h1

Betygsättning – en handbok

22 mars 2015

Diskussionen kring betyg utgår till stor del från att det inte går att sätta rättvisa betyg, att det inte går att göra likvärdiga bedömningar. Denna inställning har den allmänna opinionen, tjänstemän och pedagogisk forskning, vilket resulterar i att hela opinionsläget ständigt slår mot lärares bedömning och likvärdighet. Det man gör är att ifrågasätta och slå mot en hel yrkeskår. Varför gör man inte det med jurister, läkare eller bilbesiktningspersonal?

betygssättning

 

Debatten förs som om det bara är lärare som yrkeskår som sysslar med att göra likvärdiga bedömningar. Inget kan vara mer fel. Det finns mängder av andra yrkesgrupper där en vital del av deras arbetsuppgifter är att göra likvärdiga bedömningar och sammanfattningar enligt ett gällande regelverk. Problemet är att man misstror lärarkåren på ett sådant sätt, som skulle bli upprörande om t.ex. läkare och jurister utsattes för samma ifrågasättande. Vad gör dessa yrkesgrupper när det gäller bedömningar? Jo, de ägnar sig åt bedömningsfrågor, t.ex. upp till 50% av en läkares profession handlar om att göra trovärdiga bedömningar. Hela det här med likvärdig bedömning är med andra ord inget unikt för lärarkåren, andra yrkesgrupper har stabila rutiner för detta arbete, men lärarkåren misskrediteras och misstros vilket slår sönder hela deras förtroendekapital och förutsättningar för en rimlig lönesättning.

Under mina 9 års tid som lärare gjorde jag dagliga bedömningar och satte betyg varje termin. Min syster är jurist. Hennes bedömningar har aldrig ifrågasatts i grunden. Jag blir upprörd över att den yrkeskår som jag tillhört kontinuerligt ifrågasätts. Lärarkåren ges inte en chans att bygga upp den bedömarkultur som gick förlorad i och med det relativa betygssystemet. När man tog bort kunskapsrelateringen blev betygssättningen snabbt obegriplig och orättfärdig. Faktiskt även rättslös. Lärarkåren blev ifrågasatta och både lön och status sjönk. Från och med införandet av Lpo 94 skulle lärarkåren gå från de relativa betygen till kunskapsstandardbetyg, med noll fortbildning. På Jordbromalmsskolan tog man emot en VHS-kassett där Skolverkets generaldirektör och tillika professor i pedagogik Ulf P Lundgren berättade om Lpo 94. Kanske var det en pedagogiskt upplagd video av en pedagogikprofessor, men fortbildning värd namnet var det inte.

I den värld av betygsmotstånd som skolan befinner sig i påpekar en del debattörer att det nog är så att skolan behöver ägna sig åt bedömning och betygssättning. Man kommer nog inte ifrån detta, men att det är någon annan som ska göra detta jobb. Exempelvis finns det en del personer som tycker att nationella prov ska rättas centralt. Här har vi ett stort problem. Detta resonemang bygger på att lärarna inte kan bli tillräckligt professionella så att de kan förhålla sig professionellt när man bedömer sina elevers resultat. Skulle man systematisk sätta i system att alla examinationsuppgifter – muntliga, skriftliga eller praktiska – skulle bedömas av andra än den undervisande läraren, skulle lärarens status bli radikalt försämrad, eftersom gott pedagogiskt arbete utgår ifrån var eleverna befinner sig, Förkunskapsprincipen. Detta blir extra tydligt hos elever, som av en eller annan anledning, håller en låg profil. Där är det nödvändigt att möta eleverna på ett professionellt sätt där de befinner sig. Alltså – har en lärare inte skriftliga examinationer har denne väldigt svårt att veta var eleven befinner sig kunskapsmässigt. Exempelvis är en mycket god informationskälla för den enskilda läraren de felsvar elever gör, där läraren kan fortsätta sin undervisning utifrån var eleverna befinner sig.

I boken ”Betygssättning – en handbok” kommer ett handfast råd i vilken ända man ska börja restaurera lärarkårens förtroendekapital. Börja med att ge alla lärare en fair chans till att tillämpa rättssäker betygssättning. Låt mig först precisera begreppet rättssäker betygssättning, eftersom det riskerar att bli ett modeord. Åke Frändberg, professor i rättsvetenskap vid Umeå universitet ställer upp tre villkor för att rättssäkerhet ska anses råda. Reglerna ska:

  1. vara klara och adekvata
  2. vara publicerade
  3. tillämpas lojalt och korrekt av de rättstillämpande organen.

(2001 Juridisk tidskrift 2000-01 nr.2)

Enligt 6 kap. 18 § högskoleförordningen (1993:100) ska betyg sättas av en av högskolan särskilt utsedd lärare, examinator. Att det uttryckligen anges i högskoleförordningen vem som får besluta om betyg, betyder att ett betygsbeslut som en examinator har fattat inte får överprövas av andra befattningshavare inom högskolan, inte ens av rektorn.

Eftersom ett betygsbeslut inte heller får överklagas till domstol eller någon annan överklagandeinstans, har examinatorn stor makt och ett stort ansvar när han eller hon använder sin befogenhet att sätta betyg på studenter.

På samma sätt är det i Skollagen det anges att det är läraren som sätter betyg. Skollagen:

  • 10 kap Grundskolan 19 § och 20 § betyg sätts ”i förhållande till kunskapskraven”
  • 15 kap. Allmänna bestämmelser om gymnasieskolan
  • 24§ ” Betyg ska bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för en kurs.
  • 20 kap. Kommunal vuxenutbildning ”i förhållande till uppställda kunskapskrav i kursplaner”

LGR 11: ”vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper”.

LGY 11: ”Läraren ska vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs,”.

Det är alltså inte konstigare än att de lärare som sätter betyg känner till gällande regelverk, har getts en ärlig chans att förstå det och håller sig till regelverket. Att man tillhör en skola där alla följer dessa regler för rättssäker betygssättning, ger en trygghet för den enskilda läraren. Jag har personligen sett effekten av att en lärargrupp inser att detta inte är en ideologisk fråga, utan det handlar om att hålla sig till en av demokratins grundprincipen – alltså att hålla sig till det regelverk som är beslutat enligt rådande demokratisk ordning.

Åter igen är lärarkåren utsatt för en grov manipulation av det pedagogiska etablissemanget, även ibland i Skolverkets namn. Jag ser historien upprepa sig. Då var det mål att sträva mot som gjordes om som bedömningsunderlag, trots att gällande regelverk sade något annat. Nu är det de långsiktiga målen, förmågorna, som görs om till bedömningsunderlag helt och hållet mot gällande regelverk – till och med i vissa nationella prov. Elevers inlärda kunskaper ska bara bedömas i förhållande till kunskapskraven. Genom att så systematiskt motverka gällande regelverk kring dessa frågor, undergrävs hela lärarkårens förtroendekapital. Även om kunskapskraven i sig har sina brister borde det vara uppenbart för vem som helst att förmågorna är omöjliga att använda som referenspunkt för bedömning. Regelverket är solklart i dessa frågor, Skollag och kurs- & ämnesplaner samt allmänna råd: Betyg sätts i förhållande till kunskapskraven.

För mig är det ett mysterium att inte boken ”Betygssättning – en handbok” är obligatorisk litteratur på lärar- och rektorsutbildningen. Gustafson, Måhl och Sundblad utgår inte från någon ideologi utan det handlar om att följa från rådande regelverk och tydliggör hur betygssätning ska gå till. Det är den enda text jag hittills stött på som klarar av att reda ut skillnaden mellan examinationsresultat å ena sidan och kunskapsomdömen å andra sidan. En nödvändig kunskap för att sätta rättsäkra betyg.

Hur ska jag som rektor kunna ta ansvar för att de lärare jag pedagogiskt ska leda när det gäller rättssäkra betyg om jag själv inte begriper skillnaden mellan å ena sidan resultat från examinationsuppgifter (praktiska-muntliga-skriftliga), nationella prov och å andra sidan kunskapsomdömen (Skolinspektionen). Skolverket använder inte detta begrepp utan använder helhetsbedömningar vilket inte gör att begreppsfloran blir direkt tydligare.

Har du som lärare inte läst ”Betygssätning – en handbok” – gör det omgående. Kanske kommer det var den bästa fortbildning du fått på många år – möjligtvis även så att du aldrig tidigare fått en bättre fortbildning. Jobba gärna i cirkelform med dina närmsta medarbetare. För det finns ingen annan litteratur som är bättre när det gäller rättssäker betygssättning.

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Annonser

17 kommentarer

  1. Den boken ska jag läsa bums, håller helt med dig. Det enda vi pratar om på min skola är den formativa bedömningen och IKT. En gång per år tas bedömningsfrågor och betyg upp och det är vid de nationella proven. Då framförs ofta åsikten att dessa inte rättvisa osv. Vi behöver prata mer om den summativa bedömningen och om dess regelverk.


  2. […] en handbok” och sedan läsa den bums. Som många gånger tidigare tipsar jag er att läsa Johan Kants intressanta inlägg med samma […]


  3. Det ständiga ifrågasättandet är naturligtvis mycket allvarligt.


  4. Reblogga detta på ©MMR och kommenterade:
    Ett bra inlägg!


  5. Bästa böckerna med koppling till skola någonsin… Finns ta mig tusan inte en enda rad som är ovidkommande eller onödig eller för den delen saknas substans.

    Att lärare blir ifrågasatta tycker jag heller inte är jättekonstigt, då vi gång efter annan stöter på svenska elevers upplevelser av att ”Jag hade A på alla prov och E på ett, så jag fick D i betyg”.

    Lärare behöver gaska upp sig och stå raka i ryggen och även ta större ansvar i sitt myndighetsutövande och vara så kritiska till all ”internationell forskning som visar” som vi utbildar och bedömer våra elever att vara. Tyvärr sväljs allt för mycket med hull och hår och det silas mygg när kamelerna slinker ner.

    Ditt slit på barrikaderna är ovärdeligt Johan. Din blogg(!) tillsammans med Gustafsson, Måhl, Sundblads böcker räcker oerhört långt för att svenska lärare ska bli duktigare, mer kritiska och definitivt mer medvetna.


    • Det verkar vara något feltänk – A på alla prov utom på ett där det blev E? Och då fick eleven D i betyg. Hur tänker man då?


      • Man tänker på samma sätt som den som analyserar IQ-tester och har delat in kognitiv förmåga i låt säga 7 kategorier. Om dessa renodlas och tas var för sig kommer någon eller några att vara på nollnivån då eleven inte förstår frågan. Logikfrågor är de som har minst mening då de bara stuvar om det självklara och inte leder till ett svar utanför frågeställningen.

        Har ”lagen” följts eller inte? Vilken? Den Distributiva!! Va? a(b+c)=ab+bc… och sedan ges en ”förklaring” ifrån vardagen att om man köper, lägger pinnar… så gäller denna självklarhet! Då ”förstår” eleven men det finns inget yttre sammanhang som ger mening ”uppifrån”! Denna mening finns i ”den proximala utvecklingszonens” nästa nivå (utifrån ämnets tekniska, färdighetsmässiga sida där skolmatematiken skiljer sig från andra ämnen i och med sin upp och nervändning av lärandet som sker inom detta algebraiska och även geometriska steg som togs tydligt i den särskilda kursen i årskurs 8 genom att det kom koncentrerat och från flera håll så att denna ”lag” bara var en form av ”rytmisk” lek.). Meningen hos dessa uppgifter kommer att ligga i att vilja tillhöra gruppen och inte i något ”rent tänkande” som Piagét inbillade sig ALLA elever hade då han utgick från de elever som han utgick ifrån -ÖVRE MEDELKLASS! Nu är det den svenska språkliga medelklassen som hittar mening i att snurra i dessa ”lagar” som är rena självklarheter för att kunna stämpla in i en light-version av realskolans meningslösaste del av algebran!

        Vem som är sjukast på behandlingshemmet är frågan?


    • Christoffer,
      Det glädjer mig att du gillar boken. Ja, den lärare som har gjort som du skriver har inte fattat att det handlar om att göra om provresultaten till kunskapsomdömen och som ligger till grund för betygssättning.

      Jag påtalade redan i mars 2011 att det kommer bli stora problem med den felkonstruerade kursplanen Lgr 11 och nu ser vi en del av problemen:
      https://johankant.wordpress.com/2011/03/19/kursplanerna-i-lgr-11-lagger-lararkaren-i-frysbox/


  6. Jag är oerhört tacksam över att du så idogt återkommer till de här frågorna. Jag skulle bara önska att de som verkligen borde läsa din blogg gjorde det.
    Dock tycker jag att kunskapskraven för förskoleklass och lågstadiet precis som i Lgr11 kommer lite i skymundan. När jag läser kunskapskraven för de stadierna får jag ett intryck av att arkitekterna bakom Lgr11 aldrig sett eller samtalat med en sjuåring.
    Det som står i kunskapskraven är ett högstadiet superlight och inte på något sätt anpassat till de krav som eleverna är mogna för.
    Kraven är här sådana att de inte ger eleverna den färdighetsbas som de i den åldern skulle kunna ta till sig utan en massa kognitiva färdigheter som de varken har kunskaper eller förmåga till abstraktioner för.
    Dock finns delar i Lgr11:s kommentarer som verkar vara tillkomna för att i viss mån nästan be om ursäkt för vad som står i huvudtexten. Här inbillar jag mig att jag ser en konflikt mellan grupper på skolverket.


    • Sten,
      Jag har några vänner som var med i processen kring Lgr 11 och de har alla sagt att de fick tydliga instruktioner från Skolverkets tjänstemän att kunskapskraven inte fick bli tydliga. Vid flera tillfällen fick mina vänner göra om tydliga kunskapskrav. Det är på tillverkningsnivån som det blivit fel.


      • Johan, intressant!


      • Det måste väl finnas namn på dessa tjänstemän?
        Vem sitter högst i den hierarkin och är ansvarig?


      • Jo visst finns det namn på dessa tjänstemän och jag har redan namngett dem i tidigare bloggar. Niklas Westin var huvudansvarig tjänsteman på Skolverket och sedan har vi Ulrika Lindkvist, men sedan hade de ju också någon chef som godkände denna obstruktion, men även att generaldirektören var ju ytterst ansvarig.Läs tidigare blogginlägg:
        https://johankant.wordpress.com/2010/11/23/kunskapsseminarium-med-flum/


      • Profet!


      • Nja Jonas, man behöver inte vara profet för att se hur det kommer att bli, när tjänstemännen på Skolverket så tydligt går emot vad Leif Davidsson kommer fram till i sin enmansutredning, något som regeringen skickade i uppdrag till Skolverket. Det är heller inte svårt att förutsäga hur det kommer att bli om man själv har en klar bild av vad som genererar skolframgång – byggt på egna erfarenheter och inte allmänt tyckande – och den blivande kursplanen går tvärt emot det man står för.


  7. Sten. Du har alldeles rätt. Så är det. Det är som om vi skulle kräva av en tvååring som nu tultar stadigt att sätta sig på en treväxlad cykel samt få henne att förklara varför cykeln balanserar bättre när den får fart.
    Johan. Just så var det eftersom läroplanen inte skulle skriva ”stoffet” på lärarnäsorna – det var PROCESSEN som var viktig. Det ligger naturligtvis något även i det men det blir direkt fånigt när det får föjder som att man uttryckligen undviker att ställa krav på tydliga grundkunskaper (oavsett ämne).
    Ett biträdande rektor nära mig har på prov vid olika tillfällen ringt skolverket och till olika tjänstemän ställt precis samma fråga (om tex bedömning a la Christoffer ovan) och varje gång fått olika svar.

    Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda är ett uttryck som passar alldeles utmärkt här.


  8. […] Varför inte använda Per Måhl och Bo Sundblads böcker och föreläsningar? Böcker, länk och länk. Filmer, länk. Här handlar de inte om en snuttifierad film utan om djupt borrande i […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s