h1

Hur rapporteras det egentligen om skolan?

14 juni 2014

Jag har länge varit kritisk hur man i rapporterar om skolan i media. Vad det är som lyfts fram. Oftast är det kris i skolan och så kommer det någon ”förstå-sig-påare” och vet hur saker och ting ska lösas, nästan aldrig från skolan och absolut aldrig lärare. Eller också skrivs det om metodik och så är det någon entusiastisk lärare i en medelklasskola, där alla elever når målen, som berättar om hur häftigt det är med ”det nya”. Så gör man detta till en sanning för skolan, utan ens ha satt sin fot i en segregerad förortsskola – för det finns väldigt många sådana skolor.

De senaste reportagen som det går att ifrågasätta är när Dagens Nyheter skriver om att det är elever som är trötta på PISA-proven – utifrån vad några enstaka intervjuade påstår. Hur är det med källkritiken? Hur är det med generaliserandet? Vad vill DN säga med detta reportage? Det är ju katastrof i skolan på många håll, så vad vill man uppnå med denna artikel? Eller när journalisten Thomas Pettersson är ute i en skola som vikarie en termin, för att sedan i DN skriva om sina upplevelser, länk. Vad trodde journalisten? Att vem som helst kan vara lärare? Eller? Särskilt i en segregerad förortsskola? Då kan jag tala om för alla som läser detta att så är inte fallet, lärarjobbet kräver ganska mycket och det är långt ifrån alla som kan vara lärare. Dessutom har inte journalisten en lärarutbildning, som i de flesta fall betyder något. Oavsett vad vi tycker om lärarutbildningen, så är det faktiskt så att en utbildad lärare har studerat ämnen som kan betyda något i sammanhanget, typ pedagogik. Kan ha viss betydelse.

Ett annat vittnesmål från Petterssons reportage i DN är att det inte finns någon naturlig respekt hos eleverna. Vi kan tycka vad vi vill om det, men bara för att man är lärare ingår det inte per definition respekt. Inte minst i områden som är lite stökiga. Respekt är något en lärare förtjänar. Oavsett vad vi anser om detta fenomen kan vi konstatera att dessa barn och ungdomar inte är nertryckta i skoskaften utan vågar säga vad de tycker (i alla fall inte av läraren). Ni vet – vi vill ju inte ha tillbaka en skola som är auktoritär – eller hur? Petterssons artikel i DN är ett hån mot skolan och mot lärarkåren, vars yrke bagatelliseras. Men å andra sidan är det väldigt ofta okunnighetens lampa som lyser inom media, skolan är väldigt komplex och det är många som inte begriper det.

Fredagen 13 juni skriver Dagens Nyheter att 6675 elever lämnade grundskolan 2013 med betyget F i matematik, därmed är man inte behörig till nationellt program, länk. Alltså 6675 elever! Det är helt galet. Av dessa elever hade 2799 elever bristande kunskaper redan i årskurs 5 – alltså skolan kände till problemen. Så hur kan man gå i svensk skola i fyra år till och inte uppnå minst E i betyg? Detta är för mig obegripligt. Här borde DN gått på ansvariga rektorer och kommuner och frågat: Varför, varför, varför? Men med DN:s artikelserie ”DN granskar” handlar det bara om att informera, ingenting att ställa frågor om ansvar. Bara avslöja oegentligheter. Detta kommer vara glömt om någon vecka, kanske redan är glömt hos PIE för de bryr sig väl inte. Inte heller att det är PIE som har bidragit till att det ser ut som det gör, att det är dessa professorer och docenter i pedagogik som har fört skolutvecklingen till där den är nu. Nu svor jag visst i kyrkan – allt är ju Björklunds fel! ELLER INTE!!!!!!!!!!!!

Men egentligen kanske det inte är så konstigt, för svensk skola avskyr ju att följa upp resultat. Eller rättare sagt etablissemanget och de som styr. Fast hur kan man bli bättre om man inte mäter? Hur ska man veta vad det är som man ska bli bättre på, om det inte finns någon referenspunkt att förhålla sig till? Nä, skolans företrädare i debatten, inte minst PIE, vill prata om alla fantastiska metoder som ska användas – den ena frälsarmetoden efter den andra. Det är IKT, Entreprenöriellt lärande, flippade klassrum, klassrumsforskning och många många många andra banbrytande metoder som ska ”rädda” svensk skola. Och så har det varit sedan i början av 90-talet. Katederundervisning? Usch och fy, det är den där jävla Björklunds påfund – han vill ju vrida tillbaka skolan till 50-talet där läraren stod i sin kateder och förtryckte elever. Den där Jan Björklund vill säker införa agan i skolan också, så att ungarna lär sig veta hut.

Men lär sig eleverna något? Nja, det vet vi inte, för det tar man inte reda på. Det verkar bara vara på andra ställen i samhället som man tar reda på resultatet av ens aktivitet och analyserar om något behöver göras. Kanske behöver något göras annorlunda. Ibland tänker jag på hur PIE fungerar. Lek med tanken att någon käck företrädare för PIE är ute och åker bil. Så tänds oljelampan – vad göra? Är det bara att fortsätter köra? Eller undersöks orsaken till att oljelampan tänds? Kollas oljenivån? Eller är det bara att köra bilen till motorn skär? Ungefär som när elevernas oljelampa i matte tänds i årskurs 5 – bara att köra på? Fast tydligen skär motorn i årskurs 9. Ska det fungera på detta sätt? Nja – men nu är ju Johan Kant helt ute och cyklar – vi kör in lite IKT så löser vi problemet. Ingen fara! Det finns ju oerhört många appar och tekniska hjälpmedel som kan se till att eleverna lär sig matematik. Eller varför inte ta in en extraresurs i klassrummet? Kanske en villig person från gatan, eller från någon av våra lärarförmedlingar, eller varför inte en sugen DN-journalist – han är ju ändå fil dr i journalistik, så här finns det akademiska poäng.

Oups jag missade visst en liten detalj – en skicklig lärare gör skillnad. Kanske behöver de personer som har svårt med matematik en lärare som kan förklara bra, som kan lära alla de basala grunderna i matematik. En lärare som befäster alla abstrakta begrepp i konkretion. Inte vem som helst. Inte en entusiast utan vare sig pedagogisk utbildning eller ämneskunskaper. Nej lärare gör skillnad och det är lärare som ser till att elever får en kognitiv konflikt. READ MY LIPS: DET ÄR SVÅRT ATT VARA LÄRARE!!!!

Men för att få någon progression för eleverna behöver vi hålla koll på resultats, inte lämna en enda elev på efterkälken. Inte en enda! Och då behöver vi sluta lyssna på Pedagogiska Ideologiska Etablissemangen (PIE), för de har hållit hov i 20-30 år och resultaten har blivit allt sämre. Kanske dags att stänga dörren helt till PIE och rikta fokus mot PIE:s oduglighet och inte på Björklunds tillkortakommanden. Kanske är det just detta som Dagens Nyheter behöver skriva om.

Trevligt sommarlov alla lärare och ett stort tack till att ni dag ut och dag in gör ett fantastiskt jobb. För att ni år ut och år in gör skillnad. Ni är värda all respekt ni kan få och ett långt,  härligt, soligt sommarlov. För i höst är vi på´t igen! Viktigaste arbetet i samhället – bara så ni vet! Puss och kram från lärarnas största fan Johan Kant!

Annonser

33 kommentarer

  1. Nu börjar du skriva inlägg som jag håller med om. Hmm! Jag skall ju vara emot ju…. Trevligt sommar till dig också och dina små underbara kattungar. Sjuk av avund!


    • Tack Monika, trevlig sommar själv.


  2. Tack Johan! Är så otroligt less på mycket av det som skrivs och just den artikeln som du hänvisar till, om den arbetslöse journalisten som behövde försörja sin familj och därför tog vilket jobb som helst=lärare. Han rapporterar precis på det sättet som så många vill läsa om när det gäller skolan, om kaos och katastrof och om ouppfostrade skitungar. Det är en bild jag inte känner igen mig i eller kan identifiera mig med. Eleverna är det bästa med mitt yrke och efter 20 år tycker jag fortfarande att det är världens bästa yrke. Önskar att rapporteringen kring skolan kunde vara mer nyanserad!


    • Hej Joanna,
      Jag önskar inte att rapporteringen skulle vara mer nyanserad, utan att man skulle gå på rätt källa/bakomliggande orsak. Ifrågasätt rektorer, skolchefer, kommuner, SKL, professorer i pedagogik. Ifrågasätt!!! Inte lärare som sliter i sitt anletes svett.


      • Ja, det både är underligt och inte, varför aldrig rektorer, skolchefer och politiker inte avkrävs ansvar. När jag höjde rösten i frågan 2006 http://www.aftonbladet.se/debatt/article10940266.ab var det inte många som klappade mig i ryggen, snarare vill klappa mig på käften.


  3. Johan: Du skriver att ”Petterssons artikel i DN är ett hån mot skolan och mot lärarkåren, vars yrke bagatelliseras.”
    Är det inte så att han tvärtom visar hur stora utmaningar läraryrket innebär i dagens skola? Jag kan inte se något verklighetsfrämmande eller nedlåtande i artikeln. Att innehållet är skrämmande tror jag dock de flesta håller med om.


    • Pekka,
      Man kan givetvis tolka det på detta sätt, att läraryrket är oerhört svårt. Men andemeningen är inte den tycker jag, utan artikeln andas katastrof i skolan där vuxenvärlden har gett upp och kidsen tagit över. En sak som är intressant – hur kommer det sig att inte journalisten klarar av uppdraget? En vuxen akademiker som har en idé och går in med entusiasm. Eller också hade han varken entusiasm, idéer eller ambitioner?


      • Det finns nog många lärare som möter de här problemen i sin vardag. Några klarar av det andra inte. Är man dessutom inte inställd på att ägna sig åt yrket utan bara gästspelar, tror jag man automatisk hamnar i den senare kategorin. Risken är också stor att man inte riktigt finner sitt lärarjag utan att man spelar rollen ”Läraren” vilket i allmänhet betyder att man försöker kommunicera med klassen och inte med individerna i klassen.
        Ja, som du säger, läraryrket i svenska skolan är verkligen ingen lätt uppgift och den som tror att det är ett vanligt 9 till 5 jobb kommer att få problem.
        Det är också sant att många, både barn och föräldrar är mycket nöjda med sin skola, även i skolor i socioekonomiskt jobbiga områden och om detta skrivs och hörs väldigt lite i de stora medierna, men desto mer i lokala.


  4. test


  5. Ett inslag i SR:s P1-morgon beskrev i veckan som gick, att en halv klass (9 av 17 elever) på fordonsprogrammet på ett gymnasium i Stockholm… inte kan klockan.

    Undervisningsrådet Helena Karis på Skolverket intervjuas och framhåller, att det är ”väldigt svårt” (!) för skolan att ”fånga” kunskapen, att elever inte kan klockan.


    • Här är länken till inslaget

      http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5888059


      • Jag blir mörkrädd när jag lyssnar på Helena Karis – Mörkrädd. Min kompis Anders som sitter bredvid mig vid skrivandets tid säger att han inte ens kan föreställa sig hur det är att inte kunna klockan. Vissa grundkunskaper måste man ha för att få ett fungerande liv. Vilket skämt att man inte kan lära elever som går på högstadiet eller gymnasiet klockan – klart man kan.


      • @Arvid 15 juni 2014 at 17:30

        Ibland måste man nästan nypa sig i armen för att försäkra sig själv att man är vaken!

        Och frågan som omedelbart inställer sig (i mina tankar); om man under +9år har missat detta faktum, vilka andra möjliga brister i grundläggande och essentiella kunskaper och färdigheter har man misslyckats att ”fånga”…?

        Lika djupt oroande som tragiskt.


      • Ha, ha. Känner mig trygg inför framtiden när jag lämnar in bilen på service. Räknar med bultar och filter som sitter lite hur som helst. Grabbarna i bakgrunden hette förmodligen varken Pelle eller Kalle och det kan väl vara en del i problemet.


    • De kanske inte kan den analoga klockan och vad som medföljer, t.ex. med- och moturs, hel- och halvtimme. Men tiden kanske de kan, eftersom de har en digital klocka i mobilen eller på datorn.

      Fråga de som sitter i kassan på ICA om de vet vad varorna kostar? Förr var man tvungen att lära sig alla priser utantill, speciellt extrapriser en gång i veckan mm.

      Man lär sig det man behöver i den tid vi lever i. Sen kan ju jag tycka att man bör veta både-och! Ungefär som när man tittar på en satellitbild och kan överföra den sen när man befinner sig på marken, när man kör bil t.ex. Men, den förmågan lär nog också försvinna med tanke på den alltmer förekommande gatuvyn.


      • Det kan förklara varför hantverkarna aldrig kommer i tid…


      • Hehe, har de någonsin gjort det 😉


      • @Monika M Ringborg 15 juni 2014 at 19:06

        Det är flera saker som springer från frågan och din kommentar.

        Om man går runt på ett labb, en industri, verkstad eller bara i ett vanligt bostadshus i Sverige, så tror jag man snart kommer finna många varianter på både instruktioner och varningsskyltar av formen:

        ‘För att öppna övertrycksventilen, vrid medurs’

        Vad du däremot inte kommer finna är (med glimten i ögat):

        ‘vattentrycket ska ligga mellan priset på 1kg blomkål och 4kg färskpotatis’

        Jag tror det finns en väldigt viktig och kvalitativ skillnad här…

        Med lite mera allvar; att kunna och förstå ”klockan” kommer sannolikt (som jag ser det) vara ett absolut krav i många generationer framöver, både explicit som implicit, och som koncept för att kunna avläsa instrument och givare, kunna läsa och förstå 10 000-tals bruksanvisningar, manualer, säkerhetsblad, säkerhetsinstruktioner osv.


      • Jo, men jag håller helt med dig. Det verkar dock som om vi människor (inte alla förstås) behöver stöta på situationerna då vi behöver kunskapen för att förstå att vi behöver den.

        Gillar ditt glimten-i-ögat-exempel … 😉


  6. Delar många av dina synpunkter i den här artikeln men till skillnad mot dig tycker jag att Pettersson artikel i DN var bra liksom den numera gamla dokumentären Vikarien. Jag är skitless på att så fort någon larmar om fel i skolan kommer en motreaktion ifrån alla de som vill förneka sakernas tillstånd. Och de är många. Inte minst är det lärare, skolledare och ansvariga skolpolitiker som vill sopa problematiken under mattan. Tidigare har jag skrivit att de som kännetecknar det pedagogiska etablissemanget i mångt och mycket är frånvaron av kontakt med verkligheten, inte minst gäller det företrädare för Skolverket. Många av de idéér som man i dag betecknar som banbrytande och belönar med priser handlar om att ersätta undervisning med it som exempelvis ”the flipped classroom” som går ut på att läraren lägger upp en filmsnutt på nätet som utgörs av en föreläsning och sedan används den egentliga lektionstiden i klassrummet till att bli en frågestund. Hur nyskapande är det egentligen? Allt det som undervisning går ut på såsom interaktion mellan lärare och elever och elever sinsemellan går förlorad i en sådan undervisningsmetod. Dessutom förutsätter den att eleverna som utsätts för den klarar av självstudier. Eftersom jag jobbar i en skola i ett sådant område som Pettersons artikel handlar om är jag en varm förespråkare för katederundervisning, tydlig struktur och kunniga, modiga och starka lärare som klarar av dessa elever. Och vi finns men är inte i majoritet eller särskilt uppskattade eftersom vi dagligen klarar av det andra inte fixar. I övrigt är det bra att du driver din blogg eftersom det är alldeles för få lärare och skolledare som hörs i debatten.
    Trevligt sommar!


    • Lena,
      Jag delar alla dina åsikter i denna kommentar, tyckte också att själva artikeln var bra. Det som jag inte gillar är att man inte tydligt lyfter fram syftet med denna artikel – att det är svårt att vara lärare, att det handlar om att bedriva katederundervisning och att skolan måste få eleverna att inse att de måste jobba hårt. Detta tycker jag DN misslyckas med.


      • Håller helt med!


  7. Nu har politikerna i Hallstahammars kommun bestämt att detta med läxor är inget som lärarna förstår sig på. Nej läxor är inte bra. Däremot tycker man att det är väldigt viktigt att föräldrarna inte bedriver undervisning i hemmen. Hallå! Handlar läxor om att förlägga undervisning i hemmen? Läxor är som jag ser det ett pedagogiskt verktyg som andra och kan användas på många olika sätt beroende på hur läraren utformar sin pedagogik. Men om man tycker, som vissa, att läxor har ett ”symbolvärde” och inget annat då tror inte jag att det blir några bra läxor. Är det så här Hallstahammars kommun ska fixa bättre utdelning i nästa PISA?
    Och framför allt är det här en politisk fråga?
    På tal om media så verkar det som att i alla fall SVT prisar förslaget.


    • Njae så var det nog inte. De vill att eleverna ska läsa sina läxor i skolan under riktiga lärares överseende. Det tycker jag är skitbra. Påminner både om de amerikanska systemet med Studyhall och de engelska internatskolornas läxläsning


      • Frågan är bara om barnen kan få det lugn som behövs för inlärning. Jag är inte så säker på att de verkligen behöver en lärare/förälder för att plugga in vissa saker. Problemlösning och träning där det krävs förståelse tycker jag hör till skoltiden. Men vi kanske har glömt att en stor del av elevernas skolarbete faktiskt är ren memorering.
        Vad man än tycker om detta måste det vara helt fel att politiker ska bestämma om en sådan sak.


      • Men ingår i förslaget hur detta ska finansieras? Om läxläsningen ska ske i skolan under lärares överseende blir det mer jobb som skall utföras. Ingår en vettig finansiering är det bra, annars inte


      • Vist låter det bra med läxhjälp med behöriga lärare och det är inte det jag vänder mig emot. Men att Politikerna ska bestämma att skolan inte ska få ge läxor är något helt annat. Jag tycker att ett sådant förslag ytterligare undergräver lärarnas pedagogiska frihet.
        Dessutom ser inte jag hur detta med läxhjälp med behöriga lärare ska kunna realiseras med den lärarbrist vi har idag.
        Hur ska tjänsterna se ut. Ska man anställa behöriga deltidslärare? det kan man naturligtvis drömma om i en valkampanj. Det troliga och enda realistiska är att det läggs på de befintliga lärarna. Hur kommer det i så fall att drabba kvaliteten i skolan och hur många fler kommer då att villa bli lärare? På många skolor finns redan idag frivillig läxhjälp som leds av fritidspersonal. Det funkar bra, men det förutsätter att läxor ges och att de flesta eleverna gör sina läxor hemma.


      • Jag har roat mig med att göra lite research på nätet om Hallstahammar. Hallstahammar kommun har ca 15000 invånare och ligger i Västmanland. Kommunalskatten är 32,69 kr. Man kommer på ca 50:de plats i lärarförbundets skolranking och ca 80:de i Svenskt näringslivs företagande ranking. Akilleshälen för företaganderankingen är tillgången på kompetens där man ligger sämre än plats 200 bland Sveriges kommuner. I och med det här läsårets slut lägger man ner kommunens egen gymnasieskola så eleverna får åka buss till gymnasieskolor i andra kommuner. 2012 fick bara 53% av alla åttondeklassare godkänt betyg i alla ämnen. Att förbjuda läxor kan tyckas som ett spännande experiment men det ställer en del frågor:

        1. Om det nu finns ekonomiska muskler i kommunen att införa lärarledd läxläsning varför har man inte låtit skolan ta del av de medlen tidigare?
        2. Är införandet av denna skolbaserade läxläsning det mest effektiva användandet av resurserna? Det måste väl ändå finnas en hel del elver i Hallstahammar som klarar av att göra läxorna på egen hand. Används inte resurserna bättre om de går till riktat stöd?
        3. Hur tänker man sig i Hallstahammar att nära sina elever sedan kommer till gymnasiet och där får klasskamrater som är vana att ta eget ansvar för sina studier ska klara sig? Finns det en plan för övergången?
        4. Sveriges universitet ger gymnasier och grundskola ganska ofta kritik för att studenterna tidigare har blivit för mycket curlade och därmed inte kan ta ansvaret för sina egna studier. När tycker Hallstahammars politiker att övergången till eget ansvarstagande ska ske?


      • Jag har en känsla av att mycket som föreslås som medicin mot dåliga PISA-resultat kommer från PIEs Kamikaze piloter. ”Vi måste ha mer av det där som vi ännu inte fått igenom”.
        Jag fattar inte hur man kan vara så blind för alla offer man lämnar efter sig i form av elever som lämnats att få lära sig de de för tillfället känt för, utan att några framåtblickand krav har ställts på dem. Man kan inte bara skylla på Dewey. Jag tror att han skull känna sig gruvligt missförstådd om han såg dagens svenska skola.


      • Jag måste bara tillägga att det vore fantastiskt om media, när de rapporterar från skolvärlden kunde skilja på vissa väsentliga skillnader som vi har i vår skola.
        Pedagogiken för lågstadiets träning i kommunikationsfärdigheterna, matematik inbegripet. skiljer sig radikalt från den fördjupande pedagogiken som krävs för högstadie och gymnasium. I uttalanden som ”den moderna pedagogiska forskningen säger” finns sällan eller aldrig den distinktionen med.
        Vidare tror jag att den svenska modellen är väldigt gynnsam för elever med goda, medfödda och tidigt förvärvade förmågor.
        Svenska elever anses, säkert med rätta, vara mycket frimodiga och den öppenhet som ofta finns mellan lärare och elever är naturligtvis något positivt att ta vara på, men samtidigt är det något som de svaga eleverna, senare i livet sällan är betjänta av.
        Genom vissa skolors kravlöshet drabbas de svaga eleverna.
        Skiter PIE och media i dem.


      • Jonas, jag fick nyligen veta att den friskola i Västerås som kommunen i Hallstahammar refererade till när det gäller skolförlagd läxläsning har drabbats hårt av att personal har sagt upp sig. Man blir ju inte så förvånad.


  8. Vad vill du med detta inlägg Johan?

    Du har din analysram klar. Är det den du vill saluföra?

    Eller vill du saluföra en lärarröst, eftersom du hävdar att andra aktörer än lärare hörts i media?

    Eller vill du montera ner en som du anser felaktig bild av skolan i media?

    Eller vill du försvara Jan Björklunds och regeringens reformer?

    Varför jag frågar, därför att jag vet inte.
    Är det viktigt att jag frågar detta – motfalls gubbe som jag är tycker jag om att fråga. Att leverera färdiga svar är däremot inte min melodi.


    • Pär,
      Jag förstår inte riktigt det du skriver. Själv tycker jag att det är solklart att jag vill lyfta fram hur bristfällig rapporteringen är när det gäller skolfrågorna, till och med i Sveriges största tidning. I detta blogginlägg har jag tagit några exempel, men det finna ju många:
      1. Varför går inte journalisten ut och kollar ”den nya metodiken” i förhållande till segregerade skolor och ser resultatet? Man rapporterar bara – ungefär som att bocka av ännu en artikel.
      2. Hur kan man dra slutsatser av ett fåtal elever i PISA-provet? Generella slutsatser och kritiskt tänkande – hur ligger det till med det?
      3. Varför skriver inte Thomas Pettersson att läraryrket är viktigt och extremt svårt? Artikeln andas katastrof och undergångsstämning.
      4. Varför söker inte DN rätt på rektorer, kommunala tjänstemän och lokala politiker och frågar dem varför resultaten i deras skolor är så dåliga? Aldrig ställs någon ansvarig. Bara rapportering!
      5. Varför träder ingen – och då menar jag INGEN – fram och påtalar att vi behöver titta på resultaten och kanske följa upp dem tidigt.
      6. Varför lyfts det inte fram gång på gång hur viktig läraryrket är och hur lärare kan göra skillnad? Varför?

      Hoppas du förstår nu andemeningen av mitt blogginlägg. Handlar ingenting om Björklund.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s