h1

Vad händer egentligen?

28 april 2015

Jag har varit ute i kylan, bortkopplad, nerkopplad – helt utan internet hemma. Det är lite som om man saknar el. En dålig installation av vår fiber hade lett till ett fiberbrott och vi har varit utan internet hela april. Kunde lägga lite kommentarer på min telefon och lägga ut ett färdigskrivet blogginlägg på jobbets dator. Men att sitta och skriva har inte gått. Nu är jag dock på banan igen och har flera blogginlägg på gång. Första blogginlägget handlar om en utbildning som inte är värd namnet.

Häromveckan blev jag glad över att läsa debattsidan i Dagens Nyheter (DN). Just den dagen, något som inte händer så ofta, men nu har det hänt igen. På DN-debatt måndagen 20/4 skriver Clarence Crafoord, Sebastian Scheiman och Laura Eriksson, alla jurister att de tänker stämma högskolan för dålig utbildningskvalitet, länk.

Oh my god, vilket glädjande besked! Som jag har väntat på detta, att människor inte accepterar en usel utbildning och att man tar tag i detta och ställer ansvariga inför skranket. Men tydligen behövs det en speciell förening, en idéel förening som driver frågor rent juridiskt, länk.

Att studenten i fråga, som heter Connie Dickinson har klagat hos högskolan har inte lett någonstans. Nu verkar Universitetskanslerämbetet ha reagerat och har underkänt utbildningen på fyra av fem punkter och Mälardalens högskolan riskerar att förlora examinationsrätten för utbildningen. Tydligen har man marknadsfört utbildningen, ”Analytical Finance” som en internationell utbildning med engelska som undervisningsspråk. Så här står det i artikeln: ”Flera lärare hade så bristande språkkunskaper i både svenska och engelska att kommunikationen med studenterna blev lidande, pedagogiken var gammalmodig och undervisningen bestod ibland enbart av utdelning av stenciler. På en kurs i datorprogrammering saknades det både datorer och sittplatser i klassrummet. Dessutom upplevdes lärarna som ohjälpsamma i kontakten med studenterna.”

Varför inte hota med att stänga hela högskolan om den håller så dålig klass? Vilket underbart scenario om Centrum för rättvisa kunde stämma Stockholms Universitet för forskningsfusk och ideologiproduktion när det gäller de kurser som handlar om bedömning. Att man är orederlig i sin forskning, inte så noga med reliabilitet och validitet – spelar det någon roll? Klart att det gör. Kanske en nöt för Centrum för rättvisa att knäcka?

Längre in i denna dags DN hittar jag en artikel som har rubriken, länk: ”Birgitta Forsberg: I Landet Lagom behöver sällan någon stå till svars.” Artikeln handlar om företagsledare i Sverige som inte behöver ta något ansvar. Så här står det: ”Det är som att vi är för trötta för att reagera i Sverige, skriver en läsare apropå turerna i hygienföretaget SCA. Ja det är någon slags förlamning som vilar över landet när det gäller att utkräva ansvar.” Vidare går det att läsa: ”Etablissemanget ruskar på sig och går vidare. Sällan behöver någon ta ansvar för felsteg. Och den som gör det utlöser ofta en fallskärm i mångmiljonklassen.”

Känner vi igen det? Alltså inte pengarna, men att etablissemanget skakar av sig all kritik och går vidare. Samman fenomen som pågår inom skolans värld. PIE får kritik, men de skakar av sig denna kritik och går vidare. Som när Tomas Kroksmark fick kritik av mig och i UR:s radioprogram Skolministeriet för att det var si så där med Martin Hugos bok, fylld till bredden av ideologi. Denna kritik rann av Kroksmark som vatten på en gås. Vill du veta varför jag var upprörd över Hugos bok, länk. Eller varför inte exempel om hur Christian Lundahl formligen skiter i grundläggande forskningsmetodik när han föreläser eller skriver sina böcker, länk. Det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget struntar totalt i kritik eller ansvar, man ruskar på sig och kör vidare på inslagen ideologisk väg. Om det man står för, i verkligheten funkar eller inte bryr sig PIE inte om, utan det är ideologin som är det viktiga. Och blir man trängd byts fokus, eller också skyller man på politiker – helst Jan Björklund. Frågan om vilken politiker som nu ska bli offerlamm? Frågan är också hur länge man ska skylla på att Björklunds politik, som har pågått i två mandatperioder, är orsaken till svensk skolas förfall? Medan PIE i det tysta har drivit sin linje över 20 år. Här har vi ett gäng pedagoger som har förstört svensk skola, från Mats Ekholm och framåt. Gräver man djupare så började det långt innan Ekholm som nestor i PIE drev sin linje, en väg som verkligen har gjort att Sverige har tappat på alla plan när det gäller utbildning. Senast idag (28/4-15) hörde jag på radion att Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kunde konstatera att svenska elever är mer polariserade, de kunniga blir kunnigare och de svaga blir svagare. En mycket trist utveckling som PIE får ta på sig och som även SKL har en del i, eftersom de aktivt varit med och rivit ner läraryrket, länk.

Så vad händer? Två intressanta och högst aktuella artiklar som egentligen inte handlar direkt om skolan, men där innehållet i högsta grad kan appliceras på skolan och det som händer inom skolan. När är det dags för myndigheter, t.ex. Universitetskanslerämbetet att på riktigt ta tag i kvaliteten på lärarutbildningen och verkligen dra in examinationsrätten? När ska politiker sätta sig ner och ha en partiöverskridande kommission? När ska PIE:s makt brytas? När ska dessa personer få stå till svars för den skada de åsamkat svenska elever och lärare? När ska forskningsfusket upphöra? Det är tur för PIE att jag inte är förmögen, för hade jag pengar skulle jag tveklöst starta en idéel organisation likt Centrum för rättvisa och dra företrädare för PIE inför domstol.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete! Alla kategorier!!!

Annonser

4 kommentarer

  1. LGr-11 med alla sina brister i språk och tydlighet skulle kunna vara fullt användbar om inte den hela tiden skadesköts med tex allt larv om ”förmågor”. Friheten i läroplanen är ju fantastisk. Jag har alla (nästan) möjligheter att välja material och inriktning bara det leder till att eleverna får chans att klara kunskapskraven. Istället fuskas den och rätten till kunskap bort med idiotier som ”The Big five”, metakognition och annat som snarare stjälper elevernas möjligheter att nå kunskaper. Och vi som kämpar för elevens rätt ses snett på, som ett slags bakåtsträvande mörkermän. Det finns ändå hopp. Min dotter (lärarkandidat på Sveriges kanske bästa lärarutbildning, Södertörn) påpekade något jag inte reflekterat över, nämligen att den finska respektive svenska läroplanen i formuleringen av sina betygs- och kunskapskrav betonar olika former av bedömning: den svenska den formativa modellen och den finska den summativa MEN ATT DET INTE GÖR ATT DE MOTSÄTTER VARANDRA – DE KOMPLETTERAR! Om Svanelid och andra anhang kunde fatta det! För att analysera krävs kunskaper, för att skriva krävs skrivförmåga osv.

    Egenligen skulle man för alla i PIE kräva närläsning av Gunder Anderssons ”Torrsimmaren”. Med något litet hopp om mänskligheten kanske de skulle fatta jämförelsen. (Läs, lär och . . . njut):

    http://sv.svenskanoveller.wikia.com/wiki/Torrsimmaren


    • Sören,
      Kul text, torrsimmaren. Ja, det är ju väldigt trist att Lgr 11 inte fungerar. Jag återkommer till att jag på ganska kort tid skulle kunna få Lpo 94 att fungera med centralt innehåll. Men det kanske är för mycket att önska?

      Intressant det där med din dotter. Jag har tagit emot många lärarstudenter från Södertörn genom åren och dessa har emellanåt varit ganska bra och haft med sig en del. Dock har det vid flera tillfällen varit så att det även varit noll-koll och då har det inte varit studentens fel, utan lite snurrigt från högskolans håll. Jag hoppas så klart att det blivit bättre på senaste tid.


    • Sören!
      Tack för novellen. Den värmer mitt montessorihjärta.” Hjälp mig att få kunskap, förmågorna fixar jag på mitt sätt”.
      Vad tror du att Göran Svanelid säger om detta?


  2. Sten: han får säkert in det bland sina elefanter och kan fortsätta göra sina (välbetalda) föreläsningsturnéer.
    Johan: kanske har det mer med ämne/institution än lärosäte att göra. Min empiri är liksom tunn 😉 men jag ser ju vilka krav som ställs och vilken arbetstakt som krävs. Alina läser (gymnasie)svenska. Men naturligtvis har den personliga inställningen till studierna nog ännu större betydelse, kanske särskilt de gånger man ställs utan riktlinjer från högskolans sida och tvingas tänka och agera själv – något som ju sedan hela yrkesutövningen handlar om.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s