h1

Betygens geografi

13 februari 2016

Det här blogginlägget handlar om den rapport som beställdes av regeringen om en slags kartläggning av betygsläget, både nationellt och internationellt. I Vetenskapsrådets namn kom rapporten ut 2015, författad av ett gäng betygsmotståndare med Christian Lundahl i spetsen. Per Måhl har läst rapporten och kommer med svidande kritik över hur medvetet ohederlig den är skriven. Jag blir förbannad över att det får gå till på detta sätt.

För att göra karriär inom den pedagogiska sfär, som på något sätt är kopplad till skolan, måste du vara betygsmotståndare. Om du visar dig positiv till betyg stoppas du i din karriär. För att visa att du står för betygsmotstånd och därmed slipper bli utfryst förväntas du göra ett visst antal utspel i debattinlägg, artiklar, uttalanden eller böcker. Att det skulle handla om vetenskaplig hederlighet kan ni glömma, här handlar det om en inrotad ideologi.

Det finns en del person som kämpar emot, inte av ideologiska skäl, utan av anständighetsskäl. Kanske för att man tror på demokrati, eller för att man tror på vetenskap och hederlighet. Jag är en sådan person. Kanske blir jag ibland lite väl tjatig, men jag har insett att om jag påtalar samma sak om och om igen – år ut och år in, så kanske det går att uppmärksamma missförhållanden. En annan person som kämpar på mot ett förljuget etablissemang är Per Måhl.

När etablerade forskare vill skriva något slänger de bara ihop en rapport och skickar den till de myndigheter som är berörda. Och eftersom de är etablerade forskare, ibland professorer, tas deras text som sanning. Men är det på detta viset? Nej, inte om ni frågar mig. För det fuskas och fibblas med det mesta. Det har jag visat konkreta exempel på hur många gånger som helst. Nu har även Per Måhl påtalat stora brister i rapporten ”Betygens geografi” skriven 2015 på uppdrag av Vetenskapsrådet. Författarna är Christian Lundahl, Magnus Hultén, Alli Klapp och Larissa Mickwitz.

Vetenskapsrådet – ska det vara vetenskapligt då? Ska det vara tillförlitligt? Går det att lita på att det inte blir en ideologisk smörja? Nej, titta på namnen på författarna och förstå att det blir ideologi. Och Per Måhl har en hel del kritik att framföra.

Här är Vetenskapsrådets rapport: Betygens geografi, vetenskapsråd

Här är Per Måhls kritiska rapport: Betygens geografi, kritik

Om vi tittar lite snabbt på vad Måhl är kritisk mot så går det att läsa följande:

”Sammanfattning:
I det följande granskas kapitlet ”Betygens effekt på motivation och lärande” i rapporten BETYGENS GEOGRAFI. Av granskningen framgår att kapitlet har metodologiska brister. De ingående studierna ger inte stöd för de slutsatser som dras. Bristerna kan sammanfattas så här:

  1. Det framgår inte huruvida de betyg som avses är norm- eller kunskapsrelaterade.
  2. Det framgår inte huruvida de betyg som avses är uppgiftsbetyg eller terminsbetyg.
  3. Det framgår inte huruvida de betygssatta uppgifterna är utformade enligt Mätmodell eller Kunskapsstandardmodell.
  4. Termerna summativ och formativ bedömning används på ett värderande sätt
  5. De ingående studierna ger inte stöd för slutsatsen att betyg generellt får negativa effekter för yngre och lågpresterande elever
  6. De ingående studierna ger inte stöd för slutsatsen att effekter av betygssättning varierar med ålder och prestationsnivå
  7. Rapporten är inte anpassad till tidigare forskning på området.

Eftersom slutsatserna har rönt uppmärksamhet i och utanför skolan och riskerar att få konsekvenser är det angeläget att peka ut bristerna.”

Alltså, Per Måhl pekar ut en hel del felaktigheter i rapporten. Frågan jag ställer mig är om de som läser rapporten kan något ingående om norm- och/eller kunskapsrelaterade betyg? Om inte, kan det finnas en uns risk att läsarna av rapporten tror att Lundahl och gänget verkligen visar upp ”sanningen”? Frågar ni mig så är det självklart att Lundahl med polare lurar upp vem som helst på läktaren. Detsamma när man blandar uppgiftsbetyg och terminsbetyg utan att tydlig definiera eller när de olika mättraditionerna definieras. Christian Lundahl och Co visar sig vara riktiga demagoger, som vänder och vrider på text, ord, begrepp, forskning, studier och rapporter för att gagna sitt eget syfte – motverka betyg.

För det handlar om att förvirra, inte tala ärligt, vara oredlig, byta fokus, sprida lögner, inte använda sig av grundläggande vetenskapsmetodik – bara för att med varje medel motverka läroplan, betyg, resultatuppföljning. Att få det hela att inte fungera. Kan man i eget syfte måla upp en bild som inte stämmer eller byta fokus för att uppnå sitt syfte gör man det. Och förlorarna? Eleverna, lärarna, rektorerna, skolan, samhället – ja hela Sverige. För att några pedagogiska höjdare sitter på tolkningsföreträdet och alla tror de har rätt. Så här avslutar Per Måhl sin rapport:

”Avslutning
På uppdrag av regeringen genomförde Vetenskapsrådet under 2014 ett projekt, SKOLFORSK där man i metastudier kartlade svenska och internationella forskningsresultat med relevans för skolväsendet. Projektets rapporter skulle användas av Skolforskningsinstitutet. Författarna till rapporten ”Betygens geografi” menar sig ha studerat ”betyg och betygssättning i relation till elevers kunskapsutveckling” och hur ”betyg ur ett elevperspektiv påverkar självbild, motivation och lärande”. Men kapitel 1 har metodologiska brister. Det framgår inte huruvida de ingående studierna gäller uppgiftsbetyg, eller termins- och slutbetyg. Det framgår inte huruvida termins- och slutbetyg är norm- eller kunskapsrelaterade. De ingående studierna är inte kategoriserade så att det framgår hur examinationsuppgifter är utformade och vilken information elever har fått inför och efter ett bedömnings- eller betygstillfälle. Termerna formativ och summativ bedömning är inte definierade och resultaten är inte förankrade i tidigare forskning.

 Bristerna har medfört att två av rapportens slutsatser — (1) att yngre och lågpresterande elever påverkas negativt av betygssättning och (2) att effekterna av betyg generellt kan återföras på skillnader i ålder och prestationsnivå — saknar stöd i de ingående studierna. Båda slutsatserna är övergeneraliseringar som riskerar ge underlag för felaktiga beslut.

 I rapportens inledning står: ”Sverige är sannolikt det land i Europa där frågan om betyg debatterats mest det senaste halvseklet och där betygssystemet genomgått fler förändringar än i andra länder”. (s 5) Det är sant. Termins- och slutbetyg har debatterats och resonemangen och slutsatserna i BETYGENS GEOGRAFI, har uppmärksammats i media. Till exempel så har Christian Lundahl hävdat att rapporten ger stöd för att en tidigare betygsstart får negativa effekter. Det är inte sant. Rapporten ger inte heller stöd för att förbättra examinationsuppgifter, uppgiftsbetyg och gensvar och den ger inte underlag för vidare forskning. Eftersom rapportens slutsatser sprids och påverkar politiker, lärare och allmänhet är det angeläget att de metodologiska bristerna i kapitlet ”Betygens effekt på motivation och lärande” synliggörs och uppmärksammas. /Per Måhl”

Per Måhl har skickat sin text till:
• Skolforskningsinstitutet
• Skolkommissionen
• Skolverket
• Skolinspektionen
•Utbildningsdepartementet
• Lärarnas riksförbund
• Lärarförbundet
• Skolledarförbundet

Jag hoppas verkligen att någon reagerar på det som Per Måhl tar upp, för det kan inte få gå till på detta sätt. Här behövs det verkligen en granskning av dessa forskare och titta på vad de gjort i rapporten Betygens geografi, men även hur det går till när de forskar. Hur länge ska svensk skola bli bortkollrad? Hur länge ska lärare bli lurade? Av Mats Ekholm, Hans-Åke Scherp, Steve Wretman, Ingrid Carlgren, Inger Eriksson, Vivi Lindberg, Christian Lundahl, Alli Klapp? Som ni ser, det har pågått sedan i slutet av 90-talet, då Scherp åkte landet runt och ”förmedlade det goda budskapet” på uppdrag av Skolverket. Eleverna skulle söka sin egen kunskap (PBL) och det var motivationen hos eleven som skulle vara det centrala i skolan. Bu för betyg! Och sedan har det bara fått fortgå. Steve Wretman åkte landet runt och ”förmedlade det goda budskapet” på uppdrag av Grundskoletidningen, men i Skolverkets utgivning gick det att köpa Wretmans böcker. Bu för betyg! En medveten misstolkning att mål att sträva skulle ligga som grund för bedömning basunerades ut landet över. Förvirringen bland lärarkåren var total. Och sedan kom Christian Lundahl och ”förmedlade det goda budskapet”. Bu för betyg! Jo, för summativ bedömning var ”bad guy” och formativ bedömning var ”good guy” och så polariserade han. Och Butler 1988 visade på att betyg var dåligt för inlärningen. Dubbelbu för betyg! Att det sedan förekom ett regelrätt pedagogiskt krig mellan behavioristen Thorndike och pedagogen Dewey gjorde att alla som lyssnade på Christian Lundahl eller läste hans bok Bedömning för lärande, kvickt som attan tog ställning för Dewey. Oups – glömde Lundahl att berätta att denna konflikt skedde i början av 1900-talet i en helt annan tid. En liten bagatell – eller?

Jag har skrivit många blogginlägg där jag konkret visar upp vad det är Lundahl, Scherp, Vretman och de andra har gjort för att skada svensk skola. Där de går ut och säger ”Forskningen säger”, men så är det inte forskning, utan ett ideologiserad bild med trådar in i forskning, vars vetenskapliga förankring inte ens stämmer. Tillrättalagd, inte relevant, direkt lögn och så vidare. Så sitter man på docenttitlar eller professorsstolar. Bedrägeri skulle jag säga. Men INGENTING görs! Ingenting. Dessa lögnare får bara fortsätta år ut och år in. Ni kan själva söka på bloggen, men här är några exempel på blogginlägg.
Christian Lundahl: länk och länk
Hans-Åke Scherp: länk och länk
Steve Wretman: länk och länk

Ska svensk skola någonsin resa sig och bli en verksamhet som vilar på forskning och beprövad erfarenhet behöver verkligen forskningen SKÄRPA sig! Och myndigheter och politiker börja reagera och agera.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

 

 


 

 

Annonser

15 kommentarer

  1. Jag tror mig veta att urvalet av skolor internationellt som inte sätter betyg är mycket begränsat och dessa skolors pedagogik ofta bygger på observationer och individuell uppföljning. Denna pedagogik är mycket avancera och ställer betydligt större krav på lärarnas pedagogiska yrkeskunskaper än de som lärarhögskolorna i Sverige ger sina lärarstudenter.
    I stället går det ju ganska enkelt att titta på hur ett land där kunskapsbedömning kommit på undantag står sig i internationella jämförelser.
    Men det gör ju inte så mycket eftersom de begåvade och motiverade eleverna alltid klarar sig och det är naturligtvis viktigast i ett högteknologiskt samhälle.


    • Sten,
      Vi har haft en tradition i Sverige, före det relativa betygssystemet, där lärare hade denna kompetens – att se tecken på elevers lärande. Att se mönster och att se utvecklingssteg. Många lärare släppte inte det när de gick in i det relativa betygssystemet och många lärare var skickliga på att lära ut kunskaper under det relativa betygssystemet. Men ju längre tiden har gått har denna kunskap som lärarkåren haft försvunnit av naturliga skäl. Och dessutom har fokus lagts på annat från myndigheter, pedagogiska institutioner och lärosäten, t.ex. värdegrund. Givetvis ska vi ha en bra värdegrund, men vi ska inte jobba med det i fyra veckor för att dokumentet som man kommer fram till ska bli en hyllvärmare.

      Idag behöver vi återupprätta denna kunskap bland lärare. Det finns väldigt mycket skickliga lärare i vårt land och det gäller att få dem att sätta ord på de tecken de ser att eleven har lärt sig.


      • Johan, visst är det så men det som är beklämmande är hur grunda de argument som betygsmotståndarna framför är och hur fel man tolkar både Thorndike och Dewey. Thorndyke trodde bara på att eleverna drevs av ett annat belöningssystem än Dewey och Dewey trodde på att viljan att lära fanns naturligt hos barnen. Det gör väl inte Thorndyke till en Caligula och Dewey till en Florens Knitingale. Har man lite erfarenhet av skola och undervisning vet man att båda har sin poänger.
        Men det är som jag tror att du menar, detta eviga debatterande leder till förflackade argument och onödiga låsningar.


  2. ”För att göra karriär inom den pedagogiska sfär, som på något sätt är kopplad till skolan, måste du vara betygsmotståndare.”

    Två frågor på det. 1) Har du något bevis för att det är så? Jag tycker många som gjort karriär inom pedagogiken i själva verket är väldigt ointresserade av all form av bedömning.
    2) Är inte 99 % av alla vettiga människor i någon mån betygmotståndare? Alltså i den meningen att de ser en gräns för när betyg ska ges. Vissa kanske tycker åk 6 är lagom att börja, andra 4. Andra 3. De flesta är väl motståndare till att betyg ska ges från ettan.


    • Jimmy,

      1. Jag har många bevis på det!
      2. Nej! Över 90% av Sveriges befolkning är för betyg enligt en undersökning som Lärarnas Riksförbund har gjort. Om du menar att 99% av dessa 90% inte är vettiga får stå för dig. Huruvida vi ska ha betyg från år 6, 4 eller 1 är en fråga som jag har en personlig åsikt om, men som detta inte handlar om. Betyg är bra! Jävligt bra. PUNKT!


      • Jimmy.
        I det mesta – skola, familj, samhälle osv -handlar framgång om bemötande. Jag är betygsförespråkare framförallt för att betyg är ett utmärkt redskap för att sammanfatta kunskap på ett enkelt och förståeligt sätt. Eventuella bekymmer som kan uppstå, betygshets, fokus på betyg istf kunskap osv är företeelser som måste och kan hanteras. Pratet om att betyg ”drabbar” sk svaga elever handlar alltså inte om betygen i sig utan om hur detta med betyg bemöts.

        Ett litet tillägg. Nu 2016 precis som 1956 (dvs förr) vet de flesta elever ungefär var de landar i kunskaper och betyg eftersom de flesta lärare arbetar öppet och tydligt med vad som som krävs av kunskaper för att få betyg (av olika valör).


  3. Om en läkare helt kategoriskt skrev ”knark är bra! Djävligt bra. PUNKT!” skulle ingen ta läkaren på allvar. Men om en läkare däremot skrev att vissa narkotiska preparat är nödvändiga i vården under vissa förutsättningar blir trovärdigheten en helt annan. Man kan ha olika uppfattningar om betyg, men ytterst få menar att betyg alltid är bra. Mig veterligt är de enda som offentligt förespråkat betyg från första klass SDU. Resten – säkert också du – är betygsmotståndare när det kommer till frågan om betyg i de tidiga åren. Det är det jag menar med att det finns ett ”betygsmotstånd” bland, säg, 99 % av alla vettiga människor.

    Det hysteriska tonläget på den här bloggen får det att låta som att Lundahl och co har hjärntvättat hela Sverige att avskaffa betygen i hela grundskolan. Men det är ju det motsatta som skett. Betygsåldern sänktes med två år, och sedan ville Björklund sänka ytterligare två år, helt i strid med nationella traditioner och önskemål från lärare. Sen undrar jag om inte Måhl minns helt fel vad gäller mediauttalanden av Lundahl. Jag minns honom som extremt försiktig i sina uttalanden efter utredningen. Att han manade till eftertänksamhet snarare än något annat.


    • Jimmy,
      Hårklyveri. Om….då…

      Varför prata om olika scenarion eller eventuella filosofisk diskussioner när jag talar om hur det pedagogiska etablissemanget systematiskt motverkar demokratiskt fattade beslut.

      Visst fasen har Lundahl med flera hjärntvättat halva skolsverige, inte minst via lärarutbildningen och facklitteratur med betygsnegativa åsikter. Att Björklund genomförde en sänkning av betygåldern med två år är korrekt, men det är ett politiskt beslut. Det jag talar om är tjänstemän som saboterar politiska beslut.

      Lundahl har i vissa lägen uttalat sig försiktigt, men ändå tydligt var han står. Helt utan någon vetenskaplig evidence. Detta har jag skrivit många blogginlägg om.

      Anledningen till att du anser att denna blogg är hysterisk är antagligen på grund av att du inte gillar det jag skriver.


    • För övrigt tycker jag inte precis att tonläget i inläggen på bloggen är särskilt hysteriskt – utom ditt senaste då möjligen Jimmy ;- )


      • Sören,
        Jag tycker också det är en liten märklig uppfattning. Det finns ju dock sedan lång tid en trend i det Svenska samhället där ett ifrågasättande av en uttalad ide, tanke eller påstående ofta ses som ett direkt personligt påhopp.

        Jag kommer dock att tänka på något som jag tror Gunnar Ohrlander skrev i sin bok ”Den gudarna älskar”, som jag tyckte var så bra att jag faktiskt gjorde en notering av det…

        ”Det var nittiotal. Den nya människan sades vara född. Förändringen betydde öppna dörra och en intellektuell vakenhet om man fick tro påbudet. Men i själv verket krävdes av varje människa en beredskap att införliva lydnad så att den uppfattades som fri vilja. Saker och ting fick nya namn och en uråldrig egenskap, fjäsk, förädlades och upphöjdes till social kompetens.”

        Jag undrar om inte många som växt upp i det samhället och klimatet idag faktiskt förlorat kunskapen och erfarenheten av vad en frisk, livskraftig, uppriktig och ärlig diskussion (där det är högt i tak) faktiskt ser ut. Dvs att attackera åsikter och påståenden är inte bara ok, utan en direkt förutsättning för en sund och kritisk granskning och utveckling. Men, att detta ska ske inte genom personangrepp, utan genom fakta, observationer, logik och bevis.

        Och när jag nu ändå är i citeringstagen, så finns det ett annat (som jag upplever) träffsäkert citat av Peter Boghossian, vars insikt jag tror vi är i stort behov att lära om,

        ”Ideas do not deserve dignity; people deserve dignity.”


  4. Kan inte Per Måhl, John Hattie eller någon anna förtrodd expert lägga fram bevis och teori på att betyg i Sverige är…. en gång för alla.

    I annat fall kommer vi att fortsätta i 50 år till att debattera när, hur och varför vi ska ha betyg i skolan.

    När betyg ska sättas är väl som jag ser det det centrala. För fortfarande gäller inom en del av det pedagogiska etablissemanget, t.ex. Christina Cliffordsson, att betyg har bättre prognosförmåga än något annat instrument för urval till högre studier. (Detta trots att det finns svidande kritik från olika universitet, t.ex. Uppsala, om att studenters förmåga inte motsvarar de gymnasiebetyg de har.)

    När betyg ska sättas är ett politiskt demokratiskt beslut. Där skiljer sig lärare mot läkare. Vem skulle komma på tanken att svenska folket ska rösta när läkare ska ställa diagnoser på sina patienter? Dock är läkaren också påverkad av de politiska och ekonomisk sfärerna, t.ex. när sjuksrivning kommer på tal. Där finns ett intressant fyrpartsdrama att studera mellan läkare, patient, arbetsgivare och den poltiska sfären

    Om vi nu en gång för alla har godtagit att betyg är politiskt beslutat och om vi samtidigt hävdar att lärartutbildning och betygsforskning ska följa politiska beslut då borde följande slutsatser kunna dras:

    Betygsforskning och lärarutbildning ska vara lojala mot rådande politiska majoritetsbeslut, oavsett om majoriteten hävdar att betyg ska sättas för första gången i årskurs 8 eller i årskurs 1, oavsett om majoriteten hävdar att betygen ska vara relativa, kunskapsrelaterade eller ha någon annan bevekelsegrund.

    Problemet med en sådan lojalitet är uppenbar.
    Lika uppenbar är problemet om betygsforskning och lärarutbildning inte är lojala mot demokratiskt fattade beslut.

    Tills vidare får vi nöja oss med en dekonstruering av lärarutbildning och forskning som inte anses följa de politiska majoritetsbesluten.

    När vi har tid kanske det även finns plats för diskussioner om kunskap. Inom vissa forskningsområden, t.ex. teknisk forskning som artificiell intelligens, har utvecklingen gått så snabbt så det som år 2004 betraktades som omöjligt, kanske rent av som ”flum”, är sant 10 år senare.

    Vilka konsekvenser denna och utvecklingen av flera andra forskningsfält kan få för människor (och mänskligheten) råder det delade meningar om. En linje som t.ex. Olle Häggström (professor i matematik vid Chalmers) hävdar är att denna samhällsomvandlande forskning, t.ex, aretificiell intelligens, bör kontrolleras och även styras politiskt – eftersom den är så viktig och riskfylld.

    Men så viktig och riskfylld kanske betygsforskningen ännu inte är i Sverige att den måste sättas under politiskt förmyndraskap eller?


  5. Man kunde ju också säga att det vilar en väldigt tung bevisbörda hos de som driver frågan om betyg i tidiga åldrar. Att på kort tid sänka betygsåldern med fyra år är en djävligt stor grej att göra – har det någonsin gjorts i modern tid i något demokratiskt land? Då räcker det inte att komma och vifta med ”Butler 1989” eller rent naiva idéer om skillnaden mellan relativa och kunskapsrelaterade betyg.


    • Jimmy,
      Klart att det ligger en vetenskaplig bevisbörda (om man nu ska prata om betyg) huruvida tidiga betyg ska gälla. Men å andra sidan är det inte en vetenskaplig utan en politisk fråga.

      Kalla mig naiv – det är helt ok om du känner så.


  6. […] ett blogginlägg som lades ut nyligen så uppmärksammar Johan Kant att allvarlig kritik riktas mot den rapport som […]


  7. […] ett blogginlägg som lades ut nyligen så uppmärksammar Johan Kant att allvarlig kritik riktas mot den rapport som […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s