h1

En elev hörde av sig

10 februari 2015

Jag fick ett brev via Facebook för en tid sen. En gammal elev, som numera är vuxen, hörde av sig. Då var han tystlåten, gjorde minsta möjliga för att klara sina betyg och var inte den som deltog i de klassrumsdiskussioner jag hade. Jag var väldigt tydlig med honom och hans närmsta kompis, som hängde ihop i princip hela tiden: De var tvungna att anstränga sig för att uppnå kunskaperna i SO och därmed klara sina betyg. Jag gav honom tydlig återkoppling på prov och läxförhör som han inte klarat, talade om att det inte dög och honom nya chanser att visa vad han kunde. Vid några tillfällen gav jag honom även betygsvarning, om jag inte missminner mig fick han inget betyg i något SO-ämne vid betygssättning, typ i årskurs 8.

Trots att han inte var en av de elever som tog mycket plats i klassrummet, kommer jag tydligt ihåg honom. Jag behövde inte gräva i mitt minne för att minnas honom, trots att det är närmare tio år sedan jag undervisade honom. Så här skriver han till mig:

”Kul att se då och då att du är med i TV, skriver böcker osv. Jag hade faktiskt lite tankar under dina lektioner förr, då jag personligen tyckte att du var den bästa läraren i skolan. Du gjorde lektionerna väldigt intressanta samtidigt som du gjorde dem roliga. Vilket resulterade i en väldigt bra, intressant, underhållande och bra inlärningsmetod för en lektion. I alla fall för min egen del.”

Hur kommer det sig att denna elev hör av sig efter så många år? Vad är det som gör att han på Facebook väljer att skriva till mig? Jag har ingen aning, men något måste jag ha betytt för honom, helt klart.

Vad vill jag säga med detta blogginlägg? Att jag var en väldigt bra lärare? Nej, det har jag redan sagt många gånger och jante har retat gallfebern på många. Men jag var/är en mycket skicklig lärare, något som har fått mina elever att bli oerhört kompetenta och som jag har redovisat i min bok Yrke: Lärare samt här på bloggen. Nu jobbar jag som rektor och har ett annat perspektiv, att leda lärare och annan personal att göra skillnad. Det är också ett spännande jobb.

Det finns många oerhört skickliga lärare där ute i skolsverige och det är just detta jag vill lyfta fram. Ni där ute – betyder så oerhört mycket för de barn och ungdomar som går i skolan. Och trots att ni inte får kvitto på det omedelbart kan det hända att ni får det 10 år senare eller aldrig. Att få eleverna att övervinna kunskaper, göra en kunskapsresa, bli kompetenta och få sin demokratiska rättighet uppfylld – att verka i ett komplicerat samhälle. För detta behöver vi undervisa eleverna, inte abdikera från lärarrollen och tro att eleverna löser inlärningen själva. Att tro att sanningen finns i den pedagogiska forskningen är att lura sig själv eller de frälsningsläror som sprids med jämna mellanrum. Att tro att lärarutbildningen ska kunna rädda skolan är för länge sedan en slocknad illusion. Att tro att vetenskapen ska hjälpa skolan att bli bättre behöver tas med en nypa salt – ”forskningen säger” svängs det hit och dit med, samtidigt som mirakelmetoder har tvivelaktig vetenskaplig anknytning. Samtidigt som det fuskas med vetenskapsmetodik i syfte att få rätt ideologi att stämma. Hittills har svensk skola gått kräftgång.

Vad fungerar? Det duger inte att bara köra på, alla lärare behöver följa upp sin metodik och se om eleverna lär sig eller inte. Hur kan det komma sig att inte alla elever klarar uppgifterna? Vad ska du som lärare göra annorlunda? Inte leta fel på eleverna, titta på din undervisning. Sök stöd hos kollegor och skolledare. Bygg relationer, var tydlig mot eleverna vad de behöver kunna och återkoppla på deras arbeten. För det är här du gör skillnad. När du i ord och handling visar att du tror på eleverna. Det är här du kommer att lyckas, när du återkopplar elevernas resultat. Det är därför lärare är den absolut viktigaste yrkesgruppen i samhället. Kvittot kan du få direkt eller efter 10 år eller kanske aldrig. Men ditt arbete kan vara direkt avgörande för varje elev.

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Annonser

11 kommentarer

  1. Instämmer helt i vad du skriver. Vi kan verkligen göra skillnad – varje lektion – på gott och ont. Det är hög tid att förstatliga lärarkåren och vända skutan rätt igen.


    • Karin,
      Hoppas det är fler lärare som stämmer in i att vi tillsammans behöver kräva en förstatligande av skolan, det behövs verkligen. Sen tror jag att alla som verkar inom skolan, eller minns själv från sin skolgång, vet att lärare kan göra skillnad. För ”svagisarna” är det mest påtagligt.


  2. Två saker har jag lärt mig av livet och som jag försöker leva efter.

    1. Vara positiv. Ingen har valt mig till lärare. Jag har valt yrket och kan välja hur jag vill vara. Ett leende kan öppna upp och skapa möjligheter. Att tro andra om gott är en bra början som jag hoppas ha med mig hela livet.

    2. Bjud på tid. Att stanna upp för samtal kan skapa vänner för livet. Det man ger får man tillbaka. Jag har försökt att aldrig säga att jag inte har tid till en elev.
    Det största jag lär mig är att omtanke gör gott. Under min uppväxt hände det att jag hade svårt att somna på kvällen. Min far, som var föreningsmänniska, kom alltid in i sängkammaren och tittade om vi syskon sov. Var vi vakna satte han sig på sängkanten och pratade. De samtalen gav mig tron på att allt löser sig på något sätt och att man ska bry sig om andra.


    • Arne,
      Det där med att vara positiv eller glad smittar verkligen av sig. Klart man som människa inte kan göra om sig, en deprimerad eller sur människa kanske inte kan gå in och spela glad, men då är det möjligt att man ska undersöka vad det beror på, för visst påverkar läraren elever bara med sin uppenbarelse. När jag gick in på lektionerna var jag nästan alltid väldigt glad och skämtade rätt rejält med eleverna, även om jag stävjade icke önskvärt beteende hos eleverna. Jag tog diskussionen, var ansedd som sträng. Men glädjen och att jag bjöd på mig själv gjorde klimatet i klassrummet positivt och alla tyckte det var roligt att gå till mina lektioner. En del elever har i efterhand sagt att de egentligen inte tyckte att SO var så kul utan att de tyckte att NO var roligare – men det märkte inte jag. Kanske finns det elever som tyckte mina lektioner var värdelösa eller inte trivdes, men det varken märkte jag eller har jag fått någon återkoppling på. Läraren har stor betydelse.


  3. Jag brukar säga att i hur många yrken kan vi råka ut för att efter mer än tjugo år blir uppsökta för att få höra hur vi påverkat en människa, ett liv?


    • Sören,
      Bara man inte blir uppsökt efter 20 år och läraren har betett sig som ett svin och tryckt ner eleven. Då kan det sluta illa.


  4. Hellre det än att få höra Men vafan har du gjort? Men säg inte upp dig. Vi kickar dig istället formellt så får du 22 mille som plåster på såren istället för bara hälften. Jämför det med mannen som stoppar dig på torget och glatt säger: kommer du ihåg mig!? Hur många mille är inte det värt.


  5. Att läraren gör skillnad, på gott och ont, är kanske den viktigaste utgångspunkten i din artikel.

    Sedan vilken betydelse som enskilda lärare har på en människas livsöde är svårt att fastställa med absolut säkerhet. Fortfarande kan det antas att ett barns vårdnadshavare är den eller de personer som kommer att betyda mest. Även om barnomsorgen har professionaliserats under de senaste decennierna och tar hand om en del åtaganden som tidigare var föräldrars åtaganden. Och föräldrar å sin sida tar hand om en del läraråtaganden genom att supporta eller inte supporta barnet genom utbildningen.

    Frågan är om de länder eller regioner som ligger högst i PISA, t.ex. Shanghai, är så beroende av enskilda lärare som i Sverige för elevers skolresultat. Eller om deras skolresultat mer kan förklaras utifrån en kulturell nivå – antagligen en eurocentrisk fördom från min sida. Men någon skillnad bör det vara mellan t.ex. Sverige och Shanghai, åtminstone om vi ser på PISA-resultaten.


    • Pär,
      Håller med dig om att föräldrarna har oerhört stor betydelse, finns det en bildningstradition påverkas inställningen nästan med modersmjölken. Kanske kan är det svårt att direkt mäta den enskilda lärarens insats, främst på grund av att vi inte har en tradition att mäta resultat i svensk skola, trots att vi har haft mål- och resultatstyrning sedan 1994. Däremot kan den enskilde läraren (typ jag) följa sina elever och se hur det gått. Den elev som jag skrev om är inte akademiker, men han gjorde bra ifrån sig (efter år av mitt tjat) och fick med sig grundläggande kunskaper som gjorde att han klarade gymnasiet bra och sedan fick ett jobb. Jag menar givetvis inte att alla ska bli akademiker, men alla ska få med sig grundläggande kunskaper för att klara gymnasiet och livet.


  6. Visst är lärarskicklighet mycket viktig men vad betyder det om eleverna inte har de förkunskaper som krävs. Vad skall en lärare i fysik göra när eleverna kommer från grundskolan utan att ha någon förståelse för algebra eller bråkräkning samtidigt som man behöver varje minut av varje lektionstimma för att arbeta med fysiken?


    • Nicklas,
      Det är ett väldigt svårt läge så klart. Då får väl fysikläraren börja jobba med Hasse Perssons konkreta material.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s