h1

Fokusförskjutning är PIE:s ständiga vapen

30 september 2015

Nu har det hänt igen! Jag är inte förvånad, för Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) hittar alltid fram till nya metoder för att motverka alla former av betyg. Vare sig det gäller uppgifter, läxförhör och prov är betyg usch och fy. Ja allt när det gäller betyg är usch och fy! På lärarutbildning, pedagogiska institutioner och i debatten fokuseras nu på att med alla medel basunera ut hur illa det är att sätta betyg på en enskild uppgift. Och resultatet? Lärare blir villrådiga. Och syftet? Att så klart kämpa mot de förhatliga betygen. Betyg ska bara bort, kosta vad det kosta vill! Men att svenska folket vill ha betyg, se länk,  eller att man i konsensus i riksdagen har röstat fram att svensk skola ska ha betyg skiter PIE i. Man står liksom över allt det där i sin godhet till eleven och i sin allvetande kunskap om hur inlärning fungerar på riktigt. Och i vanlig ordning hänvisar man till Ruth Butler. Ni som inte har läst mitt inlägg om Ruth Butler kan göra det, länk.

En person som diskuterar detta är Per Måhl, gymnasielärare och sakkunnig i frågan. I Pedagogiskt magasin skriver han en artikel om hur man ska se på frågan om uppgiftsbetyg (U-betyg) och terminsbetyg (TS-betyg). Även Måhl tar upp att Ruth Butler övertolkas rätt rejält av de som lyfter fram hennes forskning, det vill säga PIE. Så här skriver Måhl: ”Men för att tolka Ruth Butlers resultat måste man veta att U-betygen inte speglade kvaliteter i elevernas resultat. Ruth Butler ville undersöka om belöningar stimulerar kunskapsutveckling. Hon utformade därför sin undersökning så att det ena alternativet ”Kommentarer” speglade kvaliteter/brister i resultat medan det andra alternativet var ett sifferbetyg i en skala från 40 till 99. Sifferbetygen gav ingen information om resultat. Den som fick 75 istället för 62 fick inte veta vad som var bra eller bättre eller sämre i ett visst sätt att lösa matematikuppgifterna. Ruth Butlers resultat bekräftar att gensvar av typen ”Du lyckades bättre än andra” inte får positiva konsekvenser och hon och många andra har därför tagit avstånd från relativa betyg.”

Just det. Kritiken mot betyg är befogad – mot de Relativa betygen, som avskaffades i och med införandet av Lpo 94. Läs Per Måhls artikel i Pedagogiskt magasin, tyvärr kan jag inte ladda upp den. Men jag kan ladda upp ett tidigare blogginlägg med Per Måhl, länk.

Men vad är då problemet? Givetvis är det flera problem. Det första är den ohederlighet som PIE använder sig av (som vanligt), att hela tiden byta fokus för att nå målet med att basunera ut att betyg är dåligt. Ta t.ex. när Christian Lundahl i egenskap av representant för Vetenskapsrådet stod på Münchenbryggeriet den 28/1-15 och redogjorde för forskningsläget när det gäller betyg och konstaterade att det inte fanns någon forskning som sa att betyg var dåligt men heller ingen forskning som sa att betyg var bra, länk. Samma dag i media sade han något annat, att betyg inte var bra. Professor i pedagogik, författare till flera böcker, debattör, föreläsare som åker land och rike runt och pratar på skolor och i kommuner om bedömning. Är det ok? Frågar i mig är det långt ifrån ok. Men Lundahl är bara ett av många namn som finns på listan över PIE:s makthavare som gör allt för att skjuta läroplan och betyg i sank. Som gör att för att förvirra och försvåra, istället för att hjälpa till och få det hela att fungera.

Ett annat problem är att lärare blir ännu mer osäkra på att förmedla betyg och omdömen på sina uppgifter (vilket givetvis är PIE:s mål). Är det ok med glad gubbe? Eller om man skriver bra? Får jag sätta en betygsmarkör? Mitt råd till er lärare och läsare är att ni ska läsa Per Måhls artikel och ta er en funderare på hur ni gör för att kommunicera resultatet på enskilda uppgifter. Att lärare ska skriva feedback i långa uppsatser till varje elev är omöjligt, eftersom vi då inom kort skulle få en massjukskrivningsboom inom lärarkåren på grund av utbrändhet. Nej, det handlar om att välja de elever som verkligen behöver återkoppling i skriftlig form. Sedan ska läraren åtminstone för sig själv göra om ”Gubben, Bra eller Betyg” till ett kunskapsomdöme. Vad är det eleven verkligen kan i förhållande till kunskapskraven – detta är det viktigaste.

Så vad vill jag säga med detta blogginlägg? Två saker:

  1. Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) har en ny eller nygammal agenda att skjuta uppgiftsbetyg i sank. Fokus ligger på att i alla tänkbara forum basunera ut budskapet att betyg på uppgifter är dåligt. Huruvida men kan hänvisa till forskning, mer än till Butler 1988, har ännu inte presenterats. Med andra ord är det PIE:s personliga åsikter som delges som sanningen.
  2. Lärare behöver ta kontroll över denna situation på ett personligt plan. Var inte rädda och villrådiga. Diskutera med era kollegor, läs Per Måhl och kom fram till ett system som fungerar bra för dig.

För alla ni som menar att Per Måhl inte är forskare kan jag bara säga att Måhl hänvisar till rådande regelverk och ingenting annat. Läs artikeln och igen om så behövs!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s