h1

Kasta ut datorerna, sa Danielsson

20 april 2015

Ibland blir jag oerhört glad av att läsa Dagens Nyheters (DN:s) debattsida. Inte ofta, men åtminstone fredagen 17 april. Där skriver gymnasieläraren Håkan Danielsson en text där han vill kasta ut datorerna från lektionerna, länk (LÄS!!!). Dubbelt jubel! Först för att en lärare får utrymme på Sveriges viktigaste debattforum, men främst för det som Håkan Danielsson skriver.

Jag har länge påtalat att jag tycker att IKT och datorer inte är något bra för skolan, med påföljden att jag blivit kallad reaktionär och framtidsfientlig. Jag vill här påtalat att det inte handlar om att jag anser att datorer inte är ett användbart verktyg i skolan, utan att det har blivit en slags metodik som ska lösa allt. Jag är glad över att Danielsson har samma åsikt som jag, som han dessutom knyter till en rad olika forskningsresultat till. Själv har jag bara utgått från min egen praktik och det jag ser hos eleverna, samt det samhällsfenomen där kommunalpolitiker helt okritiskt pressar in datorer i skolan eller där IT-konsulter eller dataföretag vill in i skolan till varje pris. Min tanke har hela tiden varit att jag inte vill uppleva historien igen, alltså att Problembaserat Lärande (PBL) eller som det utmynnade i – eleverna ska söka kunskap själv/fri forskning. Att låta eleverna sköta sin egen inlärning helt fritt från lärarledd undervisning har varit ett rött skynke för mig.

Då, på 90-talet, när Hans-Åke Scherp åkte land och rike runt och skulle frälsa skolan med ”den nya pedagogiken” var inte tillgången till internet lika påtaglig som idag, heller inte smartphones i var mans hand (varenda unges hand). Danielsson påtalar något som jag personligen sett under mina år som lärare och ser dagligen som rektor – fokus läggs på något annat än att jobba med skolarbetet. Det kan handla om spel eller att kolla sin status på sociala medier. I många fall verkar det som om många unga nödvändigtvis behöver kolla t.ex. Instagram för att se om det hänt något i deras liv. Denna utveckling är skrämmande.

Ni som är lite äldre, typ 50 som jag är. Kommer ni ihåg? Vad hände på långfredagen när vi var unga? Absolut ingenting! Allt var stängt och det sändes trista TV-program. Det var med andra ord en lång och tråkig fredag i rätta bemärkelsen (kanske för att man skulle känna med Jesus). Och på den tiden fanns det ingen reklam-TV, utan två statliga TV-kanaler och statliga radiokanaler, inget internet och ingen video (movieboxen kom på 80-talet). Vad fick man göra då? Jo, ha tråkigt och kanske gå ut och cykla, spela brännboll och eventuellt kort med sina föräldrar.

Vad vill jag säga med detta då? Att det var bättre förr? Nej verkligen inte. Jag skulle aldrig vilja dra tillbaka tiden, dagens datoranvändande och våra smartphones har blivit lika viktigt som el för oss, men jag vill gärna att vi reflekterar över vad våra skolelever behöver. Här tycker jag Håkan Danielsson sätter ord på den oro som finns i svensk skola. Klart att det inte bara är att slänga ut datorn så blir det lugna lektioner, det är lite mer komplicerat än så, men jag menar att det är viktigt att ha lärarledd undervisning och att mobilerna ska vara avstängda och placerade någon annanstans än i elevens hand eller ficka. Det är direkt nödvändigt att mobilen inte signalerar under hela lektionen: ”Se på mig, se på mig, se på mig”. Jag tycker också att det är viktigt att ha en pedagogisk mening, alltså en didaktisk frågeställning, till att man använder datorer i skolan.

Jag undervisade alltid som lärare och mina elever fick skriva så att de ibland fick skrivkramp. Men vad de blev bra på att skriva! Och de processade verkligen det jag tog upp på lektionerna, alltså ”Skriva – ett sätt att tänka”. Hade smartboarden funnits under min aktiva tid som lärare, är jag ganska säker på att den hade blivit min bästa vän –  att plocka in verkligheten i klassrummet var det jag sysslade med så mycket jag bara kunde. Det jag ju just det som Torsten Madsén skrev i Pedagogiska magasinet 3 2002: ”Under 1990-talet har det varit lätt att se en påtaglig trend mot mera av enskilt arbete och individuell planering i svenska klassrum på alla nivåer. Denna utveckling har ofta fått ett starkt understöd av lokala politiker, som mer än gärna köpt slagordet att ”eleverna ska söka sin kunskap själva – lärarna ska vara handledare”. Om alla elever bara får tillgång till dator och internet kommer läroprocesserna att revolutioneras, har det också sagts. Jag har till och med mött lärare som på lokal nivå fått tydliga signaler om att det är ”fult” att undervisa! Resultatet har blivit att många lärare mer eller mindre abdikerat och främst administrerar elevernas självständiga klassrumsarbete. 

Men hur stämmer dessa tendenser med bilderna från de senaste två årtiondenas forskning om lärande? Paradoxalt nog pekar de flesta resultaten i rakt motsatt riktning! Allt starkare understryks att samspelet i små grupper är avgörande för elevernas förståelse och att en aktiv och lyhörd lärare är helt avgörande för skolans resultat. Den som förstår mer måste vara med och hjälpa eleverna att formulera frågor och planera lämpliga arbetsgångar. Dialog – mellan elever och mellan lärare och elever – framhålls som en kungsväg till bättre lärande. Utan diskussioner i helklass uteblir också mycket av det förståelseinriktade lärandet.  

 Det råder också en stor samstämmighet bland forskare runt om i världen om att informations- och kommunikationsteknologin (IKT) inte i sig innebär bättre betingelser för elevers lärande. För att utveckla den stora pedagogiska potential som IKT har, måste tekniken bland annat kombineras med radikala förändringar i kommunikationsmönstren i klassrummen, men också i urvalet och struktureringen av innehållet i undervisningen.” 

Madséns text är lysande och högaktuell idag, trots att den har några år på nacken. Torsten Madsén var …. Och hade behövts idag. Tyvärr avled han samma år som denna text publicerades, alltså 2002. Har du inte läst den kommer här en njutning, Torsten Madsén. Jag vill tacka Håkan Danielsson för ett mycket bra debattinlägg. Det var modigt att skriva detta och gå emot hela datorindustrin, pedagogiska etablissemanget, IKT-rörelsen och SKL, som lobbar för ett ökat datoranvändande.

Personligen håller jag med i allt Danielsson skriver, men dessvärre tror jag att det finns en dold agenda under utbredningen av datorer i skolan. SKL vill hindra lärarna att vara så viktiga som de egentligen är genom att satsa på datorer och på så vis låta läraren vara ”handledare”. En livsavgörande lärare och en kår med sådana personer blir ett makthot, vilket SKL verkligen inte vill ha. Man vill inte ha en stark lärarkår, utan gärna en kuvad personalgrupp. Det pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE) vill ha en fortsatt flummig skola där resultat inte mäts och där de behåller initiativet. I detta gyttjeträsk kan dessa skenheliga personer fortsätta sitta på sin makt och bestämma över svensk skola. Det är därför man satsar på IT-boomen och IT i skolan. Ett sådant exempel är Tomas Kroksmarks om i all sin flummighet har satsat på gamification och annan IT i skolan. Nu vill jag påtala att jag inte på något sätt är emot gamification eller IKT, bara att det finns ett pedagogiskt syfte och ett pedagogiskt resultat där eleverna lyckas bättre med sina kunskaper. Eftersom Kroksmark och hans PIE-kompisar avskyr att mäta resultat och ta reda på huruvida eleverna lär sig grundläggande kunskaper, så förhåller jag mig skeptisk till IKT som en fantastisk lösning, på samma sätt som jag förhåller mig skeptisk till PBL. Hur många exempel behövs egentligen för att riksdagspolitikerna ska inse att svensk skola behöver förstatligas?

För övrigt anser jag att lärare är samhällets viktigaste arbete – alla kategorier inräknade!

Advertisements

16 kommentarer

  1. Håller med, Danielssons artikel var mycket bra. Det finns forskning om datorindustrins roll i svensk skolas datorisering. I gryningen av skolans datorisering demoniserades de lärare som inte hade lust att satsa på den metodiken (jag menar att det inte är pedagogik) och kallades förändringsobenägna. Det har jag hört sägas om så många. // Stella, svensklärare på gymnasiet


    • Stella,
      Jo, du har hört detta och det har jag hört flera andra som också har hört. Reaktionära lärare har jag hört.


  2. En fundering kring dina två senaste inlägg. Kan det vara så att ett antal personer inom PIE i hemlighet önskar sig lite Japanska hierarkier så de inte får så mycket kritik?

    Markus


    • Markus,

      Jo, det är nog så, kanske till och med skulle en del vilja ha diktatur, men det skulle de aldrig tillstå.


      • Hu!


  3. Det här med datorer i klassrummen är problematiskt på flera plan. Det är självklart så att barnen får svårt att skilja på fritid och lektionstid när de har tillgång till internet hela tiden. Lika självklart är det att det måste vara lärarens uppgift att påpeka för barnen att de ska använda datorerna så som de är tänkta. Det är svårt får många lärare att ta dessa konflikter, dels när skolan satsat på datorer till alla elever istället för läroböcker, dels för att barnen måste ju trivas och tycka att det är roligt i skolan. För även om en lärare står upp för ett ideal hur klassrumsmiljön ska se ut, så betyder det ingenting om resterande lärare och skolledning inte har samma syn (eller säger sig ha samma syn, men agerar helt annorlunda). Det är lite roligt att barnen själva inte förstår hur tydligt det är när de glider ifrån lektionen och in i vad som stjäl deras uppmärksamhet för stunden samt de bortförklaringar som ges när man påpekar att det fortfarande är lektionstid.

    Något som det alltid pratas om är förmågor, men förmågan att kunna ta anteckningar samt arbeta med papper och penna är tydligen oviktigt. Som nämns så är det en pedagogisk fördel att låta barnen skriva för hand då de måste koncentrera sig och fokusera mer på vad de gör. Dessutom är det ingen höjdare att komma till högskolan och efter fem veckor få sitta av en fem och en halvtimme lång skriftlig tentamen om man är helt otränad på handskrivning. Precis som nämns i artikeln är anteckningsskrivande något som behövs tränas och gås igenom flera gånger av läraren. Vad gäller datoranvändning i övrigt så har attityden länge varit att barnen kan datorer så mycket bättre än vuxna. Hur man använder datorn som det verktyg det är tänkt, är det däremot inte alla barn som kan. Här brister många lärare och tar för givet att barnen kan använda dator och program utan att gå igenom dessa, datorkunskapslektionerna har dragits in för att bekosta elevernas datorer – eleverna får lära sig själva återigen.

    En viktig aspekt, enligt mig, är svårigheten att få hela klassen att använda samma källa när det enbart finns datorer att tillgå. Jag är av den bestämda åsikten att det finns en pedagogisk fördel att hela klassen arbetar utifrån samma material när det handlar om grundkunskapsinlärning. Det blir enklare för barnen att diskutera om de vet att de läst samma sak mot om de läst olika sidor och är osäkra på om det är rätt. Självklart kan det finnas fördelar att läsa olika källor, men det är först när grunden är lagd och man går vidare. Upplever det som helt omöjligt att få hela klassen att läsa samma sak, även om jag hänvisar till vilka sidor som jag vill att eleverna ska läsa för att det är dessa jag utgått ifrån under genomgången så väljer eleverna andra sidor av olika anledningar. Det kan vara att det är för svår text, för mycket eller för tråkig hemsida osv. Avslutningsvis, så är det skillnad på digital hypertext och analog text samt hur man bearbetar dessa olika textformat. Även här behöver det föras en diskussion kring förmåga att bearbeta text och hur vi tränar elever på bästa sätt att bli duktiga på att läsa samt bearbeta text. Det är tydligt att det idag mycket handlar om Aftonblads-läsning hos eleverna. Eleverna läser rubrikerna men sällan innehållet, för att det är jobbigt och tråkigt är vanligaste förklaringarna jag får höra.

    Så absolut, jag håller med om att datoranvändning under lektionstid behöver minskas. Även om man har en pedagogisk tanke bakom, så får vi inte glömma bort förmågorna med analog text och arbete med papper och penna behöver tränas för att klara av högskolestudier, samt andra situationer i livet där vi bara har tillgång till papper och penna.


    • Fredrik,
      Det kanske inte är självklart, även om du och jag tycker det, att en dator inte kan ersätta en lärare, en klassrumsdiskussion eller ett läromedel (även om det finns digitaliserade läromedel). Det finns en stor industriell press från datorföretagen och jag hoppas att skolan kan värna sig så att de hävdar sin pedagogiska rätt i den didaktiska diskussionen.


  4. I min skola har alla elever i åk6 en egen iPad med tangentbord och alla åk7-9 egen dator. Det är lärarna som bestämmer när de används och när de inte används och det fungerar. Inom alla ämnen finns mycket bra digitala verktyg, de ska nyttjas, men läraren är läraren och skall undervisa, mäta resultat och följa upp. Vi är viktiga och ska inte ersättas.


    • Anna-Carina,
      Det är just detta som är kruxet – Läraren bestämmer! Och då behövs en pedagogisk idé. Så jag hoppas verkligen att diskussionen framöver inte handlar om att jag eller någon annan är teknikfientlig, utan om att vi vill se vinsten av datoranvändande.


  5. Om det nu finns en dold agenda hos SKL och PIE, varför då inte snuva dom på glädjen och använd datorn på ett sätt som blir effektivt. Fulsurfarna kommer man aldrig åt, genom att försöka spåra upp eller jaga dom (detta tar bara bort en massa tid), utan genom att få dem att inse att datorer, lärande och undervisning inte behöver sättas mot varandra, om man inte aktivt väljer att göra det.

    Sen behöver ju inte lärare (eller gör dom det) slaviskt eller underordnat (för att använda din terminologi) vad kringresande föreläsare och ”upptäckare” vill att de skall använda. Lärare behöver ta tillbaka autonomin över sitt lärarskap.

    Så … om lärare använder datorn i undervisningen ger de sina elever signaler om att det är så den kan användas. Vilken ålder det handlar om är viktig!

    Sluta jakten, mota bort motståndet och ”glöm” för ett ögonblicket hur det var förr.

    Om jag går tillbaka i tiden, får jag med förlov sagt, att jag tänker bättre framför datorn än när jag skriver för hand. Visst blir det mycket utvikningar och onödig text, men då synliggör jag ju vad som just är detta (med överinseende av andra som läser mitt manus) och når lättare och fortare fram till kärnan, än om jag skall skriva för hand först (och det är enklare att radera än att lägga till). Vissa har orden i huvudet, medan andra måste få ner dem på papper och ytterligare behöver tangenter. I en dator kan man skriva om och om igen (och det mesta måste man skriva om flera gånger).

    Datorn ger oss en fantastisk möjlighet!


    • Monika, du får inte glömma att du har den där biten som du fått från bokläsning, träning och plugg. Barnen som börjar med I-pads i förskola och lågstadiet får inte din biten. De kastas direkt in i ett snuttifieringsläsande och ett ständigt flyende från ”tråkighet”. Jag tror att de på det viset missar bitar som de senare i livet har väldigt svårt att ta igen.
      Det här har faktiskt bekräftats av neurologisk forskning som visar, mycket förenklat, att bokläsande och internetläsande hamnar på olika ställen i hjärnan och alltså ur hjärnans synvinkel är två helt olika aktiviteter. Möjligen kan det vara anledningen till den bristande läsförståelsen hos många barn.
      För mig personligen och säkert för dig också, är datorn och internet ett helt fantastiskt fönster mot allt, men glöm inte att vi har tidigt i livet kämpat med boktexter av varierande svårighetsgrad.
      Jag har själv en bakgrund där jag i tjugo års tid skrivit datorprogram för lärande för industrin och betecknande är att många av oss som har arbetat med detta är väldigt restriktiva mot att använda datorer i undervisningen. Obs jag skriver restriktiva, inte fientligt inställda.


      • Jo, men du har helt rätt. Det är därför jag skriver att åldern har betydelse. Gällande förskole- och ”lågstadiebarn” behöver man vara försiktig.

        Datorerna används, som jag ser det, felaktigt, om man inte ger så små barn dessa utmaningar som du nämner.


  6. Vad skönt att det finns fler som är kritiska till den okritiska datoriseringen i skolan. Jag vill ha datorer i skolan (och gärna programmering), bara inte ett okritiskt införande.


    • Tack Angelica!


  7. Absolut sant! Hoppas du förstår min dåligt Svenska men jag har just flyttat från Nederländerna med man och fyra barn och bilderna jag såg i skolor här i kommunen är verkligen skrämmande för mig. Helt passiva barn som sitter som zombies i korridoren som inte alls får chansen att möta varandra eller lärare på nagot sätt. Och då pratar jag inte ens om mikrougnsvågar som utsänts av datorer, de går rakt genom kroppen och absorberas 100 % och skadar barnets DNA och fertiliteten och livsenergi och det ses man! Aldirig i mitt liv såg jag så många trötta barn tillsammans. Det är ett skamt att inte alla föräldrar informerar sig bättre än att bara tro på alla falsigheter som strålskyddsmyndigheterna sprider. De hävdar att trådlöst teknik är helt ofarligt, men det förstorar allt båda pedagogiskt och fysiskt. Djupttriswt!


    • Hej Wendy,
      Den biologiska skadan av för mycket användande av datorer kan jag inte uttala mig om, även om en del läkare har hävdat att datorer kan ha en negativ inverkan på kroppen. Annars tänker jag att just lärarledd undervisning där samtal och problematisering av lektionens innehåll är något som behöver lyftas fram istället för att eleverna ska sitta framför en burk.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s