h1

Undervisning – vägen till framgång

26 februari 2015

Under mina tidiga år som lärare testade jag allt. Jag brukar skoja med mina gamla elever att de var försökskaniner och att jag testade alla möjliga metoder och allsköns pedagogik på dem. Idag är min första klass vuxna, 26 år gamla och har börjat bilda egna familjer där deras barn om några år ska gå i skolan. Men vad kom jag fram till?

För att överleva i Jordbro var jag tvungen att undervisa. En del säger att det handlar om katederundervisning, men jag vill helst inte använda det ordet för att det är så besmittat. Istället kallar jag det seminarieundervisning, som innebär att jag förvisso ledde undervisningen från katedern (alla klassrum hade inte en kateder), men att själva formen av undervisning mer liknade ett seminarium där de frågor som diskuterades blev ordentligt genomborrade. Naturligtvis var det jag som ledde dessa lektioner. När jag skriver att jag var tvungen att undervisa för att överleva, handlar det om att jag för egen del inte klarar av att se ifall mina elever inte kan tillgodogöra sig undervisningen eller läromedlet, dels på grund av att de inte kan sköta skolarbetet själv och dels att de inte klarar av SO-böckerna. Jag talar så klart om att eleverna inte läste flytande och inte hade någon form av studieteknik. Och jag talar inte om en eller ett par elever, utan mer eller mindre halva klassen.

Resultatet blev fantastiskt. Samtliga av mina elever lyckades bra, även om inte alla nådde riktigt hela vägen fram. Många fick med sig goda kunskaper och även en bra studieteknik till gymnasiet, eftersom jag kört ganska hårt med dem i fyra år. Detta har jag berättat om i min bok Yrke: Lärare, se länk.

I tidningen Dagens samhälle skriver skolforskarna Gabriel Sahlgren och Johan Wennström den 20 februari 2015 en debattartikel, se länk. Sahlgren och Wennerström är knutna till Institutet för näringslivsforskning, men sysslar med skolfrågor. Det Sahlgren och Wennerström lyfter fram i artikeln är svensk skolas nedgång i internationell jämförelse har att göra med den ideologi som fått råda. John Deweys inflytande över svensk skola, framför allt de som jag brukar kalla Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) har basunerat ut Deweys tankar, men enligt Sahlgren och Wennerström är det en ideologisk tolkning av Dewey som svensk skola har utsatts för. Så har skriver de: ”Många av de progressiva pedagoger vars idéer har importerats hit och till andra länder, har förgrovats och förvanskats på vägen. Dewey menade till exempel aldrig att undervisningen helt och hållet skulle överlämnas till eleverna, men det var så det tolkades i praktiken”.

Att Hans-Åke Scherp lanserade Problembaserat Lärande (PBL) och åkte land och rike runt i Skolverkets namn för att saluföra  ”den nya metodiken” var ett uttryck för detta. Hans polare Mats Ekholm, tillika generaldirektör på Skolverket, hade krattat manegen för herr Scherp och sett till att PBL fick maximal spridning. Att Scherp hade doktorerat för Ekholm var nog något som båda dessa herrar höll tyst om, fanns kanske en liten chans att någon kunde uppfatta detta som nepotism. Men å andra sidan var det ju för den goda sakens skull. Har du inte läst min första bloggserie som tar upp dessa familjär kopplingar så rekommenderar jag att du gör det, se länk. Men hur gick det då? Ja, det vet ju alla – åt helvete! De ledde inte till några resultatförbättringar, se min sammanställning. Men Scherpen var slängd i käften och gav sig på Haninge kommun och påtalade att forskningen säger ditten och datten. Han hade dessutom en debattartikel i Svenska Dagbladet 2008, länk, där han påpekade att var vetenskaplig ledare för 800 skolor och 40 kommer. Vid min granskning visade det sig att det var en grov överdrift. För att inlärning ska vara lyckosam måste skolan vara lustfylld och eleverna måste själv ta ansvar för sin inlärning menade Hans-Åke Scherp.

Sahlgren och Wennerström påtalar att hjärnforskaren Martin Ingvar i sin bok ”Hjärnkoll på skolan” att barns hjärnor inte är mogna att ta ett stort ansvar för att lära sig själv. Så här skriver de: ”Det finns inget annat sätt att lära sig och utvecklas inom ett ämne än ständig repetition och att målmedvetet bygga färdigheter som stödjer inlärning. Först när det har uppstått en automatik i räkning, skrivande och läsning kan elever ta till sig fler och mer avancerade kunskaper. I detta kognitiva perspektiv på skolundervisningen spelar lärarledda lektioner en mycket viktig roll. I Sverige har vi valt en annan inriktning, med mindre lärarinflytande och en pedagogik där elever förväntas klara sig själva. Redan när linjerna för den moderna enhetsskolan drogs upp, genom 1946 års skolkommission, blev det som i dag kallas ”eget arbete” ett tongivande inslag. Särskilt Alva Myrdal var starkt influerad av den amerikanske pedagogen John Deweys idéer”. Kortfattat – stor del av svensk pedagogisk forskning har kvaddat ner i diket och de har gjort det av ideologiska skäl. Anledningen till att PIE fortsätter förneka resultaten i t.ex. PISA och vägrar att ta på sig ansvar är att det inom denna ideologi även finns ett motstånd mot betyg och resultatuppföljning. Hade PIE noga följt upp resultat kanske redan från införandet av Lpo 94, hade man kommit fram till vilka metoder som var av ”dödgrävarkaraktär”.

Dessvärre är det inte slut här, verkligen inte. Det där med att eleverna ska sköta sin egen inlärning och att läraren ska vara coach eller handledare får bara fortgå. Om någon, t.ex. jag, har något att invända kring all den skit som sprids, t.ex. IKT eller Entreprenöriellt lärande (OBS: Jag är inte emot att datorn används i skolan eller IKT om det används rätt) – ja då är jag teknikfientlig eller i värsta fall vill jag ha en ”Caligulaskola” precis som det även tillskrivs Jan Björklund. Kanske påtalar någon IT-förstå-sig-påare att jag inte förstår mig på framtiden där vi kanske inte ens behöver någon skola. Där barnen inte ens får ett personnummer när de föds, utan en egen hemsida. Där argumenten tar slut ploppar dumheten fram.

Hans-Åke Scherp fortsätter tugga på, men nu heter hans projekt PBS, problembaserad styrning eller också handlar det om lärande samtal, något som passar i tiden då kollegialt lärande är på modet. Kanske kommer han även ambulera runt med lärande skolutveckling. Och tror ni att det blir någon skillnad? Nixum pixum, det blir samma gamla flum som vanligt och det finns inte en chans i världen att det kommer bli några resultatförbättringar för eleverna. De kommuner och skolor som är med i projekt med Scherp inblandad borde verkligen titta på sina resultat innan projektet drar igång och sedan under processen gång och även titta på elevernas resultat vid projektets slut. Alltså learning income och learning outcome. Jag är dock skeptisk och tror att ni kommer plöja ner era pengar i sjön.

Det finns dock ljuspunkter. Professor Jonas Höög från Centrum för skolledarutveckling pratar resultat och vad som är en framgångsrik skola.  Mycket intressant! Titta på den här filmen från Utbildningsradion, länk, där Höög pratar om uppdraget att titta på resultat, både de elever som är lågpresterande, men även när det gäller de som är högpresterande. Bland annat har Höög tittat på ”Cruisingschools”, det vill säga skolor som har ett elevunderlag som innebär att de skulle kunna nå väldigt goda resultat. Men i stället surfar man fram, för det blir hyggliga resultat i alla fall. Detta menar Höög är helt fel, dessa skolor gör ett ganska dåligt jobb, för eleverna skulle kunna nå betydligt längre i sin kunskapsutveckling. Jonas Höög lyfter fram vikten av att titta på elevernas resultat för att ställa frågor till sig själv, alltså organisationen – vad beror resultaten på. Hur kommer det sig att eleverna har de resultat de har? Vad beror det på i förhållande till organisationen? Höög tar även upp hur vi tänker om elever, skolans verksamhet och uppdraget. Mycket bra. Se på filmen, ungefär 20 minuter in i filmen börjar Höög prata om måluppfyllelse. Jonas Höögs föreläsning bidrar en hel del till varför man behöver titta på resultaten och hur komplext det ibland är. Men jobbet måste göras!

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Advertisements

13 kommentarer

  1. Vad bra att forskare kan bekräfta det jag betonat flera gånger gällande Dewey – Bra att några når fram, när jag inte gör det. ”Många av de progressiva pedagoger vars idéer har importerats hit och till andra länder, har förgrovats och förvanskats på vägen. Dewey menade till exempel aldrig att undervisningen helt och hållet skulle överlämnas till eleverna, men det var så det tolkades i praktiken”. – säger forskarna, vilket jag också har sagt, som sagt.


    • Då är vi eniga Monika!


  2. Om styrdokumenten utgick ifrån Blooms taxonomi skulle mycket vara vunnet!
    Kort sammanfattning: http://www.ark.lu.se/uploads/media/Grund_foer_bedoemning_av_examinationer.pdf


    • Håller med Tommy. Att Skolverket tog bort Blooms taxonomi var ett mycket stort misstag som kommer stå oss dyrt.


    • Livsfarligt!!
      Vilken lärare vill syssla med lägre nivå av lärande?
      Jag ser den här typen av tankeonani som roten till det svenska misslyckandet.
      De mål som vi vet kan uppnås med beprövad pedagogik ska bara finnas i varje lärares medvetande och lärarens fokus ska ligga på vägen dit.
      Jag är upprörd!!!


  3. Tack!!!


    • Tack själv Louise!


  4. Jag har i snart två månader följt ditt bloggande och vill bara komma med uppmuntrande beröm för din kamp att försöka förbättra skolan. Själv tillhör jag den äldre generationen som beundrar kunskap och tror mig veta hur viktigt det är för oss människor. Jag ser med en viss förfäran på hur mina barnbarn kämpar med att lära sig själva. Finns det något bra tips på vad jag kan göra för att hjälpa åtminstone mina barnbarn att lära sig lärandets konst nu när skolan sviker?


    • Hej Bengterik,
      Nja jag vet inte vad det finns för tips. Jag brukar alltid säga att det är viktigt att se till att barn läser bra och mycket, så där är mitt tips. Att vara en mycket god läsare bidrar till att eleven lär sig mer – eller åtminstone har lättare att tillgodogöra sig det de lär sig.


      • Tack Johan!
        Trodde väl det, ska göra mitt bästa 🙂


  5. Bengterik,
    Jag är inte själv lärare, utan kommer in i den här debatten lite från samma håll, och på samma sätt som du själv gör. (Bara som varning för att ta mina tankar med en sund nypa skepsis).

    Jag tror det enskilt viktigaste är att förstå att det (med allra största sannolikhet) inte finns några genvägar till goda kunskaper och färdigheter, utan att det krävs både en stor personlig vilja och engagemang som (ofta) envist hårt arbete för att nå dit.

    Jag undrar om inte ett relativt enkelt och gripbart sätt att fundera kring frågan på vad du kan göra, skulle kunna vara att vandra tillbaka i dina egna minnen och fundera på vad du ”gjorde” i grundskolan. Nu kan man ju ha haft ”fruktansvärda” lärare av olika skäl, men, om man försöker se förbi detta till det faktiska innehållet, t.ex.

    * Lära sig multiplikationstabellerna utantill som ett rinnande vatten
    * Lära sig bokstäverna, stavning och grammatik etc
    * Lära sig Pythagoras sats och grundläggande algebraiska regler utantill
    * Läsa mycket och varierat (böcker, hela tiden), inte bara sådant som man ”vill” läsa
    * Träna, träna, och åter träna…

    Det här är saker som (säkert) går att göra mer eller mindre roligt/tråkigt och jobbigt, men, det jag tror man ska försöka använda är motivationen och glädjen som kommer av att ”lyckas” med någonting; att se att man nu kan någonting som man inte kunde förut. I det ligger att man tvingas (tvingar sig själv) att göra något tråkigt nu, som ger en belöning i framtiden, dvs vad som kallas ”delayed gratification” (fördröjd tillfredsställelse).

    Att börja från grunderna, och bygga uppåt i svårighetsgrad och komplexitet först när grunderna sitter ordentligt i minnet.

    Hjärnan ”väger” hur mycket ”kraft” den ska lägga på att koda in information i långtidsminnet delvis beroende på hur ofta och hur mycket du tänker på det, ju mer, och ju oftare du jobbar med en fråga, ju ”viktigare” kommer ”hjärnan” att ”bedöma” att det är, och ju mera resurser kommer att tas i anspråk.

    Att sätta rimliga mål, (inte för enkla eller alldeles för svåra), men det ska vara svårt och utmanande, och kräva en verklig insats av hårt arbete. Stoltheten och glädjen över en prestation speglas delvis i hur mycket du fått jobba och anstränga dig…


    • Tack Nicklas!
      Bra ”tips” där. Jag ska göra mitt bästa för att hjälpa mina barnbarn. Numera har barn ”så tråkigt” om inget händer NU. Det är en utmaning.


      • Bengterik,
        Roligt och tacksamt om jag kan hjälpa till på ett hörn med några idéer eller lite inspiration!

        Jag tror vi har en stor utmaning framför oss, och det kommer nog krävas mycket arbete av väldigt många om vi ska klara av att möta den, både individuellt som gemensamt.

        ”Numera har barn ”så tråkigt” om inget händer NU. Det är en utmaning.”

        Det tragikomiska är (så långt som jag förstår den vetenskapliga forskning) att de två egenskaper som vid sidan om ren intellektuell kapacitet (normalt kallad intelligens eller IQ), som har bland de största positiva effekterna för en människas prestation i skolan (som livet), är ”självdisciplin” alt ”självkontroll” och ”viljestyrka”.

        Vidare, till skillnad från IQ, så verkar det som om man faktiskt till viss del (i unga år) kan träna upp både sin självkontroll och viljestyrka.

        Hur gör man då det? Studier pekar mot (om jag minns riktigt) att man kan göra det genom att bland annat lära sig jobba under och mot instruktioner, under tid eller omfattning. Träna på att motstå frestelser, ”tvingas” att jobba med saker som man kanske inte tycker är så roliga, sitta stilla, lyssna och vara uppmärksam etc.

        Jämför det direkt ovan med situationen i Sverige idag och för 50år sedan, och situationen i exempelvis Finland eller Singapore idag.

        Jag tror inte det bara är fokus på kunskap som lyfter majoriteten av eleverna i dessa länder högt över huvudena på våra Svenska elever idag, eller varför det framförallt är pojkar från tuffa hemförhållanden, socialt som ekonomiskt som i Sverige tappat mest och ligger allra sämst till (om jag uppfattat korrekt).

        Den här forskningen kommer i huvudsak inte från det pedagogiska området, utan ifrån neurovetenskapen och psykologin, och gränslandet mellan psykologin och sociologin.

        Om du tycker om att läsa böcker, så finns det mycket att läsa kring detta, dock är den överväldigande majoritet av den vetenskapliga och populärvetenskapliga litteraturen (som jag känner till) på engelska, men jag passar gärna vidare några boktips om du är intresserad.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s