h1

Skolans problem, nr 7: Det fria skolvalet

24 oktober 2015

 

I sann New Public Management-anda (NPM) ville de borgliga partierna i början av 90-talet, kanske framförallt Moderaterna, att skolornas ”kunder” – alltså eleverna skulle konkurrera på en fri skolmarknad. Bakgrunden var nog en ideologisk idé hos Moderaterna, att det skulle råda fri konkurrens även på den skattefinansierade marknaden. Och visst ville man göra det möjligt för friskolor att etablera sig. Förutom att ett skolpengssystem togs fram, se blogginlägg 8, såg även den borgliga regeringen till att låta eleverna fritt få välja skola, samt att man tillät etablering av friskolor 1992. Och resultatet av dessa politiska reformer lät inte vänta på sig. Antal ansökningar hos Skolverket om att få bedriva friskola formligen exploderade efter några år.

Detta blogginlägg innehåller alltså två aspekter på ett problem hänger samman. Den ena aspekten är Det fria skolvalet och den andra aspekten är Friskolereformen. Men varför hänger det ihop? Jo, politiskt ville den borgligt ledda regeringen att det fria skolvalet skulle vara en grundval till att elever skulle ha möjlighet att välja en skola som hade en annan huvudman än kommunen (och staten). Genom att göra det möjligt för företag att starta friskolor skulle konkurrensen öka och då skulle de kommunala skolorna, och kommunerna, behöva skärpa sig. Alltså marknadstänkande. Det man nu gjorde var att helt ändra riktningen på Socialdemokraternas reform från 1988, (Besluten bakom Lpo 94), där avsikten var att lämna regelstyrningen som ekonomistyrningssystem och gå över till resultatstyrning (olyckligt benämnt ”mål- och resultatstyrning”)Regel- Resultatstyrning, Varför besluten. En huvudorsak var att regelstyrningen som ekonomist styrsystem hade för många negativa bieffekter av samma slag som de sovjetiska 5 – och 10 – årsplanerna (Leif Lewin SOU 2014:5 Staten får inte abdikera), länk.

Låt mig först gå igenom Det fria skolvalet. Genom att låta elever (i praktiken föräldrarna) bestämma över deras skolpeng och välja skola inom kommunen, men faktiskt till en annan kommun om de hade en skola som inte fanns inom den kommun man bodde i, öppnades en inre marknad upp. Med fri konkurrens inom kommunen skulle elevens rätt till sin utbildning värnas. Fint tänkt. Det var bara det att även de kommunala skolorna och deras budgetar blev slavar under skolpengen. Hur skulle man kunna behålla sina elever? Och på sikt, om man förlorade många elever, hur skulle man kunna behålla sina bästa lärare? Det där ”koncerntänket” som Staten haft när det gällde att sköta skolan och som många friskolekoncerner fanns inte. Här gällde det att sko sig själv, eller locka till sig elever. Man startade profiler på skolorna, sände ut reklam i brevlådorna, monterade upp paviljonger på skolgården när klassrummen var fulla – allt för att ta emot så många elever man kunde. Och det spelade ingen roll att man gjorde reklam i något annat än ens eget området – här gällde det att roffa åt sig så många kunder som möjligt. Att det var en annan kommunal skola som man skinnade på elever saknade betydelse. Och allt detta med kommunernas goda minne. Det skulle ju vara fri konkurrens.

Men konsekvenserna lät inte vänta på sig. I segregerade och invandrartäta områden, där skolan utgjorde en naturlig smältdeg bland nyanlända, 2:a eller 3:e generationens invandrare, etiskkulturella svenska elever valde de föräldrar som var lite framåt bort den lokala skolan. Dessa föräldrar hade själva akademisk utbildning eller var medvetna om att utbildning var viktig för ens barns framgångar i livet och när möjligheten fanns att byta till en annan kommunal skola letade dessa drivna föräldrar med ljus och lycka efter en skola som kunde motsvara deras förväntningar på utbildning. Men det skulle bli värre.

Naturligt kommer jag till Friskolereformen. Utan tydliga kriterier vad som förväntades av en fri aktör i skolvärlden, fick många friskolor tillstånd av Skolverket att bedriva skola. Kommunerna hade inget att säga till om, utan fick snällt betala ut skolpengen för att de elever som sökte den fria skolan i kommunen. Och i början behövde heller inte friskolorna följa läroplanen. What! säger ni. Det är sant. Ända fram till att Skolinspektionen fick ta över uppdraget bevilja en aktör att starta en skola gavs skolhuvudmännen befrielse från att följa läroplan och kursplaner. Framför allt de första åren. När Skolinspektionen tog sig an uppdraget att börja sin tillsyn upptäckte man denna orimlighet. Kärnan i Skolinspektionens granskning var och är att kontrollera att man följer gällande regelverk. Det blev inte så lite knepigt att ändra i tillstånden som gavs under de första vilda åren.

Det var lukrativt att bedriva friskola i början (kanske nu också), för kommunen betalade ut hela skolpengen, men friskolorna behövde inte betala en massa pengar till kommunen i form av svindyra hyreslokaler (lägg märket till att många friskolor ligger i industriområden eller är inrymda i fastigheter byggda för kontorsverksamhet), administrationsbidrag för att kommunen skötte visa saker åt skolan med mera (idag kommunens IT-kostnader som i många kommuner finansieras av skolorna med usla kontrakt). Och upp poppade det friskolor. Jo, visst – här fanns det en vinstdrivande marknad att tjäna sig en hacka på. Ni vet vad jag skrev i nummer 9, att det är vinsten som driver privata företag (kanske inte alla håller med om).

Den kursändring Moderaterna gjorde kan beskrivas såhär:

A: i offentlig verksamhet är pengarna (resurserna) medlet och verksamheten som skapar elevernas kunnande resultatet (”vinsten”)

B: i privat verksamhet där verksamheten (produktionen) medlet och pengarna (vinsten) resultatet.

Det vill säga, man går från a till b. Det var inte avsikten med Propositionen 1988/89:4 Skolans utveckling och styrning var a. Att pengarna skulle vara medlet. Ekonomisk vinst för en skolhuvudman fanns inte i detta riksdagsbeslut.

Suspekta människor startade friskolor, personer som aldrig ens hade varit i närheten av skola mer än sin egen skolgång. Och så klart en hel del seriösa aktörer också. Parollen som Kommunförbundet (SKL) drev, att eleverna skulle söka sin egen kunskap – ”herre gud, man var ju ändå en modern skola”, fiskade dessa ”nybyggarentreprenörer” upp. Läraren var ju inte så viktig, ut med datorer till eleverna i stället. Vilket innebar att man även köpte Kommunförbundets andra paroll, det är inte viktigt med en utbildad lärare, utan rätt person ska det vara. I begynnelsen av friskolereformen var lärarbehörigheten bland friskolorna oerhört låg, antagligen ett sätt att tjäna ännu mer pengar eftersom tjänsten som lärare kunde erbjudas vem som helst och lönerna kunde hållas nere. Resultatet blev att man medvetet tog bort lärarledd undervisning, en hel del ”egen elevtid”, alltså lärarlösa lektioner där eleverna kanske inte jobbade så stenhårt med sina uppgifter framför dataskärmen, utan gjorde andra saker. Utåt sade dessa entreprenörer att de företrädde en modern skola där det var viktigt att eleverna tog eget ansvar för sin utbildning. Inåt skattade de hela vägen till banken, för det gjordes grova vinster. På vårt närminne har vi John Bauer-koncernens konkurs. Eller hur ägaren till friskolekoncernen Baggium gjorde hundratals miljoner i vinst, se länk.

Men så klart fanns det och finns seriösa friskolor. Exempelvis lärare som tröttnat på sin gymnasierektor och startat en egen gymnasieskola, eller ett föräldrakollektiv som vill driva en skola, eller en skolkoncern som vill bedriva en bra utbildning. Det finns många goda exempel på det – oavsett om man är emot friskolor överhuvudtaget eller inte.

Konsekvenser! Oj, vilka konsekvenser detta fick. Friskolereformen gjorde så att föräldrar inte bara kunde välja kommunala skolor utan även friskolor. Man visste ibland inte vad man gav sig in på, reklamen från en del friskolor lovade guld och gröna skogar och de kommunala skolorna hängde inte med i svängarna eller tvingades in i ett race där det gällde att överträffa friskolorna. Vilka profiler det fanns tillgång till! Det var äventyrsgymnasium, fotbollsprofiler på grundskolan, IT-profil – listan kan göras lång. Sällan eller aldrig har jag hört talas om en läsprofil, något som faktiskt alla elever behöver oavsett bakgrund – men jag antar att det inte lockar så mycket. Vad det egentligen handlar var föräldrarnas önskan och rätt att välja ”rätt” kamrater till sina barn. Att det egentligen handlar om önskan av segregation i den nu helt dominerande individualismen.

Flykten från de redan segregerade förorterna blev än mer tydlig och snabb. De elever som hade starkt stöd hemifrån när det gällde studier försvann bort till friskolor eller kommunala skolor i välsituerade områden. Söktrycket till dessa skolor ökade markant och många friskolor upprättade kölistor för intag av elever. I vissa skolor tar det flera år att få en plats och listorna består av hundratals namn. För att få en plats behöver föräldern ställa sitt nyfödda barn i kölistan, vilket också görs. Här finns ju rätt kamrater. Elever som vill gå i en skola som de tror är bättre än den lokala, men inte riktigt vet. Föräldrarna är nästan säkra och vill sina barns bästa. Kanske vill inte ens barnen byta skola, men föräldrarna vet att utbildning är viktigt. Kan vi klandra dem? Nej, det tycker jag inte. Kan vi klandra politikerna? Absolut, för det var väl inte två-tredjedelssamhället man ville införa – eller? Där ”gänget” i förorten skulle stanna kvar där och segregeras så hårt att det är svårt att ens bedriva en likvärdig skola. Där lärarna snudd på får jobba ihjäl sig för att få lektioner att fungera och där mycket tid går åt att lösa konflikter och ens fokusera på kunskap. Där kunskapsnivå är så låg att det är frågan om det går att ens sätta några betyg på de kunskaper eleverna har – eller saknar – eller så klart, det blir inga betyg. Och vi talar inte om några få skolor, vi talar om i princip hela miljonprogramsområdet där skolorna där har blivit lämnade i sticket. Och vi talar inte om några få elever – näää vi talar om tusentals elever. Titta på betygsstatistik och meritvärden. Titta på var de skolor som presterar sämst ligger. Svikna av politiken, svikna av kommunerna och svikna av samhället. Och så förfäras vi när det bränns bilar eller när det bildas kriminella gäng. Alla dessa ungdomar hade också en dröm när de var barn att bli något, att få en ljus framtid. Och den främlingsfientliga ådran i samhället går igång – ”titta, invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken” – nähä!!! Men vad görs då? Jo, man åker ut till förorten och kör några kulturevenemang, lite konst och hip hop för att lugna ner situationen, men att se till att varenda unge läser som och räknar som gudar gör man inte. Kanske fixar man till en fotbollsprofil till skoltrötta killar, som om de blev skoltrötta för att det var något genetiskt – analysförmågan att det är något som skolan skapat genom åren finns inte.

Sammanfattningsvis kan man säga att Det fria skolvalet och Friskolereformen har gjort så att den svenska skolan blivit djupt segregerad. Utländska skolforskare påtalar klart och tydligt detta. De elever som inte har stöd hemifrån, oavsett kulturell eller social bakgrund, har blivit de stora förlorarna i detta marknadstänkande. Tusentals före detta elever, människor som antingen är unga vuxna eller går på någon slags jobbkurs eller komvux i bästa fall, har inte bara stukade självförtroende utan är också exkluderade i samhället.

Jag vill i ärlighetens namn säga att alla ni lärare som jobbar på friskola, eller ni rektorer eller ägare av friskolor, eller för den skull de direktörer i snygg kostym som håvar in miljoner på skattemedel inte är ansvariga för detta. Jag talar inte om er. Jag betraktar det hel på en övergripande strukturell nivå (ett utbildningssociologiskt perspektiv). Då blir det tydligare vad de politiska besluten lett till. Statsvetare Leif Lewin beskriver i sin utredning (SOU 2014:5 Staten får inte abdikera), länk, tydligt hur moderata skolministern Beatrice Ask helt ändrade innehållet i Socialdemokraternas (Bengt Göranssons och Göran Persons) reform.

Kanske blir ni provocerade av mitt sätt att skriva eller att jag raljerar över det som varit/är. Kanske också tycker ni också att jag har fel. Det har ni rätt att tycka. Jag är inte rädd att säga mina åsikter och lägga skuld på någon. Däremot vet jag att det finns många friskolor och lärare på dessa som gör ett jävligt bra jobb. Detta faktum kan ingen ta ifrån er och det ska ni ha all heder av. Så ideologiskt eller inte, ni som gör ett bra jobb och ser till att utbilda kommande generationer kan sträcka på er och vara nöjda. Detta blogginlägg handlar inte om er.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

Advertisements

26 kommentarer

  1. Jag var också där men det är ju uppenbart att man ser orsak och verkan med de egna glasögonen som lins. Det är en bekymmersam förenkling att lägga segregationen på Friskolereformen….hmmmmm.


    • Margaretha,

      Att vårt samhälle har blivit segregerat har med mycket att göra, men i det har blogginlägget har jag bara skolans perspektiv. Det finns många andra aspekter.


  2. Håller med om det du skriver. Vill ta fram ett gott exempel – Kvarnhagsskolan i Alby som är bland landets bästa – Hur de jobbar är kontroversiellt enligt rektorn. Jag förstår inte varför det skulle vara kontroversiellt. Kanske du tycker att det är ett utmärkt sätt.

    http://epaper.mitti.se/edoris?tem=epaper_mibo

    När jag ändå är på hugget – Vad anser du om John Laughran

    http://www.su.se/lararutbildningar/om-oss/vad-%C3%A4r-en-bra-l%C3%A4rarutbildning/webbfilm-med-john-loughran-1.251578?


    • ”Mitt” i skrev om skolan den 13 oktober. Det finns i arkivet.


    • Hej Monika,

      Länken till mitti var inte till den aktuella skolan, vad var det var bäst på? Resultat?

      När det gäller Laughran måste jag kolla först, känner inte till honom sedan tidigare.


      • Nej, man måste gå in i arkivet för att få fram Mitt i för den 13 oktober.

        En sammafattning!

        Det finns en syftesförklaring till varje lektion
        Elever får vara kvar i klassen istället för att gå till specialpedagogen
        Läraren skall förbereda flera olika delmål som bidrar till att det stimulerar eleverna att jobba mot nästa nivå.
        Uppföljningar. Om eleven har svårt för ett delmål måste det brytas upp i mindre delmål.

        Fackförbunden är kritiska, samt lärare och rektorer i Botkyrka.
        Kritikerna anser att det är för styrande och att det innebär mer administration.

        Betygsförbättringen är från 2012 till 2015 – 177,7 till 223,5.


  3. Jag sprang nyligen förbi några artiklar i två stora tidskrifter i USA som handlade om det fria skolvalet i Sverige och dess (uppfattade) effekter (skrivna 2014), som kanske kan vara intressanta att läsa för att få tillgång till en extern debatt och perspektiv. Det är (i mina ögon) inte förvånande att Sverige nu används som bollträ och skräckexempel i debatten om skolan både i UK och i USA.

    Ray Fisman i ”Slate”, 15 July 2014, Sweden’s School Choice Disaster

    Tino Sanandaji i ”National Review”, 21 July 2014, som svar på Rays artikel, Sweden Has an Education Crisis, But It Wasn’t Caused by School Choice

    En intressant aspekt som tas up (av båda), men som ofta lyser med sin frånvaro i den Svenska debatten, är hur oerhört inkompetent dessa reformer designades och genomfördes, och den resulterande korruption som följde i spåren av detta.

    Detta var också ett tema som återkom i OECD granskning av det Svenska skolsystemet som utfördes på Regeringens begäran, och som publicerades i Maj.


    • Nicklas,
      Jag tror att den inkompetens som du tar upp i dessa reformer handlar om att de är utformade av tjänstemän och pedagoger som har noll koppling med verkligheten, de har en idé om hur svensk skola är och fungerar – som jag skrivit flera gånger, verkligheten om hur det fungerar och visionen om hur det ska vara, det senare blir en sanning för dem som utbildar lärare och styr i departement och Skolverk. För när de är ute i ”verkligheten” och gör studiebesök står alla barn på rad och vinkar. På givakt! Aldrig får de se stökiga lektioner, eller taskiga elevresultat, eller lärare som håller på och jobba sönder sig eller för den skull skolor i områden där det bränns bilar. En polerad yta är det man möter och så tror dessa människor på riktigt att det är så skolan ser ut.


      • Johan,
        För att gå en liten omväg i min tankar här…

        Jag håller precis på att läsa en av de böcker Pär Engström rekommenderade under, Skolans Problem nr 9, nämligen, Bernt Gustavsson (BG) 2009 ”Utbildningens förändrade villkor: nya perspektiv på kunskap, bildning och demokrati”

        För att citera ett stycke från sidan 40,

        De första människor som gick omkring på Sydafrikas stränder levde till stor del på snäckor och skaldjur. De inte bara överlevde, utan utvecklade sin intelligens genom detta. Det är en del av förklaring [sic] till människans uppkomst. Den typen av äggviteämnen gjorde att hjärnan utvecklades.”

        Det moderna namnet för äggviteämne är protein, vilket är en rak biologisk polymer, uppbyggd av 20 mindre byggstenar, aminosyror, som är identiska för allt levande. Det som skiljer olika proteiner från varandra är primärt i vilken sekvens (ordning) aminosyrorna kopplas ihop till en kedja av viss längd.

        När vi äter ett protein, så kommer de här långa kedjorna att genom matsmältningsystemet först brytas ner (hydrolyseras), tillbaka till sina beståndsdelar, aminosyrorna. Från kroppens perspektiv är ”typen” således fullständigt ointressant, dvs om proteinet kom från en skalbagge, en mussla, en antilop, eller mammut.

        Argumentationen som den står är således (i viktiga avseenden) fullständigt nonsens.

        Vi gör alla fel, det är djupt mänskligt. Vad som är viktigare att fokusera på är i stället varför. Anledningen till att jag tog upp exemplet från BG bok är, att det här inte är en (som jag upplever det) ensam isolerad händelse (misstag i arbetet), utan, snarare en del i ett återkommande mönster.

        Jag tror också att det går att finna en ledtråd några sidor tidigare i boken, nämligen på sidan 36, där BG går igenom OECDs PISA studier, och vad han ser som rationaliseringarna bakom de områden som testas,

        ”Läsförstålse och problemlösningsförmåga kan sägas vara generella kompetenser som alla behöver ha, men varför just naturvetenskap och matematik?

        Ja, varför…

        Det (jag upplever) BG visar ett exempel på ovan, är djup ignorans (Dunning-Kruger effect), där man vet så lite att man helt enkelt inte kan uppfatta vidden av sin egen okunskap, och i förlängningen, ännu mindre, bedöma värdet av denna kunskap.

        Vilket liknar den form av inkompetens (jag tycker) man kan ana bakom beslutsfattandet kring friskolorna (och kommunaliseringen, NPM, m.m.).

        Är vad vi ser bara en konsekvens av bristande specifik praktisk erfarenhet, eller ligger det också på en djupare mera generell nivå? Jag vet inte.


      • Onekligen verkar det ju vara en synnerligen illa underbyggd bok, men tyvärr kanske alltför representativ.
        En liten reflektion. BG anser alltså att problemlösningsförmåga är något alla bör ha. Jag har svårt att se att något skolämne lägger lika mycket vikt vid problemlösningsförmåga som just matematik.


      • Niklas Z,
        Det är många ”länkar” i BGs resonemang som (uppenbart) inte ens klarar av att bära sin egen vikt, än mindre, hålla uppe den övergripande argumentation.

        Jag har också svårt att inte bli lätt förfärad när man t.ex. läser följande, (sidan 10), om begreppen kunskap, bildning och demokrati, där BG anser att de är allt för begränsat tolkade idag,

        ”Det är till nackdel för det allra viktigaste i all utbildning och pedagogik, det fruktbara och berikande, att det man lär sig ska ha personlig betydelse och vara bra för det samhälle vi vill leva i. I det syftet söker jag mig till sådant som jag har funnit fruktbart och med den avsikten förhåller jag mig kritisk till sådant som begränsar, förminskar, och reducerar det mänskligt möjliga.”

        Vad betyder ens detta, bortsett från att det är en väldigt inlindad friskrivning, som konkret säger: det här är inte vetenskap.

        Jag undrar också hur många studenter, lärare, eller politiker som läser detta som faktiskt inser det?


    • Jag läste snabbt Sanandajis artikel och det spåret som Sananadaji fokuserar på, förändrade undervisningsmetoder, har varit ett av huvudspåren inom t.,ex. matematikdidaktikforskningen för att förklara nedgången i PISA – t.ex. via Paul Bentleys forskning. Så visst har denna debatt existerat i Sverige.

      Det som kanske inte har varit uppe på tapeten så mycket när det gäller skolval och undervisning är att värderings- och attitydundersökningar pekar på att det i Sverige skedde en värdeförskjutning mellan 1980 och 1990 mot en mer individualistisk syn på t.ex. välfärd. T.ex. har Thorleif Pettersson och Kalle Geyer summerat denna förändring i boken (1992) ”Värderingsförändringar i Sverige. Den svenska modellen, individualismen och rättvisan”. Denna förändring var som störst bland ”arbetarklassen”. Förändringar i offentlig sektor kanske inte endast kan förklaras utifrån ett top-downperspektiv -även om ingången bör vara detta t.ex. vad gäller ansvarsfrågan.

      En annan bok jag rekommenderar är statsvetaren Bo Rothstein (1994) ”Vad bör staten göra? Om välfärdsstatens moraliska och politiska logik”. Utifrån två infallsvinklar; dels en empirisk grundad forskning analyseras vad staten kan göra (och inte kan göra), dels utifrån en normativ forskning analyseras vad staten bör göra. Utifrån skärningspunkter mellan kan och bör argumenterar Rothstein för att relationen mellan staten och medborgaren bör innehålla någon form av valfrihet för medborgaren vad gäller offentlig sektor.

      Dock finns det här en paradox. För att medborgaren ska kunna göra val, t.ex. rösta på ett politiskt parti eller välja läkare, skola etc., bör staten utrusta medborgaren med resurser som möjliggör ett välgrundat val. Utbildningssystemet är här statens medel att rusta medborgaren med dessa resurser. Vilket åter belyser utbildningssystemets ”särart” vad gäller samhällets välfärdsinstitutioner.


  4. Hej Johan!

    Jag har följt din blogg i många år och känt igen mig i din glöd och passion för skolan.

    Du känner mig kanske som Miguel. Jag skrev dig en gång för fem år sen, med ett retoriskt tillspetsat brev, som du publicerade.

    Nu har jag skrivit ett nytt. Hoppas du ser att vi kommer från samma glöd, även om vi säkert inte är eniga i allt.

    https://babelstorn.wordpress.com/2015/10/31/bfl-stavas-bluff/

    Daniel/Miguel


    • Hej Daniel,
      Intressant blogginlägg du har skrivit och ännu intressantare att jag idag publicerade ett blogginlägg som handlar om likformig metodik, där BFL förvisso inte är metodik, men görs om till detta. Tyvärr tycker jag att Christian Lundahls version av BFL är ännu värre än den som du kommenterar, alltså Dylan Wiliams. Jag har inte gått bakom källorna till BFL och kan inte tvärsäkert säga att det saknas vetenskaplig förankring.


      • Inte saknas vetenskaplig förankring. Bara att det inte verkar vara ett begrepp som kommit att handla mer om målstyrning och individuell återkoppling än om en receptiv och reflekterande lärare som utvärderar sin undervisning (”minut-för-minut”).

        Det är ju konstigt, för det är ju det senare som har störst verkan både i Hattie och Wiliams forskning.

        Att begreppet formativ bedömning är så vagt, dåligt definierat, motsägelsefullt och lite beforskat att det knappt går att använda visar ju Bennet. Det beskrev jag här: https://babelstorn.wordpress.com/2015/08/11/kritik-av-formativ-bedomning/


      • Matriserna med kunskapskrav är ju metodik. Att sitta och gå igenom rappakaljan i kunskapskraven del för del för att ”se” vad eleven uppnått är ju metodik. Dessa delkunskapskrav blir nog sällan konkreta, begripliga och konstruktiva för eleven. Lätt att man tappar bort pedagogik, frågorna om elevens egen motivation, intressen och lust att lära när man sitter med den exercisen, kan jag tro.

        Kan kunskapskraven i grundskolan beteckna något annat än det eleverna kan efter ha gått i grundskolan i 9 år? Om det är så, är det etiskt och hur är det möjligt? Visst om du varit borta mycket kan jag tänka mig man kommit efter, men om man deltagit?


      • Daniel,
        Nja, jag håller inte med dig om att kunskapskrav och matriser är metodik, snarare är det så att centralt innehåll och förmågorna görs om till metodik.


      • Kanske det, ja? Jag vet inte vad du tänker på och vad du menar med metodik.

        För mig är en metodik ett svar på frågan hur. Dvs ett verktyg eller instrument som används på ett bestämt sätt. En matris med förbockade delar av kunskapskrav, där man talar om vad som saknas för nästa betyg är en metod för mig. Det finns mer eller mindre vettiga tillämpningar av denna metod förstås. Men som det verkar bli så förskjuts undervisningen från input och processer som kan befrämja lärande till dokumentation och en pedagogik som förbigår frågor om vad eleven vill och kan till ett samtal om vad eleven måste göra för högre betyg. Den incitaments- och motivationsteori som den typen av praktik vittnar om har ett ganska litet stöd i vad vi idag vet om vad som uthålligt driver människor till lärande och utveckling, skulle jag säga iaf.


      • Daniel,
        Metodik är den metod, det arbetssätt som läraren har för att nå målet. Alltså hur läraren arbetar. Så klart vet du det, eftersom du har jobbat så länge som lärare, ville bara berätta vad jag menar med metod/metodik.


      • Ok. Vet inte hur det ser ut överallt bara. Och ibland har man missat nåt. Trots många år. Trodde jag fattade men ville dubbelkolla. Helt ärligt och med all ödmjukhet.

        Sen skulle man ju vilja diskutera vad mål är för nåt. Men jag ska upp 5. Barnen har somnat. Och en ny vecka med eleverna stundar. 🙂


      • Daniel,
        Jag tolkade dig inte som om du hade en dold agenda och mitt svar var helt klart bara förtydligande vad jag menade. Så klart förstår jag att du vet vad undervisningsmetodik är.

        Ska också upp 5.
        Allt gott!


  5. En intressant (?) iakttagelse var, att när jag läste kommentarerna, hade ingen reagerat på själva ”pudelns kärna”, när det gäller både fria skolvalet och friskolereformen – nämligen detta, att elever (och deras föräldrar) har reducerats till ”kunder” och lärare till nån sorts ”försäljare”. En mer instrumentell, mekanisk och materialistisk-behavioristisk synsätt på lärande som mänsklig interaktion får man leta efter, längre än det berömda nålet i en höstack. – Tacka f-n att min kropp sade ifrån, och nu, efter 4 års sjukskrivning, ska jag (igen) byta yrke till något annat. – Tack för alltid intressant läsning, jag håller inte med i allting, men dina artiklar håller förvisso mina små gråa igång!


    • Varför skulle det vara att ”reduceras” när man blir kund?


      • Niklas: Jag ska försöka översätta snabbt vad jag skrev 2014 på finska: ” Näin opettajana voin vain vahvistaa vanhan viisauden; minä osaan näyttää, ohjata, vihjata, johtaa, provosoida, haastaa (ja olla sitäpaitsi todella kiinnostunut siitä mitä opetan) mutta tuo oppiminen, tietäminen ja käsittäminen on työtä jonka oppilaan on todellakin itse tehtävä. Sitä ei voi myydä eikä ostaa.” // Som lärare kan jag bara bekräfta gammal visdom; jag kan visa, styra, antyda, leda, provocera, utmana (och dessutom vara verkligen intresserad av ämnet som jag undervisar i), men det där lärandet, vet(en)skapadet och förståelse är ett arbete, som eleven måste göra själv. Det kan man inte sälja eller köpa. // Vad jag ville säga med detta, är att undervisandet och lärandet är en process, inte en vara som man kan sälja (till någon) eller köpa (från någon).


    • Mirja,
      Kund var i högsta grad ett begrepp som användes i skolan, särskilt när New Public Management var som starkast. Jag har personligen varit med på sådana fortbildningar där en konsult kom in och börja snacka kunder och kundorientering. Fy fan!


  6. […] Skolans problem, nr 7: Det fria skolvalet […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s