h1

Vinstmaximering – vad nytt?

31 mars 2015

Söndagen 29/3-15 har Dagens Nyheter (DN) ett stort reportage, länk, där man granskar friskolor som tjänar storkovan på kryphål i lagen. Så här skriver DN: ”Sveriges dyraste gymnasieutbildningar har blivit en guldgruva för fristående skolor. Genom att byta ut traktorer och skogsmaskiner mot kurser i paddling och hundträning kan skolorna dra in miljontals kronor på några få elever”.

Naturbruksgymnasiet med inrikting skog kvitterar ut en ersättning 2015 på 229 100 kronor per elev och år, att jämföras t.ex. med det största programmet, samhällsprogrammet där elevpengen är 79 500 kronor. DN skriver: ”Den dominerande friskolekoncernen med inriktning skog är Realgymnasiet som drivs av Lärande i Sverige AB. Friskolekoncernen lockar elever till sina dyra skolor med löften om dykkurser och skidåkning på utbildningen ”Äventyrsturism”. Utbildningen räknas som naturbruksprogram med inrikting skog. Trots att skolorna int har den dyra utrustning som ersättningen är tänkt för kan de alltså dra in uppskattningsvis 30 miljoner kronor i år på sina 133 skogselever”. Och tjänstemannen på Skolverket som DN talat med säger: ”- Skolorna utnyttjar systemet. Ingen bryter mot lagen, men det var inte så här det var tänkt att fungera, säger Skolverkets programansvariga undervisningsråd Bengt Weidow”.

God morgon!!! Så vad är nytt? DN granskar – vad är det som är så upprörande eller för den skull så flagrant att DN använder sig av etiketten ”granskar”? Men kom igen!!!! Detta har ju pågått sedan 1990-talet. Ingen kan ju längre bli upprörd eller ens höja på ögonbrynen. Och komma undan med ”Det var inte så det var tänkt”. Den drog ju Göran Persson till med också när det gäller kommunaliseringen. Hur puckar får man egentligen vara? Nej det var inte så det var tänkt, men det var så det blev! Hur många exempel behöver radas upp för att år ut och år in visa på hur skolan använts som mjölkko i syfte att vinstmaximera.

  • Praktiska gymnasieprogram som teoretisk yrkesutbildningar.
  • Överetablering av smink- och designerprogram där det finns noll jobb när eleverna lämnar skolan.
  • Skolor för elever i behov av särskilt stöd utan ens kompetent eller behörig personal
  • Förskolor där mjölk dragits in
  • Gymnasiekoncerner som får betala hutlösa hyror till ett moderbolag som är registrerade i skatteparadis
  • Skolor som har mycket låg andel behöriga lärare
  • Lärarlösa lektioner där eleverna får en egen dator i stället
  • Fri forskning, eleverna sköter inlärningen själv

Ska jag fortsätta? Listan kan göras hur lång som helst och detta har pågått sedan 1990-talet, ända sedan kommunaliseringen och den fria etableringsrätten av friskolor och det fria skolvalet. Eftersom DN är en liberal tidning och med största sannolikhet är för friskolor, så kan man undra varför tidningen inte förfärats tidigare? Men nu vet vi var gränsen går –  vid 229 100 kronor per elev och år. Eller?

  • Kan vi en gång för alla slå fast att det finns människor som drivs av att tjäna pengar.
  • Kan vi en gång för alla slå fast att det finns människor som drivs av att tjäna pengar, på bekostnad av kvalitet.
  • Kan vi en gång för alla slå fast att det finns människor som drivs av att tjäna pengar, på bekostnad av kvalitet och som kan tänka sig tumma lite på det som är god etik, eventuellt kringgå lite lagar.

Kan vi acceptera ovanstående punkter? Med acceptera menar jag inte att vi tycker att det är bra att det fungerar på detta sätt, utan att det är en korrekt beskrivning av verkligheten eller delar av verkligheten. Om vi gör det kan vi fråga oss hur i hela friden detta har fått pågå sedan 1990-talet. Vad är då problemet? Jo, likt väldigt många andra frågor i Svensk skola – ingen tar ansvar. Och ingen tar konsekvenserna av felbeslut utan antingen skyller man ifrån sig – ”Det är Jan Björklunds fel” eller också ”Den socialdemokratiska skolpolitiken” – ja ja ja, det är ju konstruktivt och ansvarstagande. Och riskkapitalisterna skrattar hela vägen till banken. År ut och år in! För visst har man kramat ut miljarder skattekronor på att det fungerar så förbannat dåligt när det gäller tydliga kriterier för vad som gäller för att få driva en friskola. Men vad har man bidrag till? Väldigt lite menar jag, i alla fall i förhållande till vad det har kostat.

OBS: Läs mig rätt nu – detta blogginlägg handlar inte om att friskolor inte ska få finnas eller att många friskolor gör ett bra jobb. Detta blogginlägg handlar om politikers och myndigheters slappa inställning till att följa upp vad det är man får när miljarder av våra skattepengar delas ut. Detta blogginlägg handlar också om de lycksökare som på elevernas bekostnad kramat ut maximalt med vinst.

Hur svårt ska det egentligen vara? Jag menar att det ska vara tydliga kriterier som ska följas upp av myndigheter, t.ex. Skolinspektioner för att få driva skola, exempelvis hur moderbolag lånar ut pengar till skolan till hutlösa räntor – inte ok. Lite tuffare lagliga möjligheter för Skolinspektionen att stänga igen skolor som inte fungerar. Tydligare granskning redan på etableringsnivå.

I ärlighetens namn vill jag påtala att det är väldigt många kommunala skolor som också sköts väldigt dåligt, där eleverna lämnar grundskolan utan ens de basala kunskaperna tillgodosedda. Här behövs det krafttag både när det gäller styrdokument och agerande. Jag har länge påtalat vikten av att göra om Lgr 11:s kursplaner. Bland annat tycker jag att det ska stå i kunskapskravet:

Årskurs 3
– eleven läser flytande (LUS-punt 15)
– eleven kan skriva en egen producerad text så att innehållet är begripligt för en klasskompis
– eleven behärskar de fyra räknesätten

Dessa kunskapskrav ska följas upp varje år. Hålls inte dessa krav ska det leda till konsekvenser, både för friskolor och kommunala skolor. Hur svårt ska det vara?

Åter igen: ANSVAR!!!!

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Annonser

17 kommentarer

  1. De borgerliga partierna har förstås sett hög lönsamhet i branschen
    som ett sätt att skapa en stor friskolesektor. Därför ville man inte
    ingripa tidigare. Och så avreglerade man utan att förstå vad i
    tidigare föreskrifter som inte bara var hinder för fri företagsamhet
    utan också kvalitetsgaranti. Liksom Göran Persson trodde man t ex
    att en lärare kan undervisa i två ämnen utan att ha läst det ena.
    Att det räcker med att rektor förmodar att nog går ändå.


  2. Bra där, om vi når i år tre når, citat

    – eleven läser flytande (LUS-punt 15)
    – eleven kan skriva en egen producerad text så att innehållet är begripligt för en klasskompis
    – eleven behärskar de fyra räknesätten

    så blir resten betydligt lättare. Grundläggande måste följas upp – skicka INTE elever vidare till nästa ”nivå” med mindre än att det föregående är klart.

    Möt varje elev på elevens nivå. Ackumulerad okunskap leder till passivitet och att självbilden blir – jag kan inte, förmodligen är jag dum.

    Det finns inga dumma barn – bara dum skola.

    Krav och ansvar!

    Så (ursäkta ren svenska) djävla svårt kan det inte vara


  3. Jag är helt emot att vinsterna inte oavkortat går tillbaka till verksamheten. Och känner väl att det är lönlöst att ens tycka någonting längre, eftersom inget händer, vilken regering som än sitter vid makten. Förstår inte hur sossarna kan acceptera det?

    Visst har kommunala skolor i alltför många fall blivit sämre, men vad beror det på? För många kockar kanske, som ständigt kommer på nya recept, som man inte smakar av först för att se om maten blir god.

    Skolan är alldeles för viktig för att vara en bricka i ett politiskt spel om makten.

    Over and out!


    • Men då måste du definiera, Monica, vad ”oavkortat går tillbaka till verksamheten” betyder. I kommunala skolor kräver kommunen alltsomoftast något slags överskottsmål i enskilda skolbudgetar. Vad är det annat än krav på vinst? Skillnaden mot skolor med andra huvudmän är att kommunala skolor i det närmaste helt kan strunta i budgetmålet, det finns alltid förklaringar till underskott. Och per definition täcks underskottet av tillskjutna extra skattemedel. Blir skolans kvalitet högre av det?

      En skola med annan huvudman, oavsett driftsform, har att täcka underskott med egna medel, dvs vinsten från föregående år. Dansk skola har begränsningar och andra regler och framhålls ofta som det ideala alternativet till svensk skolråkapitalism men där Sverige har förbud mot elevavgifter ner mot enstaka kronor i form av matsäck är det i Danmark istället Krav på skolavgifter. Ett alternativ i alla fall inte jag förespråkar.

      Vinstutdelning till ägarna då? Ja storleken på den kan diskuteras precis som vinstutdelning i de flesta företag. Men vinstutdelning är samtidigt företagarens riskpeng. Läs gärna V-medlemmens och företagarens inom vården öppna brev till Jonas Sjöstedt i Aftonbladet häromveckan. Det kan ge perspektiv.


      • Jo, jag skall läsa brevet, men kommer inte ändra åsikt. Pengar till skolan skall användas till verksamheten. Några starka värderingar måste man få ha kvar, eller hur?


  4. Jo jag förstår åsikten och den är väl värd att diskutera, men det ska inte blandas ihop med kvalitetsdiskussionen. Tyvärr är det i svensk skola snarast bevisat att storleken på på pengahögen inte är relaterad till kvalitet och resultat.

    Jag har alltid valt att arbeta i kommunal skola men måste erkänna att det förundrar mig att det ska var så förbaskat svårt att få verksamheten att gå runt. Det måste rimligen snarare vara något systemfel i den kommunala skolsektorn när det är närmast är kommunalekonomiskt tryggare att låta skolpengen gå till friskolor än till kommunala; man kan också förundras över ATT friskolor (oftast) inte bara går runt utan dessutom presterar resultatmässigt och gör överskott med samma skolpeng.


    • Ja, men det kanske beror på (om man skall tro på vad som kommer fram) att de väljer noga vilka elever de vill ha. Kan även ha att göra med att elever från studievana hem oftast väljer en friskola för att det på något sätt skulle vara finare eller en tro på att i en friskola är kvaliteten högre. Det kanske snarare är så att eleverna inte behöver lika mycket stöd (eller att man inte tror att de behöver det).


      • Det kan även vara så att man tror i de kommunala skolorna att elever med utländsk bakgrund behöver mer stöd än vad de i själva verket behöver. T.ex. att de blir placerade med automatik i svenska 2, t.o.m. när en av föräldrarna har svensk bakgrund. Så. det kan finnas många förklaringar.


      • Dels är det pratet litet av en myt. Skillnaderna är inte (särskilt) avgörande. EN väsentlig skillnad är förstås att man som förälder måste göra ett aktivt val av skola, men så ser det ju ut generellt oavsett huvudman (vilket man också kan ha åsikter om, det har jag…) dels kan det omöjligen förklara de genomgående i det närmaste generella skillnaderna.


      • Möjligen, men det finns undersökningar t.ex. av Bunar som visar att det inte alls är en myt att bakgrunden och hemmiljön inte skulle ha betydelse i valet av friskola framför kommunal skola.

        Att elever med utländsk bakgrund anses behöva mer stöd finns väl mer uttalat från föräldrar än vetenskapligt bevisat. Men, det är inte helt osannolikt. Det finns ju en föreställning att se utländsk bakgrund vara i linje med ”särskilda behov”.


      • Men nu har vi nog kommit lite från ämnet! 🙂


  5. Jag skulle vilja inlägga en liten men ändock rätt viktig sak i denna debatt och försöka mig på att få er att läsa hela mitt inlägg.

    Det kan verka vara mycket att läsa men jag tror nog att ni efter att ha läst detta kommer få en inblick i hur in i helskotta bra alla lärare egentligen skulle kunna ha det. Alla lärare inklusive mig själv skulle mer än gärna gå till jobbet och vilja utföra sitt jobb under de timmar man enligt lag och avtal är skyldig vara till arbetsgivarens förfogande och ingen av oss skulle ha den minsta anledning till att gnälla på vår lön, för vi skulle tycka den stod i helt i paritet med det jobb vi utförde.

    Oj detta var väl magstarkt att läsa, eller?
    Skulle vi verkligen kunna känna oss helt nöjda med både lön och arbetsbelastning?

    Jag skulle kunna svara ett direkt JA på dessa frågor men det år naturligtvis en liten hake med det hela. Nämligen att få arbetsgivarna att följa de gällande avtalen. Läs vidare så får ni en inblick i något jag själv inte trodde var sant när jag först kom underfund med det.

    ”VAD ÄR DE BAKOMVARANDE ORSAKERNA?” till att:
    • Lärarna i snitt bara har en kvart till för- och efterarbete av varje lektion.
    • Lärarna lägger mer tid åt att städa, diska och administrera än åt att utveckla verksamheten.
    • Barngrupperna växer ständigt termin efter termin.
    • Reformerna som kommit och gått tar för mycket tid och kraft för lärarna.
    Det påtalas klart och tydligt att Kvalitet kräver tid, ändå har lärare fått allt mindre tid till att vara just lärare. Skolledarnas tid att vara pedagogiska ledare har också krympt, de upplever svårigheter med att klara av alla de uppgifter de har ansvar för.

    I en ny utredning (SOU2015:22 – Rektorn och Styrkedjan) (http://www.regeringen.se/download/0555ff8a.pdf?major=1&minor=256437&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment) påvisas att rektorernas problem beror på svagheter i den s.k. styrkedjan. Vad som avses vara styrkedjan i denna utredning är den kedja som består av staten – Huvudmannen – Huvudmannens förvaltning (Rektorns chef) – Rektorerna – Lärarna.

    Det enda kreativa från denna utredning består i några få rekommendationer:
    • En statlig rekryteringsutbildning för blivande rektorer

    • En något justerad inriktning för befattningsutbildningen för rektorer, det så kallade rektorsprogrammet
    • En obligatorisk fördjupningsutbildning efter rektorsprogrammet
    • En utbildning för skolchefer
    • Utbildning av lärare om skolans styrsystem
    • Utbildning och dialog med förtroendevalda

    Visst kan väl detta eventuellt vara till gagn för skolan, men vem tror på allvar att detta skall kunna ge våra rektorer en bättre förutsättning att lyckas klara av sina arbetsuppgifter eller bli bättre på sitt pedagogiska ledarskap. Vad i består då egentligen dessa svagheter som påvisas och hur skall vi kunna ge rektorerna de rätta förutsättningarna?

    Försäkringskassan meddelar att sjukskrivningarna sedan 2010 har ökat med 55 %, en dramatisk ökning och regeringen är klart oroad för denna tendens. Den totala kostnaden för sjukpenning förväntas i år (2015) att landa på 31,5 miljarder, vilket försäkringskassan påtalar är 10 miljarder mer än för tre år sedan. Vad orsakar ökningarna av sjukfrånvaro hos lärarna?

    Lärarbristen är katastrofal redan idag men kommer bli värre framöver. Ny statistik från SCB visar att vi om tio år kommer sakna över 65’000 lärare (https://www.lararforbundet.se/artiklar/nya-siffror-oroar-lararbristen-blir-storre-an-vantat). Tyvärr finns det ingen beslutsfattare som riktigt förstått allvaret med detta, vilket är en total vanskötsel av hela skolsystemet, för när de en gång för alla kommer förstå, ja då kommer det antagligen vara på tok för sent.

    Det är ingen som någonsin någonstans tänker på annat än en budget i balans men vart är då de alla vackra orden om våra barn som alltid skall ha rätten till en bra utbildning.

    • Vi skall ha ett skolväsende som främjar alla barns och elevers utveckling.
    • Utbildningen skall förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det Svenska samhället vilar på.
    • Det skall tas särskild hänsyn till barnets bästa.
    • Kommuner skall fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.

    Och det är huvudmannen som ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med denna lag. SKOLLAGEN.

    Barnets bästa skall komma i främsta rummet, Barnkonventionens artikel nr 3.

    Det låter väldigt bra men vart i all världen är detta förankrat i vår krassa verklighet kallad vardag?

    Att som huvudskäl tro på att det är p.g.a. reformer där otillräckligt med tid och resurser för genomförandet skulle påverkat det hela är inte hela sanningen även om det naturligtvis haft sin lilla del.

    Nä! Då är nog det förmodligen bra mycket troligare, kanske rent utav helt sannerligen sannolikt att det är huvudmännens oförmåga till att följa de redan ingångna avtal som påverkar.

    I allmänhet menar jag då det Centrala avtalet HÖK12 men i synnerhet dess Bilaga M som borde vara väl förankrat hos var huvudman och rektor i egenskap av huvudmannens förlängda arm men framförallt hos de medlemsvalda regionombudsmän och förhoppningsvis även hos arbetsplatsombud.

    VARFÖR ÄR DET INGEN SOM överhuvudtaget gör en utredning kring hur väl huvudmännen runt om i landet verkligen FÖLJER DE i min mening helt suveräna AVTAL SOM verkligen idag redan GÄLLER?

    Med stöd av just det centrala avtalet kan man med enkel matematik påvisa hur många lärare var skolenhet behöver för att driva verksamheten. Med skola menar jag allt från fritids- och förskola till grund- och gymnasieskola.

    Det finns alltså ett enkelt sätt för huvudmannen att beräkna hur många lärare som behövs men det krävs naturligtvis att rektorn förstår sig på samma beräkningssätt, så även han/hon/hen kan beräkna hur många lärare som behövs för att driva just dennes enhet.

    Om huvudmannen ser till att förhålla sig till vad som ingåtts i det Centrala avtalet HÖK12, så kan jag garantera att lärarnas arbetsbelastning inte kommer att vara ett problem överhuvudtaget längre. Lärarna kommer då att vara väl nöjd med den lön de har för den arbetsinsats de enligt avtal och lag behöver göra.

    SKL, PACTA, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbunds Samverkansråd träffade den 26 september 2012 tillsammans det Centrala avtalet HÖK12 med flertalet underbilagor, däribland bilaga M som klart och tydligt påvisar att just bilaga M gäller för alla lärare vars huvuduppgift är undervisning, förlagd till läsår inom det offentliga skolväsendet eller kommunala musikskolan, vilket medför att oavsett tjänsteform (Ferietjänst eller Semestertjänst), så omfattas man av bilaga M.

    Detta medför naturligtvis att oavsett vilken tjänsteform den enskilde läraren har, så är

    Årsarbetstiden på 1’767 timmar, däremot är det mellan tjänsteformerna en skillnad på vilken tid arbetsgivaren/huvudmannen har till sitt förfogande att utlägga arbetsuppgifter på.

    Lärare med Semestertjänst har sin Årsarbetstid på 1’767tim fördelat på 40tim/vecka, 8tim/dag, vilket ger att läraren står till arbetsgivarens förfogande under hela årsarbetstiden som då skall utföras på 221 dagar som angett i veckor blir 44,2 veckor.

    Lärare med Ferietjänst har sin Årsarbetstid på 1’767tim uppdelad i Förtroendetid på 407tim och Reglerad arbetstid på 1’360tim, vilket enligt avtal skall utföras på 194 dagar vilket blir 38,8 veckor.

    Förtroendetid på 407tim. Denna tid har den enskilde läraren förtroende att helt själv disponera, d.v.s. att den enskilde läraren bestämmer helt suveränt på egen hand NÄR, VAR och HUR denna tid skall utföras, helt i enlighet med vad som påtalas i arbetstidslagens §2, 2. ”Sådan arbetstid över vilken arbetstagaren har förtroende att själv disponera”.

    Förtroendetiden är i första hand till för den enskilde lärarens egna för- och efterarbeten (Enskild planering av lektion eller ev. annan aktivitet. Planera implementering av nya vetenskapliga rön eller forskningsresultat inom ämnesområdet. Planera införandet av ny tillkommen teknisk utrustning. Utveckling/Framtagning av underlag/dokument/ljudfiler/m.m. för anpassning till elever med viss problematik. Utvärdering/ev. omarbetning av det framtagna materialet. Rättning m.m.)

    men kan även användas för egen reflektion och givetvis kompetensutveckling (fördjupa/utveckla sig inom det egna ämnesområdet eller ny teknisk utrustning som tillkommit som läromedel),

    samt för vissa spontana elev- och föräldrakontakter (oroliga föräldrar som ringer hem eller elever som undrar över vad som ev. gäller för morgondagen).
    Denna förtroendetid fylls mer än väl med arbetsuppgifter om man är en driven och ambitiös lärare.

    OBS! Vad som är viktigt att i detta sammanhang förstå, är att ARBETSGIVAREN FÖRFOGAR INTE ÖVER FÖRTROENDETIDEN OCH HAR ALLTSÅ INTE NÅGON BEHÖRIGHET ATT VARE SIG UTLÄGGA NÅGON ARBETSUPPGIFT PÅ DEN ELLER PÅ ANNAT SÄTT BESTÄMMA HUR DEN SKALL ANVÄNDAS.
    DEN ENSKILDE LÄRAREN KAN INTE BEORDRAS ATT UTFÖRA EN ARBETSUPPGIFT PÅ FÖRTROENDETIDEN, EFTERSOM MAN PÅ DENNA TID EJ STÅR TILL ARBETSGIVARENS FÖRFOGANDE.
    DET ÄR DEN ENSKILDE LÄRAREN SJÄLV SOM BESTÄMMER ÖVER DENNA FÖRTROENDETID.

    Däremot den andra delen av årsarbetstiden, den Reglerade arbetstiden, den är den tid som arbetsgivaren har till sitt förfogande att utlägga arbetsuppgifter på. Denna reglerade arbetstid är således alltså på 1’767 – 407 = 1’360tim.

    I den reglerade arbetstiden är man bunden till både tid och plats, d.v.s man skall under denna reglerade tid på 1’360tim stå till arbetsgivarens förfogande. Vilket betyder att man måste vara på arbetsplatsen/skolan men kan naturligtvis genom överenskommelse med enhetschef/rektor få tillåtelse utföra viss tid på annan plats, ev. i hemmet.

    Inom den reglerade arbetstiden skall arbetsuppgifter som undervisning, utvecklingssamtal, samtal med elever/grupper av elever, uppföljning av åtgärdsprogram och individuella studieplaner, föräldramöten, rastvakt, institutionsarbete/ansvar, konferenser, gemensam planering i arbetslag,
    arbetsplatsträffar, för/efterarbete och viss egen förberedelsetid, kontakter med SYO, skolkuratorer, elevhälsovård m.m. rymmas.

    Dessutom skall det inom den reglerade arbetstiden även avsättas tid för kompetensutveckling, där riktmärket är 104tim per heltidsanställd och läsår.

    VILKEN ARBETSTID KAN DÅ ANSES VARA RIMLIG ATT NYTTJA FÖR SCHEMALAGDA LEKTIONER?

    Om man nu beaktar just dessa siffror för en ferietjänst där den reglerade tidens 1’360tim är den enda tid som arbetsgivaren kan utlägga arbetsuppgift på, så kan vi även förstå att under den tid som eleverna inte är på skolan så är det inte möjlig att schemalägga någon lektion.

    Alltså skillnaden mellan de 194 A-dagar (38,8v) för lärare och de 178 dagar (35,6v) elevdagar är 16 dagar.
    16 dagar • 7tim/dag = 112tim som det INTE går att på något sätt schemalägga någon undervisning på.

    Utöver detta, så kan vi enkelt via ett schema fastslå hur mycket tid det går åt för alla APT, Arbetslagsmöten med flera andra möten. Låt oss leka med att dessa mötestider tar 3tim/vecka. Det blir således 3tim • 35,6v ≈ 107tim som det INTE går att begära det skall vara någon schemalagd lektion på.

    Var lärare har både Utvecklingssamtal och klasskonferens 2ggr per läsår. Utvecklingssamtalen medför förutom själva samtalet på 30min/elev, även en förberedelse av insamlande, sortering och tolkning av material från övriga lärare vilket tar lika lång tid.

    Utvecklingssamtalen tar således 1tim/elev och termin (ber. på 16 elever) = 32tim som INTE går att begära det skall kunna schemaläggas lektion på.

    Klasskonferenserna tar i min värld ca 15min/elev och utförs 2ggr per läsår. (ber. På 16 elever) blir det 15min • 16elever • 2ggr = 8tim som INTE går att begära det skall kunna schemaläggas lektion på.

    Sen tillkommer naturligtvis även det egna Medarbetarsamtalet 1tim och Lönesamtal 1tim = 2tim som INTE går att begära det skall kunna schemaläggas lektion på.

    Dessa olika arbetsuppgifter som det rimligtvis INTE skall kunna schemaläggas lektion på blir således 112tim + 107tim + 32tim + 8tim + 2tim = 261tim.

    Utav den Reglerade arbetstiden kvarstår alltså 1’360tim – 261tim = 1’099tim.

    Om nu arbetsgivaren skall förhålla sig till vad som påtalas i arbetstidslagen §17 som avser Paus, att ”arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna”, så kan vi även här säga att denna tid INTE skall kunna schemaläggas lektion på.

    Arbetsmiljöverket rekommenderar 5min/arbetad timme som paus, vilket då i detta sammanhang lär bli 5min • 1’099tim/60 ≈ 92tim.

    Detta blir alltså att av den reglerade arbetstiden, så kvarstår nu 1’360tim – 261tim – 92tim = 1’007tim, vilket är den tid som arbetsgivaren har till sitt förfogande att utlägga arbetsuppgifter på.

    UNDERVISNING VS DIREKT TILL UNDERVISNINGEN ANKNUTEN TID.

    Hur mycket av denna tid på 1’007tim som kan schemaläggas som lektion beror på en enda omständighet, nämligen hur mycket tid behöver den enskilde läraren för det direkta för- och efterarbetet för just dennes lektioner. Alltså hur stor Undervisningsankuten tid krävs för var timme Undervisning?

    Om vi låter oss vara extremt minimala med denna tid och säga oss endast behöva ha 30min till för- och efterarbete, för var timmes undervisning, så blir kvoten mellan dessa två parametrar Ua/U=0,5.

    Innan jag för er påvisar den väldigt enkla men helt suveräna matematiska formel som även förhåller sig till både lag och ingångna avtal, kommer jag här först härleda den från grunden, så inga som helst missförstånd uppstår.

    Vi kan med hänvisning till gällande avtal HÖK12, bilaga M påtala att det endast är möjligt för arbetsgivaren att utlägga arbetsuppgifter på vår reglerade arbetstid. Ovan har vi redan påvisat vilka timmar som det EJ är vare sig rimligt eller ens möjligt utlägga schemalagda lektioner på.

    Med detta i bagaget kan vi därmed påstå att ALLA arbetsuppgifter SKALL rymmas inom den YTTRE RAMEN kallad REGLERAD ARBETSTID och därmed kan vi då fastställa denna formel:
    (Totala Disponibla Tiden) = (U + Ua + Uppdrag) med Uppdrag menas ex. Facklig tid, tid för arbetslagsledare m.m., alla dessa ev. Uppdrag skall rymmas inom den reglerade arbetstiden.

    Om vi ur denna formel då friställer Ua, så får den detta utseende:

    Ua = (Totala Disponibla Tiden) – U – Uppdrag

    Vi vet sedan tidigare att Ua/U = Kvoten(0,5), vilket vid friställande av Ua ger oss följande:

    Ua = U • KVOT

    Dessa två formler för Ua ger oss denna likhetsformel:

    (Totala Disponibla Tiden) – U – Uppdrag = U • KVOT

    Vid en förenkling av detta uttryck får man dessa tre steg som här nedan visas:

    (Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag = U + (U • KVOT)

    (Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag = U • (1 + KVOT)

    U = ((Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag) / (1 + KVOT)

    Därmed har vi en enkel och lätthanterlig formel för beräkning av hur många timmar lektion arbetsgivaren kan schemalägga på den enskilde läraren.

    Om det utläggs en enda timme mer än vad denna formel påvisar, så har arbetsgivaren schemalagt mer lektion på den enskilde läraren än vad som begränsas av lag, avtal och överenskommelser.

    För att nu göra denna tilltänkta matematiska ekvation fullständig, så kan vi för det första fastslå att:

    Den totala disponibla tiden (kvarvarande reglerad arbetstid efter (vad avtal & lag påvisar vilken tid som EJ är möjlig att schemalägga) = 1’007tim.

    Undervisningsankuten tid (Ua) = 30min.

    Undervisningstid/Schemalagd lektionstid (U) = 1tim.

    Kvoten mellan Ua/U = 0,5.

    Låt oss nu nyttja dessa siffror vi har till förfogande och därmed påvisa hur många timmar det går att schemalägga en lärare med ferietjänst, vi antar denna lärare inte har något Uppdrag, så därav blir det inget avdrag för detta i formeln:

    Formeln var U = ((Totala Disponibla Tiden) – Uppdrag) / (1 + KVOT), vilket ger oss detta att räkna på

    U = ((1’007) – Uppdrag) / (1 + 0,5)

    U = 1’007 / 1,5 = 671,33tim, vilket utlagt på den tid eleverna kan ha undervisning, nämligen 35,6 veckor blir 671,33tim / 35,6 veckor ≈ 18,86tim/v.

    ALLTSÅ SAMMANFATTAT SÅ KAN INTE ARBETSGIVAREN PÅ NÅGOT SÄTT SCHEMALÄGGA EN ENSKILD LÄRARE MED FERIETJÄNST MER ÄN MAX 18,86tim per vecka. Skulle arbetsgivaren schemalägga mer än denna tid, så bryter han/hon/hen mot antingen avtalet eller arbetstidslagen, kanske rent utav bägge.

    Gör vi nu en snabb överslagsberäkning på vad som enligt avtal och lag är möjligt att schemalägga på den enskilde läraren och vad som i verkligheten utlägges av arbetsgivaren idag, så blir differensen i storleksordningen mellan 4 – 7 lektionstimmar per vecka, vilket då egentligen med inräknande av för- och efterarbete hamnar på minst 10 timmar varje vecka.

    Enligt skolverkets statistik var det 267’193 verksamma lärare hösten 2013 (Källa: http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-tabeller/snabbfakta-1.120821).

    Detta gör att den totala tiden blir (10tim • 267’193st = 2’671’930tim) per vecka, som per läsår blir upp till (35,6v • 2’671’930tim = 95’120’708) timmar per år.

    En genomsnittlig lärarlön ligger i runda slängar kring 27’000:-/mån, vilket blir en årslön på 324’000:- och omräknat till timlön blir det ≈ 183:36/tim.

    Multiplicerar vi denna timlön med antalet timmar som Lärarna gör för mycket, så hamnar vi på den ofattbara summan av (183:36 kr • 95’120’708 tim) = 17’441’333’018:-. Ja ni läste/räknade helt rätt, det blir faktiskt 17, 4 miljarder kronor varje år som lärarna utför ideellt arbete för.

    Det är alltså som så att det redan finns medel i systemet som från början och hela tiden varit ämnade för skolan men huvudmännen har sett till att dessa medel inte hamnat där. Det är en enkel matematisk sak att se hur många fler lärare det egentligen skulle ha funnits för våra barn.

    17’441’333’018:- / 324’000 = 53’831 fler lärare. Det som i detta läge slår en riktigt hårt i mellangärdet, är den otrevliga sanningen att vi just idag saknar minst 50’000 lärare……..

    • Vart kan vi med detta facit påtala att kommunerna verkligen fördelat resurserna efter barnens olika förutsättningar?
    • Vad kan vi med detta facit direkt peka på i skolväsendet som påvisar att det tas särskild hänsyn till barnets bästa?
    • Vad kan vi med detta facit se i vårt skolväsende som verkligen främjar alla barns utveckling?
    • På vilket sätt med detta facit förmedlar skolväsendet de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingarna?

    Kan vi över huvud taget vara säkra på att de futtiga två miljarder i regeringens s.k. lågstadielöfte som skall gå till huvudmän som satsar på att minska klasstorleken, verkligen låter dessa slantar komma skolan till gagn eller kommer dom som så många gånger tidigare att hitta andra vägar för att komma åt dessa pengar.

    Nej låt oss inte åter igen luras att tro det skall göras en satsning på skolan som så många gånger tidigare alltid visat sig endast bli en tom påse utan innehåll för skolan men en fylld kommunalkassa för ännu fler tillsättningar av mellanchefer.

    Vi måste gå till kärnan i problemet och på alla möjliga vis säkerställa att alla inblandade parter verkligen följer och förhåller sig till vad som överenskommits i de centrala avtalen, samt lagtext.

    När vi kommit så långt att vi med denna modell som verkligen påtalar hur många timmar var enskild lärare kan schemaläggas, så har vi inte bara gett ALLA lärare en riktigt vettig arbetssituation, utan även gett skolchefer ett instrument för att beräkna exakt hur många lärare var skolenhet behöver.

    Tack för ordet, hoppas det är några som orkat läsa allt grundligt.


    • Oj, oj, oj Tommy. Du får nog skaffa dig en egen blogg. Det är så oerhört mycket du vill säga och som behöver komma ut. Detta inlägg är ju nästan lika långt som mina bloggar är, men jag publicerar det för denna gång.

      Jo, det är nog så att de där futtiga miljarderna inte räcker så långt. Dessutom tror jag personligen inte att mindre klasser skulle hjälpa, möjligtvis i lågstadiet. Nej, statligt anställda lärare, så att staten tog kontroll över läraryrket en gång för alla vore nog det som behövs. Och så klart reglera vinsten hos privat drivna skolor.


    • Tommy. Det du skriver finns enkelt och väl sammanfattat i olika skrifter från de två lärarfacken, och vi som är fackligt aktiva (jag själv i LR) och förtroendevalda stångas med dessa frågor om inte dagligen så i allafall regelbundet.


  6. Tack Johan för att du (igen) på mindre än tre rader visar på en variant av Occams rakkniv (den enklaste lösningen är den rätta).


  7. Hur detta kan ske?

    En ideologisk omsvängning, som möjliggjordes tack vare att aktörer inom näringslivet stärkte sin maktposition – med början i slutet av 1970-talet, där valfrihet och konkurrens kom att bli slagord för offentlig verksamhet. Vilket i sin tur krävde en omdefiniering av skolans demokratiska uppdrag, vilket också skedde i och med Lpo 94.

    När Annie Lööf efter valet 2014 anklagade de rödgröna för att rasera välfärden genom att ta bort vinstintressen i offentlig sektor (t.ex. för vård- och utbildningsföretag) var detta helt förväntat.

    En kompromiss är att ha kvar vinstintressen men öka kvalitetskontrollen. Bra eller dåligt – det beror sig på vilken ideologisk utgångspunkt man har i sin bedömning.


    • Hej Pär,

      Välkommen tillbaka på bloggen, du känner till spelreglerna.

      Jag tror att de sista meningarna du skriver är så som måste ske, det är nödvändigt med kvalitetskontroll så snabbt som möjligt, gärna i går. Sedan får man tycka att det är bra eller dåligt, men det behöver hända något.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s