h1

Lönen spelar roll

15 augusti 2014

I Dagens Nyheter igår skrev Gustav Fridolin (mp), Bo Jansson (LR) och Eva-Lis Sirén (LF) en debattartikel om att lärarlönerna behöver höjas med 10 000 kronor i månaden för att få upp läraryrkes attraktionskraft. Jag delar denna åsikt. Man pekar på att det räcker med att varje lärare lyckas med en elev, som annars kanske skulle misslyckas, för att vara i hamn ekonomiskt. Ni som såg ”Världens bästa skitskolan” när serien gick förra gången kanske kommer ihåg hur en ekonom hade räknat ut hur mycket en ”drop-out” kostar samhället – hiskliga summor. Har ni missat denna serie, här är länken (förresten är jag med nästa onsdag).

Debattartikeln tas upp i dagens ledare. DN menar att räkneexemplet inte är något vidare, trots att Fridolin beställt uträkningen från en nationalekonom. Varför inte dubbla eller tredubbla lönen för att skörda vinsten frågar sig DN. Egentligen tycker jag det är ett löjligt påstående, det handlar ju om att göra läraryrket attraktivt, så att vi får studenter att söka lärarutbildningen, gärna toppstudenter, men i alla fall många studenter så att det blir både konkurrens om platserna och dessutom att fler lärare utbildas.

DN:s ledare tycker dock att andra delen av artikeln är bra. Så här står det: ”Busskapet är att yrkets sjunkande status håller på att skapa en lärarkris. De kommande åtta tio åren kommer Sverige behöva  rekrytera 80 000 lärare. Men lärarutbildningen lyckas knappt fylla platserna. Samtidigt finns stor frustration bland dem som är lärare över att den administrativa bördan ökat. Yrket framstår helt enkelt inte som attraktivt”.

Det som är intressant här är att 9 sidor in i tidningen finns det en artikel som heter: ”Akut lärarbrist inför skolstarten”, länk. Tänka sig att det gick så snabbt! Men ärligt talat, alla har ju känt till den framtida lärarbristen som redan är här. Och dröm om min förvåning – eller mardröm – när det går att läsa att siffror från arbetsförmedlingen visar att det saknas 1400 lärare redan till skolstarten på måndag. Vad händer då frågar sig den vetgirige? Jo, man tvingas plocka in pensionärer (kanske det bästa alternativet) och obehöriga lärare för att få skolan att fungera. Men var det inte så att just behörigheten var viktig? Dessutom har det blivit huggsexa om lärarna – flyttbidrag 10 000 kronor om man skriver på ett anställningsavtal på ett år. Ändå gapar lärarplatserna tomma. Och värre blir det!

Men vi har några stora problem att ta itu med. Trots att jag kritiserat kvaliteten på lärarutbildningen är det en stor skillnad att tillsätta en obehörig lärare med en behörig. Jag har träffat många obehöriga lärare men få didaktiskt skickliga. Visst, de kan vara bra på att möta eleverna och vara duktiga på omvårdnad, men det händer faktiskt något i skallen på den som går på högskola och universitet – åtminstone upplever jag det efter att tagit emot hundratals studenter både som basgruppsledare (VFU-ansvarig) och arbetsgivare. Nu kanske det låter som att jag vill försonas med lärarutbildningen, så är det inte, jag är lika kritisk och kommer så vara tills jag får ut jävligt vassa och välutbildade nyexaminerade studenter (och då pratar jag inte om enstaka individer). Men åter igen, det finns ett eget ansvar hos lärarstudenterna att läsa, processa och ta till sig läromedlen på lärarutbildningen. Gör man det, gärna med kritiska glasögon, händer det något i skallen. Jag vill för Guds skull inte ha tillbaka 90-talet där Kommunförbundets (Sveriges Kommuner och Landsting – SKL) paroll ”Rätt man på rätt plats, ämneskunskaper är inte så viktiga och undervisning ska vi undvika” blir ledstjärnan i framtidens skola. Jag tycker att SKL verkligen understödjer denna linje genom att så ofta det bara går lyfta fram IKT, antagligen i hopp om att köra en digitaliserad form av problembaserat lärarande (PBL) – en metod som gick åt helvete för de elever som hade sämst förutsättningar att lyckas i skolan. Men SKL ser här möjlighet att spara pengar till sina medlemmar, det vill säga kommunerna.

Ett annat problem är just lönen. Tidigare gjordes en undersökning där lärarlönerna i snitt låg under en VVS-montör. Med det menar jag inte att VVS-montören inte är värd sin lön, utan att Sveriges viktigaste yrke alla kategorier måste ligga på det dubbla. 3,5 – 5,5 års universitetsstudier oftast med studielån, måste betala sig. Det går inte att snacka om att läraryrket är ett kall – det är ett svårt och hårt arbete. Att komma välförberedd och välplanerad till skolan, genomföra bra lektioner och se till att eleverna lär sig är oerhört viktigt. Att gå in i eleverna hjärnor och utmana deras tänkande kräver sin man eller kvinna när det gäller didaktiska frågeställningar och kognitiv kraft. Det handlar verkligen inte om omsorg – utan om att se till att alla elever lär sig grundläggande kunskaper. Jag menar att SKL har kört ner läraryrket i botten så grovt, samtidigt som Skolverket och det pedagogiska etablissemanget inte har sett till att fortbilda och stödja befintliga lärare och rektorer med fokus på kunskap, bedömning, betyg, resultat och resultatuppföljning, se min bloggserie där jag ger många konkreta exempel. Till och med menar jag att man har motverkat fattade beslut och skolans uppdrag. Staten måste därför ta kommandot. Alla inblandade, politiker, stat, kommun, myndigheter, SKL – alla som har med skolan att göra är överens om att lärarlönerna måste upp. Men när det kommer till kritan händer ingenting, SKL tar verkligen sitt uppdrag på största allvar (vilket i och för sig ligger i deras intresse) och håller nere lönerna. Jag vill påpeka att redan 2010 var denna diskussion högst aktuell, så viktig att Sveriges Television sände ett program som hette Storforum Skola, se blogginlägg. Nu går det inte längre att se detta program, åtminstone inte på SvT-play.

Så vad menar jag då med denna diskussion? Jo att staten måste ta ansvar för lärarlönerna, nu har det gått så många år med bara snack och att det för SKL bara är läpparnas bekännelse. Men det är ju ogörligt att låta staten gå in som det ser ut nu med kommuner eller friskolor som huvudman. Och det där med förstelärarlöner har inte slagit väl ut i landet, snarare lett till olikheter och osämja. Nej, mitt förslag om att regering och riksdag i konsensus låter lärare göra skatteavdrag motsvarande 10 000 kronor varje månad skulle ge garanterad effekt. Eller vill politikerna att skolan ska urholkas ännu mer? Vill man att Sverige ska hamna sist i TIMMS och PISA resultat? Dags att göra något NU!!!! Inte om två eller sju år.

Nu tycker kanske en del att alla lärare inte är värda 10 000 kronor mer i månaden. Det kan hända. Men det handlar inte om individer, det handlar om ett kollektiv som måste lyftas och fokuseras på. Ett kollektiv som varit nertryckts i skoskaften så många år. Ett kollektiv som många gånger i det tysta gör ett förbannat bra jobb. Att resultaten i vissa skolor är under all kritik, som jag skrev i gårdagens blogginlägg, har att göra med organisationen skola där kommunala chefer och rektorer bär det största ansvaret, men där kollektivet lärare också behöver lyftas. Det måste få kosta att återupprätta skolan som under 90- och 2000-talet har blivit nermonterat. Jag ser personligen ingen annan väg till att lyfta läraryrket.

För det kommer ge status på sikt. Fler kommer söka läraryrket och utbilda sig till lärare. Det kommer bli konkurrens om utbildningsplatserna och förhoppningsvis kommer engagerade studenter söka lärarutbildningen som förstaval, inte som tredjeval därför att man inte kom in på någon annan utbildning. Förhoppningsvis kommer även 0,1-poäng-på-högskoleprovet-studenterna försvinna från lärarutbildningen. Vill vi ha en skola i världsklass måste vi satsa på lärarna, det lyfte McKinsey fram för väldigt många år sedan och det påpekar John Hattie.

Så det är bara att köra!!!!

Läraryrket – Sveriges framtid!

 

 

 

Advertisements

118 kommentarer

  1. Valets viktigste fråga är återförstatligandet av skolan anser jag! Det vilar Sveriges framtid på!


    • Hej Johan,
      sitter just och ser dig erhålla exklusiv tid i tv för att framföra dina åsikter. Bra jobbat och det visar ju att engagemang lönar sig. Kanske vore det på sin plats med lite ödmjuk självkritik. I den debatt du nu för ser jag inget inlägg om en verklig omläggning av skolan som skulle innebära för en heltidsarbetade lärare 40 h närvaro i skolan och fem veckors semester. Skulle det medföra fler vuxna i skolan och mindre stress för lärarna? Utökat spann för arbetstiden förläggning fram till ja 18.00 Det hade servat både barn & vuxna på ett fint sätt.
      Högre lön kan absolut motiveras för de lärare som visar goda resultat dvs hög kunskap bland eleverna. Denna typ av kvalitetssäkring & uppföljning är inte så dumt.
      I den bästa av alla världar hade pengarna som tillskrivs skolan räckt till allt men det är inte verklighet för någon varken privat eller offentligt anställd. Vad är det då som hindrar lärare att gå ner i tjänst eller ta tjänstledigt för att på egen maskin och bekostan vidareutbilda sig? Detta kan i sin tur leda till högre lön om kompetensen efterfrågas av verksamheten.
      Det är väl mycket gnäll kring lärarna vilket självklart inte höjer den status som efterfrågas och inte heller lockar fler till utbildningarna.
      Vi tycker inte helt lika som du förstår men jag måste säga att ditt mod & engagemang har fångat mig.
      //Carina


      • Hej Carina,
        De få minuter jag var med i tv var ihopklippta ur någon/några timmar av inspelad film. Läs det jag skrivit om lärarlöner och mina argument så får du se hur jag tänker. Jag är tveksam till 40-timmars vecka.


      • Arbetsgivaren har ett avtal där de inte betalar någon som helst övertidsersättning till lärare under den tid eleverna är i skolan. Det är egentligen ett kanonavtal och det enda de bjuder lärarna tillbaka är frihet att disponera sin arbetstid på ett smart sätt.

        När man vet att läraryrket kräver inre motivation som skapas med bland annat frihet så borde arbetsgivaren inse att de vinner på båda punkterna. Vad gör då arbetsgivarna, de gnäller över lärarna och tror att de förstår bättre vad som ska göras, de betraktar sina medarbetare som lata och skapar en segsliten konflikt som är en av de viktigaste orsakerna till att få vill bli lärare. Dumt!


      • janlenander

        ”…inte betalar någon som helst övertidsersättning till lärare…” tror du det är något unikt för lärare att inte få övertidsersättning? En del yrken och anställningsvillkor är sådana, vilket det berättas om innan anställning. Mig veterligen är det ett fritt val att då välja den arbetsgivaren, likväl som yrkesinriktning från start. Jag vet att kassörska på ICA får både övertidsersättning och OB, kanske något att söka?

        Tror du att alla yrken utan övertidsersättning möjliggör 10 timmars (minst) fri disponering varje vecka, d.v.s. att ingen kontroll i form av resultat görs? Frihet under ansvar fungerar när det finns ett resultat att kontrollera mot, d.v.s. vägen dit inte är viktig, men du verkar inte vara så förtjust i att redovisa resultatet av en lärares lärande, i alla fall vad gäller dina tidigare inlägg. Hur förklarar du det? Skall jag förstå det som att du förespråkar frihet, inget ansvar, ingen kontroll, inga resultatkrav och hög lön för lärare?

        ”…läraryrket kräver inre motivation…” menar du att andra yrken inte kräver det också? Låter i så fall väldigt nedlåtande mot andra yrken och inte vad jag känner till utifrån min arbetslivserfarenhet.

        ”…inre motivation som skapas med bland annat frihet…” jag trodde det var kärleken att undervisa och möta elever som var den inre motivationen, inte juni, juli och augusti…

        ”…arbetsgivarna…betraktar sina medarbetare som lata…” det låter verkligen trist om det är så överallt för alla lärare. Men jag undrar om det inte finns någon lat lärare alls i hela Sverige? Jag kan försäkra dig om att det finns många lata likväl som odugliga inom andra yrken.

        Jag undrar hur många fler lärare som har en självbild som du?


      • Jag läser och läser men finner fortfarande inte tillräckligt djärva tag för att verkligen förändra skolan. Jag är helt enig om att arbete under frihet och eget ansvar är det bästa.
        Kulturen i skolan verkar djupare rotat än på andra arbetsplatser och friheten kan omöjligt innebära att det inte är möjligt att planlägga närvaro 40 h i veckan, spridda över ett vidare tidsspann? Är det mer olämpligt eller osmart att undervisa mer när det behövs och mindre (i tid alltså) när det krävs? Verksamhet efter behov. Lär sig barn & ungdomar sämre efter 16? Om tex. skulle innebära att hålla någon borta från trubbel och bidra till lugna & glada föräldrar påverkar det sannolikt barnen positivt. Skolans och lärarnas verklighet beskrivs oftast som så komplicerad att det inte är möjligt för oss andra att förstå. Är det så?
        Inte visar då kåren någon vilja som jag uppfattar till ”give and take” vad gäller ledigheter över året, verkliga kvalitetssäkringar med krav på kunskapsförmedling och möjlig omplacering som följd om de brister och närvaro i utbyte mot högre lön.
        Jag känner inte igen att det finns en känsla av att lärare skulle vara lata?
        Vad gör dig tveksam till 40h?
        //Carina


      • Jag tror inte på reglering av lärarnas tid, att låta dem jobba eller närvara mer. Läraryrket behöver vara fritt. Det är lite mer komplicerat än att låta lärare närvara mer i tid. I och med kommunaliseringen monterades läraryrket ner. Du skriver att du läser och läser, men med tanke på att det inte var så lång tid mellan dina kommentarer kan du inte ha läst särskilt mycket av mina blogginlägg. Läs min bloggserie ”En skola åt helvete”, den är på ganska många inlägg.


      • Carina, du menar att lärarkåren skulle inte kompromissa, ge och ta kring arbetstiden men jag menar att lärare har kringskurits mer och mer i decennier och det har blivit sämre. Det är kanske dags att arbetsgivaren börjar ge för lärarna har inte tagit något på länge.

        Du talar om längre skoldagar och tid med eleverna senare men lärare behöver förberedelsetid och möjlighet att göra efterarbete. Du menar väl inte att lärare skulle ha mer än 45 timmars arbetsvecka? I annat fall talar vi om en rejäl kostnad för extra lärare eller fritidspedagoger.

        När valrörelsen drar igång med sex-timmars dag, tycker du då att lärare ska arbeta mer gratisövertid än de redan gör. Lärare behöver ju också familj och fritid. Tror du att vi löser problemen med få sökande och att allt fler duktiga ungdomar skyr yrket genom att kräva ännu mer för mindre?


      • Carina
        Menar du med 40 timmars närvaro, 1) att lärarna skall undervisa 40 timmar i veckan eller 2) att de skall vara på plats eller 3) att de skall vara närvarande i meningen tillgängliga varhelst de befinner sig! Om du menar 1) finns det en ”regel” 3 timmars förberedelse för 3 timmars seminarium och 3 timmars efterarbete inom mitt verksamhetsfält. Det innebär en tjänstefördelning på 9 timmar (3 undervisningstimmar – tidigare fick vi undervisningstimmar – nu får vi klocktimmar – dvs. 9 timmar). Nu har vi inte så många seminarier, som lärarna i ungdomsskolan har lektioner varje vecka, men under en period fick vi gå från en grupp till en annan alltför ofta, vilket innebar att vi aldrig kunde varva ner – det fick konsekvenser i form av en ökad in-i-väggen-tillstånd. Förutom undervisningen har vi en hel del annat som tillhör jobbet. Skall inte trötta ut läsarna, men ofta har vi examinationer och inlämningsuppgifter samtidigt som vi har flera grupper som går parallellt. För skolans lärare ser det, som sagt lite annorlunda ut. De har fler lektionsstimmar i veckan, samt har ett helt annat uppdrag som kräver sådant vi som universitetslärare inte har inskrivet i uppdraget (då vi undervisar vuxna på studenter). De behöver också tid mellan lektionerna. Att vara lärare är inte att bara gå in och föreläsa eller undervisa och sen gå därifrån och sen till nästa och nästa. En trött och stressad lärare gynnar ingen, allraminst eleverna.

        Man måste tänka på att läraren möter en hel del människor i grupp hela tiden (som inte alltid sitter som tända ljus och tycker man är toppen eller att kamraterna är det – det kan finnas mycket spänningar i grupper som påverkar) och det gör yrket mer speciellt än kanske andra yrken. Ibland kanske något händer som läraren behöver ta upp direkt efter lektionerna. Det blir omöjligt om de måste gå till nästa direkt.

        Om du menar 2) innebär det att lärarna måste göra allt på skolan, förbereda, planera, rätta prov och så vidare. För att de skall kunna göra detta, behöver de lugn och ro. Och såvitt jag vet har inte lärarna på skolan tillgång till eget tjänsterum. Och det är ju omöjligt att ge alla (skulle iofs ge byggjobbare mer att göra). Själv vet jag hur svårt det är att planera jobbet och bedöma tentor om man sitter fler i samma rum. Något jag därför valde att göra i hemmet.

        Jag förstår inte hur du menar att det blir en frihet. Snarare måste det väl bli en kontroll (stämpelklocka kanske eller att det utvecklas en kontroll i Foucaults anda med följd att alla övervakar alla – inte bra för stämningen).

        Om du menar 3), ja då kan jag se det höra ihop med frihet och vara närvarande är att vara tillgänglig, inte geografiskt bunden till en plats. Det är vad jag är – jag kan sköta jobbet varhelst jag än befinner mig, utom när jag har campusförlagd undervisning, via datorn och telefon. Mina studenter kan få tag i mig från kl. 8-18 varje dag (utom när jag undervisar, eller kör bil) Det kan man också se som närvaro. Faktum är att jag kan sköta jobbet bättre än om jag skulle vara tvungen att åka in till institutionen varje dag och vara där mellan 9-17. Lärare i grundskolan har en annan situation. Eleverna är på skolan hela dagarna och problem kan uppstå, som måste lösas snabbt. Lika fritt som vi har det är nog inte möjligt, men 40 timmars närvaro kan aldrig ses som frihet, som jag ser det. Tvärtom!

        Det blev ett långt inlägg, och lite om min egen verksamhet. Själv ser jag den frihet vi har som en förutsättning för att kunna utföra uppdraget vi har på det sätt som är meningen. Trötta och stressade lärare gynnar inte studentgrupperna och absolut inte elevgrupperna. När de gäller dessa är det än mer viktigt att lärarna mår bra. Om man talar varmt om framtidens medborgare som våra barn är, ja då måste man visa det även i handling.


      • Ferietjänst, ett mycket känsligt ämne, men eftersom det är så många lärare som läser denna blogg finns förutsättningarna för att få värdefull insikt.

        Mot det ställs semestertjänst. Vad innebär det för ett stort antal kunskapsarbetare?

        1) 40-timmars arbetsvecka
        2) Ingen övertidsersättning
        3) Förtroendearbetstid, d.v.s. så länge prestation sker i enlighet med förväntat resultat så har ingen något att invända mot var den anställde är eller vad denne gör. Men den anställdes kunder kräver naturligtvis tillgänglighet för att träffa dem och hjälpa dem men det är en del i att kunna nå resultat.

        Från vad jag sett vill jag påstå att 40 timmar i princip är miniminivån och det kan skifta väldeliga från dag till dag, vecka till vecka eftersom behoven är olika. Helgarbete är naturligtvis inget undantag och självklart är det ingen som kontrollerar att den anställde arbetar på helgen, utan det som kontrolleras är att leveranser sker i tid för att resultatet skall kunna uppnås.

        4) Tillgänglighet förväntas i regel när som helst, men självklart kan den anställde stänga av telefonen och inte läsa e-post för att utföra sitt arbete, liksom att markera att ”nu kommer jag inte vara tillgänglig” för att skapa en balans mellan arbete och fritid med hänsyn till de resultat som skall nås.
        5) Arbetsgivaren kan beroende på behov bestämma om den anställde behöver vara på en viss plats eller inte utifrån organisationens krav och behov, på samma sätt som kunderna kan göra detsamma vilket de naturligtvis gör om behovet påkallar det. Det är något som en kunskapsarbetare inser eftersom mötet är det som upplevs som värdeskapande av kund.
        6) Inga lediga höstlov, vinterlov, jullov, juni, juli och augusti utan fem veckors semester som tas ut i enlighet med arbetsgivarens tillstånd, oftast helt kopplat till kundens behov.

        Det var bakgrunden för att sprida lite ljus över ”40-timmarsvecka” och vad det innebär för kunskapsarbetare.

        Du som är lärare eller verksam inom skolan.

        Fråga 1) På vilket sätt skulle införande av semestertjänst enligt ovan kunna fungera för en kunskapsarbetare som exempelvis dig som lärare?
        Fråga 2) Vad är det i ovan beskrivna arbetsförutsättningar för ett stort antal kunskapsarbetare, som skulle innebära svårigheter i uppdraget att lära elever?


      • Jag kan svara på punkt 1, eftersom jag är lärare, dock ej inom skolan.

        Har redan semestertjänst och inga lov (vi har oftast undervisning under loven). Det jag ser som en fördel med det är att jag inte behöver få allt klart på en gång, dvs. under terminen, utan kan hinna klart utan alltför stor stress med bedömning, betygssättning och inrapportering till midsommar.

        Men jag har bara haft semestertjänst och har inget att konkret jämföra med, men som min tjänstefördelning ser ut ser jag det som en fördel.


  2. Jag håller inte med om att alla lärarlöner ska upp 10000 kronor. Det är faktiskt inte rimligt att lärarkategorier med kortare utbildningar än sjuksköterskor, socialsekreterare mfl grupper ska gå om dessa grupper.

    Ännu en gång så blundas det för att Sveriges PISA resultat sjunker tydligast under högstadietiden, att hälften av lärarna är ämnesobehöriga på högstadiet och att det bara är ämneslärare som tappat 10000 gentemot andra yrken.


  3. Det är intressant att se att så många debattörer i skolfrågan inte ens känner till grundfakta om hur skolan styrs. Staten är och har alltid varit ansvarig för skolan. Det enda som har skett är att man ändrat sitt styrsystem ifrån att vara ett regelsystem till att bli ett mål och resultatstyrt system. Inget annat. Så de som nu skriker att skolan skall återförstatligas skriker om att skolan skall styras av staten vilket den alltid har gjort och fortfarande gör. Vad staten gjorde i och med förändringen av hur de styr skolan är att de DELEGERADE ned möjligheten för skolledare och lärare att inom vida ramar tolka sitt uppdrag. Med en ökad centralstyrning av skolan kommer mängden dokument som den enskilde läraren och skolledaren ska fylla i öka eftersom centralbyråkrater måste ha ett underlag för de beslut de fattar innan de skickas nedåt i systemet. Vidare delegerade man ner en del, obs! en del av det ekonomiska ansvaret för skolan på kommunal nivå genom skolpengens införande 1992. Det är FACKEN, LR respektive LF som förhandlat fram individuell lönesättning på 2 000-talet som nu i kombination med förstelärareformen gör att det kan skilja 20 000 kr i månadslön för SAMMA lärarjobb. Det är fakta. Vill man ha någon som helst trovärdighet i debatten måste man förhålla sig till fakta. Annars blir man bara löjeväckande.
    Så det här blogginlägget var något av det löjligaste jag läst på länge. Jag undrar vad vanliga skattebetalare skulle tänka om de visste att det nu i och med förstelärarreformen kan skilja 20 000 kr i månadslön för samma jobb. Jag är helt säker på att de inte vill bidra med ytterligare en skattekrona för att säkerställa olika lön för samma jobb!


    • Lena,
      Vi har haft den här diskussionen förut och vi är oense på denna punkt. Tror faktiskt inte du sitter på facit. Jag tror heller inte att du får många anhängare till din ståndpunkt och dina fakta. Det är helt korrekt att staten aldrig har lämnat ansvaret för skolan i form av lagstiftare och läroplansansvarig. Dock och här är ett väldigt stort dock, är det så att skolan har kommuner och friskolor som huvudman. Kommuner och friskolor är arbetsgivare och betalar ut olika mycket lön och har olika skolpeng. Huruvida huvudmännen sköter sig eller inte är statens ansvar, men alltför sällan har man varit sträng när det gäller huvudmän som inte sköter sig. Din ilska över facken får stå för dig – men denna fakta kan du inte bortse ifrån. Kommunen eller friskolan anställer lärare, sätter lön och reglerar också skolpeng.


      • Jag är ute efter sanningen och inte att få så många följare som möjligt.
        Facit har jag. Det blir så här: staten kommer att ändra sitt styrsystem till att bli ett regelstyrt sådant samtidigt som man kommer ta över ansvaret för lärarlönerna. Det har visat sig att staten vill satsa på 7.5% av lärarkåren medan övriga 185 000 kommer att kvarstå på usel lön. Man kommer också att behålla friskolorna trots att de gör konkurs och ställer elever på bar backe. Det är så föräldrar vill ha det. Och politiker som vill ha föräldrars röster.
        Det är först i och med LR och LF:s agerande drygt tio år efter den s.k ”kommunaliseringen” vi får den usla och orättvisa lönesättning vi har i dag. Och den kommer inte att ändras därför kommer läraryrkets status och lön ligga i absoluta botten de närmaste decennierna. Oavsett politisk färg på regeringen.
        Lärare kommer att få veta att de ska vara nöjda med att de nu kan konkurrera om högre lön och genom inställsamhet mot rektor

        påverka den egna lönen. Dessutom har vi ju fått en fullkomligt betydelselös legitimation som man kan erövra i ämnen man inte studerat ett enda poäng i. Den kommer inte att höja yrkets status. Tvärtom!
        You can fool some people some of the time but not all people all of the time….


      • Vill förtydliga när det gäller lönesättning. Det är facken som förhandlar fram kollektivavtal och det är facken som för sina medlemmars räkning förhandlar deras lön. Är man smart och inte med i något fack förhandlar man själv. Motparten ser naturligtvis till att betala så lite som möjligt. Och i lärarnas fall har det varit möjligt. Men inte i läkarnas och juristernas fall. Sådana arbetar också kommunalt.
        Det är kommuninvånarna som röstar fram sina politiker som i sin tur beslutar om skattesatserna. Jag tror knappast någon vanlig medborgare vare sig i stat eller kommun är villig att betala extra skatt för att samma jobb ska ge olika lön. Tror du?


      • Lena,
        Vem är motparten vid löneförhandlingen? Kommunen – alltså kommunen har huvudmannaskapet för lärarna.

        Nu är det väl inte så när det gäller mitt förslag att kommuninvånarna kommer att se röken av höjd kommunal skatt när staten beslutar om att lärarna ska få göra ett generellt skatteavdrag med 10 000 kronor per månad. Det är regeringen i sin budget kommer beräkna kostnaden, på samma sätt som man beräknar försvarsbudget och liknande.

        Däremot tror jag att gemene man, eller vanligt folk, tycker att skolan är viktig och att det är viktigt att ha bra lärare.


      • Det är aldrig smart att inte vara med i facket!


      • Jo, det har varit väldigt smart att vara med i facket i början av 1900-talet. Dessutom finns det idag en rad företag som har varit fördärvliga mot sina anställda, t.ex. Toys R Us och Lidl när de etablerade sig.


      • Jag tycker nog det fortfarande är smart att vara med i facket. Själv har jag alltid varit med. Nu är jag sen länge med i ett mycket bra fack. Så har det inte alltid varit, men alternativet att inte vara med är sämre än att vara med i ett inte så bra fack.


      • Håller med dig Monika!


  4. Det är illa när inte ens politikernas l ö f t e n indikerar på en kommande skola som jag är beredd att jobba i.
    Nej paustangenten i lärarjobbandet förblir för mig i nertryckt läge så länge besparingarna räcker.


    • Det gör du alldeles rätt i. Och du är inte ensam. Knappt någon vill ens utbilda sig till lärare längre.


  5. När det är fritt fram att sparka lärare och rektorer som inte presterar, d.v.s. når noll underkända elever i årskurs 9, trots exempelvis 12 månader att bevisa en kraftfull trendförbättring, kan 10 000 kr mer per månad ges generellt. Innan dess anser jag att endast den lärare som bevisligen får alla elever godkända i åk 9 skall få de 10 000 kronorna. Finns ingen anledning att kasta pengar i sjön.


    • Ett vanligt förekommande tankefel är att vad som presterats läses av via avgångsbetyg åk9. Vilken lärare under elevens nio skolår är det då som bevisligen fått elever godkända?

      Dessutom kan vi diskutera vems som är värd vad ur flera aspekter. Tio loppor till den lärare som hanterar en elevgrupp i säg ”musik-klass” med toppbetyg och dunderengagerade parenteser eller kanske till den lärare som sliter hund med stökgruppen Molto biffo med åtta underkända av tio?

      Frågorna hopar sig.


      • Sören och Jan. Det är helt korrekt att det finns en resa fram till slutresultatet i årskurs 9. Det är även relevant att diskutera finmaskigheten för konsekvensen avskiljning och finansiell ersättning, ungefär som ni båda exemplifierar. Men istället för att lägga fram ett detaljerat förslag kompletterat med ett annat sätt att relatera en lärares prestation utifrån elevers ambition, vill jag understryka att principen måste vara prestation = hög lön och omvänt, samt att omplacering/sparken av lärare och rektorer som inte presterar. Jag hoppas dock att ni båda och övriga som läser detta förstår detta och om ni inte är övertygade tar del av det material som jag hänvisade till i en annan kommentar: http://kmfventures.se/uploads/3/2/3/9/3239692/det_som_inte_mts_finns_inte.pdf och andra rapporter och artiklar som du finner direkt eller via http://kmfventures.se/varingr-expertis.html.


      • Instämmer Sören Holdar med tillägget att betygen tyvärr inte längre kan gälla som kvalitetsmärke.


      • Solan, var får du betyg som grund för underkänd? Det måste naturligtvis vara något mer i stil med nationella prov, PISA och liknande som kan ligga till grund för ett mindre inflationsdrivet mått. Tror inte heller att du läst mitt kompletterande svar till Sören och Jan. Hänvisar även dig till fördjupad läsning på http://kmfventures.se/uploads/3/2/3/9/3239692/det_som_inte_mts_finns_inte.pdf och andra rapporter och artiklar som du finner direkt eller via http://kmfventures.se/varingr-expertis.html.


      • Första gången över huvud taget som jag läst något liknande (vilket ju egentligen är ganska skrämmande). Vilket gehör får du för detta?

        Det låter ju drastisk det här med ”sparken” samt att, som nämnts, lärare kan få elever att utvecklas utan att de just når ända fram. MEN…utöver dessa ”invändningar” håller jag helt med att faktiska resultat (inte betyg vilket du alltså heller inte menade) borde vara det som lönen grundas på. Då skulle individuell lönesättning inkl. förstelärare ha sitt berättigande (en fara blir dock ändå att man skulle hålla goda idéer för sig själv) och genomskinlighet.

        Det står ju en passus i texten om att NP kanske inte är helt rättvisande men ändå det bästa som finns att tillgå. Vill understryka det samt att troligtvis NP skulle rättas ännu mer generöst om provet fick större vikt än nu (man rapporterar nu statistiken till Skolverket men lägger ingen större vikt vid det i betygssättningen om jag gissande får generalisera).

        Och utöver just lönediskussionen så är det ju ett plus om eleverna får det stöd de har behov av i tid…..


      • Istället för att sparka lärare kanske man ska gå till botten med vari oförmåga ligger. Jag menar att väldigt många lärare, ja mer eller mindre alla, inte har fått den utbildning som krävdes när Lpo 94 infördes och man genomförde ett paradigmskifte. Att gå från regelstyrning till mål- och resultatstyrning. Att gå från statlig till kommunal huvudman. Att gå från relativa betyg till kunskapsstandardbetyg. Utan någon som helst stöd. Vem som helst kan tycka att lärare har ett eget ansvar att fortbilda sig och uppdatera sig, men när man gör så omfattande förändringar och inte skolan som organisation får det stödet blir den lilla läraren ensam. Skolan kör på som vanligt och så gör man det. En vanlig mänsklig inställning, inte så många som står på barrikaderna och skriker om förändring. Detta vet jag av egen erfarenhet då jag helt och hållet själv – jo SJÄLV, så till att som helt nyexaminerad lärare ta konflikt på Jordbromalmsskolan och kräva att vi redovisade vad eleverna skulle kunna och på vilka grunder vi hade gjort våra bedömningar. Det blev ett jävla liv och det tog några år, men jag fick igenom det jag ville och bidrog till utvecklingen på skolan. Men så är jag orädd och lite galen också.

        Nä, jag är emot att sparka lärare, bättre väg är att fortbilda och ställa krav på att tillsammans utveckla skolan.


      • Johan, Solan och andra. Det var väldans vad ordet sparka väcker stor rädsla. Liksom i alla företag är uppsägning ett bevis på att en rekrytering varit felaktig, oftast beroende på att den som anställt gjort en felbedömning. Om vi bortser från den helt självklara anledningen arbetsbrist som handlar om att det inte finns pengar i verksamheten, vill jag uttrycka det som att det inte är fel på personen som behöver sägas upp utan att denne är på fel plats, att miljön och personen passar inte ihop. Det är inget fel eller konstigt, sådant händer och då behöver personen i fråga hitta en plats där den kan trivas och blomstra. Det är som med alkoholism, både personen i sig och omgivningen måste acceptera situationen, först då kan en lösning hittas. Och en bra skolledning har naturligtvis innan uppsägning prövat allt ni lyfter fram som samtal för att tydliggöra förväntningar, utbildningsinsatser, omplacering och i en del fall leder det till självinsikt som den lärare som själv förstod att hon inte var bra för sina elever i matematik och istället blev bildlärare http://4ril.wordpress.com/2014/04/01/klok-larare-och-vilsen-kommun/, men i en del fall och trots insatser händer ingenting. Och om inget händer snabbt, d.v.s. läraren riskerar att fortsätta skada sina elever genom att inte kunna förmedla och lyfta alla till minst godkänt, måste skolledningen lösa det med uppsägning. Och en skolledning som konstant rekryterar fel eller inte förmår stödja sina lärare att nå målet, måste i sin tur bli utbytt för att ge plats åt en högpresterande skolledning. Många blir rädda när uppsägning kommer på tal, eftersom konsekvenser är jobbigt. Men eftersom jag sätter elevens väl och ve före personalens, det är de facto eleven som läraren och skolledningen finns till för, är beslutet enkelt. Och med högpresterande lärare och skolledning kommer eleverna nå målen och det kommer att vara en professionell skola som utvecklas och som det är roligt att vara en del av som anställd.


      • Mikael,
        Jag håller med dig om att många rektorer inte tar tag i detta och låter det gå år av att inget händer. Och i slutändan,om man verkligen gjort allt så kan en uppsägning vara på plats som du skriver. Men när du lade upp din kommentar började du med att sparka lärare. Jag tror inte att det handlar om rädsla från läsarna sida, utan att det är fel väg att gå i första läget. Min kommentar handlar om att försöka problematisera situationen som jag ser det, att lärare blivit svikna av i princip alla.


      • Johan, jag kanske skrev så mycket i mitt inlägg att det ”försvann” men följande skrev jag

        ”Och en bra skolledning har naturligtvis innan uppsägning prövat allt ni lyfter fram som samtal för att tydliggöra förväntningar, utbildningsinsatser, omplacering och i en del fall leder det till självinsikt som den lärare som själv förstod att hon inte var bra för sina elever i matematik och istället blev bildlärare http://4ril.wordpress.com/2014/04/01/klok-larare-och-vilsen-kommun/, men i en del fall och trots insatser händer ingenting.

        Och om inget händer snabbt, d.v.s. läraren riskerar att fortsätta skada sina elever genom att inte kunna förmedla och lyfta alla till minst godkänt, måste skolledningen lösa det med uppsägning. Och en skolledning som konstant rekryterar fel eller inte förmår stödja sina lärare att nå målet, måste i sin tur bli utbytt för att ge plats åt en högpresterande skolledning.”

        Uppsägning är därför inte ”första läget”.

        Problemet i dagens skola och samhälle i stort, är att det inte ens är ”sista läge”.

        Min förhoppning är att inte bli missförstådd i denna fråga fortsättningsvis.


      • Tror inte heller att någon av oss reagerar mot att sparka lärare på grund av rädsla. Snarare att vi utgår från en kunskap och erfarenhet av hur det är att vara lärare och hur elever fungerar, samt på vilket sätt världen utanför fungerar. Det är ett förenklat synsätt att felet ligger hos individen (läraren i det här fallet) eller hos eleven.

        Om det är så att det är fel på rekryteringen och någon hamnat på fel plats på grund av felbedömning, är det väl i så fall den som anställt som skall sparkas, självklart efter utredning. Innan man sparkar någon måste man utreda. Inte gå efter det synliga resultatet som betyg eller resultat är.

        Johan ger en korrekt beskrivning om vad som hände när LPO94 infördes. Skall lärare sparkas för att politikerna inte gjorde sitt jobb? Det finns bara en väg att gå i nuläget och det är att använda resurser på kompetensutveckling/fortbildning för alla nu verksamma lärare.

        Läraryrket är svårt och många gånger ensamt. Lärare behöver stöd av varandra, av ledningen (som måste veta vad det innebär att vara lärare) och politiker, m.fl. Inte ge dem budskapet – Om ni inte sköter er, får ni sparken! på så lösa boliner som att resultatet inte har uppnåtts till fullo (då det kan vara omständigheter utanför lärarens kontroll eller ärvda problem (ja, det händer). De behöver heller inte en politik som ställer lärare mot lärare. Vissa blir premierade och andra dissade, med risk för någon slags godtycklighet. Därför att det är alltför många som bestämmer som inte har någon förstahandskunskap om hur det fungerar i skolan och i ett klassrum.

        Ja, jag försvarar lärarkåren som kollektiv! Om någon missköter sig eller det inte hjälper med fortbildning, och att man efter utredning har konstaterat att läraren inte klarar av yrket alls, ja då kan det finnas skäl för uppsägning. Inte annars!


    • Märkligt att du inte arbetar för att införa ditt fantastiska tankesätt för andra yrkeskategorier? Varför inte avskeda läkare som inte botar sina patienter?….Vägarbetare som ”får foten” när bilister kör av vägen och avlider…? Arbetsförmedlare som inte hittar jobb till sina klienter…..? Listan kan göras lång!
      Jag tycker ditt resonemang visar på en oerhörd okunskap.

      Jag kan förvisso dela din irritation och ilska över att inte alla huvudmän har elevernas måluppfyllelse som första prioritet, men att koppla ihop det med att många lärare därför är usla och borde sparkas, nä, där gör du en riktig tankevurpa!

      Visst finns det lärare som inte håller måttet, men det finns väl inom alla yrkeskategorier? Jag tror inte ett ögonblick på att måluppfyllelsen ökar om personalen ständigt är oroliga för att inte få behålla jobbet. På vilken forskning stöder du ditt resonemang? Dessutom kan du väl inte på allvar mena att det finns EN (1) orsak till svenska elevers ras i alla mätningar och det är usla lärare. Det finns många lärare som undervisar i ämnen som de inte är behöriga i, men det betyder väl på intet sätt att de är dåliga, det betyder att de är satta att uppfylla ett omöjligt uppdrag.

      Själv önskar jag att vi lärare fick förtroendet att utföra vårt arbete – utan synpunkter från kreti och pleti, som tror de vet precis vad vi lärare gör för fel – och utan att ständigt behöva ändra på arbetssätt/metoder, inte för att forskning visat att undervisningen blir effektivare och måluppfyllelsen bättre, utan för att någon krämare vill sälja sin nya ”frälsarmetod”…..


      • Elisabeth,

        Nu är det skolan som diskuteras, varför jag endast skriver lärare och skolledare, ibland politiker (som sysslar med utbildningsfrågor).

        Men varför inte ta ett varv med övriga världen först…

        1) ”Läkare som inte botar patienter” – nu finns det ett pricksystem inom för läkare som inte gör som de skall, t.ex. inte sköter dokumentation eller felbehandlar patienter. Tyvärr är det sällsynt att läkarlegitimationen återkallas, vilket är detsamma som yrkesförbud, men det skulle definitivt behövas mer av det. Det visar många exempel på läkare som bytt arbetsgivare och fortsatt sin inkompetens.

        2) ”Vägarbetare…” – ditt exempel rörde en bilist som kör av vägen och det är helt fel orsak-verkan. Men det företag som byggt en väg som visat sig vara felbyggd, måste naturligtvis ta ansvar för det genom kraftiga skadestånd för att ersätta köparen av vägen för att bygga en ny väg. Detta görs i princip aldrig av offentlig sektor, som är alldeles för dåliga köpare.

        3) ”Arbetsförmedlare som inte hittar jobb till sina klienter” – ja om nu deras uppgift är att ordna jobb? Jag tycker det verkar som att de mest finns för att inte vara arbetslösa själva. Men om uppgiften är att skaffa jobb till arbetslösa och de inte fixar det, så bör de hitta ett annat arbete som de bättre klarar av.

        ”Många lärare är usla” – ja det finns det många exempel på genom tiderna och även i nuet. Med usel menar du kanske som jag att de inte förmår lära eleverna inom ett visst ämne. Och om läraren inte själv inser detta, trots försök av skolledaren att hjälpa läraren, måste läraren hjälpas att hitta en plats som passar den bättre, där inte elever skadas av att läraren inte kan lära.

        Jag vet att ordet sparka får många människor att bil rädda. Men jag tror det blir tydligare när du läser http://kmfventures.se/uploads/3/2/3/9/3239692/det_som_inte_mts_finns_inte.pdf avseende underpresterande lärare. Se gärna modellen i slutet av rapporten. Att sparka eller omplacera en lärare görs naturligtvis efter att det visat sig inte fungera att utveckla läraren. En lärare som inte kan lära eleverna, kan aldrig känna sig stolt och lycklig i sitt arbete. Den behöver istället få hjälp att hitta en plats utanför skolan där den kan få användning för sin talang.

        Visst finns det personer inom alla yrkeskategorier som ”inte håller måttet” som du skriver. Det visade jag i punkt 1 till 3 ovan.

        Din rad om att ”…om personalen ständigt är oroliga för att inte få behålla jobbet.” är din slutsats och inte min. För det första är omplacering och ”sparken” slutsteget i en process som handlar om att bry sig om både läraren (för den del även skolledaren) och eleverna. Målet är att lära eleverna, inte att alla lärare skall få lön och trygghet om de inte klarar av att göra sitt jobb. För det andra kommer de lärare som trivs i sin roll, som utvecklas och som presterar inte tänka på det utan engagera sig i elevernas lärare.

        Tro mig när jag säger att det finns många yrken idag där omplacering och sparken är en realitet, men endast om du inte levererar. Och om det finns det mycket forskning. Min egen uppsats på Universitetet handlade t.ex. om framgångsrika småföretagare och där var toppresterande personal en framgångsfaktor, liksom att göra sig av med dem som inte var toppresterande.

        En annan rad du skrev: ”Dessutom kan du väl inte på allvar mena att det finns EN (1) orsak till svenska elevers ras i alla mätningar och det är usla lärare.” Jag har aldrig sagt det. Om du läser min rapport http://kmfventures.se/uploads/3/2/3/9/3239692/det_som_inte_mts_finns_inte.pdf ser du att jag där anger 1) Frånvaro av ETT mätbart mål (Noll underkända elever i åk 9), 2) Sveriges kommuner mäter och styr inte aktivt arbetet med elevstöd och 3) Underpresterande lärare, där specifikt lärare i matematik lyfts fram.

        En tredje rad du skrev: ”Det finns många lärare som undervisar i ämnen som de inte är behöriga i, men det betyder väl på intet sätt att de är dåliga…” Jag har aldrig påstått det heller. De är dina ord. Jag är av uppfattningen att den s.k. lärarlegitimationen inte säger någonting om en lärares förmåga att lära, detsamma gäller min syn på en obehörig lärare.

        Slutligen en fjärde sak du skrev: ”Själv önskar jag att vi lärare fick förtroendet att utföra vårt arbete – utan synpunkter från kreti och pleti, som tror de vet precis vad vi lärare gör för fel…” Jag skriver t.o.m. uttryckligen i min rapport ”Det som inte mäts finns inte” att jag inte går in på själva mötet mellan lärare och elev. Jag har inga mirakelkurer på vad ni gör för fel och hur ni skall arbeta för att lära eleverna på ett bättre sätt. Det finns forskning kring det som lärarna skall ta till sig. Det finns de facto även lärare idag i svenska skolan som är väldigt bra, d.v.s. toppresterande. Det jag säger är att många lärare bevisligen gör fel, det visar antalet underkända elever som läraren har i åk 9 och om ingen kraftfullt förbättrad trend kan visas i de tidigare årskurserna.

        Det jag med min expertis inom styrning och ledning av organisationer kan säga är att dagens skolledningar och lärare generellt/till övervägande del inte kan någonting om styrning och ledning. Det minsta jag kräver av dem är att inse sina egna begränsningar och ta hjälp av dem som kan.

        Ungefär som en elev på motsvarande sätt skall inse att en lärare kan ha kunskaper som eleven inte har och därför är smart om han lyssnar på läraren. Eller att en lärare i franska har insikt att matematikläraren kan mer om att lära ut matematik, och omvänt franskaläraren mer om att lära ut franska.

        Att inte leverera godkända elever är att underprestera. Det är lärarens ansvar att ändra sig, hela tiden lära och utveckla sig själv som lärare, gärna med kollegor. Inte att hitta ursäkter och skylla på annat för att hålla sig kvar på en plats där man inte passar in bara för att få lön. Det är våra barn och elever alldeles för viktiga för!


  6. 4ril, det kriterium du sätter upp är inte ens i närheten av att vara rättvist utformat. Ifall lärare med stora klasser med många som har svårt att klara sig skulle sparkas för att en av 30 elever blir underkänd, då riskerar vi att sparka mycket duktiga lärare. Samtidigt kan någon med en helt annan klass missköta sig grovt och hämma utvecklingen hos sin elever utan att det skulle uppmärksammas.

    Observera att skolans huvudmål är inte att alla ska bli godkända utan att alla ska utvecklas från sin nivå.


    • Jan,
      Det som du tar upp känner jag faktiskt till. Lärare som kränker barn och som faktiskt inte är något vidare bra lärare, men där eleverna klarar sig utmärkt kunskapsmässigt eftersom de har ”rätt föräldrar och rätt medelklassbakgrund”. Dock kanske de får ett litet hål i själen eller en misstro mot vuxna – inte vet jag. Samtidigt som en annan lärare jag känner kämpar som en gnu för att få med sig alla elever och lyckas inte riktigt med alla på grund av att de inte fått med sig några kunskaper från låg- och mellanstadiet.


    • Som jag i rapporter, artiklar och bloggar uttryckt flera gånger och under många år, är grundorsaken till att det överhuvudtaget finns underkända elever att skollagen inte uttryckligen kräver det av skolorna (kommunerna), Det måste ändras för att överhuvudtaget pressa alla aktörer åt rätt håll. Så statens styrning idag är helt enkelt för fluffig. Läs gärna den senaste rapporten http://kmfventures.se/uploads/3/2/3/9/3239692/det_som_inte_mts_finns_inte.pdf och även andra rapporter och artiklar som du finner direkt eller via http://kmfventures.se/varingr-expertis.html.


      • Att staten inte har fullföljt sitt uppföljningsansvar är helt klart.


      • Staten har ju inget att följa upp…eftersom de inte satt ett mätbart mål…bara fluff, men det är så det bli med inkompetens i ledningen. Och så är det snömos med konsekvenser för inkompetens. Och att det är dåligt i många skolor beror på ledningen och då måste vi vandra hela vägen upp, via kommunen till riksdag och regering. ”En fisk ruttnar från huvudet och ned”.


      • Mikael,
        Jag kan hålla med dig att Lpo 94 till viss det, men framförallt Lgr 11 är snömos när det gäller hur abstrakt texten är skriven.


      • 4ril, Varför lärares löner skulle vara låga för att det inte finns mätbara mål för skolan är för mig en fullständig gåta?


      • Janlenander: ”Varför lärares löner skulle vara låga för att det inte finns mätbara mål för skolan är för mig en fullständig gåta?” Jag förstår inte vad du menar?

        Om du vill ha ett svar ber jag dig förklara vad du vill säga genom att utveckla ditt inlägg, men för att du inte helt skall missförstå mig föreslår jag att du först läser http://kmfventures.se/uploads/3/2/3/9/3239692/det_som_inte_mts_finns_inte.pdf och även andra rapporter och artiklar som du finner direkt eller via http://kmfventures.se/varingr-expertis.html och min artikel från forntiden http://www.aftonbladet.se/debatt/article10940266.ab


      • I en målstyrande organisation så gäller förstås det som mäts blir gjort med svåra bieffekter i form av att det som inte mäts blir inte gjort. Det vet jag även av erfarenhet efter att ha arbetat med kvalitet i en sådan organisation. Regelstyrning kombinerat med ett syfte som alla ställer upp på anser jag fungerar mycket bättre för verksamheter som skola. Det är därför också bra att de flesta skolor använder den styrmodellen.

        4ril, du driver ett mål för skolan stenhårt. Jag är inte överens om att det är en bra strategi och inte överens om att det är ett bra mål för skolan. Alla elever måste utvecklas i skolan och mängder av olika insatser i skolan kan inte bara få ett resultat att mäta.

        Det som däremot gör mig rent upprörd det är att du kopplar lärares löner till vilket sätt att styra skolan som valts. Vad har det att göra med varandra? Det är visat att det är lärares inre motivation som måste nås med lönen. Då får inte några kortsiktiga morötter för den som uppnått något mål förstöra detta. Lärare måste ha en bra långsiktig löneutveckling så att de känner att deras insatser och syfte är värda något.


      • Janlenander, ja vi kan se hur bra det fungerat med ”regelstyrning kombinerat med ett syfte” och jag blir naturligtvis fundersam när du därför också skriver ”Det är därför också bra att de flesta skolor använder den styrmodellen.”

        Sedan förstår jag fortfarande inte din upprördhet över att jag vill höja lönen ordentligt för de lärare som når målet. Jag trodde att du var för högre lärarlöner? Det jag säger att det inte finns anledning att betala för de som inte gör sitt jobb, d.v.s. få eleverna att nå minst godkänt. Jag hoppas innerligt att de som sökt till och blivit lärare gjort det av ”inre motivation” som du skriver. Men att vilja är inte detsamma som att kunna. Det är många som vill bli fotbollsproffs, men inte många som har förmågan oavsett hur mycket de kämpar eller tränar.

        Så jag vänder på kuttingen och frågar dig Janlenander, vad vill du göra med den lärare som trots stöd, samtal, utbildning och allsköns insatser (mer energi läggs av skolan på läraren än att hjälpa en elev som skall nå godkänt) inte förmår sprida kunskap i sitt ämne och lyfta eleverna till minst godkänt? Jag är idel öra!

        Vill samtidigt kommentera det du skrev ”svåra bieffekter i form av att det som inte mäts blir inte gjort”. I dagens skola är det inte någon brist på antalet mål och mätningar, utan att det inte finns kompetens att förstå vad som skall mätas. Och vad jag sett är alla inte heller överens om vad som är viktigt. Det vore en välgärning att ”döda” ett antal mätningar, aktiviteter och rapporteringar som idag görs till förmån för att istället möta eleverna.


    • Håller helt med!
      Det beror inte till 100 procent på läraren om elever får godkänt eller inte. Det finns en värld utanför skolans fyra väggar också, som kan påverka möjligheten för elever att klara av skolarbetet. Det måste vara en samling, av lärare och andra yrkesgrupper.

      Och det ligger verkligen något i att en lärare kan få en grupp elever som haft lärare som berett vägen från början. Då kanske det inte krävs så stor ansträngning för den lärare. Medan det kan vara tvärtom för en annan lärare, som får ta itu med det andra inte har gjort. Stor ansträngning som då kan leda till avsked.

      Hua! Jag blir mörkrädd om något sådant förslag går igenom!


      • Monika, jag gjorde ett förtydligande av inlägget med anledning av Jans och Sörens kommentarer. Förhoppningsvis missade du det, vilket är anledningen till att du ”blir mörkrädd om ett sådant förslag går igenom”. Tro mig att det finns ett väl grundat tänk till att koppla belöning (rejält högre lön) till prestation (inga underkända). Själv är jag mörkrädd av att det ser ut som det gör, att det har gjort det länge och att så många inom skolans värld (inklusive politiker och fack) fått lön överhuvudtaget när de valt att inte göra något under alla dessa år. Och för att du och andra inte skall missa det: ”Det finns många riktigt bra lärare och flera bra rektorer, men andelen bra tycks avtaga drastiskt ju högre molnhöjd man når i hierarkin.


      • Jag missade nog det, men det är inte så enkelt att utröna vem som står för underprestationen när det gäller lärarkåren. Det krävs otroliga resurser för att få fram att det är läraren det beror på. För man kan inte sparka folk utan en noggrann utredning. Och när det gäller lärare räcker det inte med att tittat på resultaten. Det är bättre att använda dessa resurser till kompetensutveckling.

        När det gäller folk högre upp är det däremot enklare, då de ofta står för beslut mm. som påverkar lärarna. Där kan man ju fråga efter dokumentation av konsekvensanalyser mm.


    • 4ril, jag är inte för höjda löner till varje pris och jag anser att skolans största problem är att inte kunna rekrytera tillräckligt med kunniga lärare. När det verkar som att du vill göra karriär med hjälp av en egenfabricerad undersökning som verkar rätt igenom okunnig om både kvalitetsfrågor och skolan blir jag djupt negativ till dig som person.

      Att regelstyrning med syfte är det som håller ihop svenska skolan och får den att vara kvar i mittenskiktet har jag gedigen erfarenhet av. Jag har hittills inte sett något exempel på att målstyrning haft positiv effekt någonstans i skolans värld. Det finns gediget underlag för att lärare ska drivas av inre motivation och då är det långsiktigt bra löneutveckling som är enda vägen. Inte några små morötter och absolut inte hot.


      • Janlenander,

        Oj, nu kommer kraftord fram och gränsfall till personangrepp liksom att ord och tankar läggs i min mun…det brukar erfarenhetsmässigt innebära att dialogen brutit samman och att viljan till förstå den andre inte längre finns.

        Men det kan finnas andra som läser och då vill jag ge dem den möjligheten.

        Du skriver: ”skolans största problem är att inte kunna rekrytera tillräckligt med kunniga lärare”. Att det är ett stort problem är vi överens om, men hur ser du att det löses? Det skulle vara intressant att höra dig och andra utveckla svar på den frågan.

        Jag antager att jag själv gick i grundskolan under regelstyrningens tid (när det fanns allmän och särskild kurs liksom obsklasser) och min skoltid var full med kompetenta och engagerade lärare. Då reflekterade jag aldrig över om de hade något krav på elevernas resultat eller hur de arbetade med att utveckla sig som lärare. Detsamma gäller gymnasieskolan som också var under regelstyrningens tid. Vad jag minns också kompetenta och engagerade lärare, men det fanns också en aura kring skolan i sig som en speciell skola. Faktiskt fanns åtminstone en lärare som avsiktligen körde så hårt i sitt ämne för att bli av med ”skräpet” att en tredjedel slutade efter en termin, dock inte jag – tvärtom. Men det får nog sägas att det finns en skillnad mellan grundskolan och gymnasiet eftersom det i det senare fallet handlar om att ha förutsättningar att klara en viss inriktning och att eleven valt inriktning. Dessa lärare drevs säkerligen av en inre motivation. Själv tror jag att jag och mina klasskamrater hade tur.

        Troligen skulle intervjuer med dessa lärare av den gamla skolan kunna ge svar på varför de blev lärare och deras drivkraft. Tyvärr har flera av den äldre stammen redan lämnat denna världen.

        Vad gäller din skrivning: ”..Inte några små morötter och absolut inte hot.” så har du blåst upp denna del oerhört. Johan själv kommenterade det och menade att jag var otaktiskt som nämnde ordet sparka överhuvudtaget. Nu har jag skrivit så många utvecklande svar på det temat till dig och andra att jag avrundar med att säga att ett kompetent ledarskap hjälper sin personal att hitta rätt plats i en verksamhet och ibland innebär det att hjälpa personalen vidare, för allas bästa. Det jag sett av offentlig sektor och skolan är att det inte sköts på ett kompetent sätt.


  7. Att med stor självklarhet uttala sig om att staten redan styr skolan trots kommunaliseringen bidrar inte till att förtydliga debatten.

    Det finns många perspektiv på styrningen av skolan med budget, läromedel, tillsättning av chefstjänster, rekryteringspolicy, … där kommunallagen gör kommunen väldigt självständig i sitt agerande. De jurister som SKL anlitat när skollag och kommunallag hamnat i konflikt är tydliga i sitt budskap om att kommunerna kan behålla sin självständigthet.


    • Ledsen Jan men fakta är fakta!
      Kommunallagen har ingenting att göra med skola. Det är nämligen riksdagen som fattar beslut om skolan som sedan blir skollag. Statliga Skolverket har ansvar för implementering av skollagen liksom Skolinspektionen har tillsynsansvar.
      Elementärt!


      • Lena,
        Även om kommunallagen inte har med skolan att göra så är de saker Jan räknar upp under kommunens (och friskolornas) beslutande, såsom budget, tillsättning av tjänster med mera. Och åter igen, huvudmannaskap och arbetsgivare.


      • Eftersom det inte finns ett absolut krav i form av mätbart mål på antalet underkända elever och ingen konsekvens av att missa ett mätbart mål, kan kommunerna strunta i det och istället bry sig om annat lokalt, som att bygga en ny simhall, ett nytt konserthus, ett gäng rondeller…ja hitta på egna förslag på vad kommunerna gör av skattepengarna. Det handlar om elementär styrning av en organisation och när det finns olika verksamheter som konkurrerar om både resurser och ledningstid. Se även min artikel från forntiden http://www.aftonbladet.se/debatt/article10940266.ab


      • Mikael,
        Det fanns mål att uppnå i årskurs 3 och 5 samt betyg i årskurs 8 och 9. Nu finns det kunskapskrav i årskurs 3 och betyg i årskurs 6-9. Det går alldeles utmärkt att ställa krav på skolan att tala om vilka elever som når dessa avstämningspunkter. Däremot har det inte gjorts. Skolverket har samlat statistik kring betyg sedan lång tid tillbaka, konstaterat tillstånd, men inte gjort något. Heller inte Skolinspektionen.


      • Johan, du får gärna visa mig var det står i skollagen om noll underkända elever. Liksom om det finns andra styrdokument från staten som kompletterar skollagen med ett mätbart mål om noll underkända. 🙂 Och sedan är vi rörande överens om att ingen gör något åt inkompetenta skolledare…men var i Sverige får inkompetens eller för den delen kriminalitet några konsekvenser? Vi kan ta exempel med Nuon och försäljningen av Tibble gymnasium som två exempel på respektive orsak.


      • Jag vill också tillägga att man alltid kan skylla på motståndaren när man förlorar. Precis som LR har gjort i mer än ett decennium och det slutar med att man blir en förlorare. Det har LR:s alla medlemmar blivit förutom den lilla procentenheter som lyckats ställa sig in hos rektor och få bonusen.
        Samtidigt ligger majoriteten av lärarna i absoluta lönebotten.


      • Skolans arbetsgivare får inte ha sina medarbetare som motståndare. SKL med bakgrund som arbetsgivarpart i löneförhandlingar har missat med i medarbetare och förstår inte att de behöver samarbeta. Det är också därför deras juristers uppfattning om kommunallagen är så avgörande för hur skolan styrs.


      • Vill också tillägga Jan igen, att kommunallagen bara styr hur en kommun beslutar ifråga om skattesatserna och hur de sen ska fördela sina pengar. Det är inte SKL eller deras jurister som förhandlar fram kollektivavtal för lärarna. Eller är det det man tror inom LR? Inte konstigt att man misslyckats så kapitalt med att företräda sina medlemmar. Ett litet tips: lär av juristerna och läkarnas fack. De har lyckats där LR har misslyckats om och om och om och om igen!


      • Senaste avtalet presenterade som ett avtal mellan SKL och LR samt Lärarförbundet. Det är fascinerande Lena Niklasson hur du kommer med helt fantastiska nya fakta. Tycker du inte att så helt ny information skulle behöva vara underbyggd på något sätt för att ha någon trovärdighet?


      • Johan, jag förstår varför du i egenskap av rektor är för individuell lönesättning och förstelärarreformen de ger ju dig som rektor enorma möjligheter att tysta kritiska lärare.
        I övrigt missar du att staten kan genom statsbidrag reglera vad kommuner gör respektive icke gör. Att kommuner genom SKL har kunnat agera som de gjort beror på ynkliga motparter och en statsapparat som inte tagit sitt ansvar.


      • Lena,
        Du behöver inte tillskriva mig saker som jag inte står för. Jag tyckte det var mycket bättre innan den individuella lönesättningen kom. Dessutom tror jag inte på att tysta kritiska lärare, utan jag väljer att argumentera istället.

        Statsbidragen är en väldigt liten del av en betydligt mycket större budget, så de spelar inte värst stor roll. Däremot är skolpengen betydande för skolan, inte minst om den är låg.


  8. Följande artikel är oerhört viktig för att förstå hur vi odlar lärare med inre motivation genom långsiktigt bra löneutveckling, respekt och förtroende. Den här tråden skulle behöva ett lyft och baseras på kunskaper om skolan och verksamhetsstyrning.

    http://www.dn.se/debatt/hogern-och-vanstern-lika-skyldiga-till-lararyrkets-ras/


  9. Jag vet Johan ifrån säker källa att du är en mycket bra rektor och jag tror inte heller att du använder lönen eller bonusen som ett maktmedel. Men det finns det rektorer som gör. Hade de olika aktörerna med ansvar för skolan skött sina åtaganden så hade aldrig skolan förfallit som den gjort. Jag tänker på staten men jag tänker också på lärarnas fack. Om inte ens facken står upp för sina medlemmar, vem ska göra det då?


  10. Problemet som jag ser det är att lönespridningen måste öka. Det är idiotiskt att hävda att alla lärare, bra som dåliga, ska få en generell löneökning. På den privata marknaden kan man inte producera 50% av det kollegan producerar och samtidigt lyfta samma (höga) lön.

    Hur detta sedan ska uppmärksammas får man diskutera. Att enbart mäta betygen är givetvis inte rätt väg att gå.

    Ett exempel från verkligheten som jag upplevt på mååånga skolor;

    Anne är lärare i 2 kärnämnen, hon lägger en massa tid till förberedelser och har väldigt mycket administrativt jobb, prov att rätta etc etc. Annes arbetsvecka sträcker sig till mellan 50-60 timmar.

    Jimpa är idrottslärare och har enbart idrott. Förberedelserna görs relativt fort i början av terminen och dagarna är korta. Jimpa går hem runt 14.30 fyra dagar i veckan.

    Båda tjänar c.a 30 000 kr i månaden.

    Jag skulle eventuellt kunna tycka att det är rimligt att Anne får en löneförhöjning. Men att Jimpa ska få ut 40 000 kr i månaden för att ha lite idrott 6 timmar per dag och ha 12 veckors semester per år är fullständigt barockt.

    Detta skulle bli verklighet med en generell löneökning.

    Samtidigt har jag märkt att lärare generellt inte har så jäkla bra koll på hur det ser ut i verkligheten.

    Jag har dubbla examina, har slitit på osäkra anställningar och oavlönade praktikplatser i flera år. Har stentuffa mål och ansvar för 100-tals miljoner kronor per år. Om jag inte presterar på topp så ryker jag. Min lön är inte så mycket märkvärdigare än 40 000 kr i månaden.

    En lärare idag går igenom världshistoriens slappaste utbildning där kraven är obefintliga och en fast trygg anställning med mycket låga krav på prestation väntar omedelbart efter examen. Då jag jobbat som lärare i flera år kan jag lugnt säga att en stor majoritet av de som jobbar som lärare skulle gå in i väggen efter EN vecka på mitt jobb, men de tycker sig minsann förtjäna minst lika bra betalt.


    • Johan,
      Det handlar om att lyfta en hel kår som kollektivt har tryckts ner i skoskaften för att deras status ska öka så att nyrekryteringen sker genom de absolut bästa studenterna. Inte värdera individer.


    • Jag håller inte med om hur lönespridningen fungerar inom företagsvärlden. Jag har erfarenhet av en grupp programmerare där den bäste var både 10 gånger snabbare och hade 10 gånger högre kvalitet än den svagaste. Löneskillnaden var futtiga 20%. Liknande fördelning är inte ovanligt.

      Jag förordar ökad lönespridning men menar att det avgörande är hur den skapas. Den ska tala till den inre motivationen genom att vara långsiktig och byggd på formella kriterier.


    • Jag kanske har missat information om vad du arbetar med. Om inte, skulle det vara roligt att få veta det.

      Sen vill jag betona att kraven inte är obefintliga numera. Däremot när jag själv gick igenom min lärarutbildning i slutet av 80-talet och i början av 90-talet var de däremot så gott som obefintliga. För oss som läste till fritidspedagoger var kravet – närvaro.

      Läsning av äldre kursplaner visar att kravet är att studenten skall lämna in det som har efterfrågats. Men vad detta är står inte ett ord om.

      Kanske jag vill ge dig rätt i att lärare (iaf vissa lärare som är ute i debatten) inte har så stor koll på hur det ser ut på andra håll, t.ex. på nuvarande lärarutbildningar (iaf på f.d LHS och SU). De flesta utgår från när de själva gick – många gånger för tjugo år sen.

      Kraven är otroligt många fler. Sen kan man ha synpunkter på kraven i sig själva. Är de verkligen rimliga?


      • Jag jobbar på ett stort multinationellt företag med kubdrelationrr med nyckelkunder. Att jag ”ska” tjäna 40 000 kr i månaden bara för att jag ”är utbildad ekonom” utan att prestera på hög nivå är skrattretande.

        Har även pedagogisk examen och är behörig att undervisa i ekonomi samt engelska. Jag har jobbat som lärare i ett par år och har erfarenhet att bägge världar. Återigen, lärarutbildningen är ett jävla skämt. Jag lade sammanlagt 20 timmar på min kandidatuppsats och fick A. Det funkade inte riiiktigt så enkelt när jag läste ekonomi om man säger så. Om jag ska jämföra lärarutbildningen med ekonomutbildningen (som Heller inte gör till de svårare universitetsutbildningarna) så är det ungefär som att jämföra gymnasiet med mellanstadiet. Vissa på lärarutbildningen (som klarar sig) hade garanterat tagit 0 poäng på alla andra universitetsutbildningar.

        Jag vill poängtera att det finns många fantastiska lärare och de förtjänar högre lön. MEN jag har aldrig på någon arbetsplats ens hittat en bråkdel så många som är sjukskrivna, lågpresterande och arbetsskygga. Jag har sett lärare som jobbar 30 timmar per vecka och sedan har 12 veckors ledigt efter det. Lärare som inte, på sina få arbetstimmar, presterar något resultat överhuvudtaget. Att dessa ska kunna lyfta en lön på 40 000 i mån är helt sjukt och skulle ALDRIG kunna ske någonannan stans än i skolan.

        mer pengar till lärarnas löner – ja. Men låt rektorerna använda olika verktyg för att mäta kompetens och belöna dem som belönas skall.


      • Johan,

        Underbart inlägg!

        Tänk att återigen få höra en lärare (f.d.?) säga det för de flesta andra yrkeskategorier så självklara, att det finns riktigt dåliga representanter för ens yrkeskategori. 🙂

        Och att ”…lärarutbildningen är ett jävla skämt”. Det har jag fått höra från många som har erfarenhet av andra utbildningar.

        Jag minns ett möte i verkligheten i Arvika, där en lärare berättade hur otroligt många timmar under ett år som lärarna på hans skola lade ned på s.k. ”skolutveckling” men att det endast var möten där tiden gick, utan ett syfte, utan handfasta åtgärder och som han uttryckte det var ”helt meningslösa”.

        Först när lärare och skolledning inser att det är den egna skolan och tillhörande kommunledning och politiker det är fel på när elever blir underkända i en skola, kan konkreta och rätt åtgärder vidtagas.

        Liksom du anser jag att en generell löneförhöjning är helt meningslös för eleven. http://4ril.wordpress.com/2014/07/27/forstelarare-och-skolutveckling/

        Att ge en hög lön bara för att man klarat en utbildning, vare sig den är helt värdelös som du själv beskriver den, eller krävande som det finns andra exempel på, är nonsens och i exemplet med offentliga sektorn och skolan, ett slöseri med skattepengar.

        För mig är det eleven som är viktigast hela syftet med skolan, inte läraren. Men en kompetent och insiktsfull lärare som konstant vill utveckla sig själv är en nödvändig komponent för att en elev skall nå minst godkänt likväl som längre om eleven så önskar.


      • Johan,
        Du tar upp två saker som förvisso kan ha med varandra att göra, men som nödvändigtvis inte behöver det. Jag menar att man ska höja alla lärarnas löner med 10 000 kronor, inte för att alla lärare är värda det utan för att lyfta statusen på yrket och få fler toppstudenter att söka sig till lärarutbildningen. Huruvida lärare är arbetsskygga eller sjukskrivna är en arbetsgivarfråga. Jag menar att en lärare som har 3,5-5 års utbildning ska komma till sin arbetsplats och genomföra välplanerade lektioner, där alla elever lär sig och anpassa sin undervisning utifrån elevernas förförståelse, vara tydlig med vad eleverna ska kunna, återkoppla till eleverna hur långt de kommit i sin kunskapsresa och bygga förtroendefulla relationer. Detta är själva grunduppdraget som inte går att tumma på. Om en lärare inte gör det bör rektor ha en dialog med grunduppdraget och påbörja en plan för hur detta uppdrag ska uppnås. Vid sjukskrivning, eller stor frånvaro ska rektor påbörja en rehabplan. Detta är inte lärarnas fel eller uppgift, det är rektor och arbetsgivare. När en lärare får hög lön kan också krav ställas på lärarna.

        När det gäller lärarutbildningen anser jag att många av högskolor och universitet ska bli av med sin examinationsrätt. Låt KTH och Chalmers ta över lärarutbildningen av NO- och mattelärare. Inför minimikrav för att komma in på lärarutbildningen, bättre med tomma platser än att dessa ska fyllas med blåbär.


      • Självklart ska en arbetsgivare inte betala för lön till en anställd för vad denne gjort tidigare i sitt liv, på annan plats. Arbetsgivaren bör betala för att få arbetet gjort med den kvalitet som önskas.
        Jag tror inte att lärare gör ett bättre jobb för att de ges en högre lön.
        Egentligen finns det bara ett starkt argument för höjda lärarlöner och det är att det kan förbättra chanserna att rekrytera nya lärare med hög kompetens, samt förhindra att kompetenta individer lämnar yrket. Detta är dock i dagsläget ett starkt argument, framför allt när det gäller ämneslärare i vissa ämnen.
        Hur många år man tidigare lagt på universitetsutbildningar är inget löneargument. Hur bra arbete du utför på din nuvarande befattning är däremot ett löneargument.


      • Niklas,
        Håller med dig fullständigt.


      • 4rl och Johan
        Vittnesmål liknande Johans är inte för mig underbara, utan sorgliga. Och det enda jag kan göra är naturligtvis respektera hans erfarenheter och perspektiv på lärarutbildningen. Men det ger inte mig något att ta till mig om det inte visas konkret vad som är felet. Vad gör jag med att någon säger att utbildningen rent generellt är ett skämt eller usel eller att kraven är obefintliga.

        Från mitt perspektiv är det inte alls märkligt att någon på 20 timmar kan skriva en uppsats och få betyg A. Det är inte med säkerhet så att kraven är för låga. Det kan vara att studenten är så skicklig eller har tidigare erfarenhet av att skriva uppsatser att det inte behövs mer än 20 timmar. Jag skrev min B-uppsats i filosofi, på några dagar och fick godkänt. Är det filosofiutbildningen som är ett skämt eller usel, eller är det jag som är överkvalificerad gällande hur man skriver en uppsats?

        Så frågan här är om vi bara skall ha ett betyg – dvs. A och alla skall uppnå detta eller om vi skall vara realistiska och inse att vi har en sjugradig skala just på grund av att vi är på olika nivåer i en utbildning.

        Man kan tycka att lärarutbildningen misslyckats med att inte följa upp hur det går för våra studenter när de kommer ut som lärare, för att på så sätt fånga upp alla studenter som blir antagna och anpassa utbildningen mer till vad som är möjligt för dem som kommer ut och skall arbeta som lärare. Det borde vara en självklarhet att det också är utbildningens ansvar.

        Vi kan inte, som jag ser det, skylla på att vi inte får ”rätt” sorts studenter.

        När det gäller lönen skall den väl inte värderas efter de som klarar eller inte klarare – eller att det finns vissa som är arbetsskygga eller direkt olämpliga. Det är väl, som jag ser det, yrket i sig som skall värderas och efter detta lönesättas. Vilken lön är rimlig för en grupp som har en sån viktig uppgift som lärare (och många andra yrkesgrupper) och vad krävs det för utbildning mm.

        Det kontraproduktiva nu är att man värderar läraryrket efter de som inte klarar av det, är missnöjda mm. Självklart är då att alltför många säger – lärarna är inte värda högre lön. Eller att det bara är de duktigaste (efter vems mått?) som skall få högre lön.


      • Johan,

        Du har rätt i att högre löner för lärare ska motiveras utifrån möjligheten att rekrytera och att utbildning och längden på tidigare erfarenheter egentligen inte är ett skäl för hög lön. Dock!

        För ett yrke som handlar om utbildning är det väldigt troligt att utbildning är en viktig framgångsfaktor. Annars underkänner vi hela tanken om skola.

        När elever behöver motiveras med vad som händer i omvärlden och när skola och företagande måste närma sig varandra. Då är lärare med erfarenheter från andra områden guld värda.

        Därför är utbildning och erfarenhet lämpliga kriterier för högre lön även om de inte är grundskälet för högre lön.


      • Jan,
        Du har helt rätt i det du skriver, men när skriver att lärare ska ha 10 000 mer i månaden så pratar jag om en höjning på ett bräde – rakt av, en gång. Detta handlar inte om den vanliga lönekarusellen, utan om att göra en höjning för att motivera en statushöjning.


      • Johan (Kant)
        Under de senaste åren har jag kanske haft i bästa fall högst en eller två i de grupper jag undervisat, som läser inom NO och matematikområdet. Vet inte vart de tagit vägen?


    • Vad gäller lönen på 40 000 kr. Jag har doktorsexamen och arbetat som universitetslärare i 16 år och har inte ens kommit upp i den summan än. Är det rimligt?


      • Jo det är rimligt att lärare ska ha sådan lön, 40-50 tusen tycker jag att lärare ska ha.


      • Johan; Ska lärare tjäna dubbelt så mycket som tex sjuksköterskor, poliser etc eller ska de också få generella löneförhöjning tycker du?


      • Ja, lärare ska tjäna dubbelt så mycket! Lärare ska tjäna lika mycket som en riksdagsledamot, eller kanske till och med mer.


      • Johan
        Polisyrket skall självklart uppvärderas, trots att det finns en del poliser som absolut inte passar för det.


      • Monika,
        Alla yrken ska värderas, men jag tar upp lärarna för att jag anser att lärarna är den viktigaste yrkeskategorin i hela landet. Och då pratar jag inte om enskilda lärare, utan kåren i sig. Lärare som yrkeskår är långt mycket viktigare än poliser, brandmän, lärarutbildare och rektorer.


      • Johan Kant,

        Din devis att ”lärarna är den viktigaste yrkeskategorin i hela landet” har jag funderat på många gånger sedan jag såg den första gången.

        Den får mig att tänka på att jag hört liknande tongångar inom företag, där en viss enhet (säg marknadsavdelningen) säger att de är viktigast, samtidigt som en annan enhet (säg produktionsavdelningen) tycker detsamma om sig själva. Eller att vissa tjänster som säljs inom ett företag är ”finare” att arbeta med än andra inom samma företag.

        Att brösta upp sig och förklara sig viktigare, bättre eller mer värd än någon annan, i ditt fall en yrkesgrupp, vad är vitsen med det i ett samhälle?

        Varför inte byta ut ”lärarna” mot ”judarna” eller ”muslimerna” och ”yrkeskategorin” mot ”folkslaget” och sedvanlig böjning av pronomen. Eller byt ut ”lärarna” mot ”kvinnorna” och ”yrkeskategorin” mot ”könet”?

        Jag återkommer med följdfrågor när jag efter ditt förtydligande förhoppningsvis bättre förstår vad du vill säga med det och tänker dig få för effekt.


      • Johan Kant
        Mitt svar var till den andra Johan …

        Men om vi antar din linje, att lärare är den viktigaste, vill jag gärna vet hur du tänker att lärarutbildaryrket inte också är det. De som verkar inom det arbetar ju själva som lärare, samt utbildar lärarstudenter till ett yrke som är det viktigaste, enligt dig.


      • Monika,
        Nu måste du ha missat något. Lärarutbildningen är superviktig, det är just därför jag i så många år påtalat alla brister som finns och som måste åtgärdas. Men väldigt lite händer, det är bara omorganisation och ”nya kurser” med samma innehåll och ett kompakt betygsmotstånd. Tyvärr.


      • Johan Kant
        Jo, det var min tanke också … att jag måste ha missat något. För du skriver i denna tråd:

        Lärare som yrkeskår är långt mycket viktigare än poliser, brandmän, lärarutbildare och rektorer.

        Och det är just den meningen som är orsaken till min fråga till dig.


  11. Johan Kant,

    Jag understödjer inte alls kravet om 10000 kr för alla. Du har rätt i att det skulle höja statusen för yrket men samtidigt är det rent läskigt orättvist om vissa lärargrupper med korta utbildningar ska gå om sjuksköterskor, socialsekreterare etc. med stort ansvar och svåra utbildningar. Ifall vi lanserar behoven hos de yngre barnen så behöver de ha kontinuitet och omsorgen får aldrig svikta. Det betyder att reserver och många lärare är alldeles avgörande. Däremot ser jag inte vare sig den ämnesmässiga eller den pedagogiska utmaningen som i närheten av lika stor som för äldre barn. Vi behöver ha råd med FLER lärare för yngre åldrar.


    • Monika; jag kan komma med ett gäng förslag för att göra lärarutbildningen bättre och höja dess kvalitet här är två enkla;

      * SLUTA DALTA – elever som presterar dåligt, inte dyker upp etc lyckas ändå slinka igenom. Det finns ett helt annat ”omhändertagande” än på alla andra utbildningar.

      * Tuff examination – Tuffa salstentor i varje ämne. Idag kan man gå igenom 4 år och endast examineras med några simpla hemuppgifter man slänger ihop på 30 min utan att ens behöva köpa böckerna.


      • Detta förekommer naturligtvis, men du generaliserar grovt. Idag? Rent generellt på alla lärosäten som ger lärarutbildning, på alla inriktningar?

        Vi daltar långt ifrån på SU. När det gäller salstentor visavi hemexaminationer, är inte det ena eller det andra självskrivet rent generellt. Man kan utforma hemexaminationer som t.o.m. är mer krävande än vad en salstenta är.

        Det finns examinationer som är för enkla och vissa kurser där man kanske tar lite lättare på saken än vad du och kanske även jag själv anser, men … eller bedömer helt andra förmågor än vad man kan bedöma utifrån vad någon presterar på en salstenta.

        Min fråga till dig är: Vad säger det om lärarstudenten som inte tar sin lärotid på större allvar än att denne slänger ihop en examination på 30 minuter efter att inte ens ha brytt sig om att ha köpt och läst böckerna? (om du med köpt menar att studenten inte har läst dem)


      • Det är enligt min erfarenhet en promille av studenterna som har den inställningen. Men eftersom du tar upp den som om det gäller rent generellt, är det intressant att diskutera detta. Vi har inget tak på universitetet – man kan lära sig hur mycket som helst och lämna in tentor som är väl genomarbetade, visar på eget tänkande,, kreativitet, genialitet mm. Varför tar inte denna student som du tar upp som typisk inom lärarutbildningen, chansen …. ?


      • Monika: först och främst kan jag meddela att jag läste på su och min flickvän läser just nu på su. Hon klagar på att kvaliteten på både undervisningen och eleverna är katastrofal. Hon får A på i princip allt och det krävs extremt lite ansträngning men med mycket obligatorisk närvaro. Kan ju poängtera att ingen av oss är några ”underbarn” utan båda två relativt normalbegåvade utan ett fantastiskt anlag för studier. Min flickvän har under 2 års tid skrivit 1-2 salstentor som i hennes mening är pinsamt enkla.

        Dina argument är typiska för lärarutbildningen. ”Det blir ju vad man gör det till” är en rent ut sagt en usel inställning hos lärare/examinatorer som jag inte stött på någon annan stans. Om du nu inte visste det så är det ganska tufft att leva i Sthlm på 9000 kr per månad. Därför vill de flesta studenter dryga ut detta med att jobba så mycket som möjligt. Ingen kommer att göra MER än vad som krävs för att få ett A om de istället kan lägga den tiden på att få in extra inkomster, det måste du ju förstå?? Får man ett A har man redan presterat maximalt och behöver inte göra ett dyft mer. På samma sätt kommer inte kassörskan på Ica att ta extra pass på helgen om hon redan har en ”maxlön”

        Klart att det även förekommer på andra utbildningar men du får där inte A i alla ämnen med den minimala ansträngningen om du inte verkligen är begåvad utöver det normala. (I alla fall inte om du läser till ingenjör, ekonom, läkare etc) Jag tror tyvärr att det är så illa att en genomsnittlig univetsitetsstudent helt enkelt är något utöver det normala i den relativt svsgbegåvade konkurrensen på lärarutbildningen. När jag läste engelska med övriga lärarstudenter var det många som klagade på den ”omänskliga pressen” i denna kurs, trots att de inte hade några andra antaganden som jobb etc att tänka på. Jag jobbade helg och läste 200% och tyckte att tillvaron var ganska behaglig

        ALLA studenter som är ambitiösa ”tar chansen” i livet att.maximera sitt utfall i livet. Precis som när jag ”tog chansen” att slita på oavlönade praktikplatser ssmt jobbade extra för att dryga studentkassan. Menar du att det hade varit bättre för mig att lägga den tiden på att, trots att jag redan har A, sitta och förkovra mig i en massa litteratur? Tror du att DET hade tagit mig det jag är idag i min karriär och kanske tom längre? Om du på allvar tror detta bör du nog kliva ur din universitetsbubbla och ta reda på hur Sveriges arbetsmarknad fungerar.


      • Tack Johan för ett detaljerat svar … som snarare var det jag efterlyste än att förringa din erfarenhet.


      • Johan
        ALLA studenter som är ambitiösa ”tar chansen” i livet att.maximera sitt utfall i livet. Precis som när jag ”tog chansen” att slita på oavlönade praktikplatser ssmt jobbade extra för att dryga studentkassan. Menar du att det hade varit bättre för mig att lägga den tiden på att, trots att jag redan har A, sitta och förkovra mig i en massa litteratur? Tror du att DET hade tagit mig det jag är idag i min karriär och kanske tom längre? Om du på allvar tror detta bör du nog kliva ur din universitetsbubbla och ta reda på hur Sveriges arbetsmarknad fungerar.

        Det här är många studenters verklighet, även för dom som inte får betyg A. Kanske en del aldrig når upp dit på grund av den verklighet som du beskriver. Kanske handlar det om att studenterna behöver få större möjligheter att studera på heltid, eller att lärarutbildningarna får mer resurser så att vi som jobbar inom den får fler seminarietimmar?

        Det kan naturligtvis ligga en hel del i det du säger. Får man betyg A genomgående kanske man inte vill lägga ner mer tid. Jag är väl tyvärr av den gamla stammen, trots att jag är jämförelsevis en ny universitetslärare, att min ambition ligger på lärande och att ha möjlighet att vara en del i studenternas utveckling oavsett vilket betyg de kan nå upp till. Jag tycker därför att det är sorgligt att fördjupning är något som inte längre är värdefullt, på grund av arbetsmarknaden.

        Samtidigt avslöjar du ett möjligt skäl till varför du fick betyg A i betyg. Om man satsar 200 procent är det väl orsaken. Och då är frågan hur detta går ihop med det du säger.

        Får man ett A har man redan presterat maximalt och behöver inte göra ett dyft mer.

        Jag utgick från det du skriver om att man får betyg A genom att slänga ihop en examination utan att ha köpt och läst böckerna. I så fall skulle alla få betyg A, om det vore så enkelt.

        Men i ditt fall är väl orsaken glasklar!


  12. Monika: jag kanske var lite otydlig här. Med 200% menade att jag även läste en annan utbildning på 100% takt.sen kan jag säga att min erfarenhet är att betygen spelar ytterst liten roll, både för lörare ocandra yrken. Såvida intr du är ute efter sveriges absolut mest efterfrågade traineeprogram eller toppjobb inom juridik.

    Jag fick nästan alltid A under de premisserna du beskriver. Anledningen till att andra inte får det är den låga kvaliteten på studenderna på lärarutbildningen. Skulle du ta 100 valfria läkarstudenter eller juridikstudenter skulle de med enkelhet få A utan att köpa bövkerna och bara slänga ihop en examination så fort.som du säger. Sen är det många som inte bryr sig nämnvärt eftersom de vet att deras lön och utvecklingsmöjligheter i framtiden kommer vara demsamma vare sig de har A eller E i snitt.


    • Okey … då förstår jag. Nåväl, själv ger jag inte många A.


    • Jag har haft studenter på t.ex. magisterprogrammet från andra områden och de når inte alltid upp till kraven vi ställer inom pedagogik och didaktik på SU. Skriva en pedagogisk/didaktisk uppsats är något annat än filosofisk m.fl. Men aldrig har jag sett dessa som svagpresterande.


    • Men, då måste jag dra slutsatsen att du också är svagpresterande … !


      • Med tanke på att du fått betyg A på en så usel utbildning med så simpla examinationer. Du är helt enkelt inte värd betyget. 🙂


  13. Tillägg; att dessa väldigt svagpresterande individer som går denna simpla utbildning sedan direkt efter utbildningen ska (enligt Johan Kant) ha en lön mellan 40 000 och 50 000 i månaden direkt efter avslutad utbildning är så barockt att man baxnar.

    De jag känner som har den lönen i det privata näringslivet har allt som oftast fått göra följande;

    * läsa en otroligt mycket mer krävande utbildning
    * kämpa som en galning för att hitta meriterande extrajobb under studietiden (ofta oavlönat)
    * söka 100-tals tjänster
    * börja på ett jobb långt under sin kompetensnivå och kämpa som galningar till en låg lön under flera hundår.
    * Slutligen få en anställning med denna typ av lön i en tjänst som är oerhört mycket mer krävande än att vara lärare.

    Ofta tar detta minst 10 år och under denna period kan man glömma hus, bil, barn etc.

    En lärare ska då behöva;

    * gå en utbildning av så låg nivå att tom Forrest Gump hade excellerat.
    *påbörja anställning med ovan lön


    • Ja du Johan,
      Det kan tyckas vara barockt. Kanske ska det vara en inkörsport från nyexad lärare till en erfaren lärare, att det på riktigt blir en AT-tjänst som läkare har. Det där med söka 100-tals tjänster och så vidare vet jag inte riktigt vad det står för, men det har väl inte med att läraryrket att göra. Vilken utbildning menar du? Detsamma att lärarutbildningen är skit. Det handlar väl om att det ska ställas krav på lärare.

      Jag har träffat väldigt många lärare som jobbar väldigt hårt och vänder och vrider på sig för att få med sig så många elever som möjligt. Dessvärre har de inte alltid med sig sina rektorer eller tjänstemän på kommunerna. Jag har också träffat lata och dåliga lärare, men de är inte så värst många.


      • Johan; det är väl individuell lönesättning för lärare idag? Rektorer likt du själv sätter lönerna?

        Varför kan då inte lågprestersnde tjäna 20 000 i månaden och högpresterande tjäna 40 000? Istället för idag då alla ligger runt 30 000


      • Johan,
        Du har missat hela min poäng. Jag menar att denna lönesatsning är en satsning på kollektivet, inte på individer, för att lyfta hela lärarkåren. Givetvis ska lärare som inte gör sitt jobb eller inte kan leva upp till de krav som ställs på sikt få sämre lön. Nermonteringen av läraryrket har pågått sedan kommunaliseringen 1992, eller om man vill räkna med när Lpo 94 infördes 1994. Den satsningen är måste få kosta. Idag tjänar lärare i storstadsområdena kanske runt 30 000 men ute i landet finns det lärare som både har 24 och 25 tusen.


    • Johan
      Det är mycket svårt att bemöta det du skriver, eftersom det är så svepande generaliseringar du använder som argument.

      Det är dessutom ganska vanskligt att jämföra utbildningar, liksom yrken, då varje yrke kräver sitt.

      Lärarutbildningen är krävande, fast kanske på ett annat sätt än att läsa till t.ex. ekonom, ingenjör eller läkare. Men det gäller att upptäcka det. En del gör det efter en termin, andra efter tre-fyra, och vissa aldrig, inte ens som färdig lärare. Kanske för att man hela tiden jämför. Se läraryrket och dess utbildning utifrån att det är politiskt styrt och efter läroplanen, så kanske man upptäcker det. Se det efter att det skiljer sig från andra yrken på många sätt!


      • Monika: Den enda definitionen av hur krävande en utbildning är som man kan använda är hur mycket det krävs i form av arbetstid och kunskap för att klara ett godkänt betyg. Detta enligt min mening alltså.

        På samma sätt är ett jobb aldrig svårare än det minimala det kräver av individen utan att man förlorar sitt jobb.

        Mitt.jobb kräver en oerhört hög predtstionsnivå annars får jag gå. Även om det finns fantastiskt duktiga lärare finns det fantastiskt usla som ändå aldrig ens kan riskera att få sparken. KAN man ens få sparken som lärare (dvs ej omplacerad) om man inte tar till extremer (sexuella ofredanden och dyl)??

        Jag vet personligen flera otroligt intelligenta individer som hoppat av lärarutbildningen av den anledningen att de tyckte att nivån var så låg att de inte kunde stå för att utbilda sig i yrket. Det har jag aldrig hört talas om i någon annan respekterad utbildning.


      • Jag vet personligen flera otroligt intelligenta individer som hoppat av lärarutbildningen av den anledningen att de tyckte att nivån var så låg att de inte kunde stå för att utbilda sig i yrket. Det har jag aldrig hört talas om i någon annan respekterad utbildning.

        Det är ju fantastiskt tråkigt, eftersom otroligt intelligenta individer hade kunnat höjt utbildningsnivån bara genom att vara aktiva och ställa krav, samt blivit riktiga resurser ute på skolorna. Trist!

        Jag gick en lärarutbildning som ställde ett krav – närvaro, som jag skriver på en annan tråd. Men jag blev så intresserad och engagerad att jag körde mitt eget race – dvs. läste inte endast kurslitteraturen utan gick även igenom böckerna i referenslistorna. Och så har jag förhållit mig under alla mina studieår, från lärarutbildning till doktorsexamen – förlitat mig på mig själv och inte på andra eller på någon speciell nivå gälande tillägnandet av kunskap och lärdomar. Om inte andra ger mig den kunskap jag vill ha, skaffar jag den själv.

        Jag läser ständigt kurser i syfte att kompetensutveckla mig, när så min tjänstefördelning tillåter det.

        Men, vi är olika!


      • Monika,

        Och om vi bortser från dig i detta exempel (för att inte det skall missuppfattas och tas personligt), hur skulle du förhålla dig till en person (lärare) som är lika engagerad som du i skolan, men som inte har förmågan att lära sina elever, att få dem alla att nå minst godkänt, kanske även entusiasmera några vidare långt bortom godkänt?


      • 4rl
        Jag förmodar att du menar efter en utredning som verkligen fastslår att personen inte har förmågan? För viktigt är det ju att utesluta att det kan handla om andra saker. Därför måste detta utredas först. Svara på här-och-nu hur jag sen skulle förhålla mig om det visar sig att förmågan inte finns, går inte att ge om jag inte gör denna utredning först. Måste helt enkelt ha något att arbeta med.

        Jag skulle helt enkelt initialt gå systematiskt tillväga för att ta reda på vad som är orsaken – förmågan i sig eller andra saker i syfte att få ett material som jag kan analysera och tolka!


      • Du får som skolledare använda den metod som ni inom kommunen kommit fram till att ni skall använda…men slutligen står du inför frågan:

        Skall jag behålla denna lärare som inte kan lära ut?

        Och om du svarar ja på den frågan dra slutsatsen att:

        Då har jag inte råd att ta in en ny lärare som kan lära ut.

        Och det innebär att alla elever som har denna lärare inte kommer kunna lära sig som de skulle ha gjort med en annan mer kompetent lärare.

        Och om du svarar nej på frågan dra slutsatsen att:

        Då behöver den läraren sluta,

        För att jag skall kunna ta in och betala för en lärare som kan lära ut.

        Och det innebär att alla elever som får den nya lärare, kommer att lära sig och få bättre förutsättningar i livet.

        Min fråga är vad du gör efter att du utrett klart. (Och det kan inte heller ta hur lång tid som helst eftersom det skulle innebära att under tiden alla elever som inte får en ny lärare får lida) Göm dig inte bakom allt prat om utredningar och förstå…


      • Metoder: Samtal med olika personer, observation av undervisning och relationen mellan läraren och eleverna, lärarlagsmöten, samt av gruppdynamiken i elevgrupper.

        Detta för att få en bild av i vilken miljö läraren arbetar i.


      • Ja, nu är ju jag inte skolledare och har inte den kompetensen.
        Jag kan inte ge dig något svar på dina frågor. Svarade utifrån tron att du frågade mig i största allmänhet. Du får helt enkelt fråga Johan Kant om den saken.

        Det finns väl en hel del juridiska frågor som man måste ta hänsyn till, innan man kan besluta om vad göra med en lärare som otvivelaktigt saknar förmågan.

        Men om du frågar mig utifrån min kompetens, så är det utredning och när jag fått ett material analysera och tolka det, för att sen se hur jag går vidare.


      • Monika,

        Jag är inte heller skolledare, men jag kan abstrakt tänka mig in i rollen och ta ställning till vad jag skulle göra med en lärare som beskrevs ovan.

        Sedan är jag inte lärare heller, men kan på motsvarande sätt abstrakt tänka mig in i rollen och ta ställning till hur jag skulle se på en kollega som inte kunde lära, som beskrevs ovan.

        Då kommer du till slut att stå inför den raka frågan, vill du ha personen kvar eller vill du att den skall sluta?

        Det vore klargörande att få höra från dig (er andra också) som verksam i skolan hur du skulle göra när du står inför beslutet?

        Och då inte skjuta ifrån dig frågan till en verklig rektor, som Johan Kant, utan abstrakt tänka dig in i situationen och besluta.

        Jag frågar för att förstå hur du (ni andra också) tänker.


      • Med all säkerhet skulle jag lämna över ärendet till skolledaren.


      • Det räcker inte att abstrakt tänka sig in i en roll, om man är medveten om att det är och kan vara en hel del som man bör känna till innan man tar sådana livsavgörande beslut för en annan människa.

        Jag berättar för dig hur jag tänker. Efter en utredning lämnar jag över underlaget till skolledaren eller studierektorn.

        Professionalitet är, som jag ser det, inte bara vad man kan, utan att också veta vad man inte kan.


      • Ok Monika, jag lägger ned mina försök att få svar på frågan om du i rollen som skolledare skulle säga upp (sparka/hjälpa hitta en passande plats utanför skolan) eller behålla en lärare som inte kan sköta sitt jobb.

        Men min reflektion är att du pratar om ”Efter en utredning lämnar jag över underlaget till skolledaren eller studierektorn”.

        Jag förstår inte i vilken roll du tänkte dig ”…lämna över underlaget…”?

        Det är naturligtvis skolledaren själv som skall identifiera, utreda och besluta om vad som skall göras. Det är dennes personal. Det är inget som lämnas över till någon annan obskyr roll inom skolan, eller du kanske tänkt dig att du som lärare skall tycka om din kollega och göra en ”utredning” initierad av dig själv eller på uppdrag av skolledaren?

        Så fungerar det inte. Åtminstone inte i en frisk organisation.

        Det abstrakta var att du skulle tänka dig in i rollen som skolledare.

        Men jag inser att jag får lägga ned mina försök och ändå tacka dig för att du bemödade dig om att få mig att förstå hur du tänker. 🙂


      • Men, det är ju just för att jag inte är skolledare som jag bara kan utgå från den roll jag själv har. Jag kan väl tänka mig in i det mesta, men med vilken nytta, när jag inte vet om det abstrakta motsvarar verkligheten.

        Om du vill få svar på denna fråga, är det väl mest konstruktivt att fråga den som verkligen kan jobbet som skolledare. Än en universitetslärare som vare sig har jobbat i skolan eller som administrativ ledare på universitetet. Jag kan mitt jobb som jag är anställd för och vet precis vad jag kan och inte kan göra i liknande situationer. Och det är utifrån dessa referensramar som jag försökte svara på frågan.

        Även om en del kanske inte tror det tar jag mig ofta an saker och ting på ett konkret sätt. Tänker inte ut saker och ting i helhet på ett abstrakt plan för att sen göra det. Snarare tar jag steg för steg och prövar mig fram. Och så skulle jag också göra om någon fick den vansinniga idén att ge mig ett sådant uppdrag som du lägger fram.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s