h1

Undervisning – vägen till framgång!

10 april 2016

Det här blogginlägget handlar om hur viktigt det är att läraren undervisar och inte lämnar över att eleven själv ska lära sig. Oavsett om det handlar om medelklasskolan eller en skola i förorten, eller miljonprogramsområden så behöver eleverna lärare som leder lektionerna och undervisar. Här i ligger nyckeln för att svensk skola ska lyfta sig. Det är på läraren det hänger. Men å andra sidan, det konstaterade McKinsey redan 2007, McKinseyrapporten.

Häromveckan tog min 12-åriga dotter upp en diskussion runt matbordet om hur en av hennes lärare hade pratat under hela lektionen (Alma går i årskurs 5). Hon var positiv till företeelsen och det var inte alls något ”vi-pratade-bort-hela-lektionen”. Det blev en diskussion mellan mig, frun och de tre barnen. Jag frågade vad det var som gjorde att hon tyckte lärare var så bra och lektionen så roligt. Och det visade sig att dotterns lärare hade undervisat i historia och berättat – haft en diskussion. Samtliga tre barn kunde konstatera att de gillade lärare som undervisade och höll i lektionerna och inte lämnade över ansvaret helt på dem. Nu kanske ni som läsare tror att de är hjärntvättade eftersom de har mig som far. Nej, så är det faktiskt inte, hemma hos oss diskuteras skolfrågor väldigt sällan.

Varför tar jag upp denna enkla anekdot? Ganska simpelt faktiskt. Mina barn är uppvuxna i ett medelklasshem där vi har diskuterat rätt mycket kring matbordet (dock inte skolfrågor). De har alla tre alltid framgångsrika i skolan, haft goda kunskapsomdömen och höga betyg. De har alltid gjort sina läxor. Och de påtalar alla hur de uppskattar en lärare som undervisar.

Nu är det flera som opponerar sig. Jo, men ska inte eleverna lära sig ta eget ansvar för sitt eget lärande. Eleven behöver bli självständig och ta kontroll över sitt eget liv. Jo visst, det håller jag med om – frågan är bara när? Hur många av ni som läser detta har inte suttit och njutit av en bra föreläsning på Universitetet där föreläsaren har problematiserat innehållet i den kurslitteratur som ni senare ska läsa. Att en grundskoleelev skulle ha behov av självständigt arbete vid 10 års ålder? Nja, tveksamt om ni frågar mig. Eleverna behöver väl grundläggande kunskaper innan de kastar sig ut i cyberrymden för att söka egen kunskap. Är det inte bra om man kan läsa flytande, skriva en läsbar text och behärska de fyra räknesätten först? Eller? Statistiken säger att cirka 20% av pojkarna som lämnar grundskolan inte läser tillräckligt bra och 20% av eleverna har inte fullständiga betyg när de söker till gymnasiet. Är det då en god idé att låta dem söka kunskap själv?

Mitt förra blogginlägg, Medelklassens dilemma, länk, handlar om hur vissa medelklasskolor ställde alltför höga krav på sina elever vilket bidrar till betygshets, stress och psykiskt illamående. Och det är just detta som jag vill lyfta upp här. Framgångsrika elever, som kommer från medelklasshem där studietradition finns, behöver också lära sig grundläggande kunskaper. De behöver också ha skickliga lärare som inspirerar till studier som bygger på att det är kul att lära sig, inte på att man ska lära sig. För detta krav finns liksom inbyggt i medelklassens kultur.

Och tänk efter själva. Ta vilket ämne som helst och gå baklänges från årskurs 9 – vad är det eleverna redan kan? Knappast någonting skulle jag vilja påstå. Ta arbetsområden i historia t.ex. – vad är det eleverna kan innan arbetsområdet börjar?

Efterkrigstiden – andra världskriget – mellankrigstiden – första världskriget – ryska revolutionen – Tysklands enande – industriella revolutionen – franska revolutionen – amerikanska revolutionen – stormaktstiden – den nya världen – Gustav Vasa – medeltiden – folkvandringarna – romerska riket – grekiska riket – Egypten – flodkulturerna – Kina.

Ja, listan kan göras ännu längre och alla PK-människor påpekar gärna att jag bara har ett vitt europeiskt perspektiv på historien. Japp, det stämmer. Men detta är bara ett exempel och vilken historia vi lär ut är en annan diskussion. Vad är det som eleverna kan när man drar igång ett arbetsområde?  Någon vet att Hitler var en taskig kille och någon känner till om Kalla kriget och en annan elev har snöat in på Gustav Vasa och så vidare. Men som helhet kan inte eleverna så värst mycket. Detsamma gäller i alla andra ämnen också. Ta t.ex. svenska – vad kan eleverna när det gäller att skriva krönika, utredande uppsats eller analysera litteratur innan själva arbetsområdet drar igång?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är här svensk skola metodiskt har gått fel. När läraren monterades ner och eleverna skulle söka kunskap själv förvandlades långsamt läraren till en handledare, påhejade av Kommunförbundet och Sveriges kommuner. Lärarens status försvann och modet på allas läppar var Problembaserat Lärande (PBL). Och det verkar som om elevens inlärning fortfarande slängs i knät på individen i vissa skolor. Helt fel enligt mig.

När jag jobbade som lärare på Jordbromalmsskolan var jag tvungen att undervisa och använda mig av läromedel. I vissa klasser var jag till och med tvungen att läsa läromedelstexten högt för eleverna, för att på whiteboardtavlan problematisera texten. Mina elever hade varit helt ”rökta” om jag hade släppt dem vind för våg för att söka kunskap själv, eller forska. Det hade slutat med att merparten hade kopierat text och återstående del av klassen inte hade fått något gjort. Ingen hade lärt sig någonting. Men jag var extremt strukturerad, vilket ledde till att de allra flesta av mina elever hade skolframgångar som inte bara gällde mina ämnen (SO), utan det spillde över på de andra teoretiska ämnena. Att vara kritisk mot källor och lära sig begreppsbildning är något läraren gör tillsammans med eleverna – inte lämnar dem vind för våg. I en klassrumsdiskussion problematiserar man tillsammans och ”svagisarna” formligen dras i hårfästet av läraren och sina klasskamrater. ”Aha, är det så det hänger samman” – alltså Vygotskij.

Jag har skrivit en bok om detta som heter Yrke: Lärare. Jag ger många elevexempel och berättar om hur jag gjorde och varför. Anledningen till varför handlar om kunskaps- och människosyn. Ska vi lägga över ansvaret på eleven eller ska vi i skolan ta ansvar? Inte minst när det gäller de områden där eleverna inte har studietradition med sig i bagaget. Boken finns till extrapris på förlagets hemsida, länk (förlaget vill nog bli av med boken).

Jag har även skrivit några blogginlägg om boken där jag går igenom innehållet:

Yrke: Lärare, del 1

Yrke: Lärare, del 2

Yrke: Lärare, del 3

Yrke: Lärare, del 4

Yrke: Lärare, del 5

Yrke: Lärare, del 6

Jag tror att nyckeln till skolframgång ligger i att undervisa. Det gäller att vara tydlig gentemot eleverna och tala om vad det är de ska kunna, ha höga förväntningar på eleverna och ta ansvar för att det är läraren det hänger på. Nu suckar proggarna – åh, Johan vill vrida tillbaka skolan till 50-talet där läraren stod i sin kateder och höll monolog. Nix, så är det inte. Jag vill ha en modern skola där läraren är den som leder lektionerna och där det tydligt framgår vad eleverna förväntas kunna (inga lappar med centralt innehåll som delas ut till eleverna). Med andra ord, bort med fyller-i-böcker och söka kunskap eller för den skull ”räkna-på-i-matteboken-på-egen-hand”. På några få år kommer svensk skola kunna vända sina negativa kunskapsresultat. För ni vet – det är på läraren det hänger!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

 

 

 

 

 

Advertisements

14 kommentarer

  1. Mycket bra skrivet Johan! Sedan kan en berättande lektion i t.ex historia vara av varierande kvalitet på samma sätt som handledning. Tyvärr är nog min uppfattning på gymnasiet att elever har lämnats att ta för mycket ansvar själva då de de facto ofta har stora svårigheter med att just söka information, tillämpa källkritik, skumma igenom texter och avgöra vilka källor som passar i rätt sammanhang mm. Med detta sagt efterlyser jag dels god undervisning i hur dessa förmågor kan skapas och bli bättre, dels mycket god handledning vid självständiga arbeten såsom case.


    • Gertie,
      Olika historier kan ha olika kvalitet liksom olika lärare kan ha olika kvalitet. Men poängen är att det oftast är bättre med undervisning än att låta eleverna sköta sin egen inlärning.


  2. ”Jo, men ska inte eleverna lära sig ta eget ansvar för sitt eget lärande. Eleven behöver bli självständig och ta kontroll över sitt eget liv. Jo visst, det håller jag med om – frågan är bara när?…”

    En sak jag undrar över, är vilka konkreta vetenskapliga bevis som finns för att en genomsnittlig 10-åring, (eller för den delen 12-åring), har de kognitiva förutsättningar som krävs för att på ett rimligt sätt kunna möta av en sådan utmaning?

    Eller är det som med så mycket annat, byggt på rena antaganden, kvalitativa kortsiktiga ”observations studier”, eller via fiat? Hur motiveras detta?


    • Nicklas,

      Jag känner i alla fall inte till några sådana studier.


      • Johan,
        Det är precis vad min oro kretsar runt – att man helt enkelt inte har någon aning om vad det är man egentligen gör…

        Nu är jag fortfarande ganska haltande när det kommer till neurovetenskap och kognitiv psykologi, men med det sagt, så upplever jag att det finns något genuint diaboliskt i det större resonemang, där frågan om självständighet och ansvar, utgör en tråd.

        Om jag uppfattat korrekt, så finns det mycket (vetenskaplig data) som talar för att normala 10-åringar tvärt emot den allmänna (miss)uppfattningen, har den kognitiva och neurologiska mognad som krävs för att börja lära sig hantera den typ av personliga motgångar och utmaningar som prov, tävlingar, konkurrens och betyg innebär- vilket man förnekar dem möjlighet att lära sig, MEN, brister svårt i kapacitet för t.ex. planering och långsiktig konsekvensanalys av sina egna handlingar. Det här är istället förmågor som (neurologiskt) utvecklas och mognar senare, och i vissa fall inte når sin slutpunkt förrän i 25 årsåldern!

        Vad jag är rädd för, är att vi sannolikt (i praktiken) kommer riskera att sortera barnen i förhållande till indirekta faktorer som föräldrarnas SES och kognitiva förmågor som är rudimentära och tämligen statiska (eftersom de neurologiskt inte kommer börja utvecklas på allvar förrän långt i framtiden).

        För mig, ser det här inte bara ut att vara ett oerhört slöseri med värdefull tid och resurser, det är också (i mina ögon), moraliskt och etiskt fullständigt förkastligt.


  3. Snabbläroplan:
    På lågstadiet lär man sig läsa. Starta att formulera sig i skrift. Alla fakta de lär sig på denna resa bli bonus. I matte övas taluppfattning och de fyra räknesätten. Läraren bör behärska många olika metoder för att variera undervisningen.
    På mellanstadiet lär eleverna sig att arbeta dvs tränar alla färdigheter för lärande, som att samla och solla relevanta fakta, sammanställa och redovisa. Bibliotekskunskap, slå i register och ordböcker. Läsa, lyssna och diskutera skönlitteratur. Tränar hur man skriver och skriver bättre. Kartkunskap, titta i mikroskop, genomföra och dokumentera experiment. Lyssna, diskutera i mindre och större grupper. Ordkunskap – alla skolans ämnen är olika språk. Matematiska begrepp samt träna,träna och träna på dem. Studieteknik mm, mm.
    Med dess grundläggande färdigheter har eleverna förutsättningar för livslångt lärande.


    • Margareta,

      Ja, det var en snabbgenomgång över hur det borde vara. Och kanske var det så en gång i tiden, då svensk skola låg på topp. Har skolan som organisation också koll på läget genom att man följer upp resultat från förskoleklass, så att om någon elev som inte når kunskapskraven uppmärksammas och blir hjälp omedelbart så är mycket (eller rättare sagt allt) vunnet.

      Bra!


    • Margareta, det var banne mig den bästa destillation av låg- och mellanstadiet jag sett på 20 år!


    • Margareta,
      Bara för att passa på och komplettera med lite funderingar från ett neurologiskt och evolutionärt perspektiv, kopplat till utvecklingen av arbetsminnets kapacitet, kontra långtidsminnet.

      Som människor föds vi ju med ett arbetsminne som kapacitetsmässigt bara är en bråkdel av en vuxen människas, och dess kapacitet ökar sedan gradvis hela vägen upp till tonåren.

      Arbetsminnet är en kritisk begränsning i en människas förmåga att samtidigt hantera flera imformationsbitar, och är därmed direkt avgörande för nästan allt kognitivt arbete – från att förstå betydelsen av nya ord till hur faktorer och händelser hänger samman vid analys eller problemlösning, o.s.v.

      Precis omvänt, så är kapaciteten för långtidsminnet att ta till sig ny information hos en 5-6 åring på absolut topp, och helt överlägset en normal vuxen människa. (Det här är anledningen till varför en 7-åring så ofta enkelt vinner i ”memory” över både sina föräldrar och farföräldrar.)

      Ett antal observationer som springer ur detta är,

      Barns hjärnor är primärt utformade för att snabbt ta in och lagra enorma mängder med ny grundläggande information (kunskap).

      Du kan inte genomföra analyser eller problemlösning innan du har byggt upp en stor databas med explicit relevant kunskap och fakta i långtidsminnet, vilket tar mycket tid och kraft (många år).

      Barn behöver under sina första år i inte heller besvära sig med komplexa problem eller invecklade analyser, för det har alltid funnits vuxna omkring dem som gjort det åt dem.

      Det är i ljuset av detta inte alls förvånande att arbetsminnets kapacitet byggs ut först lågt senare i ett barns utveckling, för behovet och förutsättningarna finns helt enkelt inte tidigare.

      Det här understryker (i mina ögon) precis vad du beskriver, och vad som borde vara fullständigt uppenbart och självklart.

      Låg och Mellanstadiet ska därmed handla om att bygga upp en så stor och bred bas av grundläggande kunskap som möjligt, och utveckla basala färdigheter i att läsa, skriva och räkna.

      Hjärnan är helt enkelt (varken kunskapsmässigt, som utvecklingsmässigt) redo att börja genomföra mera komplexa analyser och problemlösning förrän högstadiet och gymnasiet.

      Och, förmågorna som lägger grunder för att på allvar kunna ta ansvar för sin egen utbildning, utvecklas inte förrän man når 16-20 årsåldern, d.s.v. universitetet…


      • Nicklas, då blir frågan om en 12-årings hjärna är anpassad för att klara t.ex. följande delkriterium för betyget A i geografi för årskurs 6:

        ”Dessutom för eleven resonemang om orsaker till och konsekvenser av ojämlika levnadsvillkor i världen och ger då välutvecklade och väl underbyggda förslag på hur människors levnadsvillkor kan förbättras” (Lgr 11 samhällskunskap åk. 6).

        Kanske är det så att skolan som institution inte är anpassad efter barnens hjärnor utan är en kompromiss mellan olika samhälleliga intressen.

        Om det är så som Torkel Klingberg hävdar på Karolinska institutets hemsida i artikeln ”Hjärnans hårda skola” att hjärnan fortsätter att utvecklas fram till 25 års ålder så borde vårt utbilldningssystem se något annorlunda ut – dvs. om det vore optimalt anpassat efter de lärande hjärnornas beskaffenhet.


  4. Den första delen:
    ”Dessutom för eleven resonemang om orsaker till och konsekvenser av ojämlika levnadsvillkor i världen”
    klarar nog en sjätteklassare utifrån den kunskaps- och mognadsnivå en 13-åring har (grovt uttryckt). Problemen börjar i den andra delen:
    ”och ger då välutvecklade och väl underbyggda förslag på hur människors levnadsvillkor kan förbättras”.

    För det första är rimligen de välutvecklade och välunderbyggda förslag eleven framför – OM han eller hon gör/klarar det – med all sannolikhet återupprepning av förslag hämtade ur läromedel och från lärare. Inget särskilt med det. Det är så man lär sig. Emellertid framgår av läroplanens texter att man avser något helt annat. Nämligen att eleverna var och en för sig ska ge ”välutvecklade och väl underbyggda förslag” ur helt egen fatabur. Snacka om att nobelkommittén kommer att få strössla nobelpris framöver.

    Som sagt: revidera betygskriterierna/kunskapskraven och gör det utifrån två direktiv:
    de ska dels vara kunskapsanknutna(!), dels anpassade efter målgruppernas mognadsnivå!


  5. Pär,
    Hade inte sett artikel du refererade till från forskarna på KI (Hjärnans hårda skola, men den kändes värdefull så jag passar på att länka in den.

    Jag tror en absolut grundläggande förståelse är, att hjärnan som biologiskt organ skiter fullständigt i hur vi tycker att den ska (eller borde) fungera eller utvecklas. Den fungerar och utvecklas med mindre individuella variationer (hos oss alla) efter ett mönster format av evolutionen över årmiljoner, och vår möjlighet att (övergripande) påverka eller styra dessa processer är i dagsläget för det mesta, i princip noll.

    Vad vi har att göra (som jag ser det) är att gradvis försöka förstå och reda ut just precis när, var och hur, och därefter, mot bakgrund av denna kunskap, arbeta med hjärnan, inte mot den, för att göra det bästa möjliga av situationen.

    De skolsystem som lyckas bättre med att matcha sin undervisning (metoder, fokus, innehåll etc) mot hjärnans normala utvecklingskurva och funktion kommer (är jag övertyga om) att ”surfa på vågen” och nå väldigt mycket bättre resultat.

    De skolsystem som försöker att tvinga in runda bollar i fyrkantiga hål – att t.ex. ge eleverna uppgifter och utmaningar som de inte ännu har kapacitet att hantera eller förstå, eller i fel (logisk) ordning (analys före kunskap) – kommer (tror jag) att vid sidan av mycket sämre resultat också lämna mycket frustration, stress och sönderslagna människor i sitt kölvatten.

    Jmf motsvarande Finska kriterier i biologi för åk 7-9 för vitsord 8 vid slutbedömningen (åk9?), (från Per Kornhalls bok),

    * kan använda mikroskop då han eller hon undersöker prover
    * kan självständigt genomföra mindre undersökningar
    * kan beskriva ekosystemets grundläggande struktur och funktion
    * kan namge och beskriva olika skogs- och sjötyper
    * kan beskriva växt- och djurcellers struktur i huvuddrag
    * kan redogöra för evolutionens grundläggande drag och olika stadier i människans evolution.

    Fullständigt fokus på grundläggande färdigheter, kunskap och tydlighet.

    Jag tror inte att det är slump att Finska 15-åriga elever utklassar svenska 15-åringar i praktisk tillämpad problemlösning, analys och kreativt tänkande, tvärtom.

    Naturen är (om jag ska tillåta mig att ‘anthropomorphize’) ofta oerhört lömsk och kontraintuitiv…


  6. Mycket bra skrivet! Skriver just et examensarbete om detta! 🙂 Gör ett besök i en waldorfskola, där finns inga fyll-i böcker, där berättar läraren i alla ämnen!

    Mvh Joanna


    • Joanna,

      Jag kan inget säga om Waldorf generellt, men det låter bra. Läraren har en otroligt viktig uppgift i att förtälja ämnets innehåll.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s