h1

Debattklimatet är svårt, del 1

26 april 2014

Det finns ett allvarligt fel i debatten om svensk skola, egentligen kring mycket av den debatt som förs i Sverige kan jag tycka. Skoldebatten är helt onyanserad. Media beskriver hur den svenska skolan har misslyckats och lutar sig mot PISA och TIMMS. Det man talar om, men som media inte verkar vara medveten om är att ett visst antal elever (ganska många) drar ner totalresultatet. PIE däremot motsätter sig mediabilden och PISA-resultaten. I stället lyfter man fram alla duktiga medelklasselever som får vara mall för hur svensk skola fungerar. När PISA-resultat och Skolverkets siffror kommer blir PIE helt förvirrade och börjar peka på felkonstruktion i provet. Mellan dessa två motpoler står lärarna och känner inte igen sig. De som jobbar på en medelklasskola och tycker att både skolan och klassen är bra, de känner inte igen att svensk skola är dålig. De som jobbar i utsatta områden känner förvisso igen sig i den problematiska beskrivningen av skolan, men kan få en känsla av desillusion, för att de inte begriper var problemet ligger. Mer resurser är ett mantra som återkommer och så klart segregationen. Men vad pratar vi egentligen om? Vi talar ju om två-tredjedelssamhället, det samhället som grundskolan var till för att motverka och som lyckades få elever som var födda i hem som saknade bildningstradition skulle kunna göra klassresan. Men vad hände? De laborativa arbetssätten som har varit rådande från 80-talet och framåt, typ PBL eller Entreprenöriellt lärande fungerar bara på elever till en välorganiserad över- och medelklass. Helst barn med akademiska bakgrund. Dessa elever klarar sig alltid, oavsett skolsystem och metodik. Det gör däremot inte de andra eleverna, utan de blir offer på att allt krut satsas på utlärt och att man inte någon gång kontrollerar vad eleverna faktiskt kan. Alltså resultatuppföljning.

Så är läget nu. Men ingen ställs ansvarig och inga namn nämns vid felaktigheter eller misskötsel, heller att ingen som tar på sig ansvaret. Att ”blindhetens metodik” har fått råda under årtionden i svensk skola, ibland i nya förpackningar är inget som en endaste person behöver stå till svars för. Metodikens dåliga resultat, där en tredjedel konstant misslyckas  är inget som kollas upp. Och sällan får lärare uttala sig i debatten, men många gånger läggs felen på lärarna. Jo förresten, ibland kan någon få skit för att man köper en Toblerone och så går hetsjakten i media. Eller att någon hög chef har tagit ut ett osannolikt högt fallskärmsavtal. Men annars inte mycket. Som i svensk skola – där ställs ingen ansvarig för att tusentals elever år ut och år in har fått sin lagliga kunskapsrätt åsidosatt, mer än att man förlöjligar Jan Björklund. Eller att tusentals elever står på bar backe när en skolkoncern går i konkurs. Nja, det kanske inte är samma sak som att köpa en Toblerone på regeringskortet – chokladen är ju mycket billigare, faktiskt nästan gratis i jämförelse.

”Men Johan, det är principen, man gör inte så”. Nä just det, att sko sig på regeringen för 15 kronor är ju helt crazy, men att ställa någon till svars som svindlar våra elever på miljontals kronor varje år – där går det inga mediadrev med personligt ansvarstagande. Varför ställs inga knivskarpa frågor till dessa människor? Varför går inte mediadrevet? Varför hängs de inte ut? Varför ställs inte politiker till svars? Som den suveräna artikelserien som Maciej Zaremba skrev om skolan – varför letade han inte upp de där rektorerna som slängde matteböcker och ställde dem mot väggen? Hur kunde dessa rektorer, som var förskolelärare i botten, slänga högstadielärarnas matteböcke – det hade varit intressant att få veta. Denna typ av ansvarstagande menar jag.

Eller också när det gäller vilka som varit drivande när det gäller pedagogiska frågor i Sverige. Alltså skolforskare, pedagogiskt etablissemang, professorer, myndigheter med flera. Varför ställs ingen ansvarig? Varför granskas inte dessa personers forskning? Varför vågar ingen ställa sig upp och säga ifrån? Varför nämns inte dessa personer vid namn? Varför går inte mediadrevet? Varför hängs de inte ut? Jag nämner en del vid namn, men det tycker vissa är oetiskt – det struntar jag i!

Det är verkligen märkligt. Det råder någon slags medelklass konsensus i vårt land, där det som är fel, enligt det som för tillfället är politiskt korrekt, ska bekämpas med näbbar och klor, medan svårigheter som innebär kognitiva ansträngning och mod för att ifrågasätta en auktoritet eller majoritetsuppfattning inte ens diskuteras. Lock på! Personligen vägrar jag ställa upp på detta.

Det rapporteras om brister i skolan, men var finns dessa brister? I Stockholms innerstads skolor? Nä, skulle inte tro det. Vi pratar förorten, segregerade områden och små landsbygdsområden. Åter igen – två-tredjedelssamhället! Varför kartlägger inte media var dessa områden finns och går till rektorer, skolchefer och lokala politiker och frågar varför resultaten är så dåliga? Varför går inte media med dessa resultat till de pedagogiska forskarna som är i ropet och frågar varför resultaten ser ut som de gör och ber dem ge förslag på vad forskningen säger är bra lösning till att alla barn ska lära sig grundläggande kunskaper, det vill säga läsa, skriva och räkna? Och ligger på! Och granskar deras arbete! Vad behöver göras – kan forskarna gå in, Learning income när projektet börjar och Learning outcome när projektet avslutas. Granskning!

Peter frågar om vi kan nå kunskapstoppen igen. Arvid menar att det verkar som om de duktiga eleverna i matematik är på väg att utrotas. Men det finns ju där – offentlig statistik där vi ser var det behöver göras en stor insats. Jag ska hjälpa Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Aftonbladet, Aktuellt, Rapport och Sveriges Radio samt övriga mediasverige på traven. Här kommer listan över de katastrofala sämsta skolresultaten i Sverige, allt enligt Skolverkets statistik, länk. Meritvärde kommunala skolor (2013):

  1. Rosengårdsskolan, Malmö 131,4
  2. Finnbackaskolan, Lycksele 133,4
  3. Kronan 7-9, Trollhättan 138,7
  4. Grindtorpsskolan, Botkyrka 143,5
  5. Bergsjöskolan, Göteborg 145,4
  6. Vårbyskolan, Huddinge 147,1
  7. Slottvångsskolan, Helsingborg 150,2
  8. Rågsvedsskolan, Stockholm 153,7
  9. Rissneskolan, Sundbyberg 156,9
  10. Lövgärdesskolan, Göteborg 157,2
  11. Sjumilaskolan, Göteborg 159,7
  12. Stora Sätraskolan, Gävle 160,1
  13. Västra Engelbrektsskolan, Örebro 161,9
  14. Munkhätteskolan, Malmö 165,1
  15. Rydholmsskolan, Skövde 165,3
  16. Strålforsskolan, faktoriet, Eskilstuna 166,2
  17. Sandklevsskolan, Göteborg 168,1
  18. Bikupan, Lessebo 168,2
  19. Vättleskolan, Göteborg 172,9
  20. Vallonskolan, Östhammar 175,8

Meritvärdessnittet för kommunala skolor i riket är 209,7. Jag reserverar mig om jag missat någon skola när jag granskat materialet, det är rätt omfattande och det är lätt att bli smått blind när man suttit några timmar. Kolla själv, här är länken. Observera att detta är bara toppen på ett isberg. Det finns väldigt många skolor som jag anser ligga pinsamt dåligt till, med meritvärde på 176 – 200. Meritvärde räknas ut på de 16 bästa betygen där G/E ger 10 poäng, D ger 12,5 poäng, VG/C ger 15 poäng, B ger 17,5 poäng och MVG/A ger 20 poäng. Maximalt kan en elev ha 320 poäng och på dessa poäng kommer eleverna in på gymnasiet.

Tänk även på att dessa siffror är medelvärdet på meritvärdet på dessa skolor. Det innebär att det finns elever som ligger betydligt högre än medelvärdet och drar upp resultatet, vilket med andra ord innebär att det finns elever som ligger betydligt lägre än vad siffrorna visar. Att bortförklara detta med att just denna årskurs var ovanligt obegåvad eller att det är ovanligt många nyanlända håller inte. Men hur ser det ut med behörigheten till gymnasiet? För att vara behörig till yrkesprogram krävs det att eleven har betyg i 8 ämnen varav svenska, engelska och matematik måste ingå i dessa betyg. Dessa siffror är ännu mer nedslående:

  1. Kronans skola, Trollhättan                 26,9
  2. Vårbyskolan, Huddinge                       36,1
  3. Rosengårdsskolan, Malmö                 38,0
  4. Hjulstaskolan, Stockholm                   41,5
  5. Bergsjöskolan, Göteborg                      42,4
  6. Gårdstensskolan, Göteborg                 46,8
  7. Hjälboskolan, Göteborg                       49,0
  8. Munkhätteskolan, Malmö                   49,2
  9. Värner Rydénskolan, Malmö              50,0
  10. Sandklevsskolan, Göteborg                 50,0
  11. Seminarieskolan, Landskrona           52,1
  12. Grindtorpsskolan, Botkyrka                52,5
  13. Vättleskolan, Göteborg                         53,3
  14. Nytorpsskolan, Göteborg                     53,9
  15. Wasaskolan, Södertälje                       54,9
  16. Nyhemsskolan, Katrineholm             55,1
  17. Utmarksskolan, Göteborg                   55,7
  18. Husbygårdsskolan, Stockholm          55,8
  19. Stenkullaskolan, Malmö                     56,3
  20. Hovsjöskolan, Södertälje                    56,9
  21. Vallonskolan, Östhammar                 57,1
  22. Jättestensskolan, Göteborg                58,8
  23. Centralskolan, Falköping                   59,3
  24. Tallbohovsskolan, Järfälla                59,3
  25. Bräckeskolan, Göteborg                      59,5
  26. Akalla grundskola, Stockholm          59,6
  27. Granbergsskolan, Bollnäs                  59,8
  28. Örtagårdsskolan, Malmö                    60,8
  29. Bredbyskolan, Stockholm                   60,9
  30. Lövgärdesskolan, Göteborg                60,9
  31. Ekhagaskolan, Mölndal                      61,0
  32. Apelgårdsskolan, Malmö                    61,2
  33. Sjumilaskolan, Göteborg                     61,2
  34. Rinkebyskolan, Stockholm                 68,5

Detta är förfärliga siffror. Hur kan endast en fjärdedel vara behörig till Nationellt Yrkesprogram? Hur många är behöriga till Nationellt Teoretiskt program? Eller för den skull mellan 30-60% av skolans elever. Detta är fruktansvärt, efter 9 år i svensk skola (med undantag). Lagstiftad kunskapsrätt som eleverna har och som inte tillgodoses. Hur är det möjligt? Hur kan vi år ut och år in tillåta detta? Kan inte Christian Lundahl och Anders Jönsson gå in och jobba med dessa skolor så att det blir resultat. Konkret! Vad ska lärarna göra? Vad ska kommunen göra? Vad säger forskningen? Ut och jobba i verkligheten! Eller varför inte Tomas Kroksmark som är så pigg på att tala om vad forskningen säger. Eftersom Kroksmark målar upp framtidens skola, se tidigare blogginlägg, så kan han ju ta sig an Kronans skola i Trollhättan som jobbar med IKT och där lärarna är handledare. Tydligen har man inte tittat på vad vetenskapen säger, men det kan ju professor Tomas Kroksmark hjälpa till med. Han är ju dessutom är legitimerad lärare. Så kan vi se om deras meritvärde och även behörighet till gymnasiet blir bättre.

Ett konstaterande: Det är helt uppenbart att dessa skolor och kommuner inte använder sig elevernas resultat. Man verkar inte förstå vad resultat ska vara till för och hur man ska titta på resultaten. Man verkar inte veta att resultaten ska användas för att synliggöra vad som fungerar och vad inte fungerar eller vilka utvecklingsområden en skola har.  Vilken metodik som fungerar och vilken metodik som inte fungerar. Vilka elever som behöver satsas extra på vilken metodik som ger resultat. Detta begriper inte PIE och uppenbarligen inte ansvariga för skolor och kommuner på ”Skolverkets sämstastatitik”.

Några kommentarer till resultatet:

  1. Många av skolorna med de sämsta resultaten ligger runt Stockholm, Göteborg och Malmö – här finns det en hel del utvecklingsområden. Vilka områden ligger många av dessa skolor i? Miljonprogram med hög procent av invandrartäthet (och nyanlända). Innebär det att vi inte ska ställa lägre krav på dessa elever? Innebär det att vi ska ha lägre ställda förväntningar? Svaret på dessa frågor är givetvis NEJ! Jag har själv jobbat på Jordbromalmsskolan där 94% av eleverna hade invandrarbakgrund, alltså en annan kulturell bakgrund än etiskt svensk – vilket kan innebära att man är född och uppvuxen i Sverige men lever t.ex. i en turkisk miljö. Men det går – se på mina siffror.
  2. Malmö lade ner arbetet med Läsutvecklingsschemat (LUS), bland annat i Rosengårdsskolan. Ansvarig för detta beslut var enhetschef Leif Åhlander på Malmö kommun – var det ett bra beslut? När vi ser kopplingen mellan läsning och skolframgångar, se länk – är det inte bra att hålla koll på läsningen redan tidigt? Tydligen tyckte inte ansvariga tjänstemän i Malmö det, eller också hade de ett annat system för att hålla koll på detta. Språk-, läs- och skrivutvecklare Linda Asplund i Malmö kanske har något att tillföra. Tips till media att prata med dessa personer. Eller varför inte med Malmö högskola som kan ge bra tips till hur man ska utveckla Malmös skolor så att de blir bättre. Men vad ni än gör – skyll inte på lärarna! Men det är väl det som kommer hända, allt är lärarnas fel.
  3. Hjulstaskolan är fjärde sämst i Sverige med ett resultat att bara 41,5% är behöriga till Nationellt Yrkesprogram. Ändå har Hjulstaskolans lärare fått handledning av experter från Skolverket i tre år. Hur i helvete är det möjligt???? Just det – lärarnas fel! Eller elevernas? Nej du, vilka odugliga experter som har gett skitdålig handledning, med tanke på resultatet. SKITDÅLIG!!!
  4. Rinkebyskolan har jag medvetet tagit med i denna statistik, även om resultatet är bättre än de 33 ovanståendeskolorna och att det egentligen finns ett gäng skolor emellan. Varför? Jo därför att Rinkebyskolan har scienceklasser som är väldigt framgångsrika. Nobelpristagare åker ut till Rinkebyskolan och träffar deras duktiga elever och man har (åtminstone har haft) ett samarbete med KTH. Här finns de duktiga eleverna Arvid söker efter. Men varför så dåliga resultat då? Jo, därför att grabbarna i fotbollsklass inte får samma undervisning som scienceklasserna – eller att det inte ställs samma krav/samma förväntningar på dem. Hur stor andel av dessa elever är behöriga till Nationellt Yrkesprogram? Vore något för Expressen eller UR att gräva i och ställa rektor Börje Ehrstrand mot väggen. Utan att jag vet hur det förhåller sig på detaljnivå i dessa fotbollsklasser – här borde fotbollsklubben AIK göra en toksatsning. In med licensierade tränare (skolan kanske redan har det) och ställ krav på att dessa grabbar skulle sköta skolarbetet. Ha bara Stavros Louca-lärartyper bland dessa grabbar. Just do it!!!
  5. Göteborg har väldigt mycket att jobba med när det gäller resultat, likaså Malmö. Stockholm som har som paroll att ha en skola i världsklass har väldigt mycket att jobba med. Innebär skola i världsklass alla skolor och alla elever? Eller bara innerstads- och medelklasskolorna? Och när ska Stockholms skolor vara i världsklass? År 2050?
  6. Andel skolor där eleverna som inte nått 100 måluppfyllelse i meritvärde är skrämmande hög, se själv i statistiken. Hur i hela friden är det möjligt att gå i svensk skola i 9 år och inte ha fullständiga betyg? För mig är det ett mysterium och här har svenska kommuner, rektorer, tjänstemän och politiker inte tagit sitt ansvar.
  7. Bara för att eleverna når godkända betyg i 8 ämnen, varav kärnämnena ska vara en del av de 8, innebär det inte att eleven kommer in på ett gymnasieprogram. Meritpoängen kanske inte räcker till för att komma in över huvudtaget och skulle eleven komma in är det inte säkert att eleven kommer in på sitt förstaval. Skulle eleven komma in är det inte säkert att den kommer ut, avhoppen från gymnasiet är stort. Med en ungdomsarbetslöshet som i vissa delar av Sverige är uppemot 30% är det inte lätt för en 17-åring att få ett arbete. För ett 10-tal år sedan kostade IV-programmet i Stockholm årligen 250 miljoner kronor – 83% av eleverna hoppade av. Är det någon läsare som ser vikten av resultatuppföljning från årskurs 1 i grundskolan?
  8. Det går inte att skylla på att elever har invandrarbakgrund eller är nyanlända. Det går alldeles utmärkt att få elever med annan kulturell bakgrund än svenska att nå fullständiga betyg. Ok om en elev är nyanländ i årskurs 9, då blir det svårt. Annars är det hårt och systematiskt arbete tillsammans med IK-lärare (lärare i förberedelse/introduktionsklass), med lärarna i modersmål och studiehandledning på modersmålet. Detta har jag jobbat med i alla mina år på Jordbromalmsskolan, så jag vet att det går. JAG VET!!! Detta går inte att snacka bort.
  9. Skyll inte på att dessa skolor har de sämsta lärarna – det har dessa skolor inte. Skyll inte på att dessa skolor har de sämsta eleverna – det har dessa skolor inte. Det är resultatet som är sämst. Vad beror det på? Vem är ansvarig? Har inte dessa elever en lagstiftad kunskapsrätt som alla andra elever? Så klart att de har – men skyll inte på lärarna och leta inte fel på eleverna. Se till att ansvariga för organisationen skolan tar ansvar för resultatet. Åter igen: ANSVAR!!!
  10. Det sägs att svenska elevers resultaten i Timms och PISA sjunker samtidigt som betygsresultaten ökar. Detta går inte att utläsa i dessa siffror, men om det verkligen är så är resultaten ännu sämre än de jag publicerat. Det innebär att vi i Sverige har betygsinflation på redan dåliga elevresultat.

När det gäller Fristående skolorna är det bara att konstatera att de sköter sig bra. Många har mycket goda resultat och 100% måluppfyllelse. Endast ett fåtal skolor har bristfälliga resultat. Om man ska vara petnoga så är faktiskt den sämsta skolan i hela Sverige en friskola, nämligen Waldorfskolan Grenkvist i Göteborg som har ett samlat meritvärde på 122,5 poäng. Men å andra sidan är skolresultat inte så viktiga inom Waldorf – eller hur. Det spelar ju ingen roll om eleverna kan läsa och räkna när går ut 9:an, huvudsaken att de kan gå ut i skogen och tälja en flöjt.

Eftersom behörigheten bland lärare i friskolorna är betydligt lägre än i den kommunala skolan kan man konstatera att det finns en segregation när det gäller elever. Det går inte att snacka bort de goda resultat fristående skolorna har, inte ens om man påstår att friskolor sätter ”snällebetyg” eller ”glädjebetyg”. Helt klart är att de studiemotiverade eleverna söker sig till friskolorna och att detta bidrar till segregationen i skolan. Sen är det så att man kan ha åsikter om friskolornas miljardvinster och så vidare, men det är detta system vi har. Även här är det ingen politiker som tar ansvar. INGEN!

Summering

Debatten om svensk skola förs av PIE utifrån medelklasselever och av media utifrån att all svensk skola är kass. Så är det inte. Mycket av det som finns i svensk skola är bra, även mycket bra. Men den stora grupp av elever som misslyckas, som drar ner svensk skola har blivit svikna av samhället. Två-tredjedelssamhället är en realitet och varje år lämnar elever grundskolan utan att ha lärt sig de mest grundläggande kunskaperna. Varför? Jo för fokus är på utlärt och att skolan som organisation inte följder upp resultat. Bakomliggande orsaker till svensk skolas problem rapporteras det inte om i media och ingen ställs ansvarig för att tusentals elever år ut och år in lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper. Som om de högsta cheferna på Volvo skulle tillåta att 25% av bilarna lämnade fabriken defekta. Detta skulle inte hända. Men i skolans värld spelar det ingen roll tydligen.

 

Jag återkommer med denna diskussion i blogginlägg 2.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

47 kommentarer

  1. Det ända jag kan säga är att tro och ideologi går före fakta.
    Du utsätter dig för att få vissa epitet fastklistrade på dig. Media består av 70% V och Mp.
    Ett gott exempel är klimatfrågan, där de som är skeptiska till att vi står inför ett av människan skapad klimatförändring
    Inte möts av sakliga argument utan av epitet såsom ”klimatförnekare” vilket ska associera till förintelseförnekare.
    Med ett sådant debattklimat tystnar kritiker. Media låter till 99% bara ena sidan komma till tals. Jag anser att det klimat i debattfrågor som media står för
    Är det största hotet mot demokrati.
    Jag har slutat se de pinsamma sk. debattprogram på tv, där vissa kan kläcka ur sig värderingar om en part som har en annorlunda syn på saken,
    Applåderad av tillrest publik i Sovjetstil.
    Jag är gammal sosse, men börjar mer och mer tycka illa om mitt eget parti, som inte bryr sig om vanligt folk utan sitter i sina privilegierade områden och har noll koll på verkligheten. Några förtroendevalda har några försynta undringar och tankar men möts av ett twitterdrev. Nu förstår jag hur det var för människor i forna DDR.


    • Hej Dick,

      Jag är också sosse, men kan absolut inte förlika mig med att partiet sviker sina huvudväljares barn (i alla fall om man ska tro ideologin), det vill säga arbetare och invandrare. Det är dessa grupper som ligger längst ner på samhällsstegen – oavsett om man t.ex. i Irak var medelklass. Nu är det tyvärr samma sak när det gäller V.

      Ändå är media ägt av kapitalet och anklagas ofta för alltför liberalt. Kanske är journalisterna socialister, förr har det traditionellt varit så, men jag vet inte hur det är i dag.

      Egentligen spelar det ingen roll, för oavsett politisk färg är det tydliga hårdfakta från Skolverkets egna siffror. Går inte att komma undan, mer än att inte rapportera om det. Vi får kämpa på Dick, du och jag.


    • Inom socialdemokratin finns det förståndigt folk som ryter till emellanåt kring skolan och det förlorade kunskapsfokuset. Mp och V är däremot aktiva pådrivare för ökat flum. Rösta för Gud skulle inte på dem för att ni är arga på s.


    • Denna information måste spridas långt utanför FB! Går det inte att bjuda in de som verkligen lever i denna verklighet till samråd på riksnivå! Texten i bloggen är i en klass för sig! Tack!


      • Hej Jan,
        Nja jag vet inte om texten och informationen kan spridas på riksnivå. Kanske kan jag be Bo Jansson i LR kolla siffrorna, men annars är det nog mest PIE som sitter på höga positioner och filtrerar bort detta. Tyvärr. Man hade önskat att lärare skulle ställa sig upp och säga ifrån, men de lärare som är engagerade är mest intresserade av metodik och att utveckla IKT och så vidare. Så det där med resultat verkar lite dött område.


  2. Håller på med utvecklingsarbete i en av de skolor du fått med på listan. Kommunen kommer lägga ner höstadiedelen. För två år sedan köpte dåvarande rektorn in i-pads till alla elever, kraschade skolans ekonomi, blev därefter utbränd och bytte jobb. Förra året skrev jag en uppsats om en annan av skolorna som ligger högt upp på din lista. Jag ser tre framträdande orsaker till de usla resultaten: Jan Björlund, det fria skolvalet och pengakåta rektorer som ödelägger skolors ekonomi utan att behöva stå till svars. Nytt jobb, nya löneförhandlingar


    • Vad använde du för referenser i din uppsats?


    • Hej Charlotte,
      Trist att höra hur om detta, men jag är inte förvånad. Däremot vet jag inte om Jan Björklund har med de usla resultaten att göra, det är nog bara som han tillskrivs.


    • SKL har verkligen lyckats göra allt till Björklunds fel för att dölja sin egen del i skolans förfall. Pengakåta rektorer det låter verkligen som rektorer rekryterade i SKLs anda. Budget i fokus och allt ska handla om prioriteringar. Jag är inte förtjust i fria skolvalets effekter men anser att av kommunerna nedprioriterade elever helt naturligt söker efter något annat till varje pris.


  3. Återigen ett klockrent inlägg Johan!

    Jag är själv oerhört trött på alla gånger jag har hört ”Men forskningen visar att…bla, bla”. Min erfarenhet är att de lärare/forskare som främst använder sig av detta uttryck är de som inte pallar trycket ”på golvet”. De flyr klassrummen och talar sedan om för sådana som mig att jag är auktoritär för att jag ställer krav, ägnar mig åt kunskapsförmedling och lyckas hålla hyfsad ordning.

    För övrigt har du inspirerat mig att själv börja blogga. Jag finns på:

    pekpinnarfranhoger.wordpress.com

    Att ha det åsiktspaket du har och ändå vara socialdemokrat.. ..Jag vet att jag är part i målet här men känner du verkligen att du har något som helst internt stöd i dessa frågor? (Obs: jag är själv trots bloggadressen inte medlem eller aktiv i något parti)

    Med vänlig hälsning gymnasielärare Mats Runvald, Stockholm


    • Hej Mats,
      Kul att man kan inspirera. Jo, jag har nog ganska lite stöd i partiet, men jag är van – har inte så mycket stöd i det jag uttalar mig. Men genom tjat, tjat och tjat samt att visa upp konkreta resultat kan saker och ting ändras. Vi får väl se hur mycket jag kan påverka, antagligen ganska lite. Men politiken är egentligen inte min största grej.


  4. Blev glad av att läsa det du skriver, har funderat på chefskap inom kommuner, kanske också stat. Om en pengapåsen följde uppdraget som chef, och denna chef hade personligt ansvar för verksamheten, tror du inte det skulle vara bättre? Nu, är ansvaret så diffust, styrsystemen så komplicerade, jag funderar på om vi inte måste få levande människor som tar ansvar och står för det var och en ansvarar för, med sitt namn och sin ”heder”. Inom skolan och vården behöver vi ju förtroendet för att få en god kommunikation för att förmedla kunskap och hjälpa människor att bli friska. Lärare får ju inte möjlighet att använda hela sin kapacitet, jag tror vården lider av samma problem. Jag hörde ett radioprogram om New Public Management, kanske har det blivit fel då man försökt applicera, dessa tankar på skola och vård. Lärare och vårdpersonal måste få bli tydliga människor som respekteras i sin yrkesutövning, allt borde organiseras utifrån lärarens arbete och läkarens..


    • Hej Margareta,
      Jag vet inte om det skulle bli bättre om varje chef hade en pengapåse som skulle redovisas. Jag tror att det däremot skulle behövas något system där chefer behöver ta ansvar för resultat – oavsett hur stor pengapåsen är.


    • Margateta, för mig är New Public Management ingenting annat än ett antal anställda i det allmänna som skulle vilja vara ute i det stora läskiga ”Näringslivet” men inte vågar. Då är det skönare att få sitta tryggt och leka företagare istället och t.ex hitta på ”kunder”. Vilka dessa är i skolan vet ingen. Köper staten tjänsten eller kommunen av sig själv, eller är det lilla Abdi och Soheila? Deras vårdnadshavare? Fjanterier och patetisk ”wannabe-mentalitet” är vad det är.

      Inte sällan har vi å ena sidan en rektor som vill fylla på sitt CV och/eller hamna i media, samtidigt som vi har en skolchef vilken vill detsamma samt en nämndordförande som vill skryta med att man är ”i framkant”, det hör man ju redan i begeppet: neeeew. Oj så ”på”.

      Antar att dessa kan ses som någon typ av vinnare. Vilka som är förlorare och vilka som kommer att sitta med Svarte Petter vet vi.

      Påminn mig igen: vilken vetenskap och beprövad erfarenhet bygger NPM på nu igen och vilka skolor eller kommuner kan vi åka till för att ta del av elevernas fantastiska studiegramgångar utifrån ett medvetet arbete med New Public Management?

      Det vore skrattretande om det inte vore för den energi och det vilseledande detta tar och genererar.


    • Margareta, kort sagt: väl talat om respekten och NPM.


  5. Vem har ansvar för att en elev får ett visst betyg?

    a) Rektor?
    b) Undervisande lärare?
    c) Lärarutbildningen som har utbildat undervisande lärare?
    d) Skolforskning som ska ge lärarutbildning och undervisande lärare kunskapsunderlag för undervisningen?
    e) Eleven själv?
    f) Elevens föräldrar?
    g) Kommunala skolpolitiker?
    e) Nationella skolpolitiker?

    När vi vet vilken av a till e som har huvudansvaret är det lätt att ställa någon till svars för att en elev får ett visst betyg.

    När vi vet vilken som har huvudansvaret är det också lätt att koppla denna vetskap till en ideologi.

    Elevers betyg och ansvar för elevens betyg är kopplad till politiska ideologier.

    Om elevers betyg och ansvar för dessa betyg inte är kopplad till politiska ideologier krävs att skolan helt frikopplas från samhället i övrigt, vilket dock inte är fallet.

    Skolan har nämligen ett samhällsuppdrag.


    • Pär,
      Alla som du räknar upp har ett ansvar på olika nivåer. Alla!


  6. Blir lite ledsen när jag ser vad som här skrivs om MP eftersom jag är medlem där, aktiv sedan många år och ska fortfarande minnas när vi diskuterade skolan inför förra valet och kom ganska snart fram till att vi ställde oss bakom stora delar av M/FPs skolpolitik så som den då förklarades, även om det finns stora skillnader också, där vi är mer måna om att släppa in alternativa skolformer (som Montessori eller Freiner) än friskolekoncerner och att MParen i gemen inte är jätteförtjust i betyg (jag tillhör nog de betygvänligare).

    Däremot kan jag hålla med om kritiken mot v. Har en bror aktiv inom v (dock inte med skolfrågor) som vid ett tillfälle fick ta hand om en fullständigt kollerisk lillebror. Angående V:s skolpolitik måste jag faktiskt säga att flum är på kornet för hur den ser ut!!

    Angående ansvar så är mitt intryck att svenska media är inställda på att skriva något som är läsvärt utan att chockera för medelklass medelsvensson i sin medelstora villa när man så där medelintresserat läser sin tidning så där medelsnabbt till frukosten. Många i media anser sig nog vara vänster (eller miljöpartister???) men bor samtidigt i ett villaområde med företrädesvis övre medelklass och tar naturligtvis intryck av sina grannar…

    Men rent generellt har man oerhört svårt för att ställa en ORGANISATION till svars. Man kan dra upp en skild forskare på SKL som kanske varit i blåsväder men man säger inte att hela organisationen behöver en seriös kragtagning.

    Och journalister är bedrövligt dåliga på att faktiskt göra en ordentlig reasearch! Med något stöd från Jan Guillous ”Mitt skrivande liv” vågar jag nog påstå att många journalister gör arbetet i följande ordning: Ingång-vinkling-research-editering-publicering. Och många gånger skriver i egen sak! Ett sådant exempel finns med i Guillous ”Tjuvarnas marknad” förresten. Boken är skönlitterär men tror exemplet stämmer. Genom att göra valet av hur man skriver, för vem och i vilket syfte (”vinkling”) före researchen öppnar man för 110% selektiv perception.

    Vad de borde göra, bortsett ifrån att man borde ha som princip att om en journalist upptäcker något ska någon kollega skriva om det, inte hen själv. Därefter ska arbetet tas i ordningen ingång-research-editering/vinkling-publicering. Den vägen kan man till exempel öppna för att under arbetets gång upptäcka att det var inget större fel på Jan Björklund men det sitter några sopprötter på myndigheten som ska verkställa beslutet (Skolverket i detta fall) och dessutom ska beslutet ut i skolorna som många gånger är kommunala och där utgör SKL en stor bromskloss. DÅ SLÄNGER MAN DEN URSPRUNGLIGA IDÉN ATT STÄLLA BJÖRKLUND TILL SVARS OCH SKRIVER SOM DET ÄR. Istället för att krampaktigt försöka få liv i sin story.

    Har tappat räkningen på hur många artiklar jag läst, företrädesvis när reportagen är hårdlanserade, där det är uppenbart att storyn inte håller men den enskilde journalisten vägrar släppa sin story.

    Det riktigt allvarliga i detta sammanhang är dock vad som den vägen inte kommer upp. En betygskritisk journalist som i researcharbetet upptäcker hur man med praktiska exempel kan motivera en svag elev med hjälp av betyg kommer till exempel att skriva annorlunda och högst troligt skruva ned sin betygsskepcis.


    • Hej,
      Markus är det – eller hur. Du vet min princip om att inte vara anonym.

      Jag kan tyvärr inte trösta dig politiskt, tror att alla partier är det lika illa med. Jag tycker att Jan Björklund har varit alldeles för dålig med att följa upp beslut och resultat utifrån sina ansvarsområden. Det hade varit gott med lite uppföljning och repressalier, då menar jag inte ministerstyre, utan att de som inte gjorde det som riksdagen eller regering tagit beslut om, dessa beslut skulle rivas upp eller läggas ner. Lgr 11:s kursplaner borde Björklund ha skrotat – trots nära valet och att mycket arbetet hade gjorts – han skulle skrotat hela skiten. Då hade han varit i ett annat läge.


      • Glömde tyvärr att skriva under med namn, jo jag vet din inställning på den punkten så jag får helt enkelt bättra mig.

        Markus Folkesson, medlem i miljöpartiet i Norrtälje


  7. Håller helt med om din slutsummering men vill ändå passa på och kommentera vissa av dina tankar. Segregeringen är inte ett naturfenomen utan en faktiskt effekt av människors handlingar. Jag tycker mig ana ibland en systematik i behandling av skolorna i vissa områden där man systematiskt tömt skolorna på resurser i form av duktiga elever och ibland också duktiga lärare. Sen har skolpengen medfört att ingen elev får kosta mer än andra vilket har inneburit att barn med särskilda behov samlats på dessa skolor och blivit elever bland andra enligt inkluderingsprincipen vilket ytterligare lett till ökad brist på måluppfyllelse. Och så är den onda spiralen igång. När dessa skolor töms på elever kan de i tysthet läggas ned vilket gör att kommunen sparar in kostnader för lokaler och personal samtidigt som man skapar en marknad för friskolor. Det är ett otäckt spel i dag som pågår i skolvärlden. Och självklart kan man inte gå med miljard eller miljonvinster utan att dra ned på lärarkostnaderna. Barn med engagerade och välutbildade föräldrar som väljer rätt skolor blir vinnare i detta spel liksom ägarna till friskolekoncernerna där man ersätter lärarledd undervisning med självstudier via lap tops. Och nej, dessa friskolor i friskolekoncerner har inte på något vis bidragit till någon som helst skolutveckling däremot skolavveckling. På individ och föräldranivå kan man alltså bli en vinnare om man väljer rätt skola åt sina barn men som Pisa-resultaten visar tillsammans med diagnostiska test i matematik ifrån Chalmers och KTH samt larmrapporter ifrån universitet om studenters dåliga läs och skrivförmåga blir landet i utbildningshänseende en förlorare. Det fria skolvalet visar också vad som händer när den individuella lyckan går före kollektivet; vi blir alla förlorare på sikt även om en och annan individ lyckas. När det gäller Skolverket kan jag bara konstatera att man sysslar med top-down implementering vilket i praktiken innebär att man samlar in data som bearbetas och omvandlas till teorier där någon gör karriär på konsultbasis och säljer in en idé som ska rädda den ”dåliga skolan”. Den skickas sedan nedåt i systemet efter att man konfererat och diskuterat vilket till en dyr kostnad sedan inte visar sig fungera eftersom tillvaron ser annorlunda ur i grodperspektiv jämfört med ett örnperspektiv. Nu vill vi ju att byråkraterna på Skolverket ska ha något att göra och framförallt vill de ha något att göra. Man är naturligtvis inte elak som centralbyråkrat. Däremot har man en annan verklighetsuppfattning än den lärare som i mångt och mycket enbart förvandlats till ett redskap för olika aktörers handlingar och beslut. Vem lyssnar idag på en lärare, i synnerhet en lärare som jobbar i en dålig skola och per definition därför är en dålig lärare? Därav tystnaden….


    • Hej Lena,

      Håller med dig helt och hållet.


    • Om staten låter bli att lägga sig i människors förehavanden så är segregeringen fullständigt naturlig. Lika barn leka bäst är knappast något nytt fenomen. Utbildning, yrke, klass, ekonomi, språk, kultur, etnicitet och ibland även ras är något som alltid har satt sin prägel på människan och var hon väljer att sätta sina bopålar. I en demokrati kan man ju inte tvinga folk att bo på platser där de inte vill bo.


  8. ”Vägen till krisen är kantad av goda föresatser” travesterar Peter Wolodarski en klassisk sentens som passar bättre som beskrivning av skolans kris – och som påsätt och vis är mycket värre – än konspirationsteoretiska resonemang a la Lenas ovan. Ingen har tex ”systematiskt tömt skolor på resurser i form av duktiga elever” utan det är naturligtvis precis som Lena skriver inledningsvis en följd av systemen med skolpeng och fritt val av skola. Vi fastnar i en svårbruten negativ spiral som förstärks av ffa boendesegregationen. Personligen menar jag att just den är den verkliga boven i dramat, men skolan är så mycket enklare att diskutera, tror man. Skolpeng är en förhållandevis enkel debatt. Ingen ifrågasätter egentligen själva modellen att elevkostnaden ska följa eleven hellre än skolan varför diskussionen tillochmed kan bli framåtsyftande med förslag om diffrentieringar, förändringar, buffertar, nya eller borttagna parametrar osv.

    Med det fria skolvalet i allmänhet och friskolor i synnerhet är det en helt annan sak ty i den debatten ramlar vi säkert som amen i kyrkan inom ett par meningar in i hela härvan av ideologiska låsningar från alla håll. Blotta det faktum att jag inleder min kommentar som jag gör placerar mig förmodligen i facket för friskolekramare, och vad än värre är . . . Vinstförsvararna… Det är nu INTE så att dessa två företeelser – skolpeng och fritt skolval – orsakat skolans kris, däremot har de precis som med skolpengen olyckligt förstärkt den.

    Jag hör till dem som inte tror på möjligheten ens om den funnes att återgå till ett tillstånd som varit. Det är som om en part i en separation säger ”Jag lovar att allt ska bli som förr”, vilket sannerligen inte är någon lösning. Det är ju ”förr” som lett till situationen nu! Dessutom går tiden och tiderna förändras med den. Och därutöver finns det de facto även positiva effekter av och möjligheter med såväl skolpeng som fritt skolval och friskolor.
    Det fria skolvalet gör att Elever Kan bryta sig loss, och gör det, från tex ett bostadssegregerat limbo till bättre möjligheter. Det är inget som kan avfärdas med att det sker på individnivå, allt sker sist och slutligen på individnivå.
    Skolpengen med alla dess brister har ändå gjort att det inte mer är självklart att såsa fritt med skattepengar i tron att det räddar skolan. Den reformen har kommit att utomordentligt olyckligt samverka med kommuners snöda kamrersräknande som mer eller mindre konsekvent mäter nio decimeter snöre per elev när det krävs minst en meter, och vissa individer flera.
    Det fria skolvalet slutligen. Är jag ensam om att tro att vi knappast skulle haft tex den debatt vi har, pedagogisk som ideologisk, eller en skolinspektion (dess kvaliteter och sätt att arbeta är en annan debatt) om vi ännu haft ett skolsverige med blott och bart kommunala skolor förutom (den socialdemokratiska skvadern hosthost) tre riksinternat och en Kristofferskola (i Bromma)?

    Som någon skrev: ännu går 85 procent av alla grundskoleelever i kommunala skolor och 75 procent av gymansieeleverna. Det är rimligen där vi måste arbeta; inte ens om absolut varenda en av friskoleeleverna är högpresterande, studiemotiverade medelklassbarn skulle det kunna förklara skolans kris. Det finns dessutom statistik på hur kommunala respektive fria skolor klarar sig: ganska så lika bra och dåligt är en enkel sammanfattning. Vad statistiken däremot visar är att kommuner med stor variation i skolval också klarar sig bättre än genomsnittet – vilket förstås snarare har samband med bostadssegregationen. Sambandet är så tydligt att det är svårt att se det som av varandra oberoende parametrar.
    Ps. Ja det är en trist tendens med denna jag- och individfixering som även skolan svämmar över av. Jonas Frykman och många med honom, för att inte tala om här i Johans blogg, påpekar gång efter annan att en av baksidorna med det är att jag blir misslyckad som person om jag inte klarar mitt arbete eller min utbildning. Men att sätta kollektivet före individen är i alla fall inget jag köper; det har gjorts under de mest skilda ideologiska flagg och varje gång med förödande konsekvenser för såväl individ – som ”kollektiv”.


  9. Mycket nedslående siffror. Tar man dessutom hänsyn till den tilltagande betygsinflationen så blir jag verkligen mörkrädd. Hur man än vänder och vrider på saken är språkförbistringen ett jätteproblem och ett tydligt tecken på att samhället inte klarar den massiva invandringen.


    • Janne

      Jag köper inte ditt argument om invandringen. Det är tvärtom. Det finns för få elever som är uppvuxna i Sverige som vill satsa ordentligt på sin utbildning. Det är tur att vi får in elever utifrån som satsar så att vi åtminstone får några som jobbar på att komma vidare. Hade vi inte haft våra invandrarelever som skärper konkurrensen till högskolorna skulle Chalmers och KTHs mattediagnoser se ännu sämre ut. Tyvärr förlorar dessa skolor fler duktiga elever nu när utlänningar måste betala för utbildningen. Titta på hur fördelningen är på dem som går vidare till doktorandstudier på våra tekniska högskolor.


      • Jag kan tillägga till det Jonas säger. Tittar vi på Rinkebyskolans scienceprogram, där vi har toppelever i NO och matte som har ett samarbete med KTH. Dessa elever är väldigt duktiga – alla invandrarelever. Så Janne – du är helt ute och cyklar.


      • Några funderingar…

        Om vi I ett tanke experiment skulle visualisera ett vetenskapligt försök, med syfte att klargöra vilken betydelse föräldrarnas ursprung har i förhållande till barnets skolresultat, hur skulle man rent teoretisk kunna gå till väga?

        Givetvis genom att genomföra ett fullt experiment (i vetenskaplig betydelse), med slumpvis representativt urval och med kontrollgrupper, där vi förflyttade grupper om säg, 10 000 familjer från ett antal länder med varierande kulturell och historisk bakgrund, till ett antal nya länder, och därefter noggrant följer barnens resultatutveckling (i vid bemärkelse) över 2-3 generationer.

        Ett sådant fullt kontrollerat och övervakat försök är ju givetvis omöjligt ur alla tänkbara perspektiv, men, faktum är, att många individuella historiska skeenden under 1900-talet gett upphov till händelser som liknar ett sådant “tänkt” experiment, och jag tror det finns mycket information och lärdomar att hämta hem från dem.

        Ett (i USA) mycket uppmärksammat och intressant sådant exempel är de 100 000 tals vietnamesiska flyktingar, som kom till USA åren efter Vietnamkriget.

        Anledningen till uppmärksamheten är, för det som är relevant i den här diskussionen, deras barns häpnadsväckande skolresultat i förhållande till deras förutsättningar.

        Det är värt att minnas att föräldrarna (och de själv) hade genomlevt ett av 1900-talets mest hänsynslösa och grymma krig, och många gånger direkt personlig förföljelse, flykt och flyktingläger med allt vad det innebär.

        Föräldrarna saknade också ofta helt utbildning, många kunde varken skriva eller läsa, eller så hade man en mycket begränsad skolgång, ofta < ~4år, inga färdigheter som kunde överföras till det amerikanska samhället, man talade ingen engelska, och man hamnade därmed ofrånkomligt i de lägsta socioekonomiska skikten.

        Trotts detta, så presterade deras barn, i exakt samma amerikanska skolsystem, som fattiga latinamerikanska och svarta amerikaners barn gick i, många gånger bättre resultat än vita infödda amerikanska medelklassbarn.

        För mig, så slår detta exempel, i ett enda mäktigt alexanderhugg sönder mycket av trovärdigheten kring teorierna kring socioekonomisk bakgrund, föräldrarnas utbildningsnivå m.m. när det kommer till invandrarbarns (som infödda svenska barns) prestation i skolan.

        Tvärtom, så sätter det (enligt mig) fingret på mera grundläggande faktorer, nämligen (bland mycket annat):

        värderingar, normer, förväntningar, prioriteringar, disciplin, krav, självkontroll, viljestyrka

        Och implicit, hur väl olika invandrares barn lyckas i skolan, är därmed sannolikt både olika, och beroende på hur deras respektive kulturer matchar detta (och givetvis likvärdigt för svenska föräldrar och barn).

        Ergo, det är därmed (enligt mig) mycket troligt att det kan finns skillnader mellan invandrare och svenskar, och mellan olika invandrargrupper.

        Men inte för att de är invandrare, utan för hur mycket de värderar utbildning, vad man ser som en lyckad prestation, vilka krav de genomsnittligt ställer på sina barn, hur mycket stöd och hjälp de ger, osv.

        Jag tror vi gör oss själva, och inte minst våra barn och elever en stor otjänst om vi inte vågar öka upplösningen och se lite djupare och bortom enkla generaliseringar, även i svåra och tids och samhällsmässigt känsliga frågor.


      • A propos ”värderingar, normer, förväntningar, prioriteringar, disciplin, krav, självkontroll, viljestyrka”…

        Lang Lang (kinesisk pianovirtuos) berättade i ett radioprogram, att hans pappa hade köpt sömntabletter för sitt eget och den lille sonens gemensamma självmord (!)… när det inte hade gått så bra för sonen med pianospelandet.

        Lang Lang hade föreslagit pappa, att de först skulle göra ett försök med en annan pianolärare,

        —–

        Skolan kan *aldrig* helt utplåna föräldrarnas inflytande över barnen – oavsett mekanismerna för detta inflytande.


      • @Arvid 29 april 2014 at 13:56

        Jag är osäker på vad du egentligen vill säga med din kommentar?

        De som jag I modern tid kan minnas har försökt att helt eliminera föräldrarnas inverkan på sina barn, är ju bland annat Stalin, Pol Pot och Mao, och det var sannerligen ingenting konstruktivt, upplyftande på något sätt eller vis.

        Vad det tvärtom här handlar om är (som jag ser det) I förlängningen att ha insikt om och vara förberedd på att kompensera “skillnader”, så att vi ser till att alla kan läsa och skriva när man lämnar årskurs 3, och är tillräckligt “läskunniga” för att kunna delta aktivt I samhälle, och ta sitt demokratiska ansvar, efter årskurs 9.

        “Tokar” och “galenpannor” är heller ingenting Asien har monopol på, utan tvärtom, så är min gissning att de nog generellt är ganska så jämnt fördelade över världen, och relativt sett lika vanliga I Tokyo, Peking och Singapore, som I New York, London och Stockholm…

        Men det har ju länge varit ett retoriskt grepp för vissa ideologiska förkämpar och företrädare att använda sådana anekdoter som slagträ för att slå I huvudet på alla som vågar lyfta ett finger och aldrig så försiktigt ifrågasätta den gällande “ordningen” eller efterfråga vetenskapliga empiriska och kvantitativa data.

        Jag tror många av dessa anekdoter nu har blivit så etablerade att de ses som bevisade “sanningar”, som man omedvetet har förankrat sin världsbild vid, vilket kan vända verkligheten upp och ned, den dagen man tar sig tiden att verkligen undersöka underliggande data.

        Till exempel så är ju ett intressant faktum, att före den stora ekonomiska krisen I Japan I början av 1990-talet, hade Japan en lägre självmordsfrekvens än Sverige!

        Bara för att vara övertydlig här, antalet självmord I Japan per 100 000 invånare före 1990, var alltså lägre än I Sverige!

        Jag tycker det understryker oerhört tydligt, hur viktigt det är att diskussionen måste underbyggas med “verkliga” hårda data, kritiskt tänkande, källkritik, och inte styras av emotionella känsloargument eller hänvisande till intuition eller “sunt” förnuft.


      • Jag gav blott ett konkret exempel på extremt högt ställda krav från en pappa på sin son.

        Det fanns inte i min föreställningsvärld, att en förälder kunde ställa såå höga krav… och jag misstänker, att de flesta i likhet med mig inte var medvetna om, hur ENORM spännvidden faktiskt kan vara, när det gäller ”värderingar, normer, förväntningar, prioriteringar, disciplin, krav, självkontroll, viljestyrka” i olika familjer.

        (Jag betraktar f.ö. inte Lang Langs far som en tokig galenpanna, vilket självfallet inte betyder, jag att rekommenderar hans förhållningssätt.)

        —–

        Det verkar ibland vara underförstått i skoldebatten, att skolans kompensatoriska uppdrag ska tolkas, som att skolan fullt ut ska lyckas kompensera för olika elevers skiftande förutsättningar och olika bakgrund.

        Men, det är inte möjligt för skolan, att fullt ut kompensera för enskilda elevers skiftande förutsättningar och olika bakgrund. – skolan kan aldrig helt utplåna föräldrarnas inflytande på barnen.


  10. Det är INTE heller invandringen Janne; att lägga förklaringen där är lika tunt och förenklat som att lägga den på friskolereformen.


    • Man bör imho överge spaningen efter ”förklaringen” i singularis. Den svenska skolan har befunnits sig på ett sluttande plan, alltsedan man övergav ett meritokratiskt parallellskolesystem (mao sedan man avskaffade läroverken).

      När det dessutom kompletterades med en beslutsamhet hos svenska politiker, att alla elever skulle ha jämlika kunskaper – varför läshuvudena och specialbegåvningarna medvetet skulle hållas tillbaka i skolan och hämmas i sin kunskapsutveckling – så var manegen krattad för att på bred front förstöra kunskapsförmedlingen i den svenska skolan. Det fick som konsekvens, att det fria skolvalet infördes (och friskolereformen).

      Katastrofen blev synligare och mycket större genom ett stort inflöde av barn med obefintliga eller undermåliga kunskaper i svenska språket.


  11. Arvid. Jag frestas att citera Jan Myrdal (ett par bra saker har han faktiskt sagt även om han inte levt efter dem): ”gå till läggen!”

    Läroverksmodellen eller vad du kallar ”ett meritokratisk parllellskolesystem” avskaffades av flera skäl. Ett av de a l l r a tyngst vägande var att för att säkra återväxten och bredda de högutbildades skara i ett på alla vis mer komplicerat samhälle måste man bredda antagningen till högre studier och öppna den för fler; det räckte inte längre, som i min föräldrageneration, att hoppas på att fler vid sidan om arbetet förkovrade sig på kvällsskolor.


    • Jans mamma hade ett beklagligt stort inflytande i den skolkommission, som ersätte 1940 års skolutredning.

      1940 års skolutredning sprack i två falanger (betr. differentieringsfrågan) och SAP:s skolkommitté fördes in i 1946 års skolkommission. Alva Myrdal m.fl. ville ha en så sen differentiering som möjligt och helst en helt odifferentierad skola.

      Riksdagen tog beslutet om en odifferentierad skola (enhetsskolan/grundskolan) 1962. Differentieringen avskaffades ingalunda för att ”säkra återväxten och bredda de högutbildades skara”, utan det var ett ideologiskt beslut.

      Efter trettio år återinfördes i praktiken parallellskolesystemet (genom det fria skolvalet och friskolereformen) pga (de mer ambitiösa) föräldrarnas protester mot den rådande ordningen läs o-ordningen.

      Men där det tidigare systemet hade differentierat efter meriter (med en viss social differentiering som en sidokonsekvens), så är dagens parallellskolesystem helt och hållet socialt differentierat (med en viss meritokratisk differentiering som en sidokonsekvens).


  12. Herre jesses. Ska jag behöva låta som en fossilerad vänstersosse nu? Allt får man vara med om…
    Hur 17 ska man bemöta ett påstående som att patallellskolesystemet återinförts ”pga (de mer ambitiösa) föräldrarnas mot den rådande ordningen läs o- ordningen”
    Empiri står ju inte så högt i kurs hos PIE och tydligen inte annorstädes heller. Jag kan försäkra Arvid att jag i min dagliga gärning ser helt andra saker och orsaker än svepande rentutsagt sktprat om ideologiserad oordning,lata elever, curlande föräldrar osv. Allt det finns men norm? Icke. Läs Johans inlägg om orsakerna!

    Många, kanske de flesta, beslut har naturligtvis en ideologisk sida eller bakgrund vilket inte behöver stå i motsättning till andra skäl. Om tex synen på kvinnors utbildning varit en annan tidigare hade vi med all säkerhet haft flera Marie Curie


    • Det fria skolvalet infördes, eftersom (de mer ambitiösa) föräldrarna inte accepterade, att barnen tvunget måste gå i en närbelägen problemskola. Det är en mycket märklig invändning, att alla skolor (givetvis) inte är några problemskolor.


      • En sak tror jag vi alla kan vara överens om, tror jag och det är att svensk skola generellt inte höll så hög kvalitet och att friskolornas intågande har varit en brännlampa i en viss bakdel på många skolor. Fria skolvalet och friskolornas profit är ett annat kapitel som dessvärre är sorgligt och politikernas fel – eller kanske deras blinda tro på marknadskrafternas fantastiska inverkan på kvaliteten – eller New public managements suveräna påverkan på offentlig verksamhet. Eller inte!!!


      • Att alla skolor inte skulle vara problemskolor är heller inte någon invändning från undertecknad, antar att Arvid läst något annat eller någon annan . . . Därutöver är det intressant att läsa glidningen i anförandet av orsaken till införande av fritt skolval i Arvids senaste kommentar jämfört med hans inledande.


      • Sören skrev: ”Allt det finns men norm? Icke.”

        Jag tolkade detta, som att Sören invände, att alla skolor inte var några problemskolor, när det fria skolvalet infördes.

        Jag har f.ö. inte (i mina kommentarer) gjort någon ”[glidning] i anförandet av orsaken till införande av fritt skolval”. Vad syftar Sören på?


  13. Sorry ”- – -protester mot – – -” ska det citeras ovan


  14. Från ett allmänt om ambitiösa föräldras protest mot oordningen i den svenska skola till ett ”att barnen tvunget måste gå i en närbelägen problemskola”. Sörru.


    • Jag skrev: ”Efter trettio år återinfördes i praktiken parallellskolesystemet (genom det fria skolvalet och friskolereformen) pga (de mer ambitiösa) föräldrarnas protester mot den rådande ordningen läs o-ordningen.”

      ”Den rådande ordningen” är en fras som betyder: Hur det förhåller sig och vilka regler som gäller.

      Jag kunde ha avstått från tillägget ”läs o-ordningen” och skrivit: Efter trettio år återinfördes i praktiken parallellskolesystemet (genom det fria skolvalet och friskolereformen) pga (de mer ambitiösa) föräldrarnas protester mot den rådande ordningen.

      Jag skrev ”föräldrarnas protester mot den rådande ordningen läs o-ordningen”, eftersom protesterna gällde problemskolor.


  15. Alla problem finns i alla skolor och samhällsklasser – läshuvud, gott uppförande och goda normsystem är heller icke endast förekommande hos sociokulturell medelklass – i olika utsträckning. Orsakerna är mångahanda, komplicerade, interagerande och för de svenska elevernas kunskapsutveckling utomordentligt besvärande. Ingen enkel lösning finns vare sig vi talar om ekonomisk och/ eller kulturell segregation (Rosengård, Södermalm etc), en läroplan där kunskapskraven är ett skämt och PSE sumpar dess goda sidor genom att babbla om ”förmågor”, individualiserat samhälle etc etc.


    • Är den kommentaren riktad till mig?

      Är det isf en invändning mot att jag konstaterar, att ”där är det tidigare systemet hade differentierat efter meriter (med en viss social differentiering som en sidokonsekvens), så är dagens parallellskolesystem helt och hållet socialt differentierat (med en viss meritokratisk differentiering som en sidokonsekvens)”.


  16. Arvid. Mina kommentarer är ibland i polemik eller debatt med andra i tråden men väl så ofta helt enkelt kommentarer vad jag anser eller önskar vidareföra, förhoppningsvis för att ibland iallafall bredda eller fördjupa diskussionen.


  17. […] är svårt; del 1, del 2 och del […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s