla år i motsvarande grad. Om vi nu lyckas med att klona dig x antal hundra tusen gånger tror jag vi skulle få en riktigt bra skola och jag menar det verkligen. Det är bara det att alla är inte som du och det kommer aldrig bli så heller. Det måste finnas en systematik som fungerar med dagens unga *oberoende* vilken lärare man har. Att lämpa över ALLT till lärare som ska inneha 4-5 olika yrken samtidigt funkar inte idag – tyvärr! Och det är inte IKT som är grejen utan mer samspel, mer omtanke, mer frivillighet (eget ansvar), mer nätverkande (kommunikatin) och mer utvärdering, anpassning och förbättring som behövs. Du får tro vad du vill, men för mig är allt väldigt klart. Du behövs Johan men även en helt annan tankemodell med eller utan IKT.


      • Fy fan om det skulle finnas ett par hundra tusen Johan Kant – katastrof! Och vilket tråkigt samhälle med samma typ av människa/lärare.

        Det var inte jante som kom fram Christer, nej det var nog bara jag som misstog mig. Men ärligt, klart att vi ska ha mångfald när det gäller lärare, men tyvärr måste jag säga att det är du som behöver en annan tankemodell. Vi är på helt olika planeter när det gäller detta.


      • Jag var inte ironisk…


      • Inte jag heller.


      • Association: ”psyk. om tankeföremål l. ämne ss. medelpunkt för idéförbindelser. Känslan leder oafsiktligt föreställningsloppet. Hos den, som bär på en stark sorg, leda nästan alla associationsserier slutligen tillbaka till sorgeämnet såsom associationscentrum, ehuru kanske föreställningarna i sig själfva haft ännu flera anknytningspunkter åt andra håll.”/SAOB

        Känsloledda föreställningslopp är inte möjliga att motbevisa.


      • Jag tror som Arvid att vi helt enkelt får acceptera att var och en gör sina associationer till exempel att det faktum att inte alla här står med fullständiga namn och att det då kan föra tankarna till andra sajter eller forum.

        Å andra sidan är det ett faktum att bland Johan blivit hotad utifrån sina åsikter och att Johan med fler angriper makthavare. Jag har mer än en gång sett vidriga handlingar för att få tyst på kritik eller oliktänkande varför jag har all respekt för att inte alla står med namn.

        Samtidigt tror jag att var och en kan förstå att Johan vill veta vem som skriver på hans blogg.

        Jag menar att det mesta som förs fram här rör sakfrågan. Sedan kan det ibland uttryckas saker i affekt men det är, menar jag, klart begränsat.

        Att stå med namn här och hota själva grunden för en inkomst och själva grunden för den akademiska karriären kan givet innebära det karriärsstopp vissa redan försökt få till stånd för Johan. Och för dig som börjar svamla om konspirationsteorier finns mejlen från bland annat professorn kvar liksom vittnesmålen från överordnade i kommunen. Tack och lov fanns det där en tro på demokratins spelregler inklusive yttrandefriheten. Så släpp konspirationssvamlet. Folk gör saker för egen vinning och är man oftast maktfullkomlig ser man uppenbarligen inte problemet med att bortse t.o.m från grundlagarna.

        Johan har berättat om sin lärargärning men undviker konsekvent att tala om sin nuvarande skola eller kommun då han talar här som privatperson. Det är då listigt att försöka få honom att uttala sig om sin skola ändå eftersom man då kan påstå att han uttalar sig som tjänsteman. Snyggt och listigt. Som om Johans kritik inte står sig för sig själv.

        Jag upphör aldrig att förvånas vilka illistiga sätt som kan användas.

        Det är tur att de flesta av oss är så civiliserade att vi kan hantera dylikt och inte låter djuret i oss ta överhanden.

        Observera att jag inte menar din kommentar Lasse då jag sett för lite av dina tankar för att veta var du står. Du har givet all rätt att vara nyfiken på Johans elevers uttalanden om Johans undervisning. Din fråga väckte bara associationer till andras ageranden hos mig, så ingen skugga på dig.


      • Johan,
        Tack för länk. Då var det samma sida jag hittade på egen hand. Naturligtvis bra att dina elever uppskattat dig som lärare och upplever att de fått värdefulla kunskaper och färdigheter. När man refererar till omdömen i sammanhang som detta hade jag dock trott att det skulle handla om resultat från mer traditionellt kvalitetsarbete – att fråga de gamla elever man också har som vänner på facebook blir nog inte riktigt samma sak.

        Gällande rätten till kunskap och förändrandet av skolsverige. Om jag förstår dig rätt borde alltså finnas ytterligare en grupp på facebook, en som bättre motsvarar din vision – ”Vi som vill att skolan skall följa skollagen och lgr11”?


      • Hej Lasse,
        Jag har valt att publicera 14 av de omdömen jag fått av gamla elever på bloggen för att avfärda tanken på att jag satt ”snällebetyg”. I min bok Yrke: Lärare finns det även med några elever som inte fått några betyg, men jag har valt att inte ha med dem på bloggen. Om jag har alla mina elever som vänner på Facebook – diskvalificerar det då mig att få dem att uttala sig? I sådana fall kan jag stryka hela klabbet, eftersom jag mer eller mindre har alla mina gamla elever som vänner på Facebook.

        När du skriver traditionellt kvalitetsarbete – vad menar du då? Är inte betyg ett mått på kvalitet? Omdöme från eleverna hur det gått för dem på gymnasiet – är inte detta ett mått på kvalitet? Despina skriver bland annat: ”Hade lärt mig många detaljer som mina klasskamrater i gymnasiet ej lärt sig då det haft rena faktafrågor på sina prov. Att inte ha rena faktafrågor (i stil med; när föddes Jesus?) har verkligen fördjupat min kunskap i SO. Att ha lärt sig att gå djupar in i frågor och att kunna motivera/fördjupa sig i svaren har även hjälpt mig mycket på högskolan då det är ett krav att kunna argumentera för det du säger samt kunna utveckla hur man tänkt”.

        Vilka parametrar tänker du ska vara ett resultat av traditionellt kvalitetsarbete?

        Vad krävs för att du ska vara nöjd? Är det en utsaga från var och en av alla de elever jag har haft under åren?


      • Johan,
        Med traditionellt menade jag till exempel utvärderingar genom enkäter som besvaras anonymt. Jag vill inte förringa de fina omdömen du fått, men bara peka på att det kanske inte följer den norm som i alla fall jag är van vid. Det ligger nära tillhands att tänka att när man som vän på FB väljer att svara på en sådan fråga så kommer positiva svar att vara helt dominerande. Dock ingen stor fråga i sammanhanget för mig. Har ingen anledning att betvivla att dina elever når målen i hög utsträckning.

        Men jag ser dock betydligt högre måluppfyllelse hos elevgrupper som jobbat med IKT i undervisningen. Hur stor den socioekonomiska faktorn är i ekvationen törs jag dock inte säga.


      • Hej igen Lasse,
        Vi gjorde kommungemensamma enkäter på den tiden i Haninge, som man även gör idag. Jag gick aldrig in och kollade mina resultat, men jag vet att Jordbromalmsskolan hade de bästa resultaten hos både elever och föräldrar, när det gäller nöjdheten, i hela kommunen de tre sista åren jag jobbade på skolan.

        När det gäller måluppfyllelse hos elevgrupper som jobbat med IKT i undervisningen känner jag inte till huruvida det finns några sådana säkerställda uppgifter, eller utvärderingar. Du säger att det är så, men jag har personligen inte sett några siffror på det. Heller har jag inte sett någon vetenskaplig empiri som säger att IKT leder till ökad måluppfyllelse. Däremot tror jag att den lärare som är engagerade när det gäller IKT får goda resultat på grund av engagemanget.

        Även Dylan Wiliams lyfter fram att det inte finns någon vetenskaplig forskning som visar att måluppfyllelsen ökar. Kanske du kan hjälpa till på detta område och hänvisa till sådan forskning.


      • Johan,
        Just de referenser jag tänkte på gällande måluppfyllelse med IKT i undervisningen är inte hämtade från forskning i första hand, utan från lärarerfarenheter, precis som i ditt fall.

        Frågan leder mig dock tillbaka till ditt ursprungliga inlägg. De du ondgör dig över – för övrigt på ett sätt som jag som sagt tyvärr finner både förlöjligande och förolämpande – tror jag ser frågan i ett större perspektiv. Det är i alla fall så jag uppfattar det. Ett perspektiv som inte är så enkelt att IKT skulle ha den primära uppgiften att leda till högre måluppfyllelse i de olika ämnena och kurserna. Ett mycket större perspektiv som handlar om att få skolans arbetssätt att likna det vi tror kommer att råda i dessa ungdomars kommande arbetsliv, så de i skolan får träna förhållningssätt och kan utveckla adekvata generiska kompetenser inom bland annat IKT.


      • Lasse,
        Jag har sagt det tusen gånger, åter igen och igen – jag har aldrig varit emot IKT i sig. Däremot är jag emot att man tror att IKT kommer lösa skolans problem om man inte har en bakomliggande tanke eller att eleverna får med sig grundläggande kunskaper. När jag till exempel kritiserar Hellberg är det så uppenbart att han tror att IKT ska lösa skolans problem, samtidigt som han vill lägga ner alla former av referenspunkter för utvärdering av resultat; betyg, prov och läxförhör. Hur vet vi vad eleverna kan? Att de har lärt sig de grundläggande kunskaperna de behöver för resten av livet.

        För övrigt är det väl så att skolan ska vara baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Som du själv skriver är mina erfarenheter i högsta grad beprövad erfarenhet, som jag är övertygad går att koppla till vetenskapliga teorier – t.ex. Vygotskijs teorier om språk och tanke. Det vore intressant att se resultat från beprövad erfarenhet när det gäller IKT, alltså elevers höjda kunskaper, betyg och meritvärden. Att ha en learning income och en learning outcome.

        Tänker i skrivandets stund avstå från att ens kommentera Hellbergs senaste inlägg.


      • Jag har inte sålt ett enda IT-system i hela mitt liv, varför tror Johan Kant att jag skulle vilja göra detta till skolan, den mest IT-fientliga miljö jag nånsin skådat? En gång i tiden fick jag betalt för tre-fyra webb-sidor men det var ca 1991 tror jag. Jag vurmar för värdegrunder, system (mänskliga) för gemensam ledning, förnuft, medvetenhet och berättelser om verkligheten. Att sedan IKT är mkt effektivare än vårdkasar, brevduvor, fax och att sitta still och lyssna på nån man inte ens vill höra på är en helt annan sak. Man ska väl välja rätt verktyg för rätt jobb liksom.


      • Lasse,
        En sak till. Du anser att jag förlöjligar Christer Hellberg, men jag går ju på hans punkter om att han vill skrota betyg, prov och så vidare. Jag har under en längre tid drivit en linje på denna blogg som handlar om tydlighet och att allt flum i skolan ska bort. Att jag utnämner honom till riksflummar och lycksökare är väl inte att förlöjliga utan att tala klarspråk. Flummet är tydligt – han vill lägga ner all form av resultatutvärdering. Lycksökare – han vill tjäna pengar på IT, han är inte ens lärare. Skolan betalar idag enorma pengar till föreläsare, it-konsulter och bokförsäljare, för att inte tala om alla odugliga it-företag som lovar på heder och samvete att de ska göra skolans it-system bättre. NOT! Att köpa en skrivare kostar 7000 kronor och bara lyfta luren till it-support är en kostnad.

        Samtidigt attackerar Hellberg Jan Björklund med samma mynt som han själv blir attackerad av, med det lilla tillägget att jag kommer med verkliga argument. För Hellberg är det bara ett evigt tyckande, så klart politiskt korrekt tyckande i en skolvärld där man ska göra karriär.

        Lasse, jag vill verkligen påpeka att jag inte emot IKT – bara så att du vet.


      • Skrev ett lååångt svar Johan men det blev så bra att det blev ett nytt blogginlägg istället. – tack för inspirationen. Hoppas du orkar bemöta det nån dag. Jag är kass på historik, bra på att lära mig och föredrar att titta framåt. Jag började så här: ”Jag är tvärtom vad du tror Johan Kant FÖR resultatuppföljning och FÖR att man ska få ”resultat”. Men det måste göras smart då det inte stör lärprocessen. Jag tycker det är rätt uselt att man accepterar att år efter år så skickar man ut s k misslyckade människor från skolan. År efter år, samma j-vla svinn. Och skolans och systemets ursäkt är att det är individernas fel, ja eller hundra andra orsakers fel. År efter år Johan. Och det har inte med din undervisning att göra eller IKT eller politikers gärning eller icke-gärning. Det funkar ju inte! T o m du har ju insett att det inte funkar. Oavsett hur många böcker du säljer så kommer det inte rädda de över 10 000 ungdomar varje år som faller utanför eller mellan stolar.”


      • Christer,
        Historia är oerhört viktig för att förstå nu tid och kunna planera inför framtid. Jag kan tipsa dig att läsa Gunnar Ohrlanders bok ”Den Gudarna älskar” som handlar om svensk skolhistoria, från 80-talet och framåt.

        Om du gillar resultatuppföljning, hur kan det då komma sig att du vill plocka bort de punkter för uppföljning som prov och betyg utgör? Vad ska du då följa upp – hur eleverna mår? Hur glada de är?


      • Genom att de får utmaningar att nå nivåer istället. Typ som höjdhopp. Var och en hoppar på sin nivå och försöker nå högre höjder. Inte att ”nu ska alla hoppa 1.50 och så bedömer vi alla och sätter betyg, nästa vecka kör vi 1.60 provet”…


      • Men hur ska dessa nivåer bestämmas? Av dig? Eller av regering/riksdag? Vad händer med likvärdigheten? Om vi har problem med likvärdigheten idag, hur ska det då inte bli i framtiden?


      • Nivåerna kan säkerligen göras nationellt av ett par hundra på Skolverket eller helst borde man samverka och låta lärare definiera helst ihop med alla möjliga, men är säkerligen inte görligt pga av att alla inte är uppkopplade. Eftersom man direkt ser hur många klarat nivåer på olika skolor behöver man ju inte mäta mha flummiga nationella prov med ändlösa rättningar och otydliga bedömningsmatriser…


      • Om historia vore viktigt att förstå borde vi ha övergivit sorterings-skolan för länge sedan..


      • Christer,
        Historien är alltid viktig att förstå – i alla lägen. Om du läser Ohrlanders bok så kommer du förhoppningsvis inse att det du förespråkar när det gäller skolan var det som hände i skolan på 90-talet.


      • Framtiden är rätt viktig också, det är den enda tid vi har kvar.


      • Jo visst är framtiden viktig, men vi har ingen aning vad som väntar och har ingen spåkula att spå i. Det vi vet är att vi har 20% av eleverna som lämnar grundskolan utan fullständiga betyg, vi har 25% av pojkarna i årskurs 9 som inte kan läsa tillräckligt bra, att avhoppet från fd IV-programmet är extremt högt (83% för några år sedan i Stockholm), att vi har ett utanförskap och segregation, att vi har en ungdomsarbetslöshet som är väldigt hög (28% på vissa ställen).

        Här behöver vi börja från årskurs 1 med läsundervisning och hela tiden se till att eleverna får med sig grundläggande kunskaper och att vi utvärderar kontinuerligt. Här behövs inga datorer, mer än som komplement till böcker (Jo, jag använder ipads med ett gäng appar för läsning och räkning – var inte orolig). Det är denna princip som jag pratar om. Inte att jag är emot IKT, även om många tillskriver mig detta. Läs min bloggserie – där går jag igenom en del av den historia som Ohrlander tar upp i sin bok: https://johankant.wordpress.com/bloggserie-en-skola-at-helvete/


      • Ja så kanske vi ska anpassa skolan rejält till de nya förutsättningarna som gäller nu. Vara smartare, mer kreativa och flexibla i metodik? Att plöja igenom din blogg kommer inte ge mig något tyvärr. Inte för att jag inte vill lära, men jag ägnar hellre tankar åt utveckling, möjligheter och sagt framtiden. Framtiden går alltid att se in i beroende på vad du sätter för vision, mål och hur du skaffar dig en plan för att nå dit. Om en elev i ettan ska ta sig ända till nian så har ju skolan gjort en plan och försöker se in i framtiden, men denna plan suger tycker jag. Den är stelbent, statisk och inte gjord för en förändrad omvärld och är inte gjord för individer utan för en grå massa. Skolan säger sig ha en aning vad som är bäst för barn idag så att de blir duktiga samhällsmedborgare om 20-30 år. Ok, läsa, skriva etc och olika språk kan vi nog sluta sig till är kritiska faktorer. Men fokusera på dem då i 4-5 år så löser sig resten sedan. Men det är ju korkat att jaga livet ur ungarna så tidigt som möjlig och införa betyg mm lägre ner i åldrarna som både (m) och (fp) tycker är vettigt. Betyg i gympa? Musik? Vansinnigt. Bara för att man har slöja riskerar man att inte få behörighet till gymnasiet eftersom simningen i grupp inte är riktigt är grejen.. Och som sagt, jag tvivlar inte på att ett par 100.000 engagerade lärare kan ordna det mesta, men det kommer alltid bli ”svinn” och det är svinnet som måste bort. I framtiden måste vi få med alla, tror jag och vi måste ha ett system som anpassar sig…


      • Christer,
        Du visar ett stort kunskapsförakt när du säger att plöja igenom min blogg inte kommer ge dig något. Du säger att du vill lära dig, men vill ägna dig åt utveckling och framtid. Men historien säger en hel del för vad det är man ska göra i framtiden. Tyvärr verkar vi vara helt och då menar jag HELT på olika planeter när det gäller detta, så jag tror nog inte att vi kommer nå varandra.


      • Jag har väl läst ca två hyllmetrar av din blogg för att få just förståelse så ytterligare tre-fyra kommer inte ge mig mer förståelse. Att ställa frågor till dig så här ger mig mer. Läget nu i verkligheten saknar motstycke i historien. Samhällen har kollapsat förut så inget nytt där, MEN vi är globala nu vilket innebär enorma risker och samtidigt enorma möjligheter. Att då ta beslut om skolans inriktning och bara stirra sig blind på bättre lärarutbildning, högre lärarlöner, bättre lokaler, mer betyg, mer prov, sommarskola etc som de nationella politikerna kommer med är rent ut sagt inskränkt. Skolan är så mycket större än så och påverkar oss alla DJUPT både positivt och negativt under de viktigaste åren i våra liv. När jag sågar Björklund gör jag det av hela mitt hjärta av kärlek till mina barn, andras barn och hela mänskligheten och då med tanke på framtiden. Att höra JB i riksdagen skylla ifrån sig gång på gång och samtidigt hävda att han tar ansvar är komiskt. Historiskt sett har detta snart varit 8 års tillbakagång för skolutvecklingen. Det har hållit på så här i 20-30 år snart vilket du själv noga har påpekat och inte en ljusning i sikte. Snacka om att man inte klarar av att lära av historien. Varje år samma bortfall, varje år mobbas barn, varje år misslyckas man oavsett vem som skrivit styrdokumenten. Oavsett om det är dumpedagogik eller flumpedagogik misslyckas man och oavsett vems fel det var så har man misslyckats och inte lärt sig. Oavsett vilka åtgärder man kommer med som avser att fintrimma skolan så kommer man misslyckas. Det borde väl ändå historien lärt oss??


      • Christer,
        Det glädjer mig att du läst så mycket av det jag skrivit, då har du begripit var jag står och att det inte är IKT jag är emot – så då kan vi sluta diskutera detta.

        När det gäller Jan Björklund har han gjort mer för svensk skolan än någon annan politiker i modern historia. Skylla och skylla på någon, det har han all rätt att göra. Han agerar dessutom för att återupprätta lärarna och en kunskapsskola för alla. Uppenbarligen har vi helt olika syn på hur en sådan skola ska bedrivas. Två av mina egna barn har gått på en sådan ”pluggskola” där de fått tokplugga inför prov och läxförhör och där det inte har varit datorer över huvudtaget. Båda dessa har med sig kunskaper som få av deras kompisar har. Oavsett vad man ska bli bra på så är det de där 10 000 timmarna som gäller.


      • Jag har nog inte någon gång sagt att du är IKT-motståndare så jag förstår inte varför du tror det hela tiden. Datorer är inte konstigare än en whiteboard, papper och penna.. Att ”återupprätta” lärarna kanske inte är grejen överhuvudtaget? Jag skulle hellre se att man återupprättar eleverna och respekten för deras egen auktoritet på hur och när de lär sig bäst. Utgår man från eleverna blir det liksom lättare för alla. Vad jag tror skiljer oss är att du utgår från skolan, läraren, rektorn och läroplanen och sedan ska eleven passa in där på något vis. Och genom ansträngning och flit passar sedan eleven in i systemet. Jag skulle vilja att man utgår från eleven och försöker anpassa skolan, metoderna inom styrdokumentens ramar och med kunskapsmålen i sikte och framför allt fokusera på elevens egen vinning av att gå i skolan. Verkligheten är sån idag att fritiden ÄR så mycket roligare att man behöver matcha skolan med detta. Det går inte som Tobé och co att tro att man kan göra fritiden tråkigare för att skolan ska upplevas roligare… Jag är pragmatisk och jag tror du är det också. Du drömmer på ditt vis och jag drömmer på mitt vis. Det är verkligen de där 10000 timmarna som gäller och då behöver man nog utgå från elevens intresse. Vad gör vi med de andra 990 000 timmarna i skolan?


      • Christer,
        Jag menar så klart inte att du personligen har sagt att jag är IKT-motståndare, men detta har jag fått höra under lång tid.

        Det du framför är egentligen bara säljsnack. Skolan har alltid varit lättlurad, ta t.ex. språklabben där alla skulle sitta i ett bås för att lära sig engelska – det visade sig att detta hade noll effekt på elevernas lärande. Det finns inga bevis på att vare sig IKT eller datorer i sig leder skolan framåt. Detta är både Dylan Wiliams och John Hattie oerhört tydliga med. Däremot är både Wiliams, Hattie och McKinsey väldigt tydliga med att läraren har en avgörande betydelse för skolframgångar. Avgörande!


      • Ja och så länge vi människor inte är perfekta kommer allltid lärare vara helt avgörande både positivt och negativt för eleverna. Då har vi ett systemfel som skapar en mängd problem förr, nu och i framtiden.


      • En sak till Christer. Detta är ju inte direkt en del av den debatt vi fört och som jag inte vill att vi ska diskutera vidare. Ändå tycker jag det är intressant att flera psykologer menar att mobiltelefoner och datorer i skolan bidrar till att överstimulera barn. Skulle vara intressant att veta om det stämmer. Men som sagt, inget som vi behöver diskutera här och nu, bara en intressant passus.


      • Jag tycker det är lika intressant att situationer i klassrummet orsaker understimulering, men som sagt.. Den diskussionen orkar jag inte med här och nu.


      • Sant Christer – många elever är understimulerade.


      • Finns boken online?


      • Johan,
        Det där hänger ihop som jag ser det. Jag tolkar nämligen Hellbergs vision för modernt lärande som förberedelse för ett samhälle där det krävs en till viss del annan uppsättning färdigheter än de som fungerat bra hittills. I den visionen, återigen som jag tolkar det, är hela idén med teaching for the test obsolet. Kanske invänder du då, med hänvisning till dina elever, att kunskapen du förmedlat sitter i längre. Möjligt. Men kunskap blir mer och mer en färskvara.

        Istället tror jag vi behöver försöka förstå vilka krav morgondagens arbetsliv ställer i praktiken och förbereda nästa generation för det. Där blir IKT helt oundvikligt. Och tror vi att innovationer och det entreprenöriella kommer att vara centralt så behöver skolmiljön anpassas för att bli en passande träningsarena. Så tolkar jag Hellströms vision. Och det är också i den riktningen jag tror vi bör leta efter en moderniserad skola.


      • Mitt senaste inlägg publicerades innan jag såg de två föregående inläggen. Ser också att mitt svar gällande prov kan misstolkas. Återkommer i frågan.


      • Johan,
        Jag märker att jag verkar få en sida ur cachen varje gång jag öppnar denna tråd, vilket gör att jag missar alla inlägg efter mitt senaste besök här om jag inte uppdaterar sidan först.

        Nu har jag läst igenom det du och Hellberg diskuterat.

        Låt mig förtydliga min egen syn på saken och det jag skrev om prov. Hela idén med kunskapskrav och prov har ett antal inbyggda problem, som jag ser det. Ett är frågan om kunskapens framtida relevans. Ett är frågan om livslängden på just den kunskapen (veta allt om en fax är till exempel värdelöst idag). Ett är frågan om kunskapens generella berättigande – är det verkligen något alla måste kunna. Ett är frågan om provet lyckas ge en rättvis bild av elevens kunskap. Ett är frågan om proven snarare inte mäter andra förmågor än sakkunskap. Etcetera, etcetera.

        Däremot behöver nog elever många gånger tät återkoppling i utvecklandet av sina förmågor. Den återkopplingen kan givetvis se ut på många olika sätt.

        Här ser jag något mycket positivt i den vision jag uppfattar att Hellberg har. Även jag hittar min drivkraft i det oacceptabla med att många elever blir systematiskt modfällda i skolan. Hellberg utgår också från elevperspektivet på ett sätt jag inte ser i den Björklundska sidan av skoldebatten. Man pratar, precis som du Johan, om elevens rätt till kunskap, men där verkar det stanna.

        Hellberg uttrycker det väldigt bra när han säger att vi bygger ett system som eleven med egen ansträngning får försöka klämma sig in i, i motsats till ett system som utgår ifrån eleverna som unika individer.

        Läraren, skolledaren, huvudmannen och systemet i sin helhet är fullt nöjda när alla elever når E. Ur ett elevperspektiv är det betydligt mer komplext. Om ett E inte ligger i paritet med elevens självbild och/eller akademiska ambitionsnivå är det inget annat än ett mycket hårt slag mot den individen. Alltså menar jag att de elever systemet så att säga missar, inte alls låter sig mätas genom en lista på de som inte nått kunskapskraven.

        Jag ser också i er diskussion att du Johan direkt vill se konkreta lösningar på vardagligt och praktiskt plan när det gäller helt nya skoltankar. Jag tillåter mig att ha lite tålamod där. För min egen del ser jag det som att jag, med hjälp av Hellberg, Troedson, Skolvåren, med flera, intar ett mer holistiskt perspektiv för att kunna visionera och förstå vad skolans uppdrag egentligen handlar om och vad det bör vara. Jag gör mig alltså fri från en rad av de självklarheter vi har i skolvardagen idag.

        Det betyder att jag letar efter två saker samtidigt. Jag letar efter ett vettigt handlingsutrymme i nuvarande regelverk för den riktning jag tror skolan bör ha, men jag låter mig också fundera över vad skolan skulle kunna vara med ett helt annat regelverk.

        Avslutningsvis vill jag bara säga att när du formulerar dig i termer av ”riksflummare” och ”lycksökare” och dessutom försvarar det som ”klarspråk”, uttrycker du dig inte bara djupt respektlöst, utan visar också att du inte ser ett värde i genuint nya tankar om vad skolan skulle kunna vara samt ett motstånd till att någon utanför skolans fysiska väggar skulle kunna jobba professionellt med skolutveckling. I min värld är det på alla sätt och vis uttryck för en väldigt snäv världsbild.


      • Lasse,

        Jag tycker faxexemplet är helt fel. Det handlar väl inte om att lära eleverna denna typ av kunskap, utan helt andra HOLISTISKA kunskaper. Exempelvis:
        • skriva en krönika, läsa på en bokslukarnivå, analysera böcker och se författarens bakomliggande perspektiv, argumentera
        • använda sig av begrep, t.ex. globalisering, demokrati, densitet, nativitet – listan kan göras hur lång som helst
        • behärska språk, t.ex. engelska och/eller spanska
        • behärska de fyra räknesätten klanderfritt, därmed kunna lösa ett lästal i flera led eller räkna ut 15% av 500 kronor

        Observera Lasse att detta ovanför är några exempel. Dessa kunskaper är inte förgängliga eller värdelösa. Dessa kunskaper är förutsättningar för att du som vuxen människa ska kunna ta tillvara på dina medborgliga rättigheter. Som det är nu finns det en segregation i samhället där alla elever inte får dessa rättigheter tillgodosedda. Ingen av Hellberg, Troedsson eller Skolvåren har kunna leda i detta i bevisning i form av kunskapsresultat. Jag har sett detta snack tidigare i form av Hans-Åke Scherps Problembaserat lärande, men även när Steve Wretman och Mats Ekholm har pratat om kunskap. Detta är bara rundsnack och leder ingenstans.

        Att du Lasse jobbar bra med dina elever och tror på din idé har jag inga tvivel om, det är du själv som får utvärdera resultaten för dina elever. Jag förstår att du tycker att jag uttrycker mig respektlöst, men jag anser att den brist på respekt som tusentals elever som lämnat skolan år ut och år in – de elever som inte fått tillräckliga kunskaper med sig – inte fått, respekt alltså. Där deras rätt till utbildning har omvandlats till något slags projekt som man trott varit lösningen på skolans problem, sedan har det visat sig att det inte blivit så. Portfolio, Lärstilar, PBL, Entreprenöriellt lärande, IKT, Flippade klassrummet – listan kan göras lång på ”den sanna metodiken”. Och hela tiden får de svaga eleverna bikta med utebliven kunskap.

        Har du inte sett ”Världens bästa skitskola” så är det ett tips: http://www.ur.se/Produkter/165327-Varldens-basta-skitskola-Dropouts


      • Johan,

        Du talar om generiska kompetenser, inte holistiska. Viktig skillnad. Nästa fråga under rubriken kunskap och lärande är vad vi förväntar oss stannar kvar som kunskaper och färdigheter under hur lång tid. Den ena extremen är ju att vi tänker oss att kunskaperna och förmågorna varar lika länge som de formella meriter dessa genererar – det vill säga hela livet.

        Men vi vet att mycket av detta är färskvara. Den som inte underhåller franskan efter tre års franskstudier på högstadiet kommer ha tappat en hel del efter några år. I praktiken speglar betygen snarare förmågan att lära in i kombination med en rad andra faktorer, snarare än kunskaper och färdigheter för resten av livet.

        Det är bland annat det som gör att jag tycker att det snarast är ett sundhetstecken att ifrågasätta dessa strukturer och normer.

        Sen tror jag vi är alldeles för fokuserade på att effektivisera själva kunskapsinhämtandet. Om IKT gör själva kunskapsinhämtandet mer effektivt är det säkert bra, men jag tror vi behöver se på IKT med andra glasögon: Om IKT och det ”digitala livet” är morgondagens verklighet behöver unga tränas för den miljön, även om det till viss del skulle vara på bekostnad av en del andra färdigheter.

        En bokslukande individ som kan definiera densitet och räkna andragradsekvationer men som inte kan hantera det digitala livet med allt vad det innebär, kommer förmodligen vara i ett sämre läge än den som läser lite under bokslukarnivå, behöver googla begreppet densitet och som aldrig har räknat en enda andragradsekvation men som känner sig väldigt hemma i den ständigt uppkopplade, digitala och multimodala världen.

        Jag tror också bristen på variation i de krav vi ställer är ett stort problem. Ärligt talat tror jag inte varken Björklund, du, jag eller någon annan skulle kunna skapa en skola under nuvarande ramverk som säkerställer att alla elever både mår bra i nuet och är väl förberedda för morgondagen. Det är ett i grunden omänskligt och kantigt system som många vassa hörn och fallgropar där elever tar skada på olika sätt.

        Det är också därför jag sällan blir intresserad av diskussioner som utgår ifrån att skolan skall vara ungefär som den är idag – och så som den liksom alltid har varit.


      • Lasse,
        Kan bara konstatera att vi ser på uppdraget på ganska olika sätt och att denna diskussion blir bara en pseudodiskussion. Tänker därför avsluta den för den här gånger. Behöver koncentrera mig på annat. Tack för denna gång! Allt gott! // Johan


      • Christer.
        Helt kort: du talar för vad du benämner ”nivåer” att uppnå i en mer välfungerande och bättre skola. Kan du förtydliga vad du avser med benämningen. En nivå, som jag förstår det, ska uppnås och det ska bekräftas. Det vore intressant att få utvecklat och därmed även utvecklat skillnaden mellan en sk nivå och tex inlärd/ uppnådd kunskap och förstås också förtydligat hur en bekräftelse på att nivån är nådd ska göras.

        Lasse.
        Återkommer du inte alltsomoftast till en kritik mot enkannerligen Johan för att vara ikt-negativ fastän har som många av oss andra gång efter annan återkommer till att det är tron på MEDLET (oavsett vilket) som sådant han kritiserar för att istället hävda hur ANVÄNDNINGEN av de medel man har att tillgå är det kritiska för att nå de mål man sätter upp.


      • Tror jag tar det i ett annat forum och jag tror inte mer säljsnack är uppskattat här. Återkommer säkerligen i min blogg. Imorgon börjar #blogg100 igen.


      • Johan,

        Delar helt och fullt bilden av att vi ser dessa frågor så olika att en diskussion ganska snabbt blir meningslös att fortsätta.

        Jag ville dels vara väldigt tydlig med min kritik mot både ditt ursprungliga inlägg och rättfärdigandet av det i diskussionen som följt, men också ge min bild av varför jag tycker att personer och intressegrupper som Hellberg, Troedson och Skolvåren verkligen behövs för att utveckla den svenska skolan.

        Just nu kan jag inte föreställa mig att jag kommer att ha någon anledning att återkomma till din blogg. Även min tid är för dyrbar för att läggas på att följa något som har en helt annan riktning än den jag själv tror på.


      • Lycka till! // Johan


      • Christer.
        ”Säljsnack”?


    • Spännande den här diskussionen om huruvida IKT ökar kvalitén i skolan. Min egen erfarenhet efter 3 år med 1-till-1 är att på många vis har kvalitén på undervisningen ökat. Jag tänker då till exempel, och framför allt, på alla möjligheter för eleverna att samarbeta på ett naturligt sätt, synliggöra goda exempel, ge kamratrespons och kollaborera på en mängd olika vis. Det ger också en ökad flexibilitet i tid och rum. Detta bland annat genom online-program som går att dela. För övrigt kan man utnyttja nätet i den lärarledda undervisningen på ett helt annat vis; bild, ljud, spontana digitala avstämningar/enkäter, förberedelse med flippar och en oändlig mängd annat, sakers aktualitet inte att förglömma.

      Men trots att jag menar att kvalitén på många sätt ökat kan jag inte säga att måluppfyllelsen ökat (och med det menar jag inte betyg utan faktisk kunskap). Det finns vissa hakar som är ett stort, stort problem. Det främsta är att datorn är en ”distraktionslåda”. Förvånansvärt få elever tycker jag kan hantera detta. För allt för många blir ineffektiviteten för stor. Ibland hör man motargument som: ”men ta in facebook i undervisningen då” ”använd mobilerna på ett konstruktivt vis” och ja, det gör jag när så är relevant men det är så marginellt så det löser liksom inte problemet. Jag önskar att de mest engagerade IKT-förespråkarna tog detta gigantiska problem på allvar och faktiskt bemötte och gärna från ett neurovetenskapligt perspektiv. Vad händer med ungdomarnas hjärnor? Min oro handlar inte bara om att de faktiskt inte presterar som de skulle kunna utan att de också blir stressade och visar utmattningssymtom. Så som sagt: trots allt jag skrev ovan om fördelarna är min bestämda åsikt, utifrån min erfarenhet, att många elever är förlorare! De skulle rent krasst ha bättre förutsättningar utan dator i skolan, både i det samhälle vi känner till och säkerligen också i det okända framöver. Återigen, självklart är datorn här för att stanna men förhoppningsvis kan t ex Fleichers studie göra att diskussionen blir mer nyanserad.

      Ytterligare ett problem som jag ser det, och som är kopplat till elevernas stress, är den gränslöshet internet innebär för eleverna. Internet är ett oändligt hav och de vet liksom aldrig var gränserna går för vad de ska kunna, var det ska leta, och i vilken omfattning. Kontrasterna mot min egen skolgång när man läste ex antal sidor till provet är total. Denna gamla skola går inte att återvända till förstås och även om någon skulle vilja står det tydligt i kursmål att eleverna ska kunna söka och bearbeta information. Vikten av att kunna orientera sig på internet behöver jag inte poängtera men faktum kvarstår: det innebär en otydlighet för eleverna vilken i deras helhetssituation blir förödande för vissa. Här måste självklart lärare bli duktiga på att hjälpa eleverna med gränssättning men det ingår liksom i hela ”grejen” att det ska vara kreativt, entreprenöriellt och väcka nyfikenhet=så långt ifrån ”läs sidorna…. till provet” man kan komma. Det som kanske inte alla ”utomstående” inser är att elever ofta väljer att ha prov om de får chansen. Själv är jag svensklärare och mitt senaste litteraturhistoriaområde ledde jag med genomgångar, digitala texthäften, högläsning (ja, hör och häpna! Läser de upplysningslitteratur i modern översättning själva på nätet fattar de nada!) och sen prov som avslutning. Precis som eleverna ville (de fick välja på det eller kollaboration genom voicethread eller eget förslag).

      Med all respekt för alla IKT-visionärer, som säkert vill väl och som vill förbättra skolan utifrån sin övertygelse: kom igen när ni jobbat som lärare, låt oss säga, ett läsår. Då skulle det vara superintressant att få höra era kreativa tankar utifrån ett verklighetsbaserat perspektiv.


      • Mycket kloka ord Karin.


      • Och vad jag glömde att nämna som fördelar är att det är så kul att vara 1-1-lärare! Jag kan nörda in fullständigt och vet inte hur många roliga program jag har bokmärkt som jag vill lära mig och testa på eleverna när jag får tid.


      • Lasse Nykvist.

        Det handlar inte om att definiera densitet. Det är bara början om det ens behövs. Dewey, Vygotskij och Wittgenstein säger att definitionen bara är början. Begreppskunskap uppkomer i spelet mellan begreppen och nu får man passa sig med att se så stor skillnad mellan det generiska och holistiska. Alla tre och de flesta andra betonar just färdigheternas betydelse. Den som nu har lärt sig fysik enligt den ”gamla skolan” där mekanik och värmelära bildade ett ”spel” mellan begreppen kan efter 20 års frånvaro mycket snabbt nysta upp detta kunnande. På samma sätt är det med andragradsekvationer för de sitter nämligen i hop med nyss nämnda områden. Ser man då detta ”digitalt” faller hela området. Det blir ingenting. Det holistiska är något som skapas just i den ”väv” som finns mellan begreppen. Det är variationsteorin som (möjligtvis missuppfattad men dock dess verkan) ser på ETT begrepp och olika aspekter av detta vilket i så fall redan fanns i den ”gamla skolan” ifall aspekterna ses i förhållande till andra begrepp. Dock finns den avgörande skillnaden i att Vygotskij introducerar låt säga fem begrepp i rask takt och sedan under lärarens ledning börjar ”spela spelet”. Det går bara med en undervisande lärare. Nu flyttas nivån upp ett till två år och vilket då Vygotskij konstaterade sker ett ”kvalitativt språng” – kanske inte för alla och därför finns uppnåendemålen. Det är nu man har lärt sig något för resten av livet. Problemet med Lpo 94 är just uppräkningen av ”uppnåendemål” som inte ingår i ett system och man ”lär sig” densitet som en definition och verifierar definitionen vilket inte går då Vygotskij konstaterade att ”en direkt inlärning av ett begrtepp är fruktlöst” då vi glömmer i samma takt som vi lär. Detta gäller nu inom vetenskapliga områden där då fysik är modell. Detta gäller även för den matematik som är kopplad till fysik men även den som är kopplad till kalkyler med enheter och geometriska beräkningar. Inlärt en gång för alla med tillräckligt många begrepp i samspel så sitter det för hela livet och kan nystas upp snabbt.

        Vad du glömmer i vart fall med tyskan är att då man lär sig denna, exempelvis dativ, omkastad ordföljd… så påverkas synen på modersmålet. Goethe sa ”att den som inte behärskar ett främmande språk behärskar inte sitt eget”. Det finns alltså synergieffekter och även ”holistiska” effekter av just till synes rena ”tragglanden”. Fysik är klockrent då en yttre bedömare som aldrig kom upp en nivå tycker att tragglandet var likadant som på dennes tid. Problemet kommer då vi sänker kraven just på antalet samspelande begrepp och tar vart och ett för sig. Då håller jag med dig – lägg ner skiten. Fysikämnet är nerlagt och även stora delar av matematiken. Satsa då på ”läsfönstret” men några fysiker lär vi inte få. Inte heller en del uppfinningar av mer vardaglig karaktär inom denna sektor.


      • Problemet när det gäller att definiera begreppen är att eleverna lär sig definitionen utantill, utan att det ens behöver betyda att de förstår. t.ex. Nativitet: Hur många människor som föds under en viss tidsperiod i ett visst område av tusen invånare. Istället handlar det om att klä begreppen som Ove Hartzell och Sten Arevik tar upp i boken ”Att synliggöra tänkandet”.


      • Biter mig i tungan, tyst nu Christer, tyst nu. Tyst i klassen. Låt det va, stäng av.


      • Till Johan.
        Visst. Men i fallet promille är det väl bättre att vända det till vardagen och säga ”på tusen” eller ”av tusen” på samma sätt som procent kommer från ”på hundra”. Procent och promille är vardagliga benämningar och ”hjärnan” anpassar sig till kontexten. Därför betonar jag skillnaden till just fysik där det finns två olika språkspel. Står det 24 kg och 6 liter är alternativen inte heller så många. Det är då ett vardagligt begrepp som står för sig självt och föremålet tilldelas en egenskap på samma vis som att det står 24 kr och 6 kg i vardagen. Nu menar jag att det bildas en princip vad det lider om det står 24 km och 6 h men faktiskt måste talen göras svårare för att ”aha” ska komma. Annars blir det bara en språklig tillfällig inlärning eller en triangel där ett tal täcks över och är beviset på att läraren gett upp eller ”förstår” inte bättre.

        Just detta ”aha” registerade Vygotskij. Därför ska det vara ”blandade exempel” dvs blandade begrepp. Nu syns det gemensamma som är ”på ett” eller ”per”.


      • Till Johan.
        Du såg väl att som du skrev: ”per promille” blir språkligt fel och du menar ”per tusen”. Det blir bara 1 miljoner gånger för stort. Nu kanske det inte går att missuppfatta då vardagen har en redundans men för just läsförståelsen har det betydelse.


      • Håkan,
        Tack för hjälpen, var nog lite tröttmössa, eller också tänkte jag inte klart. Tack – fixat nu.


  36. Troedsson: ”Jag träffar dagligen tonåringar som inte kan läsa, åtminstone inte särskilt bra.”.

    Vill du att vi ska tro på detta? Dagligen? Verkligen?

    Och, om jag nu utgår ifrån att åtminstone den del där du påstår att du träffat ungdomar som tycker att de inte behöver kunna läsa är sann: har du stött på fenomenet att bekräfta sina val? Den som är i en dålig relation och som övertalar sig själv om att han/hon egentligen aldrig varit mycket för närhet och ömhet, eller att ”jag kanske inte kan läsa men jag kan fanimig bli morsa” och som då blir tonårsmamma. Givet inte din eller min dotter Troed. Fattas bara.

    Din senaste kommentar förklarar inte den Sören citerade.

    Jag måste fråga Troedsson: är du determinist? Är en pojke som har illiterata föräldrar vigd en framtid utanför den akademiska sfären och ser du detta att utsätta honom för utbildning som slöseri med resurser för samhället och ren tortyr för honom? Han kanske ändå bara ska klippa vårt gräs, diska vår disk och tvätta våra fönster så vad ska han med läsning till?

    Jag har sällan hört en uppfattning som din så tydligt uttryckt i modern tid. Jag brukar, med mina elever, ta upp dylik människosyn som exempel på hur man tänkte förr och hur skönt det är att vi kommit längre i vårt förhållande till våra medmänniskor.

    Jag har mer än en gång hört det mellan raderna men sällan så explicit. Tack för att du är så uppriktig Troed Troedsson. Vår människosyn är varandras motpoler så inte undra på att vi är oense.

    Du har all rätt att äga din människosyn men du hade inte kunnat få verka utifrån den i svensk skola. Den bygger uteslutande på en humanistisk människosyn, vilken inkluderar en tilltro till varje människas förmåga och vilja att utvecklas.


    • Ja, Peter. Det är precis bekräftande av sina val jag pratar om. De här ungdomarna skapar sig en kontext där att inte kunna läsa är norm. Det betyder att de, själv ur sitt eget perspektiv, inte betraktar läsning som något nödvändigt.

      Det har knappast med min människosyn att göra. Däremot med min uppfattning om att de här ungdomarna behöver hjälp med en annan vardagskontext, inte med att få krav på läsning som de, i sin nuvarande kontext, inte behöver.

      Och nej, jag har inte någonsin varit i närheten av att tycka att någon skulle vara dömd till att klippa gräs eller något annat. Tvärtom.

      Men om jag hävdar att vårt nuvarande system, just nu, varje år, dömer ungdomar till utanförskap så är det väl att håna en hel yrkeskår så jag avstår från det.


      • Men herre jesses! Vårt nuvarande system är ju det många av oss kritiserar. Nämligen ett system som år ut och år in förrått barn och ungdomar genom att, exempelvis, INTE säkra att en sjuåring lär sig läsa.


      • Troed, vi är överens om att vi nu år efter år lämnar en skrämmande stor del i utanförskap. Däremot delar vi inte uppfattning om förklaringen. Jag menar att det varken är systemets eller lärarnas fel som du vet.

        Svagt ledarskap vilket ofta bottnar i en närmast obefintlig grundsyn har lett till att kreti och pleti, med eller utan titlar fått bre ut sig i svensk skola och spritt sina förvillande budskap.

        Detta har lett till en alltmer ökande grad av inspekterande, provande och utökad grad av anmälningsmöjligheter från statsmaktens sida. Till slut når vi dit att all lärartid äts upp av dokumentation inför eventuell anmälan, rättning av Nationella prov (snart sju i varje ämne) samt pärmar till inspektionen.

        Tack för det alla ni som vilselett och vilseleder lärarkåren och okunniga skolchefer och rektorer. Tack och lov finns det beslutsfattare och lärare som vilar tryggt i sitt uppdrag och stoppar charlatanerna och månglarna i porten.

        Men de är för få, vilket du mycket riktigt belyser Troed, genom att lyfta fram det faktum att så mänga lämnas i utanförskap.

        Hur var det nu mina andra frågor Troed?


      • Då är vi överens om att den nuvarande skolan inte fungerar. Och vi tycks vara djupt oense om hur en ny skola skall vara uppbyggd. Det låter som en bra sammanfattning.


      • @Peter:

        Jag har en sorts överenskommelse med Johan om att diskutera utan personangrepp. Det betyder att den som kallar mig charlatan, icke humanist och med förkastlig människosyn helt enkelt får diskutera med någon annan.

        I all vänlighet.


      • Troed, Troed, Troed…Personangrepp blir inte mindre personangrepp bara för att man som du gör dem i form av försmädliga metaforer och liknelser.

        Du vet det, jag vet det och varenda en som läser den här bloggen vet det.


  37. Ja du Johan. Jag har precis fått mina ögon öppnade när det gäller Skolvåren. Planerar att hålla dem öppna i fortsättningen. Beträffande IKT… Varför är så många så desperat oroliga över hur våra barn ska klara sig i framtiden? Vi alla som växte upp utan datorer, hur svårt har vi haft det på en skala att navigera i en föränderlig värld? Har man allmänbildning, god läsförmåga, problemlösningsförmåga och en portion envishet är det inte mycket man inte kan hantera.


    • Precis så är det Helena, har man det du skriver så kommer det gå alldeles utmärkt med en skola utan datorer. Hemma finns det ju datorkapacitet. Men ärligen måste jag säga att datorer emellanåt kan vara riktigt bra som hjälpmedel. Dessvärre tror en del att IKT ska rädda skolan, vilket är ett felantagande. Lena Niklasson skrev en intressant detalj: Hur kan det komma sig att svenska elever rasat i Pisa, samtidigt som Sverige är det iphonetätast landet i världen och att alla elever har tillgång till datorer. Sett ur det perspektivet borde skolan rimligen förbjuda datorer.


      • Och nu ser jag tydligt en framtidsvision framför mig som skrämmer mig mer än både svikande PISA-resultat och stålverksnedläggningar… fast å andra sidan skriver du att datorer emellanåt kan vara riktigt bra. Och förut tyckte du inte Smartphone-tillverkare var ansvariga för skolans resultat, men nu skriver du att ur ett PISA-perspektiv borde datorer förbjudas och därmed implicerar du att de har något med resultaten att göra. Samtidigt sitter vi här på Internet och kommunicerar och förhoppningsvis finns det någon vits med det. Just nu, känner jag mig dock ytterst tveksam till det. En fråga bara. Oavsett vad ni tycker om utvecklingen. Hur ser det ut om 5-10 år i skolan? Om 20 år? Tror ni att elever har tillgång till Internet hela tiden då eller tror ni att det är Teknik/Internet-”förbud”?


      • Christer – det där med att förbjuda datorer var skämtsamt skrivet. Jag förstår att jag inte uppfattas som en skämtsam kille, så jag ska väl inte pyssla med det. Skulle jag jobba som lärare idag skulle jag jobba med Smartboard hela tiden – inget snack om saken. Jag skulle definitivt ha en klassblogg och jag skulle använda Facebook i kontakten med mina elever (gjorde det mycket som lärare). Jag har också sett hur både datorer och paddor kan användas som bra hjälpmedel. MEN!

        Men, det jag vänder mig emot är den IKT-hysteri som förekommer i landet och där man tror att IT ska lösa skolans problem. Man är då farligt nära att datorer ska bli populism och att det hela förvandlas till ett nytt Färila. Lägg därtill att du förespråkar läxfri och provfri skola så är det avgjort för min det – skulle inte funka!


      • Hur många elever deltog i Färila-projektet i IT-erans begynnelse?


      • Hela skolan


      • 9 elever.


      • Kolla kommentaren ovan – det handlar om principer om vad man vill med undervisningen och vad den ger för resultat.


      • Hej igen Christer,
        Jag vill bara poängtera några saker. Det handlar inte om att IT har utvecklats sedan Färila, för det har IT-utvecklingen har gått framåt med stormsteg. Det handlar inte om hur stort elevantalet var på skolan. Det handlar inte om att jag är motståndare till IKT, som en del tror, för det är jag verkligen inte.

        Det handlar om att veta på vilken grund man genomför stora IKT-projekt, att inte pumpa in massa pengar i form av IKT, utan att se det pedagogiska resultatet av det. Vad vill man uppnå med IKT-satsningarna? Alltså ha en learning income och en learning outcome gällande eleverna. Vilka vetenskapliga belägg finns det för att IKT skulle öka elevernas resultat? Vilka vetenskapliga belägg finns det för att ta bort prov, läxförhör, betyg och så vidare. Det är ju detta det hela handlar om.


      • Det är alltid en fråga om beställarkompetens och vad tekniken ska användas till och hur – inte en fråga om IKT i sig. Se på polisens fina inköp Pust t ex, se på försäkringskassans mångmiljardsystem. Det är inte teknikens fel utan de som beställer och sätter krav som har ansvar. Så varken ensidig hyllning eller ensidig sågning är vettig.


      • Jodå Christer, ensidiga sågningar kan verkligen vara på sin plats, om det är så att eleverna inte lär sig det de har rätt att lära sig – alltså elevens kunskapsrätt.


      • Johan,

        Nu tror jag att jag förstår. Du ser skolutveckling som enkel (OBS! Inte i betydelsen motsats till svår) – alltså varken komplicerat eller komplext. I så fall kan jag följa dina tankegångar.

        Att koppla ihop smartphonetäthet och PISA-resultat rakt av är ett exempel på det, menar jag. Som jag ser det är det en förenkling som är så grov att den riskerar att få tankarna och samtalen att handla om fel saker.

        Men även om jag kanske börjar förstå var skiljelinjen går mellan våra sätt att tänka och visionera kring skolutveckling, undrar jag: Du hänvisar till riksdagsbeslut gällande skolan, men är samtidigt tydligt emot IKT och datorer i skolan. I grundskolans läroplan förekommer ju både orden ”dator” och ”modern teknik” flertalet gånger. Hur tänker du kring det? Vill du ändra i läroplanen?


      • @ Christer Hellberg

        Du skriver, att blott ”9 elever deltog i Färila-projektet i IT-erans begynnelse”. Vilken är din källa för den uppgiften?

        Johan Kant skriver, att hela skolan deltog.

        Jag hittade en samtida skribent, som ger siffran ca 350 elever.

        ”Färila projektet

        Sveriges skolor har hunnit olika långt vad det gäller Internetanvändningen i undervisningen. En skola som har arbetat mycket inom området är Färila Skola ..

        På Färila Skola bedriver man sedan ett par år tillbaka ett projekt som heter Färila Skola 2000. Projektet går i korthet ut på att man ska lämna den traditionella typen av undervisning och ersätta den med en pedagogik som förbereder eleven för det ständigt föränderliga informationssamhället. De har inte bara inriktat sig mot en annan typ av pedagogik utan de har även satsat på att förändra lokaler, organisation och tekniska hjälpmedel. Eleverna arbetar i åldersblandade grupper och man tillämpar även en öppnare form av schema, där eleverna ej är styrda av ett visst ämne, utan kan växla mellan ämnena där det krävs.

        Den stora satsningen har dock skett på datorer och nätverk. Samtliga elever (ca 350 stycken i åldrarna 6-16 år) och lärare disponerar en bärbar dator där man i princip var som helst på skolan kan koppla in en kabel i nätverket och därigenom ha tillgång till Internet.”

        http://biphome.spray.se/krister_johansson/bakgrund.htm#_Toc473385951

        När jag googlat på ”Färila Skola 2000”, så har jag ingenstans funnit din uppgift, att blott 9 elever skulle ha berörts?

        Vad har du för stöd för den uppgiften?


      • Christer Hellberg – varför svarar du inte?


      • Ber om ursäkt, skulle ha skrivit lite mer kanske…. http://www.diu.se/nr1-02/nr1-02.asp?artikel=s16


  38. http://urplay.se/Produkter/180392-Tristessens-risker

    // Thomas


  39. En fråga till Johan. Du är uppenbarligen skicklig när det gäller att få eleverna att nå kunskapsmål. Hur ser din erfarenheter ut när det gäller den psykosociala delen av skolan? Hur jobbar ni på Vikingaskolan med till exempel mobbning och kränkning, är det ett mindre eller större problem där än i en genomsnittlig skola tror du?


    • Hej Lasse,
      Jag har gjort en deal med min arbetsgivare när jag började blogga att inte skriva och Vikingaskolan eller Haninge, inte minst av respekt gentemot mina medarbetare. Därför uttalar jag mig inte om hur vi jobbar på Vikingaskolan. Sorry!


  40. Lasse.
    Arbetar du i skolan vet du att utan trygghet och studiero kan vi i princip glömma undervisning och inlärning. Vad rör datorer ser jag inte i dessa trådar några egentliga datornegativister däremot låt oss kalla det höjda ögonbryn över att så många såväl i som utanför skolan inte verkar vilja se att datoranvändning ställer ännu högre pedagogiska krav på läraren. (Detta kan jag utveckla men avstår här).

    I tillägg kan vi fundera över om det ändå finns ett korrelat mellan mer dator/mobilanvändning och sämre läsförståelse. Att läsförmåga och läsförståelse sjunkit är otvetydigt och syns både i utvärderingar och i dagligt arbete. Det behöver inte vara särskilt konstigt om det är så. Självklart ”stjäl” interaktiviteten tid från läsning (av skön- och annan litteratur) precis som det är belagt att vi tillbringar mindre tid framför teven. Tid är ju en begränsad resurs och övning ger färdighet.


  41. Kan vi alla vara eniga om att Ikt är ett självklart inslag i vår vardag men att Ikt varken gör en undervisning bättre eller sämre? Allt bottnar hur väl den undervisande läraren bottnar i en pedagogisk grundsyn. Jag tror det är viktigt att vi inte blir oense i onödan. Få om ingen här torde vara mot Ikt men att Ikt liksom alla hjälpmedel, verktyg och inslag i undervisningen måste viktas mot andra möjliga inslag.

    Moment där eleven arbetar självständigt står alltid mot ett, annars möjligt, mer undervisande moment.

    Den lärare som idag överger sina elever till att copypasta på nätet hade tidigare låtit eleverna skriva av böcker. Den typen av lärare har varken blivit bättre eller sämre tack vare Ikt.

    Allt kommer tillbaka till grundsyn, teoribas och medvetenhet hos den yrkesverksamma.

    Min bild är att det här på bloggen finns lika få som tror att Ikt är frälsaren som de vilka tror att Ikt är djävulen. Fattas bara, då båda uppfattningarna vore lika pinsamma och djupt okunniga.

    Alla hjälpmedel i form av personella insatser eller insatser i form av teknik måste väljas med omsorg då tiden, som Sören påpekar ovan, är begränsad.


  42. Med sådana vänner behöver skolan inga fiender. Efter att ha försökt sätta mig in i denna diskussion inser jag vilket fullkomligt haveri den svenska skolan står inför. Jag kommer i fortsättningen göra vad jag kan för att införa läroplikt så att mina egna barn ska slippa sjunka ned i det bottenlösa träsk som är dagens svenska skola.


    • Martin,
      Förutsatt att inte fler beslutsfattare förmår stoppa säljare av luftslott i dörren måste jag tyvärr ge dig rätt.
      Om det mot alla odds är så att fler beslutsfattare istället prioriterar att låta lärarkåren vidareutveckla sin pedagogik och göra än vassare didaktiska val ser framtiden helt annorlunda ut.
      Samtidigt ska vi inte glömma att det är landets största arbetsplats ochvatt det finns beslutsfattare där ute som vågar stå emot trycket om att ta in bl.a. diversehandlarna (de som tenderar att kalla sig ”experter” så fort ett nytt område hamnar i fokus.
      Mitt tips är att vända dig till någon av de skolorna. Tala med rektorn: äger han/hon en grundsyn som konkretiseras i verksamheten och som därmed går att ta till sig eller är det bara ord?


  43. IKT är väl som det mesta kopplat till ett kapitalistiskt ekonomsikt system som en del numera benämner som neoliberalt. Åtskilliga äro de sociologiska teorier som beskriver och analyserar IKTs sociala, ekonomiska och politiska betydelse.

    Manuell Castells tre band om informationsåldern är ett exempel på sådan empiriskt grundad samhällsteori där IKT är i centrum. Dock menar jag att vi fortfarande har stora kunskapsglapp vad gäller IKTs långsiktiga betydelse för samhällsutvecklingen. Exempelvis att människor i allt högre grad är uppkopplade på ”nätet”. Medan Castells ser uppkopplingen som en nödvändighet för att inte hamna i den ekonomiska periferin ser ekonomen Guy Standing faran med att människor, t.ex. de underpriviligierade, får allt sämre att fokusera på långsiktiga tankar, de blir ”fördummade” genom denna uppkoppling.

    Nåväl, som sanna demokrater får vi följa de politiska beslut vad gäller kunskaper och färdigheter i IKT som finns vad gäller grundskola, gymnasieskola och lärarutbildning.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s