h1

Lundahl – ingen personlig vendetta!

14 februari 2015

Nu har den rödgröna regeringen gjort upp med alliansen om att införa betyg från och med årskurs 4 under en försöksperiod, med ett begränsat antal skolor som vill testköra i tre år. Givetvis blir det lite debatt i kölvattnet, men förhoppningsvis dör debatten om ett tag och andra viktigare saker inom skolan läggs under lupp. Jag kan dock inte undgå att höra hur Gustav Fridolin (MP) och Daniel  Riazat (V) i Aktuelltstudion, onsdagen 11 februari har totalt blivit manipulerade av Christian Lundahls uttalanden i media.

Så här säger Christian Lundahl till Svt: ”Vi har inte hittat faktiskt en enda forskningsstudie som rekommenderar tidiga betyg i skolan.” Det spelar ingen roll om man får betyg när man är äldre eller lyckas bra i skolan, men för yngre elever och svagpresterande elever kan betygen ha en negativ effekt.” Reportern frågar då vad Lundahl drar för slutsats av detta. ”Vi skulle väl rekommendera att man är väldigt försiktig med att sänka betygsåldern ytterligare och dessutom ser vi nog gärna att man utvärderar betyg i årskurs 6.” , länk.

Att Fridolin och Riazat båda säger att forskningen säger att betyg inte är bra från årskurs 4 – vilken forskning hänvisar dessa politiker till? Kan någon säga det! Nix, för det finns ingen forskning som säger att betyg från årskurs 4 är dåligt, så det är bara att konstatera att både Fridolin och Riazat är högst oinsatta i forskningsläget när det gäller betyg. Frågan är om de blivit manipulerade av sina stadssekreterare/assistenter eller av Christian Lundahls uttalanden i media? Osäkert hur läget ligger, men en sak är i alla fall säker, mitt förtroende för dem som politiker förstärks ju inte direkt.

Om jag backar bandet till ett blogginlägg som jag skrev 29/1-15, länk,, där även ovanstående citat av Christian Lundahl finns med. På Vetenskapsrådets dragning om betyg, som man ägnat ett år åt att utreda kommer man fram till följande:

Betyg

Betyg Europa

Med andra ord ingenting huruvida betyg har är bra eller dåligt i tidig ålder. Åter igen, hur kan Christian Lundahl säga så här i sitt uttalande i Svt: ”Vi har inte hittat faktiskt en enda forskningsstudie som rekommenderar tidiga betyg i skolan.” Det spelar ingen roll om man får betyg när man är äldre eller lyckas bra i skolan, men för yngre elever och svagpresterande elever kan betygen ha en negativ effekt.”? Lundahl säger: för yngre elever och svagpresterande elever kan betygen ha negativ effekt. Kan – detta är inget helt vetenskapligt uttalande, för det skulle lika gärna kunna varit att betygen kan ha positiv effekt, men det vet vi inte för det har inte kunnat finnas någonstans. Så hur går det att tolka Christian Lundahl? Enligt mig att han är en fullfjädrad betygsmotståndare som hela tiden tar tillfället i akt att lyfta fram betygens negativa effekt, trots att vetenskapen varken säger bu eller bä i frågan. Med andra ord uttalar sig Christian Lundahl inte som vetenskapsman utan som ideolog.

För någon vecka sedan fick jag höra att Ruth Butler var uppe på tapeten igen. Det var utbildningsdagar och en person på lärarutbildningen hänvisade till Butler i sin föreläsning i syfte att berätta om hur illa det var med betyg. För er läsare som inte vet vad Ruth Butler är för något kan jag hänvisa till detta blogginlägg, länk, där jag lite grundligare går igenom Ruth Butler. Vill du själv läsa Ruth Butler,Butler 1988, studien. Efter en omfattande diskussion i gruppen kom det fram att föreläsaren själv inte hade läst Ruth Butler utan gick på Christian Lundahls tolkning av Butler, som han ger i sin bok. Med andra ord totalt ideologiserad för att lyfta fram ett betygsmotstånd med forskningshänvisning. Jag tycker hela Christian Lundahls bok Bedömning för lärande är fullproppad av ideologi, se exempel i detta blogginlägg, länk. Undrar om det är ok att Christian Lundahl rakt av har knyckt flera av den engelska professorn Dylan Wiliams exempel, länk?

En del tror att jag har något emot Christian Lundahl, eller att det är en personlig vendetta mot honom. Att jag driver en kampanj mot honom. Så är verkligen inte fallet. Jag känner inte Christian Lundahl, har träffat honom en gång när han var i Haninge och föreläste för oss rektorer, vilket var en bra föreläsning. Jag har tidigare gett mig på många företrädare för det pedagogiska etablissemanget, t.ex. Hans-Åke Scherp, Steve Wretman, Mats Ekholm, Tomas Kroksmark med flera. Att just Christian Lundahl har fått mest skit av mig beror på flera saker:

  • Han sitter på en hög pedagogiska position med ett stort inflytande som han utnyttjar för att driva sin egen högst ideologiska agenda. Han har tolkningsföreträde och det utnyttjar har fullt ut.
  • Han har mycket makt och den använder han. I debattartiklar, föreläsningar, publikationer basunerar han ut sitt budskap.
  • Han uttalar sig i debatten ganska mycket och då använder han sig av sin position och lyfter fram att vetenskapen säger – vem ifrågasätter en professor i pedagogik som hänvisar till vad forskningen säger. Att forskningen visar något annat är Lundahl säger i rutan är en sak, men att gemene man, politiker, högre tjänstemän, rektorer och lärare blir vilseledda av Christian Lundahls uttalande anser jag vara mycket allvarligt.
  • Han har skrivit en bok som blivit en storsäljare, vilket i sig inte är något fel. Men när boken är sprängfylld med ideologi som är saknar både relevans i svenska skolan och vetenskaplig förankring anser jag att det är mycket allvarligt.
  • Han är oerhört slarvig med vetenskapsmetodik, kanske rent av ignorant och arrogant. Grundläggande vetenskapliga begrepp som reliabilitet och validitet struntar Lundahl fullständigt i, om det inte passar det budskap han vill lyfta fram.

Givetvis måste en sådan person granskas, men eftersom det inte är någon annan som gör det och jag går och är irriterad på Lundahls uttalanden känner jag att det blir min plikt att träda in. Så även om Christian Lundahl säkert tycker att det är surt att ha Per Måhls pitbull efter sig (jag blev kallad det efter en föreläsning som Lundahl haft på Stockholms Universitet för många år sedan) och att jag säkert är en fistel i röven på Lundahl så handlar detta blogginlägg och tidigare blogginlägg om Christian Lundahl personligen, utan om den offentliga personen Christian Lundahl som utöver sin makt. Kanske bryr sig inte Lundahl, för när allt kommer omkring är ju jag bara en liten rektorsskit i Haninge.

En sak som är märkligt är att det är så många som kommer till Christian Lundahls försvar, t.ex. Anders Jönssson och nu senast Ola Helenius. Varför försvarar man Christian Lundahl? Vad beror det på? När jag skrev om Christian Lundahl i detta blogginlägg, länk, så kom Anders Jönsson med ett påstående att det fanns massvis med forskning som talade om att betyg inte var bra och så fick jag en lång referenslista, se kommentarerna på blogginlägget, länk. Nu, knappt ett år senare, vet vi ju att det inte finns någon forskning som verifierar det som Anders Jönsson påstår, så frågan är vad Jönsson ville med denna långa lista. Frågan är också varför Jönsson så stenhårt ville gå in och skydda Christian Lundahl.

Egentligen är det inte så märkligt, Anders Jönsson ville med makt trycka till mig. Han visste att jag absolut inte hade en chans i världen att sätta mig in all den forskning som finns på området, inte ens skrapa på ytan när det gäller de länkar som Anders Jönsson skickade till mig. För det första är jag inte tillräckligt skicklig på att granska den massiva forskningshänvisning som Jönsson gav mig och dessutom har jag inte tid. Tack och lov fick jag hjälp av Nicklas med tolkning av Anders Jönssons referenser, se i slutet på detta blogginlägg, länk. Åter igen – stort tack till Nicklas, du har bidragit med mycket.

Varför ville Jönsson skicka dessa referenser? Givetvis för att trycka till mig eftersom jag är en liten skit, en liten nagel i ögat på dessa pedagogiska atleter som vet bäst och VERKLIGEN KAN BEDÖMNING. Som Ola Helenius påstår i en av sina kommentarer, länk: ”Jag tror att ni behöver inse att Christian har en minst lika välgrundad (antagligen mer välgrundad) åsikt om bedömning, feedback och betyg än vad ni har. Men det intressanta är faktiskt inte ens vem som har mest belägg för sina åsikter utan att det helt enkelt är olika åsikter som diskuteras. Det är en absurd anklagelse att Christian skulle missleda lärarkåren bara för att hans åsikter om vad som är bra undervisning och bra bedömningskultur inte stämmer med era egna. Ni kan inte visa upp några bevis för att ni har rätt utöver egna upplevelser.” Snacka om ta ställning! Varför? Antagligen för karriärens skull, för att stå på PIE:s sida, för att inte bli stoppad i sin strävan att nå högre och högre inom den pedagogiska sfären. Det kostar att ligga på topp!

Men nu när det är avslöjat att det inte finns någon forskning som verifierar att betyg är dåligt – vad göra? Jo då griper man tag i det enda halmstrå som finns – Sjögren 2010. Men så klart ännu bättre, Alli Klapps bearbetning av denna studie. Bakgrunden är att Anna Sjögren gjorde en rapport, r10-08-Betygsatta barn-spelar-det-någon-roll-i-längden, där hon tittade på elevers betyg från 1969 – 1980 och drog vissa slutsatser. Alli Klapp tar sin utgångspunkt i denna rapport och drar slutsatser att betyg inte är bra, här har ni ett exempel där den ideologiska agendan får råda, Alli _Klapp_121010.

Men vilka referenser har Klapp? Jo Sjögren 2010, en studie som är gjort i de relativa betygssystemet i en helt annan tid än den vi lever i idag. Går det att dra några slutsatser? Jo, vi lever i Sverige, men där slutar likheterna. 1970-talets Sverige och 2100-talets Sverige skiljer sig drastiskt åt när det gäller det mesta. Men än värre är att betygssystemen är helt olika och det går inte att dra några som helst slutsatser utifrån den studie som Anna Sjögren har gjort och jämföra med dagens betygssystem. Det är här Alli Klapp går helt vilse när det gäller grundläggande forskningsmetodik. Reliabilitet och validitet är helt satt ur spel på grund av de två betygssystemen är helt olika i sin konstruktion och det går inte att göra några verkliga jämförelser och dra några slutsatser. Men det spelar väl ingen roll, för det är ju inte det som är syftet, utan att det är ideologin som ska ut till varje pris: Betyg är skit!

Jag tycker att de som forskar om betyg borde sätta sig in det som den amerikanska professorn Cathrine Taylor säger om de två olika mättraditionerna, mätteknisk modell och kunskapsstandardmodell och inte blanda ihop detta. Läs Taylor, The peril and Promise of Large-Scale Assessment Reform, och mätmodeller, Mätmodeller. Tycker också att dessa forskare noggrant borde läsa Per Måls bok ”Betyg men på vad”, där han grundligt går igenom dessa två olika traditioner. Varför? Jo, för att få ett hum om vad i helvete det handlar om.

Jag anser att Christian Lundahls agerande och beteende är ett förakt mot lärarkåren och mot svensk skola. Dessutom ett förakt mot svensk forskning, inte minst den pedagogiska forskningen. Åter igen är detta ingen personlig vendetta mot Christian Lundahl, men jag blir så in i helvete arg när en person i den position som Christian Lundahl har så grovt missbrukar sin makt och där så många människor; lärare, rektorer och kommunala tjänstemän, inte bara blir grundlurade de blir också i Lundahls handling föraktade som i sin profession. Förlorarna? Givetvis denna grupp, men kanske ännu mer eleverna.

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Annonser

42 kommentarer

  1. Efter en omfattande diskussion i gruppen kom det fram att föreläsaren själv inte hade läst Ruth Butler utan gick på Christian Lundahls tolkning av Butler, som han ger i sin bok.

    Det är rätt vanligt, enligt min erfarenhet, att man går efter andras tolkningar istället för att läsa originalen. T.ex. verkar det vara vanligt gällande t.ex. Dewey. En läsning av Dewey ger andra resultat än de vedertagna. Och det är inte bara inom vårt område. Inom filosofin finns en etablerad uppfattning av t.ex. Platon, som de flesta hänvisar till. Alltför många gånger ser man referenser till uttolkare av Platon. Mycket sällan, till en egen läsning och tolkning av honom.

    Frågan är om man kan beskylla den som kommer med en tolkning som alla refererar till, eller om det är en eventuell praxis inom akademin. Om någon kommer med en alternativ tolkning, accepteras den inte så enkelt. Själv strävar jag efter att läsa originalen om de finns tillgängliga eller om tiden finns. Om inte, klargör jag att det handlar om tolkningar och att dessa måste kontrolleras. Jag är naturligtvis inte ensam om det, men när det gäller min egen forskning hittar jag ofta exempel på att uppsatser, och referenser till Platon i annan litteratur, som refererar till den vedertagna tolkningen.

    Det här är inget försvar av CL m.fl. utan mer en kritik mot att detta att referera till sekundära källor, sker inom akademin i den grad som det faktiskt gör, enligt min erfarenhet.


    • Monika,
      Tänk om någon gjort en felanalys av någon stor pedagog, filosof eller utvecklingspsykolog. Och så skrivs en bok på detta som används i utbildning och så tolkar föreläsaren i sin tur den bok som skrivits. Det blir lätt fel.


    • Jag har inte detaljerad kunskap om Dewey, men jag har fått uppfattningen att han inte riktigt hade samma uppfattning i sina tidigare verk som i de senare. Sådana åsiktsglidningar är ju väldigt praktiska för den som vill få stöd för sin speciella åsikt. Man kan ju referera till Dewey!


  2. Jag ser inte felet vad de påstår, enligt den forskning som finns oavsett vad man tycker om det så är det väl vad forskningen säger. Det finns inget som talar för betyg i lägre åldrar, sen att det inte nödvändigtvis talar mot det heller gör ju inte uttalandet felaktigt.
    Personligen tycker jag det passar rätt väl med vad erfarenheten säger och vad forskning om hjärnan säger.
    Små barn har ju mycket svårare att se konsekvenser och förstå följder av händelser. Det betyder ju att det borde vara rimligt att anta att betygen blir svårare att koppla ihop med det dagliga arbetet speciellt för små barn. Den andra gruppen är de svagpresterande och det är ju också ofta kopplat till självkänslan. De med svag självkänsla ser ofta saker som bekräftar deras föreställning och där kan ju också betyg som måste relatera till en viss kunskapsnivå verka hämmande.
    Det som däremot är dåligt med det här förslaget är ju att man inte verkar bestämma vilka skolor som skall ingå i projektet vilket gör att det förlorar all slags mätbarhet. De skolor som väljs ut måste ju spegla skolsystemet i stort annars går det ju inte dra några slutsatser.
    Jag hoppas också man flyttar fokus från betygsdebatten och till riktig forskning, det borde vara i allas intresse att veta hur det egentligen ligger till. Allt för mycket fokus läggs på trams och svulstiga projekt som inte leder någon vart.


    • Martin,
      Jag vet inte vad du menar med små barn. En elev i årskurs 4 och jag tycker personligen inte att det är små barn vi pratar om – därmed inte sagt att jag är för betyg från årskurs 4. Jag tycker att det är bra som det är nu. Mina erfarenheter av betyg är att de svagpresterande är hjälpta av betyg om de får återkoppling och vägledning, t.ex. av formativ bedömning.


    • Martin,
      Problemet, (som jag upplever det), är inte att betyg (i sig) är en central och kritisk fråga, utan det handlar om den underliggande kvaliteten, både på det vetenskapliga arbetet som på det sätt och i viken form argumentationen förs och beslut fattas.

      Jag har ännu inte gått igenom och studerat bakgrundsmaterialet, men, av vad jag förstått, så refereras det egentligen till endast en större studie (datamängd), samtidigt som man också uttryckligen poängterar, både Martin Ingvar (MI) och Ola Helenius et al, att det totalt sett finns väldigt lite data.

      Det är också noterbart att den underliggande informationen är (i storleksordning) 30-40 år gammal, och, att det inte rör sig om ett vetenskapligt experiment, utan om (vad jag förstår) en i efterhand genomförd register/observationsstudie av kohorter utan randomisering.

      Metodologiskt så är detta (utifrån sett) långt ifrån en stark bas att stå på, och det är här en (för mig) första märklighet dyker upp, eftersom resultatet av studien de facto är (om jag förstår det riktigt) ett ”null” resultat.

      I ljuset av det så konstaterar MI (om jag förstår korrekt) helt kort, att avsaknaden av bevis, inte är ett bevis för avsaknad, (eller mera berömt uttryckt på engelska), absence of evidence is not evidence of absence.

      Orsaken till att du inte ser några effekter i en studie kan ju bero på att det inte finns några effekter att hitta, men, det kan ju precis likaväl bero på att du letar på fel ställe, med fel verktyg, eller att verktygen du använder inte är känsliga eller sofistikerade nog för att detektera effekten.

      De empiriska kraven för att vetenskapligt (med trovärdighet) kunna hävda ett sannolikt bevis för avsaknad, är därmed (oftast) bland de högsta och mest krävande som finns.

      Här kommer det märkliga, Ola Helenius och medförfattare hävdar tvärtom (som jag uppfattar det), att resultaten faktiskt utgör ett sådant bevis för att ett negativt resultat föreligger, på engelska, evidence of absence.

      Man drar därmed (till synes) en mycket större och mera långtgående vetenskaplig slutsats utifrån samma begränsade och metodologiskt svaga underlag, än MI, samtidigt som man (verkar) kritisera MI för att han inte hade vetenskapligt stöd för sina egna mycket mera försiktiga och begränsade slutsatser.

      Det här triggar i alla fall mina varningssystem, och det är bara den första av flera (för mig) direkt uppenbara märkligheter och tveksamheter…


  3. Har det gjorts någon undersökning på om vi 40-talister blev skadade för livet av att få betyg från första klass? Mina betyg var inga höjdare, dock godkända. Vad jag minns tyckte jag att det var spännande att få dessa betyg. Är barn så annorlunda idag?


    • Nej, jag tror inte vi blev skadade, men vi hade ju heller ingen Lundahl som talade om för oss att vi blev det.


    • Kanske inte Anita, men vi kanske fokuserade mer på vad som skulle komma på proven än på vikten av den kunskap vi kunde tillägna oss. Men det positiva med sifferbetygen var att man inte hade någon aning om det, så vi läste mer än vad som kom på provet. Då tyckte man att det var negativt, men i backspegeln kan man ju se en viss vinst. Problemet var att ibland prickade man helt fel – det var bara det man inte kunde som kom på provet 🙂 Betyget blev då lågt, men kunskapen desto mer. Inte den som efterfrågades, men ändå!

      Man bör även tänka på när man tittar i backspegeln att samhället är annorlunda nu och skolan har ett enormt större uppdrag än t.ex. på 50-60-talet.

      Vill betona att jag inte är betygsmotståndare. Bara skeptisk till att betyg löser allt.


      • Monica
        Jag förstår vad du menar, men känner du NÅGON som inte pluggar för provet? Självklart gör man det. Och plötsligt, ta daa, får ett intresse för ämnet. Vilken 10 eller 15-åring se till vikten av den kunskap hon kan tillägna sig?
        För övrigt. Jag är 50talare och lever samman med en annan från samma årtionde så vi drabbades av betyg redan i ettan men vi tror inte vi skadats nämnvärt av det. Fastän vi kanske inte förstår bättre 😉


      • Sören
        Under min skoltid fanns inga andra alternativ än att läsa för provet. Jag sökte kunskap på annat håll, då jag var kunskapstörstig och fortfarande är, genom föräldrar, tidningar, bibliotek (som var mitt andra hem), böcker mm. Allt som inte skolan tillhandahöll eller vägrade att befatta sig med. Likadant var det på komvux på 80-talet. Allt handlade om prov. Lärarna verkade ställda inför någon som ville lära sig något mer än vad de verkade ha att erbjuda årskurs för årskurs. Min känsla var att vi inte var där för att lära oss utan snarare visa vad vi lyckats snappa upp på vägen fram till provdatum.

        Medan mina kurskamrater läste gamla prov och bara läste inför provet, läste jag allt utan att snegla på proven – de fick 5:or och jag fick 3:or, men jag kunde mer. KTH klagade sen på att de med 5:or i betyg kunde mindre än de som kom in på 3:or i ämnena.

        Vem får tilltro till betygen när det är på det sättet?

        Det var först på LHS och SU universitetet som jag kände att jag äntligen hamnat rätt i utbildningssystemet. Vi hade U och G. Perfekt. Ingen betygshets.

        Om vi inte hade haft betyg från första klass, tror jag undervisningen hade sett annorlunda ut och att jag inte skulle ha behövt att vänta till 35 års ålder på att hitta en utbildningsinstitution där jag verkligen kunde få känslan av att lärande i ordets rätta bemärkelse.


      • Jag lyckades iofs få fyror i svenska, matte och engelska, samt företagsekonomi på komvux. Men i fysik och kemi fick jag bara 3:a.


      • Men utifrån ett lärarperspektiv ser det annorlunda ut. Vi behöver betygen för att få ett grepp om att elever och studenter lär sig det vi har i uppdrag att få dem att lära sig.

        Därför är jag inte betygsmotståndare som lärare, men som student läser jag inte för betyget. Men trots det hoppar jag till av glädje när jag får besked om att jag fått VG på en filosofitenta. Hallå! Skoltiden har trots allt präglat mig till den milda grad att jag som student luras tro att detta VG har betydelse. För även om jag får ett G på samma innehåll i tentan, därför att det inte finns fler grader, så blir inte kunskaperna sämre för det.


    • Anita,
      Nja någon undersökning har nog inte gjorts och jag kan inte säga om dagens barn skiljer sig från barn på 50-talet.


  4. Egentligen är allt det här betygsrabaldret ganska märkligt. Det är ungefär som om prickarna skulle vara det stora problemet för den som har mässlingen och inte själva sjukdomen. Det är väl för böveln den brist på färdigheter och kunskaper bokstaven F står för som borde vara central i debatten. Här har betygen såväl som utslagen en tydliggörande funktion och kan underlätta en diagnos. Hur är det möjligt att en elev flyttas upp till nästa årskurs utan att ha fått tillräcklig grund att klara av den och hur kan detta få fortgå år efter år tills handikappet blir omöjligt att reparera? Hur få bukt med det utbredda skolket och stöket? Därom är det besynnerligt tyst. Den rådande skolideologin som Lundahl & Co står för låtsas vara human men är i själva verket mycket inhuman.


    • Kjell-Åke,
      Det är en tävling om vem som är den största humanisten, fast egentligen är det en tävling om vem som är den mest arroganta, men det förstår inte dessa människor som jag kallar PIE. Precis som Fredrik Virtanen skriver igår i Aftonbladet: ”När rasister kallas rasister blir de kränkta. I viss mån måste man ha förståelse för det. Rasister förstår vanligtvis inte att de är rasister. Det är inte lätt att begripa var man kommer ifrån, vilka bilder och stereotyper man är uppväxt med, vilka skämt – vilket arv man bär med sig, vilken blick man fått.” Se länk: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/fredrikvirtanen/article20315341.ab


  5. 1. Kjell-Åke, du slår huvudet på spiken. Tack!
    2. Johan, du har alldeles rätt i att vi kan hjälpa sk svaga (j-a uttryck!) barn (bla) med hjälp av betyg. Tydligt, rättframt och bra att utgå från.
    3. Ska vi tala betyg ska de naturligtvis sättas i årskurs tre och det främst av två anledningar. I trean har eleverna nationella prov i centrala ämnen. Provresultaten ger en bra indikation på vadan och varthän och gör betygssättningen mer säker. Dessutom byter de flesta elever lärare och ofta skola till årskurs fyra och betygen ger föräldrar, elever och lärare något handfast att utgå från i det inledande samtalet inför den fortsatta skolgången.

    4. Nej men sluta med att hänvisa till ”forskningen”! Den forskning som finns är påfallande ofta, irrelevant, svårtolkad eller helt enkelt föråldrad – och ”anekdotisk evidens!” får man i skallen lika säkert som ett amen i kyrkan när man talar om vad man sett funkar ”I R L”. Jag kan inte ofta nog citera Staffan Lindéns (”Stygge Staffan”) lärarstolle som uppgivet säger: var det vara lugn och ro på mina lektioner skulle jag vara en riktigt duktig pedagog . . .


    • Sören, jag håller fullständigt med dig. Jag har lite svårt att förstå vitsen med att sätta betyg just i mellanstadiets första klass. Vilka signaler ger det till lågstadielärarna?
      Mycket av det kunskapsfall vi sett de senaste 40 åren tror jag kan härledas till alldeles för lite träning och dålig uppföljning i de grundläggande kommunikationsämnena (skrivning med rättstavning, läsning med ord och begreppskunskap och aritmetik) på lågstadiet. Det testas visserligen med de jobbiga och akademiskt hopkokade nationella ”intelligenstesterna”, men de rena färdigheter som testas i dessa prover ligger på en mycket låg nivå.
      Vi släpper ut våra barn ur lågstadiet vilka varken kan räkna, läsa och absolut inte skriva. Och så undrar vi varför de inte kan ta till sig kunskaper i de högre stadierna.
      Naturligtvis gäller inte detta alla barn och alla klasser, men det behöver jag väl knappast nämna.


      • Just så. Det var en fullkomlig katastrof att vi under ett par årtionden hade en lärarutbildning där blivande lärare för årskurs ett kunde både välja bort(!!) grundläggande läs- och skrivinlärning och matematik. Herre jesses. Undra på sedan att många förvirrat sög åt sig vad som helst av frälsningsläror. Typexempel ”skriftlig huvudräkning” 234+76+32 = 200+70+30+4+6+2=200+100 … ja sådär höll det på. För att inte tala om subtraktion.
        Fungerande algoritmer, någon?

        Jag fick ett en gång ett utmärkt råd under en kurs med guruarna Kihlborn & Johansson från Göteborg. Ungefär:
        det finns många sätt att ta sig från ett ställe till ett annat. Vår uppgift är att visa på hållbara vägar och där så finns fiffiga genvägar. Vilket naturligtvis inte bara gäller matematiken utan gäller generellt


      • Och det märkliga är ju att detta med ”skriftlig huvudräkning” med det hemkokta begreppet ”talsorter” i stället för sifferpositioner, inte är förankrat i någon forskning utan härstammar från några skoltrötta lärare med förändringsklåda.


  6. Hur ekonomen Sjögren i ditt inlägg kan hamna tillsammans med Lundahl och andra som du Johan benämner PIE är för mig en gåta. I sin studie refererar Sjögren inte till någon av de forskare som du har kategoriserat tillhörande PIE.

    Sjögren har använts av Jan Björklund i diverse sammanhang för att framhålla nyttan med betyg. Innan Martin Ingvar lade fram sin utredning var just Sjögren Jan Björklunds främsta källa för att framhålla att betyg är bra för främst de som har det svårt i skolan.

    Att Sjögrens forskning byggde på relativa betyg tog Jan Björklund inte hänsyn till. Ändå tycks Jan Björklund hamna i en särskild politisk fålla när du Johan bedömer politikers kunskaper och din tillit till dessa i skolsammanhang – om så är fallet gör du Johan ett ideologiskt ställningstagande.

    Johan, du får gärna kritisera forskning, men att bunta ihop alla till en kategori, PIE, och sedan ha ”de andra” i annan annan kategori som inte är ideologiskt styrda, är något bedrägligt, vilket exemplet Sjögren visar i din kategorisering.

    Läraryrket är ideologiskt, med en mängd ideologiska avvägningar.
    Om det inte vore ideologiskt så vore det inte människor som undervisades.

    Ideologi i den version som jag använder (hämtat från Ball och dagger), har fyra funktioner:
    1) Beskriva hur verkligheten/samhället är beskaffad, orsak och konsekvenser till att nuvarande samhälle/skola ser ut som den gör
    .2) Värdera denna verklighet/detta samhälle, om den är bra eller dåligt
    3) Utifrån denna värdering föreslå åtgärder för att förbättra denna verklighet/samhället/skolan etc.
    4) Skapa en samhörighet för de som följer denna ideologi.

    Betyg kommer därmed att ha olika funktioner beroende på om du har en liberal, socialistisk eller konservativ grundsyn på människan och samhället.

    Liberaler har individen som utgångspunkt och i samhällsvetenskapliga sammanhang en stark tro på att objektiv kunskap om individer är möjlig, speciellt i ekonomiska sammanhang. Där några av nationalekonomins grundare antog att människan var född med rationella egenskaper och människans bevekelsegrunder för handlingar var därför självklara, t.ex. i den rationella valhandlingsteorin. Notera att så sent som 2002 kunde man få nobelpris i ekonomi för att peka på att ekonomiska val inte endast bygger på rationella argument utan styrs till stor del av psykologiska faktorer.

    Kunskap kan således ha en ideologisk botten, men kan även vara praxisinriktad. Förespråkare för den praxisinriktade kunskapen kan dock inte hävda att praxiskunskap är objektiv – den är objektiv utifrån en specifik, ofta outtalad, praxis och kan därför variera beroende på praxis.

    Av denna anledning behöver politiket forskning för att hävda sin ideologiska ståndpunkt. För att göra motsvaandse studie som Sjögren har gjort behövs en longitudienell studie som inte inryms i den utvärdering som kommer att göras om betyg i årskurs 4. Sjögren jämförde de skolor där betyg delades ut i mellanastadiet, med de som inte fick betyg – rtog hänsyn till en mängd faktorer olch försökte se ifall betyg påverkade de fortsatta utbildningsvägarna.

    Huvudproblemet i samhällsvetenskaplig forskning är att man inte kan ”köra om samhället”. I dag är människors verklighet beskaffad på ett visst sätt som det inte var för 25 år sedan och som det inte kommer att vara om 25 år. Och det är väl just därför som att forskning om människor inte fyller samma funktion som forskning om t.ex. broar. Broars bärkraft går att mäta, vi kan anta att dessa krafter som gäller för olika materia, t.ex. betong, påverkas ytterst lite av t.ex. samhällsförändringar.

    Notera att Sjögren för några år sedan, tillsammans med några andra ekonomer, föreslog att barn skulle testas innan skolstart för att skolan på så sätt skulle kunna upptäcka avvikelser. Det vill säga denna testning kunde leda till en prognos om de risker som finns kring respektive elev. På så sätt kunde skolan redan vid skolstart sätta in åtgärder och utbildningen skulle därmed bli mer effektiv.

    Nä Johan, om Sjögren tillhör PIE så tillhör också Martin Ingvar PIE vad gäller ideologisk grundsyn på människan


    • Pär,
      Nej Sjögren tillhör inte PIE – har jag uttryckt det så? Eller ens antytt det? Nej, det har jag inte. Du läser min text som fan läser bibeln.

      Jag vet inte om Björklund har refererat till Sjögren och om har gjort det för att verifiera att betyg är bra så är det helt uppåt väggarna. Jag drivs inte av ideologi och har heller inte en ideologisk agenda. Jag kan ha åsikter om olika politiska beslut, men som tjänsteman genomför jag de beslut jag är ålagd att genomföra. Skulle det helt gå emot mina åsikter i så stor grad att jag inte kan leva med beslutet/genomförandet, skulle jag vara tvungen att byta jobb.

      Pär! Du har varit med så länge på den här bloggen så du borde begripa det jag skriver och är det så att du inte gör det kan jag bara beklaga. Hur som helst drar du heeeeeeeelt fel slutsatser.


      • Pär,
        Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE). Pedagogiska refererar till vilken innehållssfär det handlar om.

        Wikipedias definition av Ideologier: ”Ideologier är idéer om hur ett samhälle skall organiseras och styras (eller inte styras), hur dess institutioner skall vara utformade, och hur människor skall samarbeta med varandra i vardagen. Nästan alla ideologier har en människosyn, det vill säga en uppfattning om människans natur och därmed en uppfattning om vilka institutioner människan behöver samt en om hur ”det goda samhället” bör se ut, något som ibland kallas ”utopi”. Ideologi betecknar i allmänna ordalag en åskådning, alltså en samling idéer, ofta om samhället. Termen myntades av den franske filosofen Antoine Louis Claude Destutt de Tracy i dennes bok Eléments d’idéologie (1817-1818) för att beteckna ett medvetandes uppsättning av idéer. Som klassiska ideologier räknas liberalism, socialism och konservatism. Dessa ideologier formades under 1600-talet till och med 1800-talet. Andra framträdande ideologier är kristdemokrati och grön ideologi. Till ideologier räknas också anarkism, feminism, grön ideologi och nationalism. Dessutom finns en rad korsningar mellan dessa och andra ideologier. Dessutom har alla politiska partier också någon form av ideologi, det vill säga politisk kompass för sina ställningstaganden. Denna kompass är ofta en blandning av olika ideologier i en egen mix. Ideologier får dessutom olika prägling utifrån olika grupperingars och individers tolkningar och förgreningar i olika riktningar och blandningar.”

        Wikipedias definition av Etablissemang: ”Begreppet etablissemang kommer från franskans établissement och avser en eller fler organiserade enheter såsom samhällseliter, styrande klasser eller grupper. Begreppet kan även avse en etablerad verksamhet och bör då inte sammanblandas med den i det föregående nämnda innebörden. Begreppet som beskrivning av styrande makteliter fick sin spridning av ungdomar och studentrörelsen i senare delen av 1960-talet som en slogan för den härskande makten i samhället, vars handlingar beskrevs som att befästa sin makt och genom förtryck av ickepriviligerade cementera samhällsstrukturer och auktoritära relationer.”

        Gunnar Hyltegren tillhör inte PIE, men kan mycket väl vara PIE-anhängare, men han har inte den positionen, eftersom han är hederlig dödlig lärare. Kanske ska du lära dig definitionen av PIE som jag har tjatat om hur länge som helst, men som du tydligen har haft väldigt svårt att begripa, innan du börjar raljera som du gör. LÄS och LÄR Pär Engström!!!


    • Pär,

      Huvudproblemet i samhällsvetenskaplig forskning är att man inte kan ”köra om samhället”. … Broars bärkraft går att mäta, vi kan anta att dessa krafter som gäller för olika materia, t.ex. betong, påverkas ytterst lite av t.ex. samhällsförändringar.

      Jag häpnar!

      På vilket sätt skulle det faktum att man studerar ett dynamiskt system (ett system som förändras över tid) vara unikt för samhällsforskningen? Och, på vilket sätt skulle det faktum att vi ännu inte har uppfunnit en ”tidsmaskin” påverka samhällsforskningen mer än någon annan forskning?

      Bara för att ta ditt exempel med bron, så skulle man ju kunna peka på att armerad betong också åldras, och att dess egenskaper och hållfasthet (tvärtemot dina till synes förutfattade åsikter) kan förändras kraftigt över kort tid genom bl.a. urlakning, vittring och oxidation. Processer som också är direkt beroende av miljöfaktorer, som temperatur, vind och mängd av nederbörd, pH värdet i nederbörden, salthalten i vattnet, torrdepositionen av svaveldioxid osv, som också det förändras över tid i takt med både klimatets och vädrets naturliga skiftningar som förändringar i samhället!

      Hur kan dessa forskare veta att bron faktiskt håller ihop om 25 år, de kan ju lika lite som samhällsforskarna ”köra om samhället”?

      Notera att så sent som 2002 kunde man få nobelpris i ekonomi för att peka på att ekonomiska val inte endast bygger på rationella argument utan styrs till stor del av psykologiska faktorer.

      En viktigt insikt (och upptäckt) är dock att vi bryter mot det ”rationella” på ett ofta väldigt förutsägbart sätt! Våra beteenden är i dessa situationer alltså inte slumpvisa även om de inte är ”rationella” i den moderna ekonomins synsätt. Vi är, för att citera titeln på Dan Arielys kända bok ”Predictably Irrational” (förutsägbart irrationella).

      En av de andra stora insikterna rörande vår skenbara ”irrationalitet” är hur lika vi alla är, det här är med andra ord något som vi (med allra största sannolikhet) alla föds med, dvs ett evolutionärt arv i det sätt som vår hjärna behandlar och bearbetar information: vi ser världen genom våra förfäders ögon.

      Det sista stycket kan i en mera generell form ansluta direkt tillbaka till dina påståenden om samhällsforskningen, och inte minst skolan, för det är (skulle jag hävda) inte ett ”samhälle” som ”lär” sig i skolan, det är en människa.

      Och från hjärnans horisont, så har förändringar i kultur ungefär lika stor betydelse som vilken färg din hud har, om ditt hår är svart och rakt, ljust gult, eller krulligt och svart, om du är en sprallig lintott i Helsingfors, eller en blyg liten tjej i Shanghai. Kulturen kan styra attityder och motivation, men, det påverkar inte i grunden hur nya minnen skapas, eller hur nya idéer och färdigheter formas och tränas.

      Hjärnan följer en klocka som tickar i 10 000-tals år, kulturer (som du själv konstaterar) i 10-tals…

      Det är mot bakgrund av detta inte alls förvånande att framgångsrika skolsystem (till synes) arbetar efter samma mönster och metoder världen över, och det är också därför som taxichauffören i Port Moresby eller piloten som svänger upp flygplanet på startbanan, kan ha en farfar som röjde i djungeln med en stenyxa.

      Den (i mina ögon) kanske viktigaste insikten som den psykologiska och kognitiva forskningen om vår irrationalitet gett oss är dock:

      att på förhand göra antaganden om världen och verkligheten, värdera dessa, och sedan bygga upp ideologier kring dem, är ungefär som att trä en stor svart säck över huvudet, du blir i praktiken blind för hur världen omkring dig faktiskt ser ut och fungerar.


      • Prata om personlig vendetta! Vad vill du ha sagt?

        Jag känner mig tvingad att i vart fall stötta Per (även om inte han behöver det, utan klarar sig själv). Tror du att det är rena idioter som bygger broar?

        Det du räknar upp som du inte tror att de ”vet”, vet de mycket väl likt ”torrdeposition av svaleldioxid” som du kan säga ingår i ”försurning” och påverkar pH. Det finns mätresultat på befintliga broar som varit i ”drift” många år, i olika klimat, osv och med dagens teknik och tekniska samarbete, med data som ingen ens skulle drömma om behövs och säkerhetsmariginalerna ligger väl på 500 år!

        Visst. Jordbävningar, störtande plan, terrorism… men i övrigt görs kontroller, enligt ett schema…

        Slarv, korruption, fusk och möjliga ytterst osannolika ”nedbrytningsmekanismer” eller om det eventuellt finns en ”grundbult” där en ”terrorist” med en liten hammare… kan ändra en del i riskbedömningar men nog litar väl alla vettiga människor på ”brokonstruktörerna” som om de kommer med något helt nytt blir ytterst nagelfarna av en hel värld av ”nördar” som bevakar sina käpphästar… Du måste leva i ständig skräck då du flyger och åker tåg…

        Det som gällde svensk SKOLA var 1994 att ALLT ÄNDRADES! ”Nördar” som jag som undervisat i matematik och fysik i 15 år KÖRDES ÖVER! Av ”samhällsvetare” och ”politiker” där detta jävla PIE ingår.

        Vi hade ett ”fungerade skolsystem” 1990 och ditt ”världen över” är väl ytterst oklart!

        I matematik är det ”fungerande” ytterst lika det vi hade före idiotin bröt ut! Då rasade bron i och med att betongblandningen var helt ny och man sket i armeringsjärn.

        Samhällsvetare byggde bron!!

        Hade riktiga ”brokonstruktörer” fått bestämma hade vi inte fått detta fall i matematik… Ibland är ”konservatism” av godo! För att inte säga ofta i vissa sammanhang, likt att tillåta nya konstruktioner som inte ens är testade! Under tillräckligt lång tid,utvärderat av oberoende… osv

        Man hade snabbt FÖRBJUDIT att ens tänka på dessa broars betongblandningar och OMEDELBART byggt på samma sätt som de som fungerat tidigare! Då resultaten i matematik började strömma in och därför handlade TIMSS 2003 om mer än matematik! Det var ett korrupt Skolverk, en korrupt stat, korrupta lärarförbund, korrupta forskare, korrupta lärare och rektorer … och total avsaknad av civilkurage!

        Alla var så insyltade så sanningen kunde inte sägas! Ett hot mot ”staten”!

        Det är väl klart att man kan ”backa tillbaka” till vissa typer av konstruktioner och inget tyder på att svenska gener har muterat!

        Skicka slumpvis svenska elever till Finland, eller låt dem följa deras skolmatematik via video så handlar det om en ”tidsmaskin”!

        Ge några som håller med mig och var med då det fanns särskild kurs och befintlig fysikundervisning få ta hand om några klasser och skita i Skolverk och matematiklyft så handlar det också om en ”tidsmaskin”.

        Sanningen är den att det fick vi inte 1995 och får inte heller 2015 därför att alla insatta vet att det skulle fungera!


  7. Sören och Sten om skriftlig huvudräkning.

    Det finns många mirakelmetoder i skolans värld. De flesta är inte bra. Men skriftlig huvudräkning är bra! Vet ni vad den metoden går ut på? Av era kommentarer drar jag slutsatsen att ni bara föjer med strömmen.

    Problemet uppstår när läraren inte fattar vad det går ut på. Det handlar om att förstå de grundläggande matematiska reglerna, så som att ”man får byta plats”(kommutativa lagen), ”man får gruppera” (associativa lagen) och ”man får multiplicera in i en parentes/bryta ut ur en parentes” (distributiva lagen). Förutom att man lär sig räkna, har man glädje av dessa lagar när man ska börja med algebra och ekvationslösning. Dessutom lär man sig betydelsen av likhetstecknet. Det betyder ”likhet” och inte ”det blir”.

    Jag gick på en föreläsning av Birgitta Rockström för ca 15 år sedan. Då blev jag arg över att jag aldrig hade fått lära mig räkna på ett effektivt sätt. Jag försökte ställa upp uträkningarna i huvudet, så som jag gjorde med papper och penna. Det funkade inte för mig. Det som Birgitta lyfte fram blev en inspiration.

    De exempel som ni för fram är dumma. Ta detta ex. istället: 51-47. Det liknar det exemplet som man körde på TV (fast på TV så hanterades det korkat med ”talsorter” ). Förr ställde jag upp i huvudet och tänkte ”jag lånar 10 från 5:an osv.” Det blev ankskit av allt. Nu tänker jag 3+1=4. Så enkelt.

    Vill ni läsa mer innan ni uttalar er?
    http://ncm.gu.se/media/namnaren/npn/2012_1/rockstrom.pdf

    När läraren säger att man inte får använda någon annan metod än skriftlig huvudräkning ringer naturligtvis larmklockorna. Skriftlig huvudräkning är ett komplement till att ställa upp (algoritmräkning) och ett komplement till miniräknaren.

    Snälla, följ inte drevet. Birgitta är den klokaste matematikläraren jag har lyssnat på. Hon förstår matematikens väsen.

    Jag brukar uppskatta era kommentarer, men inte detta…


    • Det var värst Tommy. Jag ska förtydliga. Du slår huvudet på spiken med ditt ”De exempel ni för fram är dumma”.
      Precis! Mitt inlägg handlar inte om att förstå eller inte förstå ”de matematiska reglerna”. Det handlar om fungerande strategier – och om mitt exempel anses dumt är det för att det ställer ifråga huruvida Rockströms alternativa väg är en. Att skåpa ut lärarna som okunniga om metoden inte ger förväntat resultat är förstås en enkel utväg men mer intressant kanske vore att kolla varför lärarna i så fall inte förstår. För att de är dumma?

      (Snäsandet kan du väl lämna därhän? För att ta ett par exempel av de du hann klämma in ovan kan jag försäkra dels att jag inte följer drev och dels är fullkomligt klar över innebörden i likhetstecknet)


      • Sören, det var inte min avsikt att snäsa.

        Jag har sett exempel på lärare som har använt skriftlig huvudräkning på ett sätt som inte fungerar. Av de exempel som jag då har sett har jag dragit slutsatsen att man inte har förstått tanken med metoden. De exempel är snarlika ditt exempel. Därav min, kanske förhastade, slutsats.

        Jag har också sett exempel där metoden fungerar.

        Poängen är att du sågar metoden (som jag uppfattade det). Metoden är just det du efterfrågar: ”är att visa på hållbara vägar och där så finns fiffiga genvägar”.

        Du tog den som ett typexempel på ”frälsningsläror”. Jag ser den som typexempel på god matematik.

        Visst, kolla varför lärarna inte förstår. Visst, kanske någon ”förvirrat sög åt sig metoden”. Om det är det som är din poäng, kanske vi är överens om att Rockströms metod är en bra men missbrukad/missförstådd metod. Det handlar i så fall inte om dumhet utan om okunnighet.


  8. Tommy

    Varför är Sörens exempel ett dumt exempel på skriftlig huvudräkning och varför är ditt exempel bra? Varifrån får du trean? Antagligen för att du vet att 50-47=3! Varför är det så mycket svårare med 51-47 direkt? Subtraktion kan ses på två sätt, 9 – 4 t.ex. kan antingen ställa frågan ”hur mycket större är 9 än 4” eller ”hur mycket mindre är 4 än 9”. Jag har inte undervisat andra än mina barnbarn på den här nivån, men de räknar hellre upp än ner. Mitt yngsta barnbarn (5 år nu) klarade den här uppgiften direkt genom att räkna upp på fingrarna.

    Jag håller med om att skriftlig huvudräkning är ett bra komplement till algoritmen, men det måste komma sent. Algoritmen är ju inget annat än ett schema för att systematiskt genomföra skriftlig huvudräkning. Sörens exempel 234 + 76 + 32 = (200 + 30 + 4) + (70 + 6) (30 + 2) = 300 + 30 + (4 + 6) + 2 = 300 + 40 + 2 = 342. Det verifierar algoritmen och minnessiffrorna kan förklaras. Tommys exempel 51 – 47 = 40 + 11 – 40 – 7 = 10 + 1 – 7 = 4. Näst sista ledet förklarar lånefunktionen.

    Har som sagt aldrig undervisat det här, men har lärt gymnasister och studenter att addera och subtrahera i binära –och hexadecimala talsystemet, det är precis samma procedur. Ni som vet, hur lär man barnen detta idag? Jag lärde mig alla fyra algoritmerna så att de satt i ryggmärgen och successivt begrep man dem alla.


    • Jag räknar först ut 70+30 som är 100 och sen 6+2 som är 8. Det blir 108 som jag lägger till 200 och får 308 Och sist +34 som blir 342.

      Vad är det jag gör?
      Varför blir det så krångligt med era exempel?
      Ni som kan matematik bättre än jag!


      • Monika, det är klart att man räknar på det viset när man inte har papper och penna, men här talar vi om ett sätt att avskaffa generella algoritmer vid beräkningar med papper och penna.
        Det är nog det vi vänder oss mot. Barnen har mycket svårare att förstå horisontell uppställning än den betydligt generellare metoden med vertikal uppställning i siffrornas positioner.
        Det jag och Sören vänder oss emot är att lära ut ”algoritmer” som är både krångliga och absolut inte generella. Dessa kan komma senare som ett lite tankeexperiment när de är bekanta med de generella algoritmerna.


      • Okey. Tack för svar!


    • Hans-Gunnar,
      Varför räkna upp från 47 till 51? Därför att addition är lättare än subtraktion. Ja, man vet att det fattas 3 till 10. Fråga barnbarnen ”vem är 10-kamraten till 7”

      Man kan läsa mer i Skolverkets analys av TIMSS 2007.
      http://www.mai.liu.se/~chrbe01/kurser/960L09/TIMSS2007.pdf

      Ett annat sätt att tänka är att addera 3 till både 51 och 47. Därmed transformeras subtraktionen till 54 – 50 vilket ger en enklare subtraktion. Allt för att slippa ”låna 10” för då rasar felfrekvensen upp i höjden.

      Det handlar om att skaffa sig en blick för spelet och inte bara köra på med en algoritm i alla läger. Inte ”gör så här så blir det rätt”.

      Binära och Hexadecimala tal behandlas i första kursen för natur- och teknikelever på gymnasiet.


      • Tack Hans-Gunnar!
        ”Jag lärde mig alla fyra algoritmerna så att de satt i ryggmärgen och successivt begrep man dem alla.”

        Jag fick för en del år sedan frågan från några lärare som undervisade i klass 1 – 3 varför jag (istället) lärde mina elever i årskurs 4 ”att ställa upp”. Mitt korta svar var ”För att det blir rätt”. Det var nästan så att det började svingas ”trubbiga föremål”. Nu börjar det lyckligtvis vända men kärnpunkten är faktiskt ideologisk; att hävda om algoritmerna att successivt begriper man dem alla är att svära i kyrkan. Det är nämligen enkelt uttryckt att låta mekaniken komma före matematiken.


      • ”gör så här så blir det rätt”.
        Det är just det matematik handlar om!


  9. Monica

    Du går inte på mellanstadiet och ska lära dig förstå additionsalgoritmen och betydelsen av siffrornas position! Additionen kan göras på många olika sätt, ditt är ett av många. Ett annat är 200+70+30=300 och 34+6=40, alltså 342. Jag beskrev systematiken i additionsalgoritmen.


    • Nej, det är riktigt, men då är barn på mellanstadiet duktigare än vad jag är. För jag hänger inte med alls. 🙂


      • Monica, jag lovar!
        Jag ställer upp om du får bassning för att du ställer upp ;- )


      • Om jag skall följa alla led i additionsalgoritmen i huvudet skulle jag tappa bort mig. På papper, ja, inga problem.

        Sören 😉


  10. […] det visat sig att det inte finns någon vetenskapligt som verifierar hans påstående, se länk och länk. Som sprider en falsk polarisering i sin bästsäljande bok, se länk. Som i Vetenskapsrådets namn […]


  11. […] har Lundahl konstaterat att det inte finns något som säger att betyg är bra eller dåligt, se länk. Nu konstaterar man detsamma om de 16 betygssystem som man tittat på. En del forskningsrapporter […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s