h1

Vad driver dig Johan?

07 juni 2014

Ibland får jag frågan vad det är som driver mig. Karriär? Nej, knappast. Då hade jag väl inte gått så hårt fram med vissa personer. Uppmärksamhet? Nej, inte det heller, för jag fick blogga ganska hårt i många år för att ens någon skulle läsa det jag skrev. Uppmärksamhet fick jag i överflöd av mina dåvarande elever. Så vad är det som driver mig?

Ända sedan jag var liten har jag avskytt orättvisa och ohederlighet. Inte så att rättvisa innebär att alla ska ha lika eller att det ska vara någon slags kommunism a la Sovjet med planekonomi. Ljuva toner från ”rätt visa” kan vara att någon får mer och andra mindre. Eller att behov styr. Eller att fördelning sker medvetet. Eller att de som jobbar och sliter hårt ska ha bra betalt för det. Eller att fem års studier ska betala sig. Alltså orättvisor betyder något annat.

Så vad är det jag går igång på? Ja, ni som har följt min blogg under många år inser att det är personer som sitter på maktpositioner och missbrukar sin makt som gör mig galen, som använder sin position för att driva igenom den agenda som de tycker ska gälla – oavsett om det finns några belägg för detta. Alltså så som PIE jobbar. Det gäller mycket i skolan, t.ex. betygsfrågan, formativ bedömning VS summativ bedömning, resultatuppföljning, bristfällig vetenskapsmetodik, ideologisering med mera.

Andra ämnen är skitdålig läsmetodik, urusla utredningsverktyg, fruktansvärt dålig kommunal styrning, dåliga myndigheter och mycket annat. Med andra ord: Skolan fungerar inte bra på alla ställen! Det finns mycket att reagera på.

Men är det verkligen så att jag behöver bry mig? Vore det inte bättre om jag lade all denna tid på att pyssla i trädgården, lära mig baka surdegsbröd, bli en duktig kock eller helt enkelt slappna av och inte vara en terrier (eller som vissa högt ansedda pedagoger säger, att jag är Per Måhls pitbull)? Eller som Kroksmarks sa, att jag hade hög svansföring på nätet. Relevanta frågeställningar. Givetvis finns det många som tycker att jag ska sluta blogga och börja baka surdegsbröd.

Nu kanske någon tror att jag njuter av att hänga ut folk med namn och böcker/texter som jag kritiserar. Att någon tycker att jag balanserar på gränsen till ärekränkning och en hel del personer i etablissemanget förfäras nog över mitt sätt att agera. Men tro mig när jag säger detta: Jag har aldrig njutit av  att nämna folk vid namn eller provocera folk för saken skull. Dessvärre har jag känt mig tvungen att visa upp personers agerande, litteratur som jag anser är under all kritik och situationer som varit skrämmande. Det går bara att få förståelse med konkretion, annars blir det bara abstrakta resonemang.

Klart att jag är lite galen, orädd, inte politiskt korrekt och burdus emellanåt. Lite provocerande och okänslig också. Några gånger har jag även varit auktoritär i mina kommentarer gentemot läsare, vilket jag fått be om ursäkt för.

Pretto kanske en del tycker. Moralkaka kanske hamnar i någons medvetande. Idiot vet jag att några menar och fullständig elefant i en porslinsaffär tycker en del politiker och makthavare. Men det går bra för mig, för jag har inga ambitioner att ens lämna mitt jobb som rektor. Men jag har ambitionen att kämpa på med samma budskap dag ut och dag in, månad ut och månad in, år ut och år in: Eleverna har rätt till kunskap och det som inte fungerar i skolan ska vi inte arbeta med – resultatuppföljning. Vägen till att nå dit är att fortsätta synliggöra brister i systemet och hos PIE. Ställa krav och fortsätta tjata, för man ska inte underskatta tjat.

Jag vet inte om jag svarade på frågan om vad det är som driver mig. Jag hoppas det!

Framtiden skapar lärarna varje dag i skolan!

Annonser

12 kommentarer

  1. Har man en röst skall man använda den. Allt håller jag inte med om, och går i svaromål. Men det finns vissa delar som jag håller med om och visst som jag fått upp ögonen för. Verksam inom lärarutbildningen är det viktigt att få veta hur tongångarna går. Så även om du irriterar mig då och då som en envis geting runt huvudet på mig, tycker jag dina blogginlägg behövs.

    Det är bara att fortsätta, när du nu kan!


    • Tack Monika,
      Det är bra att du varit aktiv på min blogg, då har du fått fram ett annat perspektiv än mitt. Det är bra, även om jag heller inte håller med dig alltid.


    • Johan och Monika, jag håller verkligen med dig Monika. För mig är bloggen nödvändig för att jag inte ska bli tokig. Jag ser bara fram emot den dagen då jag kan berätta för personalen på vår skola om bloggen, men eftersom många är PIE- frälsta skulle de inte förstå mitt engagemang i vissa frågor. Jag måste tassa fram i små, små steg. Så länge PIE visar sin arrogans mot alla kritiska röster är din röst viktig.


  2. För mig är mänsklighetens kunskapsbygge, det som ger oss så mycket valmöjligheter, viktigare än allt annat! När någon oavsett skäl som kan vara behjärtansvärda missköter det kunskapsarv vi fått blir jag så upprörd. Utan att kunskapen hade vi inte haft demokrati, solidaritet eller rättvisa utan den starkes rätt hade gällt

    Då är det svårt att hålla tyst när kunskapsarvet hotas.


  3. Sämre epitet än ”Per Måhls pitbull” kan man väl få? Och sätta surdeg och baka bröd på den fins det väl redan tillräcklligt många hipsterwannabes i Södra Hammarbyhamnen som försöker sig på. Förresten är grejen nu att stoppa sin egen salsicciakorv i grisfjälster, och iallafall här i norrförort att ”rök-grilla”, vid åtta på lördagskvällen ligger smogen tät som i Peking över radhusplättarna.

    Bättre då att sura ihop på skoldebatt och besserwissrar och att som Johan aktivt försöka göra något åt det. Jag tror fortsatt på droppen som urholkar stenen men erkänner att jag emellanåt förtvivlar över det trosvissa pladdret om ”förmågor”. Att inte folk kan skilja på arbetsmetoder, målsättningar och kunskapskrav. ”Kontroll” är f.ö. ett fult ord. Bättre då att såsa till med att visa förmåga, det går ju inte att kontrollera utan lämpar sig mer för att bedöma. Det är ett bra ord; jag kan bedöma vad som helst eftersom bdet är min bedömning som är relevant – inte vad som faktiskt är.

    Må vara att läroplanens kunskapskrav lämnar mycket i övrigt att önska. Men de är vad vi har så låt oss då använda dem! (Istället för att uppfinna egna hittepåmatriser med hemkokta formuleringar)


    • Sören,
      Kul att du skriver det där med korv. Jag och min fru har gjort en ganska god meguez-korv och har för avsikt att göra nya korvar, så fort tiden finns (du vet båda behöver ha tid). Lite öl har jag även bryggt, men har inte gått igång på hipster-aktivitet så värst mycket. Bättre att köra på urholkning av stenen.


  4. Hej Johan!

    Kan du utveckla vad det innebär att ”eleverna har rätt till kunskap”.

    Vad innebär elevernas kunskapsrätt juridiskt?

    Om det innebär något juridiskt så bör det finnas en gräns som talar om när eleverna har fått och inte har fått den kunskap som de har rätt till.

    Är inte betyg det juridiska instrument som talar om om elever har fått den kunskap de har rätt till?

    Utifrån ovanstående, är det betyget F som alla elever har rätt att få utifrån elevers kunskapsrätt?

    Om det ska vara någon vits med att ha en kunskapsrätt borde det vara någon som har ansvar för att elever får det de har rätt till, dvs. betyget F.

    Om ansvaret inte vilar på eleven, vilket det knappast kan göra då det gäller elevers rättighet, så är det någon annan som har ansvar och kan ställas till svars för om elever inte får det de har rätt till, dvs. betyget F.? Vem eller vilka kan då ställas till svars?

    Är det samma juridiska person som ska ställas till svars för ett icke-godkänt betyg som kan ställas till svars för att en elev får t.ex. betyget A?

    Om samma juridiska person har ansvar för såväl det högsta som det lägsta betyget, hur kan vi då ha en läroplan som betonar att eleverna ska ta ett allt större ansvar ju äldre de blir för sitt lärande och sin utbildning?


    • Pär,
      Rätt till kunskap är inskrivet i skollagen, det vill säga att mål att uppnå (Lpo 94) och kunskapskraven (Lgr 11) ger eleverna en rättighet att lära sig, mot tidigare läroplaner och skollagar som gav eleverna en närvarorätt.

      Ansvaret att få minst betyget E ligger på skolan. När det gäller ansvarstagande så skulle jag uppskatta om någon drog denna kunskapsrätt till domstol så att lagen blev prövad. Ungefär som de som gått i särskolan på tvivelaktiga utredningar och som gått till domstol och fått rätt, med skadestånd som följd.


      • Problemet som jag ser det är att denna rätt alltid kommer att avkrävas flera år efter det att den kan verkställas. Först efter att eleven slutat skolan kanske han blir frbnd och frågar sig varför han bara fick göra en massa saker och ingen frågade efter vad han hade lärt sig. Han förstår först då att hans rättighet bestod i att ha lärare som ställde krav på honom att lära sig något.


  5. Johan, jag såg just, det är kanske gamla nyheter, att Hans Åke Scherp kommer att ingå i socialdemokraternas rundabordssamtal om skolan. Jag vet inte vad det betyder, men lite orolig för framtiden blir jag nog, Kanske ngt att bevaka?


    • Vi får väl hålla ögonen på ”Scherpen”.


    • Jag har tydligen att se fram mot fyra år som lekledare.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s