h1

Arbetsro som rektor? Nop!

05 november 2016

Det här blogginlägget handlar om att rektorsarbetet riskerar att bli nästa krisbransch inom skolans värld. Rektor ska svara på alla möjliga frågor och lämna information. Hela tiden får Sveriges rektorer svara på den ena frågan efter den andra i statens efterfrågan på statistik. Men vad ska denna statistik användas till? Enkäter om hur eleverna mår – vad ska man med den statistiken till? Varför används inte den information som redan finns? Rektorsjobbet är ett svårt och komplicerat chefsjobb och fokus som pedagogiska ledare riskerar att dräneras av alla måste-krav som ställs. Jag lyfter ett varningens finger.

När skolan kommunaliserades 1994 släppte staten helt greppet om skolan. Detta tilltag, kombinerat med en ganska abstrakt läroplan var ju inte direkt en bra kombo. Skolan liksom flöt omkring i ingenmansland där det saknades kontroll och få visste vad som skulle göras. Att kommunerna tog chansen att montera ner läraryrket och att Skolverket inte var särskilt stödjande gjorde inte saken bättre.

Sedan gick det åt helvete i PISA – svenska elevers fria fall och nedmonteringen av läraryrket lockade fram handlingskraft hos riksdagspolitikerna. Nu skulle skolan kontrolleras extra mycket. Men man ska komma ihåg att reaktionstiden var ganska lång – det tog över 12 år av Socialdemokratiskt ledd regering (Ingvar Carlsson och Göran Persson) innan den moderatledda regeringen år 2006 började ta tag i skolan. Med Jan Björklund som galjonsfigur kom den ena reformen efter den andra. Vad var bra? Fokus på skolfrågan. Vad var dåligt? Att tjänstemännen på Skolverket systematiskt motverkade tagna riksdagsbeslut. Att pedagogiska institutioner och lärarutbildningar kategoriskt fullständigt struntade i att jobba för att en bra lärarutbildning – bara ideologisk lärarutbildning. Det gällde samma gamla ideologi som vanligt – John Deweys ideologiska linje. Hur många gånger var regeringen tvungen att göra om lärarutbildningen? Hände något? Nix, ingenting. Lärarutbildningen bara paketerade om innehållet och ut kom samma motstånd till uppföljning, fokus på resultat och betygsfrågor.

Obstruerandet från hela det svenska etablissemanget tvingade fram helt fel åtgärder från regeringen. Istället för att lyfta skolan och lärarkåren valde man att tokreglera. Ny skollag (som man förvisso hade jobbat med länge) resulterade i:

  • Föräldrar skulle få en garanterad bra lagligt reglerad skola till sina barn. Rättigheter!!!! Men vad händer med skyldigheterna?
  • Hysterisk dokumentation när det gällde allt: t.ex. när det gällde kränkningar, särskilt stöd, åtgärdsprogram med mera.
  • Hysterisk uppföljning när det gäller allt: t.ex. när det gällde kränkningar, särskilt stöd, åtgärdsprogram med mera.
  • Fler och mer omfattande nationella prov (ofta av mycket dålig kvalitet).
  • Omfattande rättigheter till föräldrar och elever på bekostnad lärarnas arbetstid och välmående.
  • Digitala informationsplattformar som gav föräldrarna all möjlig statistik och information.

Resultatet blev att lärarkåren nästan jobbade ihjäl sig och allt fler sökte sig ifrån läraryrket. Samtidigt sökte allt färre till lärarutbildningen. En orimlig ekvation – Kan man säga att läraryrket var i fritt fall? Något var regering tvungen att göra. Förstelärarreform och lärarlegitimation – blev det bättre? Nop! Och nu kommer statliga pengar till lärare – men får alla ta del av pengarna? Nixum pixum – många lärare verkar vara förbannade över hur det hela sköts och de statliga pengarna riskerar att bli ännu en statlig kil i lärarkåren. Vi vet att det saknas oerhört många lärare och situationen är allvarlig.

Vad vill jag säga med detta blogginlägg? Jo, nu är en ny problematisk situation under uppsegling och det gäller Sveriges rektorer. Det har kommit en mängd rapporter om hur illa det är ställt med rektorers arbetssituation. Vem vill bli rektor? När jag gick på rektorsutbildningen var det flera av mina kollegor som valde att sluta som rektor och några vittnade om att det var svårt att tillsätta rektorstjänster ute i landet. Att inte kunna vara pedagogisk ledare på en skola, att kunna koncentrera sig på att leda den pedagogiska utvecklingen, för att rektor har en massa andra arbetsuppgifter:

  • Rektor ska svara på enkäter från Statistiska Centralbyrån (SCB) om timplanen.
  • Rektor ska svara på enkäter om hur mycket utlåning som sker på skolbiblioteket.
  • Rektor ska se till att lärare, föräldrar och elever i år 5 ska svara på enkät om trivsel och studiero.
  • Rektor ska dela ut nycklar till bedömningsportalen.
  • Rektor ska svara på många, många, många fler enkäter.
  • Rektor förväntas svara på frågor från föräldrar på detaljnivå.

Ja men Johan, man kan ju delegera. Visst går det och rektorer gör det. Men det är rektor som får påminnelsen i sin mail och det är rektor som får telefonsamtal med påminnelser. Och inte en gång utan flera gånger. När en rektor delegerar – är det säkert att biträdande rektor eller skolkanslisten känner till den information som efterfrågas? Och den tid som det tar för rektor att förklara för en skolkanslist – den tiden kan ju rektor lägga på att göra uppgiften själv. Jag pratar inte om att efterfrågad information kommer någon gång om året, utan det är hela tiden. Hela tiden! Varje vecka är det något.

Nu är det inte så att jag gnäller även om det kanske upplevs så. När som helst kan jag sluta på mitt jobb och göra något annat som jag tycker passar mig. Det valet har jag alltid. Precis som alla andra av mina rektorskollegor. Men verkligen – är det detta staten vill? Ska rektorsjobbet bli nästa krisbransch? För vad är egentligen skolans uppdrag? Ska fokus ligga på kunskap eller ska vi ha koll på hur många titlar som biblioteket lånar ut? Eller hur många timmar eleverna söker på bibliotekets dator? Eller kanske hur eleverna mår? Är det viktig statistik och i sådana fall hur ska den användas? Vad ska SCB använda sin statistik till? Vad ska riksdagspolitikerna med statistiken till? Användas som slagträ i en politisk debatt? Vad vill Skolinspektionen med informationen om hur eleverna mår istället för att hålla koll på vilka skolor som inte levererar kunskapsresultat? Ni ska veta att just enkäten om biblioteket är så omfattande och komplicerad att den tar många timmar att svara på. Och en rektor kan ju skyldig enligt lag att svara. Vad händer annars? Blir rektor dragen till domstol?

Alla som jobbar i skolan vet att det är viktigt att eleverna mår bra, det är något som vi jobbar med dagligen. Fast i andra forum än att svara på enkäter. Är det inte bättre att Elevhälsoteamet (EHT), mentorer, klassföreståndare, kuratorer och skolsköterskor får jobba på som gjort och gör? Förslagsvis kan väl Skolinspektionen tittar på befintlig dokumentation:

  • Vilka skolor har dåliga betygsresultat – vad beror det på?
  • Vilka skolor har för många diskrimineringsanmälningar – vad beror det på?
  • Vilka skolor lyckas inte på nationella provet – vad beror det på?

Relevant information som grogrund för att starta en diskussion med skolhuvudmannen. Gå ut och för en diskussion med de skolor som har stora kunskapsproblem och hjälp till att lyfta dem. Eller är det så att Skolinspektionen vill ha det enkla jobbet – skicka ut en enkät och få tillbaka ett färdigt svar? Att analysera redan inrapporterad information är ju jobbigare. Nej, jag vägrar att tro att tjänstemännen på Skolinspektionen kör lätta vägen och dessutom sakar analysförmåga när det gäller redan befintlig information.

Att vara rektor är ett svårt chefsjobb. Rektor ska å ena sidan leda och visa åt vilket håll lärare och övrig personal ska gå för att eleverna ska lyckas med sina skolresultat och trivsel i skolan. Rektor ska å andra sidan sätta gränser för lärare och övrig personal när de inte följer de direktiv som rektor ger. När det gäller skolresultat ska rektor dessutom utbilda personalen (konsulter kan givetvis användas – men är de bra?) när det gäller bedömning, betygssättning, kurs- och läroplan med mera. För den utbildningen har inte staten gett skolan. I vissa fall fall behöver rektor omplacera personal och driva personalärenden då det finns personer inom skolans värld som är olämpliga att jobba med barn. Eller personal som behöver gå på stresshantering eller som behöver en rehabplan. Rektor ska gå på återgivning när elever har blivit utredda för neuropsykiatiska svårigheter. Rektor behöver ha koll på ekonomin. Rektor behöver ha koll på sina lokaler. Rektor behöver ständigt kommunicera med föräldrar (och elever). Rektor behöver med andra ord vara lite över allt.

Jag tycker personligen det är roligt att vara rektor. En del problem, men mycket glädje. Med det blogginlägget vill jag påtala att rektorsarbetet är en komplicerat jobb som riskerar att bli nästa krisbransch. Jag lyfter ett varningens finger och hoppas så klart att jag om fem år slipper säga: Vad var det jag sa!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller återinför USK:en!

Annonser

9 kommentarer

  1. Det är nog inte många utanför skolan att lagkravet, som det uttolkas av Skolinspektionens jurister, om en elev säger t.ex. ”idiot” till en annan elev och denne svarar likadant åligger det skolan att:
    1. Göra en kränkningsutredning
    2. Meddela huvudmannen
    3. Meddela vårsnadshavarna till respektive elev.
    4. Upprätta en handlingsplan
    5 Ha ett uppföljningsmöte med respektive elev
    6. Säkra att allt är dokumenterat.

    Detta kan tyckas är bra men är det rimligt? Tidigare hade det räckt med att skolan hade rett ut det med eleverna och säkrat att det inte hände igen.


  2. Bra Johan!
    Detta måste någon verkligen ta tag i.
    Vi är en liten skola med 94 elever och även om huvuddelen av rektorsarbetet ligger på rektor är vi tre som hjälps åt.
    Hur allt rektorsarbete skulle kunna klaras på en person fattar inte jag,
    I synnerhet med den arbetsmarknadssituation som råder för lärarna;
    försöker man deligera ut en del av arbetet på dem finns risken att de slutar.
    Suck och Stön!


    • Sten,
      Jag är rektor för en skola med 580 elever och 80 anställda. Till min hjälp har jag en grym biträdande rektor, en grym intendent och en grym skolkanslist. Ändå räcker inte min tid till. Ändå får jag inte det hela att gå ihop.

      I detta blogginlägg talar jag egentligen inte om min skola eller min kommun utan om rektorsjobbet generellt. Jag har träffat många rektorer genom åren, inte minst under tre års tid på rektorsutbildningen där vi hade många timmars och dagars samtal om jobbet.

      Så det finns ju lite att jobba med. Men tyvärr Sten – vem är den där någon som ska ta tag i detta? Ansvarstagandet inom skolan på politiker- och tjänstemannanivå är ju inte direkt storslagen.


      • Johan,
        vi måste nog trots allt hoppas på tredje statsmakten.
        Men vilken blaska skulle ställa upp för en chefskategori?
        Rektorer ses ju av allmänheten som ”maktmänniskor”.
        Nä, du har nog rätt, det måste nog först bli ännu sämre…


      • 7,25 anställda per elev oklart om sysselsättningsgrad dock.
        Det är uppenbart att skolans problem inte är brist på pengar och personal utan andra resurser.
        Det borde finnas personal till minst två lärare i varje klassrum plus stödpersoner och pengar över till vaktmästare och skolbespisning


      • Måns,

        Det finns oerhört mycket att säga om organisationen och fokus som inte har med pengar att göra. Mycket!


  3. Inleder med att säga att jag har kul och trivs med uppdraget som rektorsrollen omfattar. Tyvärr är dock oron befogad, kanske framförallt gällande ansvarstagandet över att oron inte ska bli just en kris. Istället för att faktiskt ta ett ansvar så har man friskrivit sig genom att påtala att rektor kan delegera. Tyvärr innebär ju delegeringen snarare en bestraffningen än något annat, för vilken god rektor vill skicka över massa uppgifter som saknar koppling till elevernas studieresultat och utveckling, till en pedagog? Till och med Skolverkets egna rapporter påtalar dilemmat. Inget ont om administrativa tjänster, de är både viktiga och behövliga i vår värld, men den enskilda skolans kassakista är inte bottenlös, likt den kassakista som verkar finnas för skolfrågor utanför skolan och bortom elevernas vardag. Därför saknas dessa tjänster/funktioner, och därmed den faktiska möjligheten att delegera.

    Många av områdena som nämns har förvisso en koppling till viktiga områden i vår vardag, även om även jag inte kan se vilken effekt alla har på elevernas resultat och utveckling. Däremot är jag än mer fundersam över förväntningen, åtminstone behovet av att inneha kompetens likt en stab av byggnadsingenjörer för att säkra att fastigheten är funktionell. Känner mig bekväm med att titta vem som helst i ögonen och påstå att jag varit galet seriös och lärorik på samtliga fortbildningar, magister- och rektorsutb jag gått, men just det passet har man nog missat att ta med, eller så har jag sovit.

    En god start, en framgångsfaktor, förmodligen ett vinnarkoncept i långa loppet torde vara att renodla uppdraget, oavsett vem som ansvarar för skolan.


    • Magnus,

      Jag har fått en del kommentarer på Facebook. En menade att om det inte går att tillsätta en rektor, för att ingen söker, blir övriga kollegor drabbade. Kan leda till sjukskrivning enligt kommentaren. En annan frågar hur många chefer det är på min skola. Två på 80 anställda, plus en intendent. Följkommentaren blev: ”Och det ska bedrivas utvecklingsarbete…..”

      Jag skriver aldrig (eller nästan aldrig åtminstone) om min egen arbetsplats och min arbetsgivare (Haninge kommun) av respekt. Och jag gnäller inte på min egen situation. Men någonstans i detta lyser ironin igenom. För jag och ni andra som skriver på den här bloggen har erfarenheter av hur det ser ut på skolorna runt om i landet. Skolan ska lösa all världens problem, men bristande resurser och väldigt lågt förtroende. På toppen av ”näringskedjan” står rektor och ska se till att det hela fungerar. Kan bli lite arbetsamt.


    • Här är finns enormt utvecklingsbehov. Johan t.ex. är enhetschef för 580 plus 80 personer, med ansvar för kontakter med, låt säga lågt räknat 1000 föräldrar/vårdnadshavare.

      Det finns kvar en förlegad syn på rektorsrollen som en ren utförartjänst, vilket påverkar landets beslutsfattare.

      Vilka andra chefer över 660 personer förväntas utföra de sysslor en rektor har att ägna sig åt? Ta bara det att det, på riktigt, finns de ilka anser att rektor, utöver det (tack och lov) tydliga kravet på pedagogisk insikt också skall kunna budgetarbetet om 50 mkr – och då i direkt handling. Hur många företag skulle tänka så? Inte många nej. Hos vissa beslutsfattare ses detta med att anställa utbildad ekonom med skepsis…till en budget på 50, 60, 70, ja kanske 100 miljoner. Absurt och djupt okunnigt.

      Intressant är ju också att vi vet att den vanligaste anledningen till att en rektor får gå är just ekonomin – inte kunskapsresultatet. Tvärtom kan du med usla resultat ändå få medaöj ur kungens hand, förutsatt att du är bra på att svamla och ljuga.

      Svensk skola är förment mål- och resultatstyrd men är de facto ekonomistyrd. Att ha ordning på ekonomin är en självklarhet, det är dock inte detsamma som att svensk skola måste vara ekonomistyrd, nej.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s