h1

Rapport från ett 20-årigt lärarliv i grundskolan

12 oktober 2016

Det händer ibland att jag tar in gästbloggare. Flera gånger har min vän Peter skrivit texter som uppskattats och vid ett tillfälle spred jag en text som en lärare som velat vara anonym skrivit. Jag har en ganska bra text på gång från en annan gästbloggare, återkommer om några veckor. Nu kommer jag presentera en text skriven av en man som jobbat 20 år i skolan i en stad någonstans i Sverige. Han vill inte gå ut med sitt namn, vilket är beklagligt, men också vittnar om den tragiska situation lärarkåren befinner sig i. Uppdrag granskning i kväll (12/10-16) vittnade om den press som lärare befinner sig i. Jag tycker dock att texten är så viktig, så var snäll och sprid detta vittnesmål som kommer från insidan av skolan. // Johan

Har till dags dato jobbat som grundskollärare i ca.20 år. Jag tänkte att kort försöka delge mina erfarenheter från dessa 20 år och ge några exempel på saker som irriterat mig som låg- och mellanstadielärare.

  1. Eleverna kan inte läsa längre. Tyvärr slår detta hårt i alla ämnen. När jag började kunde vissa elever i åk.5 läsa Oliver Twist eller Huckleberry Finn i original, detta händer inte idag. De riktigt goda läsarna har blivit färre och samma sak har hänt i andra änden, de svaga läsarna har blivit fler. Många fastnar idag på Lasse-Maja nivå, de tvingas läsa lite i skolan men hemma existerar ingen läsning. Mängdläsningen och upplevelseläsningen i hemmet är helt borta och detta är problematiskt.
  1. Numera behöver man inte kunna multiplikationstabellen i åk.4-5. De coola lärarna hävdar att” idag har alla en miniräknare”. Detta är bara ett exempel men poängen är att automatiseringen av vissa elementära kunskaper är borta, ex 0-20 utan att behöva tänka och räkna på fingrarna, 13-7 är 6 och inget annat. Dessutom, att lära sig t ex. minsta gemensamma nämnare på högstadiet utan att på mellanstadiet lärt sig multiplikationstabellen känns inte helt optimalt.
  1. Den nya fantastiska pedagogiken. Den kom smygande, åtminstone i mitt liv i början på 2000-talet med Portfolio. Eleverna ska tydligen kunna se sin progression, vi ska spara material i en pärm och påvisa framstegen för eleverna. Varför då undrar jag? Jag och mina kompisar förstod själva att vi kunde mer när vi var tretton än när vi var sju. Detta var naturligtvis pådyvlat ”uppifrån” MEN jag tror inte riktigt rektorerna själva fattade vad det var eftersom 70% av lärarkåren på min skola gav fan i detta, de 30% som följde skolledningens krav och gjorde pärmar, skannade etc. jobbade naturligtvis drygt 20% mer än oss andra och slet sitt hår. Det blev aldrig riktigt genomförbart. Om måluppfyllelsen ökade hos de som pysslade med detta? Nej naturligtvis inte! Portfolion tynade sakta men säkert bort för nu hade rektorerna och skolcheferna i kommunen skådat ljuset i tunneln. PBL!!! Problembaserat lärande. Vi gick kurser och all konferenstid användes till detta i drygt två år.

Detta är något fantastiskt, man lär sig under arbetets gång, man ska inte komma fram till en lösning utan diskutera hela tiden och genom diskussionen får man kunskap. Eleverna kommer naturligtvis att lära sig mycket mer eftersom de nu ska forska, vi lärare ska bara vara handledare och ställa förståelsefördjupande frågor. Eleven ska äga sin kunskap! Jag och mina kollegor var i Uppsala och lyssnade på H-Å Scherp och nja jag var tveksam redan då. Man börjar inte bygga ett hus med skorstenen utan naturligtvis med en stark grund. M a o, man börjar inte forska om man inte har basala kunskaper i t ex läsning. Det blir ju lite ”En blind leder en annan blind” när eleverna ska hjälpa varandra. Om måluppfyllelsen ökat? Nix pix. De här dumheterna var förhärskande i min kommun i några år men idag tror jag det mesta är nedlagt. Pedagogikdemagogen i kommunen som baxade hit PBL har nu en annan tjänst, nämligen chef för något sorts kunskapscentrum. Jag har frågat många kollegor om de vet vad den här gruppen pysslar med, ingen!!!! jag menar absolut ingen vet. Bocken till trädgårdsmästare heter det ju och ja sannerligen!

Nu har man dock kommit på en ny sak, Entreprenöriellt lärande, vi har t o m förstelärare i detta i vår kommun. Det ska bli viktigt på riktigt! Rektorer och skolledning är alldeles till sig, tänk att skapa ett värde för någon annan utanför gruppen!!! Jag funderar, detta har jag gjort med mina elever i 20 år (hjälpt idrottsföreningar med plakat, rustat och byggt rastplatser, skrivit insändare, samlat in pengar till diverse hjälporganisationer, jobbat med föräldrar för att ordna lekparker etc. utan att kalla det för något speciellt). Om måluppfyllelsen ökat? Nix, inte vad man kan se ännu. Naturligtvis behöver det inte vara något fel på dessa ”grepp” , det är t o m bra och lärorikt, men om man tror att man vänder resultat med detta så är man snett ute. Vissa skolor i kommunen marknadsför sig som ”En läxfri skola”, totalt förödande! Jag undrar – menar man på fullaste allvar att t ex. barn i 7-års åldern inte behöver läsläxa??? Då måste ju t ex Martin Ingvar ha helt fel i sin forskning eftersom han påpekar vikten av att öva, öva och öva.

  1. Öh? Vem kläckte idén att plocka bort speciallärarna? Dessa personer hade den tveklöst största respekten på skolorna, de hade högst kunskap och visste/kunde de facto hjälpa barn med dyslexi, talsvårigheter etc. och dessa avvecklades. Istället får vi spec.pedagoger som tydligen ska fixa biffen på organisationsnivå?! Dessutom behöver de inte ens vara lärare i grunden utan kan vara förskollärare eller fritidspedagoger. Inget fel i detta men de har ju inga kunskaper i det jag vill ha hjälp med. Att ge elever i svårigheter en dator med lexia eller något annat och tro att klassläraren har tid med detta samtidigt som man ska hjälpa 24 andra (som inte direkt) är självgående förstår ju vem som helst att det är en omöjlig uppgift. Om spec.pedagogernas vara eller inte vara ska jag inte svara på men att ta bort spec.lärarna och ersätta med dessa har inte direkt hjälpt resultaten i skolan. Nu har man som tur är infört spec. lärarutbildningen igen. Att inte ge de eldsjälar(som är så efterfrågade) som läser 90 poäng en bonus (som först var tänkt) är inget annat en idiotiskt. Då hade man ju åtminstone visat att man tyckt att detta är viktigt.
  1. Förstelärarreformen. Åh herregud!!!! Nu har man dessutom sjösatt en sorts andrelärarreform. Ursäkta mig men vad säger man till de som inte får dessa pengar??? Varför kunde man inte använda pengarna i de vanliga lönesamtalen och höjt samtligas löner? Det ska bli mycket intressant att följa detta till hösten. Nej, jag tror inte fler personer lockas till läraryrket av detta. Jag tror snarare att det blir tvärtom.
  1. Ja, jag tror på betyg. Dessutom är det ett riksdagsbeslut på att man ska ha betyg. Varför förs det ändå ständiga diskussioner om betygens vara eller icke vara? Men en sak förstår jag inte, betyget F! Har jag en elev som alltid är i skolan, är glad, kämpar och vill etc. men har en språkstörning så kan den eleven aldrig få något annat än F i t ex sv och eng. Jag syftar alltså på min och många kollegors situation där speclärare saknas och du har 24 till i klassen. Att tala om för denne elev samt hens föräldrar att du inte duger tycker jag är tragiskt, i det gamla systemet hade den här eleven åtminstone fått en etta eller tvåa och kan således gå vidare till gymnasiet och läsa de praktiska ämnen hen vill. Vad är poängen med detta, hen tar ju inte upp några platser på gymnasiets teoretiska linjer?
  1. Läraren som administratör. Det orkar jag inte kommentera, ni vet alla vad det innebär. Åtgärdsprogram etc. som jag själv ska skriva och genomföra, hjälp finns icke att få!

Detta är bara ett axplock men man kan väl säga att detta är orsakerna till att jag gjorde slag i saken och sa upp mig! Jag tror helt enkelt inte på detta! Jag jobbar numera på vuxenutbildningen och älskar mitt jobb. Jag får koncentrera mig på att vara lärare igen och min huvudsyssla numera är hör och häpna undervisning! Jag planerar mina lektioner själv och med kollegor, genomför dem och efterarbetar dessa. Sedan individuella samtal med mina elever om hur de ligger till och hur vi går vidare. Det tragiska är att jag egentligen hör hemma i grundskolan och borde vara där, men känner att jag nått vägs ände!

Johans kommentar: För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

Advertisements

17 kommentarer

  1. Tack för intressant och viktig text.


    • Tack Kent!


  2. Stort tack!
    Att spridas land och rike kring. Skriver under på varenda ord! Är elever dummare i huvudet nu än för säg trettio år sedan? Nej absolut inte! Varför låtsas vi då det?
    Och apropå speciallärare. En lillasyster ”nära mig” nu i hög chefsposition funderades det om hon skulle gå om tvåan för hon kunde ju inte läsa och stava ordentligt. Istället tog en bestämd specialfröken ”tag i problemet” och körde intensiv läs och skrivträning med den tösen ch ett par tre till under hösten i trean – och därefter hade alla goda förutsättningar att klara skolan.

    Det var runt 1970. Hur ser det ut nu 45 år senare? Jo en kollega i annan skola har av 28 elever ”sju stycken diagnostiserade dyslektiker”. Fan tro´t sa Rellingen. Hon har däremot sju elever som efter snart fem år i skolan ännu inte fått chansen att lära sig läsa och skriva. Omtanke om eleverna det är att ge dem studiero och GRUNDKUNSKAPER.


  3. Tack Johan för mycket spännande och ibland upprörande läsing. Din blogg har get mig många tips om intressant läsning och många givande diskussioner.
    Vi har inte alltid tyckt lika, men det är det som är kryddan i ett samtal.
    Tack igen och jag hoppas på forsatt spännande läsning.


    • En liten eller stor sak angående speciallärarna jag vet inte.
      Jag tycker mig ha noterat en viss flykt från klassläraryrket till speciallärarutbildningen. Ja, jag känner det som en flykt från som du säger ett ganska hopplöst kaos till en till en lugnare tillvaro.
      Om det är som jag säger håller vi på att tappa duktiga klasslärare och i den situation som vi befinner oss känns det rätt jobbigt.


    • Tack själv Sten. Bra att du är inne och kommenterar, det blir lite drag då när ni är ett gäng som kommenterar flitigt. Bloggen blir levande då.


  4. Ps. De ”Har rätt till inläsningstjänst”. Och då ska datorer ha lösenord, program ska installeras, böcker skannas in etcetera. Och det blir till hjälp? ”Finns inte den här övningsstencilen i inläsningstjänsten!?” Morsning och good bye . . .


  5. Här är en mycket läsvärd artikel.

    http://kvartal.se/artiklar/skolkrisens-grundvalar


    • Tack Arvid. Ska läsa.


    • Tack för den Arvid, alltid intressant att läsa Gabriel Heller Sahlgren. Det är intressant att följa hans utveckling, jag upplever att han blir allt skarpare i sina artiklar.

      En annan i högsta grad relevant artikeln som jag sprang på häromdagen, var en drapa av Mats Alvesson i Dagens Samhälle,

      Funktionell dumhet i offentlig verksamhet måste bekämpas

      En sidonot här är, att Mats (som är professor vid Ekonomihögskolan i Lund) är en lite udda figur, som i sitt arbete också verkar vara influerad av en hel radda ”post”-ismer (och de vanliga hangarounds), vilket gör att han i flera frågor (i ljuset av min expertis) är helt ute och cyklar, men, det är en lite annan fråga.

      Jag tror dock han träffar rätt här, när han beskriver och pekar på den form av dystopi och institutionaliserad idioti som utvecklats inom många svenska myndigheter och verksamheter idag.

      Det understryker (i mina ögon) också slutsaten, att det enda rimliga är att lägga ned de existerande myndigheterna och bygga nytt från grunden, eftersom hela organisationerna idag är genomsyrade av dessa ideer, och alla chefer är tillsatta efter dessa.

      En radikalt förnyad organisation, som jobbar efter (i botten) helt andra principer, kommer behöva ledare, chefer och personal (på alla nivåer), med helt andra typer av kvalifikationer och personliga egenskaper, än de som i dag sitter där.

      Frågan blir snarare hur man i hela friden praktiskt ska kunna genomföra en sådan förändring. Jag undrar om inte den smidigaste vägen är via en övergångsperiod, där man helt enkelt bygger upp parallella system, med olika lärarutbildning, myndigheter, läroplaner, skolor etc.


      • Nicklas,
        Tack för artikeln. Mats Alvesson är riktigt bra och artikeln är klockren. Jag läste flera texter av Alvesson när jag gick på Rektorsprogrammet – riktigt bra. Kul att någon vågar säga något som inte riktigt passar etablissemanget, något som även Bo Rothstein för övrigt gör då och då.


      • Johan,
        Jag håller med. Att våga ifrågasätta makten (och det givna) på det sättet är ovärderligt för ett samhälle, något som på många håll idag tyvärr är allt annat än uppskattat.

        Men det ska ju ske med logik, sakliga argument och bevis, vilket i sin tur bygger på respekt för kunskap, som ju i sig själv för en tynande tillvaro just nu…

        Men bara för att passa in något riktigt roligt såhär på lördag kväll, så fick jag precis reda på att BBC gjort en uppföljare på Planet Earth, och man släppte en första teaser trailer på youtube igår.

        Givetvis med David Attenborough, och med music av Hans Zimmer… man kan ju få rysningar av mindre 🙂


  6. Hur kunde man överge ett lönesystem med formella kriterier som gav en rimligt rättvis lönesättning för att ersätta det med detta godtycke av sammanpressade löner? Tittade man på företagen så gick inte de ens hälften så långt?

    Förlorat kunskapsfokus, skötsamhet som något negativt, H-Å Scherp till skolkommission efter allt han ställt till, betygsmotstånd, curling med rikemansbarnen, ….

    Jag tycker att mycket fortfarande är bra i svenska skolan men det är verkligen inte tack vare de som varit satta att styra den, inte tack vare SKL.


    • Jan,

      Återinför USK:en, då kan jag till och med släppa mitt krav på förstatligande.


  7. Sorglig läsning, men jag håller med om vartenda ord.


  8. Gabriel Heller Sahlgren? Herregud! Hans tal om flumpedagogik är oerhört märklig. Det ska vara en av de onda ting som gjort svensk skola en björntjänst. Det har han kommit fram till efter, som han säger, rigorös, valid och reliabel forskning. Efter 20 år i grundskolan har jag sett små kortvariga försök från lärare att undervisa utifrån ett slags fri forskning. Snabbt har de flesta upptäckt att det inte skapar varken lärande eller stipulerade kunskaper, endast röra och oro. Skolan idag är i stort sett likadan som när jag gick i skolan på 70-talet, lika tråkig som ointressant. Det som hänt är att lärare idag jobbar mer socialt med eleverna än med kunskapsinhämtning. En ”social club” Varför? Min ovetenskapliga slutsats är att lärare idag är för lite intresserade av kunskapsutveckling och för dåligt utbildade. De kompenserar sina bristande kunskaper med att bli kompis med eleverna. De har svårt att skilja på sympati och empati. Lägger upp snitslade kunskapsslingor i kunskapens skog. Debatten idag lyser svensk åsiktsdualism. Det dominerande argumentet är FLUM. Kategoriserar någon något som flum är det slutdiskuterat. Okej, vad är alternativet? På vilket sätt är det flum? Vad är det flummiga i just den synen eller praktiken? Idag är vår skola så konkret när det gäller målen att eleverna slutar tänka för att ett E kan innebära att de lyckats tänka i ett led. Jag kom för sent för att jag försov mig….JA, det räcker! Här har du ditt E. Mina barn har gått igenom hela skolsystemet. De säger: Pappa, du ska bara veta vad lite vi lärde oss, att vi lärde oss se ut som om vi jobbade och vad tråkigt det var…i stor sett alla tyckte det! De gick på bra skolor med väldigt gått ryckte (Blackeberg) och fick höga betyg. Grattis!
    Hur vänder vi det här?


  9. Gabriel Heller Sahlgren? Herregud! Hans tal om flumpedagogik är oerhört märklig. Det ska vara en av de onda ting som gjort svensk skola en björntjänst. Det har han kommit fram till efter, som han säger, rigorös, valid och reliabel forskning. Efter 20 år i grundskolan har jag sett små kortvariga försök från lärare att undervisa utifrån ett slags fri forskning. Snabbt har de flesta upptäckt att det inte skapar varken lärande eller stipulerade kunskaper, endast röra och oro. Skolan idag är i stort sett likadan som när jag gick i skolan på 70-talet, lika tråkig som ointressant. Det som hänt är att lärare idag jobbar mer socialt med eleverna än med kunskapsinhämtning. En ”social club” Varför? Min ovetenskapliga slutsats är att lärare idag är för lite intresserade av kunskapsutveckling och för dåligt utbildade. De kompenserar sina bristande kunskaper med att bli kompis med eleverna. De har svårt att skilja på sympati och empati. Lägger upp snitslade kunskapsslingor i kunskapens skog. Debatten idag lyser svensk åsiktsdualism. Det dominerande argumentet är FLUM. Kategoriserar någon något som flum är det slutdiskuterat. Okej, vad är alternativet? På vilket sätt är det flum? Vad är det flummiga i just den synen eller praktiken? Idag är vår skola så konkret när det gäller målen att eleverna slutar tänka för att ett E kan innebära att de lyckats tänka i ett led. Jag kom för sent för att jag försov mig….JA, det räcker! Här har du ditt E. Mina barn har gått igenom hela skolsystemet. De säger: Pappa, du ska bara veta vad lite vi lärde oss, att vi lärde oss se ut som om vi jobbade och vad tråkigt det var…i stor sett alla tyckte det! De gick på bra skolor med väldigt gått ryckte (Blackeberg) och fick höga betyg. Grattis!
    Hur vänder vi det här?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s