h1

Vem var din bästa lärare?

14 september 2014

Vilken var din bästa lärare? Den där läraren som fick dig att längta till lektionerna, som gjorde dig intresserad av ämnet och som gjorde att du kände dig kunnig. Kommer du ihåg? Det kan varit en grundskolelärare, en ämneslärare på högstadiet, en gymnasielärare eller en universitetslärare. Vad var det den där läraren gjorde? Jag kan slå mig i backen på att den där läraren som fångade ditt intresse var en lärare som undervisade, som ledde klassen och dig i er kunskapsresa. Men tyvärr blev det på 70-talet och framåt fult att undervisa, eleverna skulle jobba i grupp och läraren skulle vara kompis med eleverna. 70-talet var bara början på det ras där eleverna på 80-, 90- och 2000-talet skulle söka sin egen kunskap. Ta ansvar över sin egen inlärning. På lärarutbildningarna monterade man ner metodiken som innebar att det var läraren som skulle undervisa, det var ideologiskt förkastligt att undervisa och de lärare som trilskades med att hänga fast vid denna ”uråldriga metodik” jagades bokstavligen med blåslampa på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) och säkert på många andra lärarutbildningar. Min vän Ove blev hårt ansatt och baktalad av alla som körde ”rätta vägens metodik”. Utfryst och marginaliserad – varför? Jo, han hade fel ideologi. Högt i tak? Nop!

I debatten, med människor som satt (sitter) på maktpositioner, kördes det med stenhård retorik för att förlöjliga och baktala lärarledd undervisning, allt för att ideologiskt montera ner lärarens auktoritet (icke att förväxla med auktoritär). Skolminister Jan Björklund vill dra tillbaka skolan till 50-talet trummades ut och nidbilder av den förtryckande läraren Caligula (Stig Järrel) från filmen Hets fick stå som symbol för den skola som Björklund och hans ”anhang” vill ha. Som att Caligula var representativ för lärarledd undervisning, att han ens var representativ för 50-talets undervisning. Klart han inte var! Men tydligen är det många människor, både inom skolan och utanför skolan, som har gått på denna lögn. Vid kommunaliseringen på 90-talet fick Kommunförbundet (SKL) luft i lungorna, hängde på och basunerade ut i dekret: ”Undervisning ska vi undvika”. Lärare blev coacher, mentorer, bollplank, pedagoger och handledare. Resultatet blev att läraren på riktigt marginaliserades och gjordes till en kommunalarbetare, som vilken annan. Om detta kan ni läsa i Gunnar Ohrlanders bok ”Den gudarna älskar – konsten att överleva som lärare”.

Spelar det egentligen någon roll om det är en utbildad lärare? Är det inte rätt person på rätt plats som gäller? En person som kan bygga relationer med eleverna och sätter omsorg i första rummet – är inte det rätt person? Kan väl inte spela så stor roll om personen i fråga inte har några ämneskunskaper eller att lärarutbildning saknas? Och på detta sätt har det fortsatt. Nya pedagogiska mirakelmetoder och nya pedagogiska fenomen, men om det fungerar är det ingen som vet, för väldigt sällan finns det några forskningsresultat innan mirakelmetoden lanseras och att se efter vilka resultaten blir görs inte heller. För vi ska inte följa upp resultat, det är ju ideologiskt HELT fel? Så hur vet man att en metod fungerar? Det vet man inte. Jo, om läraren och eleverna tycker metoden är rolig – då fungerar den. Eller?

Jag brukar ibland kalla dem som driver denna utveckling för Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE), men det är inte bara PIE som står för detta förhållningssätt – det är även kommunpolitiker, tjänstemän, Skolverket, SKL och intresseorganisationer. Men det är något som glöms bort när fokus flyttar från lärarledd undervisning och det är skolans kärnuppdrag. Hur i hela friden ska elever lära sig något om ingen förklarar för dem, om de bli lämnade att söka kunskap själv eller att jobba i studieböckerna? En del barn som kommer från hem där föräldrarna lyfter fram hur viktig skolan är och där det är självklart att man ska plugga klarar sig, det vill säga studiemotiverade hem. Men alla dem som inte har med sig ”rätt förutsättningar” – vad händer med dem?

Det är helt fantastiskt att se lärare undervisa och få med sig gruppen. ”Kommer ni ihåg vad vi jobbade med förra lektionen”, eleverna svarar och sedan är bollen i rullning. Läraren ställer frågor, fördelar ordet i klassen, ställer motfrågor till elevernas påståenden, håller 5-6 bollar i luften samtidigt, skickar ut en av bollarna till eleverna, som bidrar till diskussionen, läser en text högt eller tillsammans, problematiserar texten på Smartboarden (whiteboard), eleverna skriver och diskuterar, nya diskussioner – åter igen 5-6 bollar i luften samtidigt, diskussion, problematisering på Smartboarden, en film om ämnet ses tillsammans, nya diskussioner om vad filmen handlar om, problematisering på Smartboarden, eleverna skriver. Gissa om eleverna är på och med. ”Svagisarna” som inte alltid deltar i diskussioner hör sina mer kunniga klasskompisar uttrycka sig eller komma med förklaringar och de tänker: ”aha är det så det hänger ihop”.

Många år med lärarledd undervisning ger oerhört mycket för alla elever. Det är en myt att de duktiga eleverna ska söka sin egen kunskap, de mår också bra av att ha lärarledd undervisning, för tänk efter. Om du går till ditt ämne och går igenom de arbetsområden du tänker ta upp – hur mycket kan eleverna innan arbetet startar? Väldigt lite, eller hur? Det innebär att även de starka eleverna vinner på lärarledd undervisning. Jag brukar använda mig själv och den undervisning jag hade som exempel på detta och gå baklänges, t.ex. i ämnet historia. Av det som jag vanligtvis tog upp:
• Efterkrigstiden – vad kan eleverna om det?
• Andra världskriget – vad kan eleverna om det?
• Mellankrigstiden – vad kan eleverna om det?
• Första världskriget – vad kan eleverna om det?
• Tysklands enande – vad kan eleverna om det?
• Industriella- och franska revolutionen – vad kan eleverna om det?
• Imperialismen – vad kan eleverna om det?
• Renässansen – vad kan eleverna om det?
• Medeltiden – vad kan eleverna om det?
• Romarriket – vad kan eleverna om det?
• Grekiska väldet  – vad kan eleverna om det?
• Flodkulturerna – vad kan eleverna om det?

Bara ett exempel, men jag tror det blir tydligt. Väldigt få elever kan något över huvudtaget. Någon vet att Hitler var en taskig kille och en tjejs farfar kanske körde de vita bussarna. Några elever har sett filmen Gladiator och vet att Rom hade en stor arme och någon vet att pesten dödade många människor. Men ungefär där slutar klassens samlade kunskaper. Och på detta sätt är det i alla ämnen i skolan, oavsett om det handlar om elever som kommer från studiemotiverade hem eller om det är elever som kommer från hem där det pågår en ständig fyllefest. Du kan läsa mycket mer om detta i min bok Yrke: Lärare där jag går på djupet i dessa frågor.

Det finns en annan vinst med att ha lärarledd undervisning, förutom att läraren kan få igång klassen att bli engagerad, nyfiken och intresserad. Det handlar om disciplin. Vi har ett stort problem i skolan med alltför högljudda lektioner och brist på studiero. Många undersökningar påtalar detta problem. Med lärarledd undervisning kan läraren disciplinera klassen. Många vuxna människor, även de som inte är lärare, får kalla kårar när jag skriver detta. Anledningen är att ordet disciplinera sammankopplas med förtryck. Att läraren ska vara ironisk och till och med sarkastisk mot eleverna. Att läraren trycker ner eleverna i skoskaften. Det finns lärare som gör det, både då och nu, men det är oberoende av undervisningsmetodik. Detta beteende hos vuxna som jobbar med barn och unga är helt förkastligt och är en arbetsgivarfråga. De vuxna som förtrycker andra har inte i skolan att göra, vi behöver inte ens diskutera detta. Förhoppningsvis är våra elever så bra att de i olika forum kan uttrycka sina åsikter att detta kommer fram och sedan är det bara att hoppas att skolledningen tar tag i problemet. Det är varje rektors jobb att se till att beivra all form av förtryck.

Du som läser detta och är van att ha en lärarledd genomgång för att eleverna sedan ska läsa själva och jobba i sina studieböcker eller med instuderingsfrågor – sluta med detta! Studieböcker är generellt sett skit, ofta bara med fyller-i-frågor, utan verklig mening. Nej, sätt ihop ditt eget material. Undervisa och kom med eleverna – i diskussion fram till vad de behöver kunna. Låt inte eleverna jobba självständigt allt för mycket, de behöver inte det. Visst, de behöver träna på att lösa tal till viss del och de behöver diskutera två och två och de behöver redovisa för varandra, men gör det till ett litet moment i din undervisning. Tro inte på lögnerna du hörde på lärarutbildningen om att det är fult att undervisa. Om du inte kommer ihåg några lögner, men känner obehag för tanken att undervisa, men att din magkänsla säger att undervisning är bra – gå på magkänslan. Tänk på din bästa lärare du hade – vad gjorde han/hon? Vill du veta mer om hur jag tänker kring detta, läs min bok Yrke: Lärare där jag berättar mer utförligt om detta.

Nu kanske en och annan lärare som låter eleverna konstant jobba självständigt, läsa själv och sedan jobba i studieböcker och med instuderingsfrågor, känner sig pressade av det jag skriver. Kanske någon tänker att deras jobb blir jobbigare, ställer högre krav på dem att planera lektioner i stället för att luta sig mot läromedel. Alltså att man går ifrån läromedelsstyrd undervisning. Det är mycket möjligt att dessa lärare slår ifrån sig det jag skriver och menar att jag är helt ute och cyklar. Det är bekvämt att jobba på detta sätt och när eleverna inte hänger med längre när de går i årskurs 3-4 så skyller man på eleverna istället för att se sina egna brister i det jobb man gör. Den risken får jag ta, men jag anser att de lärare som jobbar på detta sätt och sedan slår ifrån sig har missat poängen med varför vi ska ha lärare. Lika väl skulle vi utifrån den metodiken kunna ha outbildade goa människor som coachade eleverna. Been there, done that!

Om jag drar det hela till sin spets så skulle jag kunna säga att hela grundskolan egentligen borde drivas med lärarledd undervisning. Ja, egentligen gymnasiet och universitet med. För inlärningen är ju densamma, oavsett ålder. Det kunde Ference Marton med flera konstatera redan 1977 i forskningsprojektet som låg bakom boken ”Inlärning och omvärldsuppfattning”. Plugga in fakta (atomism) är en sak och få en djupare förståelse (holism) är en annan sak. Det var också ett konstaterande som gjordes efter att Hans-Åke Scherp hade lanserat Problembaserat lärande (PBL) på bred front, där eleverna skulle söka egen kunskap. Det blev faktakunskap! Och här gick det åt helvete med svensk skola. Läs om detta i Gunnar Ohrlanders fantastiska bok: ”Den gudarna älskar – konsten att överleva som lärare”, kapitel 13 ”När läraren skulle avskaffas”. Du kan också läsa om mig, där Gunnar Ohrlander var med på en av mina lektioner, kapitel 6. Har du inte läst Ohrlanders bok så måste du göra det – frågan är om det finns någon bok som så tydligt beskriver nermonteringen av läraryrket. Det är en fortbildning som heter duga och som kommer få dig att både bli förbannad och ledsen. Men en bok som är nödvändig och som alla lärare borde läsa.

Dessvärre fortsätter Scherp att köra sitt koncept, fast nu heter det Problembaserad skolutveckling (PBS), se länk. Jag tror inte att alla lärare inser att ju mer deras insats och betydelse marginaliseras, desto mer sjunker deras status. Om eleverna ska söka kunskap själv, ta ansvar över sitt lärande och där läraren ska vara handledare kan vem som helst vara lärare. Den vägen har testats, med Scherp i spetsen. Det gick åt skogen! Vill lärare ha ökad status så gäller det att undervisa eleverna. Jag hoppas inte att IKT är på väg åt samma håll, det vill säga att läraren blir en marginaliserad figur i klassrummet. Sverige behöver duktiga lärare som undervisar eleverna, så enkelt är det.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

19 kommentarer

  1. En lärare jag kom ihåg berömde mig år 1963 i årskurs 3 för min placeringsförmåga i handboll. Men i betyget fick jag ”bara” Ba, sedan fick jag betyget 2 när vi fick sifferbetyg.

    När jag några år senare gick på högstadiet i Ängskolan Skene kommer jag ihåg en tyskalärare som sa ”ni har väl inte gått och blivit dumma” när vi inte kunde läxan. Jag blev nog dum för mina betyg sänktes konstant, värre än Sveriges PISA-ras.

    Jan Björklund kommer jag ihåg Margareta någon gång i början av 1970-talet från Parkskolan i Skene. Tydligen var det hon som lade grunden för att Jan Björklund idag är utbilningsminister

    Under 1980-talet kommer jag ihåg en KomVuxlärare i svenska som dels inspirerade mig att skriva, dels fick mig att tro på mig själv vad gäller akademiska studier.

    Två andra lärare jag kommer ihåg arbetade vid universitet under 1990-talet. Det jag kommer ihåg var att de med ett autentiskt material från bl.a. sin forskning satte igång ett rollspel om ett utvecklingsprojekt vid Mekongfloden. Hela klassen, om ca. 25 studenter var med. Lärorikt och inspirerande.

    Slutligen kan nämnas min handledare när jag doktorerade. Hans hyllningstal vid disputationen kändes som att det kom från hjärtat.

    Apropå handledare. Visst kan en lärare vara handledare. Men man kan vara på olika sätt. När jag skrev min tre uppsatser i tre olika ämnen under 1990-talet var det två handledare som gav mig stor frihet, det var mina ideér som styrde arbetet, ungefär på samma sätt som jag senare gjorde i avhandlingsarbetet. . I den tredje uppsatsen gav handledaren riktlinjer om vilka böcker jag skulle läsa och hur jag skulle dela in det empiriska materialet.

    Att jag sitter här idag är beroende av slumpartade möten som i sin tur leder till andra möten men också av ett omgivande samhälle, t.ex. att socialdemokraterna bidrog till att bygga ut utbildningssystemet borde vad gäller KomVux och universitetsstudier.


    • Pär,
      En av anledningarna till att jag blev lärare var en mycket dålig matematiklärare jag hade i högstadiet. Jag var/är duktig i matematik och kom ihåg att jag tänkte att jag kunde förklara matten bättre än han kunde. Så visst kommer jag ihåg ”stolpskotten”. Men min utgångspunkt var det jag skrev i de första fem raderna på blogginlägget – de där lärarna som verkligen gjorde så att du längtade till lektionerna.

      Jag hade en grymt bra lärare i matematik på komvux. Men då var jag ju vuxen och kunde ta ett helt annat ansvar för mina studier än en 9 åring kan.


      • Jo, visst förstår jag det. Men min poäng är att eleven/studenten också är med i denna process där vissa lärare koms ihåg, andra glöms. Elevens/studentens sinnestämning, erfarenheter, förväntningar, mognad etc har här betydelse. Exempelvis såg jag t.ex. grammatik eller kemin med andra ögon år 1982-1983 vid KomVux än vad jag såg kemin och grammatik år 1967-1969 vid högstadiet. Detta behöver nödvändigtvis inte bero på att lärarna på KomVux var bättre än de på högstadiet.

        Sedan är både din, Jan Björklunds eller min tillbakablick på lärare påverkad av senare erfarenheter, kunskaper etc. som vi har mött i våra liv, dvs. vi tenderar att tillrättalägga våra historier. Dock, vissa minnen kan etsa sig fast länge medan andra glöms efter några minuter. T.ex. kommer jag fortfarande, som om det vore igår, ihåg när jag år 1960 gjorde ett skolmognadstest. Vad som sedan hände i skolan under ettan och tvåan är det väldigt svårt för mig att erinra.

        Just nu lär jag mig att vara lärarutbildare, tillika ämnesansvarig, i samhällskunskap vid en liten högskola i Sverige och under 2010-talet. Vad gäller själva undervisandet är det oerhört stimulerande, inte minst för att studenter kan ha olika förväntningar på ämnet. Men också för att universitetslärare ser på olika sätt på ämnet, via sina glasögon hämtade från sina erfarenheter och sina respektive inskolningar i olika universitetsdiscipliner.

        Vad gäller studenter kommer jag ihåg de som avviker. Bland annat en student som ifrågasatte det här med ”vetande”. Det handlar ju om att veta i samhällsvetenskap. Att jag då tar in olika perspektiv för att belysa samhällsvetenskapernas olika ståndpunkter kommer då i konflikt med denna students förväntningar på ämnet.


    • Det jag mest kommer ihåg av mina lärare är att de inte var för oss elever vad gäller kursinnehållet – det gick ut på att lära sig allt utantill och få prov på vad man kom ihåg. Sen finns det väl några ljusglimtar, men det handlar mer om att vissa var justa mot oss, dvs. att en del såg oss som individer.

      På komvux och fritidspedagoglinjen, samt på doktorandutbildningen lärde jag mig mycket om hur man inte borde (läs: skall i mitt tycke) vara som lärare, universitetslärare och handledare.

      Vad gäller undervisning har så gott som alla lärare jag haft från årskurs 1 till doktorandutbildningstiden haft traditionell katederundervisning eller lärarledd undervisning/föreläsningar. Under åren då jag studerat parallellt med min tjänst, har alla haft lärarledd undervisning i någon form både på SU och SH, men det är inte inom lärarprogrammet. På fritidspedagoglinjen i slutet av 80-talet var det väl lite si och så med det. Lärarna var med i rummet, men bara för att dela ut ordet och att få oss alla att fungera likadant. De delade aldrig med sig av sitt eget kunnande. Trist, eller hur!?

      Jag själv har alltid haft lärarledd undervisning, från första stund. Har prövat andra metoder, men jag känner mig inte som en lärare då, utan mer som en observatör. Och med så få seminarietimmar som vi har nu år 2014, vill jag inte ”ge bort dom”. Vill känna att de är mina, för att vara säker på att studenterna får den kunskap som jag bedömer de skall få utifrån kursplanens formuleringar.

      Min syn på lärare på alla nivåer är, att de skall dela med sig av sitt kunnande, men inte styra eleverna eller studenternas tänkande i en viss riktning. Jag försökte under en kortare period tillämpa ursprunglig (inte anpassad till nutidens mildare form) Sokratisk metod (som är ganska provokativ), men vissa blev riktigt förbannad på mig, och andra missförstod, trots att jag förklarade syftet … så jag upphörde med den metoden. Tror inte dagens utbildningar eller förförståelse hos studenterna, är redo för den sortens undervisning.


  2. Hej!

    Intressant det du nämner om historia.

    Men vad kunde eleverna om historia?
    För något kunde de väl?

    Om inte annat sin egen historia! Sin släkts historia!

    När jag ser på hur mina egna histirakunskaper har utvecklats och glömts så är det lättare att komma ihåg det som har med mina egna erfarenheter.

    Att jag växte upp på en liten bondgård med bl.a. sju kor, med en granne som hade två kor, under 1950-talet har gjort att jag lätt kan se hur jordbruket har förändrats, hur utvecklingen har gått från jakt och samlarstadier, till jordbruk, industri etc. Och sist men inte minst, människans behov av mat.

    Min barn får åka på skolresa till en bondgård. Men de kan andra saker än jordbruk.

    Men visst behövs det en gemensam kunskap som förmedlas om t.ex. historia. Men vilken kunskap ska förmedlas och vilka kunskap kan utgå från elevernas erfarenheter?

    När historikern Eric Wolf under 1980-talet skrev Europé and the people without history erinrades om hostirieskrivningens etnocentrism.

    Detta är än mer anmärkningsvärt idag när den ekonomiska makten alltmer flyttas från Europa.

    Visst behövs det kronologiska perspektivet, t.ex. är det svårt att förstå hur socialdemokraterna kom till makten 1932 om man inte har kunskaper om hur Sverige utveckades under 1920-talet och de följande ådalskravallerna 1931.

    Ett annat sätt kan ju vara att jämföra. Jämföra jordbruksutvecklingen i olika regioner,. jämföra olika krig-freds händelser, jämföra olika revolutioner. Likheert, skillnader – vad kan vi lära oss av detta om vi tittar på dagens situation vad gäller x?


  3. Hur ser det vetenskapliga stödet ut för handledningsundervisning? Jag hade två lärare som jag minns, Åsa och Christer, som utsatte mig och min klass för ett experiment i progressiv pedagogik under mellanstadiet på Lidaskolan i Haninge i slutet av 70-talet. (Mina föräldrar valde att flytta tack och lov) Mitt mest bortkastade skolår.


  4. Kan alla duktiga matematiker, lärare, forskare och elever, lösa denna ekvation!

    Det är mer lönsamt och konkurrenskraftigt att utveckla och använda ny teknik (t.ex. robotar, datorer) än mänsklig arbetskraft och det måste samtidigt löna sig att arbeta!

    Hur går denna politiska ekvation ihop?

    Ni får 20 år på er att lösa ekvationen.

    Om 20 år beräknas enligt (som vanligt osäkra) ekonomiska prognoser hälften av alla arbetstillfällen i USA, Sverige etc. att försvinna/omvandlas på grund av effektivisering, datorisering etc.
    I Sverige rör det sig om 2,5 miljoner arbetstillfällen.

    Som lärare kanske ni ställer frågan till elever om tidigare samhällsomvandlingar, t.ex. från bonde- till industrisamhälle. Vilka likheter och skillnader finns mellan den förra samhällsomvandlingen och den nuvarande? Vad vill vi ska hända?


    • Ut och slå sönder Spinning jennies Pär. För ett parhundra år sedan var det den mekaniserade vävstolens nya teknik som skulle ställa människan utan arbete.


      • Sören,

        Vad menar du att vi ska lära av det?

        För inte vill vi väl upprepa två hundra års historia med allt vad det innebär vad gäller politk och ekonomi, t.ex., har inget århundrade varit så blodigt som 1900-talet.

        Den förändring som nu pågår benämns ibland som ”The second machine age” och denna process går betydligt snabbare än ”The first machin age”.

        Jag menar att vi har tre interrelaterade ekonomiska problem att handskas med.

        Problem 1) Ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet. De flesta politiska partier i Sverige är idag överens om att ekonomisk tillväxt har skapat både välfärd och miljöförstöring. Det märkliga är att ekonomisk teori och praktik förutsätter tillväxt för att vi ska kunna behålla nuvarande standard oavsett hur denna standard ser ut. Den politiska lösningen blir då att ”Vi måste öka tillväxten för att ha råd med att lösa de miljöproblem som den ekonomiska tillväxten har orsakat”.

        Problem 2) Att fulll sysselsättning i form av en 40-timmars lönearbetsvecka för alla har blivit en naturlag som inte går att rucka på samtidigt som alltfler arbeten automiatiseras etc. Vi upplever nu en växande skara världen över som har benämnts som gtt ”prekariat”, t.ex. av ekonomen Guy Standing. Detta beror inte endast på finanskriser och ekonomiska konjunkturer.

        Problem 3: Hushållens skulder ökar konstant samtidigt som en stark politisk röst menar att hushållen måste ”få mer pengar i plånboken för att konsumera mera av lånade pengar och därigenom bidra till att öka den ekonomiska tillväxten”.

        Poltiska slagord för ovanstående process är ”kunskap”, ”tillväxt”, ”(val(frihet” och ”arbete”. ibland kryddat med begreppet ”solidaritet”. Mot vem eller vilka som befolkningen ska vara solidariska mot uttrycks sällan.


      • Hej igen!

        Apropå konsumtion. Från politiskt håll har vi ju under senare år hört att Sverige ligger i framkant vad gäller hållbar utveckling, men enligt dagens DN-nätupplaga och artikeln ”Svenskarnas konsumtion pressar jorden allt hårdare” har Sverige avancerat från 13:e till 10:e plats i världens värstingliga över de stater som ger störst ekologiska fotavtryck på vår jord.


  5. Du har så rätt men en i en sak kör du fel, svagisarna hänger inte med på de starka elevernas förklaringar. Det går inte att ha för stora skillnader på ambitioner, kunskaper och kognitiva förmågor i en klass. Jag tror att många förstår det och då försöker hitta metoder som PBL, grupparbeten, osv, osv, i ett försök att komma runt problemet. Men PBL kräver stora faktakunskaper (sådant som är fult) och grupparbeten engagerar bara de ambitiösa. Och inte blir något bättre för att man arbetar ämnesöverskridande. Personligen tror jag att det ligger en hel del i Vygotskis tankar om en proximal zon och tror man på det så skall man inte låta eleverna gå vidare till nästa stadium innan de har de kunskaper och insikter som krävs för att kunna lära sig det nya. Och så måste vi kunna säga till den svaga eleven och dennes föräldrar att ”det här gymnasieprogrammet blir nog för svårt för dig, satsa hellre på ett mer praktiskt program”. Vem vinner på att en elev går ut ur gymnasiet utan en godkänd examen? Vem vinner på att en elev sitter igenom ändlösa timmar utan att förstå något? Är det inte dags att slakta lite heliga kor? Vi människor föds med mycket olika förutsättningar och måste få möjlighet att välja en väg som leder till något bra och inte till evig arbetslöshet. Hela samhället måste göras om så att även den som inte lyckas bli civilingenjör eller läkare kan få ett arbete även om lönen är knaper. Men det är tveksamt om någon vågar ge sig på de heliga korna eller se verkligheten som den är. Röster vinner man på att lova guld och gröna skogar till alla.


    • Nicklas,
      Jo visst hänger svagisarna med, men bara om läraren problematiserar svaren – det är just detta jag menar är vinsten med undervisning. Jag har själv gjort det varje dag i 9 år som lärare och igår fick jag tillfälle att hoppa in och vicka – det blev en så sjukt bra lektion. En elev frågade mig efter varför jag inte är lärare.

      Det går att ha stora skillnader, men tyvärr går man helt fel om man använder de metoder som du använder. Ta vilket arbetsområde som helst – kunskapsmöjligheterna, från det som eleven minimalt ska ha lärt sig till A-nivå är gigantiska. Det innebär att elever med olika förkunskaper, ambitionsnivåer eller liknande blir motiverade utifrån där de ligger. Men allt är nytt för alla.

      När det gäller att sitta av tid på gymnasieprogram man inte förstår så finns det två problem. Det ena är hur det kommer sig att eleven inte har tillräckliga kunskaper med sig på gymnasiet. Det andra är att läraren inte anpassar sin undervisning utifrån det elevunderlag han har, det vill säga pendlar mellan abstrakt och konkret på abstraktionsstegen. Varje begrepp och abstraktion måste konkretiseras i ett exempel inom elevens erfarenhetsvärld.

      För övrigt tror jag också att man föds med olika förutsättningar, mest när det gäller sociokulturell bakgrund. Däremot är det min absoluta uppfattning att grundskolan ska vara kompensatorisk, vilket den inte är. Men det måste vara det som vi strävar efter och inte tänka på att en del är så korkade att de inte kan lära sig, typ 7%.


    • Att kunna är inte samma sak som att känna till.
      I dagens skola finns så mycket kul att göra, så ingen har egentligen tid att lära sig något.
      Man tittar på en video, man spelar ett spel, man hör hur de pratar på engelska i ett språkprogram, man blir förhörd med självrättande flervalsprogram. Men lär man sig något, eller är det t o m så illa att man tror att man lärt sig något därför att man känner igen sådant man sett eller hört?

      Jag tror att många lärare idag t o m är rädda för att ställa raka frågor och kräva raka och entydiga svar, speciellt i skriftlig form. Man är t o m rädd för att korrigera elevens fel eftersom man är rädd för att det ska förstöra elevens motivation.
      När allt man gör i skolan utgår från att eleverna ska få ”Instant reward”, det vill säga att ha kul, kommer de så småningom att utveckals till elever som inte är normaliserade d v s att de tror sig om något som de inte är.

      Begreppet kunskap ersätts med att vara informerad. Det ger oss ytliga och lättpåverkade medborgare och är i förlängningen ett allvarligt hot mot vår demokrati.

      Att vara lärare innebär att man har en uppgift av samhället. Den uppgiften går ut på att bygga solid kunskap hos varje individ så att de klarar det moderna samhällets alla krav och kan stå emot kommersiella krafter som bara har egen vinning för ögonen.
      Kommersiella krafter som i dag försöker sälja allsjöns roliga och underhållande program på likaså jättejusta underhållningsmaskiner och skojfriska läroboksserier. De marknadsförs som lärande program men är ofta rena tidsfördriv. De har inga strukturerade ambitioner för att ge barnen kunskap, verklig aktiv kunskap, men de underhåller eleverna så att de håller sig lugna.

      Naturligtvis finns lärare som kämpar för att ge den uppväxande generationen solid och korrekt kunskap men jag är rädd för att marknadskrafterna i alla former är för starka för de mediokert utbilade lärarna som tror att modern pedagogik är det förlösande ordet.

      Jag menar inte att jag skulle vilja sätta de fria marknadskrafterna ur spel, men skolan och tydligen också lärarutbildningen måste vara så seriösa att både elever och blivande lärare får kunskap att stå emot det kommersiella trycket.
      Får man inte studera Montessori, Vygotskij, och Piage på lärarhögskolorna, eller anses de för mossiga för att platsa i den moderna pedagogiken?
      Det är naturligtvis de svaga och icke de studiemotiverade eleverna som drabbas mest av detta.

      Jag är mycket oroad av den här utvecklingen


  6. Hej Johan! Det som jag tackar icke-existerande pedagogiska gudarna för (eller möjligtvis Sokrates?) var att jag hade förmånen att gå en av de sista utbildningarna enligt den ”gamla” ordningen – och hade några av de bästa av lärarutbildare som kursledare, då jag genomförde min lärarutbildning vid Malmö Lärarhögskola 1994-95 ”en process- och problemorienterad praktisk-pedagogisk ämneslärarutbildning”…. Det första vår kursledare sade till oss: var inte säkra om att kunna arbeta som vård- och omsorgslärare – ni kanske hamnar nånstans helt annanstans! Använd tiden här väl! – Det var sannerligen inte någon ”PBL” (i sin grövsta, outvecklade mening) utan verkligen en process, med gruppsessioner, som både avslöjade hemligheter, svagheter och styrkor, och som stärkte de flesta av oss att klara ungefär vad som helst. – Jag fick mitt första jobb som SFI-lärare, och har sedan dess skaffat fil.mag i finska, och jobbar sedan 15 år som modersmålslärare… Nu har jag också förmånen av att vara ett lärarbarn; min far var en folkskolelärare av den ”gamla” sorten, från Finland, dessutom. Vill du veta, varför alla hans elever nådde framgång? Jo; han var skoningslöst rättvis, han tålde ingen mobbning, han var så passionerad av ALLT, han krävde full engagemang av oss alla, och han faktiskt älskade att undervisa (och i mitt stilla sinne tror jag att han också älskade oss allihopa, lika mycket…karlar visade inte det så mycket på den tiden… men han kallades in som vikarie även långt efter sin pensionering…). – Detta var en av de första sakerna vi skulle reflektera över under lärarutbildningen – vem och vad gjorde en intryck då vi var barn. – Och vi var alla överens; det viktigaste läraregenskapen är att BRY SIG OM ELEVERNA. – Detta var min fars ledstjärna, att sprida kunskapens, konstens och vetenskapens ljus till landets växande ungdom… (okej att han samtidigt också bedrev vuxenkurser i teaterverksamhet, konst osv. samt arbetade på lovtiderna som reporter i lokalmedia…. – jag bleknar i jämförelse med min far).


    • Mirja,
      Det verkar som du haft en fantastisk karriär med både förebilder och möjligheter i din egen utbildning. Du måste även själv haft en bestämd uppfattning att ta till vara dessa möjligheter och delta fullt ut i din utvecklingsprocess. Härligt!


    • Tack Mirja! ”viktigaste läraregenskapen är att BRY SIG OM ELEVERNA”


  7. Det verkar som att det är vanligt att lärare har tvingats att läsa om gymnasiet på komvux.
    Inget fel i att ta tag i sitt liv när man mognat, inte alls.
    Hur vanligt är det och vilka signaler skickar det till eleverna.

    Det är bara saker man ansträngt sig för att klara av man kan vara stolt över.


  8. Jag kommer nogegentligen bara ihåg en lärare så där jättedistinkt från min skoltid. Det var Elsa Hambreus, som jag hade i matematik på gymnasiet. När vi först fick henne, i åk 1 på natur, var vi chockade. Hon drog på i maxfart, krävde att vi tillbringade lektionerna med genomgångar och problemlösning, och räknade ca 5 sidor i veckan (på den tiden matteböckerna var fulla av tal, och inte bilder). En grupp från klassen gick till rektorn och klagade, men vi fick givetvis inget gehör, det fick man inte för dylika klagomål på 1980-talets första år.

    Två år senare skulle de slå ihop skolans två naturklasser inför åk 3. En grupp från vår klass gick till rektorn och krävde att vi skulle få ha kvar Elsa som mattelärare, vilket vi tyvär inte fick. Men när C-provet kom på vårterminen fick alla som haft Elsa 5:a på provet.

    Det här är ganska många år sedan, men jag minns fortfarande Elsa Hambreus, och tackar henne för den ordentliga grunden jag fick i matematik.


  9. Den bäste läraren måste nog ändå vara livet och våra medmänniskor. Utan liv och medmänniskor är de nog svårt att lära sig något. Men vad kan vi lära av livet och våra medmänniskor?
    Är inte livet och våra medmänniskor lite oförutsägbara. Det är i efterhand som vi förklarar varför det som hände hände.

    T.ex. vem kunde år 2006 tro att Sverigedemokraterna som då fick 2% av rösterna åtta år senare skulle få 13% av rösterna?

    Vad kan förklara att denna ökning?

    En tidmässig samvariation är att denna ökning skedde samtidigt som Alliansen hade regeringsmakten. Kan denna ökning av Sverigedemokrater ha något med Alliansens politik? Kanske, men inte säkert. Under Alliansens regeringsår har Sverige ekonomiskt blivit rikare, det har inte skett några dramatiska förändringar vad gäller arbetslöshetssiffror, dock fortsatt ökad ekonomisk ojämlikhet – men denna ökning har pågått sedan 1980-talet så det kan knappast vara det.

    En sak tycks dock ha ökat och det är en otrygghet. Och det har varit en drivkraft hos bl.a. Fredrik Reinfeldt (dock bör nämnas att det var Anders Borg som var arkitekten i Alliansens politik). Fredrik Reinfeldt skrev år 1994 boken ”Det sovande folket” och gick där till angrepp mot socialdemokratin och Folkpartiet (det bör nämnas att Bengt Westerberg hade efter valförlusten 1994 hoppats på en koalitionsregering tillsammans med socialdemokraterna). Det som var fel menade Reinfeldt var att folket har blivit ”mentalt handikappade” (för att citera Reinfeldt) av att få bidrag. Kort sagt svenskarna hade vant sig vid för mycket trygghet vilket hämmade innovationer och ekonomisk tillväxt.

    Kan det vara så att under Borg och Reinfeldt ökade det svenska folkets otrygghet trots att svenskarna fick det ekonomiskt bättre, men ojämlikare? Och kan det vara så att svenskarna sökte en förklaring på denna otrygghet och det blev invandrare och det parti som hade denna förklaring är Sverigedemokraterna?

    För hur ska man annars förklara att den välsituerade statsdelen i Torslanda i Göteborg har 15% Sverigedemokrater och att i en skola i Torslanda röste 25% v eleverna i ett skolval på Sverigedemokraterna.

    Ovanstående är en hypotes som bör undersökas.

    Denna hypotes kolliderar med de undersökningar som finns i Europa om att europeér har blivit mer toleranta, dvs. mindre främlingsfientliga. Ändå har främlingsfientliga partier kunnat öka sina mandat i flera europeiska stater. Jag väljer dock att inte utveckla detta här, men även detta finns det förklaringar på.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s