Systematiskt betygsmotstånd på SU


I det här blogginlägget ska jag visa hur Stockholms Universitet (SU) erbjuder kurser på lärarutbildningen i bedömning och betygssättning som utgår från ett betygsmotstånd. Jag går igenom beskrivning av kurserna och litteraturlistorna. Utifrån detta dokument kan jag dra slutsatsen att SU är ett fäste för betygsmotstånd. Jag visar också hur olyckligt betygsmotståndarna använder sig av forskningen på ett högst ovetenskapligt sätt för att dels föra ut sitt budskap och dels stå fria från ansvar. För forskningen står fri från statens klåfingriga  fingrar.

Stockholms Universitet (SU) har två snarlika kurser när det bedömning och betygsättning. Den ena ingår i lärarutbildningen och den andra är en fortbildningskurs för lärare. Jag har tidigare kollat upp fortbildningskursen och faktiskt gjort en anmälan till Stockholms Universitet, i och med min bloggserie En skola åt helvete, se länk. Givetvis hände ingenting.

Nu har jag haft anledning att kolla upp kurserna och dess innehåll. Det är märkligt hur Institutionen för pedagogik och didaktik totalt har missat debatten som pågår ute i ”stora världen” eller för den skull tagit till sig ett uns av vad ”lilla jag” skriver. För inte mycket är förändrat, om ens något. Fortfarande är det betygsmotstånd som får gälla, jag ska ge exempel.

Kursen för blivande lärare heter ”Att dokumentera och bedöma kunskapsbildning” (kurskod UDA15L). I kursens innehåll står det: ”Vad är bedömning och hur skiljer det sig från utvärdering? Kursens innehåll belyser de villkor för bedömning och utvärdering som förekommer i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. I kursen behandlas forskningsområdets centrala delar i relation till didaktikens frågor och till det dagliga arbetet. Därutöver ingår att diskutera de utmaningar läraren står inför i relation till bedömning och utvärdering. Ytterligare en viktig utgångspunkt är förskolans, grundskolans och gymnasieskolans innehåll i relation till mål- och resultatstyrning och andra faktorer som påverkar arbetet. Bedömning och utvärdering är en väsentlig del av läraruppdraget. Med bedömning avses i detta sammanhang att avgöra hur en kunskap eller prestation förhåller sig till vissa mål och i förhållande till vissa kriterier och eftersträvansvärda kvaliteter. Med utvärdering avses att undersöka om förutsättningar skapats för att mål och kriterier ska kunna uppnås och huruvida verksamheten håller en god eller svag kvalitet. För att såväl bedömning som utvärdering ska bli tillförlitliga krävs det att läraren har kompetens inom dessa områden. Kursens förväntade studieresultat syftar till att utveckla denna kompetens.”

Under kursens arbetsformer och arbetssätt går det att läsa att kursen består av ett antal digitala föreläsningar och fem seminarier. Innehållet i de sistnämnda är:

”Seminarie 1 är avsedd för att planera, diskutera och följa upp examinationsuppgifter i förhållande till kursens förväntade studieresultat och bedömningsmatriser.

Seminarie 2, 3 och 4 är avsedda för diskussion, övningar och bearbetning av litteratur. Till dessa seminarier ska överenskommen litteratur vara inläst. Tillhörande uppgift ska vara förberedd och texten ska vara inlagd i din personliga mapp i Mondo.

Seminarie 5 är planerad för peer-review”

Den obligatoriska literaturen är följande:

Bjorndal, C.R.P – Det värderade ögat: obeservation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning

Carlgren I: Det nya betygssystemets tankefigurer och tänkbara användningar.

Hattie, J & Yates, G: Hur vi lär.

Hirsch, Å & Lindberg, V: Formativ bedömning på 2000-talet

Hult, A & Olofsson, A: Utvärdering och bedömning i skolan

Jönsson, A: Lärande bedömning

Lundahl, C: Bedömning för lärande

Skolans styrdokument, relevant i förhållande till skolform

Min kommentar: Ska man säga att detta är intressant eller att jag blir vansinnig? Detta är vad studenten får av den pedagogiska institutionen när det gäller bedömning och betygsättning. Med den lilla detaljen att ordet betygsättning överhuvudtaget inte nämns i vare sig kursens namn eller innehåll. Ändå ska lärare som är utbildade för högstadiet och gymnasiet gå ut och sätta betyg. Jo, det finns vissa kurser i NO och matematik man kan läsa för att lära sig betygsättning i dessa ämnen (som inte hålls av pedagogiska institutionen), men något så basalt som betygsättning på grundläggande nivå väljer pedagogiska institutionen på SU att helt bortse ifrån. Varför? Enkelt svar, bara att titta på litteraturlistan – bara betygsmotståndare. Bjornson känner jag inte till, Ingrid Carlgren – före detta rektor för Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) och betygsmotståndare, Hattie – talar överhuvudtaget inte om betyg, Viveca Lindberg – Carlgrens bästis från LHS och betygsmotståndare, Hult & Olofsson – betygsmotstånd, se länk, Anders Jönsson – betygsmotståndare, Christian Lundahl – Skojaru??? Mr Betygsmotståndare himself och överste Kuku när det gäller att leda betygsmotståndet i Sverige.

Alltså. Som lärarstudent går du en kurs om innebär att du ska få kunskap och kompetens när det gäller bedömning och betygsättning när du väl står i klassrummet som nyexaminerad. Men det är bara det att kursen som Stockholms Universitet erbjuder har man plockat bort all form av betygsättning, inte minst ordet och sett till att pumpa in kurslitteratur som är fientlig mot betyg och dessutom inte ha ett enda seminarium i hur man sätter betyg. Hur i helvete är det möjligt?

Fortbildningskursen för lärare heter ”Dokumentation, bedömning och betygsättning av kunskap” (kurskod UDA29F) är det lika illa med, fast det i namnet faktiskt står ordet betygsättning. Men så här går det att läsa i arbetsuppgifterna: ”Du skriver för ditt eget lärande och får feedback av läraren vid ett par tillfällen i kursen. Den som sedan betygssätts enligt den sjugradiga betygsskalan är din examinationsuppgift. Temana för arbetsuppgifterna är följande:

  1. Bedömningstraditioner ur historiska och teoretiska perspektiv
  2. Likvärdig bedömning
  3. Redskap för bedömning
  4. Utvärdering av verksamhet
  5. Peer review”

Den obligatoriska literaturen är följande:

Bjorndal, C.R.P: Det värderade ögat: obeservation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning

Black, P & Wiliam, D: Developing the theory of formative assessment

Carlgren I & Carlström Hagman LP: Metodik för utvecklingsarbete och utvärdering

Englund, T & Quennerstedt, A: Linking curriculmn theory and linguistics

Hattie, J: Synligt lärande för lärare

Insulander, Eva & Svärdmo Åberg, Eva: Vilken kunskap erkänns i det systematiska kvalitetsarbetet

Hirsch, Å & Lindberg, V: Formativ bedömning på 2000-talet

Hult, A & Olofsson, A: Utvärdering och bedömning i skolan

Jönsson, A: Lärande bedömning

Korp, H: Kunskapsbedömning: Vad, hur och varför

Lindström, L, Lindberg V & Pettersson, A: Pedagogisk bedömning

Lundahl, C: Bedömning för lärande

Lundahl, C, Hultén, M, Klapp, A & Mickwitz, L: Betygens geografi. Forskning om betyg och summativa bedömingar i Sverige och internationellt

Min kommentar: Det är märkligt att man inom temana inte tar upp betygsättning överhuvudtaget. Kanske inte så konstigt när man tänker efter, betygsmotståndet fäste verkar vara SU. Och så går lärare en fortbildningskurs i bedömning och betygsättning och får med sig betygsmotstånd rakt av. Titta på litteraturlistan. Bjornson vet jag inget om. Paul Black och Dylan Wiliams håller på med formativ bedömning. Ingrid Carlgren, Tomas Englund, Vivica Lindberg, Hult och Olofsson, Anders Jönsson (i den aktuella boken), Christian Lundahl, Magnus Hultén, Alli Klapp – betygsmotståndare alla. Korp tycker jag är ganska bra, utifrån det jag läst, även om jag inte läst denna publikation. Så var ska denna kurs leda? Jo, att systematiskt motverka betyg på utbildningsnivå och därigenom sprida det ute i skolorna. Givetvis kommer alla hundratals, ja tusentals lärare ut i verksamheten och sätter betyg efter eget huvud, eller efter instruktioner i kursplanen. Är det så att dessa lärare blivit upplysta på området av SU? Är det så att de blivit riktigt bra på betygsättning? Finns det en mikroskopisk chans att detta påverkar en rättssäker betygsättning? Så klart och det är just det som är syftet, att sprida förvirring så att politikerna tids nog ska avskaffa betyg.

Ok, det finns ett stort problem med att Stockholms Universitet systematiskt utbildar betygsmotståndare och/eller nyexaminerade och fortbildade lärare som inte lärt sig något. Något som är märkligt (men kanske ändå inte) är att man inte har med Skolverkets allmänna råd som obligatorisk kurslitteratur. Det finns dock två stora problem till. Det ena är att dessa pedagoger konstant bryter mot demokratiskt fattade beslut, alltså sätter demokratin ur spel. Nu kanske ni som läser detta tycker att jag överdriver, men tänk efter. Sveriges Riksdag har tagit beslut om att svensk skola ska ha betyg från och med årskurs 6. Då utbildar en av Sveriges största universitet blivande lärare till att inte gilla betyg och dessutom att de inte riktigt vet hur myndighetsutövningen ska gå till. Rättssäkerhet?  Detta i akt och mening att motverka demokratiskt fattade beslut. Men hur förbehåller man sig den rätten? Jo, genom att hävda att forskningen står fri. Att forskningen inte ska styras av staten eller riksdagen. Att forskningen får komma fram till resultat utan att påverkas. Och det är ju i grunden riktigt.

Här kommer problem nummer två. Vilken djävla forskning? Christian Lundahl stod ju i Münchenbryggeriet den 29/1-2015 och i Vetenskapsrådets namn visade upp att det inte fanns någon forskning som sa att betyg var dåligt och ingen forskning som sa att betyg var bra, se länk. Dessutom finns det ingen forskning på svenska förhållanden, vilket borde vara ett intressant vetenskapligt område att undersöka, eftersom den svenska resultatstyrningen med kunskapsstandardmodell är ganska speciell. Alli Klapps forskning hävdas vara svensk – men hon har ju tittat på Anna Sjögrens forskning från 2010, där Sjögren har tittat på svenska elever från 1969 – 1982 och de hade relativa betyg, se r10-08-Betygsatta barn-spelar-det-någon-roll-i-längden. Det går alltså inte att dra några slutsatser om kunskap över huvudtaget när det gäller betygssystemet, eftersom utfallet var normalfördelad. Ni vet 7% skulle ha 1:or, 24% skulle ha 2:or, 38% skulle ha 3:or, 24% skulle ha 4:or och 7% skulle ha 5:or. Så den forskningen som Klapp har lyft är helt irrelevant. Dessutom är Christian Lundahls bok Bedömning för lärande en ren partsinlaga, det finns ingen forskning i den som är relevant för svenska förhållanden, utan Lundahl använder Butler 88, se länk,  för att visa hur forskningen visar att betyg är dåligt för inlärning och han polariserar mellan Thorndike och Dewey som om denna strid skulle stå idag, men det var på 1920-talet som denna stod. Men vem ifrågasätter en professor i pedagogik? En 20-årig lärarstudent?

Alltså – varför kan man inte använda sig av Ruth Butlers forskning från 88 för att visa att betyg inte är bra för inlärning? Eller varför kan man inte använda sig av Anna Sjögrens studie? Eller varför kan man inte använda sig av en polarisering mellan Thorndike och Dewey för att hävda att Dewey är jättejättejättebra? Jo, därför att grundläggande vetenskapsmetodik slås ut. Eftersom dessa tre exempel inte är aktuella för dagens svenska skola – Butlers undersökning är gjord i Israel 1988 i ett relativt system så går det inte att jämföra med svensk skola och eftersom 1920-talet var en helt annan tid än 2010-talet så är inte Thorndike och Dewey pedagogiska exemplet relevant. Anna Sjögrens studie rör relativa betyg, vilket vi inte längre har i Sverige. Det handlar om validitet och reliabilitet. Ni vet Validitet – att man mäter rätt saker och reliabilitet – hur tillförlitlig mätningen är. Sedan är det ju en mängd andra vetenskapliga prylar som ska stämma, t.ex. vilken metod man använder och så vidare.

Så när forskningen hävdar sin rätt att vara fristående så menar jag att just den pedagogiska sfären, med Stockholms Universitet i spetsen har förverkat sin rätt att ha tolkningsföreträde när det gäller forskning i allmänhet och betyg och bedömning i synnerhet. Om jag fick önska skulle Universitetskanslerämbetet granska dessa kurser. Kanske också granska på vilka grunder den kurslitteratur som används speglar ämnesområdet. För det kan väl inte vara så att subjektiva åsikter som utgår från en ideologi, ska få styra vad studenterna läser och lär sig? Eller?

Ja, jag är personligen för betyg, det är korrekt uppfattat. Kanske från årskurs 4, men definitivt från årskurs 6, som vi har nu. Varför? Jo, därför att jag under mina 9 år som lärare använt mig av betygen i pedagogiskt syfte och sett hur bra det har varit. Jag vet att det är många därute som ogillar betyg för att de används fel eller att det blir betygshets. Personligen hade jag inga elever (som jag vet) som mådde dåligt eller hetsade. Ok, jag jobbade i Jordbro och där var det inte värsta betygshetsen, men betygen hade en pedagogisk funktion som var bra. Med betyg och formativ återkoppling kunde jag uppmuntra eleverna att anstränga sig lite hårdare, få dem att fokusera på rätt saker, få dem att utveckla de delar som de behövde förbättra. I detta samtal som jag hade med varje individ kunde varje elev utifrån sig själv jobba på sina förbättringsområden. Och det var just här diskussionen kom igång mellan mig och eleven, att se till sig själv och inte jämföra sig med andra. Människor generellt är annars rätt bra att jämföra sig själv med andra. I detta samtal kunde jag verkligen individualisera.

Kanske tänker ni som läser detta: ”Hur ska det gå till – jag har ju så många elever?”. Ja, det handlar om att ha klassdiskussioner om förutsättningarna, om grunderna kring betyg och betygsättning. Det handlar om att hela tiden ha en diskussion igång, så att man avdramatiserar och är tydlig. Då blir betyg inget hokus pokus. Sedan har väl alla mentorssamtal varje dag eller åtminstone några gånger i veckan. Där ser man till att tala resultat med eleverna. Så klart blir det inte ett samtal i veckan för eleven, kanske för vissa elever som behöver ha flera samtal under just en vecka, men för de allra flesta blir det lite då och då. När det behövs. Är man ansvarig för en klass, i form av mentor, under t.ex. 3 år blir det många samtal. Jag utvecklade till och med en egen blankett som jag fyllde i efter varje mentorssamtal för att se vad varje individ skulle sätta upp för mål, vad de skulle göra eller tänka på. På så sätt glömde jag inte bort någon. Det funkar också att sno åt sig en minut i slutet av lektionen för att ta ett snack med den eller de elever som behöver. Det finns möjligheter om man vill, många av mina elever tyckte det, se länk.

Förutom Johan Kant, vilka ifrågasätter detta etablissemang som jag brukar kalla det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE)? Vilka granskar dem? Någon som kan ge exempel eller förslag på personer och myndigheter som tar itu med det maktmissbruk man sysslar med? Jag känner inte till någon, utan dessa personer får hålla på, år ut och år in och förpesta alla tusentals nya studenter med deras ideologiska bullshit. Det är en rättsskandal tycker jag och att ansvariga myndigheter, eller för den skull Stockholms Universitet inte har reagerat eller agerat vittnar om en påtaglig flathet. Frågan är om dessa otydliga kurser bidrar till att höja statusen för läraryrket eller att locka till sig unga studenter? Att ryktet liksom går. Jag tror inte det, jag tror snarare det är så att PIE är skolans dödgrävare.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

12 reaktioner till “Systematiskt betygsmotstånd på SU

  1. Bra rutet, Johan! Det är för mig obegripligt att det alls är möjligt att ge kurser i en yrkesutbildning som undergräver själva yrkesutövningen. Tycker dock inte att Anders Jönsson förtjänar att kallas betygsmotståndare. Hans bok är saklig och det är hans föreläsningar också.

    1. Hej Helena,

      Tyvärr menar pedagogiska institutionerna och lärarutbildningen att det är yrkesutbildning, utan en akademisk utbildning. Sedan gömmer de sig bakom forskningen för att lyfta fram den ideologi som de vill ha fram, oavsett om den är vetenskaplig eller inte.

      När det gäller Anders Jönsson håller jag med dig till viss del, det är därför jag gjort ett förbehåll i texten. För hans bok drar slutsatser som det inte finns vetenskapliga belägg för i Sverige, om jag kan leta fram boken från någon av mina gömmor kan jag nog ge dig flera exempel. Däremot har jag förstått att han är en hederlig vetenskapsman som inte alls drivs av någon ideologi på samma sätt. Dessutom har jag hört, inte sett personligen, att hans föreläsningar är bra och korrekta enligt gällande regelverk och inte enligt ideologi.

  2. SU:s lärarutbildning lämnar med ett understatement en del övrigt att önska. Intressant vore att få veta hur kursansvariga i sitt elfenbenstorn ställer sig till frågor från studenter som exempelvis:
    men om ett år står jag där, och ska enligt styrdokumenten sätta rättvisa och relevanta BETYG. Hur GÖR jag det?

    Verkligheten går ju inte att tänka bort. Dessutom skriver jag helt under på dina erfarenheter av hur betyg – eller rättare sagt arbetet med – stödjer, upplyser och lyfter elever. Jag har de senaste fyra av fem åren haft att sätta betyg i sjätteklasser och hjälpen är bra mycket starkare än den eventuella ”stjälpen”; kunskapsmål och krav går att göra tydliga etc etc. Men trots att det heter på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet ”dissas” konsekvent alla vi som just har beprövad erfarenhet att luta oss mot till förmån för pratkvarnar som inte klarar av verkligheten i en skola och i ett klassrum och därför snöar in på tex ”meta-studier” på mer än 800 avhandlingar motsvarande en fantasilion elever (Eat shit! Ten billion flies can´t be wrong) och pillar med appar för förskoleengelska som funkar jättebra på ett dagis i Täby kyrby.

    Som sagt: kom igen nu! Om jag inte sätter betyg begår jag tjänstefel. HJÄLP OSS PÅ TRAVEN!

  3. Nu har jag inte haft någon närmare kontakt med vare sig Carlgren eller Lindberg, men att betyg inte skulle betyda något för dem går inte riktigt ihop med att de skulle vara betygsmotståndare. Jag var examinator på en C-uppsats för L vilket hon och C opponerade sig kraftigt emot över betyget L fick på den. Eftersom jag inte har läst den litteratur som ingår i de här kurserna, kan jag bara utgå från det du skriver att betygsättning inte alls stöds i den. I så fall tycker jag det är märkligt att det på LHS utarbetades bedömningsmatriser signerade Lindberg, som vi blev ålagda att använda oss av. Tyvärr tolkades dessa av en del mycket fyrkantigt. Jag var emot matriserna just på grund av tolkningen och hur man skulle tillämpa den.

    Vi säger att de är betygsmotståndare, C, L och CL? Varför kämpar de inte mot betyg på universitetet.

    C och L ansåg att bedömningen inte motsvarade det betyg som jag satte. Men jag höll fast vid det. Av detta drar jag slutsatsen nu när mycket vatten har runnit under broarna sen dess, att även om bedömningen ligger till grund för betyget, är det en problematik att ställa den i relation till betygskriterierna, oavsett om man bedömer efter matriser eller på annat sätt. En problematik som iaf på högskole- och universitetsnivå inte går att reglera, då två examinationer som för den som aldrig har vare sig bedömt eller satt betyg, kan se ut att nå upp till samma betyg, faktiskt inte gör det.
    Eftersom det är så viktigt att kunna se de subtila skillnaderna i en text bedömer jag efter att ha varit betygsättande lärare i drygt 16 år för jag vet inte hur många sidor text, att det är relationen man skall fokusera på. För vi kan aldrig nå en samstämmig bedömning, bara nästan …mellan lärare. Hur vi bedömer innehåller alltid en subjektiv dimension som skiljer oss från varandra, medan betygskriterum för ett betyg har en början och ett slut. Inom ramen för ett betyg behöver vi alltså komma i kontakt med hur olika bedömningar kan ge samma betyg och öva oss i det. Genom ett fokus på olika teorier i bedömning ger inte praktisk övning.

    Nu vet inte jag hur undervisningen praktiskt går till, men min erfarenhet är att i de flesta kurser lägger studenterna större vikt vid kurslitteraturen än vad som behandlas på seminarierna. Det som inte stöds av denna, leder ofta till ett kunnande och insikter i många fall, men det är inte alltid detta betygssätts i slutänden. Alltså måste övningar i betygssättningar också stödjas av kurslitteratur i praktisk betygssättning, oavsett om fokuset i undervisningen är på relationen mellan bedömning och betyg.

    Baserat på litteraturlistan är det kurser i bedömning, inte i betygssättning. Och i detta finns en problematik utifrån det jag tagit upp om vilket fokus det borde vara, som jag ”bedömer” det.

    Om de som satt ihop kurserna är betygsmotståndare har jag ingen aning om. Inte bryr jag mig heller. Eftersom det inte har någon betydelse vad vi tycker, då vi måste sätta betyg. Vill man avskaffa betygen får man göra det politiskt.

      1. Rättelse: Ingetdera … Något i bakhuvudet sa mig att det var något som inte stämde med tanke på att L doktorerade några år senare.

        OBS! Jag var examinator på en C-uppsats som Lindberg varit handledare för.

    1. Monika,
      Jag tror du missuppfattar hur saker och ting sker. När det gäller betygssättning i uppsatser och i det utövande som tjänsteman på Universitetet är det en sak, alltså ett jobb som måste göras. Att hålla föreläsningar, skriva böcker och debattinlägg är en annan sak, då tar man ut svängarna rejält. Det PIE gör är att verka i det tysta – alltså inte gå ut med att säga att man är betygsmotståndare, utan smyga in betygsmotstånd.

      1. Nej då Johan! Är nog lite sarkastisk och frågande till hur man å ena sidan kan anse att betyg är så viktig att man ställer en examinator mot väggen och å andra sidan är betygsmotståndare (om man nu är det). Har varit inne i den här världen sen 1989 som student, doktorand och nyexad doktor, och lärare inom många områden och den här ”inbyggda” dubbelheten är för mig oförståelig. Jag tror inte alls att jag missförstår, utan att jag inte förstår. Är en enkel person som inte trixar och fixar, för att nå mina mål. Inte heller är jag mycket för vare sig makt eller att bygga imperium. Jag vill göra skillnad, men inte för min egen skull utan för studenternas – att de skall lära sig, få insikter och utvecklas för sig själva.

        Men det är något i väggarna som jag kämpat mot från första dagen som student till för några år sen, då jag gav upp inte helt men nästan …!

      2. Monika,

        Då är du och jag lika. Jag fixar och trixar inte. Jag har ingen dold agenda, där jag vill uppnå något. Jag är ingen karriärist, då skulle jag inte bloggat som jag gör, eftersom jag har stängt alla dörrar till en karriär. Jag har inte eftersträvat rektorsjobb, utan har blivit uppmanad att söka. Jag har inte suktat efter makt och heller inte velat bygga imperium. Jag vill göra skillnad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s