h1

Behörigheten har sjunkit

14 augusti 2014

I en artikel i Dagens Nyheter idag (14/8) tar man upp hur stor andel av eleverna som är behöriga till gymnasiet. Dessa siffror har sjunkit, vilket kanske inte är någon revolutionerande nyhet. Anledningen till att jag skriver ett blogginlägg om detta är för att Stockholms utbildningsförvaltning med egna siffror visar att det är förorten som är de stora förlorarna.

Först av allt behöver jag påpeka att det är svårare att bli behörig till gymnasiet idag än 2006 som det refereras till i början av artikeln. Kravet att inte bara klara av kärnämnena, utan att ha betyg i 8 ämnen för yrkesprogram och 12 ämnen för teoretiskt program, är givetvis ett krav som är tuffare än tidigare. Skolborgarådet i Stockholm Lotta Edholms (fp) slutsatser är dock inte helt på sin plats i sammanhanget: ”Det är inte rimligt att tro att elever som kanske bara har varit ett halvår i Sverige ska få fullständiga betyg”. Klart att detta är ett rimligt uttalande, men att det skulle handla om så många nyanlända elever att behörigheten skulle dras ner så mycket att bara 63,5% av eleverna är behöriga till gymnasiet (Bredängsskolan)? Detta är ett helt orimligt påstående.

Oppositionsborgarrådet Roger Mogerts (s) slutsatser köper jag däremot: ”Det är elever från fattiga områden i ytterstaden, barn med föräldrar utan studietradition, som tar stryk”. Och ”Det finns en tydlig geografisk spridning av resultaten. En del skolor – framför allt i innerstaden – ligger stabilt på 100 procents gymnasiebehöriget”. Det är precis det jag hävdat i många år på denna blogg. När det skrivs om positiva saker som händer i skolan, visas det gärna upp framgångsrika innerstadsskolor som är fantastiska, men skolorna ”in the hoods” glöms bort. Eventuellt spys det lite galla över dem.

Fast nu är jag kanske orättvis, för Stockholm har satsat extrastöd redan för ett år sedan på dessa skolor enligt artikeln, men dessvärre har det inte givit tillräckligt resultat. Frågan är vad det är för extrastöd Stockholm har satsat. Är det samma typ av stöd som Hjulsta grundskola fick för att de skulle höja sina resultat, alltså coachning. Länge gav det noll i resultat men nu visar det sig i siffrorna att Hjulsta grundskola ändå har förbättrat resultaten med 9 procentenheter. Dock är det bara 50,5% av eleverna som är behöriga till gymnasiet, så det är en ganska bra bit kvar. Frågan är om det är coachningen som givit resultat eller bara det faktum att skolan fokuserat så hårt på att förbättra resultat? Det kan jag inte svara på, men ändå grattis till Hjulsta grundskola.

Vilka skolor är det då som inte lyckas om man jämför 2014 med 2013?

  • Bäckahagens skola har tappat 2,3 procentenheter från förra året till 75,5% behörighet (Bandhagen, en söderförort)
  • Hagsätraskolan har tappat 9,7 procentenheter från förra året till 58,2% behörighet (Hagsätra, en söderförort)
  • Rågssvedsskolan har tappat 2,5 procentenheter från förra året till 26,6% behörighet (Rågsved, en söderförort)

Bandhagen, Rågsved och Hagsätra ligger alla utmed tunnelbanelinje 19, geografiskt nära varandra. Snacka om att dessa förorter är utsatta!

  • Hökarängsskolan har tappat 2,1 procentenheter från förra året till 65,8% behörighet (Hökarängen, en söderförort)
  • Fruängsskolan har tappat 2,9 procentenheter från förra året till 77,1% behörighet (Fruängen, en söderförort)
  • Bredängsskolan har tappat 20,4 procentenheter från förra året till 63,5% behörighet (Bredäng, en söderförort)
  • Lillholmsskolan har tappat 2,3 procentenheter från förra året till 76,1% behörighet (Skärholmen, en söderförort)
  • Slättgårdsskolan har tappat 26,5 procentenheter från förra året till 73,5% behörighet (Skärholmen, en söderförort)
  • Sätraskolan har tappat 11 procentenheter från förra året till 60,4% behörighet (Sätra, en söderförort)
  • Söderholmsskolan har tappat 3,7 procentenheter från förra året till 82% behörighet (Skärholmen, en söderförort)

Bredäng, Sätra och Skärholmen ligger alla utmed tunnelbanelinje 13, geografiskt nära varandra. Oh boy är dessa förorter utsatta!

  • Grimstaskolan har tappat 2,9 procentenheter från förra året till 75,5% behörighet (Hässelby, en västerförort)
  • Hässelbygårdsskolan har tappat 15 procentenheter från förra året till 63% behörighet (Hässelby, en västerförort)
  • Smedhagsskolan har tappat 21,4 procentenheter från förra året till 63,6% behörighet (Hässelby, en västerförort)
  • Vinstagårdsskolan har tappat 18,1 procentenheter från förra året till 81,9% behörighet (Hässelby, en västerförort)
  • Vällingbyskolan har tappat 8,7 procentenheter från förra året till 76,9% behörighet (Vällingby, en västerförort)
  • Rinkebyskolan har tappat 19,9 procentenheter från förra året till 48,6% behörighet (Rinkeby, en norrförort)
  • Sundbyskolan har tappat 21,4 procentenheter från förra året till 70,8% behörighet (Spånga, en norrförort)

Hässelby-Vällingby ligger utmed samma tunnelbanelinje 18, geografiskt nära varandra. Denna stadsdel har väldigt mycket att ta tag i och tänka på inför framtiden, för detta tapp är högst anmärkningsvärt

Några skolor i förorten har gjort stora förbättringar

  • Akalla grundskola har ökat 15,4 procentenheter från förra året till 75% behörighet (Akalla, en norrförort)
  • Hjulsta grundskola har ökat 9 procentenheter från förra året till 50,5% behörighet (Hjulsta, en norrförort)

Innerstadsskolorna berör jag inte eftersom de ligger stabilt på 100% behörighet, några ner mot 90%. Det enda som är anmärkningsvärt är att Eriksdalsskolan på Södermalm har tappat 9,5 procentenheter till 77,5% behörighet. Eriksdalsskolan som är en innerstadsskola har lite att fundera på (nu råkar jag veta att de fått ta emot elever från linje 19 området i söderförort).

Det går att konstatera:

  1. Helt uppenbart har dessa skolor över huvudtaget inte jobbat med sina resultat. Möjligtvis har man konstaterat tillstånd på skolan, men att använda resultaten som underlag för att omfördela resurser eller fokusera på metoder som fungerar kan man omöjligt ha gjort.
  2. Hur står det till med det pedagogiska ledarskapet på förvaltningen och hos rektor – här behövs det tveklöst ledare som sätter fokus på elevernas rätt att lära sig och jobbar med resultaten.
  3. Att skylla på lärarna är världens enklaste och sämsta metod, klart alla är ansvariga för resultat, men har man som kår blivit lämnad i sticket redan 1994 så blir det inte bättre om organisationen skola inte tar sitt ansvar. För att få ordning på resultaten krävs det ett kollektivt arbete som leds av rektor och grundskolechef, enskilda lärare – hur duktiga de än är kan aldrig ta ansvar för skolan.
  4. Stockholm är djupt segregerat och det är de elevgrupper och områden som har sämst förutsättningar, som inte kommer från akademiska hem eller som kan få hjälp och stöd hemma som är förlorarna. Den kompensatoriska skolan är för länge sedan ett minne blott och det verkar inte höga chefer och politiker i Stockholm inse.

Var brinner det bilar? Var finns gängkriminaliteten? I förorten! Inte för att dessa ungdomar föddes kriminella eller planerade att bränna bilar sedan spädbarnsålder. Nej, de har också varit små pojkar och flickor som har haft drömmar om en lysande framtid, kanske bli lokförare, brandman eller polis. Kanske läkare eller sjuksköterska. Men någonstans utmed vägen till utbildning fick de inte sin kunskapsrätt tillgodosedd. Istället svek skolan dessa barn och ungdomar. Och det sker år ut och år in, år ut och år in, år ut och år in. Så sorgligt och inte värdigt vårt stolta land.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

15 kommentarer

  1. Utmärkt tydligt. Viktig läsning. Svår och mödosam väg. Trygghet, studiero, tydliga (och höga) förväntningar samt nolltolerans mot nonchalans vad rör koll och uppföljning. Jobbajobbajobba.


  2. Man är inte förvånad efter att ha sett TV-programmet ”Världens bästa skitskola”. I andra avsnittet, som handlar om hur skolan blev en marknad får man veta hur välplanerat krossandet av en av världens bästa skolor var.

    De ansvariga var främst moderata politiker som Carl Bildt och mörkblå män i hans ålder och vänkrets. Flera av dem blev miljonärer genom att först vara politiker och rådgivare och sedan driva friskolor. De var inte naiva, som många andra skolpolitiker. Wallenberg-företaget Investor såg tidigt vinsterna med skolpengen och är en stark pådrivare och ägare av stora friskolor.

    Görans Perssons socialdemokratisk regering fick makten 1994. De fick huvudansvaret att se över friskolereformen, och tvekade inte att fortsätta bedriva en skolpolitik som få sossar stödde. Friskolor och vinstintressen i skolan har Ibrahim Baylan (s) aldrig ifrågasatt.

    2014 tycker en majoritet de högsta ansvariga skolpolitikerna att friskolereformen fungerar bra. Tomas Tobé (m) tycker att et är positivt att det finns olika alternativ för barn, ungdomar, föräldrar och lärare. Han håller fast vid att segregation är bra för de rikas barn, vilket är svårt att bemöta utifrån ett samhälle byggt på att 1/3 ska vara arbetslös.


    • Arne vad vill du då? Vill du att alla friskolor ska kommunaliseras? Tror du att detta skulle lösa skolans problem?
      Det är lite av socialismens lösning på alla sociala problem; om
      man ser till att allt blir lika dåligt, då får vi ett rättvist samhälle!
      Men frågan är om det blir bättre för de mest utsatta.

      .


      • Det är en intressant fråga, som inte en politisk räv som Kjell-Olof Feldt inte kan ge svar på. I DN (17 aug 2014) får Feldt plats för att skriva om valfriheten i skolan, utan att komma med något alls. Han balanserar på slak lina när han påstår att elever visar tecken på att vara segregerade i skolan. Han skriver att den kan ses som ett problem. Som ordförande i Friskolornas riksförbund är han givetvis medveten om vilka barn som förlorat på privatiseringen av skolväsendet, men förringar sin egen inblandning.

        Det är märkligt att privatperson ska äga skolor, som vi gemensamt betalar. Jag ser det som att majoriteten av de folkvalda inte tror på den verksamhet de är valda att styra. Feldt trodde inte på en förändring av samhället utifrån en ideologi , men såg det som ett sätt att få makt och tjusades av klassresan han fick göra.

        Pengar är sedan 1990-talet en bristvara i skolan och besparingarna gäller alltid barn och elever, men aldrig den svällande byråkratin, byggprojekt eller IT-satsningar.
        Att förbjuda friskolor är inte politiskt möjligt. Politikerna lever långt från arbetslösheten, i trygg borgerlig miljö. Många av riksdagsmännen kommer från en akademisk värld och återvänder dit när de går i pension.

        Den utveckling som skett sedan kommunaliseringen har inte gynnat elever i miljonprogrammets bostadsområden. Andelen ungdomar som lämnar skolorna utan betyg är alarmerande. Många hoppar av i årskurs 3 osv. Den bakomliggande orsaken är ett samhälle som gynnar en kortsiktiga vinstintressen.

        Valfrihetsreformen är ett hot mot samhället, därför att den utlämnar elever till en marknad som inte fungerar. Antalet skolår är idag minst 12 år, men inte effektivare. Trots ökad kunskapsmängd, utvecklingsplaner och specialutbildad kringpersonal ökar klyftorna. Skolan utjämnar inte de sociala orättvisorna, vilket inte heller verkar vara syftet med dagens skolor. Att lära sig för livet är av underordnad betydelse.

        Låt friskolor finnas, men utan vinstintressen. Gynna föräldrakooperativa skolor och alternativa ägarmodeller. Skolan borde vara en statlig angelägenhet. Det borde den vara för att se till att vi utbildar en efterfrågad arbetskraft.
        För att få bättre skolor måste besluten flyttas neråt. Öka personalens medbestämmande, gör dem delaktiga. Idag när urvalet till politiker sviktar, finns det utrymme för att låta brukarna ta över och driva mer i egen regi. För att detta inte ska missbrukas måste vinstintresset tas bort. Låt de som vill driva skola göra det utan subventioner. Låna ut skolor till lärare som har pedagogiska idéer och följ upp verksamheten. Inrätta ett urvalssystem till skolorna som gynnar möten och låt kulturer berika varandra. Skolorna behöver bli bättre och ge utbildning till miljoner barn och ungdomar, men utan att våra gemensamma skatter överlämnas till en välutbildad liten oligarki.


    • Arne, jag håller faktiskt med dig om mycket av det du skriver. Dock har jag svårt för ideologiska ögonbindlar. Visst har många elever fått lida av oseriösa aktörer på ”skolmarknaden” och jag hoppas verkligen att skolinspektionen tar dessa företag i örat så att de skärper sig. Men jag hoppas också att skolinspektionen sätter ned foten för alla tokigheter som vissa kommuner gör sig skyldiga till. Om man nu talar om vinster i välfärden måste man ju vara ärlig och säga att de här stora affärerna som gett rubriker inte är vinster som tagits från skolpengen utan från de korkade riskkapitalbolag som gjort mycket dåliga affärer.
      Jag tror ändå att problemet med svensk skola inte har sin förklaring i detta utan i en rad andra brister som jag tycker att den här bloggen belyser mycket väl. Ett litet exempel är att många lärare inte fått veta vad de ska fokusera på.


  3. Mina barn har gått på en av de skolor som drastiskt försämrat sitt resultat som du räknar upp; på en skola där drygt 70 % har annat modersmål än svenska. Lärarna är fantastiska, fritidspersonalen engagerad, ledningen jobbar stenhårt och skolan har hyggliga lokaler och ligger nära till kommunikationer. Kulturskolan är mycket aktiv på skolan.Tyvärr räcker det inte; hade vi inte kunnat byta skola för barnen, till en mer blandad miljö, hade vi flyttat. Vilket också de flesta som kan gör; både nya och gamla svenskar. Det är stor omsättning på elever.

    Bostadssegregationen gör att uppdraget är hart när omöjligt i vissa områden, tror jag. Det är den som måste hanteras på något sätt.


  4. Johan, du skulle kunna komplettera med var friskolorna finns geografiskt. 🙂


    • Intressant tanke Mikael. För övrigt tycker jag det var konstigt att inte friskolorna fanns med i statistiken, men Stockholms Utbildningsförvaltning kanske inte mödar sig med att ta fram den statistiken.


      • Särskilt intressant eftersom mig veterligen Utbildningsförvaltningen är ansvarigt för stadens resultat. De borde vilja visa hur alla skolor presterar oavsett driftsform.


      • Håller med Mikael!


    • http://ekonomistas.se/2014/03/14/var-finns-friskolorna/
      ger svar på var friskolorna finns i relation till föräldrarnas socio-ekonomiska bakgrund.


  5. Jag rekommenderar läsning av Swecos rapport över två hela årskullars skolval/mönster, d v s flera tusen elever i Stockholms stad under hela skolgången. Allt är inte vad det ser ut att vara; rapporten finns här: foretag.stockholm.se/…/Delrapport%202%20-%20Elevströmmar.pdf


  6. Det är alltså Stockholms stad som beställt rapporten som uppföljning, så ja de följer upp. Det finns även flera andra rapporter och forskningsrapporter kring det hela.


  7. Här är en forskningsrapport från Stockholm. http://www.svt.se/ug/ug-referens/article1567764.svt/binary/Valfrihet,%20integration%20och%20segregation.pdf


  8. Tack för fakta och tankar!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s