h1

Inger Enkvist i debatten

29 juli 2014

I dagens nummer av Göteborgsposten (GP), länk, skriver professor Inger Enkvist hur debatten om skolan är vilseledd. Inom det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) är Inger Enkvist hatad och varje möjlighet till smutskastning av henne som PIE får, genomförs med storsläggan. Förtal och rena lögner sprid som henne. Och PIE:s duktigt ideologiskt skolade nyexaminerade lärare, forskare och fortbildade lärare, som tror på all skit som PIE lyckas hjärntvätta dem med, skyr Enkvist som elden. Inger Enkvist är en person att avsky – inget snack om den saken. Hon är brännmärkt av det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget och deras hejdukar. Men det kanske inte är så konstigt, i denna artikel pekar Inger Enkvist ut proggarna på ett mycket exakt sätt.

Nu är det så att jag tycker Inger Enkvist är en hjälte. Satt i frysbox av PIE, baktalad och mer eller mindre utmobbad av de humanistiska och fina människorna som tillhör PIE. Människor som har facit över hur man gör för att vara en sann humanist. Som tävlar i vem som är den finaste människan. Som samlar poäng för att vinna tävlingen ”Sveriges mest goda människa”. Lägger huvudet på sned och ler, ser mysiga ut och pratar om mjuka värden. Att eleverna inte kan läsa och räkna verkar man inte bry sig om.

Vad menar då Inger Enkvist? Hon menar att det är helt och hållet fel fokus på skolan, det är mer fokus på social samvaro än på kunskaper. Jag håller med fullständigt! Hon menar också att det inte ställs ansvar på elever och föräldrar. Jag håller med fullständigt. Skolan kan stånga sig blodig med att försöka få eleven att lära sig, men om inte eleven anstränger sig eller gör sina läxor kommer de aldrig att lära sig. Om man ska lära sig något, oavsett om det är att spela fotboll, klarinett eller gångertabell är repetition grundläggande – det ingår liksom i konceptet att lära sig och här är inte skolan unik. Repetion är kunskapens moder som någon klok person sa.

Något central som Inger Enkvist lyfter fram och som jag har tjatat om i många år är kvaliteten på lärarna. Vi behöver ha de bästa studenterna som söker lärarutbildningen och vi behöver ha kommuner som satsar på sina lärare, både i form av bättre betalt och när det gäller fortbildning. Lärarna behöver få en unik position i samhället. Lärarna behöver också få mandat att vara självständiga, att inte knytas upp hårt och därigenom ges ansvar att undervisa eleverna. Det är ju det som lärarna är utbildade för, att undervisa. Varför inte låta dem göra det och så får någon annan sköta administrationen, typ en kanslist. Kvaliteten på lärarkåren är A och O!!!

Inger Enkvist påtalar också att det är fel fokus i debatten, t.ex. i Almedalen. Det pratas om mindre klasser och fler speciallärare. Det är helt galet. Klart att det är bättre med mindre klasser på lågstadiet, men statistik från SCB visar att Sverige redan har små klasser så där är det inte så mycket att göra. Frågan som de flesta ställer sig är vem som ska undervisa om redan små klasser ska bli ännu mindre? Redan nu finns det en annalkande lärarbrist. Att specialläraren ska komma på sin vita springare och rädda alla elever som inte når målen är också en illusion som saknar bäring. I Nossebro har man vänt utvecklingen genom att låta speciallärarna jobba tillsammans med lärarna i klassrummet. Skapat struktur för vissa elever genom att ha lugna rum. Inte så att speciallärarna ska fixa biffen, se till att de elever som av olika anledningar inte klarar av skolarbetet hjälps att nå kunskapskraven. Det är orimligt att lägga dessa krav på speciallärare eller specialpedagoger. Det är läraren som genom undervisning ska hjälpa alla elever att nå kunskapskraven. Här behöver varje skola följa upp resultat. Det vill säga kolla hur det går för varje enskild elev redan från årskurs 1. Ger lärarens undervisning resultat eller misslyckas en alltför stor mängd elever – kanske inte är fel på eleven utan på metodiken? Vilka resurser kan omfördelas? Hur görs detta?

Inger Enkvist menar att vi låtsas, vi leker skola och inser inte hur verkligheten ser up på riktigt. Det är precis vad jag har hävdat i många år, de som håller i agendan för diskussionen kring skolan pratar inte om rätt saker, bland annat menar jag att lärarutbildningen till exempel sysslar med en illusion om hur skolan ska vara som saknas i verkligheten. Detta har jag skrivit om i ett blogginlägg som heter Vision och verklighet.

På samma sätt lyfts i debatten de framgångsrika skolorna fram, men aldrig diskuteras förorts- och landsortsskolorna sviktande resultat, där ända upp till hälften av alla eleverna misslyckas. År ut och år in! Kan det verkligen vara eleverna det är fel på? Jag menar att så inte är fallet, utan att både elever och lärare har blivit lämnade i sticket. Men dessa skolor lyfts aldrig fram i debatten, men det är dessa skolors siffror som drar ner Sveriges resultat i PISA och TIMMS. Likt en Struts som sticker huvudet i marken (en myt) tar PIE inte detta på allvar, i stället uppfinner man ny metodik som ska revolutionera svensk skola. Men följa upp resultat gör man inte, för det är fult. Nej det är bara att köra på med allt nytt och innovativt och sedan hålla tummarna för att just denna gång ska det gå bra. För det är ju den nya skolan som kommer starkt med ny metodik och det verkar som om Johan Kant har glömt bort att Inger Enkvist tillhör den gamla skolan. Förresten, Kant med, som vill ha tillbaka Caligula och katederundervisning. Jo, just det sådana reaktionärer är jag och Inger Enkvist – borde förpassas till museum.

Kanske skulle PIE i stället lyssna på Inger Enkvist? Kanske skulle denna kloka kvinna få mer utrymme i debatten. För en sak är säker, vi behöver ta till oss det hon skriver. Elevernas grundkunskaper behöver bli bättre. Vi behöver bli bättre på att redan på lågstadiet identifiera elever som hamnar på efterkälken, metodik som brister och se till att sätta in åtgärder. Alla elever kan lära sig, men det är skolans uppgift att se till att detta jobb blir utfört. Detsamma gäller det att upplysa elever och föräldrar att vi faktiskt inte kan öppna deras skallben och slänga ner några spadar med kunskap. Det funkar inte så! Elever och föräldrar behöver ta sitt ansvar när det gäller läxor och engagemang, sedan ska skolan givetvis hjälpa dem på bästa sätt.

Naturligtvis kommer mina ord skrattas åt och förlöjligas, för Inger Enkvist är verkligen avskydd av PIE. Inte en uns av självinsikt finns hos PIE och den jävla soppa man har ställt till med i svensk skola. Ni som läst min bloggserie ”En skola åt helvete” vet vad jag pratar om och ni vet vilka som är ansvariga. Läs min bloggserie om ”Det pedagogiska nätverket” så får ni veta vilka som bär ansvar för svensk skolans bottennapp i PISA. Men så klart kommer man aldrig att erkänna detta, trots att det inte finns en enda uppföljning av vad PIE:s metodik har lett till. Istället lägger man ansvaret på friskolereformen och det fria skolvalet – fokusförflyttning!!!

Två idoler har jag, Inga-Britt Ahlenius och Inger Enkvist, två starka kvinnor som verkligen inte köper vad etablissemanget säger.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Dessvärre verkar stat och kommun inte kunna lösa åratal av snack om förbättrade lärarlöner. Mitt förslag är att låta alla lärare göra ett särskilt läraravdrag i deklarationen på 10 000 kronor i månaden. Då skulle regering och riksdag på riktigt kunna ta ansvar i stället för att bara snacka.

 

Annonser

24 kommentarer

  1. Jag skrattar verkligen inte Johan. Delade hennes artikel på Facebook med hopp om att många läser och tar till sig.


    • Patrik,
      Jag menar inte att du och många skrattar, men PIE skrattar över mina felaktiga analyser eller slutsatser. Ändå anser jag mig ha så mycket erfarenhet av skolan så att jag känner mig ganska säker på det jag säger och skriver. Det är ett stort hopp från de fina skrivborden på de pedagogiska institutionerna till de slitna klassrummen i förorten och landsbygden. En vision om hur det fungerar och en vision om hur det fungerar på riktigt. Men ni som jobbar i skolan vet vad jag pratar om.


      • Jag vet precis vad du pratar om! Känner igen mig i dig. Var en som ”opponerade” och ifrågasatte mycket under min lärarutbildning till ansvarigas förtret. Jag anser att vissa personer har fått på tok för mycket att säga till om och påverkat skolan i en konstig riktning.

        Håller med dig om behovet av uppföljning från tidig ålder på ett systematiskt och genomtänkt sätt. Ett sätt där uppföljningen faktiskt används i det dagliga arbete för att få eleverna framåt.

        Tack för att du tar dig kraft, ork och har energin att skriva Johan!

        Patrik


      • Tack Patrik för dina positiva ord. Jag tror att alla som någon gång varit med och opponerat sig på lärarutbildningen har blivit styvmoderligt behandlade, så klart inte av alla, men högt till tak är det inte direkt det som kännetecknar lärarutbildningen.


  2. Underbart Johan!
    Det finns ett väldigt tydligt mönster för mig och för dig och för, jag tror, många lärare och föräldrar, hur skolan bör förändras och det är fantastiskt att höra dessa röster ur pie – mörkret.
    Tack för det!


  3. Vilket utmärkt förslag!
    Tack för allt arbete du gör!
    Med vänlig hälsning,
    Maiellen – jag arbetar på högstadiet med undervisning i spanska


    • Hej Maiellen,

      Tack för de vänliga orden. // Johan


  4. Inger Enkvist är min idol också. Hon borde betraktas som ”lärarens bästa vän” men något säger mig att denna debattartikel kommer att sågas av oss lärare i de olika pedagogiska forumen. Har själv aldrig hört någon uttrycka så ”right on” den känsla jag själv har över det faktum att jag ska, med rätt pedagogik, rädda högstadienivåelever (ja t o m ibland mellanstadienivå!) på gymnasiet. Men det går inte…. vi bara låtsas!


  5. Att skjuta budbäraren är ett gammalt recept som maktfullkomliga och misslyckade härskare tillämpat i århundrade och det tycks tillämpas än idag.


  6. Underbart Johan ! Vad skulle jag göra utan din kritiska kloka röst !
    C


    • Tack för dina positiva ord Christer!


  7. En väldigt bra debattartikel, som på ett lättfattligt sätt sammanfattar den svenska skolans problem idag. Tyvärr har jag inget större hopp om att det ska bli bättre. Den sociala ingenjörskonsten av idag, kommer sällan längre än till några fraser i skollag och läroplan. Fraser som kan vända upp och ner på hela skolsystemet.


    • Björn,
      Den sociala ingenjörskonsten – bra uttryck. Det ska jag lägga på minnet och använda mig av.


    • Den sociala ingenjörskonsten hade väl sin peak när ”Folkhemmet” byggdes. Då trodde det politiska etablissemanget på att lägga samhället och livet tillrätta för människor – ibland benämns detta som ”modernitet”.

      Men tiderna har förändrats. Inte minst på det ekonomiska, pedagogiska och politiska planet. På vissa håll finns det idag en stark kritisk strömning mot att ”lägga livet tillrätta”, t.ex. har överläkaren och psykiatrikern David Eberhard myntat begreppet ”trygghetsnarkomani” i en av sina böcker (om trygghetssverige). David Eberhard har även skrivit boken ”När barnen tog makten” som nu har spridits i över 15 länder och samtidigt hyllar han Jan Björklunds skolpolitik.

      Om vi ser på skoldebatten är det enklast att måla upp ”en fiende” och ”en hjälte”. Men fienden brukar i verkligheten bestå av flera, sinsemellan olika, ståndpunkter och ”hjälten” brukar oftast bestå av flera olika hjältar med sinsemellan olika ståndpunkter.

      Bortom ”fiende” och ”hjälte” har vi t.ex. inom vetenskaperna förändrade positioner gentemot t.ex. 1970-talet. Människan som en biologisk varelse har alltmer tagit över förklaringar till mänskligt agerande på bekostnad mot förklaringar som utgår från människan som social varelse. T.ex. kan forskare idag hävda att 75% av alla som sitter i våra fängelser har ADHD – detta var otänkbart att säga under 1970-talet. Om vi däremot går tillbaka till 1930-talet finner vi också att biologiska förklaringsfaktorerna var vanliga.

      Ett annat exempel på att människan som biologisk varelse har fått ökat inflytande i det vetenskapliga samtalet och även i vardagliga samtal är att hjärnforskaren Martin Ingvar, som i debatter har stött ADHD-forskningen och deras slutsatser, har utrett betyg i årskurs 4. Ytterligare ett exempel är en av svararna på denna artikel, Sture Eriksson, som delar in elever utifrån medfödda begåvningar.

      Slutligen bör nämnas att människan som en ekonomisk varelse har alltsedan instiftande av Nobels ekonomipris år 1969 fått ökad betydelse och inflytande både vad gäller förklaringsmodeller för mänskliga aktiviteter och för målet med dessa aktiviteter. T.ex. vad gäller skolans organisation och riktlinjer, målstyrningen är ett typexempel på detta tänkande. Men även att ”entreprenöriellt lärande” har blivit en del av vokabuläraren.

      Under ”Moderniteten” och Folkhemsbygget var entreprenöriellt lärande” en omöjlighet eftersom eleverna inte behövde denna kompetens. Men i ett samhälle där 2,5 miljoner arbetstillfällen kommer att försvinna inom en 20-årtsperiod, ett samhälle där medborgarna mer än i ”Folkhemmet” förväntas ta ansvar för sin egen välfärd är entreprenöriellt lärande en kompetens som värderas högt av den ekonomiska eliten.

      Hur Inger Enkvist ställer sig till de vetenskapliga framgångarna inom biologi och ekonomi och att dessa båda vetenskaper har alltmer gjort sitt inträde i skoldebatten låter jag vara osagt. Men hon, liksom vi övriga, har att hantera problemet om skolan ska vara en del av samhället eller om skolan ska avlägsna sig från samhället och vara ett eget autonomt samhälle.


      • Jo, jag glömde en ”klassiker” vad gäller kritik mot den sociala ingengörskonsten.
        Fredrik Reinfeldt (1993) ”Det sovande folket”


  8. […] även sig själv som offer, gång på gång och lägger orden i mun på eventuella läsare. Här höjer han Enkvists insiktslösa artikel till skyarna – han betraktar PIE som en hjälte. […]


    • Tänk vad man kan hitta på om man drömmer bort verklighetens människor. Men det är klart, har man aldrig sett verkligheten kan man ju drömma ihop vad som helst.


  9. Med huvudet i ett fast grepp under armen skriver Christer Hellberg:

    ”I Johan Kants villkorslösa och okritiska hyllning av PIE (Professor Inger Enkvist) inleder Johan Kant med att utmåla PIE som offer, hon är hatad, lögner och förtal sprids etc av en konspiratorisk ond organisation som Johan kallar för det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget.”

    Hellberg har, som synes, verkligen fördjupat sig i vad Johan skriver… (djup ironi)

    Vem är denne Hellberg?


    • Hej Arvid,

      Christer Hellberg är en entreprenör som inte är lärare, utan vad jag förstår jobbar med IT i skolan. Jag sågade en text han hade skrivit i februari i år, se länk https://johankant.wordpress.com/2014/02/19/flummare-blir-dummare/ .

      Hellbergs inlägg är typexemplet för den avsky som sprids kring Inger Enkvist, ibland bara genom att nämna hennes namn. Något har i alla fall gjort Hellberg så provocerad att han behöver slå på storsläggan mot mig, oklart om det är Enkvist eller jag som fått honom till detta raseri. Oavsett spelar det ingen roll, Hellberg visar var han står. En tvättäkta klassisk flummare.


  10. OM jag ska ta på mig mitt stora filosofiska skägg och spå hätta, så tror jag att om man blickar 50 till 100 år framåt i tiden, så kommer Inger Enkvist (framtida) minne hållas i betydligt högre aktning.

    Och, omvänt, lika förödande hårt kommer ansvaret att falla på de som varit ledande i den svenska skolans utveckling över de senaste 40 åren.

    Jag skulle säga att dessa individer har hängt sig i ”Galileos snara”, genom att de utifrån en ideologisk övertygelse gjort empiriska förutsägelser, inte baserat på observationer av verkligheten, utan på hur de skulle vilja och önska att världen såg ut och fungerade.

    När man sedan genomdrev radikala förändringar på grundval av dessa ”övertygelser”, så har man både satt sin egen trovärdighet, som sitt moraliska ansvar i pant för dem.

    Och, jag undrar om inte mycket av den oerhörda antagonismen mot Inger Enkvist springer just ur detta, nämligen, mera precist för att:

    insatsen är så skyhög, och att Inger Enkvist kanske mer än någon annan i Sverige idag påminner om detta faktum, samtidigt som hon både i kraft av sin litterära språkliga förmåga som sakliga expertis och erfarenhet, kan falla ner på bristerna i argumentationen samt lyfta fram all den forskning och data som undergräver trovärdigheten i deras påståenden.

    Och ju hårdare snaran dras åt, ju intensivare och mer hysteriskt uppskruvad blir motreaktionen…


    • Nicklas,
      Väl talat, det där skägget gjorde susen. Din förutsägelse kommer absolut bli en sannspådom.


      • ==>@johankant 03 augusti 2014 at 21:49

        Johan,
        Jag skyller på det Medelhavsklimat vi haft de senaste veckorna…

        …vilket uppmuntrar till många rofyllda eftermiddagar i skuggan med bara en god bok och sina egna tankar som sällskap.

        Mera allvarligt, jag hoppas också innerligt att spådomen blir till verklighet, om inte annat för att jag tror alternativen är så fruktansvärda.

        Men jag tror att det går att dra ytterligare en möjlig erfarenhet från analogin, nämligen att en förändringen sannolikt måste tvingas fram utifrån (och utanför) etablerade institutioner.

        Det skulle ju ta mer än 200 år innan ”Dialogue Concerning the Two Chief World Systems”, slutligen ströks från listan över ”förbjudna” verk, och 350 år efter Galileos död, innan Johannes Paulus II slutligen officiellt i Oktober 1992, ”bad om ursäkt”…

        Apropå humanism, så sprang jag precis på följande korta animation publicerad av ”British Humanist Association”, med Stephen Fry som berättare, angående frågan, ”Hur vet vi vad som är sant?” (How do we know what is true?)

        Absolut inte menat som någon kritik på något sätt, bara en fundering (misstanke) kring att många idag kanske har en bristfällig bild av vad humanism faktiskt är och innefattar.

        Faktum är, att om inte ett dimmigt minne nu sviker mig, att sådana andliga fäder till ideologierna bakom den ”nya” skolan som bland annat Michel Foucault, själv karaktäriserade sig som anti-humanister…

        Ett kul experiment skulle kunna vara att göra en statistisk undersökning över hur många lärare och politiker (och övrig personal inom systemet) som ser sig själva som humanister kontra anti-humanister.


  11. En liten fundring i sommarvärmen:
    -Att bygga kunskap utan ickekognitiva kunskaper är som att bygga hus med bara spik och murbruk.


  12. En ny regering -en ny skoldebatt kan bli intressant.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s