h1

Kursplanen är ett hån mot lärarkåren

21 december 2014

Jag har många gånger kritiserat läroplanen Lgr 11, inte minst när den var ute på remiss. Jag hade några kollegor som satt i referensgrupperna när Skolverket tog fram läroplanen och maken till tjänstemannavälde får man leta efter. Blev kriterierna för tydliga såg tjänstemännen till att höja abstraktionsnivån så att tolkningarna av vad eleverna egentligen skulle kunna blev helt godtyckligt.

Läs gärna mina tidigare blogginlägg med konkreta exempel: Lärarkåren i frysbox, Lärare får jobba i sitt anletes svett, Öppet brev till Viveca Lindberg, Lgr 11:s kunskapskrav problematiska och Problematiskt arbete med Lgr 11:s kursplaner.

Enmansutredaren Leif Davidsson (Tydliga mål och kunskapskrav i grundskolan SOU 2007:28) pekade på att den nya läroplanen behövde bli tydligare än Lpo 94. När Lgr 11 hade gått igenom tjänstemännens kvarnar blev det precis tvärt om. Davidsson pekade på att de dubbla målen behövdes tas bort, det vill säga mål att uppnå och mål att sträva efter. När Lgr 11 hade gått igenom tjänstemännens kvarnar var de två målen omdöpta till kunskapskrav (mål att uppnå) och förmågor (mål att sträva mot). Och vad pratar proggarna/flummarna (PIE) mest om? Alltså de som sitter på maktpositioner. Jo förmågorna! Det är förmågor hit och förmågor dit och nu har man lyckats hjärntvätta en hel student- och lärarkår med dessa förbannade förmågor. Är det någon som hör någon ur PIE prata om kunskapskrav? Dessutom lyckats få många att tro att det är mot förmågorna som bedömning och betygssättning ska göras. Så är inte fallet.

”Kursplanerna inleds med motivet till varför ämnet finns i respektive skolform. Därefter anges syftet med de långsiktiga målen för undervisningen i ämnet. I det central innehållet anges vad som ska behandlas i undervisningen. Det central innehållet är utformat så att det lämnar utrymme för läraren att göra egna fördjupningar och tillägg. Kunskapskraven anger kunskapsnivån för godtagbara kunskaper för de olika betygsstegen” (Lgr 11, sida 4). Alltså: Syftet är underlag för lärarens långsiktiga planering – inte bedömning!!!!!

”Betyget uttrycker i vad mån den enskilda eleven har uppnått de nationella kunskapskrav som finns i respektive ämne. Som stöd för betygssättning finns ämnesspecifika kunskapskrav för olika betygssteg” (Lgr 11, sida 18).

”Läraren ska vid betygssättning utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper” (Lgr 11, sida 18).

Ingenstans i Lgr 11 står det att elevens kunskaper ska bedömas gentemot de långsiktiga målen i syftestexten, alltså det som kallas förmågor. Ändå är det just dessa förmågor som tjänstmännen/PIE hela tiden lyfter fram och som man försöker kollra bort en hel yrkeskår. Det som händer är precis samma sak som när Steve Wretman, Helena Moreau åkte land och rike runt och pratade om att bedömning skulle göras gentemot mål att sträva efter – detta har jag sett och hört med egna ögon. Redan 2009 skrev jag detta blogginlägg som handlar om just samma fenomen, länk. Och nu gör PIE samma sak och förvandlar Lgr 11 till ännu mer förvirring, som om läroplanen i sig inte är nog förvirrande.

Till och med Jan Björklund lyckades tjänstemännen lura upp på läktaren, se den presentation som han gjorde i och med att Lgr 11: JB om Lgr 11 okt -10-1. Blev läroplanen tydligare? Blev det färre kunskapskrav? Jo kanske till antalet i punktform, men eftersom kunskapskraven skrivs i löpande text så är antalet kunskapskrav betydligt mer omfattande i Lgr 11 än i Lpo 94. Lägg därtill att PIE hela tiden blandar in förmågorna i bedömningen blir det bara mer abstrakt och kunskapskraven tenderar att bli värre och betydligt mer svårtolkade. Var någonstans i Hayakawas abstraktionsstege ligger Lgr 11? Avgör själva: Hayakawa.

Ett tredje fel med Lgr 11 är att tjänstemännen tog bort Blooms taxonomi, det vill säga att kunskap är hierarkiskt och att de olika betygsstegen har olika kvalitativa skillnader. Det Benjamin Bloom tar upp är kunskap, förståelse, tillämpning, analys, syntes och utvärdering. Ett enkelt exempel på denna hierarki skulle kunna vara, oberoende av ämne:
För G:  Eleven ska med egna ord kunna återberätta ett arbetsområde så att en klasskompis förstår.
För VG: Eleven ska kunna dra slutsatser utifrån det arbetsområde som den har arbetet med.
För MVG: Eleven skulle kunna analysera arbetsområdet eller byta perspektiv.

Här har jag i väldigt abstrakta ordalag angivit skillnad mellan de olika betygsstegen, men det är bara för att visa på skillnaderna i hierarkin. Givetvis behövs dessa skillnader fyllas med frågor kopplade till det arbetsområde och ämne som det jobbats med. När det gäller Lgr 11 är det istället så att kunskaperna bedöms utifrån: ”Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang” (betyg E) eller ”Eleven kan föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang” (betyg C) eller Eleven kan föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang” (betyg A). Eller ”Eleven kan beskriva och ge exempel på enkla tekniska lösningar i vardagen och några ingående delar som samverkar för att uppnå ändamålsenlighet och funktion”(betyg E) eller ”Eleven kan förklara enkla tekniska lösningar i vardagen och hur några ingående delar samverkar för att uppnå ändamålsenlighet och funktion (betyg C)” eller ”Eleven kan förklara enkla tekniska lösningar i vardagen och hur några ingående delar samverkar för att uppnå ändamålsenligt och funktion och visar då på andra liknande lösningar (betyg A)”

Var går gränsen mellan dessa olika betygssteg? Hur dessa olika skillnader ska tolkas är oerhört godtyckligt och eftersom abstraktionen är så stor borgar detta för noll bedömningsöverensstämmelse i landet, mellan skolor och mellan lärare. Åter igen – kolla abstraktionsnivå i förhållande till Hayakawa.

En person som inte har gått på lärarutbildarnas snack om förmågor, eller för den delen Lgr 11, är en relativt nyexaminerad gymnasielärare som heter Johan Falk. Han bloggar under namnet magister Falk. Oerhört vaket av denna lärare att se felkonstruktionen i Lgr 11. Läs gärna hans blogginlägg om de fel han ser, länk.

Jag tror att det är en utopi att vi kommer få en helt och hållet likvärdig skola. Det har vi nog aldrig haft, även om många äldre lärare som var med på 70- och 80-talen menar att vi då hade en kompensatorisk skola och där elever lyckades bättre i skolan. Ändå tror jag att det fanns stora skillnader mellan skolor och områden. Däremot menar jag att vi aldrig kommer att lyckas i skolan om vi har en läroplan som består av så mycket snömos som Lgr 11. Lärare kommer göra som de vill och skita i vad det står i läroplanen (en begriplig inställning), eller också kommer de slaviskt följa läroplanens abstrakta skrivningar och formulera dessa till eleverna – lägg därtill förmågorna, som en del bedömer mot. Resultatet blir att många elever inte begriper vad de ska göra för att uppnå en kunskap eller ett betyg.

Medelklassbarnen som besitter studieteknik och som kommer från hem med studietradition klarar sig. De kan till och med hemma vid matbordet berätta om vilka konstiga lärare de har, men ändå göra som de blir tillsagda och uppnå de betyg de vill ha för att komma in på den gymnasieutbildning de vill. Men gänget i förorten eller på landsbygden? De som inte har studietradition hemifrån. Som har föräldrar som säger: ”Jag var inte något vidare i skolan, men det gick ju bra för mig”. Eller föräldrar som inte kan gångertabellen. Eller föräldrar som inte kan läsa. Eller föräldrar som lever i en fyllefest. Listan kan göras hur lång som helst kring de elever som inte har rätt förutsättningar. Vilka är de 25% av killarna som inte kan läsa och vilka är de 22% av eleverna som lämnar skolan utan fullständiga betyg? Finns några av dessa procent i Stockholms innerstadsskolor? Jag tror inte det! Det är dessa elever som är de stora förlorarna i Skolverkets tjänstemäns bortdribblande av de åtgärder som Leif Davidsson lyfte fram för att göra läroplanen mer konkret och tydlig. För att inte tala om alla lärare, vars status knappast förbättras av att ha ett styrdokument som är godtyckligt och tolkningsbart i all oändlighet. Borgar inte direkt för professionalitet.

Medelklassungarna klarar sig i vilken läroplan, skolform och metod som helst. Kör Problembaserat lärarande (PBL) – inga problem, medelklassungarna kopierar text och kan ställas sig framför sina klasskamrater och redovisa. Kör grupparbete – inga problem, medelklassungarna delar upp arbetet mellan sig och så kopierar de text och kan ställa sig framför sina klasskamrater och redovisa. Kör eget arbete i en studiebok/fylleribok – inga problem, medelklassungarna sökläser och fyller i de tomma rutorna med rätt ord. Kör instuderingsfrågor – inga problem, medelklassungarna läser frågan och sökläser texten för att svara på frågorna.

Listan kan göras hur lång som helst, nästan alla medelklasselever kommer klara sig, men de elever som inte har samma förutsättningar är dömda att misslyckas tack vara otydliga spelregler. Läraren kan slita i sitt anletes svett med dessa elever och många gör det bra. Men om man jobbar i en skola som ligger i ett segregerat område, där många elever behöver mycket stöd samtidigt som läroplanen inte direkt bringar klarhet – ja då blir arbetet väldigt svårt och i vissa fall rent ut sagt omöjligt.

Jag menar att Lgr 11 är felkonstruerad. Bra med centralt innehåll för att skolan ska veta vad det är för områden som de ska undervisa kring. Däremot är alla delar alldeles för omfattande och innehåller snömos. Riksdagspolitikerna diskuterade, särskilt Socialdemokraterna, att Lgr 11 skulle utvärderas efter två år. Nu har det snart gått 4 år och det är på tiden att en stor utvärdering görs av skickliga pedagoger, t.ex. Per Kornhall och varför inte låta Jonas Vlachos vara med och titta på dessa kursplaner. Kanske skulle Johan Falk kunna bidra, eftersom han enligt sin blogg sysslat med vetenskapsjournalistik. Borde annars vara ett uppdrag för Per Thullbergs skolforskningsinstitut. Thullberg har koll på ideologerna, vilket är mycket bra. Givetvis menar jag att alla pedagogiska forskare borde stängas ute från detta arbete, eftersom i princip alla pedagogiska institutioner i Sverige ägnat sig åt ideologi i över 20 år (säkert närmar 30-40 år). Det är tveksamt om ens en person som Alli Klapp, som ändå ägnat sig åt betygsfrågan, ens har ett helt vetenskapligt perspektiv. Hon har nog tvingats in i PIE:s ideologiska fåra för att inte stoppas i sin pedagogiska karriär. OBSERVERA: Jag lägger ingen värdering att det verkligen är så, utan höjer ett varningens finger att jag inte skulle bli förvånad om så var fallet.

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Annonser

23 kommentarer

  1. Heja!


    • Tack Per!


  2. Bra skrivet! Instämmer.


    • Tack Karin!


  3. Lysande!


    • Tack Kerstin!


  4. Hej Johan!

    Jag blir lite fundersam över hur du använder begreppen kunskaper och förmågor här. Jag undervisar i svenska och engelska och det skulle aldrig falla mig in att bedöma eller betygssätta något annat det som står i kunskapskraven, men visst handlar stora delar av dem om sådant som ordet ”förmåga” passar rätt bra för?

    Att kunna uttrycka sig i skrift med korrekt meningsbyggnad t ex, eller att kunna genomföra muntlig presentation inför en grupp – är inte det förmågor? De kunskapskrav som däremot handlar om t ex att kunna något om innehåll och bärande tankar i skönlitteratur från olika tider, de handlar om kunskaper. Skillnaden är att de förra handlar om sådant man övar upp och blir bättre på över tid. Jag har svårt att se att det skulle vara ett problem att göra denna skillnad och använda orden kunskaper och förmågor parallellt?


    • Hej Martin,
      Det låter alldeles utmärkt – du har verkligen förstått skillnaden. Man ska hålla isär skolans långsiktiga mål, vilket uppdrag som ligger på skolan och lärare. Vilka förmågor som ska tränas upp eller vilket centralt innehåll (stoff) som ska läras ut. Alltså lärarens planering – utlärt (teach). Detta ska inte blandas ihop med kunskapskraven, det vill säga vad eleven individuellt har lärt sig – det vill säga inlärt (learn). När förmågor och kunskapskrav blandas ihop blir det problematiskt. När sedan PIE medvetet blandar ihop detta och/eller påpekar att elevens kunskap ska bedömas utifrån förmågorna då är förvirringen total.

      Du har klart för dig detta, men många har inte det och när PIE sprider denna förvirring bidrar inte det till att det hela blir bättre.


  5. Bra Johan – du pekar på en allvarlig brist i innevarande betygssystem. Jag hade själv frågor till Skolverket vid lanseringen av denna och fick ett långt svar där ingen av mina punkter besvarades. Att betygssystemet måste göras om är oundvikligt. Att det dock dröjer beror mest på att ansvariga inte vill erkänna bristerna, och att det endast är lärarna som får bära den extra arbetsbörda som den ogenomtänkta strukturen medför. Ingen större brådska alltså.


    • Hej Pekka,
      Håller med dig fullständigt – ingen anledning att skynda, det är ju bara lärarna som får stå kvar i skiten. Jag har flera kollegor som skickade frågor till Skolverket och som inte fick svar på sina frågor, men det beror nog på att de inte kan och att den smörja som blev Lgr 11 var en ideologisk produkt.


  6. Reblogga detta på frökenlinda och kommenterade:
    Det här är läsvärt. Det är för omfattande, för abstrakt och inte tydligt nog. Känns skönt att det inte bara är jag. Tack Johan Kant!


  7. Fråga: citat ”Var går gränsen mellan dessa olika betygssteg?” Hmm, tjaa… man får väl se världen som den är.

    Svar: Någonstans i närheten av skolpengens värde i förhållande till verksamhetens kostnader.

    Förstatliga skolan – Differentierad skolpeng NU!


  8. Strålande skrivet, sitter hela tiden och har matriser och annat sida upp och sida ner. Till vilken nytta? Tack för en bra blogg.


    • Tack Linda!


  9. Hej Johan!

    Om läroplanen kan man tycka mycket och jag håller med om att många delar lämnar öppet för olika tolkningar men en sak tycker jag du missar när du kritiserar förmågorna. Nämligen att kunskapskraven beskriver hur eleven, med hjälp av det centrala innehållet, ska visa att hen har utvecklat de förmågor som återfinns i syftesdelen. Kursplanernas tre delar hör ju tätt ihop. Förmågorna syns tydligt i kunskapskraven och jag har inte träffat några lärare som bedömer förmågorna ur syftesdelen. Hur skulle man kunna göra det? Däremot har jag träffat många lärare som har svårt att sätta betyg eftersom de ”inte hittar de centrala innehållet i kunskapskraven” men det säger ju mer om den lärarens kunskapssyn än om läroplanen.

    Menar du att det vore bättre om betygsstegen var uppdelade utifrån Blooms taxonomi? Är inte det att ha lite väl låga förväntningar? Jag tycker mycket bättre om dagens system (dvs där det inte finns någon hierarki mellan ”Blooms-förmågorna”) och där progressionen handlar om kvalitet utifrån ”minnas”, ”förstå”, ”analysera”, ”utvärdera”, ”tillämpa” och ”skapa” (som väl Skolverket kallar Blooms-förmågorna?) Alla dessa ”förmågor” krävs för att människor ska kunna leva och verka i vårt samhälle och därför behöver kunskapskraven på E-nivå innehålla alla dessa. Om detta är för svårt för många elever så handlar det nog mer om att vår undervisning brister än om elevernas förutsättningar.

    Men. Jag håller med dig om att läroplanen, och då framförallt kunskapskraven, är allt för abstrakt. Därför efterfrågar jag en nationellt bedömningsstöd (i alla ämnen och alla årskurser) med elevexempel där man på ett tydligt sätt kan få en bild av vad t ex ett välutvecklat resonemang kan innebära utifrån just ämnesområdet x inom ämnet y i årskurs z. Ungefär som bedömningsmaterialet som ges ut till de nationella proven bara att detta ska vara frivilligt att använda. Om man behöver. (Tänk vilket fantastiskt stöd det skulle vara för nyexade lärare. Och för bedömningsdiskussioner med kollegor. Och som grund till efterföljande undervisning.)

    Jag har på Skollyftet skrivit om ett exempel från Nya Zeeland när det gäller ett sådant stöd (exemplet är utifrån litteracitetsutveckling). Det inlägget ger kanske ett litet hum om det som jag frågar efter. Kan inte länka nu men googla så dyker inlägget upp.


    • Hej Anna,
      Eftersom det är kunskapskraven som ska bedömas om eleverna kan eller inte kan så är det just dessa krav som ska bedömas – inget annat. Förmågor och centralt innehåll ska ligga till grund för lärarens planering och ska helt lämnas bort när det gäller bedömning på vad eleverna har inlärt. Huruvida lärare har svårt att sätta betyg på grund av att de inte kan hitta det centrala innehållet – då har man gjort en galen planering i första fasen.

      Varför skulle det vara för lågt ställda förväntningar på eleverna att använda sig av Blooms taxonomi? Det gick alldeles utmärkt med Lpo 94 – det var inte just där problemet var med Lpo 94 utan att det var alldeles för lite hänvisning vad lärarna/skolan skulle ta upp – alltså centralt innehåll. Det är ju avhjälpt med Lgr 11. Jag delar inte alls din syn att människor i grundskolan behöver ha dessa alla förmågor, det kanske behövs senare i livet, på gymnasiet. Nu lurar vi de svagaste eleverna, som knappt kan läsa i vissa fall, att de ska kunna analysera och så vidare, men det finns ingen tydlig gräns mellan vad som är E-C-A-nivå utan abstraktionsnivån är gigantisk och godtycklig. Ference Martons grupp, som gjorde en stor undersökning, som senare låg till grund för boken Inlärning och omvärldsuppfattning påpekar att det är just holistisk kunskap som bidrar till att eleven/studenten lär sig – alltså att man begriper det man lär sig. Att memorera, atomistisk kunskaper bidrar inte till god inlärning. Nu kanske en del blandar ihop detta med Blooms taxonomi och menar att det är just det problemet som fanns i och med G-nivån. Jag menar i stället att det är just en holistisk grundkunskap som ska ligga till grund gör ett G (E) och att eleven utifrån denna kunskap kan gå vidare och ge sig på att dra slutsatser av det man lär sig, jämföra kunskaper, byta perspektiv, analysera och så vidare. Detta är kunskaper som ligger på en högre hierarkisk nivå och detta passar utmärkt ihop med Blooms taxonomi.

      Kanske brister en del undervisning, men stora problem finns i läroplanen. Jag skulle vilja ha kvar Lpo 94 och komplettera med centralt innehåll, plocka bort mål att sträva mot och lägga till tydligare kunskapskrav i årskurs 3.


  10. Tack Johan för att du inte tröttnar på att ta upp denna viktiga fråga.
    Det är som du säger; det handlar helt enkelt om ideologiska låsningar.
    Vem skulle annars hävda något så korkat som att man ska sätta betyg på ickekognitiva förmågor i stället för att ägna sig åt att ge eleverna mätbara kunskaper och färdigheter. Det är solklart för alla utbildade lärare att man på olika sätt använder sig av elevernas kunskaper och färdigheter för att i någon mån utveckla deras förmågor, men de har ju ett helt liv framför sig och ju mer kunskaper och ju säkrare de behärskar kommunikationsfärdigheterna desto större chans har de att under skoltiden och senare i livet utveckla olika förmågor. Som någon betygsforskare uttryckte saken: ”Med lgr11 sätter vi inte betyg på elevernas kunskaper utan på deras personlighet”. Kan verkligen någon vettig människa utom möjligen en och annan sverigedemokrat tycka att det är ok?


    • Sten,
      Som jag ser det är det en medveten strategi att fokusera på förmågorna, precis som Ingrid Carlgren, Steve Wretman med flera på föreläsning efter föreläsning pratade om bedömning utifrån mål att sträva mot. Det är samma sak, men med andra ord och nu håller man på att göra samma sak. Jag har själv suttit och lyssnat på Steve Wretman när han gjort en sådan planering i Åsö gymnasium inför Stockholms stad. Så jag vet av egen erfarenhet.


      • Precis så är det! Jag har under senare delen av hösten (också…) läst högt ur Läroplanen för kollegor och bett dem tex leta upp ordet förmåga/förmågor och jämföra dess frekvens med formuleringar som ”ska kunna”, ”kunskaper”. F-ordet återkommer några enstaka gånger, kunskap/ska kunna är desto mer frekvent. Det är precis som du säger Johan att tolkningen av LGr-11 är kapad! Frågan är varför!? När jag säger till kollegor att det är klart som korvspad att vi ska bedöma och betygsätta KUNSKAPER möts jag alltsomoftast av tvekande ”Men det är klart att vi ska bedöma förmågorna”. Svaren på följdfrågorna Vilka förmågor? Och Varför heter det i så fall kunskapskrav? rinner ut i sanden.

        Sammanfattningsvis är ”en förmåga” helt enkelt ett arbetsredskap! Klart att utan läsförmåga lär kunskaperna brista osv.


      • Sören,
        Varför-frågan kan enklast besvaras med – för att det är rätt ideologi som till varje pris ska lyftas fram, oavsett om det kostar lögn, vetenskaplig oredlighet och dribblande med ord och fokus. Bränner det till flyttas bara fokus!


  11. Underbart! Tack!!!
    /Anna-Karin


    • Tack själv Anna-Karin.


  12. […] Det finns hur många exempel som helst, som jag har skrivit i flera blogginlägg, t.ex. länk eller länk eller […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s