h1

PISA – en evigt het potatis

17 april 2015

Jag har under en längre tid inte varit aktiv på bloggen och det beror på att jag varit på en semesterresa tillsammans med min familj. Vi har varit i Tokyo och hälsat på en av mina bästa vänner som jobbar som en högt uppsatt chef på ett japanskt företag. Det var en fantastisk resa och jag kan verkligen rekommendera alla att åka dit.

Under en av kvällarna som jag umgicks med min vän frågade jag henne hur japanerna i allmänhet är. Hon berättar att de generellt sätt har svårt att tänka ”outside the box”, även på chefsnivå. Det är också så att man tar order utan att ifrågasätta, även om alla är överens om att förslaget chefen har är vansinnigt. Den japanska kulturen är sådan att regler måste följas och att det är viktigt att hjälpas åt t.ex. hela familjer. Kanske är en av anledningarna att Japan är ett land med 130 miljoner invånare och där stora delar av landet består av berg som är obeboeligt. Tokyo är en stad med 13 miljoner invånare, där 9 miljoner människor varje dag passerar Tokyo station. För att få det hela att fungera är det noga med ordning och reda, att man hjälps åt och att alla tar med sig sitt skräp och inte slänger allt på gatan. Ordning och reda med andra ord.

Samhället är också oerhört hierarkiskt och könsrollerna är cementerade. Väldigt många chefer är specialister som har jobbat många år och klättrat för att bli chef. Som min vän säger: ”You earn your rights”, men det behöver inte betyda att chefen för den skull är ledare, utan helt enkelt bara chef. Samhällsstrukturen skiljer sig ganska rejält från Sverige, man har ett smått feodalt samhälle, där man inte ska sticka upp mot makten, utan lyda order och utföra sina plikter, även på chefsnivå. Ganska olikt Sverige.

I PISA 2012 ligger Japan på andra plats med 540 genomsnittspoäng, efter Sydkorea som har 543 genomsnittspoäng. Finland ligger på tredje plats med ett genomsnittspoäng på 529. Sverige ligger långt ner på listan med 482 genomsnittspoäng, en bra bit under OECD-snittet som är 497.

Nu kan ju den PISA-kritiska människan vädra morgonluft och påtala att det verkligen är så att detta är ett bevis för hur hierarkiska länder som Japan och Sydkorea antagligen lär sig utantill och att Sverige har andra saker som de är bättre på och som inte mäts i PISA. Eller att Sverige var ett sådant land på 50-talet då Caligula fick råda i skolan. Dessvärre behöver jag göra er besvikna. För både när det gäller läsförståelse och logiska prov, där det i båda fallen ställs krav på att eleven ska dra slutsatser av det den läser eller löser, misslyckas alldeles för många svenska elever med.

En vanlig uppfattning som spridits av Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE), som en medveten lögn för att manipulera både journalister, skolmänniskor och lärarkåren är att PISA inte mäter rätt saker, att det är fel på frågorna i PISA-proven. Ursäkta mig, men detta är på ren svensk Bullshit! Läs tidigare blogginlägg där jag ger exempel på uppgiftsstandard. Se även dessa exempelfrågor, länk.  Du kan själv se hur PISA-uppgifterna är utformade, vilket jag tycker i högsta grad visar att kritiken mot PISA inte handlar om innehållet utan bygger helt och hållet på ideologi – man vill helt enkelt inte ta reda på vad eleverna kan och man vill helt enkelt inte synliggöra resultat.

Men hur kommer det sig då att japanerna löser uppgifters som handlar om logiskt tänkande betydligt bättre än vad svenska elever gör, trots att man helt uppenbarligen har svårt att tänka utanför boxen enligt min vän? Det hela är inte så himla svårt som en del pedagogiska ”hotshots” verkar tro. I den japanska skolan undervisar läraren och eleverna gör de uppgifter läraren säger att de ska göra och kunskapen bär. Eleverna i Japan har grundkunskaper i ämnena som gör att de kan dra slutsatser och tänka logiskt. Däremot är kulturen så stark i det japanska samhället, så trots att man vet att fel beslut tagits och till och med kanske har förslag på en annan lösning, väljer man att vara tyst. När min vän, i egenskap av chef, slänger ut frågan om någon kan lösa en uppgift på egen hand helt ”outside the box” blir de helt förvirrad, för detta har ingen någonsin förväntats av dem. Kulturen är så stark och hierarkin är så stark att det uppstår en härdsmälta i hjärnan på den japan som utsätts för detta. Alltså, det handlar inte om att dessa unga japaner egentligen inte kan, utan om en kultur som förhindrar dem att göra det.

Under min resa i Japan har det förekommit en debatt om PISA i Sverige. Bakgrunden är att en kvinna på Malmö högskola har skrivit en avhandling om PISA. Avhandlingen håller en ovanligt hög nivå för att vara en avhandling i pedagogik, antagligen en av de bästa på många år, länk. Enkelt kan man säga att Margareta Serder bland annat fokuserar på är att den språk- och begreppsvärld som finns i den svenska versionen av NO-delen av PISA avviker en hel del från vad svenska elever är vana vid när det gäller att lösa NO-uppgifter, vilket påverkar resultatet negativt. Av detta har många (och även Serder) dragit slutsatsen att svenska elever missgynnas av PISA-provet. I en intervju i Sveriges radio, länk, menar Margareta Serder att frågorna är krångligt formulerade, en uppfattning som jag inte delar. Så här står det: ”Margareta Serder menar att den här typen av uppgifter används allt mindre inom undervisningen i svenska klassrum. Istället lär sig svenska elever andra saker – men som inte mäts i Pisa.” Jag undrar vilka andra saker som svenska elever lär sig.

Man kan dock ställa sig frågan om svenska elevers lärande skulle försämras eller förbättras ifall man via god undervisning lärde eleverna det språkbruk och den begreppsvärld som finns i provet? Detta är ju en möjlighet som den internationella forskningen kring formativ bedömning pekar ut. För att bli mer konkret, så här såg en av de aktuella frågorna ut:

SURT REGN
Här nedan ser du ett foto av statyer kallade Karyatiderna som byggdes på Akropolis i Aten för mer än 2500 år sedan. Statyerna är gjorda av en stenart som heter marmor. Marmor består av kalciumkarbonat.

statyer

 

 

 

 

 

År 1980 flyttades originalstatyerna in i Akropolismuseet och ersattes av kopior. Originalstatyerna hade börjat frätas sönder av surt regn.

Normalt regn är en aning surt därför att det har absorberat en del koldioxid från luften. Surt regn är surare än normalt regn därför att det även har absorberat gaser som svaveloxider och kväveoxider.

Effekten av surt regn på marmor kan visas genom att man lägger marmorskärvor i vinäger över natten. Vinäger och surt regn har ungefär samma surhetsgrad. När en marmorskärva läggs i vinäger bildas gasbubblor. Den torra marmorskärvans massa kan bestämmas före och efter experimentet.

Fråga
En marmorskärva har en massa av 2,0 gram innan den sänks ner i vinäger över natten. Nästa dag tas skärvan upp och torkas. Vilken massa kommer den torkade marmorskärvan att ha?

A Mindre än 2,0 gram

B Exakt 2,0 gram

C Mellan 2,0 och 2,4 gram

D Mer än 2,4 gram

Fråga
Varför uppstår gasbubblor när marmorskärvor sänks ner i vinäger?

A Små luftfickor instängda i marmorn när den bildades frigörs.

B Luft som upplöstes i vinägern när den tillverkades frigörs.

C Atomer i marmorn och vinägern omgrupperas för att bilda nya ämnen.

D Marmorn förångas till en gas genom tillsättningen av vinäger

Skulle svenska elevers kunskaper i kemi försämras eller förbättras om de via god undervisning gavs möjligheter att förstå begreppen bakom termerna i frågan? Att förstå dessa begrepp är helt i linje med vad som står i kunskapskraven i kemi, exempelvis årskurs 9: ”Eleven har grundläggande kunskaper om materiens uppbyggnad, oförstörbarhet och omvandlingar och andra kemiska sammanhang och visar det genom att ge exempel på och beskriva dessa med viss användning av kemins begrepp, modeller och teorier. Eleven kan föra enkla till viss del underbyggda resonemang om kemiska processer i levande organismer, mark, luft och vatten och visar då på enkelt identifierbara kemiska samband i naturen.”

Professor Astrid Pettersson skriver i en publikation, som getts ut av Skolverket så sent som den 19 mars i år, om relationen mellan PISA och Lgr 11 vad gäller matematiken: ”Ramverket i PISA överensstämmer i sina huvuddrag med inriktningar som anges i de svenska styrdokumenten. Även matematikinnehållet i ramverk och uppgifter stämmer i huvudsak överens för de två kunskapsutvärderingarna. Däremot finns det relativt stora skillnader i provformat, uppgiftsformat och bedömningsmodeller samt hur texttunga uppgifterna är. Sammanfattningsvis kan konstateras att PISA är ett relevant instrument, med avseende på ramverk och uppgifter, för att mäta svenska 15-åringars kunskaper i matematik utifrån ramverk och matematiskt innehåll. Alla förmågor och aspek- ter av matematiken i de svenska styrdokumenten prövas dock inte i PISA.” Se länk.

Att prov har en styrande effekt på elevers lärande, både hur de lär och vad de lär, visade Ference Marton (med flera) redan 1977 i den klassiska boken Inlärning och omvärldsuppfattning. Att använda denna kraftfulla pedagogiska effekt på elevers lärande på ett medvetet positivt sätt kallas idag för formativ bedömning. Tänk om de som är kritiska till PISA istället skulle ta och bestämma sig för att se till att eleverna kan det PISA-frågorna handlar om. Sverige skulle inte bara få bättre PISA-resultat utan framför allt kunnigare elever som skulle klara av gymnasiet och högskolan bättre.

Sten Arevik och Ove Hartzell beskriver i boken Att göra tänkandet synligt, hur viktigt det är att ”klä begreppen” i NO- och SO-ämnena, länk. Det är förödande med den atomistiska kunskapssyn som fått råda, där eleverna mekaniskt lär sig att definiera begrepp utantill. Arevik och Hartzell menar att eleverna behöver lära sig begreppen med god förståelse och att det är läraren som genom god undervisning ska hjälpa eleverna att ”klä begreppen”. För dig som NO- eller SO-lärare rekommenderar jag verkligen denna bok.

Många av dem som är kritiska till PISA påpekar att det är fel på frågorna. Antagligen har merparten av dessa kritiker aldrig ens sett ett PISA-prov, men utgår redan från början att det är fel – alltså utifrån ideologisk ståndpunkt för prov, betyg, resultat och resultatuppföljning är ”Bad guy” och ska med alla tänkbara medel motverkas. Till och med om det innebär att man bryter mot demokratiskt fattade beslut. Men PIE skiter fullständigt i demokratin egentligen, de har sin egen agenda och det är bara deras läppar som påtalar att de är humanismen personifierad, men handlingen säger något helt annat.

Om det nu är så att du är en PISA-kritiker, eller helt novis på området och inte är nöjd med exemplet som jag ger i detta blogginlägg eller tidigare blogginlägg, kan du titta på flera uppgifter där du ser uppgiftsstandarden på PISA-frågorna, länk. Det är lätt att konstatera att det definitivt inte är fel på frågorna och att elevernas misslyckande i PISA-proven handlar om att skolan misslyckats med att de dem en så bra undervisning att kunskapen bär – något som uppenbarligen den japanska skolan lyckats med. Vi behöver med andra ord lära eleverna att läsa med god förståelse och läsa mycket, grundläggande begreppsbildning och rätt termer. Detta borde vara prioriterat!

Tack och lov finns det journalister som inte går på proggarnas svarvande och skitsnack. En av dessa journalister är Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus, länk. Så här skriver hon: ”SR:s Vetenskapsradio tycks ha ett besked till svenska folket: Pisakrisen är en bluff! Detaljerna behöver ni inte veta, men det handlar om en konspiration innefattande Ronald Reagan, Världsbanken och kapitalistiska konsulter. Syftet? Att våra frimodigt analfabetiska svenska kids ska tvingas ”stå i spikraka led” som de stackars mattegenierna i Shanghais grymma skolor.

Jag överdriver. Men inte så mycket som ni hoppas.

I tisdags var Pisa toppnyhet i Ekot: Det har kommit ”ny kritik” mot Pisa, fick vi veta. Enligt ”ny svensk forskning” är frågorna i Pisas naturvetenskapliga test så krångliga att svenska elever inte förstår dem.

Toppnyhet! Det borde vara tungt, inte sant? Men var det det?”

Marteus avslutar: ” De är övertygade om att svenska elever egentligen är bäst – fast på något annat, härligare och mer demokratiskt, än sådant som onda krafter envisas med att mäta.

Ingenting tyder på att så är fallet.”

Läs Ann-Charlotte Marteus ledare, den är riktigt riktigt bra, länk.

Avslutningsvis kan jag konstatera att vi i Sverige har en lång väg att gå för att nå japanska höjder när det gäller kunskap. Vi ska dock vara stolta över våra frimodiga elever som bitvis är mycket kreativa – ibland på lite fel sätt. Baksidan när det gäller detta är ju att vi tenderar att få lite för stökiga elever och arbetsro som brister. Däremot är det så att de kreativa entreprenörer som poppar upp i Sverige inte är de som misslyckas i PISA, utan det är ungdomar från förorten och landsbygden som inte alls har samma förutsättningar från början att lyckas. De kreativa snillen som lyckas utgör bara promillen i svenska samhället, medan de som misslyckas utgör tiotals procent. Vi har möjlighet att rätta till detta, men då behöver vi göra som Ann-Charlotte Marteus säger: ”Försök inte babbla bort PISA-haveriet.”

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

Annonser

12 kommentarer

  1. Apropå kulturer. När min lillbrorsa (musiker) med kollegor var i Japan var det inte bara en turne utan även att skriva kontrakt med Yamaha som sponsor av instrument. Vid ett tillfälle frågade brorsan deras ciceron: What is your position in the company och fick svaret:
    ”Just a minute. Ahh, I am, ahh number hm onetwothreefour … I am number five boss!


  2. Frågan om surt regn borde eleverna klara om de läst kemi i högstadiet…. Förtydligande av kunskapskraven är vår uppgift som lärare. Det är motstridiga budskap från Skolverket huruvida man skall bryta ner kunskapskraven i mer tydlig form och hur man vikta bedömningarna inom olika områden och årskursvis.. De skickades ut någon film för någon månad sedan med lite förtydligande, men det är fortfarande tvetydigt.


    • Maria,
      Ja det är inte alltid klara besked från Skolverket, eller så kanske det är flera olika klara besked som i sin tur skapar förvirring.


  3. Johan!
    Jag blir lite konfunderad av ditt Pisa-exempel. När jag gjorde NP i kemi med mina 6:or i våras(2014) var uppgifterna på exakt samma nivå som ditt exempel. Det är ju helt otroligt om våra 9:or inte klarar detta. Detta bekräftar dock att vi kan absolut inte kan påstå att pisa-proven skiljer sig från vad vi kräver av våra elever i Sverige.
    Med timss är det, efter vad jag förstår något helt annat, om tvivlen som framförts hade gällt timss hade det väl varit mer förståeligt, även om jag personligen föredrar de mer renodlade kunskapstesterna i timss(matematik).


  4. Men tänk om kommande generationer inte vill vara bäst, varken i PISA eller i ekonomisk tillväxt eller i idrott eller i karriär?

    Tänk om japanerna mer börjar ta till sig andra frukter än de frukter som japanska utbildningssystem och företagskultur kan erbjuda?
    Det finns en liten, men växande skara, unga människor i Japan som ibland går under benämningen ”freeter” som tar avstånd från det här med att göra karriär utan istället värderar enklare leverne med likasinnade.

    Varje utbildningssystem har sina problem och Sverige har under de senaste 25 åren haft stora problem i sitt utbildningssystem. Problemen är tydliga, men lösningarna tycks vara svårare att hantera. Samtidigt ökar pressen på att den svenska skolan ska leverera konkurrensdugliga medborgare. För en vecka sedan framförde den prisbelönte f.d. finansministern Anders Borg behovet av att skolan tidigt satsar på IKT-kompetenser för att eleverna senare ska kunna konkurrera nationellt och internationellt om framtida arbeten.

    Sett ur det perspektivet borde t.ex. matematik vara det ”grundämne” som fick förtur i renoveringen av det svenska utbildningssystemet.

    Men allt bygger på att människor även i framtiden vill tävla och konkurrera om karriär, positioner etc. Utan samhällets krav på skolan om nämnda kompetenser, kunskaper och konkurrenstänkande så står sig skolan slätt. Och det är här som PISA har en viktig funktion i att gynna deltagande staters utbildningssystems inlemmande i en jämförande och konkurrerande global kultur.

    För om alla människor vore nöjda med vad de har, t.ex. vad gäller kunskaper, materiella tillgångar etc. så kommer hela den globala ekonomin att kollapsa. Och det vore den värsta katastrof som kunde hända mänskligheten.

    Så för mänsklighetens skull, fortsätt att mäta kunskaper, ekonomiska tillgångar, prestationer etc. och var aldrig riktigt nöjd.


    • Pär,
      Visst finns det en hel del rebeller i det japanska samhället och det är nog ganska bra, men det krävs ganska mycket att skaka systemet i dess grundvalar. Jag tror också att det krävs ett visst mått av tävlingsinriktning i skolan och i samhället. Jag tror också, som du skriver, att pengar och makt driver människan i nutid, så som i dåtid. Detta är nog en mänsklig egenskap. Kanske var det just denna aspekt som gick fel när Sovjetunionen sprack som politisk dröm, människor behövde inte anstränga sig för att få lite mer, för det skulle man ju ändå inte ha. Alla skulle ha lika, oavsett om du låg i som en gnu eller om du jobbade i slow-motion.


      • Johan,

        Jag tror också att det krävs ett visst mått av tävlingsinriktning i skolan och i samhället. Jag tror också, som du skriver, att pengar och makt driver människan i nutid, så som i dåtid. Detta är nog en mänsklig egenskap.

        Kan bara instämma, som jag förstår det så är det sannolikt en av de mest centrala och starkaste evolutionära drivkrafterna vår art har, och jag läste för ett tag sedan en kommentar (som jag tyvärr tappat bort referensen till) som antydde att om vi skulle lyckas eliminera (eller kraftig dämpa) de underliggande system som bygger upp den, så skulle vi (sannolikt) skriva under vår egen arts dödsdom. Så vår utmaning ligger nog snarare i att bygga upp system och miljöer som kan kanalisera den på ett så konstruktivt sätt som möjligt, med hänsyn tagen till individuella skillnader, samtidigt som vi får försöka minska de negativa konsekvenserna.

        Bland annat så finns det forskning som idag pekar på att ”tävlandet” (el riktigare den feedback som genereras) är helt central för utvecklingen av inte bara en robust och sund självbild, självkänsla, och, kanske mera fascinerande och förvånande, utvecklingen av våra unika personliga karaktärsdrag.

        Viljan inom den progressiva rörelsen att ta bort tävlingsmomentet inom skolan kan i ljuset av detta vara (potentiellt) lika katastrofalt för elevernas personliga utveckling (och framtida förmåga att möta samhällets utmaningar) som det sovjetiska systemet var för ekonomins och samhällets utveckling i länderna under kommunistisk styrelse och ideologi. En verkligt skrämmande tanke.

        fö, en finfin och intressant artikel!


      • Nicklas,
        Tack för dina alltid kloka ord.


  5. Till alla dessa ”forskare” och ”journalister”För att citera Pink Floyd: ”Well I got news for you sunshine”: det är med ord vi tänker och det är med ord och begrepp vi förstår och tolkar vår verklighet. Hade du varit en riktig forskare hade din yrkesheder satt stopp för vilseledandet och rökridåerna och du hade satt vetenskapen först.

    Hur många lärare skulle köpa att en elev försökte bortförklara ett uselt provresultat att ”Det var så många svåra ord” eller ”Jag kan en massa andra saker som visserligen ingen kan bedöma eller vet vad det är men det är MYCKET viktigare än att kunna läsa”?

    En annan jämförelse: tänk om forskare inom t.ex medicin skulle påstå att studenter som inte kunde svara på tentafrågor inom medicin skulle förklara det med att ”De tyckte det var så många svåra ord”(!). Jag vet att jag inte skulle gå till till den framtida läkaren. Tyvärr är det ju så att även den del som topp-presterar sjunkit dramatiskt. Alltså har även de vassaste blivit färre, varför argumentet från PIE att ”men ändå skapar vi framstående entrepenörer och fritänkare” faller.

    Vi har ingen aning om i vilken utsträckning vi kommer att ha entrepenörer i nuvarande generationer elever men att såväl botten, mitten som TOPPEN sjunkit som en sten är knappast uppmuntrande.

    Jag FÖRSTÅR inte hur den överväldigande majoriteten journalister låter etablissemanget och ”forskarna” komma undan med sin bullshit. De (PIE) svamlar om det ena eller det andra vilket mer har formen av etnocentriskhet och osund nationalism än av sakargument – OCH KOMMER UNDAN MED DET! ”Vi svenskar är bättre än alla andra även om det inte går att se någonstans”.

    Var är följdfrågorna? Hur kan man som journalist låta ”forskare” komma undan med varianter på ”Våra elever hade klarat det om det inte var så svåra ord/många ord”(!) och ”Svenska elever kan en massa andra saker som INTE mäts men vi vet inte vad och kan därför inte beskriva det”(!)?

    Har man ett yrkesmässigt existensberättigande då, som ”forskare” eller journalist? Inte i min värld och knappast i någon värld om vi skall applicera vederhäftiga kriterier. Låt oss ta definitionen av Forskare som den är formulerad i Wikipedia: ”Forskare avser en person som bedriver vetenskapligt studium med en aktiv, planmässig och metodisk process för att få nya kunskaper och öka det gemensamma vetandet. Resultatet leder vanligen till vetenskaplig publicering.” De konstaterar också att ”Titeln forskare är inte skyddad.” Nej det ska Gudarna veta!

    Varför går då inte fler journalister till de verkliga forskarna – de vilka använder kvalitativ forskning, inte för att bevisa deras egen uppfattning utan för att bedriva ett vetenskapligt studium med en aktiv, planmässig och metodisk process för att få nya kunskaper och öka det gemensamma vetandet. INTE för att bevisa sitt eget tyckande eller sprida desinformation.

    De verkliga forskarna finns även inom svensk skolforskning men de är i klar minoritet. De flesta har år efter år missbrukat och missbrukar begreppet ”Kvalitativ forskning” men det finns de vilka använder den till att försöka förstå, förklara och utveckla den komplexa verksamhet vi benämnt Skola. För mig är de värda all respekt då de bidrar till skolutveckling och orkar behålla integriteten trots att fusk är bästa sättet att göra karriär.

    Astrid Petterson är i sanning en av dem och en pärla.


    • Peter,
      Tack för dina kloka ord. Som vanligt är det inte svårt att hålla med.


  6. Det här var en intressant artikel:
    http://www.svd.se/pisakatastrofen-kan-bli-skolans-raddning/om/pisarapporten-2015


  7. Tack för länken!
    Det enda som kan rädda skolan är nya styrdokument. För att citera DN-Debatt igår ang. hemtjänsten: ”Diskussionen måste tas ett steg längre då all välfärdsverksamhet kräver en fungerande och ändamålsenlig styrning.”



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s