h1

Skatteavdrag för lärare

30 juli 2014

I flera år har politiker, stat, kommun, riksdag, regering, debattörer, makthavare – ja till och med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) pratat om att lärarlönerna måste upp för att göra läraryrket mer attraktivt. År 2009 när SvT sände Storforum skola var samtliga i panelen eniga om att något behövde göras åt lärarlönerna. Sedan dess har Lärarförbundet visat statistik på hur reallönen för lärare har sjunkit sedan 60-talet och Lärarnas Riksförbund har kämpat hårt för att lärare ska få 10 000 kronor mer i månaden. Trots att lärarna fick ett bra avtal för två år sedan var det dock långt ifrån några tio tusen. Det mesta är prat, prat, prat! Ingenting har hänt. Och nyrekryteringen till lärare går knackigt, för vilken toppstudent utbilda sig till lärare när det enda man får göra är att slita ont utan att få vare sig status eller bra betalt. Det är ju toppstudenterna som vi vill ska bli lärare.

Nu tycker jag att det är färdigpratat, dags för lite handling. Jag föreslår att regering och riksdag tar ett beslut om att lärare i sin självdeklaration får göra schablonavdrag på 10 000 kronor per månad. På så sätt tar riksdagspolitikerna ansvar för Sveriges absolut viktigaste fråga – lärarna. Varför?

  • På kort sikt behöver vi stärka den befintliga lärarkåren så att duktiga lärare stannar kvar i yrket. Statusen för lärarna kommer att öka. Det är en tydlig signal att lärarnas arbetet är mycket viktigt.
  • På lång sikt behöver vi få toppstudenter att söka till lärarutbildningen. Att öka statusen för lärararbetet kommer göra jobbet mera attraktivt och få få de bästa och mest motiverade studenterna att söka till lärarutbildningen.
  • Inget arbete är så viktigt för individen och för samhället som lärarjobbet. Lärare gör skillnad och lärare kan rädda liv och förändra framtid. I  ett globalt samhälle där konkurrensen är stenhård behöver svensk skola utbilda elever som verkligen har med sig all den kunskap som behövs. Och det behöver börjas på lågstadiet.

Jag talar givetvis om en rejäl reform som inte sträcker sig över en mandatperiod, utan att samarbete över blockgränserna där reformen sträcker sig åtminstone 20 år så att lärarkåren har fått både den återrekrytering som behövs men även den status i samhället som lärare behöver ha. En särställning där det ska vara naturligt att respektera lärare och inte ifrågasätta och klanka ner på lärare i tid och otid.

Givetvis behöver skolan göra mycket mer än att höja lärarnas status, men det är en viktig pusselbit för att få svensk skola att bli världsledande – i alla mätningar. Bland annat anser jag att resultatuppföljning från årskurs 1 är avgörande, att inte lämna en enda elev på efterkälken. Så är det inte idag. Det är bara att se på resultaten från årskurs 9 eller på nationella proven i årskurs 3, 6 och 9. Så kan vi inte ha det!

Det finns en outnyttjad resurs i förorten och på landsbygden. Pojkar och flickor med drömmar om att bli något. Denna resurs tar vi inte till vara på. Ibland dessa unga människor finns alla de fantastiska entreprenörer, matematiker, kemister, snillen, författare, uppfinnare, musiker – ja listan kan göras lång. Ett så litet land som Sverige har inte råd att spola ner dessa unga förmågor i vasken, vi behöver rusta dem med kunskap, se till att alla når kursplanens kunskapskrav. Det är viktigt för dessa barn att inte känna sig segregerade i samhället, att vara en del av samhället. Men det är också viktigt för oss alla, för det framtiden vi talar om.

En vän till mig som bor i Tyskland menar att vi i Sverige får ta efter det tyska systemet. Där behöver inte lärarna betala skatt och det är oerhört attraktivt att bli lärare. Kanske något att titta närmare på?

 

Annonser

8 kommentarer

  1. Problemet är bara att LR och LF i egenskap av att företräda lärare vid förhandlingsbordet redan har avtalat bort allt av värde för oss lärare såsom usk, lön och arbetets innehåll. I dag kan lönen för samma lärarjobb skilja upp till 20 000kr i månaden eftersom den individuella lönesättningen i kombination med förstelärarbonusen skapar dessa gigantiska lönegap. Både förstelärarbonusen och den individuella lönesättningen bygger helt och hållet på godtyckliga bedömningar ifrån rektors håll och facken jamar med vid den så kallade löneförhandlingen. Utbildning, lärarskicklighet i form av reella prestationer som bygger på faktiska kriterier och resultat i form av dokumenterad elevutveckling baserad på objektiva test finns inte utan allt handlar om rent godtycke. Den lönesättningsmodellen har vi haft i över tio år i Sverige samtidigt rasar elevernas resultat. Dessutom tystnar lärare för vem vågar ifrågasätta när lönen sätts individuellt och rektor bestraffar?
    I övrigt har den så kallade förstelärarreformen effektivt dödat lönefrågan som en viktig fråga för lärarkåren eftersom det anses att man nu kan påverka sin egen lön. Ju mer inställsam du är desto bättre lön får du. I övrigt är det ingen som vill utbilda sig till lärare när man vet att det inte finns något som helst samband mellan prestation och lön. Dessutom vilka skattebetalare vill betala mer i skatt för att vissa lärare ska tjäna 45 000kr i månaden medan andra lärare som gör samma jobb tjänar 25 000?
    Lärarfacken och det gäller i synnerhet LR har slagits framgångsrik som kanske det enda facket i världen för att vi ska ha olika lön för samma jobb. Resultatet ser vi idag. Ingen knappast vill bli lärare eller vara lärare.


    • Lena,
      Jag delar din uppfattning, jag tycker att lärarfacken har gjort många tabbar och man har lagt sig gentemot arbetsgivaren och SKL. När lärarfacken gick ut med att lärarlönerna skulle upp 10 000 och i slutändan la sig blev jag förbannad. Man skulle ha strejkat.

      Den tafflighet som lärarfacken haft i och med kommunaliseringen, trots att många lärare demonstrerade och att LR var emot kommunaliseringen var ett stort misstag som man inte har kunnat reparera. Under hela 2000- och 2010-talet har båda lärarfacken varit alltför mesiga. Jag tror på Bosse Jansson och hoppas att LR kan lyfta sig och kräva att både lönesättning och lönetotalen blir det ändring på. Vi behöver ställa oss upp gemensamt och kräva att något rejält görs och att det inte snackas ännu en mandatperiod.


      • Jag tror inte på Bosse Jansson. Han tillhör den inre kretsen som förhandlat bort allt av värde för oss lärare och som förespråkar både individuell lönesättning och förstelärare. För det har han en årsinkomst på över miljonen. Inse att lönefrågan är död. Förstelärarbonusen har dödat den. Det är lätt att inse att det är billigare att ge 7.5% av lärarkåren 5 000kr mer i månaden och låta 185 000 sämrelärare få fortsatt usel lön och uppmaningen att de också kan bli godtyckligt utvalda än att ge alla lärare en vettig lönehöjning.
        Enkel matematik. Och den har lyckats.


      • Lena,
        Vi får väl se hur det blir, jag har i alla fall förhoppningar.


  2. Men Lena. Hur vill du ha det, egentligen? Du skriver ”I övrigt är det ingen som vill utbilda sig till lärare när man vet att det inte finns något som helst samband mellan prestation och lön”. I ett tariffsystem (jag vet ty jag har varit där också) finns verkligen inget samband som helst mellan prestation och lön. I nuvarande system finns ändå tanken. Att den förfelas se 3 nedan – är faktiskt en annan diskussion. Jag har sagt det förut: i ett tarifflönesystem finns endast ett sätt att höja lönen och det är att arbeta mindre. Dessutom ledde tarifflönesystemet till att goda lärare med många tjänsteår och massiv yrkeserfarenhet slog i lönetaket vid ca 55 års ålder och vid vareviga lönerörelse fick läggas åt sidan i en förhoppning att någon ”pott” skulle ge dem några spänn. Så var det med sambandet mellan prestation och lön förr.
    Jag instämmer till fullo i att lönerörelser skötts illa men allt är inte alldeles enkelt. Några mementon:
    1. Ska vi tala fackligt arbete var och är Lärarnas Riksförbund med mycket goda argument emot den sk kommunaliseringen.
    2. Skolan har egentligen alltid varit en hybrid vad gäller huvudmannaskap. Exempelvis har (skol-)lokaler alltid varit ett kommunalt åtagande. Vad kommunaliseringen de facto innebar var att lärarlönerna lyftes ur statsbudgeten och flyttades till kommunerna. (Samma skedde med de statliga sjukhusen; Karolinska flyttades till Landstingskommunalt ansvar, knappast ett lyft…). Det är ANSVARET som måste tydliggöras.
    3. Min tro är att de fackliga företrädarna, även inom LR, blev helt tagna på sängen av kommunpolitikers totala ointresse av skolan utöver möjligheten att även kunna använda skolan, dess anslag och lärarlönerna som buffert i kommunalkamerala räkenskaper.
    4. Lika tagna på sängen av detta blev statsmakten om än den ej började vakna till liv och insikt förrän åratal efter genomförandet. De sk Verkens, Skol- respektive Inspektion insatser lämnar jag för tillfället hänsynsfullt därhän.
    5. Förstalärarreformens stora brist (observera bristen på kunskap, insikt och vilja hos de kommunala huvudmännen räknar jag in under punkt 3 ovan) är att den är en skvader. Det finns anledningar till det. Dels är den ett faktiskt rätt fiffigt försök att komma runt kompensationskraven från andra grupper vid kommande löneförhandlingar. Modellen gör att förstalärarlönelyften (sic!) hamnar vid sidan om gängse förhandlingsutrymme. Dels ska den både premiera särskilt låt oss kalla det Duktiga lärare samtidigt som den ska ses både som en morot till att arbeta mer, bättre och hårdare samt därutöver försöka skapa en karriärtjänst för att hålla lärare kvar i yrket istället för att byta karriär helt eller byta yrkesinriktning inom skolan. Allt detta sammantaget gör igen att kommunala pratmakare på alla nivåer kan förröda förtroendet för förändringen; självklart är det en pinsamhet och långt ifrån något lyft för elevernas kunskaper när exempelvis en ”klassblogg” är den gemensamma nämnaren för 1a-lärarna i en kommun, eller att samtliga i en annan kommun är i åldrarna 28 – 42 och med maximalt tio års yrkeserfarenhet. En Hillary Clinton skulle inte ha en susning i de kommunerna.


  3. Lärare betalar skatt även i Tyskland, i a f enligt tyska Skatteverket. Däremot är skatten i de flesta delstater ganska låg, ca 20 % (i Steuerklasse III) i NRW. Sedan beror det på familjestorlek om man sambeskattas mm. Och vilken sjukkassa/fackförening man tillhör.


    • Hej Anna,
      Tack för informationen, som jag skrev visste jag inte hur det låg till – hade bara hört det från en bekant.


  4. När en stafettläkare tjänar 90.000:-/ veckan, så kan jag kräva 40.000:-/månaden. Tills jag får den lön jag är värd så bakar, städar och sover jag som timanställd på olika boenden och tjänar mer än när jag undervisar.

    Varför anstränga sig för lite pengar när man kan tjäna mer på att ha ett lugnare och mer praktiskt jobb?

    Mvh,
    Catharina Persson,
    f d lärare för alltid; för 40.000:- får jag aldrig



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s