h1

Forskning – ett kidnappat begrepp

08 maj 2016

Det här blogginlägget handlar om hur det pedagogiska etablissemanget (PIE) har kidnappat forskningen som begrepp och fyllt det med deras egna tolkningar. Att grundläggande vetenskapsmetodik inte följs och att man tillrättalägger forskningen så att den ska passa PIE:s ideologiska syfte kommer inte fram. Inte heller att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. För den beprövade erfarenheten är bortkollrad och saknar trovärdighet i debatten. Vetenskapen står över, men vilken vetenskap?

I över 20 år har den svenska debatten gått varm om hur illa det är med den svenska skolan. Då, liksom nu, pågick en betygsdebatt där det pedagogiska etablissemanget ifrågasatte betyg, resultatuppföljning och kunskapsfokus. Nä, det som var i blickfånget var den ”moderna skolan”, Sverige skulle gå i bräschen för skolutveckling. Eleverna skulle i framtiden vara kunnigare, ta ansvar över sitt lärande som byggde på lust, söka sin kunskap och bli den demokratiska samhällsmedborgaren som staten ville ha. Och visst fanns det potential i elevunderlaget, alla dessa fantastiska barn och ungdomar som skolan hade till sitt förfogande. Det var bara att köra! För de etablerade personerna som satt på myndighetspositioner, inom tjänstemannaväldet eller på pedagogiska institutioner var och förblev John Deweys husgud. Redan då, i början av 1990-talet var det fokus på vad vetenskapen sade och idag är det svårt att ens läsa eller höra ett uttalande från en representant ur det pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE) som inte har forskning eller vetenskap med i uttalandet. För skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Men den vision som ideologerna hade när det gällde svensk skola fungerade i realiteten inte. Att elevens lust att söka kunskaper på nätet slutade i ett surfande på sociala nätverk eller spelande fanns inte med i beräkningarna. Givetvis var det inte visionens fel att allt blev så tokigt menar PIE, det var så klart politikerna som införde det fria skolvalet och skapade möjligheter för friskolors etablerande som gjorde att det gick åt helvete för svensk skola. Och så flyttar PIE fokus och vägrar ta något som helst ansvar. Kommer någon som helst fråga upp som kräver ansvarstagande och förklaring – fokusförflyttning från PIE. Aldrig ansvar!

Enligt svenska och internationella mätningar (t.ex. PISA) har svenska skolbarns kunskapsresultat sjunkit som en gråsten. Vissa politiker har talat om att svensk skola befinner sig i fritt fall och utredningar, Skolkommissioner och extrasatsningar har gjorts för att lyfta svensk skolas resultat. Men vilka har skött dessa satsningar? Vilka har nästlat sig in? Jo, PIE, som redan i första läget var med och sänkte svensk skola. För det har lyfts fram fantastiska pedagogiska metoder, testade i medelklasskolor, gjorts vetenskapliga studier där det har fuskats med grundläggande vetenskapsmetodik, fokuserats på fel saker – ja listan kan göras lång. Men utvärdera det pedagogiska arbetet eller projekt har inte gjorts. Alltså, jag talar om resultat av pedagogiskt arbete eller projekt. RESULTAT!

Det står i Skollagen att skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men vad har hänt med den beprövade erfarenheten? Den som bortblåst i debatten. Det handlar bara om att ”vetenskapen säger” eller ”forskningen visar”. Samtidigt har jag gett många exempel på hur pedagogiska skolforskare trixar för att tillrättalägga sin forskning så att ”rätt forskning” framkommer. Alltså den ideologiska forskningen som säger rätt saker. Tänker osökt på Sven Melanders sketch:

 

När t.ex. Per Måhl eller Bo Sundblad uttalar sig menar det pedagogiska etablissemanget att de inte är forskare och därmed diskvalificeras deras uttalanden (hörde senast detta från en lärare på Stockholms Universitet i mars 2016). Att Måhl har väldigt mycket beprövad erfarenhet och Sundblad i botten är läsforskare spelar tydligen ingen roll. Att de tillsammans med Anders Gustafsson, professor i pedagogik, har skrivit två böcker, länk och länk, där Gustafsson står garant för ett vetenskapligt förhållningssätt verkar inte heller vara något som biter på PIE. Det som är intressant i detta är att båda böckerna är skrivna utifrån ett vetenskapligt perspektiv där Gustafsson, Måhl och Sundblad endast utgick från styrdokumenten och inte från någon ideologisk hållning. Att de lyfter in mängder av exempel hur lärare konkret kan jobba med kunskap, bedömning och betygssättning. Något som behövs i svensk skola? Jeep! Något som premieras av lärarutbildningarna? Nix! Är det något lärosäte som använder dessa eminenta böcker? Tveksamt, trots att alla lärarstudenter borde läsa dem. Och alla lärare med för den delen.

Så vad hände med den beprövade erfarenheten? Alltså alla de tusentals lärare ute i verkligheten som faktiskt vet vad som fungerar och inte. Alla de lärare i skolor i miljonprogrammen som vet att lärarledd undervisning är det enda som fungerar om eleverna ska lära sig något. Vad hände med den beprövade erfarenheten? Var syns dessa personer i debatten? Hur står sig den beprövade erfarenheten gentemot forskningen? Frågor ni mig så finns dessa personer knappt i diskussionen kring skolan. Ta bara exemplet jag skrev om Skolverkets råd om vad en bra lektion är, länk. På vilken vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet vilar detta uttalande? Inte så att Skolverket direkt redovisar detta.

Nej, jag menar att hela debatten är kidnappad av Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) och man har marginaliserat den beprövade erfarenheten genom att likt en papegoja tjata om vetenskap hit och dit, utan någon substans i vad man säger. PIE har i högsta grad även kidnappat vetenskapen och gjort om den till ideologi (dravel i vissa fall).

Men det finns en öppning. Jag ska härmed lämna ett förslag till hur det pedagogiska etablissemanget, både myndigheter och pedagogiska institutioner, som på något sätt kan återupprätta hedern för vetenskapen. Den 5 april ordnade bland annat Dagens Nyheter (DN) ett seminarium kring skolan på hotell Sheraton i Stockholm. I debatten mellan skolminister Gustav Fridolin och före detta skolminister Jan Björklund framkom det tydligt att förslaget om att 100 skolor på försök skulle ha betyg från och med årskurs 4 låg fast. Total enighet. Här är mitt förslag:

När försök med betyg från årskurs 4 ska genomföras, gör noggranna vetenskapliga studier dessa skolor.

  • Tydliga vetenskapliga verktyg innan studien genomförs, så att det blir rätt när det gäller reliabilitet och validitet.
  • Följ upp resultat redan från början, learning income och learning outcome, så att det finns referensramar att mäta kring. Både när det gäller var eleven/klassen/skolan befann sig när studien startade och befinner sig utmed studiens fortskridande.
  • Ordna en fortbildningsinsats kring bedömning för betygssättande lärare i projektskolorna.
  • Använd förutom betyg som utvärderingsmedel även andra verktyg. Mitt förslag är Läsutvecklingsschemat (LUS) – jo, LUS är vetenskapligt. LUS är ett femårigt forskningsprojekt som Skolöverstyrelsen genomförde (ULL-projektet), länk.
  • Blanda skolor, gör inte studier bara i medelklasskolor.
  • Dokumentera goda pedagogiska exempel från skolvardagen som leder till att alla elever lär sig, alltså beprövad erfarenhet.
  • Djupintervjua lärare och elever om deras upplevelser av betyg från år 4.
  • Djupintervjua lärare om de märk någon skillnad på elevernas inställning sedan betyg infördes.

Listan kan så klart göras ännu längre, men jag stannar här. Kanske tycker ni läsare att det är på en ganska naiv nivå jag ligger när jag gör en lista i punktform. Det håller jag verkligen med om, men dessvärre har jag erfarenhet av att det är nödvändigt att vara konkret, för så fort abstraktionsnivån är alltför hög, finns det risk för att prata förbi varandra och att tolka in va fan som helst. Ni har väl sett filmen om Hayakawas abstraktionsstege? Om inte, se den, länk.

För jag anser att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete och det är dags att Förstatliga skolan.

 

 

Annonser

14 kommentarer

  1. Johan!
    Den där punktlistan är ju bara att skicka direkt till Fridolin&Co, tydligare än så där går det inte att göra.

    Sedan återstår om PIE går med på så tydliga instruktioner.

    /Markus


    • Hej Markus,

      Tveksamt om Fridolin tar notis om punktlistan. Tyvärr.


    • Frigolit har lite annat att pyssla med i sitt lilla parti.


  2. Johan, jag tror att du förenklar den vetenskapliga problematiken vad gäller forskning om människor. Forskning kan t.ex. vara teoridriven, metoddriven eller problemdriven. Du får olika forskningsdesign beroende på var fokus ligger.

    Du ställer upp en rad förslag på forskning, flera av dessa är problemdrivna. Här har du en poäng, dvs. att det bör finnas en samordning mellan behovet av kunskap inom ett visst fält, t.ex. skolan/ betyg och forskning om detta fält. Här bör t.ex. lärare ha ett inflytande över vad som beforskas om skolan/betyg etc.. Svårare är det dock att hävda att du eller andra instressenter, som inte är forskarutbildade, ska bestämma forskningsmetoder, urval etc. Ni kan givetvis ha synpunkter på metoderna, vilket du har, men i slutändan brukar det vara det s.k. ”forskarsamhället” som bedömer detta (än så länge).

    Vad gäller forskningsmetoder finns det en problematik som berör skillnaden mellan kvantitativa och kvalitativa metoder. Beträffande kvantitativa metoder finns det en skillnad vad gäller om empirin ”skapas” för en studie, t.ex. genom enkätfrågor, respektive finns oberoende av studien, t.ex. betygstatistik.

    Som du är inne på i artikeln finns det också en urvalsproblematik, denna finns både i kvantitativa och kvalitativa metoder.

    Ta bara det här med en eventuell studie av de 100 skolor som ska inrätta betyg på prov från årskurs 4. Endast om dessa skolor plus 100 andra skolor (som då blir referensskolor) väljs ut genom ett obundet slumpmäsigt urval uppfyller du strikta krav vad gäller extern validitet. Och så är väl knappast fallet. Detta blir ett självval, dvs. de skolor som vill delta i försökett med betyg deltar. Om vi kan anta att det är en stor skillnad mellan Sveriges alla skolor, du är inne på detta, skulle vi dessutom behöva göra stratifierade (och proportinerliga) urval för att alla sociala strata/skolor ska bli representerade. Om vi gör en studie och kommer fram till att elever i de 100 skolorna (eller ett urval av dessa skolor) som har betyg påverkas positivt av betyg, både kunsloapsmässigt och motivationsmässigt i jämförelse med de andra skolorna i studien, kan vi då med säkerhet hävda att detta beror på betygen? Kan vi med säkerhet hävda att detta resultat kan överföras til Svreriges alla skolor?

    Hur ska dessa skolor undersökas för att säkerställa att reliabilieteten och validiteten motsvarar gängse allmänvetenskaplig praxis. En enkät har den fördelen att alla får samma frågor, men kommer du åt problemtiiken vad gäller betygens påverkan eller icke-påverkan på a, b, c etc.? Här kanske det behövs olika forskargrupper som följer med undervisningen – om så blir fallet, hur kan vi veta att dessa forskare inte påverkar utfallet av undervisningen?

    En annan urvalsmetodik är strategiska urval. Där brukar man prata om kritiska fall och typiska fall – de kritiska fallen kan i sin tur delas in i två kategoreir, gynnsamma omständigherter och ogynnsamma omständigheter. Dessutom har den samhälsvetenskapliga metodlitteraturen ofta en mängd andra urvalsförslag. Ett vanligt urval är att jämföra två (eller flera) fall, t.ex. två skolor, två företag, två kommuner eller två skolor, som skiljer sig på ett angtal strateigiska områden.

    Om du vill att en forskare ska djupintervjua lärare om deras erfarenheter av betyg kanske det blir strategiska urval som gäller.

    .
    Om nu problemet gäller vetenskapliga studier av skolan?


    • Pär,

      Nej – jag är inte inne på olika forskningssätt eller traditioner, heller inte ger jag förslag på hur forskningen ska göras. Det enda jag menar är:
      1. Validitet – mäter man rätt saker
      2. Reliabilitet – görs mätningen tillförlitligt
      3. Mäta resultat innan och efter studien

      That’s it! Inga filosofiska och krångliga resonemang.


      • Johan,

        Om allt är så enkelt som det du beskriver vad gäller validitet, reliabilitet och generaliserebarhet behövs ingen vetenskap.

        Hur du kan föreställa dig en vetenskap, utan någon som helst koppling till (veterenskaps)filosofi är för mig en gåta.

        I gymnasiets samhällskunskap 3 förväntas eleverna bli introducerade i vetenskapsteori, dvs. teorier om vetenskap. Varför du vill rensa bort dessa teorier, vetenskapsfilosofier etc. i en diskussion om forskning förstår jag inte.


      • Nej Pär, det är kanske inte så himla enkelt, men när du diskuterar så är det så fruktansvärt invecklat och du hamnar i smått filosofiska diskussioner. Och nästan så att det blir långa blogginlägg i sig. Det jag menar är att man behöver vara noga med grundläggande vetenskapsmetodik när forskningen kopplar till skolvardagen. Inget annat.


      • Johan!
        A) Du hävdar att den pedagogiska forskningen utgår från medelklasskolor. Detta menar jag handlar om urval och generaliserbarhet (som även kan benämnas extern validitet). Detta är metodiska frågor som jag försökte föra vidare genom olika sätt att göra urval på.
        B) Du föreslår djupintervjuer. Även här finns givetvis en urvalsproblematik.
        C) Du föreslår noggranna studier av de försöksskolor som ska pröva betyg i årskurs 4. Även detta vill jag diskutera vidare i form av enkla metodiska resonemang.
        D) Du har en förmåga att i dina artiklar koppla en konkret fråga, t.ex., urvalsproblematik, till en mängd saker som du tar för givet. T.ex. PIE. Ideologi kommer ständigt tillbaka i dina artiklar och skymmer sikten för vad du egentligen vill ha sagt och för vad du vill att läsaren ska uppsnappa.
        E) Vetenskap består inte endast av empiri, teori och analys. Den består även av logik. Om vi hävdar A, t.ex. att elever är si eller så vad gäller betyg, så bör detta stämma överens med andra påståenden om eleven, t.ex. hur eleven uppträder i en forskningssituation. Därav min problematisering av betyg och motivation – vilket jag dessutom har konkreta erfarenheter av – även om det i ett fall rör vuxna personer.


      • Johan,
        Jag tror det här är ett tillfälle där man kan använda sig av de bevingade orden, ”Eppur si muove”…

        Även om det är oklart om Galileo verkligen uttalade dem 🙂

        Pär har till del (som jag upplever det) samma ideologiska grundsyn som PIE, dvs en amalgamering av en hel hög ideer av typen POST-(någonting), som; poststrukturalism, postmodernism och postkolonialism (och säkert ett gäng till som jag inte nu i hastigheten kommer ihåg), som brukar samlas under det paraply som benäms Theory, (teori med stort T).

        Vad som betecknas som vetenskap inom denna sfär är helt väsenskild från den normala gängse defintionen, och ord och begrepp får helt nya innebörder. Enligt denna idevärld, så existerar t.ex. ingen extern verklighet och det finns inga objektiva sanningar om den världen eller ens möjlighet att närma sig sådana. Allting är text, och/eller så går den aldrig att studera utan det bästa som går att uppnå är lokala överskommelser om vad som är sant här, just nu, och för oss.

        Det innebär att vad som är sant för dig inte behöver vara sant för mig, vilket spinner ut i ideer om multipla verkligheter och att allt egentligen är frågan om sociala konstruktioner.

        Det här gör det nästan omöjligt att diskutera, för man spelar efter helt olika regler, och befinner sig inte ens på samma spelplan

        Det bästa (jag tror) man kan säga, är nog att bortom de områden som drabbats av dessa påfund – i huvudsak den pedagogiska forskningen, stora delar av humaniora och många intitutioner inom sociologi och antropologi – så fungerar och fortskrider den vanliga vetenskapen med experiment och observationer som vanligt.

        Nya läkemedel utvecklas, nya material upptäcks, nya elementarpartiklar, nya planeter runt främmande stjärnor, förståelse för hur minnen skapas och lagras… Eppur si muove…


    • Men Pär Engström, nu har väl diskussionen hamnat på ett sidospår. Det jag uppfattar att Johan Kant vill diskutera är varför fackpedagogerna (PIE) inte klarar av att leda svensk skola i rätt riktning (mot bättre kunskaper). Man har misslyckats i decennier och kommit med kontraproduktiva råd. Det kan bara finnas två tänkbara förklaringar. Endera beror det på en destruktiv agenda som att vara styrd av ideologi eller av en strävan att till varje pris berika sig själva eller att fackpedagogerna saknar elementära vetenskapsteoretiska kunskaper och kunskaper i statistik.
      De metodologiska synpunkter du tar upp täcks upp av ämnet statistik. Det är regel att seriösa forskare inte bara har kunskaper i sitt ämne utan också har gedigna kunskaper i statistik. Det klarar forskare i andra vetenskapsgrenar men inom den svenska pedagogiken verkar ingen ha tillräckliga kunskaper i ämnet statistik.
      Vetenskapliga undersökningar krävs för att få ordning på svensk skola. Den undermåliga vetenskapliga nivån på de svenska fackpedagogerna gör att den enda möjligheten är att ta in utländsk expertis för att göra de vetenskapliga undersökningarna på traditionellt sätt med hypoteser, försöks- och kontrollgrupper och utvärdering via kvalificerade statistiska metoder.


      • Johnny!

        Problemet med ideologibegreppet är att det förklarar allt och inget. Debatten borde som du är inne på och som jag svarade Johan fokusera på vetenskaplig metodik och grunderna för samhällsvetenskaplig forskning.

        Kan du utveckla lite vad du menar med ”vetenskapliga undersökningar krävs för att få ordning på svensk skola”?

        Hur menar du att den vetenskapliga kunskapen ska kopplas till det som Johan framhåller i artikeln om ”beprövad erfarenhet”. ”Alltså alla de tusentals lärare ute i verkligheten som faktiskt vet vad som fungerar och inte” (ur ”Forskning – ett kidnappat problem”).

        I motsats till dig är jag inte alls säker på att det är just forskning, t.ex. evidensbaserad prövning av undervisningsmetoder, som är skolans räddning. De beteendevetenskaper som har använt experiment som forskningsmetod, t.ex. psykologi, har där gått på en hel del bakslag. T.ex. granskade den vetenskapliga tidsskriften ”Science” under hösten 2015 100 publicerade artiklar, av internationellt erkända forskare. De 100 studierna byggde på klassisk experimentell design, dvs. det som du framhåller med försöksgrupper, kontrollgrupper, slumpmässigt urval för fördelning till respektive grupp, statistisk hypotesprövning etc.. De upprepade experimenten och fann att i endast 32% av dessa studier kom man fram till samma resultat som i ursprungsstudierna.

        Vill du veta varför beteendevetenskaper, t.ex. ekonomi, psykologi, pedagogik, sociologi, har så svårt att nå hållbara kunskaper via experiment rekommenderar jag att du sätter dig in i den vetenskapteoretiska inriktningen kritisk realism. Lars Pålsson Syll har, med utgångspunkt från kritisk realism, för några år sedan i en artikel på sin blogg visat på varför evidensbaserad forskning, med experiment, är så vanskligt vad gäller undervisningsmetoder.

        Och som du säkert vet om du är insatt i vetenskapsteori så hävdade redan Karl Popper att man inte kan bevisa att en teori är sann utan endast stärka eller försvaga tilltron till den genom falsifiering, dvs. hypotesprövning.

        Samtidigt håller jag med både dig och Johan att en kritisk debatt om pedagogisk forsknintg behövs. Men denna debatt bör vara förankrad i samhälls- och beteedevetenskapernas förutsättningar – inte på någon idealbild av dessa vetenskaper.

        PS Experimentell design är på frammarsch inom samhällsvetenskaperna trots vetskapen om att ”man inte kan köra världen i repris”. Parallellt sker vanlig traditionell samhällsvetenskaplig forskning, kvantitativ såväl som kvalitativ. Så sent som år 2009 fick statsvetaren Elinor Ostrom nobelpriset i ekonomi för sina fallstudier om hur människor nyttjar gemensamma samhällsresurser (”Allmänningen som samhällsinstitution”). Hon var starkt kritisk till experiment som forskningsmetod och grundade istället sin teoriutveckling på empiri hämtade från klassisk fallstudieforskning.


      • Johnny,
        Jag tror du är inne på helt rätt spår!

        Ifall du inte redan sett den, så gjorde Vetenskapsrådet 2007 en granskning av 14 Svenska forskningsprojekt in pedagogik, av just tre utländska forskare, med det uttalade syftet att studera ‘kvaliteten på forskningen, och dess signifikans för det vetenskapliga fältet. International evaluation in educational sciences

        Omdömena som ges i rapporten, är, i ett vetenskaplig perspektiv, helt förödande…

        På ett ställe så undrar man till och med uttryckligen om de här doktoranderna och professorerna inom pedagogik ens har kunskap om och förstår det grundläggande vetenskapliga forskningspråket, som – metodologi, (epistemologi, metodologiska perspektiv), forskningsdesign och dataanalys.

        Man konstaterar, efter detta, att rapporterna inte är,

        ”…forskningsrapporter i strikt bemärkelse av att också rapportera forskningsprocessen.”

        och summerar med att det är,

        ”…oklart huruvida forskningsgrupperna hade haft tillgång till ett sådant forskningspråk. Om detta är sant, så innebär detta att projektgrupperna kommer få det svårt att publicera sina projekt och resultat i internationella [vetenskapliga] tidskrifter och böcker.”

        Man tvivlar helt enkelt på att den här ”forskningen” ens går att publicera i internationella vetenskapliga tidskrifter!


  3. Ett annat möjligt problem med de förslag som Johan nämner kan inträffa när det gäller studier som ska mäta elevers kunskaper före, under och efter en studie.

    Ovanstående tanke är god sett utifrån t.ex. traditionella medicinska experiment.

    Men om vi samtidigt hävdar att betyg är motiverande för elever så kan vi ha ett motivationsproblem. Varför ska eleverna prestera sitt bästa i en studie som inte ger dem betyg – när de behöver betyg som motivation för att utveckla kunskap? Varför ska de överhuvudtaget delta om de får reda på de forskningsetiska principerna och om de samtidigt drivs av att få en belöning i form av betyg?

    Upprepar vi samma studie som t.ex., i PISA kan denna problematik konstanthållas.

    PS: Utifrån subjektiva erfarenheter har jag vid några tillfällen under det senaste året stött på denna problematik, både i gymnasieksolan (studentuppsats med en experimentell design) och vid högskolan (kvalitetsarbete).


  4. […] En blogg som nästa bara tar upp det som inte fungerar i skolan, eller det som jag är kritisk till. Sällan eller aldrig tar jag upp alla fantastiska lärare och underbara elever. OBS: Detta är en blogg, alltså en digitaliserad dagbok – INGEN VETENSKAPLIG AVHANDLING! « Forskning – ett kidnappat begrepp […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s