h1

Nu kommer lönelyftet?

03 september 2015

I många år har jag påtalat att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Varför? Egentligen ganska uppenbart för alla människor, inte minst de som jobbar i skolan. En lärare träffar barn och ungdomar varje dag, ibland fler timmar på vardagar än föräldrarna gör och har med andra ord stor påverkan på den unges liv. En skicklig lärare kan totalt förändra en ung människas liv. Det kan vara allt ifrån att se individen till att systematiskt jobba för ett ändrat beteende. Allt från maskrosbarn till att lära individen att ett visst beteende och/eller attityd inte fungerar och istället erbjuda ett alternativ. Lägg därtill min paradfråga: Kunskapsrätten för alla elever (som är inskriven i skollagen). Jag har alltid hävdat att en elev som är kunnig och får med sig grundläggande kunskaper i att läsa, räkna och skriva blir en elev vars fokus flyttas från att stöka och störa (om eleven gör det), till att vilja lära sig ännu mer. För detta behövs det kunniga lärare. Lärare räddar inte bara liv, utan fyller liv med innehåll. Alltså viktigaste arbetet i ett samhälle – alla kategorier.

I tisdags (1/9-15) kom en satsning på skolan i allmänhet och lärarlönerna i synnerhet från regeringen. 2,4 miljarder ska öronmärkas till skolan och 1,5 miljarder ska ut direkt till lärarlöner. Enligt skolminister Gustav Fridolin ska det bli 3000 kronor per lärare. Det är bra! Men jag har generellt svårt för statliga satsningar där det kommer ut pengar på ett bräde. Ta till exempel den hastigt genomförda Förstelärarreformen – det blev inte bra. Givetvis finns det många lärare i vårt avlånga land som är så otroligt skickliga att de är värda att dels vara förstelärare och dels få lite extra i plånboken. Men det är flera saker som jag tycker var dåligt kring reformen, som överväger i den negativa vågskålen.

  1. Hela reformen genomfördes hastigt och med högst otydliga kriterier, vilket innebar att alla Sveriges 290 kommuner gjorde olika.
  2. Reformen innebar (och innebär fortsatt) avundsjuka och missämja bland lärare. En del menar att de som inte är förstelärare blir andrelärare, eller andra klassens lärare. Kanske lite skämtsamt, men i botten finns det ett missnöje och kanske i vissa fall en tro på att man inte riktigt duger fullt ut. Denna typ av ”stämning” eller ”ifrågasättande” behöver inte svensk skola.
  3. Vad hände när de statliga pengarna tog slut? Jo, skolorna får själva stå för sekinerna. För förstelärarna får ju fortsatt 5000 kronor extra per månad. Det kan tyckas vara en skitsumma i en stor ekonomi. Men är det verkligen så att skolorna runt om i landet badar i ett överflöd av pengar? Det är i alla fall inte min upplevelse. Man snackar om att svensk skola har högst resurser i hela världen – var då någonstans? Det ska sparas i tid och otid och emellanåt används skolan som en mjölkko för att finansiera andra kommunala projekt. Höjd skolpeng med ena handen tas tillbaka med den andra handen i form av höjd hyra. Och ibland inte samma summa utan skolan får plikta med mer.
  4. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sade redan 2009 i Sveriges Televisions ”Storforum Skola” att man tyckte att lärarlönerna skulle upp. Men vad har man gjort? Bromsat! Nej, SKL vill inte ha starka lärare och man är inte villig att låta sina medlemmar, alltså kommunerna, få upp lärarlönerna. Man har ”tvingats” gå med på löneavtal som ligger över ”riktmärket” för svensk lönesättning, men fokus har legat på att hela tiden bromsa. Något 5 eller 10 tusen extra för alla lärare är det inget snack om. Det är med andra ord läpparnas bekännelse SKL ägnar sig åt. Och handen på hjärtat – var är SKL i skoldebatten? Är SKL med och pratar lönefrågor i de stora debatterna? NOP!

Jag ser ett liknande scenario framför mig när det gäller den stora statliga satsning som sker på lärarlönerna. Att höja lärarlönerna 3000 kronor är bra – jättebra! Jag vill höja lärarlönerna minst 5000 eller kanske till och med 10 000. Ändå ser jag risken med denna satsning som att man höjer lönerna i ett par år och sedan står skolan kvar med kostnaden, utan att huvudmannen kompenserar. Det blir till att dra ner på personal, säga upp lokaler (avlokalisering) som innebär att man får knöka in sig redan fulla klassrum och fritidslokaler. Eller säga upp projekt som kostar. Ja, listan kan göras lång. Med andra ord, skolan får skära i befintlig verksamhet för att ha råd med höjda lärarlöner.

Varför är jag då skeptisk till en sådan riktad satsning på läraryrket? Kommunerna har visat sedan Lpo 94 infördes att man inte är kunnig och villig på att satsa 100% på läraryrket/lärarlönerna. Från att ha monterat ner läraryrket och jämfört det med vilken annan kommunal anställning som helst har förtroendet för lärare och misstroende från lärare blivit allt större genom åren. Kommunförbundet (SKL) gick ut i ett dekret och skrev: ”Undervisning ska vi undvika”. Istället var det handledare, coach och mentor lärare skulle vara och eleverna skulle söka sin egen kunskap eller forska. Och skolresultaten har sjunkit, sjunkit, sjunkit och åter igen sjunkit. Lärarkåren har fått skulden för allt. Men att bakomliggande orsaker har man inte tagit på allvar, trots att det flera gånger har analyserats av både McKinsey & Co, John Hattie och Skolinspektionen – det är läraren det hänger på. Och nu tror riksdagspolitikerna att punktsatsningar som dessa ska leda fram till att det blir bättre i skolan. Tillåt mig misströsta!

Efter alla dessa år av problem i skolan. Alla dessa fantastiska lärare som kämpar som stenhårt för att få med sig alla elever, fast det inte alltid går och fast det inte alltid finns resurser. Tänk hur länge skolan har varit en profilfråga i val efter val efter val. Kanske är dags att göra det enda rätta: Återförstatliga skolan! Jag vet inte varför riksdagspolitikerna inte begriper att det faktiskt är den väg som svensk skola behöver gå. Det går inte längre att hatta hit och dit, vi behöver ha en enhetlig skolhuvudman och inte ett delat ledarskap där en del är staten och den andra delen är 290 kommuner och friskolor. Här behövs det en stor reform, som inte handlar om skolans innehåll, utan om skolans struktur och organisation. Vill man ha ordning på svensk skola så behöver staten ta tillbaka ansvaret.

Avslutningsvis undrar jag om regeringens satsningar på läslyft, lärarlyft, mattesatsning, förstelärare och nu lönelyft har gett något. Kanske vore intressant att utvärdera hur mycket bättre svenska skolbarn har blivit på läsning och matematik. Vi snackar ju om många miljarder kronor som skickas ut i verksamheten och på universitet och högskolor som gör som de alltid har gjort. Huruvida metodiken var felaktig redan i första läget spelar ingen roll – bara att köra på! Det handlar med andra ord om andra saker, enligt mina åsikter. Det handlar om att göra rätt från början och att faktiskt inse att alla års satsningar på att förbättra svensk skola, både med reformer och med pengar, inte kanske varit så lyckade, utan att staten behöver ta HELA ansvaret.

Annonser

16 kommentarer

  1. Det är bra med satsningar, men det vore trevligt med hederliga beskrivningar av vad det räcker till… Det finns enligt Skolverket drygt 123 000 verksamma lärare i grund- och gymnasieskola. Alla är inte heltidsanställda, men även om bara hälften, ca 61 000, antas vara det så ger enkel överslagsräkning en kostnad på ca 2 miljarder årligen, utan hänsyn till arbetsgivar- och sociala avgifter mm… (61000*3000*12=2,196 mdr).


  2. Jag vet inte om Johan kanske har skrivit fel siffror… Lönelyftet SKA gå till 60 000 LEGITIMERADE lärare i skola och LEGITIMERADE förskolelärare I FÖRSKOLEKLASS. Lyftet ska I SNITT vara på 3000 kr. Detta borde innebära att 1 av högst 2,5 får 3000 extra (i snitt). Om vi utgår från att Förstelärarna inte får del av de här pengarna (men det finns egentligen inget som exkluderar dem, utom vad jag föreställer mig vara en psykologisk tröskel hos rektorerna), faller en del ifrån. Det är rimligt att visstidsanställda inte får, då faller ännu fler ifrån, det finns vissa krav att uppfylla för den som ska ha de 3000 som förutsätter att man inte är HELT ny lärare osv osv.

    Johan har rätt i det konstiga att staten betalar en del av lärarnas löner och tar en del av ansvaret men inte hela. Staten måste ta HELA ansvaret, annars kommer det bara att bli allt konstigare i skolsystemet. Som det är nu, orsakar statens regelverk kostnader för kommunerna som staten inte behöver ta ansvar för. Kommunerna kan skylla sina misslyckanden på staten och vice versa. Så kan vi inte ha det – vi medborgare måste veta vilka vi ska hänga när det går fel – är viktigt i en demokrati.


    • 60 000 som i genomsnitt får 3 000 i månaden blir 2,1 miljarder (utan att beaktats avgifter mm).
      Jo, borde vara helt statligt.


      • Då blir det, inklusive soc. avgifter, ungefär de utlovade 3 miljarderna allt som allt. De 1,5 skulle i så fall vara lågstadielärarsatsningen (höjd personaltäthet).


      • Fredrik,
        Sociala avgifter får vi i skolan stå för. En smygkostnad med andra ord. Eller också räknar vi ut hur mycket lärarna får i lön om man lägger på de sociala avgifterna i de 3000 kronorna. Skulle vi räkna med att man lägger på 32% i sociala avgifter kommer lärarna få 2272 kronor i lönehöjning. Inte kattskit, men ändå en liten bit ifrån det som Gustav Fridolin räknar med.


  3. Dessvärre är det inte alla, utan 60 000 lärare, som planeras få 3000 kr mer i månaden. Vi får alltså ytterligare missämja ute på skolorna då flertalet lärare missar denna senaste i raden av ”satsningar”.
    Precis samma huvudproblem som förstelärarreformen innebar.
    Kanske dags att lämna trisslottsmodellen om man vill behålla sin personal ute på skolorna?


    • Pekka,
      Trisslottsmodellen – bra formulering.

      Fredrik och Pekka. Jag är inte insatt närmare i hur man räknat med vilka som ska få och inte få, tog bara orden från Gustav Fridolin. Jag antar att ni har rätt, det är de legitimerade lärarna som ska få 3000 kronor extra/månad. Sedan kan man ha åsikter om det. De lärare som har lokal behörighet eller de lärare som är skitduktiga men som undervisar i ämnes och på stadier som man inte är behörig till – ska de få? Vem ska i sådana falla bestämma det? 290 grundskolechefer eller ännu fler rektorer? Kommer riktlinjerna bli glasklara eller kommer det direktiv liknande förstelärarreformen? En hel del frågetecken att räta ut!


  4. Är det möjligen så att lärarnas pott blev mindre med reformen som lyfte dagis till förskola? När man jämför utbildningens kostnader mellan olika länder undrar jag om man tar med kostnaden för förskolor och den tidiga barnomsorgen.


    • I den här reformen inkluderas legitimerade lärare i grundskola och gymnasieskola (dvs ej vux, SFI eller Modersmål) samt legitimerade förskolelärare i förskoleklass (dvs 6-årsverksamheten, inte ”dagis”).
      Jag kan däremot inte svara på frågan om vad som räknas med i statistiken i olika länder. I vissa länder börjar man ju skolan vid 5 års ålder.


  5. Grundfelen i dessa satsningar är främst de två som flera kommentatorer, och Johan, visat på.
    Dels att pengarna inte följer ansvaret. Dels att kriterierna är så lösa i köttet att de närmast leder till hån istället för respekt.

    Statliga pengar till lärarlöner sätter lönesättningen ur spel och löneförhandlarna åt sidan samtidigt som det ger ett osäkerhetsmoment: när slutar staten betala fiolerna? Att SKL talar med kluven tunga är en sak men när staten i form av utbildningsministrar (oavsett partifärg) bekräftar det tar de samtidigt ansvaret från SKL. Vad har dess representanter för mandat att förhandla och vad ska våra fackliga representanter förhandla om? Samtidigt ska lönesättningen flyttas ner till enskilda rektorer som i sin tur har att avgöra vem som ska utses och belönas. Även om och när det sker i en bra genomförd process är det förödande för förtroende, kontinuitet och samtals/samverkansklimat.

    För en likvärdig skola kan det som Johan gör exemplifieras med skolpengen där staten borde agera genom ett direktiv om att hyror för lokaler ska separeras från skolpengen som sådan. Då ser vi hur mycket kommunerna satsar på undervisning!

    Kriterierna för 1a-lärare innehåller endast en punkt med substans. Det formuleras något i stil med Minst fyra år av gott vitsordat lärararbete. Av det vet vi genast en sak. Nämligen att de som ansvarat för formuleringen har usel koll på skolan i allmänhet och lärararbete i synnerhet; alla vi som arbetar vet att – oavsett stadium – efter fyra år har vi börjat få kläm på vårt yrke och kunnat börjat forma vår personliga lärarstrategi och utbildningsfilosofi. Men just för att det där med ”fyra år” är det mest substansiella ser vi alldeles för ofta unga ännu osäkra kollegor belönas med en titel de inte riktigt förstår hur de ska leva upp till, och ibland hur de inte ens har förmåga att göra det. Förödande för förtroendet för reformen. Ytterlgare en föjd är förstås att det som är svårt att mäta, lärarskicklighet hette det förr, undviker kommuner och rektorer för att istället som alltid se till handfasta ”faktorer”. jag tror jag har nämnt det förut men i en förortskommun i Mälardalsregionen ledde det till att

    > Alla cirka tjugo 1a-lärare var mellan 26(!) och 41 år,
    > Ingen hade mer än tio års yrkeserfarenhet. (Antagligen såg kommunaltjänstemännen det som en försvårande faktor att det fanns lärare som efter sådär tjugo år ännu inte hade hoppat av yrket). Och
    > Ta Daa! Samtliga tjugo hade en blogg . . .

    Man tar sig för pannan.
    Och vill ni sakta fortsatt sjunka föreslår jag att ni letar reda på Skolverkets fortbildning för lärare. Läskunniga anses lärare tydligen inte vara och småbarnsspråk är vad vi möjligen kan förstå – så länge det följs av debila instruktioner i form att (uselt) tecknad film. Här är ett smakprov: https://www.youtube.com/watch?v=CGBaZFAEwFM


    • Sören,
      Bra kommentarer och jag håller med dig i det du skriver. Särskilt intressant är det youtube-klipp som du lagt upp. Det tangerar det blogginlägg som jag idag bestämde mig för att skriva och som kommer i morgon eller i övermorgon. Ska länka till ”din” film.


  6. Jag kan inte avhålla er läsare av Johans blogg från att även få ta del av en av skolverket rekommenderad instruktionsfilm för en lektion. Man kan undra hur samtliga inblandade tänkt när filmen gjord i av läraren himself i realtid under lektionen med handhållen mobilkamera (åt fel håll så att bilden krymper till en tredjedel) där han företrädesvis filmar whiteboard-tavlan, snett och med fel fokus, sig själv när han i ”selfie”-läge berättar vad han håller på med och snurrandes runt i klassrummet med kameraläget på så att vi får intressanta vinklar på lärarens dojor, elevers näsor och glimtar av bänkar papper och pennor.
    Detta lägger ansvariga på Verket helt oredigerat ut som en del i fortbildning för kollegialt lärande. Helt osannolikt. https://www.youtube.com/watch?t=238&v=GmDkkSAJt4c


    • Sören,
      Jag tror att Skolverket vill ha autentiska bilder direkt från ett klassrum, inte stiffa utbildningsbilder gjorda av en tjänsteman. Personligen tycker jag filmen är helt ok. Det går lätt att kritisera Skolverket för mycket, men ändå så tycker jag att de försöker i alla fall i detta fall. Kanske är det också tidens tand, med snabba klipp som gör det hela lite rörigt. Egentligen vore det bättre att filmat läraren med en fast kamera och sedan gått runt med en bärbar kamera.


      • Jag kritiserar inte läraren i sig och inte heller kollegialt lärande som sådant; det är utomordentligt lärorikt både att besöka kollegor och att få besök (mer av sånt!) med tid för att prata igenom men menar just som du skriver att en redigerad film med kommentarer av läraren skulle fylla syftet på ett helt annat sätt.


  7. OM du är intresserad;
    Läs gärna mitt inlägg om lärarutbildningen och hur dålig den är. Hur ska man ändra lärarnas situation och status?
    http://onlyisabel.blogg.se


    • Hej Isabel,
      Jag blir väldigt ledsen av att läsa det du skriver. Inte så att jag är förvånad för svensk lärarutbildning har hållit väldigt låg standard under många år. Jag vet inte om du har läst mina blogginlägg tidigare, men jag har under många års tid skrivit om lärarutbildningen. Ett blogginlägg jag har skrivit heter ”Vision och verklighet” som handlar om hur lärarutbildningen är distanserad från skolan ”outthere”. Läs det.

      Jag hoppas att du orkar fortsätta din utbildning och att du tar examen. Läraryrket är fantastiskt och skolan är en underbar arbetsplats. Förvisso jobbig ibland, men oerhört stimulerande och kul. Man känner och vet att man gör skillnad för barn och ungdomar. Kavla upp ärmarna och kämpa på!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s