Tjänstemannaväldet igen


I Dagens Nyheter (DN) lördagen 18 april 2015 skriver tre professorer en debattartikel som handlar om hur politiska sakkunniga, sekreterare och kommunikatörer bedriver politik utan att vara folkvalda, länk. Äntligen! Hur länge har inte jag påtalat hur tjänstemannaväldet är ett stort problem i Sverige, inte minst inom skolans värld.

Så här skriver man: ”Vad betyder denna utveckling för hälsoläget i den svenska demokratin? Ett resultat från vår undersökning är den ökande betydelsen av pengar i svensk politik. Att ha råd med många PR-konsulter och tankesmeder blir i detta nya politiska landskap allt viktigare.” vidare skriver man: ”En annan effekt är att detta ökar otydligheten i vem det är som faktiskt beslutar i viktiga frågor. Grundlagen säger till exempel ingenting om hur man ska utkräva ansvar av denna nya och omfattande kategori politiska beslutfattare.”

Exakt! Vem tar ansvar? Snart 20-års harvande med lärare som kommunalt anställda har drivit lärarkårens status till bottennivå och dessutom har skolan generellt sätt utarmats på resurser. Ansvar? Nix, ingen tar ansvar, utan det talas bara om vad som ska göras bättre, men det är bara punktinsatser som görs. Ingen får stå till svars för maktmissbruk, oavsett om det gäller tjänstemän eller pedagogiska forskare. Forskningsfusk – inget händer!!!

Jag har i många blogginlägg påtalat hur tjänstemän styr och ställer, inte minst på Skolverket. Allt för ofta handlar det om att tjänstemännen gör om ett demokratiskt fattat beslut till något som passar deras ideologi eller agenda. Att ett beslut t.ex. tas i riksdagen och efter att passerat tjänstemännens kvarnar har detta beslut förvandlats till något helt annat, t.ex. det som hände när Skolverket fick i uppdrag att ta fram kursplanerna till Lgr 11. Uppdraget var att ta fram tydligare kursplaner. Det enda som blev tydligare var strukturen, medan innehållet blev allt annat än tydligt. Fast tjänstemännen på Skolverket hade ett mantra som gick hela tiden: ”De nya tydliga kursplanerna”. Läs mitt blogginlägg om detta, länk och länk. Ett annat blogginlägg som jag skrev i denna fråga var del 4 i min bloggserie En skola åt helvete, länk.

Jag tycker ändå att professorerna Christina Garsten, Bo Rothstein och Stefan Svallfors inte tar upp tjänstemannaväldet helt och hållet, men man pekar hur tjänstemän, sakkunniga och kommunikatörer bedriver politik fast de saknar mandat, men det är bra att detta fenomen pekas ut. Dessvärre anser jag att det är betydligt värre än så. Alla tjänstemän på olika statliga och kommunala verksamheter som gör om politiskt fattade beslut till något annat, ibland helt tvärt om. Detta är högst påtagligt i skolans värld.

Dessutom är det aldrig bra när ekonomiska intressen får styra, något som vi som jobbar i skolan i högsta grad känner till, t.ex. när det gäller massutredningar när det gäller syndromdiagnoser, där vinstdrivande företag får betalt per diagnos och läkemedelsföretagen tjänar grova pengar på att sälja preparat. Men så klart är ju de personer som jobbar inom denna bransch sanna humanister och vill bara hjälp. Eller?

Tänk även på alla konsulter som vill in och kränga sina ”direkt avgörande produkter” oavsett om det gäller ett datasystem eller föreläsningar. För visst kommer vi att få en bättre skola då, bara vi har just deras produkt. Eller? Och hela kommuner köper ett färdigt koncept som saknar någon som helst förankring i klassrummet, eventuellt kan man visa på att ”forskningen säger” och så hänvisas det till någon studie gjord i Israel 1988 av Ruth Butler. ”Jo, det är sant, betyg är dåligt, det säger forskningen”. Och kommungubbarna nickar i takt och  köper hela konceptet. Tack för kaffet!

För övrigt anser jag att lärare är samhällets viktigaste arbete – alla kategorier inräknade!

9 reaktioner till “Tjänstemannaväldet igen

  1. Tack för att du än en gång tar upp detta.
    De kopplingar mellan kommersiella intressen och tjänstemännen som du nämner märks inte minst i tjaten om ”förnyelse som stöds av modern pedagogisk forskning”. Du har själv pekat på så kallade forskare som har starka kopplingar till både kommersiella intressen och tjänstemän.
    För det första är ‘forskare” och ”forskning” inte skyddat och för det andra har det visat sig att denna moderna pedagogiska ”forskning” i många fall går tvärs emot den neurologiska, mycket seriösa forskningen. Här finns ett pedagogiskt problem för hjärnforskarna eftersom deras rapporter är rätt svårlästa och alltid på engelska.

  2. Hur stor är chansen att skolkommissionen, under ledning av Anna Ekström Generaldirektör Skolverket, kommer att hitta några orsaker till skolans förfall hos tjänstemännen på Skolverket?

    1. Tommy,
      Dessa chanser är nog minimala, kanske till och med obefintliga. Jag tror för övrigt att skolkommissionen inte kommer titta bakåt och leta fel, utan titta framåt och ta fram vägar som leder till en bättre skola med högre måluppfyllelse. Det finns ett litet problem med detta, många av de personer som har varit med och bidragit till den svenska skolans förfall är i högsta grad aktuella med att driva ”skolutveckling”, t.ex. Tomas Kroksmark, Christian Lundahl och Hans-Åke Scherp. Det innebär att de kan fortsätta driva sin ideologiska agenda, behöver bara paketera om den. Personligen tror jag att det är nödvändigt att synliggöra det gamla och ställa ansvariga till svar, kanske rannsaka metoder och se vad de har lett till. Men vi lever ju i ”mellan-mjölkens land” och det verkar vara så att så fort det blir konflikt blir människor ängsliga och även rädda. Likt strutsen stoppas huvudet i marken (skröna om Strutsen). Det ska råda något slags konsensus och humanismens fana ska vaja högt. Men baksidan blir allt annat än humanism, det blir en auktoritär värld där ”svagisarna” blir förlorarna.

      1. Jag var med min chef på en samling med ”rektorslyftet” i våras. Det var en skräckupplevelse. Hans-Åke Scherp var inbjuden som inspirationstalare och fick hålla på i flera timmar. Ingen av alla de närvarande rektorerna ställde en enda kritisk fråga. När inte ens Sveriges skolledare ser som sin huvuduppgift att erbjuda undervisning så förblir vi där vi är.

      2. Ja Jonas, det är många inom skolvärlden, både rektorer och lärare som är okritiska. Det handlar inte om att vara negativ utan det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt när det gäller allt som översköljer skolan. All metodik som införs, alla konsulter som kommer in och föreläser. Det som är intressant är att ingen fråga, t.ex. Scherp vad han har uppnått för resultat med sin forskning och de föreläsningar han har hållit. Det hela är sorgligt!

  3. Jag sprang just förbi den här artikeln i ”The Guardian”, som handlar om hur lärarfacket i Storbritannien nu går ut och varnar för att skolor får allt svårare att rekrytera erfarna lärare.

    Samtidigt varnar man för att nyutbildade lärare är dåligt förberedda för arbetet i klassrummen, med brister i ämneskunskap, pedagogik och barnutveckling.

    Nu ska man nog oftast vara lite försiktig med att dra för stora växlar på enskilda artiklar av den här formen, men, de kan utgöra pusselbitar och delar av en större väv. Det finns också många intressant inlägg i kommentarsfältet från lärare, med (ofta) hård kritik av politisk klåfingrighet och detaljstyrning av tjänstemän. Det är (från mitt perspektiv) frapperande hur många av dessa trender som verkar gå igen när man ser till skolsystemen i Storbritannien, Sverige, USA etc.

    http://www.theguardian.com/education/2015/may/03/schools-unable-to-recruit-senior-teachers-says-union

    1. Ja du Nicklas. Det är stora likheter och man undrar ju när samhället (politiker och tjänstemän) ta vara på de lärare vi har, inte minst de äldre lärarna som sitter på erfarenheter och kunskaper. Jag hoppas att vi någon gång kommer till den punkten där alla jobbar för att satsa på lärarna, både politiker och tjänstemän men även andra inblandade. Någon gång behöver ju den nedåtgående trenden brytas.

  4. Johan,

    Jag hoppas att vi någon gång kommer till den punkten där alla jobbar för att satsa på lärarna, både politiker och tjänstemän men även andra inblandade. Någon gång behöver ju den nedåtgående trenden brytas.

    Jag sympatisera definitivt med detta, men, jag tror det är upp till vad vi gemensamt gör eller inte gör som är avgörande. Det finns en (i mina ögon ofta naiv) föreställning om att det säkert ”löser” sig på ett eller annat sätt.

    Verkligheten pekar tvärtom på att det inte (alla gånger) gör det. Om jag minns riktigt så var det Jared Diamond som beskrev en situation från en föreläsning där en elev, (efter att man diskuterat Påskön), förundrat ställde frågan, ‘Vad tänkte egentligen personen på som högg ned den sista palmen?’

    På (tidsmässigt) närmare håll så kan man t.ex. peka på att för ca 100 år sedan var Argentina ett av världens rikaste och mest utvecklade länder (och spåddes en lysande framtid), och, landet som man emigrerade (och flydde till) för ett bättre liv. Spola fram till idag, och landet befinner sig på gränsen till att betraktas som ett uland.

    En av de saker som kanske slår mig mest i Sverige idag (bortom (o)förmågan till självkritisk granskning och analys) är bristen på bevis att man från ansvarigt håll faktiskt förstår situationens allvar. För mig så är det här så allvarligt att det närmast motiverar akut krisläge med inställda semestrar, och fortlöpande natt och helgarbete, tills genomgripande planer och förändringar kan presenteras och sjösättas. (Bara för att klargöra, det är politikerna och tjänstemännen som jag syftar på.)

    Det borde också vara en fullständig självklarhet att de ytterst ansvariga; tjänstemän, politiker, och ansvariga på skolverket och lärarhögskolorna m.m. omedelbart och frivilligt ska lämna sina tjänster och uppdrag, och, om de inte gör det, så ska de sparkas.

    Ta in nya ansvariga från Finland, Singapore m.fl. och bygg upp nya verkligt professionella institutioner från botten upp, och rädda vad som räddas kan från våra gamla erfarna lärare och forskare. Varför inte fråga Finland om de kan hjälpa oss utbilda lärare? OM de så bara kan ta emot 20 absoluta toppstudenter per år, så kan de utgöra en grundkärna för att i sin tur träna framtida blivande lärare och elever i Sverige.

    Tanken att samma människor som under decennier ansvarat för den situation vi idag befinner oss i ska kunna leda oss ut ur den, är i (mina ögon) infantil. Det finns (många och starka) skäl till varför man ofta sparkar hela ledningsgruppen på ett bräde i krisande företag när en ny chef tar över. Det bygger inte bara på hundra års praktisk erfarenhet och empiriska data, utan också, skulle jag säga, på urgammalt grundläggande sunt förnuft.

Lämna ett svar till johankant Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s