h1

Fortfarande lika lätt att komma in

12 juli 2014

Mitt i semestern, långt ifrån debatt om skolan skriver Dagens Nyheter en liten notis om att det är lika lekande lätt att komma in på lärarutbildningen. Jo, jag var i Almedalen och debatterade skola, men som ni märkt – ni som följer denna blogg, har jag tagit lite ledigt från detta skrivande. Förr om åren var jag lite artig och informerade om att bloggen gör sommaruppehåll och sedan önskade jag trevlig sommar. I år har allt bara runnit ut i sanden, plötsligt har jag inte bloggat på en månad. Men jag ska skriva de där blogginläggen om Nationella Proven som jag förvarnade om, men det blir nog i augusti. Alltså, semesterlunken har infunnit sig även för Johan Kant.

Men den här notisen i DN. Jag kan inte undgå att reagera, när jag sitter på terrassen och dricker mitt morgonkaffe. Att det inte har skett någon förändring i intagningsförfarandet till lärarutbildningen. Det var ju förra året som DN avslöjade att det räckte med 0,1 på högskoleprovet för att komma in på lärarutbildningen. Om en student gjorde högskoleprovet och bara kryssade för svarsalternativ D så skulle det räcka för att komma in. Upprörande tyckte väldigt många och utbildningsminister Jan Björklund ansåg att det var helt fel. Nu ett år senare avslöjar DN att ingenting har hänt i frågan, en student kan fortfarande komma in på 0,1 poäng. Galet – eller?

Personligen blir jag åtminstone så upprörd att jag kan slita mig från Sudokulösande och bokläsande, för att påtala den oerhörda slapphet som ansvarig person/myndighet visar. Här har politiker pratat i tre eller fyra val i rad som att skolan är viktig och att lärare är viktiga, men det visar sig vara just prat. För när det kommer till kritan så är det ingen som tar ansvar och till exempel sätter en intagningsgräns. Här pratar man om att läraryrket måste bli attraktivt, locka lärare som har slutat tillbaka till yrket och locka toppstudenter till lärarutbildningarna. Men några feta lönelyft blir det inte och heller inte säkerställer ansvariga för att se till att lärarutbildningen blir attraktiv. Denna brist på handling och ansvarstagande, vad signalerar det? Enligt mig, tydliga signaler om att det faktiskt inte är så viktigt med lärare. Enligt mig: prat – prat – prat.

Det är inte bara de tydligt negativa signalerna om skolan och läraryrket som den låga intagningsgränsen bidrar till, utan även ett bedrägeri gentemot studenterna. Jag vill hoppas och tro att lärarutbildningarna har skärpt sig de senaste åren, att det inte är ett deltidsarbete att plugga till lärare, som det var för några år sedan. Jag har personligen skrivit många tusentals ord om icke fungerande lärarutbildningar och jag har varit mycket kritisk. Ändå tänker jag att det svåraste för 0,1-poängsstudenterna är inte att komma in på lärarutbildningen, utan att komma ut med examen. Några kommer säkert lyckas, men för andra blir det inte bara ett självbedrägeri utan även ett onödigt resursslöseri för lärarutbildningarna. För vem vet om studenterna över huvudtaget kan skriva tillräckligt bra, eller ens behärskar det svenska språket (oavsett om man är etisk/kulturell svensk eller inte). Att hjälpa studenter att få igenom sina skitdåliga uppsatser kan ju inte vara en lärarutbildares uppgift, det måste finnas en godtagbar standard redan i första ledet.

Så vad vill jag säga med detta inlägg? Ta ansvar!!!! Du/Ni som har det på ert bord. Inför intagningsgräns för lärarutbildningen. Det handlar inte om kvantiteten nya lärare som utbildas utan om kvaliteten på lärare. Om det inte går att få fram tillräckligt många lärare för att täcka pensionsavgångarna får vi leva några år till med obehöriga lärare tills vi är där med full bemanning. Bättre med en bra obehörig än en oduglig behörig lärare. Locka nya lärarstudenter istället med att få examensbonus eller att få viss del av utbildningen betald, kanske till och med få betalt under det första/de första åren. Men gör något!!!! Agera!!!

Så, nu kan du somna om i hängmattan, äta jordgubbar eller något annat somrigt jag avbröt. Jag återkommer i höst med flera blogginlägg, bland annat planerar jag att hudflänga en professor – alltså granska hans avhandling och böcker. Fortfarande på planeringsstadiet, vi får se om jag har tid.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

88 kommentarer

  1. Anledningen till att även fortsättningsvis tillåta 0,1:or att påbörja lärarutbildningen är att höjde man kraven, skulle färre komma in och media skulle rapportera om en akut minskning av antalet blivande lärare. Regeringen skulle då sanningsenligt framstå som misslyckad vad gäller åtgärder för att popularisera läraryrket. Förstelärarreformen som Björklund nyligen deklarerat som framgångsrik skulle få sig en törn, och mycket prestige ligger i om den slutar i bu eller bä.
    Tyvärr är detta velande ett högt spel där man i förlängningen riskerar en framtida kollaps av utbildningsväsendet.


    • Pekka,
      Jag tror även att söktrycket är så dåligt att kurserna på lärarutbildningen att man fyller upp med studenter som egentligen inte ska komma in på lärarutbildningen. Anledningen är att det i annat fall skulle bli lärarutbildare som skulle bli arbetslösa och därmed skulle lärarutbildningen behöva skära ner. Hemska tanke att en del dinosaurier på lärarutbildningen skulle bli uppsagda på grund av arbetsbrist. Nej, här gäller det att hålla fast vid sitt jobb till varje pris, oavsett om resultatet blir skit. Bara en tanke som jag har, kanske inte stämmer med verkligheten.


  2. Väldigt bra! Heja!


    • Tack Axel!


  3. Efter att ha läst 2 kurser på SU under det senaste året, kurser i specialpedagogik kan jag tyvärr säga att nivån på studierna är pinsamt låga. Vi pratar om studenter som ifrågasätter mängden kurslitteratur (fullt rimlig mängd), som inte vet hur man skriver en rapport, som ifrågasätter och också lyckas sänka kraven på olika inlämningsuppgifter. Lägg sedan till att kunskapsnivån på en del av föreläsningarna under dessa kurser har varit extremt låga så får du en kombo som gör att jag inte är så förvånad över hur det ser ut på lärarutbildningarna i stort.
    Ska här också tillägga att jag till en början trodde att jag hade hamnat på ett måndags exemplar när det gäller kurs men många som jag pratade med sa att tyvärr ser det ut så här överlag på många av SU kurser som vänder sig till lärare eller till blivande lärare. Det finns onekligen en del att göra….


    • Ja du Joanna, vad ska man säga. Jag brukade säga så här när jag gick på Lärarhögskolan i Stockholm (LHS): ”Jag går och pluggar för att jag ska lära mig något. Jag tar inte 300 tusen i studielån för att slippa göra något eller att ha dålig kvalitet på föreläsningar och litteratur. Jag vill ha motstånd och få med mig kunskaper, inte bara ett papper på att jag är utbildad lärare”. Det är mycket möjligt att detta även gäller andra och är aktuellt idag också.


  4. Vi ser fram mot fortsatt intressant bloggande. Häng i, Johan!
    Hälsningar
    Torsten Welin


    • Tack Torsten.


  5. P.s. Min hustru, lärarutbildare, dock ej dinosaurie, håller med om att det inte är en orimlig förklaring.


  6. Vägra anställa lärare som kommit in pga låga intagningspoäng. Var gränsen går
    får vi sätta mer exakt när vi är många som vägrar. F…ken varför nämnde Du det här under semestern? 10 9 8 7…
    Det är slutsnackat nu! Vi måste ta saken i egna händer. I vissa situationer måste man ta över ansvaret, när befälet inte anses tillförlitligt.


    • Dick,
      Somna om i hängmattan nu så tar vi upp den här tråden i höst.


  7. WORD!
    Samtidigt förstår jag alla ”kids” som väljer bort lärarutbildningarna och jobbet i sig. De är smarta nog att fatta att förstelärartjänsterna kommer att ge 5 000kr mer i månaden till fåtalet lärare medan 185 000 lärare blir utan och dessutom får jobba in kostnaden för dessa ”fjäskeritjänster” där den enda meriten du behöver ha som utvald är att rektor väljer just dig.
    Värre än den usla lönen är dock den nuvarande utvecklingen när det gäller yrkets status och innehåll. I Sverige är läraryrket ett omsorgsyrke eftersom vi sedan länge har den uppfattningen att läraren inte ska kunna sitt ämne och kunna lära ut utan vara en coach och handledare när elever själva söker sin kunskap. Handen på hjärtat; vem vill ägna åratal av universitetsstudier för att bli en bloggande vuxenkompis som i bästa fall är en närvarande handledare?
    Intagningspoängen är låga och avhoppen stora, men vem bryr sig egentligen?
    Jag har varit flera år i Almedalen och i år var det tystare än någonsin när det gäller läraryrkets innehåll, status och lön.
    Alla pratade om skolan men om lärare var det tyst.
    För Sverige verkar inte behöva några lärare eftersom allt som premieras i dag i skolans värld är it och självstudier. Så det kanske dit vi är på väg; ett fåtal förstelärare som via nötet bloggar ich coachar eleverna i deras kunskapssökande.
    Det blir billigast så….


  8. Mycket träffande skrivet och bra svuret i kyrkan om de obehöriga lärarna! Som situationen för lärarutbildningarna är i nuläget måste någon dra i bromsen och säga att det är bättre att vi ordnar upp det här innan vi springer vidare. Bättre med kvalitet än kvantitet. Granska de obehöriga lärarna istället för att per automatik byta ut dem! En rektor borde få ha den möjligheten, att ta ut sitt lag under omständigheterna.


  9. Nu är det ju inte så att någon med automatik inte skulle klara av lärarutbildningen, för att den har kommit in på låga poäng. Nog om det! Onödigt att jag säger något, då jag troligen är rädd om jobbet och sänker kraven på grund av det. Är ju inte ansvarig för fem öre. Verkar inom lärarutbildningen. Det säger ju allt!

    Lite skit åt lärarutbildare i sommarvärmen – ja varför inte. Det var ett tag sen. Bäst att påminna alla om hur usla de är, rent generellt.

    Att vi har bekymmer, är ingen som verkar förstå, på grund av att vi inte släpper igenom de studenter som inte klarar av sitt examensarbete eller sina kurser.

    Nej, vi är bara rädda om jobbet


    • Att jag handleder studenter helt gratis för att timmarna vi har fått tilldelade inte räcker, tyder ju helt enkelt på att jag och många andra tar ansvar. Att vi får färre timmar rent generellt innebär att vi träffar studenter alltmer sällan. Och får fler grupper och fler studenter som vi skall examinera. Att vi får fortsätta handleda efter opponeringen på grund av för höga krav (och ibland orimliga krav) talas det inte om.

      När jag gick min utbildning 89-91 var kraven så låga att det var rent otroligt. Jag var hyperkritisk. Men jag tog saken i egna händer, Jag nöjde mig inte med läroböckerna, utan läste referenslistan också och gick på utbildning på 120%. Oavsett om den lärarutbildningen kunde gås igenom utan att läsa en enda bok eller inte.

      Jag tror ett av felen är att det är så lätt att vänta sig att kunskapen skall komma utifrån, istället för att man faktiskt inser att man själv har ett ansvar och att det inte finns en högre gräns på universitetet. Studenter får lära sig hur mycket de vill. Varför tar en del inte den friheten att lära sig multum. Och ju mer studenterna lär sig, desto mer frågor uppstår, som vi lärarutbildare kan ta tag i. Annars kan det uppfattas bli bara tråkiga genomgångar, några stycken som yttrar sig i diskussioner eller att alla skall uttala sig under ett seminarium.

      Nu retar jag säkert upp en del.


    • Monika,
      Jag tycker inte att huvudkritiken i detta blogginlägg ligger på lärarutbildningen, utan ansvariga som inte tagit det ansvar som de borde. Det är ju helt orimligt att lärarutbildare ska jobba med studenter som inte kan skriva och ibland knappt läsa.


      • Nej, men den finns där …. och om den är helt ovidkommande för din huvudkritik, har den inget syfte. Annat än att de som har negativa erfarenheter blir bekräftade.

        Ja, det är orimligt!
        Men det jag känner är mycket trist, är när studenter som har förmågan, inte inser att de inte behöver oss lärare, mer än som bollplank. Och så slösas dyrbar tid bort på att fokusera på kursen eller läraren.

        Och varför? Ja, kanske för att detta fokus det handlar om idag, inom utbildningspolitiken och på andra ställen. Vi behöver vända trenden och visa det är ett ömsesidigt beroende. Hur långt kommer jag om en grupp sitter och väntar på att jag skall lära dem något utan att de själva ger mig material att arbeta med. Det händer inte så ofta, men några gånger under årens lopp har det gjort just detta. Jag kan ställa frågorna och ge svaren, men om inte någon responderar … hur långt kommer man då? Här handlar det inte om intagningspoäng eller ambition? Utan något helt annat. Vad, ja det kan diskuteras.


      • Säger man sen efteråt – den där läraren gav ingenting, kan man alltid gå till sig själv och fråga – Vad gav jag?!


      • Förstår inte vad du menar Monika.


      • Jag menar att det är ett ömsesidigt tagande och givande. Man kanske inte alla gånger inser att man inte har gett någonting själv, utan endast förväntat sig att den andra parten skall ge


      • Visst är det ett ömsesidigt tagande och givande, men det är stor skillnad på välutbildade och välsituerade lärarutbildade och studenter som har kommit in på 0,1 poäng. Milsvid skillnad!


      • Det är inte 100% säkert eller så svart och vitt! Det kanske är andra förmågor som inte mäts som en del av dessa studenter har…. att de har möjlighet att utveckla eventuella brister under utbildningen.

        Men tycker jag att poängen skall vara så låg. Nej! Just för att de flesta tolkar den som du gör.


      • Monika,
        Inget är väl 100% säkert eller svart och vitt. Men du är väl själv medveten om att det är skillnad mellan studenter. Det handlar ju om det när man pratar om toppstudenter, för tänk om alla dina studenter skulle vara som dina bästa studenter idag. Skulle det bli skillnad? Givetvis skulle det bli det. Vilka förmågor menar du att studenterna har? Som inte mäts? Social kompetens? Detta blir flum. Man kommer in på utbildning med betyg som motsvarar grundkunskaper för att klara utbildningen eller poäng från högskoleprovet. Det innebär att studenten ska kunna läsa och skriva, gärna räkna om man ska bli mattelärare. Så är det väl inte alltid. Nä, det handlar om att få toppstudenter att vilja bli lärare och att få ett ökat söktryck med studenter som kommit in med goda grundkunskaper men även att de gjort ett förstaval när det gäller att bli lärare, inte att det var den enda utbildningen de kom in på fast det var deras tredjeval. Simple as that!


      • Haha .. det blev rätt roligt – det är inte bristerna de skall utveckla 😉


      • Johan
        Att någon kanske brister i fakta eller i stavning/grammatik vad det nu än handlar om, kanske personen kan tänka och vara systematiskt lagd. Vi är ju olika (det känner väl du till som är lärare). Om vi bara har en typ av tester eller prov osv, är det alltid de som faller igenom.

        Man får inte glömma bort att det inte bara är högskoleprovet lärarstudenterna kommer in på. Det är allmän och särskild behörighet. Om detta inte räcker, kan man fråga sig vad lärarna de har haft på gymnasiet har sysslat med. (En liten känga tillbaka, som jag kostar på mig)

        Om ni verkligen skötte ERT jobb, skulle vårt bli så mycket lättare. Studenterna skulle vara just den grupp som alla ropar efter. Och ni kan inte bara skylla på en usel lärarutbildning. Alla som går en utbildning har också ett eget ansvar för sina studier. Det är inte en gymnasieskola, utan ett universitet.

        Tror nog att vi delar ”skulden” om vi nu skall utse syndabockar.


      • Monika,
        Visst är det så att många i grundskolan och gymnasiet inte gör sitt jobb och att det är mycket slappt på vissa håll. Däremot anser jag fortfarande att 0,1 på högskoleprovet är galet – galet – för att komma in på lärarutbildningen. Om man inte med brått mod har ägnat sig åt att systematiskt kryssa alternativ D så vittnar ett sådant resultat om att den person som kommer in på detta inte har någon som helst kunskap med sig, att personen i fråga inte klarar av de mest grundläggande krav när det gäller grundkunskap och allmänbildning. Då kan man fråga sig om inte denne persons/personers betyg är glädjebetyg. Läs mig rätt nu Monika: Jag vänder mig mot att dessa personer kommer in på lärarutbildningen, när lärarutbildningen skulle behöva toppstudenter. Jag själv hade mediokra betyg och kom in på reservplats, så jag säger ingenting om att studenter med dålig betyg inte kan bli bra studenter på lärarutbildningen. Jag lyckades mycket bra på LHS och senare som lärare, även om jag inte är någon statistisk säkerställd norm på något sätt. Det enda jag menar är att lärarutbildningen är viktig och det är viktigt att vi får bra studenter dit, gärna de bästa.


    • ==>@Monika M Ringborg 13 juli 2014 at 10:04

      Monika,

      ”Nu är det ju inte så att någon med automatik inte skulle klara av lärarutbildningen, för att den har kommit in på låga poäng

      Nej, inte med 100% säkerhet, men kanske med 99,9%…

      Två saker,

      För det första,
      jag tror det är väldigt viktigt att ibland också lyfta blicken, och sätta in lärarutbildningen i det större sociala och ekonomiska perspektivet, både när det gäller skolsystemet i vidare bemärkelse, som för Sverige i sin helhet.

      Bortom det faktum att den låga nivån troligen (från mitt perspektiv) skrämmer bort just den kategori studenter som vårt skolsystem är i ett akut och desperat behov av, (med allt vad det innebär och kommer innebära för framtiden), så är det också (helt uppriktigt) ett slöseri med begränsade resurser som nog inte längre är moraliskt försvarbart.

      För det andra, (i ett mera generellt perspektiv)
      Ingen nation har i förlängningen råd att ha universitet som fungerar som ‘grundskolor’.

      Den tid som läggs på att lära ut grundläggande kunskaper och färdigheter tas givetvis från tid (och resurser) som annars skulle ha gått till att lära nya saker.

      Varje gång en föreläsare måste avbryta en storföreläsning inför 400 elever, för att tex under 15min repetera hur man räknar ut 7,5% av 2000, hamnar Svenska studenter längre och längre efter eleverna i Finland, Singapore, Schweiz, Kanada och Japan.

      Det gör inte bara att vi tappar de mest ambitiösa utländska studenterna, våra egna studenter kan, efter avslutad utbildning helt enkelt inte längre konkurrera kunskapsmässigt och färdighetsmässig internationellt.

      Vilket, i förlängningen givetvis innebär att våra företag, forskning och utveckling drabbas, något som, jag från min horisont, upplever att vi defacto redan idag börjar att märka av.

      Vad jag i all välmening vill, med viss skärpa påminna om, är att skolan i ett större perspektiv, inte är något självändamål, utan den har många väldigt viktiga konkreta syften och funktioner.

      Och i förlängningen, att brister i dessa funktioner har potentiellt väldigt allvarliga och dramatiska konsekvenser för ett samhälle!


      • Nicklas
        Tack för synpunkter.
        Jag skulle aldrig avbryta en föreläsning inför 400 studenter på det sätt du beskriver. Vad jag skulle göra är att be studenten(erna) ta kontakt med mig, så går vi igenom det vid ett annat tillfälle. Studenterna kan ju boka tid med oss. Det kan ju inte användas, som jag ser det, som exempel på lärarutbildningen eller lärarutbildarna rent generellt. Kanske handlar det om en föreläsare som inte behärskar den formen. Vad vet jag? VEM avbryter en storföreläsning på grund av det? Och kanske viktigaste – Varför då?!

        Berätta!


      • ==>@Monika M Ringborg 13 juli 2014 at 17:19

        Monika,
        Vad gäller exemplet, så tror jag föreläsaren mer eller mindre blev ”ställd”, när i storleksordningen halva gruppen på en direkt fråga svarade att de inte förstod, och förståelsen var nödvändigt för att över huvud taget få någon behållning av föreläsningen, samt direkt efterföljande föreläsningar och moment…

        Det hade kanske kunnat gå att lösa på något smidigare sätt, men det ligger egentligen bortom min poäng med anekdoten som sådan.

        Jag stiliserade också medvetet exemplet, för att detaljerna (om möjligt) inte skulle skymma sikten för kärnan i argumentationen.

        För att expandera mina tankar något,

        Jag tror det var Diane Ravitch, som i någon av hennes senare böcker gav några korta reflektioner över den dramatiska skillnaden i perspektiv, från individ (lärarnivån), till policynivån, när hon tillträdde som ”Assistant Secretary of Education”, under George Bush (den äldre), och sedan andra offentliga uppdrag under Bill Clintons administration.

        I sammanfattning: Världen ser mycket annorlunda ut från 10 000m.

        Du upplever, som enskild lärare kanske inte att de här trevliga och sympatiska (och kämpande) eleverna som kommer till dig och ber om hjälp för att lösa 7,5% av 2000 på ”högskolan”, i egentlig mening innebär en ”kostnad”.

        Men, från 10 000m, dvs nationell nivå, summerat över 100 000-tals enskilda frågetillfällen, 10 000-tals elever och lärare, över år och decennier, (medvetna eller omedvetna) anpassningar i hastigheten i utbildningar, kravnivåer, och kursomfång, förmågan att möta industrins behov, osv, så ser bilden över den ”kostnaden” ofta drastiskt annorlunda.

        Jag tror det är väldigt viktigt för diskussionen att vara uppmärksam på, och hålla isär dessa två perspektiv.


      • Jo då, jag inser mycket väl att det kostar. En del kan jag se tillhör mitt jobb, men en del gör det inte. Det är emellertid inte så att jag kan skylla på tidigare utbildningar som inte gett studenterna tillräckliga med kunskap. Har ju ett eget ansvar när de är mina egna studenter. Det kostar av min tid också och en del får man göra gratis, därför att tjänstetiden inte räcker till.

        Det jag blev förundrad över var hur man kan repetera något så grundläggande under en storföreläsning. Men, nu har du förklarat det hela och varför du tog upp det exemplet.

        Något som är viktigt att skilja på är också vilka områden det handlar om. Du refererar till civilingenjörsutbildningen, som är något helt annat än t.ex. allmänna utbildningsområdet i lärarutbildningen, där jag undervisar den mesta tiden. En del anser att det inte behövs, andra att det är mycket viktigt. Det ger kanske inte några intäkter, men är nödvändiga ämnen för lärare att få kunskap om.

        Det är också något annat att gå förskoleprogrammet, än att läsa till ämneslärare mm. Lika viktigt, men på olika sätt. Inte alla håller med mig.

        Allt kostar, om man tar bort det man i nuläget inte genererar några direkt vinster. Eftersom kostnaderna för bristerna visar sig i ett senare skede. Kortsiktigt tänkande inom det här området, kan få olyckliga konsekvenser.

        Jag tror inte att jämförelse med civilingenjörsutbildningen egentligen är så konstruktivt. Det är stor skillnad mellan en civilingenjör och en lärare, på de flesta områdena. Det enda som de kanske har gemensamt är ämneskunskaperna. Men lärarna lär in för att kunna lära ut/stimulera lärandet (eller hur man nu vill uttrycka det), förutom förmågan att tillämpa ämneskunskaperna.

        Därför tror jag, om vi skall få någon reda i hur lärarutbildningen skall organiseras, är att inte jämföra med yrken som inte har så många gemensamma nämnare. Det är bättre att utvärdera lärarutbildning utifrån de premisser som gäller just för den. Inte utgå från vad som gäller inom andra yrkesområden.


      • @ Monika

        Niklas skrev, att det var

        ”stor skillnad på studenterna.

        Jag vågar drista mig till att säga att ytterst få av de som gick allmänt utbildningsområde skulle ha klarat den civilingenjörsutbildning jag läst.”.

        Om jag förstår dig rätt, så instämmer du i, att ämneskunskaperna är gemensamma (för de lärarstudenter, spm ska bli ämneslärare inom dessa områden).

        Men din invändning är, att det är inte någon ”konstruktiv” jämförelse, eftersom lärarstudenter ”lär in för att kunna lära ut/stimulera lärandet”. Eh…?

        Niklas framhöll, att ”ytterst få” av lärarstudenterna enl. hans bedömning inte skulle vara kapabla att lära sig ämneskunskaperna på civilingenjörsutbildningen.

        Det man inte själv kan lära in, det kan man givetvis inte heller lära ut.


      • Rättelse.

        Det ska inte vara dubbla negationer I näst sista meningen. Det ska stå:

        Niklas framhöll, att ”ytterst få” av lärarstudenterna enl. hans bedömning skulle vara kapabla att lära sig ämneskunskaperna på civilingenjörsutbildningen.

        Det man inte själv kan lära in, det kan man givetvis inte heller lära ut.


      • Arvid
        Nu tänkte jag mer övergripande att det är två så skilda yrken det handlar om. Sen kan man faktiskt lära in ämneskunskaper på olika sätt. Civilingenjörer kanske behöver lära in många facktermer, fakta mm, medan lärare lär in en övergripande förståelse i syfte att lära ut just den. Speciellt när det gäller yrkesutbildningar.

        Om vi nu skall haka upp oss på detaljer som på något sätt kan vederlägga mina argument, för att uppfattningen om lärarstudenters tillkortakommande skall kunna bibehållas.

        Sen är det väl så att jag inte tar någons uppfattning som en sanning, att lärarstudenter inte skulle klara av den utbildningen. Belägg gärna att det är så! Svårt, eftersom lärarstudenter inte har valt den utbildningen. Ren äkta spekulation alltså!

        Kan du hålla med om att det år två helt skilda yrken som jämförs.Tycker du att det är konstruktivt att göra det? Är det inte bättre att lärarutbildningen utgår från dess förutsättningar och villkor. T.ex. att den är politisk styrd mm. mm. mm.

        Finns det möjlighet att föra en diskussion om detta, utan att grotta ner sig i detaljer och faktiskt ta vissa utbildningar som förebilder för lärarutbildningen.

        Nu vet jag inte, men du Arvid och Niklas – har ni verkat inom lärarutbildningen OCH civilingenjörsutbildningen. I så fall, ge mig belägg åtminstone i form av egen erfarenhet.

        Alla tycker så mycket om lärarutbildningen, men har inte verkat inom den….


      • Det räcker inte att ha varit lärarstudent. Har ju själv varit det. Men det är något helt annorlunda att vara på den andra sidan.. Man ser så mycket mer av både det ena och det andra, än vad man gör som student. Det krävs mer också!


      • ==>@Monika M Ringborg 14 juli 2014 at 13:15

        Monika,
        Jag undrar om du i ditt svar inte av misstag blandar ihop mig, och Niklas Z?


      • Du har så rätt Nicklas … det är Niklas Z jag svarar.


      • Monika skrev:
        ”Nu tänkte jag mer övergripande att det är två så skilda yrken det handlar om. Sen kan man faktiskt lära in ämneskunskaper på olika sätt. Civilingenjörer kanske behöver lära in många facktermer, fakta mm, medan lärare lär in en övergripande förståelse i syfte att lära ut just den. Speciellt när det gäller yrkesutbildningar.”

        Nej, civilingenjörsutbildningen är mycket mindre fokuserad på faktainlärning och mycket mer på förståelse än AUO.


      • Niklas Z
        Det var ett kort och inte så uttömmande svar. I AUO finns många kurser och på grund- samt avancerad nivå ….! Därför är det inte helt rätt att hela blocket är fokuserat på fakta och absolut inte på faktainlärningen. Det verkar därför som om du bedömer den delen utifrån med grund i civilingenjörsutbildningen.


      • Jag åsyftar naturligtvis AUO I – III och visst är det ett varierande innehåll. Inte heller menar jag att det handlar uteslutande om faktainlärning, verkligen inte.
        Kanske är det ordet ”förstå” som frågan gäller. Jag vet inte så mycket om dig, men kanske har du en bakgrund i hermenutik och där används ordet ”förstå” på ett lite annorlunda sätt än det sätt som jag är van vid.

        För övrigt bedömer jag inte AUO enbart med ett specifikt civilingenjörsprogram som måttstock. Jag har mer än 12 års arbete bakom mig i forskarvärlden och då i en tvärvetenskaplig miljö dominerad av forskare från samhällsvetenskapliga ämnen och humaniora.


      • Niklas
        Forskarvärlden är inte lärarutbildningen. Har du undervisat lärarstudenter under alla dessa år, så du vet säkert att de som grupp inte skulle klara av studier på civilingenjörsutbildningen. Och om så är fallet, vad är det dom saknar? Eller kan uttala dig om på vilken nivå de befinner sig, vad de behöver kunna i jämförelse med civilingenjörer mm. Om nu detta är relevant, eftersom de inte skall bli civilingenjörer. Min poäng är ju att de skall bli lärare och inte något annat.


      • Jag har inte undervisat lärarstudenter, men jag har alltså studerat tillsammans med dem. Det de skulle behöva för att klara ett krävande civilingenjörsprogram är bättre kognitiva förmågor. De skulle till exempel behöva bättre förmåga till abstrakt tänkande, bättre problemlösningsförmåga, bättre analytisk förmåga, bättre förmåga till logiskt tänkande och stringent argumentation. Nu tror jag att jag i och för sig skulle kunna säga samma sak om många andra högskoleutbildningar.
        Det kan naturligtvis diskuteras i vilken utsträckning sådana egenskaper krävs av en lärare. Antagligen varierar behovet av sådana förmågor med ämne, elevgruppens ålder och sammansättning, med mera. Men jag vill ju att lärarkåren ska vara den drivande faktorn i skolutveckling, att professionen själv ska vara den som ”äger” skolan. Jag bedömer att om en betydande del av lärarna besitter ovanstående egenskaper i stort mått kommer de att bli mycket mer lämpade för detta och om omvärlden tror att de gör det ökar chansen att de får det ansvar som alltför ofta i stället läggs på andra. Jag tror också att lärare med sådana kvalifikationer är bättre på att sortera bort pedagogiska modeflugor och annan humbug som på olika sätt lanseras i skolvärlden.


      • Niklas Z
        Jag har under 16 år läst och bedömt massor av examinationer, examensarbeten mm och diskuterat med lärarstudenter och utifrån en helt annan position än att vara en av dem (vilket jag alltså har varit under min lärarutbildning – och även på andra institutioner de senaste åren)

        De skulle till exempel behöva bättre förmåga till abstrakt tänkande, bättre problemlösningsförmåga, bättre analytisk förmåga, bättre förmåga till logiskt tänkande och stringent argumentation. Nu tror jag att jag i och för sig skulle kunna säga samma sak om många andra högskoleutbildningar.

        Jag kan naturligtvis inte svara på det, då jag inte varit lärare på civilingenjörsutbildningen, men det kan egentligen inte du heller, som jag ser det. Du antar det, som jag förstår, utifrån att du själv varit lärarstudent.

        Viktigt är att skilja på t.ex muntlighet och hur man resonerar i SAL-grupperna, och på hur man presterar skriftligt. Det kanske inte är så enkelt att i en grupp eller i seminariesalen, visa på ett tänkande mm. som du menar, men kan vara det i skriftlig form. Därför då skriver man endast till läraren. Inga kan vara så kritiska mot sina kurskamrater som studenter. Det kan få en del att tystna. Många har sagt att det känner sig säkrare framför en grupp elever än inför kurskamraterna. Motsatsen finns – verbalt mycket analytisk mm, men skriftligt inte alls.

        Jag ser både-och, vilket studenterna gör.


      • …vilket studenterna INTE gör.


      • Jag har ju sett uppgifterna som ingår på tentorna, jag har läst många uppsatser och examensarbeten av lärarstudenter. Det är inte så att jag saknar en bild av skriftliga arbeten från lärarstudenter.
        Dessutom har jag läst ett betydande antal doktorsavhandlingar och vetenskapliga artiklar inom pedagogik och inte heller dessa arbeten ådagalägger nyss nämnda förmågor i särskilt stor grad.


      • Det tror jag du inte gör. Du har säkert en bild. Men jag har 16 års erfarenhet av undervisningen, vilket ger mer än barra en bild. Examensarbeten är ofta tillrättalagda och tyvärr, tyvärr inte ett resultat av studenters eget tänkande eller upptäckarglädje, utan korrigerade av examinatorer som utgår mest utifrån hur en uppsats skall se ut eller vara strukturerad. Det har blivit allt vanligare att vi handledare måste vara bedömare istället för handledare genom deras arbeten. Vilket jag inte är! Nu har jag bett om att bara få undervisa, för jag har tröttnat.Det är inte roligt längre.

        Det är alltså inte studenternas förmåga det handlar om alla gånger.


      • Du skriver att du har 16 års erfarenhet från undervisningen på lärarutbildningen och det är säkert bra, men för att kunna göra en jämförelse bör man ha andra erfarenheter också.
        Jag vet att den civilingenjörsutbildning jag gått är så kognitivt krävande att en mycket liten del av befolkningen klarar den. Orsaken till att vi vet det är att många försöker men mäktar inte med den och det beror inte på dålig studieteknik, för lite lärarledd undervisning eller liknande, utan på att det som ingår i utbildningen är så pass svårt. Det som ingår i lärarutbildningen (AUO) är däremot mycket lättare att förstå och tillämpa på ett sätt som anses godtagbart eller till och med bra.
        För övrigt så framstår det som en smula märkligt att grundutbildningen skulle kräva färdigheter som inte de disputerade lärarna själva visat prov på.


      • Nej, men jag hävdar heller inte att jag kan jämföra. Men om nu utbildningen till civilingenjör är den svåraste, blir ju varje jämförelse orättvis. Det är som att jämföra A med E och hävda att E skall vara lika kvalificerad. Om man utgår från det du skriver. Och jag förstår inte varför man måste förhäva sig och dissa all annan utbildning, på det sättet.

        Din generalisering är lite märklig

        För övrigt så framstår det som en smula märkligt att grundutbildningen skulle kräva färdigheter som inte de disputerade lärarna själva visat prov på.

        Varför håller du dig inte till civilingenjörsutbildningen istället för att ha så många synpunkter på en utbildning som du dissar så fullständigt och även lärarna. Hur skall vi kunna nå upp till denna fantastiska nivå.
        Civilingenjörer måste vara några riktiga storfräsare. Kul för dig, men jag är inte speciellt imponerad. Om den fostrar människor till att dissa andra som inte anses vara lika bra.

        Det kanske inte är den sortens lärare vi vill ha. För du vet, våra elever är människor med olika förmågor och begåvning mm. Dissar du dessa också då.


      • En erfarenhet du saknar är undervisning inom lärarutbildningen. Så du behöver också fler erfarenheter för att kunna göra en jämförelse. Hur man kan uttala sig om en utbildning på det sätt du gör utan att ha arbetat inom den, är för mig mycket märklig.


      • Monika,

        Det är klart att man kan uttala sig om lärarutbildningen utan att ha arbetat där. Jag gör det hela tiden. Dessutom har Riksdagens revisorer, Skolverket, Riksrevisionen och Högskoleverket uttalat sig om lärarutbildningen. Utöver detta har politiker, media och lärarstudenter kritiserat lärarutbildningen. Över lag har det varit kraftfull kritik. Ingen av de som uttalat sig har arbetat på lärarutbildningen. Jag anser att lärarutbildningen generellt sätt ska ta till sig av den kritik som riktas åt deras håll, men i stället är det brukligt att slå ifrån sig, som om man lever i en liten bubbla och vägrar acceptera vad andra ser och hör.


      • Niklas Z – (hoppas denna kommer under rätt tråd)

        Det skulle vara mycket intressant att få veta om du har doktorerat, har en lärarutbildning, arbetat som lärare osv. Var kan man få information om dig och din erfarenheter. Det låter lite luddigt – ”jag har studerat tillsammans med lärarstudenter inom AUO”. När och hur och var i landet? Jag har tagit del av examensarbeten mm. När, hur och var i landet?

        Har du genomfört en jämförande studie. Med tanke på din självsäkerhet kanske du har gjort det. Var finns den? Redovisa den gärna i så fall.

        Var har du belägg för att disputerade inom lärarutbildningen saknar alla dessa förmågor som civilingenjörer har?

        Vem är du? Var arbetar du? Vilken utbildning har du? Vilken position? osv. Det blir lite obalans om du kan ta reda på allt om mig, men du står endast som ett nick. Så träd fram och berätta vem du är? Om inte så kan vi avsluta den här diskussionen.


      • Johan
        Han uttalar sig om den i jämförelse med civilingenjörsutbildningen. Då bör han väl ha arbetat inom den för att kunna göra det. Eller åtminstone visa fram en jämförande studie.

        Det är något helt annat än det du talar om.


      • Dessutom Johan, talar du klarspråk, samt visar vem du är, med namn, yrke och arbetsplats. Inget luddigt – Jag har studerat tillsammans med lärarstudenter inom AUO. Okey .. och?!

        Jag kan bemöta kritik, men då skall den vara om inte underbyggd, lite mer saklig …


      • Jag tror det är bäst att spalta upp mitt svar i flera delar.

        1. Vem jag är låter jag vara osagt, men jag har inte doktorerat. Jag har dock publicerat ett stort antal vetenskapliga artiklar, inklusive tre som diskuterar vetenskaplig metod. En del av det jag skrivit används på utländska lärosäten i deras undervisning, på magisternivå. Omfattningen av min vetenskapliga produktion överstiger det som normalt krävs för docentkompetens.
        Jag har läst de tre terminerna AUO och därmed fått lärarexamen och den fick jag på ett av de väletablerade svenska universiteten, som likt övriga lärarutbildningar granskades av högskoleverket 2009. Detta lärosäte klarade sig förhållandevis bra i den granskningen.

        2. Mitt syfte är inte att dissa eller hissa utbildningar. Jag har flera invändningar mot lärarutbildningen, men ingen av dem är du orsaken till Monika. Jag har svårt att tro annat än att lärarutbildningen har knappa ekonomiska resurser, för annars är det svårt att förklara den låga graden av lärarledd undervisning. Det är knappast något som lärosätena eller dess personal kan lastas för. En annan invändning är att mycket av den pedagogiska forskningen i Sverige endera har låg relevans för lärarna eller har låg vetenskaplig kvalitet. Det är något jag har kunnat konstatera genom att läsa mycket forskning och det är också något som kunnat konstateras i flera utredningar som gjorts. Jag är sannerligen inte ensam om att framföra den ståndpunkten. Den här invändningen är dock inte något som ska lastas på en enskild lärarutbildare, utan får snarare ses som ett systemfel för vilkat högre uppsatta personer är ansvariga. Jag har ingen anledning att tro annat än att du är engagerad i ditt arbete och att du försöker göra det bästa av de förutsättningar du verkar inom, men det är inte du som är måltavlan för kritiken och jag tror inte heller att det var Johans tanke när han startade tråden.

        3. Tråden som Johan startade handlar om låga antagningskrav och då kan det vara relevant att diskutera följderna av detta. Jag menar, utgående från mina egna erfarenheter att de låga antagningskraven, att detta återspeglas i att studenterna är sämre rustade för att klara avancerade teoretiska studier. Det finns svenska studier som visar att den kognitiva förmågan hos studenter på lärarutbildningen sjunkit. Motsvarande finns i USA. Jag bedömer att den kognitiva förmågan i genomsnitt är påtagligt högre hos studenter på de mer krävande civilingenjörsprogrammen än på lärarutbildningen. Jag känner inte till någon svensk jämförande studie, men det finns en del amerikanska studier som visar på detta.

        4. Man kan diskutera i vilken grad låga antagningskrav och kognitiva förmågor är ett problem. Många arbeten, kanske även inkluderande många lärartjänster, kräver inte kognitiva förmågor på topp, men jag tror att det är till hjälp för att göra ett bra jobb. En doktorsavhandling som lades fram i våras visade att ett IQ-test är en ovanligt bra prediktor för hur väl en sökande till en tjänst kan komma att lösa sina arbetsuppgifter, betydligt bättre än den vad den genomsnittliga tjänstetillsättningsproceduren förmår.
        Det talas ju mycket om behovet av att höja läraryrkets status och det är inte långsökt att anta att en av orsakerna till att exempelvis civilingenjörsyrket har högre status är att det ses som ett arbete där utbildningen och arbetsuppgifterna är krävande. Dessutom är jämförelsen relevant på ett annat sätt. Det sägs ju att svenska ungdomar är ointresserade av matematik och naturvetenskap. Jag ställer mig tvivlande till den bilden. Enligt SCB:s statistik var det ungefär 10 000 förstahandssökande till civilingenjörsprogram 2011. Jag har inte i huvudet antalet sökande till att bli ämneslärare i matematik och fysik (de två ”kärnämnena” i flertalet civilingenjörsutbidnignarna), men det rörde sig väl om et tvåsiffrigt antal. Det här ser jag som ett stort problem, vars konsekvenser förefaller bli värre och värre.

        5. Det är oklart i vilken utsträckning det är lärarutbildningen som är orsaken till att läraryrket inte lockar fler ungdomar. Jag tror att det främst är skolan som arbetsplats som avskräcker och det är knappast lärarutbildningens fel. Att säga antagningskraven är låga och att detta återspeglas i studenternas kvalifikationer behöver därmed inte betyda att man dissar lärarutbildningen.

        6. När det gäller de disputerade lärarna på lärarutbildningen så bygger jag min bild på de avhandlingar jag läst och de är många gånger inte särskilt bra. Självklart finns det bra exempel också. En sådan läser jag just nu.

        7. Slutligen skulle jag vilja kommentera detta: ”Om den fostrar människor till att dissa andra som inte anses vara lika bra.
Det kanske inte är den sortens lärare vi vill ha. För du vet, våra elever är människor med olika förmågor och begåvning mm. Dissar du dessa också då.”

        Egentligen borde jag väl inte kommentera ovanstående, men jag gör det i alla fall. Mina brister som person tror jag inte civilingenjörsutbildningen kan lastas för. Med säkerhet kan jag säga att i mitt arbete med eleverna är det självklara målet att varje elev ska utvecklas så långt som möjligt. Hur långt jag når det målet överlåter jag åt andra att bedöma, men min ambition är klar.


      • Niklas Z
        Tack för utförliga svar!
        //Monika


  10. VEM har den formella befogenheten att besluta om en intagningsgräns till lärarutbildningen? Någon som vet?

    —-

    Det är knappast Jan Björklund… ty det vore förmodligen ministerstyre att fatta ett sådant beslut. Björklund kan nog bara ta initiativ till att *lagstifta* om en intagningsgräns till lärarutbildningen.


    • Arvid,
      Det är mycket svårt att veta och det framgår inte så tydligt. Men borde det inte vara Högskoleverket, eller vad myndigheten nu heter nu för tiden….vänta…googlar. Jo det heter Universitetskanslerämbetet och så finns det även Universitets- och högskolerådet. Någon borde väl agera tycker i alla fall jag.


      • Tack för svar, Johan!

        När jag läser instruktion och regleringsbrev dels Universitetskanslerämbetet och dels för Universitets- och högskolerådet, så kan jag inte se att någon av dessa myndigheter uppenbart skulle ha den formella befogenheten att besluta om en intagningsgräns till lärarutbildningen.

        Jag kan inte utelsluta, att det vore möjligt att *tolka* uppdraget på det sättet… men det är inte självklart. Myndigheterna ska följa, redovisa, belysa, analysera m.m…. men det är inte utsagt, att de ska *inskrida*.

        Det skulle inte alls förvåna mig… om ingen instans idag har någon formell befogenhet att besluta om en intagningsgräns till lärarutbildningen … utom Björklund.

        Det kanske inte krävs lagstiftning, utan regeringen kanske kan ge någon av myndigheterna uppdraget att besluta om en intagningsgräns till lärarutbildningen I en komplettering av regleringsbrevet?

        Det är djupt otillfredsställande, att det inte är transparent, VEM som har ansvaret I frågan.


      • Arvid,
        Jag tror också att det behövs lite mer tydlighet från regeringshåll, när det gäller flera frågor. När regeringen ger i uppdrag till sina myndigheter borde man skriva vad man vill lite mer tydligt, t.ex. att ansvarig myndighet – vilken den nu är – får ett direktiv att intagningsgränsen ska vara 1,0 från högsskoleprovet och/eller godkända betyg i vissa ämnen/viss meritpoäng. Detsamma borde gälla Nationella prov. Utan att lägga sig i innehåll och utformning, borde regeringen ge Skolverket direktiv om vilka ämnen NP ska förekomma i (direktiv redan lämnat), men även att NP inte ska få uppta mer än max 3 60-minuterspass per ämne. En sådan instruktion skulle väl inte vara så svårt att få till tycker man. Då skulle det inte bli direkt ministerstyre, men definitivt en regering som tog ansvar i frågan.


    • Ytterst är det riksdagen som fattar beslut om hur antagning till högre utbildning ska ske. Sedan verkställs besluten av myndigheter som exempelvis Högskoleverket.
      Jag förstår inte meningen med flera debattinlägg här.
      Det är en ren katastrof att elever kommer in på lärarutbildningar med 0.1p på högskoleprovet. Att förneka detta eller bortförklara detta genom att säga att man som antagen student kan ha andra talanger är rent nonsens. Kryssar man i exempelvis alla d-alternativ på provet får man 0.3p. Att sätta en gräns vid ett visst antal poäng är bara att sopa problemet under mattan.
      Studenter väljer bort läraryrket för att majoriteten av lärarna ligger i absoluta lönebotten. Förstelärarreformen har dödat lönefrågan vilket får den följden att man väljer bort lärarjobbet eftersom man vet att lönen är usel.
      Man väljer bort lärarjobbet för att yrket har förvandlats till ett omsorgsarbete dör det viktiga är att kunna prata med kids.
      Som sagt var: vem väljer fleråriga universitetsstudier för att komma ut och jobba som en lågavlönad, bloggande vuxenkompis?


      • Betygen från gymnasiet har alltså inget värde, enligt dig. Det är högskoleprovet som är det enda …?


      • Vi vet alla hur gymnasiebetygen urholkats och att det gått inflation i MVG de senaste åren. Därav det nya betygssystemet som precis har börjat gälla. Det ändrar inte sakernas tillstånd. 0.1p är katastrof! Självklart finns det elever med högre poäng på lärarutbildningarna runt om i landet. Det ändrat fortfarande inte sakernas tillstånd. Som jämförelse kan nämnas att det krävs minst 1.5p för att komma in på juristutbildningen på Stockholms Universitet.


      • Jag förstår inte riktigt vad du menar med betygen från gymnasiet Monika. Det är väl inte så att det krävs höga betyg från gymnasiet för att bli antagen till lärarutbildningen?


      • Men, då är det alltså bara högskoleprovet som gäller enligt dig Lena och Niklas. Då kan vi avskaffa betygen från gymnasiet, om ett godkänt betyg inte är något värt. Om inte ens MVG är något värt.

        Resonemanget haltar betänkligt!


      • Men är det inte så att du behöver ha G/E i matematik, svenska och engelska för att komma in på lärarutbildningen? Och eventuellt G/E i naturkunskap för att komma in på NO-lärarutbildning och G/E i Religion och Historia för att komma in på SO-lärarutbildning. Det innebär i sådana fall att meritvärdet för att bli lågstadielärare med inriktning mot svenska kan innebära att du har 30 poäng i meritvärde (eller hur man nu räknar ut gymnasiepoängen). Jag vet inte om detta stämmer, men är det så innebär det väl att dessa studenter behöver ha högskoleprovet för att komma in, för meritvärdet räcker inte. Men om man så dåligt meritvärde och dessutom 0,1 poäng på högskoleprovet (eller 0,3 som Lena skriver) så kanske de där betygen är glädjebetyg. Är det verkligen så att det är dessa personer som ska bli morgondagens lärare? Som ska ta hand om framtidens barn? Som ska se till att vår stolta nation lyfter sig i PISA och är med och slåss om arbetstillfällena i framtiden? Som ser till att vår ålderdom blir tryggad? Ursäkta att jag säger det, men här blir jag ganska skeptisk!


      • Det var bara en bråkdel som hade så låga poäng och som kom in. På dig Lena låter det som om det vore tvärtom. Kan vi inte hålla oss till sanningen istället för att förvränga den..


      • Monika,
        Det handlar inte om den där bråkdelen – det handlar om ett system som är helt uppfuckat och som sänder ut helt fel signaler. Spelar ingen roll om det bara var en student som kom in, utan det är systemet som är hel jävla fel.


      • Tack även för tidigare svar.

        Okey om det handlar om principen och i det är vi säkerligen helt överens. Jag håller helt med, men när man inte talar om principer utan om studenterna, ja då är det inte lika enkelt längre.

        Jag kom in på 25:4 med fyror i allmän behörighet. Högskoleprovet gjorde jag aldrig öht. Idag skulle man säkerligen döma ut den gruppen också, som inte tillräckligt duktiga.

        Det har blivit lite för enkelt att döma ut människor efter prov, tester och betyg. Det jag inte kunde lärde jag mig ganska snart…. trots bristande akademisk erfarenhet och höga meritvärden. Och jag har sett flera studenter som utvecklats enormt när jag träffat dem i början och sen i slutet.

        Utbildningen är till för att studenterna skall lära sig, inte att de skall komma som redan färdiga lärare.


      • Jag vill inte alls mena att högskoleprovet är det enda som gäller.
        Däremot anser jag att ett godkänt betyg från gymnasiet inte behöver säga något. I de ämnen jag undervisar i är kraven för att få E (eller G i gamla systemet) så låga att en elev som får detta betyg i stort sett inte kan något alls. Skillnaden mellan en A-elev och en E-elev är oerhört mycket större än skillnaden mellan en E-elev och den som inte ens läst kursen.
        Den nivå som betraktas som godkänd är så förskräckande låg att den inte representerar en nivå på kunskaper som är användbar.
        Detta gäller betyg satta i enlighet med de nationella proven, utan betygsinflation. Inflaterar vi dessutom betygen blir läget givetvis än värre.


      • En liten utvikning. Att ge meritpoäng enligt F: 0, E:10, D: 12,5, C: 15, B: 17,5, A: 20 speglar inte alls kunskapsnivåerna hos eleverna, i alla fall inte i matematik. Mer rättvisande vore att ha något i stil med F: 0, E:2, D: 4, C: 7, B: 14, A: 20
        Därför är det av vikt att det finns gott om elever med höga gymnasiebetyg som söker till lärarutbildningen.


      • Bra där Niklas. Kanske vore det intressant att utveckla något sådant system, inte minst för att rikta intresset för vissa ämnen som elever väljer bort, t.ex. språk men även för att få upp statusen för NO-ämnen när det gäller lärarutbildningen.


      • Och jag vill hävda att det handlar om en liten del av lärarstudenterna. De flesta klarar av studierna utan problem. Självklart vill vi att nivån skall höjas, men då behöver vi lärare också mer resurser i form av fler seminarietimmar. För även de som har höga betyg behöver undervisning. Och det behöver vi också tid för….

        Och så fokuserar man på personer istället …, studenter eller lärarutbildare. (Om ni bara osv. Ni är inte tillräckligt kunniga osv.) Det är enklast så! Då slipper man ta eget ansvar. Och för att verkligen få till det, tar man 19 personer som kom in på låga poäng som en bekräftelse på att det är studenterna i allmänhet som inte är tillräckligt bra. Samt att vi lärarutbildare blundar för det, för att vi vill behålla jobben. Så fruktansvärt cyniskt, men framför allt så osant. Usch!


      • Det ena problemet utesluter inte det andra. Att lärarutbildningen skulle behöva innehålla avsevärt mer lärarledd undervisningstid håller jag självklart med om.
        För mig som läst en civilingenjörsutbildning samt allmänt utbildningsområde för inte så länge sedan är kontrasten mycket påtaglig. Mängden lärarledd undervisningstid per termin är gissningsvis minst fyra gånger högre på civilingenjörsutbildningen.
        Det är dock inte den enda skillnaden, för det är stor skillnad på studenterna också. Jag vågar drista mig till att säga att ytterst få av de som gick allmänt utbildningsområde skulle ha klarat den civilingenjörsutbildning jag läst.
        Att flertalet lärarstudenter klarar studierna utan problem är inte nödvändigtvis något positivt.


      • Lena,
        Hårda ord, men jag håller helt med dig!!!


      • Nej, Niklas. Om man vill få sin egen uppfattning bekräftad kan man naturligtvis se det som att det inte är positivt att de flesta klarar sin utbildning. Samtidigt som man klagar på att så många inte gör det utifrån en uppfattning om att de flesta är sämre.

        Hur skall ni som resonerar så ha det egentligen? Skall vi som verkar inom lärarutbildningen sköta vårt jobb eller inte!?


  11. Lär ut trivium och quadrivium.
    Lär eleverna att tänka själva.


  12. Eftersom läraryrket är så speciellt, är det kanske så att de ämneskunskaper som avspeglas i betyg eller högskoleprov inte är så avgörande för hur bra lärare man blir. jag tror att samhället skulle vinna mycket på att införa lämplighetstester som den avgörande faktorn vid intagning till lärarutbildningen. Kanske inte för gymnasielärarutbildningen men troligen för grundskolelärarna.
    Jag tvivlar nämligen på att den som har mycket höga betyg nödvändigtvis blir en bra lärare. Den som har väldigt lätt att lära har naturligtvis svårigheter att se vad som är svårt att lära.
    Jag tror att Monika var inne på tankegången att ett generellt problem i Sverige är att behörighetskraven för att få söka in på universitet och högskolor är för lågt satta.
    T ex är vår student-”examen” inte grundad på någon examination som i vissa andra länder.


    • En (gymnasie-)lärarkandidat fick under sin andra termin några kortare vikariat på ”min” skola. En mycket skicklig kollega sammanfattade hennes insats i en trasslig årskurs sex med orden: du kan vara lugn i ditt yrkesval – du äger rummet!

      Den förmågan sitter inte i några betyg eller högskoleprovresultat. Alltså: ut och utstå ett lämplighetstest i form av rejäl praktik under dina första terminer.

      Därtill krävs ju högre upp i åldrarna du ska undervisa alltmer av ämneskunskaper. Så det så! Undertecknad undervisar i grundskolans 4 – 9 årskurser både som klass- och som ämneslärare och jag brukar sammanfatta att undervisning i årskurserna 4 – 6 respektive 7 – 9 egentligen handlar om två olika yrken; samtidigt som jag naturligtvis i de högre åldrarna har stor glädje och tillgång i min socialiserande fostrarkompetens och i de lägre av mina ämneskunskaper. De senare ger bredd, tryck och alternativ i undervisningen oavsett årskurs och de förra grund och underlag för en studiemiljö som tillåter det.


      • Håller med. Det skall vara rejäla praktikperioder i början av utbildningen. Det är då man visar både sig själv och andra om vad man äger. Jag hade själv en på 8 veckor första terminen och 8 veckor sista, och under utbildningen kortare perioder.


    • ==>@stenfundringar 15 juli 2014 at 14:54

      Sten?,
      Som en klok man än gång lär ha sagt, ‘att även om det är användbart att lära av sina egna misstag och erfarenheter, så är det ännu klokare att lära av andras’.

      I mina egna, än så länge trevande och korta utflykter in i litteraturen och forskningen kring skolan och världens skolsystem, så är det dock slående hur ett antal element ständigt återkommer när man analyserar de skolsystem (på regional eller nationell nivå) som har haft en positiv utveckling, och som idag presterar på toppnivå.

      Och, bland dessa element, så är frågan om lärarnas betydelse för elevernas prestationer, nog den som jag upplever har, både bland den starkaste empiriska korrelationen, som bredaste stödet (generaliserbarheten) över världens skolsystem.

      Om du tittar på toppen, dvs t.ex. Finland, Singapore och Korea m.fl., så rekryterar de (och har sedan lång tid rekryterat) sina blivande lärare från det absoluta toppskiktet prestationsmässigt.

      Konkurrensen till ”lärarutbildningen” i dessa länder är stenhård, Finland har 8-10 sökande till varje utbildningsplats och Singapore tar t.ex. sina blivande lärare från de översta 30 procenten i varje årskull.

      Gemensamt är också att det finns ett omfattande system för lämplighetsbedömning och prövningar, ofta både inför antagningen, och/eller vid licensiering efter genomgången utbildning, och ofta under utbildningens gång.

      I Korea måste en student för att få ut certifiering, genomgå inte bara flera omfattande prov och essäskrivningar, som testar ämneskunskap och grundläggande pedagogisk kunskap, utan också personliga intervjuer, och granskning av prestationer och förmåga genom skarpa videoinspelningar i klassrum m.m.

      I Finland går antagningsprocessen (om jag uppfattat korrekt) i två steg, där den första gallringen görs via:

      * resultaten på studentexamen
      * diplomet från gymnasieskolan
      * relevanta livserfarenheter utanför skolan
      * ett nationellt antagningsprov för lärarutbildningen

      Toppkandidaterna från steg ett, går sedan vidare till ett andra steg, som bland annat innehåller personliga djupintervjuer och lämplighetsbedömningar, innan ett ett slutligt urval görs från dessa.

      Bortom utbildningen så genomgår t.ex. också nya lärare i Singapore ett 1 års mentorsprogram, med övervakning och rådgivning, utförd av speciella ”mästar” lärare, utvalda och tränade av det Nationella Institutet. Korea har ett 6 mån långt introduktionsprogram, också det med direkt övervakning och rådgivning i klassrummet för nya lärare…

      Jag skulle säga, med hänvisning till min inledning, (och med all ödmjukhet) att vi inte behöver spekulera, eller ”uppfinna” hjulet på nytt, jag tror det räcker med att lyfta blicken något…


      • Nicklas!
        Även i Sverige hade vi den typen av intagning till lärarseminarierna. Det började med en grovgallring som utgick från betygen. Därefter ställdes man inför en klass med ett allmänt ämne som skulle presenteras för eleverna. Av dessa sökande blev de bästa utvalda. Jag kommer inte exakt ihåg hur många procent av de sökande som slutligen blev utvalda, men jag gissar ett det rörde sig om ca 10 procent.
        I dag får väl detta ses som en utopi eftersom med ett sådant förfarande skulle vi bara få en handfull antagna lärare per intag.
        Min poäng kvarstår dock; inte ens på den tiden tyckte man att endast ett bra betyg skulle räcka för att bli en bra lärare.
        För att återkoppla till Johan: Man ansåg kanske rent av att läraryrket var ett av de viktigaste yrkena i samhället.


      • Men det är ingen bra mätare att låta presentation inför klassen som ett intagningsprov för att se vem som är ”lämplig”. På så sätt kan man missa många goda lärarämnen, eftersom utbildningen i sig ger många tillfällen till presentationer, undervisning mm. Det är något man kan öva upp. Och inget säger att någon som kan göra en bra presentation vid ett intagningsprov blir någon som klarar av undervisningen och senare själva läraryrket.

        Jag är mer för den långa praktiken första terminen. Det är under en längre tid som man kan se vad någon går för. Inte endast vid ett enda tillfälle.


      • Monika!
        Det är därför jag säger att det är en utopi. I dag kan vi inte kosta på oss att missa en enda potentiellt bra lärare. Det funkade mycket bra när antalet behöriga sökande var 10 ggr så många som dem man kunde anta. Naturligtvis skedde orättvisor men vi fick under den tiden, med de krav som då ställdes på lärarna, många mycket bra lärare.
        Kanske en propedeutisk kurs med praktik och utvärdering skulle funka den dag då vi får en ökad tillströmning till läraryrket. För jag är helt övertygad att den dagen kommer.


      • ==>@stenfundringar 17 juli 2014 at 15:40

        Sten,
        Ett antal kommentarer,

        Den kanske viktigaste tanken bakom mitt inlägg var att understryka, att internationella data pekar (mer eller mindre), i en och samma riktning, nämligen att:

        Hög personlig prestationsförmåga längs alla dimensioner, d.v.s. kunskapsmässigt, kognitivt och färdighetsmässigt hos blivande lärarstudenter är ett nödvändigt, men, inte tillräckligt krav.

        Det är inte heller så att prestationsförmåga är en ”binär” funktion, i den meningen att det är någonting du antingen har eller inte har, utan tvärtom, desto mera du har av ”den”, ju bättre är det.

        Du kan inte heller ersätta eller kompensera en förmåga eller färdighet med en annan.

        Vidare,
        Vad jag vet, så testar varken Finland, Singapore eller Korea potentiella kandidater till lärarutbildningen i ett klassrum under antagningsprocessen.

        Jag upplever att de är (om jag ska drista mig att sticka ut hakan), mycket smartare än så.

        I Finland t.ex. så gör man (som jag nämnde) istället djupintervjuer vilket jag uppfattar som en personlig psykologisk utvärdering, karaktärsbedömning och matchning, likt de man normalt gör vid alla viktiga anställningar inom både privat som offentligt verksamhet i Sverige (och världen över) idag.

        Kanske precis för att man anser att lärare, är bland de viktigaste yrken som finns…

        Däremot så är det enligt uppgift få i Finland som idag antas till lärarutbildningen utan att ha tidigare erfarenhet som ledare/tränare/lärare för barn och ungdomar, inom idrott, scouter och intresseföreningar etc.

        Men, för Sverige att (som helhet) nå ifatt Finland är nog definitivt ingenting som görs över en natt, eller ens över 10år. Det tog närmare 30år av hårt, medvetet och fokuserat arbete för Finland, och, de startade troligen från en relativt sett mer gynnsam position än den Sverige befinner sig i just nu.

        Men är det en ”omöjlig uppgift”, en ”utopi”?

        Nonsens!

        Återigen, det är många andra länder och regioner som bevisligen lyckats att vända en sådan trend som Sverige har, men, det krävs sannolikt en helt annan politisk kunskap, självinsikt, ödmjukhet och motivation att se sanningen i vitögat, och börja fatta de riktigt ”tuffa” beslut som krävs för att göra en sådan vändning till en realistisk möjlighet.

        Och där är vi nog inte än i Sverige.

        Så om du med ”utopi” bara menade i ljuset av våra dagsaktuella politiker och deras visioner, och att dessa förslag sannolikt inte kommer leda till någon förbättring, så delar jag den åsikten fullt ut.


      • Nicklas!
        Först och främst måste jag poängtera att, som så många andra tidigare sagt, det viktigaste är att göra läraryrket attraktivt. Så länge som läraryrket ses som ett skityrke blir alla förslag till förbättringar av uttagnings processen en utopi.
        För det andra tror jag personligen att en erfaren lärarutbildare kan se väldigt mycket av den sökande studentens lämplighet genom att ställa honom/henne inför en klass.
        Så kallade djupintervjuer är ofta en bedräglig metod. Där får man inte reda på om individen i fråga tycker om barn eller om de kan kommunicera med barn. Man får Heller inte veta om de verkligen kommer att arbeta så hårt som yrket kräver.


      • Nicklas!
        Jag måste i övrigt hålla med dig. Ett exempel på ett beslut som t ex tyskarna tog när deras PISA-resultat dalade, var att införa olika selekteringar av eleverna, så som vi hade ända in på åttiotalet med allmän och särskild kurs i matematik. Det är knappast politiskt korrekt i dag. Däremot tror jag att tiden arbetar för liknande reformer då jag anser att de är nödvändig för att göra situationen i klassrummen hanterlig och därmed förbättra förutsättningen för att göra läraryrket mer attraktivt.


  13. Om ”Kominfrångatantilllärarutbildningen eller du har ju gjort högskoleprovet”-debaclet:
    Självklart är det så att ju stabilare grund ju stabilare utvecklingsmöjligheter. Mycket kan sägas om betygssystem, dess ”inflation” etc men som Niklas(?) ovan påpekar är naturligtvis betyg B och A bevis för bredare och djupare kunskaper och därmed bättre grund för vidare studier än ett E och/eller ett ”gisse-resultat” på högskoleprovet – det finns ett starkt samband mellan avhopp och intagningspoäng inte bara på lärarutbildningen.

    Monica har också en viktig poäng i ömsesidigheten i en utbildning. Ställ krav för 17! Beröm är något man förtjänar, inget man kan kräva och precis detsamma gäller naturligtvis studieresultat! Det är tex tyvärr fascinerande att se gränserna för E i basämnenas Nationella prov. Dessa är satta så att de i det närmaste garanterar ett E i betyg, men knappast i kunskaper. På grundskolenivå torde det kunna bevisas genom att samköra resultaten i nationella prov i Svenska respektive SO. Min kvalificerade gissning är att andelen F i SO vida överstiger andelen F i Svenska. SO-proven ställer nämligen rätt höga krav inte bara på ämneskunskaper utan även och framförallt på de facto-läsförståelse, kunskap att ta fakta ur en text, att dra slutsatser och att formulera sig.


  14. ”Bättre med en bra obehörig än en dålig behörig.” Är det inte dags att skrota lärarutbildningarna och införa ett slags obligatorisk lärarplikt för alla som läser på högskolan?


  15. […] läste idag Johan Kants inlägg på hans blogg och kände hans frustration över att inget har skett vad avser intagning till Lärarutbildningen, […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s