Faktaresistens – den nya folksjukdomen?


Det här blogginläggen handlar om faktaresistens, ett nytt svenskt ord som handlar om att det spelar ingen roll hur mycket fakta som presenteras i en sakfråga eller gällande ett fenomen, det går ändå inte att ändra uppfattning på den person som lider av faktaresistens.

Redan 1999 uttalade sig Åke W Edfeldt, professor i pedagogik och läsforskare, i Ordfront magasin angående att de dominerande läsforskarna fullständigt sket i de forskningsresultat som kom fram. Så här gick det att läsa: ”Under årens lopp har t.ex. Edfeldt vid flera tillfällen påpekat för skolöverstyrelsen och skoldepartementet att läsundervisningen utgår från ett felaktigt antagande om hur barn lär sig läsa. – Inte ett skit har hänt. Det känns som att ro i tjära. Man skulle behöva ställa sig naken i ett gathörn och skrika ut forskningsresultat för att någon skulle bry sig.” Läs hela artikeln: har-du-punka-pa-hjarnan.

Den är ett lysande exempel på hur svensk läsforskning totalt har struntat i de forskningsresultat som Åke Edfeldt, Bo Sundblad, Birgita Allard, Caroline Liberg och Ragnhild Söderbergh lagt fram. Nej, det är den förhärskande ”Ingvar Lundberg-metodiken” som bygger på ett felaktigt antagande om läsning som gäller. För det handlar om makt och tolkningsföreträde. De som satte sig upp blev systematiskt utmobbade och förtalades med lögner: ”Bo Sundblad har bara forskat på sin egen son” – men han har ju ingen son. Eller som det som hände i Fredrika Bremers aula i Haninge, länk.

Men konsensusprojektet undrar kanske du? Det där projektet som avslutade läskriget. Nej, man kallade det konsensus, men Edfeldts forskning var för gammal och Sundblad var ju inte disputerad så han fick inte vara med. Så blev det Lundbergs linje som gällde.

Och nu verkar regeringen göra ett stort misstaget. Den nya räkna, skriva, läsa-garanti som man kommer presentera är utverkat av Mats Myrberg, Karin Taube och Christer Jakobsson – alla tre arvtagare till Ingvar Lundbergs blinda metodik. Herre Gud, giv mig stöd!!! Finns det ingen inom utbildningsdepartementet som har någon form av kritiskt tänkande och är villig att titta på resultat? Eller kanske lyssna på någon annan forskningstradition, t.ex. Ragnhild Söderberghs?

Vilka är då dessa tre personer

  • Mats Myrberg, professor i specialpedagogik
  • Karin Taube, professor i pedagogik
  • Christer Jakobsson, mannen bakom ”Kronobergsprojektet”

Veta mer? Läs min bloggserie om läsning, se länk.

Regeringen kommer plöja ner miljarder, men får noll i resultat. På den här bloggen – kommer jag om tre år hänvisa till detta blogginlägg och säga: ”Vad var det jag sa”. Kommer någon ta ansvar? No way – ingen kommer ta ansvar och ingen kommer ställas till svars. Politikerna kommer säkert med siffror över hur många miljarder de satsa på skolan, men att det var ett nytt Bai Bang spelar ingen roll. Mer om ovanstående blinda satsning från regeringen kommer i ett blogginlägg framöver.

Det finns ett nytt begrepp som i högsta grad är giltigt på Ingvar Lundberg och hans arvtagare. Även en hel del inom Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) har nog en hel del att tänka till om kring detta begrepp. Det är faktaresistens.

Med faktaresistens menas att det spelar ingen roll hur mycket fakta som läggs fram, hur mycket bevis som presenteras, eller hyr mycket evidens det finns – det biter inte. I nyordlistan definieras faktaresistens: ”Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som i stället grundas på till exempel konspirationsteorier.”
Dt (Mittmedia) skriver den 9/10-2016, se länk: ”Tidskriften The New Yorkers satiriker Andy Borowitz har skrivit en rolig artikel där faktaresistens pekas ut som en reell sjukdom, en utmaning för forskningen. Faktaresistens producerar ”människor som är immuna mot alla former av verifierbara fakta, vilket lämnar forskarna handfallna inför hur de ska bekämpas”.

Vidare går det att läsa: Om detta virus riskerar att bli en ny folksjukdom, är en av smittohärdarna högerextremismens hålor på nätet. Högerextremister må vara de som allra mest slipat har använt faktaresistensen till sin fördel, men fenomenet förekommer även bland klimatskeptiker och vaccinationsmotståndare, bara för att ta två exempel. Det mest flagranta exemplet på faktaresistens som jag har stött på, var efter de starka reaktionerna på bilden av den drunknade pojken Alan Kurdi. En SD-politiker menade att bilderna var arrangerade, men kunde inte ge några belägg för det påståendet annat än att det kändes så.

Känslorna är faktaresistensens främsta bundsförvant. Den appellerar till det som känns rätt, inte vad som är sant. Den riktigt försåtliga faktaresistensen vävs in i bevisbara fakta, svår att skära ut och bevisa som lögn. Faktaresistensens största energikälla är fräckheten. Att med berått mod introducera en lögn förklädd som sanning i en debatt, med vetskapen om att motdebattören har svårt att avslöja lögnen. Det behövs bara några få sådana elaka virus i systemet, sedan sprider sig lögnerna av sig själv. En ekokammare uppstår där lögnen studsar runt så många gånger att den till slut inte kan urskiljas från fakta. Inte ens när fakta ändå kan presenteras, som borde skjuta den faktaresistenta osanningen i sank, tenderar människor att överge sin magkänsla och ändra ståndpunkt. Faktaresistensen utnyttjar dessutom journalistikens ekonomiska kris till sina syften – media har ofta inte resurserna att redogöra för hur det egentligen ligger till, utan låter två sidor presentera varsin version och sedan överlåta till läsaren/tittaren att tolka informationen.”

Vad ska man säga? Visst blir man mållös? Så mycket skit som finns inom svensk skola och där politiker, forskare, tjänstemän, pedagogiskt etablissemang fullständigt struntar i vad som fungerar och vad som inte fungerar. Evidens? Nix, står sig slätt mot pedagogisk forskning – som visar sig vara förljugen. Men spelar det någon roll? Nix igen. För pedagogiska institutionerna får fortsätta ljuga och fortsätta lägga fram sina falska vetenskapliga bevis. För forskningen säger……..och så bygger denna forskning på en tidigare studie som bygger på en tidigare studie som bygger på en tidigare studie som bygger på ett felantagande om vad läsning är.

Hur är det med det kritiska tänkandet egentligen? Måste man vara superkritisk för att ens ha ett kritiskt tänkande? Är det bra att plöja ner miljarder i skolprojekt i tron att detta lyfter svensk skola, men blir det så bra? Blir resultaten bra? Nej, jag tror nog att politiker och höga tjänstemän behöver ta på sig lite mer ansvar och slipa sitt kritiska tänkande. Det är skarpt läge som gäller.

Jag tror också att det är dags att omförhandla läraravtalet och återinföra USK:en. Det finns nog ingen annan väg att gå. Jag har kommit fram till att det var borttagandet av USK:en som sänkte läraryrket. Mer om detta i ett annat blogginlägg, där jag utvecklar detta.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

15 reaktioner till “Faktaresistens – den nya folksjukdomen?

  1. Faktaresistens inom utbildningsdepartementet/skolverket!! Det är verkligen illa!

    Ungefär som när undertecknad råkade på en handläggare på skolverket utan pedagogisk förmåga…

    Markus

  2. Ja, jag har ju inte läst på så mycket om läsinlärning så att jag kan uttala mig i sakfrågan. Däremot har jag följt ditt idoga arbete med att belysa just denna fas i elevernas utveckling Johan Kant och vet vad jag anser trovärdigt.

    När det gäller faktaresistens så känner jag en enorm pessimism just nu. Hans-Åke Scherp utnämnd till skolkommission av vänsterpartiet. Mannen som för mig symboliserar faktaresistens, han som kämpar mot betyg oavsett fakta, döper om PBL för att fortsätta marknadsföra detta, bekämpar skötsamhet trots att det är regler som gav klassresorna. ……..

    1. Hej Jan,
      Katastrof med Hans-Åke Scherp, det verkar som om vissa människor biter ingenting på. Det kan ju vara så att Scherpen har ändrat sin inställning, men jag tror inte det. En av männen som var med och drog ner svensk skola i botten ska sitta i Skolkommissionen. Huva!

      1. Jag har diskuterat ganska nyligen med honom och tror att han förvärrats. Fullständigt överfylld med floskler och metoder för att vi inte ska få insikt i skolproblem.

  3. Jag tycker inte att du har fel men jag tror att du och alla vi andra som vill ha statlig skola bör definiera vad vi menar. Även en statlig skola kan hamna i limbo på samma sätt som polisen.
    Det kanske var tur att skolan var kommunal när Mats Ekholm härjade som värst på skolverket.

    1. Möjligt att det var bra att slippa Ekholm men Scherp fick extra luft under vingarna istället.

      Jag håller förstås med om att det viktiga är hur vi genomför förstatligandet. Kommunaliseringen genomfördes förstås på sämsta möjliga sätt.

  4. Johan,
    Jag blir bekymrad när jag läser din kommentar, för efter att nyligen läst Nya Lusboken (2001), av Sundblad, Allard och Rudqvist (SAR), så är min känsla att man i ljuset av dagens vetenskapliga bevis (och kunskap) i centrala delar har helt fel. För att spetsa till argumentationen, så har SAR fel på i grunden samma sätt som katolska kyrkan hade helt fel efter 1611.

    Galileo kunde ju genom direkta observationer av Venus konstatera att planeten hade faser på samma sätt som månen, och, ekvivalent, vi kan ju idag både via direkta observationer se hjärnans uppbyggnad och utveckling samt vad som i realtid defacto händer när en levande person läser.

    Precis som Ptolemys världsbild med en statisk jord i centrum kändes intuitivt helt logisk och överenstämde (till synes) helt med en persons dagliga upplevelser, så känns SARs argumentation ligga i linje med våra praktiska erfarenheter.

    Men, idag är det ju en enkel sak att blicka tillbaka och le lite åt bristerna i den Katolska kyrkans argumentation och identifiera vilken kritisk kunskap de saknade. Jag tvivlar inte en sekund på SARs uppriktiga vilja och intention när det kommer till läsning, men, jag tror de på ett liknande sätt (i flera centrala aspekter) har helt fel.

    Bara för att peka på ett par saker,

    Den grundläggande informationsbäraren i vårt neurologiska system för talat språk, (systemets 1:or och 0:or om man så vill), är fonem.

    Vi har inte heller två separata språksystem, utan när vi lär oss läsa, så ”kidnappas” fysiskt ett område i kortex (latera occipito-temporal sulcus) i den vänstra hemisfären, och görs om till en bokstavsdetektor och hierarkiskt ordavkodingssystem. Just det här området kallas i dag för det visuella ordformingsområdet, (Visual Word Form Area, eller VWFA)

    Signalerna från detta område (nervbanorna) går sedan framåt i hjärnan till våra språkområden i temporalloben, som huserar de primära delarna av vårt talade språksystem.

    Den språkliga information som kommer in via synsystemet, måste därför någonstans på vägen översättas till fonem. Hjärnan är inte magi, utan det måste finnas nervbanor och områden i kortex som möjliggör detta, och en ”mappning” av (specifika nervkopplingar) måste skapas mellan ljud (fonem) och bild (grafem), för att man ska kunna lära sig läsa.

    Det här blir helt uppenbart hos personer som fått skador som slagit söder någon del av dessa kritiska områden, eller brutit nervbanorna som överför signalerna från de primära och sekundära synområdena (VWFA). Idag så går det till och med att hos levande barn direkt se i realtid, hur dessa nervbanor utvecklas, och man kan till och med uppskatta hur duktig ett barn är på att läsa enbart på grund av den här informationen.

    Att ljudningstekniken inte skulle fungera för svenska är ett annat radikalt fel, som i grunden bygger på ett fatalt missförstånd över hur hjärnan och vårt synsystem (VWFA) egentligen fungerar. Jämför argumentet med att om jorden roterade, så skulle det bli ett ofantligt vinddrag… Vi läser nämligen inte seriellt, utan hjärnan (VWFA) behandlar (som det ser ut) alla bokstäver i ett ord parallellt…

    Ett av de kanske enklaste sätten att börja få en inblick i den här kunskapen, går via forskningen om Dyslexi. Se till exempel, den här (review) artikeln från 2015, som sammanfattar det dagsaktuella forskningsläget.

    Peterson R. L., Pennington B. F., Developmental Dyslexia, Annual Review of Clinical Psychology, 2015;11:283-307

    http://www.annualreviews.org/doi/abs/10.1146/annurev-clinpsy-032814-112842

    1. Hej Nicklas,

      Oj, oj, oj – Katolska kyrkan – vilken jämförelse!

      Jag är inte riktigt klar över vad det är du vill säga. Vilken av artiklarna är det du argumenterar emot? Du lägger fram en neurologisk argumentering för Ingvar Lundbergs fonologisk medvetenhet och hans stöd för den mer än 100-åriga ljudningtraditionen. Nu är av naturliga neurologi inte ett område som jag behärskar värst mycket, men så mycket har jag förstått att det finns något som även neurologer benämner som högre funktioner, sammansatta förmågor som förutsätter en hel serie av delfunktioner, men som är knepiga att förklara genom att endast studera delfunktionerna.

      Jag har träffat Martin Ingvar flera gånger och samtalat med honom. Vid ett sådant tillfälle förstod jag att få kulturprodukter har så kraftfull effekt på hur hjärnan organiserar sig även fysiologiskt som läsningen. Vad jag begriper finns det ett samband mellan det Lundberg benämner fonologisk medvetenhet och läsning. Men det kan lika väl vara så att läsningen utvecklar insikten om koppling mellan bokstav och ljud. Hur skall man annars förklara de barn som på eget bevåg lär sig läsa själv när de är 4-5 år och ibland ännu tidigare? Alltså långt innan skolan börjar.

      Jag har också uppfattat att det finns ett antal skriftspråkssystem där det inte går att läsa med ljudning. Intressant eller hur?

    2. Hej igen Nicklas,

      Du har ju varit aktiv på min blogg på ett högst positivt sätt. Du har bidragit med många perspektiv som varit bra och fört diskussionen framåt. Jag har förstått att du har en fot i den kognitiva forskningen på något sätt, om det är hjärnforskning eller neurologisk forskning kan jag inte säga. När jag googlar ditt namn hittar jag inte dig, varken på Google eller Eniro. Du får gärna själv berätta vilken bakgrund du har och var du är aktiv. Det blir liksom lite lättare för mig att förstå ditt perspektiv då.

  5. Det finns fakta och det finns fakta.

    En del fakta om människan är tämligen oproblematisk, t.ex. att medellivslängden i ett land är x antal år.

    Andra fakta om människan kan vara problematisk, t.ex. när en del fakta om människan produceras av biologer eller biologinfluerade forskare, medan andra fakta produceras av sociologer, pedagoger eller andra samhällsvetenskapligt influerade forskare.

    I ovanstående ligger en inbyggd vetenskaplig, ideologisk och politisk konflikt mellan arv och miljö som förklaringsfaktorer till mänskligt agerande och mänskligt beteende. T.ex. vad gäller orsaker till kriminalitet. Ibland lyckas denna konflikt till viss del överbryggas. I TV-programmet ”I vetenskapens värld” för någon vecka sedan presenterades en longitudinell studie där man har följt 500 (tror jag det var) personer under 40 år. Där konstaterades att vissa genkomponenter måste samverka med en specifik uppväxtmiljö för att en person ska utveckla ett visst kriminellt beteende som vuxen. Denna slutsats kan dock knappast betraktas som fakta, utan som en teori som behöver testas igen och igen för att bli fakta.

    Det som dock tillkommer i vår värdering av ovanstående teori är värderingar, ideologi(er) och vår nuvarande position. T.ex. har jag som sociolog svårt att erkänna att neurovetenskaper ska kunna förklara olika fenomen som tidigare låg inom samhällsvetenskapernas domän. T.ex. hävdades på bloggen ”ekonomistas” i våras att gener kan förklara 20-40% av variationerna i människors utbildningslängd – något som jag då och nu ställer mig frågande till utifrån en sociologisk position.

    1. Det du nämner om kriminalitet är nog inte något nytt. Jag läste om en sådan studie för ganska länge sedan (kanske runt 2005). Slutsatsen att kriminalitet kan orsakas av samverkande genetiska och miljömässiga faktorer är väl inte mindre välunderbyggd än att genetiska faktorer inte skulle spela någon roll alls.
      Varför ställer du dig frågande till att gener kan förklara 20-40 % av variationerna i människors utbildningslängd. Det är väl en empirisk fråga som inte kan avgöras av någon teori, i alla fall idag?

  6. ”Förstatliga skolan eller återinför USK:en!” – varför inte ”och” i stället för ”eller”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s