h1

Grovt utanförskap – skolans misslyckande

25 juni 2016

Det här blogginlägget handlar om hur mycket varje årskull som lämnar det svenska gymnasiet utan tillräckliga kunskaper kostar i faktiska pengar. Lägg därtill personliga misslyckanden, segregation och utanförskap som i sig får följder som cancer, värk och kortare medellivslängd. Allt för att den svenska skolan inte gör sitt jobb.

I ett nyligen publicerat blogginlägg, där Dagens Nyheters Björn Wiman enligt mig målade upp en osann bild över svensk skola, se länk, lyfte jag fram att det vita medelklassperspektivet var ett ganska begränsat perspektiv. Att PISA inte mäter kreativitet och entreprenörskap är ett märkligt påstående, eftersom kriminella är både entreprenörer och oftast oerhört kreativa. Det vore ungefär detsamma som att säga att BNP inte mäter frisk luft, för det stämmer ju. Att ett land har extremt låg BNP och en befolkningen som svälter kan inte accepteras med konstaterandet att de har frisk luft och rent vatten. I blogginlägget skrev jag: ”Det intressanta med denna statistik är inte bara hur många som inte kommer in, utan tanken far ju iväg till att ställa sig frågan: Hur många elever lämnar gymnasiet med fullständiga betyg? Den statistiken skulle vara intressant att ta del av.”

Vi har ett problem med att cirka 20% av våra svenska elever inte kommer in på gymnasiet, vilket är ett underkännande till svensk grundskola. Efter att ha gått i skola i 9 år borde det väl vara självklart att mer eller mindre alla har med sig de kunskaper som behövs för att komma in på gymnasiet – men så är det inte. Det som är ett ännu större problem är att 30 000 studenter lämnar gymnasiet varje år utan slutbetyg.

Dessa siffror har jag fått från Utbildningsradions (UR) programserie ”Världens bästa skitskola” som gick för ett par år sedan. Har ni inte sett serien – gör det, länk. Mycket bra. I ett avsnitt som heter ”Drop outs”, se länk, går man igenom vilka konsekvenser det får för individ och samhälle med skolmisslyckanden. Innan alla kritiska läsare av denna blogg fortsätter läsa vill jag hänvisa till tv-programmet när det gäller alla siffror, statistik och forskning. Jag har inte faktagranskat och jag har inte letat källor, utan förlitar mig på att UR gjort jobbet inför programserien.

Jenny Telander jobbar på Folkhälsoinstitutet. Hon hänvisar till studier som är gjorda av World Health Organisation (WHO) där det har konstaterats att det finns en rad riskfaktorer som leder till sjukdom. WHO har konstaterat ett samband mellan utbildning och välmående. Telander menar att lågutbildade har kortare medellivslängd, mår sämre och lider av all form av ohälsa. Det Jenny Telander räknar upp är:

  • Cancer
  • Hjärtkärlsjukdomar
  • Skador
  • Olyckor
  • Värk
  • Begränsad rörlighet
  • Dåliga matvanor
  • Fysisk inaktivitet
  • Rökning
  • Bruk av narkotika
  • Spelberoende

Jenny Telander menar att forskningen är otvedtydig, det finns ett samband mellan prestation och hur eleven mår. Presterar eleven dåligt ökar risken för dålig självkänsla vilket i sin tur öka risken för att det fortsätter gå dåligt i skolan. Det blir som en ond cirkel. För alla proggare och betygsmotståndare, som ofta tävlar om utmärkelsen om vem som är den största humanisten är förslaget redan klart: Det är betygens fel. Ta bort betygen och det blir jättebra. Eller hur? Som om minskade krav och mer ”saft & bullarverksamhet” skulle öka elevernas kunskaper. Eller att eleverna skulle söka sin kunskap själv eller läraren skulle förvandlas till handledare. Been there, done that! Det gick åt helvete!

Ingvar Nilsson är nationalekonom och har räknat på vad det kostar samhälle när så många elever misslyckas i skolan. Enligt Nilsson kostar det samhället 150 miljarder per årskull. 150 miljarder!!!!!! Så här räknar Ingvar Nilsson:

  • På en årskurs med 110 000 elever misslyckas 13 000 elever.
  • Varje ung människa som samhället tappar kostar, från 20 års ålder till pension vid 65 år, 10-15 miljoner.
  • Multiplicerar man det med 13 000 blir det en kostnad på 150 miljarder (100-150 om man ska vara noga) för varje årskull.

Ingvar Nilsson menar att varje år kostar en icke arbetande individ cirka 600 000 kronor. 300 000 är produktionsbortfall för samhället, eftersom individen inte bidrar. 100 000 är försörjningsstöd och 200 000 är samhällsinsatser i form av utbildningsinsatser och vård. Ingvar Nilsson poängterar att han inte tar upp någon avancerad följdproblematisk i form av kriminalitet, grav psykisk ohälsa och missbruk. Skulle dessa aspekter räknas med skulle kostnaderna för samhället mångdubblas.

Vad vill jag då säga med detta blogginlägg? Oavsett om Nilsson räknat rätt eller om det finns lite kritik mot Telanders resonemang får skolmisslyckande oerhörda konsekvenser både för individen och för samhället. Jag har personligen sett många elever som har gjort en kunskapsresa som heter duga och där tydlighet, krav, tro på elevens förmåga och nära kommunikation har varit grundläggande för skolframgång. Jag har skrivit flera exempel på detta i min bok Yrke: Lärare, se länk.

Fråga är bara vad som görs fel och vems felet är. Givetvis får lärarna alltid skulden, så har det varit i över 20 års tid, kanske längre. Förvisso finns det dåliga lärare, precis som det finns människor som inte är bra på sitt arbete i andra yrkeskategorier. Och läraren har ansvar för resultatet i sin klass eller sina undervisningsgrupper. Alla lärare har ett ansvar. Men, här infinner sig själva grundproblemet – resultatuppföljningen. Det är skolan som organisationen och skolans rektor som har det största ansvaret. För rektor leder och organiserar arbetet på en skola, fördelar resurser. Kortfattat kan man skriva så här:

  • Vad ska eleverna kunna? Personligen anser jag, utöver alla fina och högt ställda och abstrakta kunskapskrav i Lgr 11, att eleverna ska kunna läsa flytande (LUS-punkt 15), skriva en begriplig berättelse och behärska de fyra räknesätten när de lämnar årskurs 3 i grundskolan.
  • Från och med förskoleklass ska lärare på individ- och klassnivå rapportera vilka elever som riskerar att inte nå de i förväg uppställda målen. Rapport ska gå till arbetslag och rektor. Lärare ska också ha en plan över hur det ska gå till att eleven uppnår målen.
  • Klarar inte läraren av att se till att alla elever når målen ska denne rapportera detta till rektor.
  • Rektor har efter den rapporten ansvar att se till att alla elever når kunskapsmålen. Varför når inte eleven/eleverna målen? Beror det på brister hos läraren är det rektors ansvar att fortbilda, rehabilitera eller i värsta fall avskilja läraren från uppdraget. Är anledningen en ovanligt tuff klass är det rektor som ska omfördela resurser (personal) så att läraren får hjälp med de elever som inte når kunskapsmålen.
  • Rektor ska rapportera och informera sin chef, en förvaltnings- eller grundskolechef. I rapporten ska det framgå vilka elever som inte uppnår målen, varför och åtgärder. Ifall rektor med sina befintliga resurser inte klarar av att se till att få alla elever att uppnå kunskapskraven är det förvaltningschefens ansvar att se till att omfördela resurser. Eller ordna en gemensam utbildning för skolans eller kommunens personal när det gäller resultatuppföljning och/eller resultatstyrning.
  • Finns det inget system för att följa upp resultat ligger det på skolchef att ta fram ett sådant system. Och då handlar det inte om att konstatera tillstånd, utan att även göra något åt situationen.

Detta var kortversionen, givetvis är det mer komplext. Alltså, ansvaret vilar tungt på rektor och det kan inte vara så att det är lärarnas fel att skolan producerar människor som blir segregerade i samhället. Som jag ser det är det 20 års misslyckande, i och med att Lpo 94 infördes och skolan kommunaliserades. Med noll fortbildning för lärarkåren och för den skull rektorerna. Men är den frågan uppe i debatten? Nej, det är bara att leta fel på lärarna som gäller istället för att göra en rejäl satsning – systematiskt till alla skolor. Kosta vad det kosta vill, för utanförskapet kostar ännu mer, det har Ingvar Nilsson räknat ut.

Alla dessa unga människor som misslyckas – vilka är de? I alla fall inte de som Björn Wiman hänvisar till – de som älskar sina lärare och sin skola.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

Annonser

13 kommentarer

  1. Bra blogginlägg ! 🙂 ”Vi har ett problem med att cirka 20% av våra svenska elever inte kommer in på gymnasiet” JA, men vi har även problem med att 10-20% hamnar på högskoleförberedande program utan att ens ha mellan och/eller högstadiematten klar.

    Mekanismerna är glasklara för alla som inte är extremt närsynta. Skolpeng, skolans marknadsvärde och ökad arbetsbelastning om det skall skrivas åtgärdsprogram.

    Jag har träffat personer inom skolan som blivit korrigerade av sin skolledare ”du kan inte sätta 10 F, vi göte inte så…”

    Nä, förstatliga skolan.


    • Just det Pär. Vi har ett kunskapsproblem hela vägen från lågstadiet till universitetet. Kanske lika bra att se till att alla elever får med sig grundläggande kunskaper från årskurs 1.

      Snällebetyg – nej tack!


  2. […] ett väldigt bra inlägg av Johan Kant och han stolpar upp vad som bör ske. På alla skolor, snabbt och kraftfullt. Citerar från […]


  3. Kanske läge att återinföra ”Eleven är uppflyttad till nästa årskurs… Ja/Nej”
    – Det finns ett färdigt regelverk under edu.fi. (Som man kan utgå ifrån)
    – Kostnaderna skulle vara kvar där de hör hemma och inte hos kriminalvården. (Ekonomerna inser kanske då att det lönar sig att arbeta förebyggande)
    – Det skulle tvinga fram konkreta och bindande kriterier. (Så slipper man ”Personligen anser jag, att eleven ska kunna…läsa flytande enligt LUS-15”)


    • Tommy,
      Det där med omgång är en underskattad och i allt för liten grad utnyttjad möjlighet. Nu kommer det bindande läsdokumentation från Skolverket. Kvaliteten på dessa dokument kan diskuteras, kanske kommer jag ta upp detta på bloggen, men det är ändå ett steg i rätt riktning när man inser att något radikalt måste göras åt svenska barns läsning. Vi får väl se hur det blir.


  4. Från det att en människa föds till att en människa dör kostar denna människa pengar.

    Den arbetande människan kostar mycket pengar för arbetsgivaren. Lönekostnaderna är oftast ett företags största utgiftspost. Lönsekostnaden för en arbetande individ kanske då är högre än vad bidragskostnaden är för en icke-arbetande individ.

    Om utbildade människor dessutom kräver högre lön än outbildade människor blir kopplingen mellan utbilding och ekonomi intressant.

    Rent samhällsekonomiskt vore det intressant att få en beräkning på hur fördelning av utbildningsinsatser för ett samhälles befolkning skulle kunna optimera den ekonomiska tillväxten i samma samhälle. Jag vet ingen samhällsekonomon som har hävdat att om alla människor i ett samhälle skulle erhålla en högskoleexamen skulle detta leda till en optimal ekonomisk tillväxt för detta samhälle.

    Och då blir givetvis frågan om det går att säga något ekonomiskt generellt vad gäller gymnasieexamen. Om alla människor i ett samhälle når en gymnaiseexamen är det optimalt för detta samhälles ekonomiska tillväxt?

    Att alla ska få godkänt i grundskolan kan man förstå, både ekonomiskt och moraliskt, eftersom att grundskolan är obligatoriskt. Men hur är det med de frivilliga utbilldningsformerna som gymnasium och högskolan. Kan alla människor i ett samhälle, t.ex. Sverige, erhålla en högskoleexamen? Kan alla människor i ett samhälle, t.ex. Sverige, bli civilingengörer?
    Den andra frågan är givetvis om alla människor vill ovanstående, inte minst i ett samhälle som Sverige där den enskildes vilja ofta framhålls som central.

    Så då blir frågan om det samhällsekonomiskt vore bättre att färre människor började gymnasiet eller om det vore samhällsekonomiskt bättre om alla i en kohort började gymnaiset och fick fullständiga betyg?


    • Pär,

      Huruvida alla människor i Sverige kan få högskoleexamen är en hypotetisk fråga som nog aldrig kommer bli besvarad. För det första är inte alla människor intresserade av att plugga så långt och för det andra är det inte så att alla arbetsuppgifter i ett samhälle kräver högskoleexamen. Frågan om det ens vore önskvärt. Dessutom är det ju så att utbildning bara kostar och bidrar inte till BNP eftersom det inte sker någon produktion.

      Men mitt blogginlägg handlar inte om det. Det handlar om hur människor i utanförskap kostar samhället väldigt mycket pengar, för att inte tala om personlig lidande. Och här finns det en koppling mellan avgångsbetyg från gymnasiet och utslagning.


      • Och mitt svar handlade om att Gymnasiet. liksom Högskolan, är en frivillig skolform/utbilnmdingsform. Min fråga handlar då om det vore bättre att färre började gymnasiet eller att vi har kvar samma intag som idag.

        Något nostalgisk tänker jag tillbaka på en tid när ungdomar direkt efter årskurs nio kunde få arbete och 10 år senare läsa in gymnasiet på KomVux. Men det är ett sannat samhälle idag, andra krav.


      • Pär,
        Vore kanske önskvärt, men problemet är att vi har en sådan hög kravnivå på arbetsmarknaden att det är omöjligt för ungdomar att sluta efter årskurs 9. En och annan kan nog få jobb, men det finns inte arbetstillfällen för om, låt säga 20%, inte skulle gå på gymnasiet. Bättre att få grundskolan att fungera. Hur i helvete det nu ska gå till.


  5. Jag håller med dig, det bästa vore om grundskolan fungerade optimalt/bättre.


  6. […] En blogg som nästa bara tar upp det som inte fungerar i skolan, eller det som jag är kritisk till. Sällan eller aldrig tar jag upp alla fantastiska lärare och underbara elever. OBS: Detta är en blogg, alltså en digitaliserad dagbok – INGEN VETENSKAPLIG AVHANDLING! « Grovt utanförskap – skolans misslyckande […]


  7. […] tipsa om rektor Johan Kants blogg. Vare sig ni håller med eller inte, så är bloggen intressant att ta del av. Men om ni […]


  8. Var kommer det personliga ansvaret in? Alla dessa ” misslyckade” personer kan väl inte all evinnerlighet skylla på skolan och samhället. Man behöver inte ha 390 högskolepoäng för att förstå att rökning och andra droger är skadliga för hälsan.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s