h1

Jag vägrar hora!

22 februari 2015

Det är finns personer som under en längre tid, vid olika tillfällen, påpekat för mig att jag borde ändra tonfall när jag skriver. Inte minst under min bloggserie En skola åt helvete fick jag höra detta en hel del.  ”Du kan säga samma sak fast på ett smidigare sätt” eller ”Du behöver inte namnge de personer som du ger dig på” eller ”Du borde inte använda så mycket fula ord och svordomar”. Inget kan vara mer fel. Jag skriver inte för andra, utan för mig själv. Jag vägrar att anpassa mig, bara för att vara politiskt korrekt eller för att nå några extra tusen läsare. Att namnge personer handlar om att lämna över ansvaret på individen, även om personer i fråga vägrar att ta det ansvaret eller ens svara. För mig handlar det om att belysa om en person i maktposition använder sig av forskningsfusk eller har en dold agenda som basuneras ut, trots att verkliga argument saknas. För mig handlar det om att genomlysa ett fenomen som jag tycker är helt galet.

Skulle jag uppnå samma uppmärksamhet om jag inte gick in på olika texter som jag kritiserade och talade om att den här personen har en dold agenda? Eller att man är emot betyg och resultatuppföljning? Skulle jag uppnå några resultat om jag skrev i någon slag konsensus? Nej det skulle jag inte! Och svordomar är en extra krydda som jag medvetet valt för att tala om hur upprörd jag är över hur vissa makthavares missbruk. Givetvis provocerar även svordomar. För i provokationen måste man tänka till och ta ställning. Det ger en kognitiv konflikt. Risken är givetvis att en del personer slutar lyssna, till och med lämnar min blogg och möjligtvis anser att jag är en rättshaverist. Men det spelar ingen roll för mig. Jag kan inte lämna min övertygelse och det går aldrig att nå alla.

Jag växte upp i en trygg medelklassmiljö i Enskede söder om Stockholm. Min pappa var jurist och mamma hemmafru. Vi barn hade det tryggt i villan, inte sällan kom vi hem från skolan och kände doften av hembakade bullar eller surdegsbröd. På 1970-talet var det inne med surdeg, en trend som kommit tillbaka. Men det var inte allt som var bra på 70-talet. Jag gick i skolan i Kärrtorp, ungefär 7 minuters gångväg från den lilla bubbla jag levde i. Runt systembolaget samlades alkisarna och i parken låg de och söp. Narkotika och thinner missbrukades en hel del. Jag har aldrig kunnat glömma Ingemar som ständigt hade en thinnertrasa i handen, hans blanka ögon som saknade all form av närvaro. I Kärrtorp bodde även en del av mina klasskompisar som inte alls hade samma förutsättningar som jag. Att se skillnaderna och möta dessa människor har påverkat mig väldigt mycket. Jag har kunnat acceptera att alla inte har samma livssituation men jag har aldrig kunnat acceptera att människor far illa. Jag har aldrig kunnat acceptera att barn lever i en ständig fyllefest. I skolan känner jag att jag kan göra skillnad för dessa barn.

Tyvärr är det en del personer som inte vågar uttala sig på min blogg, säkert på grund av att det är obehagligt att föra en hård argumentation. För har man inte samma åsikt som jag har får man räkna med att diskussion. Därmed inte sagt att jag sitter på facit, även om det är en del som verkar tro det. Andra personer tar väldigt stor plats på bloggen och diskuterar helt andra saker än det som blogginlägget handlar om, till och med att man för någon slags filosofisk diskussion. Även frustration över hur svensk skola har blivit illa behandlad basuneras ut i vissa kommentarer. Min bloggs innehåll bestämmer jag och emellanåt påpekar jag att man ska hålla sig till ämnet. När detta ändå inte följs stryper jag kommentaren. Vill man föra filosofiska resonemang, långt ifrån klassrummet, får man söka sig till bloggar som handlar om filosofi alternativt starta en egen blogg. Vissa personers språkval och agerande skulle aldrig accepteras på en kurs inom högskolan, men jag har varit tolerant och släppt fram en hel del. Men det finns gränser. Emellanåt kan en tråd leda långt ifrån det ursprungliga blogginlägget, men tycker jag att det är en principiellt intressant diskussion kan jag låta dialogen fortgå. Dock är det jag som bestämmer det, för min blogg är ingen allmän anslagstavla.

Jag anser att min blogg fyller en funktion. Jag är kritisk till:

  • hur myndigheter sköter sitt uppdrag
  • hur SKL systematiskt motarbetar lärares professionalitet
  • hur det går till när barn utreds för neurologiska problem
  • hur det pedagogiska etablissemanget (PIE) systematiskt missbrukar sina maktpositioner
  • hur vetenskaplig metodik missbrukas av PIE
  • hur läsinlärningen går till
  • den pedagogiska forskningen
  • till lärarutbildningen
  • till att resultatuppföljning inte genomförs
  • bristen på ansvarstagande

Finns det någon annanstans där detta så konkret diskuteras?

I media lyft det fram att mer eller mindre alla är emot betyg från årskurs 4, förutom en del politiker som har gjort upp i konsensus. Det går tydligen rykten om att jag är för betyg från årskurs 4 – har jag någonsin sagt det? Nix, jag är inte för betyg i årskurs 4, tycker att det är bra som det är. Bara så ni vet! Men detta motstånd, vad beror det på? För det första är lågstadielärare inte vana vid att sätta betyg över huvudtaget, de har ingen relation till betyg. Mellanstadielärare har nyligen fått lära sig sätta betyg, har tidigare inte haft en tradition att sätta betyg och är nog fortfarande fullt upptagna med att fortsätta fördjupa sig i betyg i årskurs 6. Rektorer har nog en liknande erfarenhet och inställning. Lägg därtill hela etablissemanget, både pedagogiska forskare och myndighetspersoner som i åratal basunerat ut att betyg inte är bra för inlärning. Vad ska personal på låg- och mellanstadiet tro? Utan egna erfarenheter?  Ingen skugga över er lärare och rektorer där ute i landet, det är rena rama indoktrineringen!

En sak är i alla fall säker: Jag vägrar hora!

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Annonser

16 kommentarer

  1. Tydligt, framåtsyftande, rejält och helt befriat från skrap med foten. Bra!


    • Tack Sören!


      • Betyg
        Något säger mig att lärare inte vill ha sitt arbete bedömt – alls
        Inte nog med att barnen lär sig allt mindre
        Vi har även en betygsinflation som inte tar paus.
        Som förälder tycker jag det är viktigare att barnen lär sig än att de får bra betyg. Hur länge ska klasslärare få lov att helt ostört sätta barnens betyg. Ingen annanstans i samhället låter man det ske inom skrået av de egna. Nej speciella lärare som sätter betyg allt eftersom barn klarar av olika delmoment i egen takt
        Det är mitt förslag
        Dessutom
        Mer standardprov tills vi har en gemensam betygsgrund att stå på. Just nu vet ingen skillnaden på äpplen & päron.
        Don Quijote


      • Hej Hans,
        Jag tror tvärt emot dig att det är viktigt att läraren sätter betyg för att få ta ansvar för sin undervisning och sitt sätt att bedöma. Givetvis ska det vara öppet.

        Det finns många skrån som sköter bedömning inom skrået, t.ex. läkare, jurister, apotekare, bilbesiktare, men det finns flera. Jag tror att det vore olyckligt för skolan om bedömning och betygsättning skulle tas ifrån lärarkåren.


  2. Bra rutet, Johan! Dina ”kritiska punkter” sammanfaller helt med mina. Jag fick ngt av en aha-upplevelse när jag läste Inger Enkvists artikel ”Klasskamp i klassrummet” i Magasinet NEO. Hennes teorier kan förklara en hel del. Har du läst den?
    Anita Almgren
    Gbg


    • Hej Anita,
      Nej, jag har inte läst just denna artikel, men annars har jag läst en del som Inger Enkvist har skrivit och hon är en av mina absoluta favoriter.


  3. Johan, det är underbart med människor som är så starka att de vågar tänka utifrån sin samlade kunskap och erfarenhet och inte tystas av överheten.
    En sak som jag tycker är riktig mespolitik är detta med att betygen i
    sjätte klass mycket ofta sätts efter att en mellanstadieklass haft en lärare i fyran och femman som varken har haft nationella prover eller varit tvungna att sätta betyg. Ska det vara så svårt att lagstifta att mellanstadieskolor måste inkludera sexan.


    • Tack Sten.


    • Sten!
      När ”sexårs” skulle integreras i skolorna och bli förskoleklass (iofs alldeles rätt menar jag) blev det trångt i skolorna. Ungefär samtidigt introducerades nationella prov i årskurs fem. Och som vanligt lade kommunpolitiker sitt kamerala raster över en pedagogisk förändring och glömde/tog inte reda på/fattade inte dessa herrar och damer att grrundbulten med att ha proven i 5an vara att få 6an på sig att styra upp och hämta in. Det passade nämligen bättre att lösa lokalbekymmer genom att flytta sjätteklassarna till högstadiet ty dit hade resultatet av 90talets babyboom ännu inte nått.

      Nu flyttar man åter ner årskurs 6 till mellanstadiet (också det alldeles rätt menar jag – men som i tidigare parentes en annan diskussion) samtidigt som de nationella proven flyttats till sexan…

      Inte kan man annat än att längta efter en starkare statlig styrning. När man börjar längta tillbaka till ”Länskolnämnder” har det gått långt.


  4. Det tar tid att lära känna en människa irl. Hur skall det då inte vara på nätet? Bakom svordomarna, konfrontationerna finns ofta något annat. Jag har insett att bakom dessa finns ofta en ilska, och inte en önskan om att sätta åt någon bara för ens eget nöjes skull. Jag är kvar just på grund av det.

    Ja, jag blir irriterad ibland, ja, jag är kritisk, speciellt när jag inte känner igen mig eller när något inte stämmer generellt på lärarutbildningen. När vissa uttalar sig till dig och inte står med sina egna namn och jag blir indragen i något jag inte står för. Uttalar man en generell kritik mot lärarutbildningen skall man också kunna stå för det, tycker jag iaf. Irriterad har jag varit på andra bloggar också och blivit blockerad ett antal gånger. Så är det inte här! Du är själv arg ibland, men du tillåter i hög grad även andra att vara det.

    Men, det finns mycket läsvärt och det du tar upp är viktigt att förhålla sig till. Ta ställning för eller emot. Se saker och ting utanför den akademiska bubblan. Är det en anka vi talar om, skall den inte framstå som om den vore en svan.

    Hur som helst, man kan antingen ignorera dina blogginlägg eller lära sig något av dem.


    • Monika,
      Tack för dessa ord. Ja, vi har verkligen inte varit överens alltid och emellanåt varit riktigt förbannade på varandra, men jag tror att vi båda har börjat acceptera våra olika åsikter. Jag vill att det ska vara högt till tak, men inte en rymd upp till månen. För mig finns det inget värde i sig att släppa fram alla möjliga åsikter för att jag ska sjöhalas, jag saluför min egen åsikt på min egen blogg. Jag startade blogga för att få ur frustration och lägga fram hur jag ser på saker och ting inom skolans värld, inte att min blogg skulle bli en allmän debattportal. Vill man ha detta får man vända sig till Flashback.


  5. Det finns viktigare saker i världen än att alla ska tycka lika.

    Till exempel att alla ska tycka olika.


  6. Läser din blogg med mycket stor behållning. Håller oftast, men inte alltid, med dig. Men tycker att det du skriver alltid är tänkvärt och välformulerat. Och liksom du tycker jag att ”PIE” måste ifrågasättas. Det faktum att du retar upp vissa är inte en nackdel, utan något som behövs.


    • Tack Hendrik!


  7. Hejsan

    Håller ibland med dig och ibland inte. Det är inte det som är det viktigaste när jag läser ding blogg. Viktigast är att någon från skolan river i ordentligt. Passar inte språket och tonfallet finns det säkert andra bloggar där man smeker medhårs i bästa samförstånd. Fortsätta att vägra hora!

    Roberth


    • Roberth,

      Tack för orden, du sätter huvudet på spiken. Alla behöver inte hålla med och alla behöver inte alltid tycka lika, men man kan förhålla sig till en fråga.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s