h1

Varning – PIE i farten igen!

05 juni 2016

Det här blogginlägget handlar om en varning för tre PIE-anhängare som har förstört väldigt mycket för svensk skola och med sin makt spridit motstånd mot betyg, resultatuppföljning och med forskning som förkläde för sina påståenden. Att det bakom vetenskapen inte finns något, utan att det bara är tomma ord är det ingen som har upptäckt och/eller granskat. Att dessa tre fått stå till svars har inte hänt. Nu är Tomas Kroksmark, Steve Wretman och Helena Moreau åter igång med nya projekt som riskerar att sabotera  än mer för svensk skola. Varning för denna trio! Sprid detta blogginlägg via sociala medier så att de inte får möjlighet att förstöra på enskilda skolor eller kommuner.

För ganska många år sedan hade jag en lång diskussion med några av den här bloggens läsare kring de personer som jag målade ut som ansvariga för svensk skolas förfall. Eller åtminstone delansvariga. Jag var tvungen att definiera vad jag menade och då växte termen PIE fram. Med det Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) menade jag:

  • Pedagogiska som i begränsning om vilket ämnesområde det rörde sig om
  • Ideologiska som i att det handlade om ren ideologi och inte vetenskap, beprövad erfarenhet eller politiska beslut
  • Etablissemanget som i en etablerad grupp människor som sitter på maktpositioner

PIE handlar alltså om människor som verkar inom den pedagogiska sfären och har någon form av makt t.ex. att man jobbar på Skolverket, inom pressen, inom pedagogiska forskningen eller lärarutbildningen. Men man drivs inte av fattade riksdagsbeslut eller vetenskap, utan av en tro (ideologi) på hur skolan borde vara och fungera. Detta är min definition av PIE.

Nu vill jag varna för de kanske värsta PIE-anhängarna som är i farten igen. Om jag skulle gradera PIE-nätverket så tillhör dessa tre definitivt topplistan, för den skada man tillskansat svensk skola är betydande och det är svårt att ens värdera de följder deras handlingar inneburit. De tre jag vill varna för är Tomas Kroksmark, Steve Wretman och Helena Moreau.

Trio har tillsammans med några andra byggt upp ett nätverk och ett företag vars hemsida har till uppgift att ”sprida det goda budskapet”, i alla fall man läser de fina ord som där skrivs, se länk. På huvudsidan går det att läsa:
”Vår målsättning
Vi vill ge lärare och skolledare tillgång till den senaste svenska och internationella forskningen samt konkreta exempel från praktiken för att stödja långsiktiga utvecklingsprocesser av lärares undervisning och bedömning.”

Nämen tjena!!!! Ska man vara lika noga med forskning och beprövad erfarenhet som tidigare? När Tomas Kroksmark var handledare åt doktoranden Martin Hugo, vars populärvetenskapliga bok helt och hållet byggde på Hugos doktorsavhandling men där Hugo drog helt andra slutsatser om t.ex. betyg i boken än i avhandlingen. Och denna bok användes på lärarutbildningen i Jönköping (och kanske används). Är det just detta som Kroksmark menar är den senaste forskningen? Eller när Kroksmark i Skolministeriet på radio menar att man kan dra generella slutsatser utifrån en elev. Eller när Kroksmark ”glömde” faktagranska sina didaktiska artiklar så att det slutade i att han dömdes för oredlighet. Är det denna man som svensk skola ska lita på och som kommer på sin vita springare och ska rädda svensk skola genom upplysning? Om ni frågar mig – NOP!!!! Hissa varningsflagg! Döskalleflagg!

När Steve Wretman och Helena Moreau höll föreläsning på Åsö gymnasium på Södermalm, i Stockholms stads regi och använder sig av Ruth Butler för att förklara att forskningen säger att betyg inte är bra för elevens inlärning. Och sedan dessutom tolkar Lpo 94:s styrdokument helt fel. Och sprider dessa irrläror så att lärare som varit med om deras fortbildningsdagar inte förstår någonting på flera år efter, eller kommuner där Wretman och Moreau varit aktiva för lång tid är förvirrade. Är det detta som innebär att man vill stödja långsiktiga utvecklingsprocesser av lärares undervisning och bedömning? Om ni frågar mig – Nixum Pixum!

Så här går det att läsa om Tomas Kroksmark på Pedagogikas hemsida:
”Tomas är legitimerad lärare och professor i pedagogiskt arbete vid Jönköping University. Han har tidigare varit professor vid Göteborgs universitet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet. Tomas har skrivit ett tjugotal böcker om skola och utbildning – om lärares specifika kompetens, om undervisning och om lärande. Mellan åren 2010 – 2015 var han vetenskapligt ansvarig för Modellskolan – en skola på vetenskaplig grund med full måluppfyllelse. Nu arbetar han med skolutveckling med inspiration från de bästa länderna i Pisa-testen – Kina, Singapore, Korea och Finland – under rubriken Världens bästa undervisning.”, se länk.

Så här går det att läsa om Steve Wretman på Pedagogikas hemsida:
”Steve arbetade som lärare drygt 15 år innan han började arbeta med kompetensutveckling. Han har lett ett stort antal fleråriga projekt i både stora och små kommuner, med fokus på läroplanstolkning, bedömning och språkutvecklande undervisning. Han har även publicerat flera artiklar i dessa ämnen och varit anlitad av Skolverket för att skriva stöd material till lärare om IUP.”

Säljande texter om dessa mäns förträfflighet och framgång. Och erfarenhet! Men jag kan avslöja att Kroksmark, Wretman och Moreau tidigare har arbetat tillsammans. När Grundskoletidningen fungerade som husorgan för betygsmotståndet i landet och i text basunerade ut detta till varenda grundskola vårt avlånga land (är det någon som har varit på en skola som inte hade Grundskoletidningen under 2000-talet?), var det Steve Wretman och Helena Moreau som skrev texterna och Tomas Kroksmark satt i redaktionsrådet. Jo, man hade en dold agenda som gick ut på att med varje medel motverka läroplan (Lpo 94 då), betyg och mål & resultatstyrning. Jag har skrivit många blogginlägg om detta.

Om du vill veta hur ”det hemliga ordenssällskap” som Kroksmark, Wretman och Moreau tillhör kan du läsa om min kartläggning av det Pedagogiska nätverket, se länk.

Om du vill veta min kritik mot Steve Wretman, se länk och länk och länk.

Om du vill veta hur Wretman och Moreau förstört svensk skola kan du läsa om Grundskoletidningen, se länk. Eller om deras föredrag på Åsö, se länk och länk. Eller om efterdyningarna av deras framfart, se länk.

Om du vill få fler exempel på hur PIE fungerar kan du läsa min bloggserie ”En skola åt helvete”, se länk.

Om du vill ha exempel på hur Tomas Kroksmarks skyddsling Martin Hugo ägnat sig åt ideologiproduktion, men professorns goda minne kan du läsa detta blogginlägg, se länk.

Om du vill lyssna på hur Tomas Kroksmark uttalar sig om vetenskaplig grund och det fusk som jag menar pågår, lyssna på Sverige Radios dokumentär Skolministeriet, se länk (18 minuter in säger Kroksmark: ”betyg stödjer inte elevers kunskapsutveckling” – vad har han fått det ifrån?).

Om du vill läsa om hur Tomas Kroksmark hotade mig, se länk  (en professor i pedagogik – jo, ni läste rätt).

Vill du lyssna på mig, hur jag förklarar bland annat PIE, länk till lärarpodden.

Vad vill jag då med detta blogginlägg? Givetvis varna rektorer, skolchefer, förvaltningstjänstemän och politiker för det Pedagogika kan erbjuda, för bakom den fina ytan finns en dold agenda som bygger på att motverka fattade riksdagsbeslut, betyg, mål- & resultatstyrning. Men inte i raka ordalag, utan snirkligt och med vetenskapen som vapen för att verifiera sin ståndpunkt. Men att det är vetenskaplig oredlighet, fusk eller att man jobbar mot fattade riksdagsbeslut är inget som framkommer. Det döljs väl i abstrakta resonemang och hänvisning till internationell forskning. För vem granskar forskningen? För vem ifrågasätter en professor i pedagogik? För vem granskar en professor i pedagogik?

Nej, frågar ni mig borde dessa tre personer pensioneras en gång för alla, för den skada de åsamkat svensk skola kommer ta lång tid att reparera. ”Men Johan, man kan ju ändra sig.” Nej, jag anser att det i detta är så att dessa tre personer för länge sedan har förbrukat sitt förtroendekapital.

Observera att bakom denna sida/nätverk står ett företag som heter Sales Competence Sweden AB. Även om innehavaren av detta företag framställs som filantrop på hemsidan handlar det ju om att tjäna pengar på skattemedel. Inget fel på det i sig. Men om det handlar om att dra in stora summor fortbildningspengar där PIE-anhängare basunerar ut sitt ideologiska budskap är jag högst osäker på om det är en god investering. Kanske är det så att lärare och skolor står med byxorna i knävecken och utbildningsföretaget skrattar hela vägen till banken. Det behöver inte vara så, men jag lyfter ändå ett varningens finger.

Sprid denna varning! Alla ni som vill att svensk skola ska resa sig och bli bättre. Alla ni som vill stärka läraryrket och se till att alla elever når sina kunskapsmål. Sprid denna varning! Dela på sociala medior.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

Annonser

20 kommentarer

  1. Tanke: jag vet väldigt lite om dessa figurer, utom Kroksmark förstås, men jag har en fundering om att du tänker dig att deras ideologiproduktion är en sak, och alla våra regeringars läroplaner skulle vara ideologibefriade. Politik bygger på ideologi, menar jag. Därmed inte sagt att inte dina PIE-figurers ställningstagande inte skulle bygga på ideologi.// Stella Sjögren, lektor i svenska med didaktisk inriktning


    • Stella,

      Jag tänker att läroplan och andra styrdokument ska vara ideologibefriade. Underlaget för beslut borde bygga på forskning och beprövad erfarenhet, så därav något opolitiskt. Och så har ju många politiska beslut tagits i koncensus, t.ex. betyg. Däremot vet vi att kursplanen inte är befriad från ideologi. För att plocka fram ett snabbt exempel är bristen på hierarki när det gäller kunskap (t.ex. enklare-utvecklade-välutvecklade resonemang) högst ideologisk. Det är Vivi Lindbergs (Stockholms Universitet) platta kunskapssyn som slagit igenom. Detsamma gäller de metodhänvisningar som finns i kursplanen. Så visst är kursplanen ideologisk.

      Många gånger är det ju också PIE som varit verksamma i framtagandet av kursplan.


      • Man kan ju önska sig att läroplanen skulle vara ideologibefriad, men den är inte det. Till exempel så är formuleringen västerländsk tradition ett resultat av en förhandling mellan socialdemokraterna och KDS. Så läroplanen är inte en fråga om konsensus utan om förhandling. Socialdemokraterna fick ta bort religionen som kärnämne om KDS fick in denna formulering. Så har man i alla fall beskrivit det.

        I kursplanen för svenska finns återkommande formuleringar om nivå: översiktligt, välgrundad och nyanserat, dvs E-, C- respektive A-nivå. Denna Vivi Lindberg har tydligen inte varit med och skrivit gymnasiets kursplaner. Samma formulering finns i kursen Kommunikation (ämnet Pedagogik), och i en hel massa andra kurser.

        Däremot menar jag, att till exempel den läroplansformulering som postulerar att eleverna ska ha ett reellt inflytande över undervisningens innehåll, är starkt ideologisk. Och då är det alltså fråga om innehåll, och inte om form eller metod.
        // Stella, lektor i svenska med didaktisk inriktning


      • Hej Stella,

        Lindberg har nog inte varit med och skrivit själva kursplanen rent konkret, men det är hennes tänk som ligger till grund för den brist på kunskapshierarki som finns i Lgr 11 – i jämförelse till Lpo 94. Jag tror nog att detta tänk har gällt även för gymnasiet. För vad är det för skillnad mellan överskådlig, välgrundad och nyanserad? Vem drar skiljelinjerna? Vem definierar dessa abstrakta begrepp?

        Håller med dig att det är starkt ideologiskt att eleverna ska ha ett starkt inflytande och detta kan nog härledas till John Deweys tankar om skolan, vilket inte är föga förvånande eftersom han är husgud för de pedagogiska ideologerna.


    • Det här är (tror jag) en väldigt kritisk punkt, som väldigt många (av någon anledning) verkar missa.

      Det är kanske lättare genom en jämförelse:

      Om politikerna skulle säga att det är samhällets gemensamma ansvar att hjälpa till och se till att alla som fått lunginflammation ska få hjälp att behandlas för detta genom statens försorg – så är detta givetvis ett ideologisk beslut.

      Men, om politikerna också (i samma skrivelse) säger, att för att bli friska, så skall dessa människor – nakna, vid midnatt gå 77 varv baklänges runt en gammal ek rabblandes ave Maria – så är det också ett beslut styrt av en ideologisk övertygelse.

      För den första frågan så finns inget objektivt rätt eller fel svar, det är helt upp till oss, och vilka värderingar vi har och hur vi vill organisera vårat samhälle.

      För den andra frågan så finns det idag ett objektivt sakligt korrekt svar, vilket innebär att ett ideologiskt motiverat (fel) svar som ovan, tvärtom blir moraliskt fullständigt förkastligt.

      Förfärande mycket av politikernas ingripande inom skolans värld, är idag (tyvärr) av den senare typen, och det är det som (jag uppfattar) Johan menar när han talar om ideologi här, dvs ideologi applicerad i fel sammanhang och för fel typ av frågor.

      Ska skolan vara statligt finansierad? Ska privata huvudmän få driva skola? Ska skolor drivas av kommuner eller staten? <== ideologi korrekt applicerad

      Ska eleverna lära sig multiplikationstabellerna utantill? När ska eleverna lära sig division och multiplikation och hur ska detta gå till? Måste skolan vara rolig hela tiden? Ska vi använda betyg? Ska vi ha prov? <== ideologi felapplicerad


      • Då vill jag ställa frågan: vilket slags ideologi – korrekt eller inkorrekt applicerad – är då läroplanens påbud att eleverna ska kunna utöva ett reellt inflytande över undervisningens innehåll?
        Hälsningar
        Stella


      • Jag vet inte – jag har inte närmare studerat just den här frågan. Vilken är den bakomliggande motivationen för denna skrivning?

        Vad säger vetenskapen? Finns det solida vetenskapliga (experimentella, kvantitativa) bevis som visar på att eleverna lär sig läsa, skriva och räkna bättre om de har ett ”reellt inflytande över undervisningens innehåll”, än om detta helt överlämnas till lärarens kunskap, expertis och omdöme?

        I avsaknad av vetenskapliga bevis, så kan man ju också luta sig mot beprövad erfarenhet, och se hur de idag bästa skolssytemen gör. Hur gjorde vi tidigare i Sverige på 50-80 talen, eller i Finland, Singapore och Japan idag. Låter de eleverna styra undervisningens innehåll?


      • Att regering och riksdag fattar beslut som åtminstone delvis är ideologiskt grundade är knappast kontroversiellt. Man kan anföra att det är en central uppgift för dessa organ.
        Mer kontroversiellt är det om personer på vad som kan ses som tjänstemannanivå fattar beslut, eller bedriver verksamheter, som är förklädda till vetenskap, men egentligen är ideologiskt grundade på ett sådant sätt att de motarbetar den inriktning som riksdag och regering eftersträvar.


      • Niklas Z,

        ”Att regering och riksdag fattar beslut som åtminstone delvis är ideologiskt grundade är knappast kontroversiellt”

        Precis. Det finns väldigt många frågeställningar som (i egentlig mening, i mina ögon) inte har något rätt eller fel svar, bara olika svar (beroende på värderingar, personlighet och preferenser m.m.). Hur hög ska skatten vara? Vilken färg är vackrast – blå eller orange? Ska vi ha skolplikt, o.s.v.

        Men det finns också andra typer av frågor, som i någon mening har konkreta objektiva svar. Hur botar man en person med lunginflammation? Hur ser man till att människor inte drabbas av kolera? Hur kan jag få en högre avkastning per hektar odlad mark? Föds vi alla med identiska kognitiva föutsättningar?

        De instanser som jag skulle märka som ”ideologiska” (i negativ bemärkelse), är frågor av den senare typen, där någon eller några, låter ens personliga uppfattningar om hur man skulle vilja, önska (eller tror) att världen fungerar, får övertrumfa konkreta undersökningar och bevis för hur världen (naturen) faktiskt fungerar.

        Det är i den klyfta som då uppstår mellan fantasi och verklighet, som (jag upplever) att många av våra stora mänskliga historiska sorger och bedrövelser har sin grund, så även (i mina ögon) många av problemen i den svenska skolan idag.

        Och i det spelet så är politikerna (i mina ögon) ofta minst lika goda kålsupare som tjänstemännen. Jag ser det inte som en fråga om antingen eller, utan både och.

        Jag tror också man måste, som jag försökte skissa ovan, gå ned ett steg och granska varje fråga för sig. Det är inte avsändaren som (jag ser det) avgör, utan innehållet.


  2. Översiktlig, välgrundad och nyanserad – i min värld skiljer de sig åt genom att en välgrundad slutsats är grundad på fakta som eleven har återgivit. Nyanserad blir en slutsats som tar sig fler perspektiv. Översiktlig saknar dessa båda ”nyanseringar”. Men du har rätt: vem är det som drar skiljelinjen, vem har tolkningsföreträdet? Men så är det i samtliga lagar och förordningar. Vi som är satta att använda texterna i praktiken, vi är tvungna att tolka dem, ge dem ett innehåll. Just i det här fallet med översiktlig, välgrundad och nyanserad är det i mitt tycke ganska lätt.

    Nej, jag tror inte att det finns vetenskapliga bevis för att eleverna lär sig läsa, skriva och räkna bättre om de får vara med och bestämma innehållet. Och på den nivån tror jag att det är en fullständig omöjlighet. Enligt min undersökning – enkäter och intervjuer – är det så att lärare kan låta elever vara med på en tycka-till nivå: dvs man presenterar en planering och eleven får tycka till. Många berättar om att eleverna tycker att det är lärarens jobb att planera undervisningen. För min egen del låter jag eleverna vara med och planera utifrån kursplanens centrala innehåll. Men det centrala innehållet är just centralt och kan inte bortses ifrån. Just därför kan eleverna inte få inflytande över innehållet. För övrigt är det bland annat just sådana skrivningar som sänker lärarens självbestämmanderätt och därmed hans eller hennes autonomi.


    • Stella,

      ”Och på den nivån tror jag att det är en fullständig omöjlighet”

      Vad tänker du mera specifikt på här? Att det skulle vara fullständigt omöjligt att genomföra sådana experiment, eller, att det är en omöjlighet att detta skulle kunna ha någon sådan positiv effekt?


  3. Att hävda att någon sysslar med ideologi och inte med vetenskap är ett effektivt sätt att argumentera – men vart för en sådan diskussion?
    Hur vet ni när något som hävdas inte har en ideologisk botten?

    I human- och samhällsvetenskaper som t.ex. ekonomi, sociologi, statsvetenskap, pedagogik, genusvetenskap och historia hävdas det rätt mycket. Det mesta som där hävdas är tids- och rumsberoende, dvs. dessa utsagor gäller under vissa specifika omständigheter och inte under andra omständigheter.

    Det gemensamma med ovanstående discipliner är att de studerar människor. De sysslar bl.a. med frågor om hur människan är beskaffad, dvs. de utgår från någon form av människosyn.

    Om person A hävdar att barn är på ett visst sätt och lär sig på ett visst sätt – och person B hävdar att barn är på ett annat sätt och lär sig på ett annat sätt. Vem av personerna A eller B grundar sitt hävdande på ideologi och vem grundar sitt hävdande på icke-ideologi?

    Ett sätt att bli kvitt den ideologiska botten som kan finnas när det gäller studier av människa och samhälle är att avhumanisera människan, betrakta hen som ett ting vilket som helst. Men även detta synsätt brukar ha en ideologisk botten.

    Vad är det för fel att ha en ideologisk botten i synen på lärande? Om vi utgår från att både politiska ideologier och vetenskapliga teorier om människan är bereonde av empiri för att hävda det de hävdar så är väl ingen skada skedd?


    • Pär,
      Håller med dig om att det är studier av människor som måste ligga till grund för antaganden. Kanske kan vara svårt ibland eftersom olika människor i olika situationer är olika. Exempelvis menar jag att många av de fantastiska mirakelmetoder som kommer fram på löpande band inte är ordentligt utprövade – åk till segregerade förorter i stället för medelklasskolor och testa metoderna så kanske de inte är så fantastiska som det påstås.

      Det handlar om tre saker: Beprövad erfarenhet – vad fungerar? Vetenskap – vad fungerar (breda studier) och Resultat – vad fungerar och vad fungerar inte. Vilken metodik ska vi ha och vilken metodik ska vi inte ha? Vilka elever ska vi uppmärksamma och lägga extra krut på?

      Du Pär brukar hamna i filosofiska resonemang och när du skriver blir det emellanåt väldigt krångligt. Detta är inte så svårt. Det är inte så krångligt. Problemet är fel fokus bland skolledare och kommunala tjänstemän. Det handlar om att gå ner på klassrumsnivå och titta på klass och individ utifrån ovanstående tre kriterier. Sedan sätta sig ner, rektor och lärare och fråga sig: Vad ska vi göra och hur ska det gå till. Kanske låter simpelt och det är simpelt, men inte enkelt. Det är hårt arbete och inte sällan handlar det om att utmana lärares elevsyn, kunskapssyn och invanda arbetsmönster.


      • Johan, om vi ska tro John Hattie handlar det inte om vad som fungerar och inte fungerar. PBL fungerar enligt hanst metastudie, men andra metodiker fungerar bättre. Det vill säga det handlar om vad som fungerar bättre/bäst i specifika situationer.


  4. Ideologier blir ett problem när politiker driver igenom reformer mot sunt förnuft, utan beprövad erfarenhet och utan effektstudier som stöder reformerna. Det har präglat svensk skola de senaste 25 åren, framförallt under 80 -och 90-talet. Man har lyssnat till skolforskare som ofta tolkat och riggat sin forskning så att resultaten stämmer med ideologin. Det finns många exempel på detta!

    Några exempel:

    ¤ Reformering av lärarkategorier, behörighetsregler och lärarutbildning 1988. Man avvecklade de beprövade kategorierna lågstadielärare, mellanstadielärare, adjunkter och lektorer, man avvecklade de väldefinierade behörighetskraven och man sänkte kraven i ämneskunskap radikalt. Ideologierna var att adjunkter och lektorer inte kan undervisa arbetarklassens barn (Olof Palme och Alva Myrdahl), att den pedagogiska utbildningen är viktigare än ämneskunskaper och att därför kan lärare undervisa i ett brett spektrum av ämnen. Sunt förnuft och lång erfarenhet av att vara lärare är en underskattad tillgång i skoldebatten. De lärare som kan hänföras till denna kategori insåg tidigt att detta var en helt vansinnig reform. Dessutom hade man inga studier som undersökte vad som händer om man plötsligt sänker lärarnas ämneskunskaper dramatiskt och man hade inga studier om hur det går om lärare undervisar i ämnen de inte har utbildning i Det sunda förnuftet ger givetvis svaret direkt, men ideologin var så stark att den kunde överbrygga allt. Det är problemet med starka ideologier i kombination med låg kompetens hos politiker. Hur kunde intelligenta politiker som Olof Palme och Kjell-Olof Feldt genomföra dessa reformer? Det visar på, precis som Johan för fram på bloggen, hur farligt PIE är för svensk skola.

    ¤ Nivågruppering i grundskolan, allmän och särskild kurs, avskaffades 1995. Ideologin var att kamrateffekten gör att alla elever presterar bättre i sammanhållna klasser. I USA var denna fråga en het potatis vid tidpunkten och det fanns två läger – för och emot nivågruppering. De som var emot stödde sig på en metastudie av Slavin som visade på nolleffekt. Denna studie användes i Sverige för att motivera avskaffandet av nivågruppering med hänvisning till kamrateffektens sociala betydelse. Så långt är jag med på att reformen var motiverad. Nu visar ideologin emellertid åter ”sitt fula tryne” – Slavins studie var riggad. Han inkluderade enbart studier där innehåll och undervisningsmetoder var desamma för båda grupperna (hög -resp. lågpresterande). När innehåll och undervisning anpassades till eleverna fick man tydlig positiv effekt för båda elevgrupperna. Vitsen med nivågruppering är ju att undervisningen kan anpassas till eleverna!

    Olle Häggström, framstående professor i matematisk statistik vid CTH, skrev för ungefär 10 år sedan två intressanta artiklar om skolan som berör faran med ideologier i skolans värld. I artikeln ”Det är dags att göra upp räkningen” beskriver han ”matematikkriget” mellan ”traditionalister” och ”reformister” i USA och i ”Lära sig att lära sig är omöjligt utan ordentliga faktakunskaper” diskuterar han på ett kreativt sätt behovet av faktakunskaper för att nå högre förståelse. Jag rekommenderar artiklarna bl.a. därför att de stöder mycket av det Johan och andra för fram på denna blogg. Vore tacksam om någon kunde länka till artiklarna – ska lära mig till nästa gång.


  5. Tack Nicklas! I skolkommissionen finns inte med en enda kvalificerad professor i matematik, fysik, kemi eller teknik. Det borde enligt min mening funnits med minst två av Häggströms kaliber som med kunskap och kraft kunde stå emot PIE:s inverkan. Tyvärr är Häggström och Ulf Danielsson (prof. teoretisk fysik), som ämnesföreträdare, rätt ensamma i sin kritik av PIE.


    • Hans-Gunnar,
      Det hade väl varit det absolut minsta man skulle kunnat begära.

      Men, jag skulle nog till och med gå några steg längre. Att tro att samma grupp av människor som varit ansvariga för att försätta oss i den situation som vi nu befinner oss i, ska kunna leda oss ut ur densamma, är helt enkelt inte rationellt.

      Att skolkommissionen arbete skulle leda fram till den omläggning av kursen som krävs, är i mina ögon – i ljuset av inte bara månghundraårig praktisk erfarenhet, utan också grundläggande forskning inom allt från organisationsteori till psykologi och social-psykologi – obefintlig.

      Vi som människor fungerar helt enkelt inte på det viset. Det här är ett läge där man inte ens borde behövt kalla in vetenskapen som stöd, utan det räcker med en rejäl dos sunt bondförnuft och farmorspsykologi.

      Apropå att genomföra vetenskapliga experiment inom skolan, så påger det ett (som jag ser det) väldigt intressant sådant i UK, där man låter matematiklärare från Shanghai gå in och undervisa i brittiska skolor.

      Shanghai teaching method ‘could improve UK results within four years’

      The maths teachers of Shanghai have the perfect formula for learning

      Det skulle vara fantastiskt intressant att utveckla detta till ett fullskaligt vetenskapligt longitudinellt försök. Vad skulle hända om vi tog in 100 lärare från Kina och satte dem som ansvariga för 100 klasser från årskurs 3-6 och gav dem fullständig kontroll och frihet i klassrummen, och sedan jämförde med 100 slumpvis valda representativa klasser med svenska lärare och kursplan?

      Också intressant information i övrigt i den senare artikeln; 72% av tiden i Kina (i en studie från Nanjing), bestod av lärarledd undervisning i helklass, alla skolor följer också samma lärobok, och att barnen till de fattigaste 30% av Shanghais befolkning presterade bättre än de 10% rikaste i UK.

      Och, en siffra som jag missat, at 85% av eleverna i Shanghai (från den senaste PISA studien) instämmer i påstående ”I fell happy at school”, vilket ligger över genomsnittet inom OECD, och högre än i t.ex. UK.


    • Hej Hans-Gunnar!

      Så ensamma är de nog ändå inte.
      Eller vad sägs om en professor inom hjärnforskning, Martin Ingvar, eller en professor inom litteraturvetenskap, Inger Enkvist.
      Dessa och flera andra har öppet kritiserat pedagikforskning för att vara ideologiserad.

      Det som är intressant är väl att de som kritiserar den svenska pedagogiska forskningen själva inte är överrens om ett antal frågor om skolan. Hur skall dessa frågor avgöras?

      Olle Häggström har, menar jag, på ett förtjänstfullt sätt i artiklar visat på postmodernismens orimlighet. Han har även gått emot de forskare och andra intressenter som benämner klimatforskning som en ideologi.

      Utifrån ovanstående kan vi dra slutsatsen att om en person klistrar ideoligibegreppet på en motståndare är detta ingen garanti för att denna person själv företräder en sanningssökande vetenskaplig inriktning.


  6. Hans-Gunnar och Johan!

    Som bekant har professor Olle Häggström kritiserat svensk pedagogisk forskning. Hans kändaste kritk utgörs väl av boken ”Riktig vetenskap och dåliga imitationer” från år 2008.

    Men, frågar jag, belyser Olle H där hela problematiken kring forskning om skolan och undervisning?

    Eftersom Johan Kant inte vill ha några vetenskapsfilosofiska utläggningar på sin blogg får vi kanske här nölja oss med en enkel kategorisering mellan vetenskap och icke-vetenskap och hoppas att den beprövade erfarenheten kan täcka in de luckor som då uppstår.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s