h1

Okunnighetens lampa, del 2

05 juli 2015

Som ni märkt har bloggen tagit sommaruppehåll. Eller förresten, det har varit inaktivitet en längre tid som beror på att jag haft en hel del annat att göra. Bland annat skriver jag på min andra skönlitterära bok – uppföljaren till Singöspionen, så tiden räcker inte riktigt till. Dessutom tycker jag skoldebatten varit lite död de senaste månaderna. Förvisso hade Dagens Nyheter i maj en debatt om läxläsning och ett tag tänkte jag gå in i denna diskussion, men valde att avstå. Jag har ju redan tagit ställning i frågan, se tidigare blogginlägg och blogginlägg.

I och med Almedalen kom skolfrågan med på ett litet hörn. Långt ifrån lika het som förra året. Men nu kan jag inte längre hålla mig från att kommentera det som händer och sker. Jag skrev den 27 maj ett blogginlägg om okunnighetens lampa, där gymnasieministern gick ut och skulle utreda huruvida det var fel på styrdokumenten, se länk. Och nu har det hänt igen. Trots att skolminister Gustav Fridolin är utbildad lärare och rimligtvis borde kunna styrdokumenten (ingen garanti förvisso), visar han sig riktigt okunnig. I anslutning till Miljöpartiets dag i Almedalen lyfter Fridolin fram att han tänker tillsätta en utredning där han ger Skolverket i uppdrag att se över om regelverket kring betyg behöver ändras. Bakgrunden är att det idag finns en allmänt spridd uppfattning om gällande betygssystem, att eleven måsta ha A på alla uppgifter i samtliga prov, för att få A i slutbetyg. Missuppfattningen utgår ifrån att betyg sätts på adderade provresultat. Detta är inte korrekt och lärare som sätter sådana betyg gör fel. Men skolministern tror, utan att veta, att det är lärarna som gör rätt och att det är systemet som är knas. Istället för att lära sig regelverket! Hur är det möjligt? Snacka om populism! Snacka om okunnighet! Snacka om att politikerföraktet riskerar att späs på.

Så här står det i regelverket:

”När betyg sätts innan ett ämne har avslutats, ska betygssättningen bygga på en bedömning av de kunskaper som eleven inhämtat i ämnet till och med den aktuella terminen.

   Vid bedömningen ska elevens kunskaper

  1. i årskurs 6 ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 6, och
  2. efter årskurs 6 ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 9. Lag (2010:2022).” (SL 10 kap 19§)

och

När betyg sätts efter det att ett ämne har avslutats ska betyget bestämmas med hjälp av bestämda kunskapskrav.

   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.” (SL 10 kap 20§).

och

Som betyg på en kurs ska någon av beteckningarna A, B, C, D, E eller F användas. Betyg ska bestämmas med hjälp av de kunskapskrav som har föreskrivits för en kurs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om kunskapskrav.” (SL 15 kap 24§)

och

”Läraren ska vid betygssättningen utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av dessa kunskaper.” (Lgr 11, sidan 19).

och

”Läraren ska vid betygssättningen

  • utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i förhållande till de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs,
  • beakta även sådana kunskaper som en elev har tillägnat sig på annat sätt än genom den aktuella undervisningen, och
  • utifrån de nationella kunskapskrav som finns för respektive kurs allsidigt utvärdera varje elevs kunskaper.”

(Lgy 11, sidan 15)

Två ministrar med ansvar för skolan går ut i media och vill tillsätta en utredning som har till syfte att se om styrdokumenten behöver göras om. Vad sägs om att lära sig styrdokumentet? Inte minst på ministernivå. Och/eller inse att lärarkåren behöver få fortbildning när det gäller detta. Och då menar jag inte fortbildning ledd av betygsmotståndare som gör allt för att svartmåla mål- och resultatsystemet. Med alla tänkbara medel, även med rena lögner om så behövs. Nöden har ingen lag! Och det verkar som båda ministrarna svalt detta vobblerdrag med hull och hår. För okunnighetens lampa lyser än. Ändå har Skolinspektionen påpekat detta problem, se länk.

Dessutom verkar det även som om regeringen har ett behov att vräka ur sig populistiska utspel. Statsminister Stefan Löfvén lade fram ett förslag om att ge extra skickliga lärare ett lönetillägg på 3000 kronor i månaden (också i Almedalen), länk. Vilka som ska få detta tillskott i kassan avgörs lokalt. Men vad innebär det att vara en extra skicklig lärare? Vilka kriterier gäller? Hur mäter man denna skicklighet? Är det elevernas meritvärde eller andelen elever med betyg? Tas hänsyn till sociokulturellt upptagningsområde? Hur avgörs det? Om det hela ska avgöras lokal – är det kommunpolitiker och tjänstemän som avgör? Är utspelet lika väl förberett som förstelärarreformen var? Lika tydliga kriterier – i sådana fall ska vi skratta eller gråta?

Frågorna haglar, men svaren uteblir. Det enda vi vet är att ingen i dagsläget har en aning. Men orosmolnen finns där. Åtminstone hos mig. Och denna regering har mage att gång efter annan klaga på Jan Björklund och Alliansregeringen. Både då och nu – varför då?

Jag tror att de flesta, eller åtminstone många, av mina läsare vet att jag är Socialdemokrat. Jo, jag är med i partiet av ideologiska skäl. Inte för att partiet alltid bedriver den politik som jag tycker är superbra. Vissa av er har nog trott att jag röstat på Björklund, vilket jag verkligen inte gör, även om jag delar en del av hans åsikter om skolan. Vissa av Jan Björklunds utspel är ren populism, t.ex. kepsfrågan. Men glöm inte bort att Björklunds skolpolitik egentligen är en kidnappad Socialdemokratisk skolpolitik.

I Dagens Nyheter idag (5/7-15) skriver forskaren Mats Alvesson om hur utbildningsfundamentalism inte ger de bästa lärarna, se artikeln. Det handlar om att det är det faktiska kunnandet som är intressant och inte de formella meriterna. Alltså att man har ett papper där det står att man är lärare. Ändå tycker jag att det är viktigt att lärare har goda ämneskunskaper och tänker inte gå in och kommentera artikeln. Däremot vill jag lyfta fram ett citat ur artikeln: ”Ofta handlar det om okunniga eller opportunistiska politiker som gärna vill ställa in sig hos välorganiserade yrkesgrupper och ger sken av att man gör något åt problemet”. Exakt!!! För hur länge ska politikerna i Sverige bedriva populism och ägna sig åt att kasta pajer på motståndarna. Det kanske är bättre att man sätter sig in i regelverket och försöker lösa skolans problem över blockgränserna.

Ha ett trevligt sommarlov alla härliga och fantastiska lärare! Glöm inte bort att detta primärt inte är ett individproblem, utan ett organisationsproblem, där det är skolan som organisation och dess huvudman som ska se till att alla lärare har den kunskap som krävs för att sätta korrekta betyg.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Annonser

22 kommentarer

  1. Tyvärr är det så att skulle Gustav Fridolin faktiskt säga som det är, att man måste tillsätta en utredning som ska undersöka hur det kommer sig att lärarna inte kan reglementet, eller inte rättar sig efter reglementet fast de kan det, oklart vilket som är värst, så skulle det reta upp långt fler än vad som nu är fallet eftersom det av någon anledning är väldigt känsligt det där att betygsättningen inte görs som den skall göras.

    Hade vi haft en majoritetsregering hade det kanske sett lite annorlunda ut, även om jag faktiskt måste säga jag tycker Fridolin börjar bli lite feg när det gäller att sticka ut hakan.


    • Markus,
      Jag tycker inte att andemeningen var så när Fridolin uttryckte sig. Min tolkning var och är att han faktiskt tror att det är regelverket det är fel på. Om man inte vill stöta sig med yrkesgruppen lärare så skulle Fridolin kunna säga att han vill ge Skolverket ett utbildningsuppdrag för att tydliggöra regelverket gentemot skolan. För man behöver komma ihåg att detta inte är ett individproblem, även om alla lärare har ett eget ansvar. Detta är ett organisationsproblem.


      • Låter illavarslande.


  2. Johan, jag förstår inte

    För ett halvår sedan skrev du ett blogginlägg ”Kursplanen är ett hån mot lärarkåren” där du sågade tjänstemännen och de texter som de hade producerat.

    Nu sågar du Fridolin för att han vill ”utreda huruvida det var fel på styrdokumenten”.

    Har du bytt fot?

    Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen:
    Ingen skola blir bättre än vad styrdokumenten kräver och
    alla skolor kan bli så dåliga som styrdokumenten tillåter!

    Dåliga styrdokument är den direkta orsaken till skolans problem. Vi behöver inte utbildas i regelverket, vi behöver ett nytt regelverk.


    • Tommy,

      Nej, nej, nej – kursplanen behöver verkligen skrivas om. Helst göras om. Men i detta fall utgår skolministern från att det är fel på regelverket – alltså skollagen och kursplanen och att lärarna gör rätt. Men som det uttrycks, redan i våras, när flera elever och föräldrar intervjuades i media framkom det att elever som ville ha A i betyg behövde ha A på varje provuppgift. Det vill säga att det handlade om adderade provresultat. Att man ska skriva ett kunskapsomdöme utifrån vad eleverna verkligen kan i förhållande till kursplanens kunskapskrav var det inte tal om.

      Så slutsats är att det inte fungerar, vilket även Skolinspektionen påtalat. Sedan kan jag också hålla med om att vi behöver ett nytt regelverk.


      • Så varför såga Fridolin? En utredning kan ju vara ett första steg mot ett nytt regelverk.


      • Tommy,

        Jag tycker att Fridolin borde veta bättre. Simple as that!


  3. Tyvärr är de flesta politiker okunniga om skola och utbildning. De är den grupp som verkligen behöver kompetensutvecklas.

    Det tar emot att säga det *host* men jag har saknat dina inlägg 🙂
    Ha en bra fortsatt sommar!

    //Monika


    • Hej Monika,

      Tack för det. Kanske kommer det igång lite efter sommaren. Jag har faktiskt tre färdigskrivna inlägg som bara ligger och väntar, men som har legat sedan april. Det handlar ju om att kunna ha tid att engagera sig med kommentarer också.

      Jo, du har nog rätt. Politiker skulle behöva kompetensutbilda sig, men de har ju de rådgivande tjänstemännen – så man undrar ju vad de gör? Ha en skön sommar själv!


  4. Att så många missförstår så mycket ger mig vatten på min kvarn. Jag kan inte låta bli att mala vidare. Jag är inte alls mot betyg men ifrågasätter lärarnas rätt att sätta slutbetyg då det är rättsvidrigt utifrån sunda rättsprinciper.

    Bristerna får det att framstå än klarare varför lärare skall ägna sig åt undervisning och varför en helt annan organisation skall sköta prov och examinera. Skolverket borde utgå från elevernas situation och ge eleverna verklig rättssäkerhet.

    Det finns också en annan mer principiell fråga om ansvar. Skolverket borde klargöra med utformningen av sina regler att både skolan och eleven tillsammans har ett ansvar för studieresultatet. Idag lastar skolan inte sällan den enskilda eleven när det är skolan som inte fungerar.

    Bra individuella resultat uppnås dessutom inte sällan genom samarbete och lagarbete. Läraren borde se sig som en del av laget, som en coach eller tränare, som bidrar till resultaten. Att läraren är både medverkande och domare gör att läraren hamnar i en märklig sits. Antingen väljer läraren att se sig själv som domare och ser inte sitt eget ansvar för resultatet eller så väljer läraren att se sig själv som delaktig i resultatet och hamnar då i en intressekonflikt. Den här konflikten gör att det är svårt att utifrån bedöma lärarnas eller skolans prestation och skapa vettiga belöningssystem för duktiga lärare eller stöd system för svaga skolor och lärare.


    • Hej Nisse
      Jag kan inte se annat än att det ligger en hel del i ditt resonemang vad beträffar betygsättning i nian och i gymnasiets avgångsklass. Däremot kan jag inte se logiken i att någon annan än läraren sätter betygen i de lägre klasserna eftersom dessa betyg bör vara en del i ett formativt arbetssätt. Jag anser att betygen i de lägre klasserna har sitt berättigande enbart för att eleven och elevens vårdnadshavare ska förstå vad som måste förbättras och för att kunna sätta upp enkla mål för det fortsatta skolarbetet.
      Sedan anser jag att så länge som lärarutbildningen inte är en yrkesutbildning med en tydlig inriktning på stadiespecifikt kunskapsbyggande så kommer vi inte att ha en homogen betygskultur.


    • Nisse,
      Hur betygsättningen som institution i sig skulle vara ”rättsvidrig” har jag svårt att förstå, hävdar du att det defacto saknas lagstöd?

      Om inte, så länge lärarna följer den gällande ”rätten”, så kan man näppeligen hävda (som jag ser det) att det är ”rättsvidrigt”. Sedan kan man så klart tycka att det är käpprätt fel på lagarna, men, det är ju som man säger, en annan femma (i mina ögon).

      Jag tror dock också att vi sannolikt kan komma att behöva förändra slutexaminationen (och intagningen till högskolan), beroende på att vi idag ser hur betygen inte längre är rättvisande, pga av kraftig betygsinflation, korruption, och hot mot enskilda myndighetsutövare (lärare). Lärarna har bevisligen helt enkelt inte längre varken den självständiga professionalitet som det samhällsmässiga sociala skydd och integritet som krävs.

      Lösning är (som jag ser det) att återinföra en liknande studentexamen som existerar i Finland, där man examineras genom skriftliga prov inom kärnämnena. Prov som sätts samman centralt och också rättas centralt och anonymt. Problemen här, är, som finländska lärare kommenterar, att det resulterar i hög stress (för både lärare och elever), och att man i hög grad lägger upp undervisningen mot provet. Samma fenomen som man ser i inte minst Kina och USA med sina SATs.


    • Nisse,
      Jag håller med dig om att lärarna behöver bli betydligt bättre när det fäller bedömning men menar att lärarna blivit lämnade i sticket. När man gick från relativa betyg till kunskapsstandardbetyg. När man gick från regelstyrning till mål- och resultatstyrnong. När man gick från statlig till kommunal huvudman fick inte lärarna den fortbildning som krävdes. Sen största reformen i svensk skola sedan 60-talet och lärarna lämnades i sticket. Lägg därtill att kommunförbundet aktivt jobbade med att marginalisera kåren. Att plocka bort bedömningsansvaret från lärarna vore att ytterligare marginalisera kåren. En yrkeskårs professionella status styrs av deras möjlighet att göra goda bedömningar, se läkare, jurister med flera. Därför borde man satsa på bedömning i stället.


      • Johan,
        Om jag ska passa in en fundering här, så är det att jag inte tror att det längre (enkelt) går att ”backa” tillbaka bandet.

        Anledningen är som jag ser det att det underliggande samhället och dess normer har förändrats (och förändras) kraftig. Min upplevelse är att vi gått från ett relativt (värde och normmässigt) homogent samhälle i riktning mot ett mycket mera uppsplittrat heterogent och individualistiskt samhälle, där förtroendet och det sociala kapitalet minskas drastiskt (målat med en grov pensel).

        Jag är rädd för att konsekvenserna av detta (på sikt) är ett (relativt) mycket hårdare och mera hänsynslöst klimat överlag, med ökad personlig egoism, minskad respekt (och intresse) för gemensamma normer och kollektivt ansvarstagande och överenskommelser, ökad korruption m.m. vilket helt enkelt kräver andra lösningar.

        Eller för att exemplifiera (geografiskt); en institutionell modell eller publik policy som fungerar fantastiskt bra i Emilia-Romagna eller Lombardiet i norra Italien, kollapsar fullständigt i Basilicata, Calabrien, eller Puglia.


      • Nicklas,
        Jag håller med dig i din analys över samhällsutvecklingen och ser det därför extraviktigt att lärarna återfår sin professionella position i samhället. Det är lärare som kan göra skillnad, inte minst i förorten och bland socioekonomiska mindre gynnade grupper. Jag vill därför att ett rejält utbildningspaket tas fram som alla skolor behöver genomgå och dessa ska inte ledas av betygsmotståndare – varför inte jurister?


  5. Sten, Jag kan inte annat än hålla med.

    Nicklas, Det finns naturligtvis lagstöd. Vad jag menar är att det strider mot rättsprinciper som är viktiga i och för demokratiska system som att det skall vara olika personer som prövar, dömer och verkställer, att den dömande skall vara ojävig, att det skall finnas möjlighet att få en förnyad prövning i en annan neutral instans. Det har funnits lagstöd för en massa dumheter som idag strider mot vårt allmänna rättsmedvetande (som husaga, diskriminering utifrån kön och sexuell läggning…) En skola där elever och lärare far illa på olika sätt är kanske legal, men om den motverkar sitt syfte är den inte legitim.

    Jag tror inte att lärare i Finland, USA, Storbritannien med flera länder känner sig mindre professionella därför att de inte sätter slutbetyg. Lärarnas professionella status var väl inte heller mindre här i Sverige när den gamla studentexamen fanns?

    Jag tror att respekten för lärarnas arbete skulle bli högre om de kunde slippa betygsätta sin egen gärning.


    • Nisse,
      Några funderingar,

      För det första, så tror jag det är väldigt viktigt att tydligt hålla isär uppfattningar kring hur man skulle vilja att ”rätten” såg ut, och det aktuella systemet i formell bemärkelse.

      I nästa steg, så upplever jag att det ofta är värdefullt att (mentalt) försöka ta några steg åt sidan och sätta argumentation i perspektiv, (några exempel):

      (I) Den gällande rätten (som jag ser det), bygger inte på statut huggna i ”stentavlor”, utan är i hög grad ofta pragmatisk, förändras över tid, och skiljer sig också mellan länder, kulturer, normer, kunskap och rådande politisk ideologi o.s.v.

      Om vi hade en tidsmaskin, och kunde åka 70år tillbaka i tiden, så skulle många människor vara lika förfärade över dina åsikter om vad som är ”rätt” eller ”rättsvidrigt” som du är över deras, och, om vi skulle kunna åka två generationer fram i tiden, så skulle (med största säkerhet) flera av de uppfattningar som du (vi) har idag uppfattas som precis lika skogstokiga.

      (II) Den gällande rätten är inte ett mål, utan ett medel. Det innebär att lagarnas innehåll och konsekvenser vägs mot deras syften, att t.ex. premiera ett effektivt och väl fungerande samhälle.

      Den innebär också att det kan vara oerhört svårt att i alla lägen veta (eller bedöma) vad som är mest ”rätt”, eller (rättvist), när vår rättskänsla (och lagarna) kolliderar med vår komplexa verklighet.

      (III) Vårt (delvis) inbyggda moraliska normsystem utvecklades för ett liv i små familjegrupper på Afrikas savann, och, är i många avseende hopplöst inadekvat att hantera de utmaningar vi idag står inför, vilket gör att vår intuition här är potentiellt ”livsfarlig” för oss.

      Det detta praktiskt innebär, (som jag ser det), är att det sannolikt inte finns ett bästa system, och att det alltid inom varje (möjligt) system kommer finnas ”vinnare” och ”förlorare” i den bemärkelsen att det kommer finnas de som gynnas mer än andra, och vise versa.

      Vissa elever som excellerar att prestera under hög press skulle gynnas av en slutexamen som ensamt bestämde ”slutbetyget”, andra, med lägre stresstolerans, av en långsiktig helhetsbedömning av deras personliga lärare som dagligen kunnat följa deras utveckling över tid o.s.v. Vilket är mest rättvist, eller rättvisande?

      Dessutom måste staten fråga sig, vilken av alla de möjliga metoder som finns (med hänsyn tagen till kostnad) som ger det bästa underlaget för selektion i intagningen till vår högre utbildning, vilket trots allt är ett av huvudsyftena.

      Personligen (gissar jag) att både (allt inräknat) det mest rättvisa som ekonomiskt effektiva är att elevens personliga lärare sätter betyg. Ingen har större kunskap eller position att göra en bättre (eller mera rättvis) bedömning.

      Detta kräver dock både en hög grad av professionalitet, integritet som samhällsmässigt förtroende och respekt för läraren som myndighetsperson i sin utövning. Problemet idag, och där jag nog skiljer mig en aning i förhållande till Johan, är att jag inte tror att dessa krav för tillfället är uppfyllda, utan att vi måste ta ett steg mot ett sannolikt mindre optimalt (och mera kostsamt) system för att upprätthålla förtroendet och betygens användbarhet.

      Men, vad som i förlängningen bör informera oss kring hur vi selekterar elever för högre utbildning, är konkret forskning på vilka metoder som fungerar bäst, inte, intuition, rättsmedvetande eller ideologiskt tyckande, vilket kan komma att ge en pletora av olika system och lämplighetstest för olika utbildningar.


  6. Undervisningsansvar och betygssättningsansvar är i stor utsträckning skiljt i International Baccalaureate som finns på flera gymnasieskolor i Sverige. Där bestäms avgångsbetyget dels av ”tentor” som rättas på annan plats i världen, dels av så kallad ”internal assessment”, dvs inlämningsuppgifter som bedöms av den lokala läraren. Den sistnämnda delen väger dock i allmänhet inte alls lika tungt som den del som rättas av extern bedömare.
    Den erfarenhet vi har hos oss är att detta system fungerar bra. Man kan rikta invändningar mot provfrågor och liknande, men det är detaljfrågor, inte något som har att göra med den mer principiella frågan.
    Jag tror det vore bra om svensk skola tittade mer på detta system, inte för att kopiera det rakt av, men för att destillera lärdomar som kan vara värdefulla. Jag tror att ett sådant system skulle kunna bidra till att höja skolans status, för det verkar som att en orsak till att man lite smått ser ner på skolan är bristen på förtroende för betygssättningen.


  7. Niklas, Bra förslag. Dessutom finns det redan idag ett intag med högskoleprov.


    • Det finns dock forskning som visar att högskoleprovet är påtagligt sämre på att predicera hur väl en student klarar högskoleutbildning jämfört med betyg. Att ersätta betyg med högskoleprov verkar således inte så bra.

      Sedan 7-8 år har Chalmers och KTH använt sig av intagningsprov i matematik och fysik som en väg in till civilingenjörsutbildningar. De har alltså haft en särskild intagningsgrupp för dem som skriver dessa prov.
      Hörsägen från KTH gör gällande att just de studenter som tagits in via matematik och fysikproven klarar sig bättre än övriga. Jag skulle gärna vilja se lite hårda data på detta, men det låter för mig inte alls osannolikt. En holländsk undersökning visade stark korrelation mellan framgång i civilingenjörsutbildningar och betyg i matematik, fysik och kemi, men mycket svag eller rent av negativ korrelation med betyg i andra ämnen.
      Det tyder på att det främst är kunskaper i dessa ämnen som är viktiga för dessa utbildningar (knappast överraskande) och ett problem med såväl betygsintag (med meritpoäng från alla ämnen) som högskoleprovet (som inte mäter specifika förkunskaper) är att de är mer allmänt hållna än de intagningsprov som Chalmers och KTH har. Därav följer att det låter sannolikt att intagningsproven har bättre träffsäkerhet.
      Det är dock långt ifrån självklart att dessa observationer är relevanta för andra utbildningar.


      • Niklas Z, Intressant! Också flera gymnasieprogram, som IB och olika spetsprogram, har egna tester vid intag.


  8. Sprang just förbi en ny kort rapport av John Hattie (publicerad av/i samarbete med Pearson), med titeln ”What Doesn’t Work In Education: The Politics of Distraction”:

    In this report, the first of two linked papers on what doesn’t work in education, and then on what does, I describe the confused jargon and narratives that distract us from the most ambitious and vital aim of schooling: for every student to gain at least a year’s growth for a year’s input.

    I then outline the policy responses commonly used by systems aspiring to be in the world’s ‘top five’ for education. I argue that these responses are ‘fixes’ that fail to address the important questions, and so are unlikely to make a difference, despite costing many billions of dollars. Such responses are part of what I call the ‘politics of distraction’

    Ingenting nytt eller revolutionerande i sig (vad jag kunde se), men en sammanfattning av hans tidigare argumentation/data, lätt tillgänglig och överskådlig.

    https://www.pearson.com/content/dam/corporate/global/pearson-dot-com/files/hattie/150602_DistractionWEB_V2.pdf



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s